Konsekvensutredning 1 (21)

Transkript

1 Konsekvensutredning 1 (21) Datum Dnr/Beteckning Handläggare Birgitta Heed/Monika Norberg Väg- och järnvägsavdelningen Konsekvensutredning Ändring i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2010:125, ändrade genom TSFS 2012:19) om medicinska krav för innehav av körkort m.m. 1 Vad är problemet och vad ska uppnås? Inledning Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2010:125, ändrade genom TSFS 2012:19) bör ändras av flera anledningar. Här beskrivs övergripande anledningar och syfte med förslagen. En närmare beskrivning av problemet och vad som ska uppnås anges nedan. Transportstyrelsen föreslår att kravet i 13 kap. avseende så kallade sidoprover vid grovt rattfylleri och upprepade fall av rattfylleri revideras. Bestämmelserna avseende nya behörigheter i tredje körkortsdirektivet 1 är införda i körkortslagen 2 och ska tillämpas från och med den 19 januari Dessa behörigheter måste därför införas även i Transportstyrelsens föreskrifter. De övriga förslagen syftar till att ge ett bättre beslutsunderlag vid tidpunkten för beslut om innehav av körkort m.m., en ökad rättsäkerhet, enhetlighet och förutsägbarhet för den enskilde. Dessutom sker viss redaktionell ändring i 3 kap. 1, 6 kap. 17 och 17 kap. 3. Övergripande frågeställningar I. Nya behörigheter i körkortslagen II. Läkares anmälningsskyldighet - taxiförarlegitimation (1 kap. 1 och 8 ) III. Diagnosklassifikation (10 kap. 4 och 15 kap. 2 ) 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG av den 20 december 2006 om körkort, (EUT L 403, , s.18, Celex 32006L0126), senast ändrat genom kommissionens direktiv 2011/94/EU (EUT L 314, , s. 31, Celex 32011L0094). 2 Ändring (2011:1580) av körkortslagen (1998:488).

2 Datum Dnr/Beteckning 2 (21) IV. Narkotikaklassade läkemedel (12 kap. 1 sista stycket) V. Definition av begreppet observationstid (12 kap. 9, 11, 17 och 19 ) VI. Definition av frekventa och upprepade prover (12 kap. 11 och 18 ) VII. Kravet på så kallade sidoprover (13 kap. 2 första stycket 2 och 3) VIII. Synprövning och behörig utfärdare av intyg innan 45 år vid högre behörigheter (16 kap. 2 och 8 ) IX. Godtagbara identitetshandlingar (18 kap. 2 ) X. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Närmare beskrivning av problemet och vad som ska uppnås I. Nya behörigheter i körkortslagen Med anledning av införandet av nya behörigheter i körkortslagen (1998:488) ska medicinföreskrifterna ändras. Nya körkortsbehörigheter är A2, C1, C1E, D1 och D1E. De nya reglerna i körkortslagen träder ikraft den 19 januari Ändringarna i föreskrifterna gäller ett flertal bestämmelser. I 2 kap. 7 a körkortslagen införs utökad behörighet B. Enligt förarbetena (prop. 2011/12:25, sid 69) har utökad behörighet B ansetts vara en obegränsad B-behörighet medan den vanliga behörigheten närmast utgör en begränsad behörighet. På körkortet framgår att körkortshavaren har den utökade B-behörigheten med en gemenskapskod 96. Detta innebär enligt föreskriftsgruppen att utökad B-behörighet följer de medicinska kraven för behörighet B. Någon särskild reglering om detta behövs därför inte i medicinföreskrifterna. II. Läkares anmälningsskyldighet taxiförarlegitimation (1 kap. 1 och 8 ) Hänvisningen i föreskrifterna avseende läkares anmälan måste ändras. Bestämmelsen i 1 kap. 1 och 8 om läkares anmälan hänvisar till 3 kap. 5 yrkestrafiklagen (1998:490). Denna lag har upphört att gälla den 1 juni 2012 och bestämmelsen om läkares anmälan har införts i 3 kap. 5 taxitrafiklagen (2012:211) som trädde ikraft samma dag. Även hänvisningen till yrkestrafiklagen i 4 kap. 2 andra stycket måste ändras till 3 kap. 3 taxitrafiklagen. III. Diagnosklassifikation (10 kap. 4 och 15 kap. 2 )

3 Datum Dnr/Beteckning 3 (21) Det föreslås att version IV av DSM och version 10 av ICD ska vara de versioner som får användas både avseende diagnostisering av demens och av utvecklingsstörning. En ändring har redan genomförts avseende detta i 12 kap. 4 i medicinföreskrifterna genom TSFS 2012:19. Då en myndighet hänvisar till en standard måste hänvisningen göras exakt, d.v.s. till en specifik utgåva av standarden. I annat fall kan standardiseringsorganet genom ett senare beslut förändra innehållet i myndighetens föreskrifter, trots att organet inte har rätt att besluta föreskrifter. På samma sätt bör en hänvisning till system för diagnosklassifikation utformas så att hänvisningen gäller en specifik version av sådana system. Det föreslås också att till exempel tas bort i 10 kap. 4. Detta eftersom DSM och ICD är de kriteriebaserade system för diagnosklassifikation som används internationellt. Det pågår en revidering av DSM-systemet men denna beräknas inte vara klar förrän i maj 2013 och föranleder därför inte någon ytterligare ändring i föreskrifterna för närvarande. IV. Narkotikaklassade läkemedel (12 kap. 1 sista stycket) Regeringen har beslutat att från den 15 mars 2012 klassas alla läkemedel med substansen tramadol, (till exempel läkemedlen Tramadol, Tiparol och Tradolan) som narkotika, oavsett mängden aktiv substans 3. Det behövs därför inte längre någon särskild reglering i föreskrifterna om att substansen tramadol alltid ska omfattas av bestämmelserna om psykoaktiva substanser. Det föreslås att andra meningen i 12 kap. 1 sista stycket tas bort. Bakgrunden är att vissa beredningar för medicinskt eller vetenskapligt bruk av substansen tramadol tidigare inte varit narkotikaklassade. Eftersom det finns en uppenbar risk för missbruk även av sådana beredningar har Transportstyrelsens föreskrifter innehållit en särskild reglering om att substansen tramadol alltid ska betraktas som psykoaktiv substans, d.v.s. oavsett beredning. Denna bestämmelse är numera överflödig. V. Definition av begreppet observationstid (12 kap. 9, 11, 17 och 19 ) Någon definition av begreppet observationstid ska inte införas. Det har framförts, vid remissförfarandet avseende föreskrifterna om alkolås (TSFS 2011:71), ett behov av en definition av begreppet observationstid. Förvaltningsrätten i Malmö noterade i sitt remissyttrande att konsekvensutredningen innehöll en beskrivning av vad som avses med begreppet 3 Förordning (2012:43) om ändring i förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. Förordningen trädde ikraft den 15 mars 2012.

4 Datum Dnr/Beteckning 4 (21) observation. Förvaltningsrätten ansåg det vara lämpligt att införa ett förtydligande av begreppet observation genom allmänna råd i alkolåsföreskrifterna. Detta för att göra den enskilde uppmärksam på att observation kunde omfatta personlig kontakt med läkare och sjuksköterska, telefonsamtal samt uppgifter eller iakttagelser från polis och andra personer. Förvaltningsrätten i Göteborg påpekade i sitt remissvar att begreppet observationstid bör av rättssäkerhetsskäl definieras i alkolåsföreskrifterna. Observationstid kan starta med till exempel ett läkarbesök, besök hos sjuksköterska, en provtagning och avslutas med en slutbedömning av läkare vid ett läkarbesök, genom en sammanfattande bedömning av erhållna provsvar. Om en definition av observationstid införs i föreskrifterna skulle det kunna försvåra tillämpningen både kliniskt och vid myndigheters bedömning av körkortsinnehav. Här bör nämnas att kravet på kontinuerlig läkarkontakt i 12 kap. 11 punkt 1 innebär att det inte är tillräckligt med ett enda läkarbesök inför utfärdande av intyg enligt detta kapitel. Även inom Transportstyrelsen har frågan ställts om begreppet observationstid bör definieras som perioden från den första till den sista provtagning som ligger till grund för läkarintyget. Detta förslag kan få oönskade konsekvenser då det förekommer att läkarbesök sker före den första provtagningen och efter den sista provtagningen. Hela perioden från det första till det sista läkarbesöket bör då få tillgodoräknas som observationstid. Det kan också förekomma att den första provtagningen sker innan läkarbesök och att den sista provtagningen sker innan det sista läkarbesöket. Därför kan observationstid inte heller definieras som tiden mellan det första och sista läkarbesöket. I 12 kap. 11 första stycket anges ett krav på kontinuerlig läkarkontakt, varför det inte behöver specificeras att det måste vara fråga om flera läkarbesök. Rutiner vid provtagning och läkarbesök varierar mellan olika mottagningar och mellan enskilda fall, utan att detta behöver vara någon nackdel i körkortsärendet. Det är inte ovanligt att den första provtagningen sker innan det första läkarbesöket. Om denna tidpunkt inte får tillgodoräknas som observationstid, blir det till nackdel för den enskilde (om provresultaten är utan anmärkning). Krav på ytterligare ett läkarbesök innebär en ökad kostnad och ett senareläggande av utfärdande av intyg. Om provresultaten är normala är det också vanligt att något läkarbesök inte krävs efter den sista provtagningen. Intyg utfärdas då utifrån tidigare besök och övriga uppgifter. Även provtagningstillfälle som ligger efter det sista läkarbesöket bör därför få tillgodoräknas som observationstid.

5 Datum Dnr/Beteckning 5 (21) För att förtydliga att de tidsperioder som anges i 9, 11, 17 och 19 avser den observationstid som krävs har detta uttryckligen skrivits in i respektive bestämmelse. VI. Definition av frekventa och upprepade prover (12 kap. 11 och 18 ) Det bör definieras vad som avses med frekventa och upprepade prover för verifiering av nykterhet vid diagnosen missbruk och beroende. Denna definition bör anges i allmänna råd. Läkare har vid remissförfaranden avseende medicinföreskrifterna (TSFS 2010:125, ändrade genom TSFS 2012:19) och föreskrifterna om alkolås (TSFS 2011:71, ändrade genom TSFS 2012:65) framfört önskemål om behov av en definition av begreppen frekventa och upprepade prover. Behovet av en definition behandlades inte i nämnda föreskriftsarbeten eftersom frågan ansågs vara av sådan betydelse att det krävde ny remissomgång. En definition skulle kunna öka förutsägbarheten för den enskilde som ska lämna läkarintyg till Transportstyrelsen inför bedömning av körkort. Bestämmelserna i 12 kap. gäller bruk av alkohol, narkotika (inkl. narkotikaklassade läkemedel), andra psykoaktiva substanser och läkemedel som inte är psykoaktiva men som ändå kan påverka förmågan att köra motordrivet fordon. Det bör observeras att bruk hos den enskilde kan avse en eller flera substanser inom dessa grupper. Vid utredning och i samband med bedömning ska det därför beaktas att beroende eller missbruk hos den enskilde kan relatera till en, två eller flera olika substanser som påverkar förmågan att köra motordrivet fordon. Till exempel kan körkortshavaren vara beroende av heroin och samtidigt missbruka bensodiazepiner och kokain. Detta anses vara separata substanser som ska analyseras var för sig och redovisas i läkarintyg. Frekventa prover krävs enligt 12 kap. 11 i föreskrifterna avseende den eller de substanser som diagnos relaterar till. Hur många provtagningar som krävs enligt förslaget till definition är beroende av vilken eller vilka substanser det gäller. När alkohol är den substans som diagnosen relaterar till föreslås att nykterheten ska verifieras med minst fyra provtagningar avseende alkoholmarkörer under varje observationstid om sex månader. När diagnosen relaterar till en eller flera andra psykoaktiva substanser eller läkemedel föreslås att nykterheten verifieras med minst sex provtagningar under varje observationstid om sex månader avseende den eller dessa substanser. Upprepade prover krävs för att belysa förekomst av annat substansbruk, så kallade sidoprov. När det gäller bruk av annan substans än den som

6 Datum Dnr/Beteckning 6 (21) diagnosen eller diagnoserna relaterar till föreslås två provtagningar under varje observationstid om sex månader oavsett om det är fråga om alkohol eller annan psykoaktiv substans. Den observationstid under vilken varaktig nykterhet ska verifieras enligt 12 kap. 9 är ibland längre än sex månader. I dessa fall innebär frekventa prover avseende alkoholmarkörer minst fyra prover under varje period av sex månader och avseende andra psykoaktiva substanser eller läkemedel minst sex prover under varje period av sex månader. Minimiantalet prover påverkas alltså av verifieringstidens längd. Motsvarande gäller upprepade prover för att belysa förekomst av annat substansbruk. Vid prövning av frågan om fortsatt innehav enligt 12 kap. 17, bör normalt minimiantalet prover inte påverkas av observationstidens längd. Under den sista perioden av tolv månader bör fyra respektive sex prover vara tillräckligt. Motsvarande resonemang bör gälla även för upprepade prover för att belysa förekomst av annat substansbruk, så kallat sidoprov. Allmänna råd införs därför även i 18. Till skillnad från allmänna råd i 11 anges här antalet prover under varje observationstid istället för under visst antal månader. Det innebär att samma antal prover krävs oavsett om observationstiden är 6 eller 12 månader. Allmänt sett är möjligheten att påvisa hög och skadlig alkoholkonsumtion bättre ju fler prover som tas men en avvägning mellan möjlighet att påvisa detta och kostnaden för den enskilde måste göras. Alkoholmarkörerna CDT och GT är obligatoriska markörer vid provtagning. Alkoholmarkören CDT har en halveringstid på 10 till 14 dagar och ett förhöjt CDT-värde normaliseras normalt inom 3-5 veckor vid total avhållsamhet från alkohol. Halveringstiden för alkoholmarkören GT är något längre än för CDT, två till tre veckor, och ett förhöjt värde normaliseras normalt inom ett par månader. När alkohol är den substans som diagnosen relaterar till och med kunskap om dessa alkoholmarkörers (CDT, GT) halverings- och normaliseringstider borde minst sex prover per period av sex månader tas för att upptäcka hög alkoholkonsumtion. Efter avvägning utifrån bland annat den enskildes kostnader för provtagning är det dock rimligt att godta minst fyra prover under en period av sex månader för att med tillräckligt hög sannolikhet upptäcka ett skadligt bruk av alkohol. När diagnosen relaterar till en eller flera psykoaktiva substanser än alkohol eller läkemedel krävs tätare provtagning. I dessa fall analyseras själva substansen och inte en markör. De flesta substanser har en betydligt kortare halveringstid än vad alkoholmarkörerna har. Det är därför rimligt att kräva minst sex prover per period av sex månader avseende den eller dessa substanser.

7 Datum Dnr/Beteckning 7 (21) 12 kap. avser personer där diagnosen missbruk eller beroende har ställts och upprepade prover krävs då för att belysa förekomst av annat substansbruk. Den som är beroende av en psykoaktiv substans har svårt att klara sig utan denna substans, bland annat på grund av abstinenssymtom, och återfaller därför lätt till substansbruk eller övergår till bruk av annan eller andra psykoaktiva substanser. Vid beroendebehandling är det därför vanligt att ge så kallad substitutionsbehandling med ett ersättningspreparat. Det förekommer också att den som är beroende på egen hand skaffar sig dessa ersättningspreparat. Vid missbruk av en psykoaktiv substans är dessa förhållanden mindre uttalade men risk för återfall finns och det finns även en ökad risk för bruk av andra psykoaktiva substanser. Då diagnosen beroende eller missbruk ställts ger dessa förhållanden belägg för att kräva provtagning av andra psykoaktiva substanser än den eller de substanser som diagnosen relaterar till. För att utreda sidobruk, det vill säga annat substansbruk än det som diagnosen relaterar till är det en rimlig avvägning att utifrån halveringstider och den enskildes kostnader för provtagning att kräva åtminstone två analyser per period av sex månader avseende alkohol respektive andra psykoaktiva substanser eller läkemedel för att med acceptabel sannolikhet upptäcka ett sidobruk. Det föreslås för att förtydliga och för att upptäcka bruk av annan psykoaktiv substans att provtagning bör omfatta de fem vanligast förekommande substansgrupperna (amfetaminer, cannabinoider, bensodiazepiner, opiater och kokain). För den som endast har diagnosen alkoholberoende eller alkoholmissbruk avser sidoprover provtagning av en eller flera andra psykoaktiva substanser beroende på omständigheter i det enskilda fallet. För den som har diagnosen beroende eller missbruk av till exempel amfetamin bör sidoprover avse bruk av alkohol och bruk av annan psykoaktiv substans. Vid känt bruk (som inte är missbruk eller beroende) är det av stor betydelse att detta utreds med provtagning. Det föreslås därför i allmänna råd att sådan substans bör ingå i provtagningen. Definitionerna beskriver vad som bör ses som ett minimikrav avseende provtagning. Det ska göras individuella bedömningar i varje ärende, utifrån bland annat provsvar, och då kan i sällsynta fall färre antal prover accepteras. Därför föreslås allmänna råd istället för strikta krav i föreskrifterna. Transportstyrelsen tillämpar idag, i samband med ansökan om körkortstillstånd, vid omprövning av innehav och uppföljning av fortsatt medicinsk lämplighet vid diagnoserna missbruk och beroende, samma minimiantal provtagningar för alkoholmarkörer som nu föreslås.

8 Datum Dnr/Beteckning 8 (21) När det gäller minimiantal provtagningar avseende andra psykoaktiva substanser eller läkemedel är bilden mer komplex. Idag krävs vanligen i körkortsutredningar inte fler provtagningar än avseende alkoholmarkörer. Den föreslagna definitionen av frekventa prover innebär en skärpning för den enskilde när diagnosen relaterar till annan eller andra substanser än alkohol på så sätt att minimiantalet provtagningar höjs från fyra till sex. När diagnosen relaterar till annan eller andra substanser än alkohol innebär förslaget även ett lägre krav för den enskilde eftersom prover endast behöver analyseras avseende den eller de substanser som diagnos relaterar till. Idag krävs vanligen minst fyra provtagningar och analyser avseende alla de fem vanligast förekommande substanserna, oavsett vilket substansbruk som tidigare är känt eller inte känt. Definitionen av frekventa och upprepade prover i allmänna råd påverkar inte tidsintervallet för håranalyser. Hårprover följer tidsintervallet enligt 12 kap. 12 andra stycket. VII. Kravet på så kallade sidoprover (13 kap. 2 första stycket 2 och 3) Kravet på sidoprover tas bort i 13 kap. 2 första stycket 2 och 3 och punkten 1 och 2 får ny lydelse. Det införs också allmänna råd i 13 kap. 2. Med sidoprover avses här den eller de substanser som inte påvisats vid trafiknykterhetsbrottet eller trafiknykterhetsbrotten. Vid grovt rattfylleri och efter upprepade fall av rattfylleri föreslås följande provtagningar avseende blod- och urinprover. När alkohol påvisats vid trafiknykterhetsbrottet ska laboratorieprover avseende alkohol ha tagits vid minst fyra tillfällen. När det gäller andra psykoaktiva substanser som påvisats vid trafiknykterhetsbrottet ska laboratorieprover avseende denna eller dessa substanser ha tagits vid minst sex tillfällen. Det krävs tätare provtagning avseende psykoaktiva substanser än avseende alkohol. I dessa fall analyseras själva substansen och inte en markör. De flesta substanser har en betydligt kortare halveringstid än vad alkoholmarkörerna har. Det är därför rimligt att kräva minst sex prover per observationstid avseende den eller dessa substanser. Se redogörelse för halveringstider under VI. Fördelen med att ta sidoprover för att upptäcka annat substansbruk har ställts mot värnandet om den personliga integriteten och kostnader för provtagning. Det finns vetenskapliga belägg för att blandmissbruk förekommer men hur vanligt detta är hos personer som gjort sig skyldiga till trafiknykterhetsbrott bedöms inte tillräckligt belagt. Då kravet på sidoprover tas bort bör intygsskrivande läkare noggrant kommentera eventuellt sidobruk av alkohol respektive narkotika. Om läkaren bedömer att det inte finns något annat bruk av psykoaktiv substans

9 Datum Dnr/Beteckning 9 (21) bör underlaget för bedömningen redovisas. Denna reglering sker i allmänna råd. VIII. Synprövning och behörig utfärdare av intyg innan 45 år för högre behörigheter (16 kap. 2 och 8 ) Intyg om synprövning innan 45 år, vid ansökan om förlängd giltighet för innehav av behörigheterna C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D och DE, får utföras av sådan person som anges i 16 kap , med undantag för optometritekniker och införs i 16 kap. 2 andra stycket. I 16 kap. 8 förtydligas att synprövningen sker enligt 16 kap. 1 2 och 3 och orden utförd av annan än läkare tas bort. Detta är en redaktionell ändring som sker genom att en hänvisning görs till lagrummet. Detta för att klargöra vilken synprövning som avses. Rubrikernas uppgift är att göra det lätt för läsaren att hitta i författningen (jfr Ds 1998:43, sid 89 och Ds 1998:66, sid 37). Det föreslås att det införs ett nytt andra stycke i 16 kap. 8 avseende vad synprövningen ska omfatta för de som ansöker om förlängd giltighet och har körkort med högre behörigheter men ännu inte har fyllt 45 år. Från och med den 19 januari 2013 ska enligt 3 kap. 6 körkortsförordningen (1998:980) en hälsodeklaration och intyg om synprövning ges in vid ansökan om förlängd giltighet av högre behörigheter för den som inte fyllt 45 år. En hänvisning sker till 3 kap. 1 andra stycket första meningen i körkortsförordningen. Där anges att det till ansökan ska bifogas en hälsodeklaration som ska vara undertecknad av sökanden och ett intyg om synprövning. Frågan är vilka som får utföra synprövningen och vad synprövningen ska omfatta. Vid intyg om synprövning för de lägre behörigheterna gäller enligt 16 kap att synprövning bland annat får utföras av läkare, legitimerad optiker, ögonsjuksköterska och den som är anställd hos optiker och vid trafikskola och har genomgått viss utbildning. Enligt 16 kap. 8 medicinföreskrifterna ska synprövning för de lägre behörigheterna enligt 16 kap. 1 2 och 3 som utförs av annan än läkare omfatta synskärpeprov och fastställa dels den binokulära synskärpa, dels synskärpan i varje öga för sig, samt synfältsundersökning ska utföras med apparatur avsedd för synfältsprövning. Utifrån minimikraven i EU:s körkortsdirektiv föreslås att för de som inte fyllt 45 år och ansöker om förlängd giltighet av högre behörigheter ska synprövningen omfatta följande förhållanden och återges i intyget.

10 Datum Dnr/Beteckning 10 (21) Prövningen ska omfatta undersökning av synskärpa och om föreskriven synskärpa inte uppnås utan korrektion ska även synskärpa med korrektion anges inklusive korrektionsglasens styrka. Synprövningen ska även omfatta undersökning av ögonrörlighet, uppgift om eventuellt dubbelseende och eventuell nystagmus (ofrivilliga ögonrörelser), uppgift om eventuellt allvarligt begränsat seende vid nedsatt belysning samt synfältsundersökning utförd med apparatur avsedd för synfältsprövning. För både lägre och högre behörigheter gäller om föreskriven synskärpa inte uppnås utan korrektion ska även synskärpa med korrektion fastställas binokulärt och i varje öga för sig. Vilka personer får utföra dessa undersökningar? I 16 kap 2 medicinföreskrifterna anges att undersökning för högre körkortsbehörigheter endast får utföras av läkare. Det föreslås att utöver läkare, tillåta att leg. optiker, oftalmologassistent, ortoptist, ögonsjuksköterska eller sjuksköterska med vidareutbildning i ögonsjukvård göra synundersökning och utfärda intyg för de som inte fyllt 45 år och ansöker om förlängd giltighet av högre behörigheter (16 kap , med undantag för optometritekniker). Om sökanden inte uppnår gällande synkrav eller vid misstanke om ögonsjukdom ska undersökning göras av läkare med specialistkompetens i ögonsjukdomar. Transportstyrelsen bedömer att den som genomgått utbildning till optometritekniker inte har den medicinska kompetens som krävs för att undersöka ögonrörlighet och värdera eventuell förekomst av dubbelseende, nystagmus eller begränsat seende vid nedsatt belysning. Annan personal hos optiker eller personal vid trafikskola bedöms inte heller ha kompetens att bedöma ögonrörlighet, dubbelseende och nystagmus. Rätten att göra synundersökning och utfärda synintyg för de personer som inte har fyllt 45 år och söker högre behörighet bör därför inte omfatta sådan personal. IX. Godtagbara identitetshandlingar (18 kap. 2 ) I 18 kap. 2 tas punkt 2 bort och redaktionella ändringar görs i punkt 3 och 6. Detta då en ändring avseende identitetshandlingar har skett i ett antal av Transportstyrelsens föreskrifter och motsvarande ändring bör därför ske i medicinföreskrifterna. Gällande föreskrifter tillåter användandet av svenskt tjänstekort utfärdat av statlig myndighet (punkt 2) som godtagbar identitetshandling. I de fall en identitetshandling är SIS-märkt omfattas den av punkt 1. Är identitetshandlingen inte SIS-märkt uppfyller handlingen inte de standardiserade säkerhetskrav som normalt krävs för identitetshandlingar

11 Datum Dnr/Beteckning 11 (21) och som Transportstyrelsen följer inför utlämnandet av körkort. Dessa svenska tjänstekort utfärdade av statlig myndighet har tagits bort som godtagbara identitetshandlingar även i andra föreskrifter, till exempel Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om förarprov, gemensamma bestämmelser, Transportstyrelsen föreskrifter om förnyelse av körkort genom förmedling av utlandsmyndighet. Dessutom föreslås att andra stycket tas bort. Generellt gäller att en IDhandling ska vara giltig. Ytterligare en anledning att ta bort stycket är att föreskrifterna ska överensstämma med Transportstyrelsens övriga föreskrifter till exempel Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om förarprov, gemensamma bestämmelser. Några argument har i övrigt inte framkommit för att behålla detta stycke. X. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 1. Föreskriften föreslås träda ikraft den 1 mars De nya behörigheterna ska tillämpas från den 19 januari 2013 och det skulle vara lämpligt om föreskrifterna träder ikraft samma dag. Detta är inte möjligt eftersom föreskrifterna innehåller förslag till förändringar som kräver ett omfattande utredningsarbete och remissförfarande. När arbetet med föreskrifterna påbörjades våren 2012 ansågs det inte lämpligt att påbörja två separata föreskriftsarbeten. 2. Med anledning av ändringar i 13 kap. föreslås övergångsbestämmelser i fråga om att den som meddelats villkor eller föreläggande om läkarintyg och provtagning före ikraftträdande omfattas av tidigare gällande regler, om de äldre föreskrifterna ställer lägre krav än dessa föreskrifter. Om villkor om läkarintyg eller föreläggande om läkarintyg enligt 13 kap. har meddelats före den 1 mars 2013 ska bedömningen av detta intyg ske enligt de äldre föreskrifterna. Denna övergångsregel motiveras av att den som i ett beslut om villkor eller föreläggande meddelats vissa förutsättningar för fortsatt innehav eller återfående av behörighet bör kunna förlita sig på detta. Den som därefter (den 1 mars 2013 eller senare) får ett nytt beslut om villkor eller föreläggande om läkarintyg omfattas inte av de äldre föreskrifterna. Den som däremot i ett beslut om återkallelse eller ett beslut om avslag på ansökan informerats om gällande regler för att få en behörighet omfattas däremot inte av de äldre föreskrifterna. Detta motiveras av att det enligt Transportstyrelsens mening är av stor vikt att de högre kraven enligt 13 kap. i de nya föreskrifterna får genomslag så fort

12 Datum Dnr/Beteckning 12 (21) som möjligt. Tidigare information innebär inte heller något krav på att senast ett visst datum komma in med föreskrivet intyg. Det är därför möjligt att personen ifråga återkommer först efter en mycket lång period eller till och med flera år efter det att informationen har lämnats. Det är enligt Transportstyrelsens mening inte rimligt att de tidigare bestämmelserna ska få tillämpas i dessa fall. Utformningen av övergångsbestämmelsen innebär att personer som påbörjat provtagning i överensstämmelse endast med tidigare information (men som inte fått något föreläggande att komma in med läkarintyg eller meddelats något villkor att komma in med läkarintyg) omfattas av de nya reglerna och att detta blir känt för den enskilde först vid ansökan om körkortstillstånd. Någon övergångsregel som medger bedömning enligt de äldre föreskrifterna endast för att körkort, körkortstillstånd, traktorkort eller taxiförarlegitimation meddelats före den 1 mars 2013 finns inte. 2 Vilka alternativa lösningar finns och vad blir effekterna om någon reglering inte kommer till stånd? 2.1 Alternativa lösningar Behörigheter När det gäller införlivandet av minimikraven avseende behörigheter från direktivet finns det inga alternativa lösningar. Definition av begreppet observationstid En definition av begreppet observationstid skulle eventuellt kunna förbättra kvaliteten på läkarintyg i vissa fall och kanske också i viss mån kunna underlätta för läkare och myndigheter. Transportstyrelsen anser dock att sannolikheten är större att effekten blir den motsatta i flertalet fall. Om observationstiden anges omfatta tiden från första läkarbesök till sista läkarbesök eller från första provtagning till sista provtagning skulle detta kunna innebära en nackdel för den enskilde. Annan observation hos till exempel mottagningssköterska ska också tillmätas betydelse. Sammanfattningsvis bedömer Transportstyrelsen att fördelarna för den enskilde överväger om begreppet observationstid inte närmare definieras. Interna instruktioner avseende frekventa och upprepade prover Transportstyrelsen har idag interna instruktioner avseende frekventa och upprepade prover. Om den ordningen behålls blir det svårt för läkare och enskilda att ta del av dessa instruktioner. För att uppnå en ökad rättssäkerhet, enhetlighet och förutsägbarhet för den enskilde samt i

13 Datum Dnr/Beteckning 13 (21) förlängningen en ökad trafiksäkerhet vid tidpunkten för beslut om innehav av körkort m.m., bör Transportstyrelsen införa allmänna råd. Behålla sidoprover enligt 13 kap. På bekostnad av integriteten och ökade kostnader för provtagning för den enskilde kan ett alternativ vara att behålla de så kallade sidoproverna för andra substanser än de som påvisats vid grovt rattfylleri och upprepade fall av rattfylleri. 2.2 Effekter om reglering inte kommer till stånd Nya behörigheter i körkortslagen När det gäller de krav som nu införs (nya behörigheter) skulle underlåtenhet att införa dessa i nationell författning innebär att Sverige inte uppfyller de minimikrav som gäller enligt EU-direktivet. Diagnosklassifikation När det gäller hänvisning till specifika system för diagnosklassifikation - 10 kap. 4 och 15 kap. 2 är alternativet att inte ange vilka specifika versioner av systemen som avses. Hänvisningen anses ändå avse en bestämd utgåva, i allmänhet den som gällde när föreskrifterna beslutades. Detta är dock en otydligare reglering. Då en myndighet hänvisar till en standard måste hänvisningen göras exakt, d.v.s. till en specifik utgåva av standarden. I annat fall kan standardiseringsorganet genom ett senare beslut förändra innehållet i myndighetens föreskrifter, trots att organet inte har rätt att besluta föreskrifter. På samma sätt bör en hänvisning till system för diagnosklassifikation utformas så att hänvisningen gäller en specifik version av sådana system. En fördel är att föreskrifterna inte behöver ändras när systemen för diagnosklassifikation ändras. Vad gäller DSM 5 planeras preliminär publikation i maj 2013 (med arabiska siffror framöver). Verifierad nykterhet Om Transporstyrelsen inte inför allmänna råd eller föreskrifter om innebörden av frekventa och upprepade prover för verifiering av nykterhet i 12 kap. kan det för den enskilde innebära krav på komplettering med läkarintyg och ytterligare provtagningar. Detta i sin tur innebär förseningar och fördyringar för den enskilde samt längre handläggningstider och ökade kostnader för Transportstyrelsen. 3 Vilka berörs av regleringen? Enskilda körkortshavare och de som ansöker om körkortstillstånd, läkare, laboratorier och övrig sjukvård, Rättsmedicinalverket och allmänna

14 Datum Dnr/Beteckning 14 (21) förvaltningsdomstolar. Internt inom Transportstyrelsen berörs körkortsavdelningen och sektion trafikmedicin. 4 Vilka kostnadsmässiga och andra konsekvenser medför regleringen och hur ser de olika konsekvenserna ut för de övervägda regleringsalternativen om man jämför? 4.1 Kostnadsmässiga och andra konsekvenser Kostnadsanalys Det har varit särskilt intressant att undersöka vilka ekonomiska konsekvenser ett borttagande av krav på redovisning av sidoprover i läkarintyg efter trafiknykterhetsbrott enligt 13 kap. kan medföra. Skills AB har, på uppdrag av Transportstyrelsen, under tiden juli augusti 2012 genomfört en kostnadsanalys för att ta fram vissa prisuppgifter gällande kostnader för provtagning avseende alkohol och narkotika genomfört av landsting respektive privata medicinska mottagningar i hela landet. Av de 21 landsting och 21 privata aktörer (totalt 42 st) som har kontaktats har 27 aktörer gett fullständiga svar på Transporstyrelsens frågeställningar. Av dessa aktörer är 14 landsting och 13 privata aktörer. Kostnadsanalysen i sin helhet finns publicerad som bilaga. Nedan följer utdrag ur kostnadsanalysen (se bilaga tabellerna ). De förutsättningar som gavs till Skills AB inför analysen redovisas under rubrikerna A, B och C. A. Prisuppgifter provtagning alkohol Vid provtagning avseende alkohol (tabell A, för diagram se bilagan sid 9) ska detta ske i form av blodprover vid minst fyra tillfällen. Om endast alkohol har påvisats ska provtagning avseende narkotika ske vid minst ett tillfälle (s.k. sidoprov). Obligatoriska tester för alkohol är CDT och GT. Dessutom tas ibland ASAT, ALAT och MCV och ibland även PEth. Vid urinprov avseende drogscreening sker oftast test för de fem vanligaste drogerna (amfetamin, cannabis, opiater, kokain och bensodiazepiner). Istället för urinprov kan håranalys ske. Prisuppgifterna relaterar till kostnaden för den aktuella personen för att erhålla ett läkarintyg för alternativ A, provtagning avseende alkohol. Kostnaden inkluderar blodprov vid minst fyra tillfällen, provtagning (urinprov eller håranalys) avseende narkotika vid minst ett tillfälle, läkarbesök samt läkarintyg.

15 Datum Dnr/Beteckning 15 (21) A. Prisuppgifter alkohol Offentliga aktörer Pris för alternativ A (kronor) Privata aktörer Pris för alternativ A (kronor) Blekinge Dalarna Gävleborg Dalarna Halland Gävleborg Jönköping Kronobergs län Kalmar Norrbotten Kronoberg Skåne Norrbotten Stockholm Södermanland Stockholm Värmland Uppsala Västerbotten Uppsala Västernorrland Uppsala län Västmanland Värmland Örebro Västra Götaland Östergötland B. Prisuppgifter provtagning narkotika Vid provtagning avseende narkotika (tabell B, för diagram se bilagan sid 11 och 12) ska detta ske i form av urinprover vid minst fyra tillfällen. Vid urinproven avseende drogscreening sker provtagningen oftast för de fem vanligaste drogerna (amfetamin, cannabis, opiater, kokain och bensodiazepiner). Istället för urinprov kan håranalys ske. Om endast narkotika har påvisats ska provtagning avseende alkohol ske vid minst ett tillfälle (s.k. sidoprov). Obligatoriska tester för alkohol är CDT och GT. Dessutom tas ibland ASAT, ALAT och MCV och ibland även PEth. 4 Denna privata mottagning erbjuder endast alternativ A

16 Datum Dnr/Beteckning 16 (21) Prisuppgifterna relaterar till kostnaden för den aktuella personen att erhålla ett läkarintyg för alternativ B, provtagning avseende narkotika. Kostnaden inkluderar urinprov/håranalys vid minst fyra tillfällen, blodprov avseende alkohol vid minst ett tillfälle, läkarbesök samt läkarintyg. B. Prisuppgifter narkotika Offentliga aktörer Pris för alternativ B (kronor) Privata aktörer Pris för alternativ B (kronor) Blekinge Dalarna Gävleborg Dalarna Halland Gävleborg Jönköping Kronobergs län Kalmar Norrbotten Kronoberg Skåne Norrbotten Stockholm Södermanland Stockholm Värmland Uppsala Västerbotten Uppsala län Västernorrland Värmland Västmanland Västra Götaland Örebro Östergötland C. Prisuppgifter provtagning alkohol och narkotika Vid provtagning avseende både alkohol och narkotika (tabell C, för diagram se bilagan sid 14 och 15) ska prover ha tagits vid minst fyra tillfällen av alla de substanser som har påvisats vid trafiknykterhetsbrottet/en. Obligatoriska tester för alkohol är CDT och GT. Dessutom tas ibland ASAT, ALAT och MCV och ibland även PEth. Vid provtagning för narkotika sker detta genom drogscreening, oftast med test av de fem vanligaste drogerna (amfetamin, cannabis, opiater, kokain och bensodiazepiner). Istället för urinprov kan håranalys ske.

17 Datum Dnr/Beteckning 17 (21) Kostnaden för den aktuella personen för att erhålla ett läkarintyg för alternativ C, provtagning avseende alkohol och narkotika inkluderar provtagning vid minst fyra tillfällen av alla de substanser som påvisats vid trafiknykterhetsbrottet/en samt läkarbesök och läkarintyg. C. Prisuppgifter alkohol och narkotika Offentliga aktörer Pris för alternativ C (kronor) Privata aktörer Pris för alternativ C (kronor) Blekinge Dalarna Gävleborg Dalarna Halland Gävleborg Jönköping Kronobergs län Kalmar Norrbotten Kronoberg Skåne Norrbotten Stockholm Södermanland Stockholm Värmland Uppsala Västerbotten Uppsala län Västernorrland Västra Götaland Västmanland Örebro Östergötland Kommentarer till kostnadsanalysen. Priserna för provtagning enligt alternativen A C varierar kraftigt oavsett om provtagningen avser alkohol, narkotika eller både alkohol och narkotika, (se kostnadsanalys i bilagan tabellerna ). Dessutom varierar priset för provtagning oavsett om provtagningen sker i landstingets försorg eller vid en privat medicinsk mottagning. Det går däremot inte att utläsa om det är någon skillnad geografiskt mellan landsting och privata medicinska mottagningar. Detta då det inte finns någon kongruens mellan vilka landsting och privata medicinska mottagningarna som svarat och i vilket län

18 Datum Dnr/Beteckning 18 (21) mottagningarna ligger (se kostnadsanalys i bilagan stycket 2.1 och rådata sidorna 21-23). När det gäller prisförändringar vid borttagande av urin- och/eller blodprover eller att lägga till urin- och/eller blodprover var landstingen mindre benägna att ändra priserna än de privata medicinska mottagningarna (se kostnadsanalysen bilagan styckena ). Ungefär hälften av de privata medicinska mottagningarna var benägna att förändra priserna när prover lades till eller togs bort i förhållanden till en femtedel av landstingen. Om landstingen tar bort sidoprovet i form av urinprov (alternativ A) skulle priset sjukna med 340 respektive 500 kr (endast två landsting har preciserat med belopp) per urinprov som tas bort. Skulle landstingen lägga till ett eller flera sidoprover i form av urinprov skulle priset öka med 500 kr (endast ett landsting har preciserat med belopp) per urinprov som läggs till. Om de privata aktörerna tar bort sidoprovet i form av urinprov (alternativ A) skulle priset sjukna mellan 500 kr och kr per urinprov som tas bort. Skulle de privata aktörerna lägga till ett eller flera sidoprover i form av urinprov skulle priset öka mellan 300 kr och kr per urinprov som läggs till. Om landstingen tar bort sidoprovet i form av blodprov (alternativ B) skulle priset sjukna med 270 respektive 875 kr (endast två landsting har preciserat med belopp) per blodprov som tas bort. Skulle landstingen lägga till ett eller flera sidoprover i form av blodprov skulle priset öka med 875 kr (endast ett landsting har preciserat med belopp) per blodprov som läggs till. Om de privata aktörerna tar bort sidoprovet i form av blodprov (alternativ B) skulle priset sjunka mellan 500 kr och kr per blodprov som tas bort. Skulle de privata aktörerna lägga till ett eller flera sidoprover i form av blodprov skulle priset öka mellan 500 kr och kr per blodprov som läggs till. Nästan hälften av samtliga landsting och privata medicinska mottagningar (13 av 27 stycken, se kostnadsanalysen i bilagan stycket 2.7) erbjöd paketpris för provtagningarna avseende A, B och C (se ovan). En skillnad mellan landstingen och de privata medicinska mottagningarna var att paketpriset hos de landsting som erbjöd detta var i genomsnitt högre än de individuella priserna hos landstingen för provtagningarna A, B och C. Däremot var paketpriserna hos de privata medicinska mottagningarna som erbjöd detta lägre än de privata medicinska mottagningar som hade individuella priser för provtagningarna A, B och C. Med hänsyn vad som framkommit vid kostnadsanalysen avseende sidoprover enligt 13 kapitlet har det inte bedömts ändamålsenligt att låta

19 Datum Dnr/Beteckning 19 (21) genomföra ytterligare en kostnadsanalys med anledning av förslaget till definition av frekventa och upprepade prover för verifiering av nykterhet enligt 12 kap. En viss ledning av kostnaderna för att ta bort och lägga till prover kan ändå utläsas av genomförd kostnadsanalys. Kostnad för ID-kort Införskaffande av ett nytt ID-kort kostar detsamma oavsett tidpunkt när IDkortsinnehavaren skaffar nytt ID-kort. Det innebär kostnadsmässigt ingen förändring att ta bort möjligheten att använda ett ID-kort som har upphört att gälla. Det handlar enbart om att förskjuta kostnaden i sex månader. 4.2 Jämförelse av konsekvenser av de olika regleringsalternativen Konsekvenserna av de olika regleringsalternativen har jämförts i avsnitt 1 och 2. 5 Överensstämmer regleringen med eller går den utöver de skyldigheter som följer av EU-rättslig reglering eller andra internationella regler Sverige ska följa? I EU-direktivet om körkort (91/439/EEG) anges i bilaga 2 följande avseende alkohol, narkotika och läkemedel följande minimikrav. Körkort får inte utfärdas eller förnyas för sökande eller förare som är beroende av alkohol eller inte är i stånd att avstå från att föra fordon i alkoholpåverkat tillstånd. För sökande eller förare som tidigare har varit beroende av alkohol får körkort utfärdas eller förnyas efter en intygad avhållsamhetsperiod, om detta stöds av ett läkarutlåtande och på villkor att regelbundna hälsokontroller genomförs. Körkort ska inte utfärdas eller förnyas för sökande eller förare som är beroende av eller, utan att vara beroende, regelbundet missbrukar psykofarmaka. Körkort ska inte utfärdas eller förnyas om sökande eller förare regelbundet och i sådana mängder som kan påverka körningen negativt använder psykofarmaka som kan försämra förmågan att köra säkert. Detta gäller för alla andra läkemedel eller kombinationer av läkemedel som påverkar körförmågan. Transportstyrelsens föreskrifter innehåller mer detaljerade bestämmelser än direktivet avseende alkohol, andra psykoaktiva substanser och läkemedel som inte är av psykoaktivt slag men som bedöms kunna påverka förmågan att framföra motordrivet fordon. Föreskrifterna går utöver de skyldigheter som följer av direktivet men bedöms inte strida mot direktivet.

20 Datum Dnr/Beteckning 20 (21) 6 Behöver särskild hänsyn tas när det gäller tidpunkten för ikraftträdande och finns det behov av speciella informationsinsatser? Ja, de nya körkortsbehörigheterna enligt körkortslagen träder ikraft den 19 januari Särskilda informationsinsatser behövs till läkare med anledning av de nya föreskrifterna. Även enskilda körkortsinnehavare behöver särskild information. Det är viktigt att informationen förs ut i samband med att föreläggande skickas ut till enskilda körkortshavare. Även att detta sker i Transportstyrelsens underrättelser och beslut i ärendet om lämpligheten att ha körkort. Information kommer också att läggas ut på för båda dessa grupper. Det planeras artiklar i fackpress till exempel läkartidningen. Det behövs även särskild riktad information till körkortshavare som inte har fyllt 45 år och som ska ansöka om förlängd giltighet för högre behörigheter och till läkare samt optiker med flera. Informationen bör innehålla uppgift om vilka personer som får utföra synprövning för de som inte har fyllt 45 år och som ska ansöka om förlängd giltighet för högre behörigheter och vad synprövningen ska omfatta. 7 Kan regleringen få effekter av betydelse för företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt? De nya föreskrifterna får effekter för privatpersoner som har körkort eller vill ha körkortstillstånd. Företag i allmänhet påverkas inte av vilka medicinska krav som gäller för innehav av körkort på annat sätt än genom personalens körkortsinnehav. De företag som i någon mån kan påverkas av ändringarna i föreskrifterna är de mottagningar där läkarintyg utfärdas, de mottagningar där intyg om synprövning utfärdas och laboratorier där provsvar analyseras. De nya reglerna för körkortshavare som inte fyllt 45 år och som ska ansöka om förlängd giltighet för högre behörigheter har inte funnits tidigare. Den nya regeln innebär att körkortshavaren ska lämna en hälsodeklaration och intyg om synprövning. Detta påverkar både körkortshavare och indirekt läkare och de som utför synprövning. Vilket innebär att efterfrågan på synprövningar ökar. Det är svårt att med säkerhet säga vilka kostnader som förslaget medför. Synprövningen för de som inte fyllt 45 år och som ansöker om förlängd giltighet för högre behörigheter omfattar andra undersökningar (se VIII) än för de lägre behörigheterna, vilket också ställer högre krav på de som ska utföra synprövningen. Det innebär att det behövs en särskild riktad

21 Datum Dnr/Beteckning 21 (21) information till körkortshavare som inte har fyllt 45 år och som ska ansöka om förlängd giltighet för högre behörigheter och till läkare samt optiker med flera. Informationen bör innehålla uppgift om vilka personer som får utföra synprövning och vad synprövningen ska omfatta. Föreskriften föreslås träda ikraft den 1 mars 2013 men reglerna i 3 kap. 6 i körkortsförordningen träder ikraft redan den 19 januari Transportstyrelsen har därför utformat en blankett som kan användas redan när reglerna träder ikraft den 19 januari Om ni har några frågor med anledning av konsekvensutredningen eller synpunkter ni vill framföra får ni gärna kontakta oss: Utredare Birgitta Heed, Överläkare Birgitta Stener, Verksjurist Monika Norberg,