Cannabisprogram för. ungdomar

Cannabisprogram för ungdomar

1

Innehåll 1. Inledning.....4 2. Kunskapsunderlagen....5 2.1. Kunskapsinventeringen....5 2.2. Kartläggningen i Cannabisnätverket......5 2.3. De dokumenterade kortprogrammen.....7 2.4. Sammanfattning av kunskapsunderlagen...8 3. Cannabisprogram för ungdomar...10 3.1. Målgrupp........10 3.2. Förhållningssätt....10 3.3. Obligatoriska inslag.....11 3.4. Rekommendationer...11 3.5. Programmet...12 Referenslista..17 2

3

1. Inledning År 2000 bildades ett nationellt nätverk av olika professioner så som socionomer, psykologer, sjuksköterskor och några läkare som i sin kliniska vardag kom i kontakt med cannabisproblemet, för att ur ett behandlingsperspektiv utbyta erfarenheter. Gemensamt för deltagarna i nätverket är att man använder sig av Haschavvänjningsprogrammet (HAP), en metod framtagen av Thomas Lundqvist och Dan Ericsson på Rådgivningsbyrån i Lund på 1980-talet. HAP är ett behandlingsprogram som riktar sig till personer över 18 år och som utvecklat ett beroende av cannabis. Statens folkhälsoinstitut (FHI) fick av regeringen uppdraget att under 2012 genomföra en satsning mot cannabis. Nationella Cannabisnätverket ansökte om och beviljades projektmedel ur denna satsning till tre projekt; Kunskapsspridning, Virtuell rådgivning och Tidiga interventioner. Det är inom delprojektet Tidiga interventioner som detta Cannabisprogram för ungdomar har arbetats fram. Målgruppen för delprojekt Tidiga interventioner har varit; ungdomar/unga vuxna som har rökt cannabis men inte i den omfattningen att de bedöms vara i behov av HAP och eller är för unga för HAP. Det primära målet med programmet är att ungdomen ska sluta med cannabisrökning och ha fått stöd till fortsatt drogfrihet. Som delmål ingår att öka kunskapen om cannabis negativa effekter, att minska riskfaktorer och samtidigt öka skyddsfaktorer så som; bildande av ett nytt drogfritt nätverk, förbättrade relationer i familjen, ökat psykiskt välmående. Inom delprojektet har det genomförts en kunskapsinventering (Turner, 2012) för att ta reda på vad forskningen kommit fram till är verksamt för denna målgrupp. Det har också genomförts en kartläggning bland mottagningarna i Nationella Cannabisnätverket som möter denna målgrupp samt en insamling av de dokumenterade program som olika mottagningar i nätverket har tagit fram för denna målgrupp. Med dessa tre källor har projektledaren i samarbete med sin referensgrupp tagit fram detta Cannabisprogram för ungdomar. Målgruppen för Cannabisprogram för ungdomar är: Ungdomar/unga vuxna som har rökt cannabis mer eller mindre regelbundet en tid men inte i den omfattningen att de bedöms vara i behov av HAP och/eller är för unga för HAP. 4

2. Kunskapsunderlagen I delkapitlen nedan följer en mycket kortfattad sammanfattning av de viktigaste resultaten som framkommit i respektive källa. 2.1. Kunskapsinventeringen Kunskapsinventeringen baseras på sökning av internationell forskning i indexerade vetenskapliga databaser och övriga svenska forskning från icke-indexerade databaser och webbsidor. Sökningarna avgränsades till material mellan 2007-01-01 och 2012-05 01. De sökord som användes var; cannabis/marijuana/hasch + tidig intervention/behandling/insats/program/ + unga/unga vuxna/ungdomar samt motsvarande ord på engelska. Sökningarna gav sammanlagt 101 unika träffar bestående av både metaanalyser, översikter och primära studier. Två tredje delar av studierna handlade om tidig intervention på universell eller selektiv nivå, ex skolprogram riktat ungdomar i riskzon för att eller som redan har börjat använda droger. En tredjedel handlade om tidig intervention inom ungdomsbehandling där ett drogproblem identifierats. I detta Cannabisprogram för ungdomar är det framförallt resultaten från den sista tredjedelen som utgör en av kunskapskällorna. De viktigaste slutsatserna där är: Korta, MI-baserade rådgivningsinterventioner kan vara effektiva på olika interventionsplatser så länge innehållet är skräddarsytt för deltagaren och personal är väl utbildade i MI. MI, kognitivt beteendeterapi och familjebaserade metoder verkar effektiva inom ungdomsbehandling och mer komplexa och djupgående metoder (exempelvis Multi-Dimensional Family Therapy) är mer effektiva i mer komplexa fall, exempelvis de med en högre grad av drogbruk och/eller psykologiska problem. Contingency Management (belöning för önskad beteende) verkar inte vara ett effektivt tillägg till ungdomsbehandling vad gäller drogbruk men kan öka närvaron och tid i behandling. Abstinensrelaterade tankar och ökad motivation att sluta verkar vara effektiva behandlingsmål. Individuella, förändringsbara psykologiska faktorer, exempelvis attityder till droger, uppfattningar om skador, problemlösnings- och avståndstagandeförmågor är kopplade till avsikten att inte använda droger och senare bruk. Föräldraprogram kan vara ett effektivt sätt att få svårengagerade ungdomar in i behandling. Det finns några stödjande förändringar som verkar viktiga för ungdomar som tar sig ur cannabisbruket; bildande av ett nytt nätverk, förbättrade relationer med familjen, proaktivt professionellt stöd efter behandling (Assertive Continuing Care), och fokus på icke-drogfrågor som att exempelvis hantera ångest, parförhållanden. 2.2. Kartläggningen i Cannabisnätverket 48 mottagningar i Cannabisnätverket besvarade den enkät med frågor om hur de arbetar med tidig intervention med målgruppen för projektet (se sid. 2) som skickades ut. Enkäten var uppbyggd med frågor på områdena; enskilda samtal med ungdomen, familjesamtal, föräldrasamtal, samtal tillsammans med annan viktig person(nätverksamtal), provtagning, testning, bedömningsinstrument/dokumentationssystem och speciellt utarbetat program. Enskilda samtal med ungdomen På frågan om hur många enskilda samtal man har med ungdomen fanns en stor spridning från ett till upp till tjugo samtal. I medeltal träffade de 45 enheter som besvarat frågan ungdomarna vid sju tillfällen för enskilda samtal. På frågan om vilken metod/förhållningssätt man använder i de enskilda samtalen med ungdomen (flera svarsalternativ var möjliga) angav samtliga att de använder sig av motiverande samtalsmetodik (MI). Stor andel (75 procent) angav att de använder sig av kognitiv me- 5

todik och drygt hälften (57 procent) rapporterade att de använder systemteoretiska metoder. Knappt hälften (45 procent) inkluderade lösningsfokuserad metodik. Psykodynamisk metodik har angivits av en femtedel (21 procent) och lika många har angivit annan metodik. Familjesamtal 39 av 47 svarande uppgav att de arbetar med familjesamtal i kombination med enskilda samtal med ungdomen. Antalet familjesamtal varierade från 0 och till upp till 20. Det sammantagna snittvärdet bland de 39 som besvarat frågan var att man har 3,5 familjesamtal. Av de 40 svarande på frågan om vilken metod/förhållningssätt man använder vid familjesamtal (flera svarsalternativ var möjliga) angav merparten (90 procent) att de använder sig av MI, tre fjärdedelar (74 procent) angav systemteoretiska metoder, två tredjedelar (67 procent) angav kognitiv metodik och hälften (49 procent) angav lösningsfokuserad metodik. En femtedel (20 procent) angav att de använder sig av psykodynamisk metodik och något färre (18 procent) angav annan metodik. Föräldrasamtal 41 av 44 svarande uppgav att de erbjuder föräldrarna egna samtal. Antalet föräldrasamtal varierade från 1 och upp till 10. Det sammantagna snittvärdet bland de 39 som besvarat frågan var att man har 3 föräldrasamtal. Av de 39 svarande på frågan om vilken metod/förhållningssätt man använder vid föräldrasamtal (flera svarsalternativ var möjliga) angav en stor andel att de använder sig av metoderna; MI (95 procent), systemteoretiska metoder (80 procent) och att de använder sig av kognitiv metodik (77 procent). Drygt hälften (54 procent) uppgav att de använder sig av lösningsfokuserad metodik, en fjärdedel (26 procent) angav psykodynamisk metodik och färre (26 procent) angav annan metodik. Obligatoriska inslag och fokus i de olika samtalsformerna I enkäten har man i fritext fått beskriva obligatoriska inslag och fokus i de olika samtalsformerna ovan. Det inkomna resultatet var mycket omfångsrikt och finns presenterat i den rapport som skrivits om kartläggningen. Den som är intresserad kan få tag på rapporten via Nationella Cannabisnätverket. Här presenteras endast exempel på de mest vanligt förekommande obligatoriska inslag och fokus; information och fakta om cannabis och dess skadeverkningar, MI - Undersökning av inställning/ ambivalens till drogen varför röka? varför sluta? ambivalenskors, THC- och ångestkurvan, missbrukskartläggning/historia drog- och tidsaxel, de sju kognitiva funktionerna, nätverkskarta sociogram familjeträd kompissociogram, mående, psykiska måendet och sömn samt relationer, samspel, kommunikationen familjemedlemmarna emellan. Föräldragrupper På frågan om man arbetar med föräldragrupper för den här målgruppen angav 13 av de 40 svarande att man gör det. Urinprovstagning Det efterfrågades också om man erbjuder urinprovstagning som en del i behandlingen, av de 47 svarande har 50 svarsalternativ inkommit. Så stor andel som 74 procent rapporterade att man alltid gör det. Endast en enhet sa att man aldrig erbjuder urinprov medan övriga rapporterade att man ofta eller ibland gör det. 6

2.3. De dokumenterade programmen Sammanlagt inkom 13 enheter med dokumentation om hur de arbetar med målgruppen alternativt de ungdomar som kommer till deras mottagningar. Två av dessa är mer skrifter om hur de arbetar med ungdomar med missbruk och deras familjer. Skrifterna är inte avsedda för en specifik målgrupp utan ger en beskrivning av hur de arbetar med hela målgruppen ungdomar som kommer till deras mottagningar för att de befinner sig i riskzon för eller i missbruk. Att sammanfatta dessa kräver både mycket tid och skulle uppta mycket utrymme i denna sammanställning som är avsedd att vara kortfattad, vilket gör att en sådan sammanfattning utelämnas här. Däremot har innehållet i dem bidraget till inspiration när det gäller att beskriva hur arbetet med ungdomar som använt cannabis och deras familjer ska gå till. De övriga 11 är mer att se som kortprogram avsedda för samma målgrupp som detta program riktar sig till. De är beskrivna i punktform, ibland med bilder och ger mer en beskrivning av vad man ska prata om, men saknar beskrivningar av hur dessa samtal skall gå till. Det framgår i dessa tydligt att de vänder sig till ungdomar som använt cannabis. Nedan följer en sammanställning av dessa kortprogram. Kortprogrammen Av de 11 programmen har fyra angivit målgruppens ålder; två har angivit 13-17 år, ett har angivit 12-17 år och ett har angivit 15-17 år. Antalet träffar i dessa 11 program varierade något och det exakta antalet var lite svårt att utläsa då några beskrev en informations träff och sedan ett antal träffar som ingick i programmet, medan andra verkade gå rakt på programmet och där man då kan anta att det har funnits en informationsträff innan. Det mest vanliga totala antalet träffar bedöms vara 6-7 stycken. Antalet enskilda samtal med ungdomarna varierar i programmen från 1 till 8. I fyra av programmen har det uppgivits att man har 1 enskilt samtal med ungdomen, två av programmen har uppgivit 4 enskilda samtal och ett program att man hade 3 enskilda samtal med ungdomen. I övriga fyra program var det svårt att utläsa antalet enskilda samtal med ungdomen. Samtliga 11 program inkluderade familjesamtal. Antalet familjesamtal varierar mellan 1 till 5. Tre av programmen har angivit 5 familjesamtal, två program har angivit 2 familjesamtal (varav en med tillägget: som minst), ett program har angivit 4 familjesamtal, ett program har angivit 3 familjesamtal och ett program har angivit 1 familjesamtal. I de övriga tre programmen är det oklart hur många familjesamtal man har. Bland de 11 program ingår föräldrasamtal i 1 av dem. I tio av de elva programmen ingår urinprov, i det elfte programmet föreslås urinprov men det är ej krav på det. Nedan redovisas de obligatoriska inslag som finns med i de olika kortprogrammen. Då innebörden tolkats som något så när den samma har de sammanförts under en punkt. Listan av punkter blev ändå väldigt lång, med anledning av detta redovisas nedan de punkter som finns med i minst fyra av de elva kortprogrammen. I nästan alla kortprogrammen, tio av de elva, finns punkten presentation av behandlaren och av programmet/sammanhangsmarkering med. Lika många har med punkten vinster och kostnader för den unge med rökning/plus minus med ungdom i början. Nio av kortprogrammen har med fakta om cannabis och 8 har med haschkurvan/thc-kurvan/thc- och ångestkurvan som punkter. Sju av de elva har haft med följande fem punkter; akut o kroniskt rus/intoxikation, drogkartläggning/drog och tidsaxel, de 7 punkterna, helgplanering och risksituationer och hantering av dem. Lite drygt hälften (sex) har med följande två punkter; vad behövs för att kunna sluta/utforska detta hos ungdomen, vad börja med och hur och känslor/hur känslor påverkas av cannabismissbruk. I knappt hälften (fem) av kortprogrammen finns dessa tre punkter; varför röker jag, varför vill jag sluta, vad krävs för att bibe- 7

hålla drogfrihet och upprätta handlingsplan över vad som ska ske efter programmet. Sist de punkter som förekommer i fyra av kortprogrammen; hjärnan + THC hjärnan + belöningssystemet, Haschguiden, nätverkskarta, kompissociogram/sociogram och plus och minus med att inte röka ungdom och föräldrar ihop sista träffen. 2.4. Sammanfattning av kunskapsunderlagen I kunskapsinventeringen (Turner, 2013) framkom att korta MI-baserade rådgivningsinterventioner av personal som är väl utbildad i MI kan vara en effektiv metod. Likaså att MI, kognitiv beteendeterapi och familjebaserade metoder verkar effektiva vid ungdomsbehandling. Att arbeta med abstinens relaterade tankar och ökad motivation att sluta verkar vara effektiva behandlingsmål. Föräldraprogram kan vara ett effektivt sätt att få svårengagerade ungdomar in i behandling. Bildande av nytt nätverk, förbättrade relationer till familjen, proaktivt professionellt stöd efter behandling och fokus på icke-drogfrågor som exempelvis hantera ångest, parförhållanden har några av de genomgångna studierna visat stöd för. Att ge belöning för önskat beteende ges inte stöd för som metod. Hur arbetar man på de 48 mottagningar som ingått i kartläggningen i förhållande till vad forskningen kommit fram till som verksamt. Samtliga mottagningar använder MI som metod/förhållningsätt i de enskilda samtalen med ungdomarna och merparten gör det även i de övriga samtalsformerna. Merparten använder också kognitiv metodik och systemteoretiska metoder i samtliga samtalsformer. I de dokumenterade kortprogrammen finner mer av vad man pratar om än hur man för samtal. Att arbeta med abstinensrelaterade tankar gör man exempelvis genom att arbeta med THC- och ångestkurvan vilket finns med i majoriteten av kortprogrammen och många har valt att skriva in som fritext i kartläggningsenkäten. 13 av 40 svarande har angivit att de arbetar med föräldragrupper. 41 av de 44 svarande i kartläggningsenkäten uppgav att de erbjuder föräldrarna egna samtal. Egna samtal för föräldrarna var inte lika vanligt förekommande i de dokumenterade kortprogrammen där ungefär hälften erbjöd detta. Att arbeta med nätverkskarta och/eller kompissociogram finns med i merparten av kortprogrammen. Hur vanligt förekommande det är bland de 48 mottagningar som besvarat kartläggningsenkäten är svårt att säga då det inte ställts frågor om innehållet i samtalen, detta gäller även för de nästkommande frågeområdena i detta textavsnitt. Istället har man i fritext fått beskriva obligatoriska inslag samt fokus i samtalen. Åtta av 39 svarande hade valt att i fritext nämna nätverkskarta och/eller kompissociogram. Fokus på att förbättra relationer i familjen har drygt hälften av de mottagningar som ingick i kartläggningen valt att skriva i fritext, medan det inte finns med som punkt bland de 11 kortprogrammen. Någon fråga om professionellt stöd efter behandlingen har inte funnits med i enkäten. Däremot har ungefär hälften av kortprogrammen med upprättande av handlingsplan av vad som ska ske efter programmet. Bland kortprogrammen finner man också att drygt en tredjedel som obligatoriskt inslag har med mående, psykiskt mående och sömn. Ingen av mottagningarna har uppgivit något som skulle kunna antyda att man använder sig av principen belöning för önskat beteende. Andra intressanta resultat som framkommit i kartläggningen är användandet av visuella hjälpmedel, såsom blädderblock, white board eller annat som de fått beskriva i fritext. Samtliga av de 46 svarande mottagningarna använder någon form av visuellt hjälpmedel i de enskilda samtalen med ungdomen, 38 av 39 svarande gör det vid familjesamtal och 40 av 42 svarande att de gör det vid föräldrasamtal. Urinprovstagning som del av behandlingen visar sig vara vanligt förekommande. Av de svarande erbjuder 68 procent alltid urinprov som del av behandlingen. Lägger man ihop alltid och ofta så är det 87 procent som erbjuder det. Beträffande psykologiska test och andra test så har 76 procent angivit att de använder sig av sådana, där ungefär hälften använde två eller flera sådana tester. Bedömningsinstrument/dokumentationssystem är inte fullt lika vanligt förekommande, 56 procent av de svarande har angivit att de använder ett alternativt två av dessa. Då enkäten utformades var kunskapsinventeringen ännu inte gjord och det var därför inte möjligt att utforma frågorna på ett sätt som skulle kunna göra det möjligt att göra mer fulländade jämförelser. 8

Trots detta visar kartläggningen att många av de 48 mottagningarna som deltagit i kartläggningen arbetar på ett sätt som i mångt och mycket stämmer överens med flera av punkterna från kunskapsinventeringen. Samtidigt vet vi inte exakt hur mottagningarna arbetar med vissa av punkterna ovan då detta inte efterfrågats i enkäten. Några har skrivit att de arbetar med en del av dem i fritexten, hade frågan ställts direkt kan man anta att fler hade svarat att de gör det. 9

3. Cannabisprogram för ungdomar Cannabisprogram för ungdomar har arbetats fram med stöd av två viktiga kunskapskällor; vad som är verksamt enligt forskningen och vad som är verksamt enligt praktiken, med andra ord det man brukar kalla vetenskap och beprövad erfarenhet. Det vetenskapliga underlaget utgörs av den kunskapsinventering av tidiga interventioner vid cannabisanvändning som framtagits inom projektets ram (Turner. R. 2012) och beskrevs i föregående kapitel. I denna Metod för tidiga interventioner vid cannabisanvändning ingår följande som lyfts fram som verksamt i kunskapsinventeringen. Att använda MI både som metod och som förhållningssätt. Som framgick i kunskapsinventeringen är det viktigt att personalen är väl utbildade i MI. Vidare att samtalen därutöver bygger på en kombination av kognitiv beteendeterapi och familjebehandlande inslag. Samt att utöver fokus på cannabis och motivation till avhållsamhet, också fokusera på stödjande förändringar som verkar viktiga för ungdomar som tar sig ur cannabismissbruk; att förbättra relationer med familjen, fokus på icke-drogfrågor som exempelvis att hantera ångest, parförhållande med mera samt proaktivt professionellt stöd efter behandlingen. Praktiken eller den beprövade erfarenheten bygger på den kunskap som inhämtats genom kartläggningen bland mottagningarna i Nationella Cannabisnätverket samt de kortprogram som mottagningar bidragit med. Då det gäller kortprogrammen har framförallt de obligatoriska inslag som förekom mest frekvent tagits med, likaså har upplägget av antal träffar och med vilka beaktats. De dokument som kom in och hade en mer beskrivande karaktär har varit till hjälp för att ge en beskrivning av hur samtalen ska gå till. Programmet har stora likheter med Haschavvänjningsprogrammet (HAP) genom att det följer de tre faserna; medicinsk-, psykologisk- och socialfas och under varje fas tas fasrelevanta teman upp. Det som skiljer programmen åt är att detta program inte är lika omfattande då dessa ungdomar oftast inte hunnit så långt i missbruket och därmed ännu inte fått så allvarliga kognitiva funktionsnedsättningar. Det som ytterligare skiljer programmen åt är att detta program har fokus på familjearbete genom en kombination av enskilda samtal med ungdomen, familjesamtal och föräldrasamtal. Alla teman kommer man antagligen inte att hinna med. I texten inför varje samtal finns beskrivet vilket/vilka som är obligatoriska och vilket/vilka man tar upp i mån av tid. 3.1. Programmets målgrupp Målgrupp för Cannabisprogram för ungdomar är: Ungdomar/unga vuxna som har rökt cannabis mer eller mindre regelbundet en tid men inte i den omfattningen att de bedöms vara i behov av HAP och/eller är för unga för HAP. 3.2. Förhållningssätt Att känna sig väl bemött, lyssnad på och omhändertagen vid första kontakten, oavsett om det är via telefon när en förälder ringer eller vid en första träff med ungdomen och föräldrarna, är avgörande för hur den fortsatta kontakten kommer att bli. I samtal är bemötandet och vår förmåga att skapa en god relation till dem som kommer till oss, vårt viktigaste verktyg som behandlare. MI utgör grund i det förhållningssätt som används i programmet, det vill säga ett nyfiket utforskande och icke fördömande förhållningssätt. Programmet är uppbyggt kring de tre faserna; medicinsk-, psykologisk- och socialfas med teman som knyter an till respektive fas. Under arbetet med dessa teman handlar mycket om att förmedla kunskap och förhållningssättet är då även psykoedukativt. 10

3.3. Obligatoriska inslag Två behandlare I Cannabisprogram för ungdomar arbetar alltid två behandlare tillsammans. Efter informationssamtalet delar man på ungdom och föräldrar som får var sin behandlare vid de samtalen. Vid familjesamtalen arbetar de två behandlarna tillsammans. Den behandlare som har kontakten med ungdomen tar på sig ett extra ansvar för att ungdomens röst ska komma fram i familjesamtalen. Föräldrars medverkan i programmet Är ungdomen under 18 år skall föräldrarna alltid delta i behandlingen. Är ungdomen över 18 år är det ytterst önskvärt att föräldrarna deltar. För de ungdomar över 18 år som inte vill ha med föräldrar lägger vi lite tid på att utforska varför och presenterar vilka fördelar det kan ha för ungdomen att ha föräldrarna med. Skulle det trots detta inte vara möjligt att få ha med föräldrarna, följs programmet nedan på så sätt att familjesamtalen görs om till enskilda samtal och föräldrasamtalen stryks. I dessa fall räcker det med en behandlare. Drogfrihet under programmet Under programmet skall ungdomen vara drogfri, vilket innefattar både narkotika och alkohol. Urinprover I såväl kartläggningen i Cannabisnätverket som sammanställningen av de 11 kortprogrammen framgår att urinprovstagning ingår alternativt erbjuds som en del i behandlingen på de flesta av mottagningarna. Som framgår finns en stor variation i hur man hanterar urinprovstagning mellan de olika mottagningarna, allt ifrån att man inte erbjuder urinprov som en del i behandlingen, till att man tar ett vid start av programmet och ett vid slut, till att man tar 1-2 gånger per vecka. Vid vetenskapliga genomgångar visar det sig att det saknas evidens för urinprov som del i behandlingen för denna målgrupp. Därmed inte sagt att det inte är verksamt, utan det är helt enkelt en fråga som inte är beforskad. Cannabisprogram för ungdomar bygger på en evidensbaserad praktik där kunskap från brukaren (i det här fallet indirekt via praktiker), praktiker och från forskningen vägts samman. Vår praktiska erfarenhet säger oss att urinprov är verksamt som del i behandlingen med denna målgrupp utifrån; - att det kan lugna föräldrar, att det ger ungdomen en möjlighet att återfå föräldrarnas förtroende, att ungdomen kan säga till sina kompisar att jag inte kan röka för jag lämnar urinprov, - att ungdomen får se hur cannabinoiderna lämnar kroppen och att du som behandlare får en bild av hur det ser ut när det gäller cannabisanvändning. Med denna praktiska kunskap som grund ingår urinprov alltid som en del av behandlingen i Cannabisprogram för ungdomar en gång per vecka under vecka ett till fem. Det är naturligtvis viktigt att man återkopplar svaren på dessa prover till såväl ungdom som föräldrar. Detta görs alltid för dem under 18 år. Är ungdomen över 18 år måste denne naturligtvis ge sitt godkännande till att man återkopplar till föräldrarna. Helgplanering För att minska risken för återfall görs alltid en helgplanering tillsammans med ungdomen. 3.4. Rekommendationer Visuella hjälpmedel Använd gärna blädderblock både vid enskilda samtal med ungdomen, familjesamtalen och föräldrasamtalen. Syskons deltagande Det är angeläget att ha en öppenhet för syskons deltagande. Ofta mår syskon till en ungdom som använder droger dåligt. Detta kan bero på flera saker som; att syskonet missbrukar, att de vetat om det tidigare än föräldrarna men inte berättat om det eller kanske rent av dragits in i ett hemlighetsmakeri där de blivit ombedda att inte berätta. På vilka samtal syskon ska vara med kan variera från fall till fall, ibland passar det bäst på familjesamtalen, ibland passar det bäst att syskonet är med på ungdomens enskilda samtal och ibland kanske det 11

passar bäst att syskonet får ett eller fler egna samtal och då med den behandlare som har föräldrakontakten. Syskonet ska däremot inte delta på föräldrasamtalen. Detta eftersom det är viktigt för föräldrarna att få en egen tid för stöd och krisbearbetning samt för stöd i föräldrarollen, kring exempelvis regler som ju oftast satts ur spel då droger har kommit in i bilden. 3.4. Programmet Vecka 1 Informationssamtal med ungdom, föräldrar alternativt annan anhörig samt eventuell remitent. Det första samtalet är ett viktigt möte. Viktigt att inge hopp om att det går att sluta ta droger. Det är också viktigt att de som kommer under detta första möte känner att de blir tagna på allvar, lyssnade till och blir bekräftade som den ungdom och den förälder de/man är. Under detta samtal ska tre viktiga saker uppnås; viktigast av allt att skapa kontakt, att göra en sammanhangsmarkering och att formulera ett gemensamt uppdrag. Det gemensamma uppdraget kan i det här fallet bli att tillsammans arbeta utifrån en metod för tidig intervention vid cannabisanvändning, under förutsättning till att ungdom och föräldrar tycker att det verkar bra. Om så inte är fallet försöker man formulera ett alternativt gemensamt uppdrag. De teman som tas upp är THC-kurvan med de tre faserna som är obligatoriskt samt abstinenssymptom som tas upp i mån av tid. Behandlarna presenterar sig och mottagningen, inklusive sekretess och anmälningsplikt. Behandlarna talar om ungefär hur länge samtalet kommer att pågå och vilka saker som kommer att tas upp. Frågar var och en hur de upplever det att vara där. Behandlarna berättar vad de har fått för förhandsinformation. Frågar var och en vad de tänker ska uppnås av kontakten. Fråga ungdomen hur mycket cannabis den har rökt. Berättar om upplägget av En metod för tidig intervention vid cannabisanvändning. Beskriv hur betydelsefullt det är för att det ska fungera att du är drogfri under den tid som programmet pågår, vilket även inkluderar att du inte får dricka alkohol. Fråga ungdom och föräldrar vad de tycker om det upplägget. Var tydlig med att behandlaren måste ha en öppenhet gentemot föräldrarna när det gäller droger. Presentera THC-haschkurvan och de tre faserna. Beskriv abstinenssymtom. Helgplanering. Utrymme lämnas för ämnen som ungdomen och/eller föräldrarna känner är angelägna här och nu. Ungdom respektive förälder får reda på vem som blir respektives behandlare. Urinprov. Enskilt samtal med ungdomen. Detta första enskilda samtal med ungdomen har en utforskande karaktär och till viss del psykoedukativ karaktär. Hur det varit sedan vi sågs sist. Samtala om hur det känns för den unge att föräldrarna har fått reda på att han/hon rökt cannabis, viktigt med bra bemötande i den kris det ofta innebär för ungdomen. Fråga ungdomen hur mycket cannabis den har rökt. Gör KASAM (och SCL90) på de som använt lite mer och/eller är lite äldre. Göra drogkartläggning med tidsaxel. Be ungdomen beskriva varför den röker/har rökt cannabis. Utforskar om och i så fall hur pass beredd ungdomen är till att sluta med cannabis med frågor om vad som är positivt respektive negativt med att röka cannabis. Beroende på hur nära eller 12

långt ifrån beslutsporten ungdomen befinner sig matchar man med MI på rätt nivå. Samtalet bygger på att utforska tillföra information, vilket man då gör genom att säga jag vet lite mer om det här, vill du att jag berättar? utforska. Skalfrågor. Hur viktigt är det för dig att sluta med cannabis på en skala från 1-10? Hur stor tilltro till dig själv att du kommer att klara det? Utforska vad ungdomen tänker behövs för att kunna sluta. Vad börja med? Hur kan det gå till? Dela ut Haschguiden (Lundqvist, T.) till de som rökte mer regelbundet att ta med hem och läsa och då framförallt informationsdelarna. Vecka 2 Enskilt samtal med ungdomen. Detta enskilda samtal med ungdomen har en utforskande karaktär och till viss del psykoedukativ karaktär. Teman är kognitiva funktionsnedsättningarna som är obligatoriskt och akut och kronisk intoxikation utgör som tas upp i mån av tid. Om det finns frågor som dykt upp sedan sist. Återkoppla KASAM och SCL90. Återkoppla urinprovssvar. Gå igenom de 7 kognitiva punkterna. Förklara akut och kronisk intoxikation av THC. Gör nätverkskarta. Vilka kan utgöra risk för fortsatt drogfrihet, vilka kan vara ett stöd för fortsatt drogfrihet? Helgplanering. Förbered familjesamtal nästa vecka genom att fråga ungdomen om vad som känns viktigt för honom/henne att ta upp. Kolla om ungdomen vill ha behandlarens stöd i detta på familjesamtalet. Urinprov. Föräldrasamtal Detta första föräldrasamtal har karaktären att vara både krishanterande och utforskande. Mycket utrymme lämnas till det föräldrarna är upptagna av och många gånger inte vill diskutera med släkt och vänner. Likaså att ge dem mer kunskap om cannabis om de så önskar. Om det finns frågor som dykt upp sedan sist. Återkoppla urinprovssvar. Samtala om hur det känns för föräldrarna att de upptäckt att deras ungdom rökt cannabis. Viktigt att ge ett gott bemötande och omhändertagande utifrån den kris de befinner sig i och ofta uppfylls av. Be föräldrarna ge sin bild av sin ungdoms droganvändning, hur han/hon fungerar hemma, i skolan och tillsammans med kompisar. Den bilden bidrar till behandlarnas samlade kartläggning/ riskbedömning. Öka föräldrarnas förmåga att kommunicera utan att hamna i konflikt. Diskutera gräns- och maktförskjutning och hur föräldrarna ska kunna återta föräldramakten och gränssättning. Tillfälle för föräldrarna att ställa frågor. Ge föräldrarna Haschguiden (Lundqvist, T.) och Om Cannabis och Påverkan (Lundqvist, T. 2013) för mer information om cannabis. 13

Vecka 3 Enskilt samtal med ungdomen Samtal av dels utforskande karaktär som öppnar upp för icke drogrelaterade frågor (Russel (2013) och dels en kombination av utforskande och informativt på temat hur känslorna påverkas av cannabis (obligatoriskt). Be ungdomen beskriva sitt psykiska mående genom att fråga om självkänsla och självbild, hur han/hon sover, om det händer att han/hon känner sig orolig, när?, hur ofta?, hur är det med huvudvärk? med mera. Viktigt när man pratar om detta att använda ord som alla ungdomar förstår. Vad känner du till om hur känslorna påverkas av cannabis? Erbjud att berätta mer, såsom hur det är under rus samt under de tre faserna. Helgplanering. Förbered familjesamtal på samma sätt som i vecka två. Urinprov. Familjesamtal med båda behandlarna. Detta familjesamtal i programmet har både utforskande och psykoedukativ karaktär från behandlarens sida. Den behandlare som kommer att ha kontakten med ungdomen tar ett extra ansvar för att ungdomens röst också ska bli hörd. Vecka 4 Frågor som uppkommit sedan sist. Återkoppla urinprovssvar. Utforska ungdomens och föräldrarnas bild av den unges cannabisanvändning. Om bilden skiljer sig åt, prata med dem om vad det gör med dem. Fråga ungdomen vad han/hon känner till om cannabis. Fråga föräldrarna vad de känner till om cannabis. Berätta att vi kan lite mer, fråga om vi får dela med oss av den kunskapen samt förmedla den, det vill säga mer fakta om cannabis. Samtal om hur de hanterar regler i familjen. Helgplanering. Föräldrarna får med sig Haschguiden hem för att få mer kunskap om cannabis. Enskilt samtal med ungdomen Detta samtal har en utforskande och delvis informativ karaktär på temat hantera risksituationer (obligatoriskt). Ta fram nätverkskartan som gjordes vecka två. Ringa in kompisar som använder droger. Utforska med ungdomen om de drogande kompisarna blir ett problem för ungdomen. För ett samtal kring detta, ex är det någon/några av dem som också funderat på att sluta. Risksituationer och hantering av dessa. Helgplanering. Förebered familjesamtal på samma sätt som i vecka två. Urinprov. 14

Familjesamtal med båda behandlarna Detta familjesamtal har dels psykoedukativa inslag på temat cannabis påverkan på tonårsutvecklingen, hjärnan och THC och belöningssystemet (obligatoriska) och dels inslag av mer familjebehandlande karaktär på temat misstro, tillit och regler Vecka 5 Frågor som uppkommit sedan sist. Återkoppla urinprovssvar från veckan innan. Lyft fram eventuell punkt som ungdomen vill ha behandlarens hjälp att lyfta under samtalet. Samtala om hur cannabis påverkar utvecklingen under tonåren, fysiskt, psykiskt och socialt. Presentera bilder på hjärnan med och utan THC. Beskriv hur belöningssystemet fungerar. Samtal om regler. Samtal kring tillit och misstro. Har något förändrats sedan samtalen inleddes. Samtal om hur relationerna i familjen förändras tonårsutvecklingen och hur de för deras del också förändrats då cannabis kom in i bilden. Enskilt samtal med ungdomen Detta samtal är såväl utforskande som psykoedukativt på teman som fritid, risksituationer, framtidsvisualisering (obligatoriska) och partner. Hur har det varit sedan sist? Hur har det gått att hålla sig ifrån droger? Återkoppla urinprovssvar. Gör KASAM (och SCL90) med dem där det gjordes i början av programmet. Samtal om fritiden. Är den bra som den är. Ska något förändras. Finns det önskemål/drömmar om saker ungdomen skulle vilja göra. Diskutera risksituationer och utforska ungdomens förmåga att hitta lösningar för att undvika dem. Om ungdomen har svårt att hitta lösningar fråga om du som behandlare får komma med förslag. Framtidsvisualisering; Vad gör du om X år? Är ungdomen tillsammans med någon? / Har ungdomen en partner? (Här gäller det att vara normkritisk). Vet den om att ungdomen rökt cannabis? Varför inte, hur har ungdomen tänkt? Om ja, hur reagerade den. Använder den personen droger? Med mera. Urinprov. Föräldrasamtal Teman för detta föräldrasamtal är hur de ska kunna stötta sin ungdom framöver samt var de befinner sig nu när det gället tillit och misstro (obligatoriska). Frågor som kommit upp sedan sist. Återkoppla urinprovssvar. På vilket sätt kan föräldrarna stötta ungdomen med en social nyorientering som exempel; att inte längre umgås med kompisar som använder droger, eventuell hitta en fritidssysselsättning eller dylikt. Samtal kring tillit och misstro. Var befinner sig föräldrarna när det gäller i detta idag? Förbered föräldrarna på det avslutande familjesamtalet, exempelvis att de då ska beskriva skillnader och förändringar de sett/märkt när det gäller den unge. 15

Vecka 6 Enskilt samtal med ungdomen Återkoppla resultat från KASAM och SCL90. Återkoppla urinprovssvar så att ungdomen vet inför det avslutande familjesamtalet, extra viktigt om sista provet visat positivt på THC. Förbered det avslutande familjesamtalet nästa vecka. Dels de obligatoriska inslagen men också fråga ungdomen om det är något speciellt som han/hon vill ta upp och vill denna ha behandlarens hjälp med det? Något ungdomen inte vill att behandlaren tar upp (som inte handlar om droger). Fråga om det finns det någon speciell person som ungdomen vill bjuda in till det avslutande familjesamtalet. Avslutande familjesamtal Återkoppla urinprovssvar. Sammanfatta erfarenheterna av cannabisrökningen och programmet. Plus och minus med att inte röka både från ungdomen och föräldrarna (under förutsättning att ungdomen har slutat). Vad krävs för att bibehålla drogfriheten. Individuell bedömning görs kring om ungdomen och familjen är i behov av vidare insatser på mottagningen eller hos annan vårdgivare. Utifrån den individuella bedömningen upprättas en handlingsplan tillsammans med familjen om vad som ska ske efter programmet. Bokning av uppföljningsträff om 3-4 månader. Ge ungdomen diplom. Återträff 2-3 månader efter avslutat program Familjesamtal Hur har det gått för ungdomen med att hålla sig drogfri? Hur ser livet ut för ungdomen idag? Hur har tiden varit för föräldrarna sedan vi sågs sist? Finns det svårigheter eller oro kvar? Diskutera vad som i så fall behövs för att minska detta. 16

Referenslista Lundqvist, T. En guide för Dig som vill sluta med Hasch och Marijuana. http://droginfo.com/pdf/guidese.pdf 01 juli 2013. Lundqvist, T. (2012) Om cannabis och påverkan. http://droginfo.com/pdf/cannabis_och_paverkan_2012.pdf 23 januari 2013 Turner, R. (2013). Kunskapsinventering av tidiga interventioner vid cannabisanvändning. På uppdrag av Nationella Cannabisnätverket. Göteborg: FoU i Väst-rapport. 17