Trafikmedicin Nyhetsblad från Trafikmedicinska rådet Körkortsavdelningen Nr 17. November 2008 Statistik Bilkörning och glaukom ny vetenskaplig studie, s 3 Frågor och svar om trafikmedicin, s 4 Internationell alkolåskonferens, s 6 Antalet anmälningar av medicinskt olämpliga körkortsinnehavare har ökat något under år 2007. sidan 8
Trafikmedicinska rådet Innehåll Utredare Mariann Almgren 0243-752 73 Sarah Kers 0243-752 71 Birgitta Heed 0243-759 32 Elisabet Kandell-Eriksson 0243-757 39 Läkare Lars Englund, chefsläkare Bo Bjerre, överläkare Stina Stenback, överläkare Jonas Boëthius, leg läkare Jurister Sven Hultman Margareta Lannermark Ögren Ingar Werkström Anna Formgren Bo Johansson (extern) Trafikmedicinska rådet 2 Bilkörning och glaukom ny vetenskaplig studie 3 Beräkning av dioptrital i den mest brytande meridianen ta inte med det som betecknas som add 4 Frågor och svar om trafikmedicin 4 fråga om provocerande faktorer vid epilepsi 5 fråga om referensmetod för synfältsundersökningar för körkortsinnehav Internationell alkolåskonferens i Dalarna 6 Tillämpning av 12 kap. 7 respektive 12 kap. 14 i Vägverkets föreskrifter (VVFS 2008:158) 7 Ökade möjligheter att ingripa mot rattfylleri och sjöfylleri 7 Statistik 8 Om journalrekvisition i körkortsärenden som remitterats till Vägverkets Trafikmedicinska råd 10 Notiser 11 Presentation av handläggare/utredare Birgitta Heed 12 Transportstyrelsen 12 Trafikmedicin nr 17 Utgivningsdatum: November 2008 Redaktion: Elisabet Kandell-Eriksson 0243-757 39 och Margareta Lannermark Ögren 0243-753 35. Adress: Trafikmedicinska rådet, Vägverket, 781 87 BORLÄNGE. e-post: elisabet.kandell@vv.se Fax: 0243-756 65. ISSN: 1652-8042 Produktion: Ateljén, Vägverket Tryck: Tryckeriet, Vägverket
Bilkörning och glaukom ny vetenskaplig studie I en studie från ett av världens ledande centrum för klinisk glaukomforskning i Halifax, Canada, har man undersökt hur glaukom påverkar bilkörningen. En grupp friska personer och en grupp av personer med glaukom (grön starr) fick testköra med en professionell bilskoleinstruktör i en bil med dubbelkommando under dagsljusförhållanden i stadstrafik. Alla deltagande personer var äldre än 50 år. I glaukomgruppen var sannolikheten sex gånger större än i normalgruppen att instruktören tvingades att ingripa (vanligen med bromsning) för att undvika en trafikincident. Bilskoleinstruktören kände inte till vilka personer som hade glaukom och vilka som var friska. Den vanligaste orsaken till att instruktören tvingades att ingripa var att föraren inte uppmärksammat en fotgängare vid sidan av vägen. Däremot fann man inga skillnader mellan glaukom- och normalgruppen vad gällde förmågan att rent tekniskt framföra fordonet eller tiden det tog att genomföra körprovet. I glaukomgruppen ingick endast personer med måttliga synfältsskador. Synfältet mättes med Humphrey-perimeter, program 24-2. Den genomsnittliga synfältsskadan (mätt som mean deviation MD) var -1.66 db i det bästa ögat och -6.53 db i det sämsta. Ju sämre synfältet var på det sämsta ögat, desto sämre blev den samlade bedömningen av personens körskicklighet. Lite förvånande var kanske att graden av synfältsskada i det bästa ögat inte var lika starkt korrelerad till resultatet av testkörningen. Bilden visar ett synfält med MD = -5.4 db, för att ge en uppfattning om svårighetsgraden. Denna grad av synprestation i det sämre ögat är långt bättre än vad vi i Sverige och förmodligen alla andra länder kräver för körkort, åtminstone av lägre behörighet. I studien gjordes också binokulär synfältsmätning med Estermanmetoden (som används i flera länder som grund för körkortsbeslut). Det genomsnittliga resultatet både i glaukom- och i normalgruppen var 99 rätt av 100, det vill säga ett så gott som helt normalt resultat. Det fanns heller ingen skillnad mellan grupperna, vilket illustrerar den mycket måttliga synfältsskadan hos glaukomgruppen i denna studie men också att binokulär prövning enligt Esterman är en alltför okänslig metod för att mäta betydelsen av synfältsskador i trafiken. Studien har publicerats i en mycket välrenommerad vetenskaplig tidskrift. Testgruppen är dock ganska liten och som vanligt i vetenskapliga sammanhang behöver resultatet kontrolleras i en annan, oberoende studie. Källa: Haymes et al. Glaucoma and on-road driving performance. Invest Ophthalmol Vis Sci. 2008;49:3035-41. Professor Bertil Lindblom, specialist i ögonsjukdomar och Vägverkets konsultläkare i ögonsjukdomar. Trafikmedicin. Nr 17. 2008
Beräkning av dioptrital i den mest brytande meridianen ta inte med det som betecknas som add Med anledning av en fråga som dykt upp i ett ärende vill Trafikmedicinska rådet ta upp en aspekt av hur man räknar ihop dioptritalet vid korrektion enligt vad som sägs i 2 kap. 15 i VVFS 2008:158. Om dioptrin anges som till exempel + 7,0 och det därefter anges add + 2,0 ska detta inte medräknas. Det som kallas add är den tillagda del längst ned (i till exempel så kallade progressiva glasögon) som är avsedd för läsning på nära håll. Denna del har inte betydelse i trafiken och sådana glasögon är fullt möjliga att använda utan restriktioner, också när de bärs under bilkörning. Om det å andra sidan anges +7,0 och sedan +1,5, 90 grader (vid korrektion för astigmatism) innebär detta att korrektionsglasens styrka i den mest brytande meridianen uppgår till 8,5 dioptrier. Sådan styrka på glasen utgör hinder för högre behörighet (C, CE, D, DE och taxiförarlegitimation). Lars Englund, chefsläkare Trafikmedicinska rådet Frågor och svar om trafikmedicin Här nedan redovisas några frågor som inkommit till Trafikmedicinska rådet. Frågorna redovisas i något redigerad form. Den första frågan är från en överläkare vid en neurologklinik och gäller provocerande faktorer vid epilepsi. Fråga från läkare:?när vi på kliniken granskat de nya föreskrifterna, som vi tycker är rimliga och klargörande, reagerade vi på skrivningen i 8 kap. 5 punkt 2. I denna bestämmelse anges att: Trots vad som sägs i 4 kan innehav medges i följande fall: Epileptiskt anfall har inträffat som en direkt följd av provocerande faktorer som kan förutses inte återkomma. Sömnbrist, alkoholkonsumtion, stress, feber, vätskebrist och fysisk eller psykisk ansträngning är exempel på sådana faktorer som i dessa föreskrifter inte är att anse som provocerande faktorer. Har det blivit ett inte för mycket i den sista meningen? Vad anser i så fall Vägverket vara vanligt förekommande provocerande faktorer? Med den nuvarande skrivningen som vi tolkar svenskan skulle det gå helt emot hitintills använd praxis (hos oss). Chefsläkare Lars Englunds svar:!du är inte den enda som undrat och denna fråga kanske kunde ha markerats ännu tydligare. Många kliniker har nog haft en sådan praxis som du beskriver men skrivningen i föreskrifterna är inte fel. Trafikmedicinska rådets uppfattning är att sådant som sömnbrist, alkoholkonsumtion, stress, feber o.s.v. är sådant som mycket väl kan inträffa igen i en persons liv. Därmed kan man inte säga att prognosen är god för att ett sådant provocerat anfall inte ska inträffa igen. Det som man kan förutsätta inte ska inträffa igen är mer extrema och allvarliga situationer. Frågan har diskuterats med rådets epilepsispecialist, överläkare Anders Sundkvist vid Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm, och han anger som exempel att en person fått någon metabol rubbning, t.ex. i samband med att man vårdats på sjukhus för någon allvarligare sjukdom. Hyponatremi, calciumrubbning eller hjärnödem efter övervätskning kan ge anfall. Ett annat exempel är då en person kommer in medvetslös till sjukhus och där får ett anfall på grund av att han/hon inte har kunnat ta sin medicin. Man kan också tänka sig att ett anfall uppstår i samband med en commotio (hjärnskakning), en stroke eller en meningit (hjärnhinneinflammation), s.k. akuta symtomatiska anfall. Då har man en tydlig provocerande faktor men dessa tillstånd kan å andra sidan innebära att risken för nya anfall ökar. Sådana provocerade anfall kan ses som en förklarande men inte Trafikmedicin. Nr 17. 2008
som en förmildrande omständighet. Prognosen för att nya anfall inte ska inträffa är förmodligen i dessa fall inte så god. Föreskrifterna om epilepsi är av olika skäl mycket detaljerade och tar upp tillstånd som är mycket speciella, men innehållet kan säkert vara relevant för neurologens tillämpning i enstaka fall. Den andra frågan är från en ögonspecialist och gäller vilken typ av synfältsundersökning som idag kan anses vara referensmetoden när det gäller ställningstagande till körkortsinnehav. Fråga från läkare:?på 80-talet rådde det inget som helst tvivel om att det var så kallat Goldmannsynfält som skulle vara referensmetod för synfältsundersökning när det gällde körkortsinnehav. Om det inte fanns någon misstanke om synfältsdefekter räckte det med synfält enligt Donders. Det har nu tillkommit en mångfald typer av datoriserade synfältsundersökningar som t.ex. Competer, Ophthimus samt Octopus med flera. En del datoriserade synfältsutrustningar har förmågan att detektera mindre avvikelser från idealet än vad man brukar finna med Goldmannsynfält. Dessutom är exponeringstiden för testobjekt olika för olika fabrikatmodeller och förmodligen är exponeringstiden t.o.m. olika för olika årsmodeller av olika synfältsundersökningutrustningar. Min fråga är om Goldmann fortfarande är referenssynfält eller vilken annan utrustning som kan anses vara referensen? Hur ska man ställa sig t.ex. om undersökning med en Competer har detekterat en defekt åt vänster både i höger och vänster ögas synfält men där defekten inte kan återfinnas när man kontrollerar med Goldmannsynfält? Vägverkets konsultläkare, professor Bertil Lindblom, specialist i ögonsjukdomar svarar:!din fråga om referensmetod för synfältsundersökning i körkortssammanhang är mycket relevant och tyvärr inte alldeles lätt att besvara. Rätt utförd är Goldmann-perimetri en utmärkt undersökning, som har den distinkta fördelen att i princip hela synfältet kan undersökas. Metoden lider dock av den stora nackdelen att resultatet helt beror på hur undersökningen utförs. Även mycket omfattande synfältsdefekter kan helt förbises vid bristfälligt utförd undersökning. Eftersom Goldmannperimetri används alltmer sällan i kliniska sammanhang, sker en snabb minskning av antalet personer (sjuksköterskor eller läkare) som kan utföra en adekvat manuell synfältsundersökning. För en bedömare som har att ta ställning till en Goldmann-undersökning utförd av en annan person, är problemet att avgöra om kvaliteten på undersökningen är tillfredsställande och om resultatet därför är tillförlitligt. Lyckligtvis finns ett antal ledtrådar som tilllåter en van bedömare att kvalitetsbedöma en utförd undersökning. Enligt min erfarenhet är endast en minoritet av de Goldmann-synfält som presenteras för körkortsmyndigheterna av acceptabel kvalitet. Datorstödd perimetri eliminerar delvis (men inte helt) operatörsberoende faktorer. En nackdel med dessa metoder är att de vanligen endast undersöker den centrala delen av synfältet. Det är dock mycket ovanligt att synfältsdefekter endast drabbar det perifera synfältet. De olika instrumenten kan i körkortssammanhang anses ekvivalenta, under förutsättning att undersökningen sker med tröskelstrategi, eller möjligen screnningstrategi med mätning av defektdjup i missade punkter. Diskrepans mellan resultatet av datorstödd tröskelperimetri och Goldmann-perimetri beror i praktiken alltid på att Goldmann-perimetrin inte utförts tillräckligt noggrant. I svårbedömda fall är det optimalt att använda både Goldmann-perimetri och datorstödd tröskelperimetri. Ett sådan förfaringssätt är dock resurskrävande och måste reserveras för de fall där det finns speciell anledning. En annan möjlighet som används i vissa länder är att utföra binokulär perimetri med s.k. Esterman-program. Det befintliga Estermanprogrammet i Humphrey-perimetern använder dock en grovt övertrösklig stimulusnivå och har därför bedömts otillräckligt för de svenska körkortskraven. I praktiken innebär detta att referensmetoden idag får sägas vara datorstödd tröskelperimetri, vid behov kompletterad med en eller ett par perifera isoptrar i Goldmann-perimetern. Fortfarande gäller dock att en skickligt utförd Goldmannperimetri mycket väl kan tjäna som enda bedömningsunderlag. I detta sammanhang bör också det allmänna rådet till 16 kap. 5 i de nya föreskrifterna nämnas. Detta anger att Vid misstanke om synfältsdefekt bör perimetri utföras. Vid misstanke om central synfältsdefekt bör statisk tröskelperimetri utföras. Trafikmedicin. Nr 17. 2008
Internationell alkolåskonferens i Dalarna Alkolåskonferens the 9th Annual International Alcohol Interlock Symposium ägde i år rum den 24-26 augusti i Tällberg i Dalarna. Konferensen arrangerades av alkolåsleverantören Alcohol Countermeasure System (ACS) från Kanada i samarbete med organisationen Traffic Injury Research Foundation (TIRF). Vägverket var medarrangör. Intresset var stort och det var cirka 120 deltagare från hela världen. Den första dagen handlade bland annat om Alcolock programs past, present, future, role of treatment professionals, legislations and policy needs, technology. Under dag två hade Sverige ett mycket uppskattat symposium om Sweden s alcolock experiences alkolås i förebyggande syfte på frivillig väg i yrkestrafik. Sverige är unikt i det sammanhanget och har cirka 40 000 alkolås i bruk idag vilket kan jämföras med andra länder där det handlar om ett fåtal. Representanter från Vägverket, Dalatrafik, Transportarbetareförundet, Skellefteå kommun, Green cargo, MHF och Volvo föreläste om Sveriges erfarenheter. Mer information finns på www.interlocksymposium.com Sarah Kers, handläggare Trafikmedicinska rådet Hans Laurell och Sarah Kers på konferens i Tällberg. Trafikmedicin. Nr 17. 2008
Tillämpning av 12 kap. 7 respektive 12 kap. 14 i Vägverkets körkortsmedicinska föreskrifter (VVFS 2008:158) Vägverket har yttrat sig i ett ärende som gällde återkallelse av ett körkort på grund av alkoholberoende. Frågan till verket var vilken bestämmelse i 12 kap., 7 eller 14, i de medicinska föreskrifterna som skulle tillämpas. Länsstyrelsen återkallade ett körkort på grund av alkoholberoende med stöd av bl.a. 12 kap. 7 i de körkortsmedicinska föreskrifterna. Beslutet överklagades till länsrätten och rätten fann att bestämmelsen i 12 kap. 7 ska tillämpas enbart i de fall då en person ansöker om körkortstillstånd. Länsstyrelsens beslut skulle enligt länsrätten i stället ha fattats med stöd av 12 kap. 14 i föreskrifterna, vilken bestämmelse gäller i fråga om forsatt innehav av körkort. Vägverket gjorde följande bedömning. Vägverkets föreskrifter (VVFS 2008:158) innehåller medicinska krav för innehav av en behörighet. Det innebär att samma krav gäller både vid prövning av an- sökan om körkortstillstånd och vid fråga om återkallelse av körkort eller körkortstillstånd, om inte annat särskilt anges i respektive kapitel eller i en övergångsbestämmelse. För att tydliggöra detta anges i 1 kap. 6 andra stycket i föreskrifterna att de allmänna bestämmelserna och bestämmelserna om innehav i 1-15 kap. ska tillämpas även vid villkor om läkarintyg och prövning av frågan om fortsatt innehav, om inte annat särskilt anges. Bestämmelsen i 12 kap. 7 ska alltså tillämpas när det gäller både nytt innehav och fortsatt innehav. I 12 kap. finns dock ett undantag från huvudprincipen att alla bestämmelser i föreskrifterna gäller både vid nytt innehav och vid fortsatt innehav. Detta undantag finns just i 12 kap. 14 och denna bestämmelse ska tillämpas enbart vid fortsatt innehav. I bestämmelsen anges när fortsatt innehav kan medges trots att tidigare angivna krav på varaktighet och verifiering inte är uppfyllda. Inte sällan kommer ett beroende eller missbruk till myndighetens kännedom när en behandling redan är inledd och har pågått en tid med gott resultat. Bestämmelsen i 14 ger då en möjlighet att tillåta en person, som kanske för första gången har sökt hjälp för sin sjukdom, att behålla körkortet. I detta sammanhang bör nämnas att 14 innehåller en felaktighet vad gäller hänvisningen till andra bestämmelser. Hänvisningen ska rimligen även ske till 11 och en ändring av 14 kommer att införas. Margareta Lannermark Ögren, jurist Trafikmedicinska rådet Ökade möjligheter att ingripa mot rattfylleri och sjöfylleri Från den 1 juli 2008 får bl.a. Tullverket och Kustbevakningen nya befogenheter i kampen mot rattfylleri och sjöfylleri (SFS 2008:322, prop. 2007/08:53). Tjänstemännen vid dessa myndigheter får ta alkoholutandningsprov, både rutinmässiga sållningsprov och bevisprov, och göra ögonundersökningar för att förebygga, upptäcka och utreda rattfylleribrott. Vidare får bilinspektörer hos polisen ta sållningsprov. Tjänstemän vid Kustbevakningen får även ta bevisprov på den som misstänks för sjöfylleri. Tullverket och Kustbevakningen ges möjlighet att inleda förundersökning om rattfylleribrott och Kustbevakningen om sjöfylleribrott. Dessutom får Tullverket och Kustbevakningen omhänderta körkort och andra behörighetshandlingar. Tjänstemännen får före och under en förundersökning i princip vidta utredningsåtgärder och använda tvångsmedel i samma utsträckning som polisen. För att förhindra rattfylleribrott får tjänstemännen vidare omhänderta bl.a. fordonsnycklar. Blodprov får tas på förare som varit inblandade i en trafikolycka och därför inte kan medverka till nykterhetskontroll, även om det saknas misstankar om trafiknykterhetsbrott. Slutligen får personal inom hälso- och sjukvården samt socialtjänsten utan hinder av sekretess kontakta polis eller annan myndighet för att förhindra eller avbryta ett trafiknykterhetsbrott. Trafikmedicin. Nr 17. 2008 7
Statistik Återkallade körkort enligt 5 kap. 3 punkterna 7 och 8 körkortslagen under åren 1993 2007 Antalet återkallade körkort enligt 5 kap. 3 7 (på grund av sjukdom, skada eller dylikt) i körkortslagen uppgick i mitten av 1990-talet till cirka 1000 personer per år. Sedan dess har antalet ökat; under 2003 uppgick antalet till cirka 2500 per år och under 2007 ökade antalet till mer än 2800. En tydlig ökning kan ses efter 1995, vilken förmodligen till stor del beror på att Vägverket då informerade landets samtliga läkare om skyldigheten att anmäla patienter som vid undersökning visat sig vara uppenbart olämpliga att ha körkort. Med tanke på att det finns cirka 5,84 miljoner personer som har körkort, varav nästan 1,2 miljoner är äldre än 64 år, borde betydligt fler körkort bli återkallade. Personer som fått körkortet återkallat enligt 5 kap. 3 8 (inte följt ett föreläggande om att ge in läkarintyg eller bevis om godkänt förarprov) har under perioden ökat så gott som årligen från 1000 till 3000 personer. ÅTERKALLADE KÖRKORT PÅ PUNKTERNA 7 OCH 8 ÅREN 1993-2007 3 500 3 000 2 500 2 000 1 500 Punkt 7 Punkt 8 1 000 500 0 1 993 1 994 1 995 1 996 1 997 1 998 1 999 2 000 2 001 2 002 2 003 2 004 2 005 2 006 2 007 Källa: Trafikregistret 8 Trafikmedicin. Nr 17. 2008
Antalet anmälningar från läkare per 100 000 körkortshavare fördelade efter län år 2007 Diagrammet nedan visar antal anmälningar från läkare till länsstyrelsen av patienter som bedöms uppenbart olämpliga att ha körkort. Det totala antalet anmälningar från läkare som inkom till länsstyrelserna under 2007 uppgick till 2 288 personer. Detta är en ökning från 2006 då antalet anmälningar uppgick till 2 044 personer. Antalet anmälningar per 100 000 körkortshavare för hela landet ligger på 39. Man kan konstatera att stora skillnader mellan de olika länen fortfarande föreligger, från mindre än 10 i Uppsala län till drygt 80 i Västerbottens län. ANMÄLAN FRÅN LÄKARE PER 100 000 KÖRKORTSHAVARE EFTER LÄN ÅR 2007 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 AB C D E F G H I K LM N O OM S T U W X Y Z AC BD SUMMA Källa: Trafikregistret Thomas Lekander, statistiker Vägverket Trafikmedicin. Nr 17. 2008 9
Om journalrekvisition i körkortsärenden som har remitterats till Vägverkets Trafikmedicinska råd Från en barn- och ungdomspsykiatrisk klinik har det kommit en förfrågan om varför Vägverket rekvirerar journalkopior i körkortsärenden, fastän kliniken i intyg till körkortsmyndigheten har gett all den information som kan behövas för att bedöma den medicinska lämpligheten att ha körkort. Delar av svaret från Vägverkets chefsläkare Lars Englund kan vara av intresse för Nyhetsbladets läsare. Det återges här i bearbetad form som också mer allmänt belyser handläggningsrutinerna. Av alla medicinska körkortsärenden som handläggs på länsstyrelsen ser Trafikmedicinska rådet bara någon till några procent. Det är bara om ett körkortsärende remitteras till rådet som det kan bli aktuellt med rekvisition av journalkopior. De ärenden som skickas från länsstyrelsen till rådet är de mest komplicerade fallen och skälen till att de skickas är skiftande. Ett skäl kan vara att läkarintyget är ofullständigt eller att det finns motsägelsefulla uppgifter i ärendet och fallet kan då behöva belysas mer ingående från medicinsk synpunkt. Andra gånger har länsstyrelsen behov av att ta del av Vägverkets praxis som nationell körkortsmyndighet. Rådets yttranden till länsstyrelsen är enbart rådgivande och det är länsstyrelsen som gör det slutliga ställningstagandet. Oftast följer länsstyrelsen rådets förslag. Vägverket rekvirerar journaler i mer komplicerade ärenden, t.ex. i missbruksärenden, psykiatriska ärenden, ärenden med kognitiva störningar och ärenden som rör ADHD, autismspektrumtillstånd och likartade tillstånd. När det gäller området neuropsykiatriska funktionsstörningar är andelen fall som skickas till Trafikmedicinska rådet för bedömning sannolikt större än inom andra områden, eftersom området fortfarande är relativt nytt och dessutom kräver en mycket allsidig belysning. Behovet av remisser från länsstyrelsen till Trafikmedicinska rådet i ärenden som rör ett visst kapitel i föreskriften beror till viss del också på vilken specialitet som länsstyrelsens konsultläkare har. För den som är specialist i psykiatri är det svårare att bedöma synfältsfrågor och för den som är ögonspecialist kan beroendefrågor vara svårare. När det gäller den etiska frågan om hantering av känsliga uppgifter som är ovidkommande för körkortsfrågan är det förstås så att Trafikmedicinska rådet inte är intresserat av annat än sådant som har betydelse för bedömningen i körkortsfrågan. För det mesta innebär det dock ett onödigt merarbete för kliniken att gå igenom journalerna för att se vad som kan vara av värde och vad som inte kan vara det. En möjlighet i sådant fall är att läkare sammanfattar delar av journalen. I en del fall kan den bedömning som Trafikmedicinska rådets läkare gör efter att ha läst journalkopiorna bli en annan än den skulle ha blivit om rådet bara hade tillgång till det läkarintyg som finns i ärendet. När det gäller sekretessen handhas uppgifter i ett körkortsärende enligt de regler om sekretess som gäller inom körkortsområdet. Enligt dessa är huvudregeln att uppgifterna är offentliga och att sekretess endast gäller i undantagsfall som till exempel när det rör mer känsliga uppgifter om medicinska förhållanden. Alla handläggare vid Trafikmedicinska rådet är utbildade läkarsekreterare i grunden och journalkopiorna förvaras i ett låst arkivrum innan de destrueras efter tre år. De som ser journalkopiorna är rådets läkare, handläggare och den jurist som deltar i ärendet. En bedömning av risken för skada görs alltid innan en uppgift lämnas ut. I ärenden med psykiatriska aspekter och ärenden där det till exempel framkommer att körkortsinnehavaren har en sjukdom med allvarlig prognos är läkarna i rådet alltid noga med att inte ha med sådan känslig information i yttrandena. Lars Englund, chefsläkare Trafikmedicinska rådet 10 Trafikmedicin. Nr 17. 2008
Notiser Ny broschyr om äldre och bilkörning Nu finns broschyren Äldre och bilkörning Information och vägledning för närstående. Broschyren vänder sig till dem som har en närstående som har en sjukdom har en närstående vars beteende är sådant att det kan ifrågasättas om han/hon är lämplig att köra bil har fått reda på att något har hänt en närstående i trafiken diskuterar inom familjen om en närstående person är lämplig att fortsätta köra bil. Syftet med broschyren är att stödja närstående i frågor om äldre personers lämplighet att fortsätta köra bil och ge information om vart man vänder sig i olika frågor. Broschyren kan beställas kostnadsfritt från vagverket.webbutik@vv.se eller per telefon 0243 755 00. Beställningsnummer 89125. Nya blanketter Med anledning av de nya föreskrifterna (VVFS 2008:158) om medicinska krav för innehav av körkort m.m. har Vägverket reviderat samtliga körkortsmedicinska blanketter. De blanketter som har reviderats är: Ansökan om körkortstillstånd (VV 97418) Hälsodeklaration och intyg om synprövning (VV 97452) Läkarintyg avseende körkortsbehörigheterna C, CE, D, DE eller taxiförarlegitimation (VV 97450) Läkares anmälan (VV 97458) Läkarintyg avseende alkohol, narkotika och läkemedel (VV 97457) Synintyg (VV 97453) Diabetesintyg (VV 97451) Blanketterna kan hämtas på Vägverkets hemsida www.vv.se eller på www.korkortsportalen.se eller beställas kostnadsfritt hos vagverket.webbutik@vv.se Äldre och bilkörning Information och vägledning för närstående Riksstämman 2008 Den 26-28 november är det dags för årets Riksstämma som i år är förlagd till Svenska Mässan i Göteborg. I samband med Riksstämman firar Svenska Läkaresällskapet 200-årsjubileum så det förväntas fler besökare än vanligt. Trafikmedicinska rådet finns i monter nr B03:20 där vi i år kommer att lägga mycket fokus på de nya medicinska föreskrifterna VVFS 2008:158 som trädde ikraft den 1 maj i år. Chefsläkare Lars Englund kommer att delta i ett symposium om stroke och bilkörning både på onsdag och torsdag. Det är viktigt för rådet att medverka vid Riksstämman för att få personlig kontakt och diskutera med landets läkare. Välkommen till vår monter för att diskutera de nya föreskrifterna och frågor som rör trafikmedicin! Betänkande av 2008 års alkolåsutredning Betänkande av 2008 års alkolåsutredning Alkolås för rattfyllerister och körkortsprov i privat regi, SOU 2008:84 har lämnats till Näringsdepartementet den 9 oktober 2008. Regeringen har i prop. 2008/09:32 föreslagit att lagen om försöksverksamheten med villkorlig körkortsåterkallelse ska gälla t.o.m. den 31 december 2010. Trafikmedicin. Nr 17. 2008 11
Transportstyrelsen Från den 1 januari 2009 kommer Trafikmedicinska rådet att ingå i Transportstyrelsen med placering i Borlänge. Presentation av handläggare/ utredare Birgitta Heed Jag började arbeta på Vägverket och Trafikmedicinska rådet i januari 2001, först som vikarie men sedan 2003 som fast anställd. Innan dess hade jag arbetat som läkarsekreterare vid Borlänge sjukhus och på habiliteringen i Borlänge. Jag trivdes väldigt bra med arbetet som läkarsekreterare men efter drygt 20 år i yrket var det dags med något nytt. Arbetet på Vägverket är väldigt roligt och stimulerande, jag lär mig nya saker hela tiden. Arbetsuppgifterna är varierande men i huvudsak handlar det om trafikmedicinska körkortsärenden. Sedan jag kom till Vägverket har jag gått en del kurser, bl.a. en 20 poängs utbildning i Trafikmedicin vid Umeå universitet. Jag är född och uppvuxen i Enviken norr om Falun och flyttade till Borlänge i mitten av 70-talet. På fritiden försöker jag motionera genom att jympa på Friskis o Svettis, promenera och ta en joggingtur ibland. Jag tycker också om att resa. Transportstyrelsen är en ny myndighet under Näringsdepartementet som inleder sin verksamhet den 1 januari 2009. Myndigheten får ett samlat ansvar för normgivning, tillsyn, tillståndsgivning och registerhållning för alla trafikslag. Transportstyrelsen bildas genom en sammanslagning av Sjöfartsinspektionen, Luftfartsstyrelsen, Järnvägsstyrelsen, Vägtrafikinspektionen, Vägverkets myndighetsutövning (med undantag för verkets förrättande av förarprov) och Vägverkets trafikregister. Den 1 januari 2010 kommer dessutom länsstyrelsernas verksamhet som rör körkort och yrkestrafik att föras till den nya myndigheten. Syftet med den nya myndigheten är att effektivisera statlig förvaltning och verksamhet samt att stärka tillsynen av trafiksäkerheten och miljön. Transportstyrelsen kommer i inledningsskedet att ha cirka 1 600 medarbetare. Den dominerande delen av verksamheten kommer att bedrivas i Borlänge, Norrköping och Örebro med huvudkontoret förlagt till Norrköping. Ytterligare information finns på www. transportstyrelseutredningen.se och www.transportstyrelsen.se Mariann Almgren, tillförordnad avdelningschef Körkortsavdelningen Nästa Nyhetsblad beräknas utkomma våren 2009 Vägverket 781 87 Borlänge www.vv.se. vagverket@vv.se Telefon 0771-119 119. Telefax 0243-758 25. Texttelefon 0243-750 90.