Trafikmedicin. Ny definition av grupp I, II och III s. 5. Betydelsen av godkänt körprov vid diagnosen demens s.7

Transkript

1 Trafikmedicin Nyhetsblad från Trafikmedicinska rådet Trafikantenheten Nr 19 november 2009 Betydelsen av godkänt körprov vid diagnosen demens s.7 Nytt utseende på blanketter och ny e-tjänst för beställning s.4 Ny definition av grupp I, II och III s. 5

2 Trafikmedicinska rådet Enhetschef Mariann Almgren Handläggare/Utredare Birgitta Heed Elisabet Kandell-Eriksson Sarah Kers Läkare Lars Englund, chefsläkare Bo Bjerre, överläkare Jonas Boëthius, legitimerad läkare Stina Stenback, överläkare Jurister Anna Formgren Sven Hultman Margareta Lannermark Ögren Ingar Werkström Bo Johansson (extern) Innehåll AKTUELLT Körkortsverksamheten vid länsstyrelserna förs över till Transportstyrelsen från och med den 1 januari Nytt utseende på de körkortsmedicinska blanketterna samt beställning av dessa via e-tjänst... 4 Ny definition av grupp I, II och III...5 JURIDIK Nytt EG-direktiv ger möjlighet till dispens vid låg synskärpa....6 Betydelsen av godkänt körprov vid diagnosen demens...7 ÖVRIGT Ingen mer simulatortestning för synfält vid norska SINTEF...9 Notiser...9 FRÅGOR & SVAR Frågor och svar om trafikmedicin...10 PROFILEN Trafikmedicin nr 19 Utgivningsdatum: November 2009 Redaktion: Elisabet Kandell-Eriksson, , Margareta Lannermark Ögren, Adress: Trafikmedicinska rådet, Transportstyrelsen, Borlänge E-post: elisabet.kandell@transportstyrelsen.se Fax: PV Produktion: Jerhammar & Co Reklambyrå Tryck: LFV Tryck Presentation av Trafikmedicinska rådets specialistpanel Presentation av överläkare Anders Sundqvist

3 Ledare Foto: Pär K Olsson I EG:s direktiv 1991/439/EEG om körkort regleras de medicinska minimikraven för innehav av körkort. Dessa bestämmelser har i augusti 2009 ändrats genom kommissionens direktiv 2009/112/EG. Det nya direktivet är ett resultat av arbete inom tre europeiska arbetsgrupper. Sverige har varit representerat i dessa grupper med medicinska experter som ingår i Trafikmedicinska rådets expertpanel, nämligen docent Anders Hedin, professor Christian Berne och överläkare Anders Sundqvist. De nya bestämmelserna i kommissionens direktiv innebär att minimikraven för syn, diabetes och epilepsi har ändrats och ska vara införda i nationell författning senast den 15 september I det här numret av nyhetsbladet presenteras medlemmarna i Trafikmedicinska rådets expertpanel. Lars Englund, chefsläkare på Trafikmedicinska rådet Trafikmedicin nr 19 november

4 AKTUELLT Körkortsverksamheten vid länsstyrelserna förs över till Transportstyrelsen från och med den 1 januari 2010 Länsstyrelsernas uppgifter inom körkorts- och yrkestrafikområdena kommer från och med den 1 januari 2010 att föras över till Transportstyrelsen, som blir den myndighet som kommer att ansvara för dessa frågor. Prövning av frågor om lämpligheten som körkortshavare, t.ex. frågor om körkortstillstånd och körkortsingripande, liksom frågor om lämpligheten att inneha taxiförarlegitimation kommer alltså att göras av Transportstyrelsen. Körkortsverksamheten kommer att organiseras i en Körkortsenhet vid Trafikregistret i Örebro med sektioner för utredning på sex orter i landet (Härnösand, Kristianstad, Mariestad, Norrköping, Stockholm och Örebro). Alla orter kommer att hantera de flesta ärendetyper. Ansvaret för frågor som rör taxiförarlegitimation kommer att finnas hos Yrkestrafikenheten vid Vägtrafikavdelningen i Borlänge med sektioner på fyra platser i landet (Umeå, Stockholm, Göteborg och Kristianstad). Uppdraget att tillhandahålla medicinsk kompetens till Körkortsenheten och Yrkestrafikenheten kommer att ligga hos Trafikmedicinsektionen på Vägtrafikavdelningen i Borlänge. Som stöd för utredningssektionerna i den medicinska bedömningen i körkortsärenden och i ärenden om taxiförarlegitimation kommer det att finnas konsultläkare. Vägtrafikavdelningens Trafikmedicinska råd kommer att kvarstå oförändrat som expertorgan inom det körkortsmedicinska området. Det kommer således att bli möjligt för utredningssektionerna ute i landet och för förvaltningsdomstolarna att även i fortsättningen skicka remiss till rådet för yttrande i enskilda ärenden. Såsom tidigare är det endast Trafikmedicinska rådet som får inhämta journaler. Margareta Lannermark Ögren, jurist på Trafikmedicinska rådet Nytt utseende på blanketter och ny e-tjänst för beställning Den 1 oktober 2009 öppnade Transportstyrelsen en ny e-tjänst för beställning av bl.a. körkortsmedicinska blanketter och tjänsten finns på Körkortsportalen, wwww.korkortsportalen.se/blanketter. Den nya e-tjänsten kräver inte någon inloggning eller e-legitimation utan är öppen för alla. En person kan beställa en blankett på webben och få den hemskickad till folkbokföringsadressen. Blanketterna är inte ifyllningsbara på nätet. Redan vid beställningstillfället blir blanketterna märkta med bland annat person- och adressuppgifter. Läkare och optiker kan som tidigare hämta blanketter från Körkortsportalen under Företag/Läkare-Optiker. De blanketter som hämtas av läkare och optiker är ifyllningsbara på nätet. Utseendet på de körkortsmedicinska blanketterna har förändrats, men någon innehållsmässig ändring har inte gjorts. De gamla blanketterna kommer att kunna användas till och med den 31 december Följande körkortsblanketter omfattas av den nya tjänsten: Läkarintyg avseende körkortsbehörigheterna C,CE, D, DE eller taxiförarlegitimation (blankettnummer TSTRK 1007, tidigare VV 97450) Läkarintyg alkohol, narkotika och läkemedel (blankettnummer TSTRK 1030, tidigare VV 97457) Läkarintyg diabetes (blankettnummer TSTRK 1031, tidigare VV 97451) Läkarintyg synfunktioner (blankettnummer TSTRK 1032, tidigare VV 97453) Hälsodeklaration och intyg om synprövning (blankettnummer TSTRK 1002, tidigare VV 97452) Margareta Lannermark Ögren, jurist på Trafikmedicinska rådet 4 Trafikmedicin nr 19 november 2009

5 AKTUELLT Ny definition av grupp I, II och III Förarbehörigheterna körkort, traktorkort och taxiförarlegitimation har sedan länge delats in i tre olika grupper beroende på vilka medicinska krav som gäller för respektive behörighet. Indelningen har senast angivits i 1 kap. 2 Vägverkets föreskrifter (VVFS 1996:200 och VVFS 2008:158) på följande sätt. grupp I: behörigheterna A, A1, B, BE och traktorkort. grupp II: behörigheterna C och CE. grupp III: behörigheterna D, DE och taxiförarlegitimation. Från och med den 1 april 2009 anges gruppindelningen av körkortsbehörigheterna istället i körkortsförordningen (1998:980) enligt följande: Grupp I: A, A1, AM, B, BE samt behörighet för traktor. Grupp II: behörigheterna i grupp I samt C och CE. Grupp III: behörigheterna i grupp I och II samt D och DE. Varje högre grupp omfattar således även behörigheterna i den lägre gruppen. Någon betydelse för den medicinska bedömningen bör denna nya indelning dock inte ha utan förändringen är snarare av betydelse för den enskilde sökande. Körkortstillstånd som meddelas från och med den 1 april i år är enligt körkortsförordningen giltigt i fem år istället för som tidigare i fyra år. En ansökan om körkortstillstånd ska enligt förordningen numera som huvudregel avse en viss grupp av behörigheter och inte en enskild behörighet. Genom att ansöka om alla de behörigheter som är av intresse för den enskilde inom en femårsperiod behöver personen endast betala en avgift för ansökan om körkortstillstånd istället för flera. Som framgår av indelningen av behörigheter i förordningen har också en särskild körkortsbehörighet AM införts för moped klass I och denna behörighet ingår i grupp I (om behörigheten AM se annan artikel i nyhetsblad nr 18). Eftersom gruppindelningen nu anges i körkortsförordningen kan motsvarande bestämmelse i Vägverkets föreskrifter (VVFS 2008:158) utgå, men detta är ännu inte gjort. Bestämmelsen i körkortsförordningen om indelningen av grupper är dock överordnad dessa föreskrifter och har därför företräde. Innehav av taxiförarlegitimation regleras inte av körkortsförordningen utan fortfarande av VVFS 2008:158 och omfattas liksom tidigare av samma medicinska krav som buss, om inte annat särskilt anges i föreskrifterna. Ingar Werkström, jurist på Trafikmedicinska rådet Trafikmedicin nr 19 november

6 JURIDIK Nytt EG-direktiv ger möjlighet till dispens vid låg synskärpa Den 25 augusti 2009 fattade EG-kommissionen beslut om ändring av rådets direktiv 91/439/EEG om körkort Gällande krav i Vägverkets föreskrifter För behörigheterna AM, A1, A, B, BE och traktorkort anges i 2 kap. 2 Vägverkets föreskrifter (VVFS 2008:158) om medicinska krav för innehav av körkort m.m. att om syn helt saknas i ett öga ska synskärpan i det andra ögat uppgå till minst 0,6 med eller utan korrektion. För behörigheterna C, CE, D, DE anges i 2 kap. 8 i samma föreskrifter att synskärpan ska uppgå till minst 0,8 i det bästa ögat och till minst 0,5 i det sämre ögat med eller utan korrektion. Båda dessa krav infördes den 1 juli 1996 och följer de tidigare minimikraven i EG:s direktiv 91/439/EEG om körkort. Minimikraven i direktivet har enligt Transportstyrelsens bedömning inneburit att dispens för ny behörighet inte har kunnat medges under denna nivå. Det har däremot ansetts möjligt att medge fortsatt innehav med stöd av en övergångsregel i de svenska föreskrifterna, se nedan. Sänkta krav i EG:s körkortsdirektiv i augusti 2009 möjliggör nu dispens EG-direktivet innebär bland annat att minimikraven avseende synskärpa sänktes. Enligt EG-kommissionens direktiv 2009/112/EG gäller nu följande minimikrav: För behörigheterna AM, A1, A, B och BE är det även vid enögdhet tillräckligt med en synskärpa på minst 0,5, med eller utan korrektion. (Traktorkort omfattas inte av EGdirektivet). För behörigheterna C, CE, D, DE är det tillräckligt med en synskärpa på minst 0,8 i det bästa ögat och minst 0,1 i det sämre ögat, med eller utan korrektion. De nya bestämmelserna i direktivet ska vara införda i svensk författning senast den 15 september Transportstyrelsen har påbörjat ett arbete för att bl.a. införa de nya bestämmelserna i direktivet i svenska föreskrifter. Fram till att dessa nya föreskrifter träder i kraft har den som ansöker om körkortstillstånd för lägre eller högre behörighet eller den vars högre behörighet har återkallats möjlighet att ansöka om dispens från gällande medicinska krav för körkort hos Transportstyrelsen. 6 Trafikmedicin nr 19 november 2009

7 JURIDIK (För den som har behörigheten sedan tidigare kan fortsatt innehav ibland medges utan dispens, se mer om detta nedan.) Särskilt om fortsatt innehav enligt Vägverkets föreskrifter I samband med att de nya synskärpekraven infördes 1996 gavs en möjlighet att behålla tidigare erhållen behörighet, även om det nya kravet inte var uppfyllt. Möjligheten reglerades av en övergångsregel i slutet av då gällande VVFS 1996:200. Även från och med maj 2008 finns en möjlighet till fortsatt innehav av behörighet som nu anges i föreskrifterna. I de fall direktivets nya krav om en synskärpa på minst 0,5 för lägre behörighet är uppfyllt och personen redan innehar behörigheten kan han/hon, även innan de körkortsmedicinska föreskrifterna är reviderade, med stöd av 2 kap. 2 andra stycket få behålla behörigheten. - 2 kap. 2 andra stycket För den som redan före den 1 juli 1996 helt saknade syn i ett öga och då innehade körkort, körkortstillstånd eller traktorkort gäller inte kravet på minst 0,6 på det andra ögat. I sådant fall kan fortsatt innehav av lägre behörighet medges under förutsättning att synskärpan då var 0,5 med eller utan korrektion och inte har försämrats sedan dess. Frågan om fortsatt innehav av högre behörighet kan bedömas enligt en övergångsregel i 2 kap. 9 i Vägverkets föreskrifter i de fall direktivets nya krav om 0, 8+0,1 inte är uppfyllt. - 2 kap. 9 : För den som redan före den 1 juli 1996 innehade körkort eller körkortstillstånd för C, CE, D eller DE) gäller inte vad som sägs i 8 första stycket (0,8+0,5, styrelsens anmärkning). I sådant fall kan fortsatt innehav medges under förutsättning att den binokulära synskärpan redan då var minst 0,8 med eller utan korrektion och inte har försämrats sedan dess. Vägverkets avsikt med införandet av övergångsbestämmelserna i 2 kap. 2 och 9 var inte att förändra innebörden av övergångsregeln i VVFS 1996:200. Den nya lydelsen kan dock tolkas som att det är tillräckligt att den binokulära synskärpan är oförändrad, även om synen i ett öga har försämrats. Transportstyrelsen avser i en översyn av VVFS 2008:158 att ändra denna bestämmelse så att fortsatt innehav kan medges så länge som den binokulära synskärpan är minst 0,8, även om en försämring har skett. I avvaktan på denna föreskriftsändring anser styrelsen att fortsatt innehav ändå kan medges. Särskilt om taxiförarlegitimation När det gäller taxiförarlegitimation är direktivets bestämmelser för högre behörighet inte bindande utan det är tillåtet (men inte tvunget) att föreskriva samma krav som för behörighet B. I de svenska föreskrifterna gäller samma krav för taxiförarlegitimation som för buss om inte annat särskilt anges. Ett exempel på en sådan särskild regel för taxiförar legitimation är att innehav får medges om den binokulära synskärpan uppgår till minst 0,8 med eller utan korrektion (2 kap. 8 andra stycket). Sarah Kers, utredare och Ingar Werkström, jurist på Trafikmedicinska rådet Betydelsen av godkänt körprov vid diagnosen demens Länsstyrelsen fick in en anmälan från läkare som gällde en 74-årig man med en demensdiagnos. Länsstyrelsen önskade att Transportstyrelsens Trafikmedicinska råd yttrade sig med anledning av att mannen kommit in med ett godkänt körprov. Vad har körprovet för betydelse i detta sammanhang? Här nedan redovisas Transportstyrelsens yttrande till länsstyrelsen i något redigerad form. Ärendet Mannen har körkort med behörigheterna A BE CE DE. Anmälan från läkare inkom till länsstyrelsen i september Länsstyrelsen vill ha Transportstyrelsens yttrande om det finns hinder för körkortsinnehav trots ett godkänt körprov för behörighet B. Av journalanteckningar från medicinklinik framkom följande. Vid läkarbesök 2005 uppgav mannen att han våren 2004 hade nedsatt orienteringsförmåga, bland annat i samband med bilkörning. Diagnosen Alzheimers sjukdom ställdes Läkare uppmanade då mannen att absolut sluta köra bil. Trafikmedicin nr 19 november

8 JURIDIK Av journalanteckningar från vårdcentral framkom följande. Mannen har haft symptomlindrande läkemedelsbehandling mot Alzheimers demens sedan Vid läkarbesök i september 2008 upplevde han inga problem. Hustrun ansåg däremot att hans minne hade försämrats. Han hade svårt att minnas tider och att utföra det han hade tänkt sig. Läkaren bedömde att mannen sannolikt dissimulerade (ville framstå som friskare än han var). Resultatet på Minimental-test (MMT) var 17 av 30 poäng. Han bedömdes helt olämplig som bilförare. I november samma år hade läkaren telefonkontakt med mannens dotter angående hennes funderingar kring förmynderskap för fadern till följd av hans misstag i ekonomiska ärenden. I intyg utfärdat i september 2008 (anmälan) frågade läkaren om det fanns möjlighet till konkret trafikprövning i syfte att för mannen påvisa hans kognitiva brister. Intyg om godkänt körprov för behörighet B utfärdades januari Gällande bestämmelser Enligt 10 kap. 1 Vägverkets föreskrifter (VVFS 2008:158) om medicinska krav för innehav av körkort m.m. utgör allvarlig kognitiv störning hinder för innehav. Vid bedömning av om störningen ska anses som allvarlig ska särskild hänsyn tas till nedsättning av uppmärksamhet, omdöme och förmågan att ta in och bearbeta synintryck samt nedsättning av mental flexibilitet, minne, exekutiva funktioner och psykomotoriskt tempo. Dessutom ska känslomässig labilitet och ökad uttröttbarhet beaktas. Apraxi och neglekt ska särskilt uppmärksammas. Enligt 10 kap. 2 ska vid innehav i grupp II (C, CE) och III (D, DE och taxiförarlegitimation) den ökade trafiksäkerhetsrisk som följer med sådant innehav beaktas. Enligt 10 kap. 3 utgör demens hinder för innehav. Vid lindrig demens kan dock innehav i grupp I (A, A1, B eller BE samt traktorkort) medges. Enligt 10 kap. 8 ska bedömningen i första hand göras utifrån en medicinsk undersökning. Endast där bedömningen av den medicinska undersökningen ger ett resultat i ett svårbedömt gränsområde bör ett körprov eller annat slag av körtest göras. Oavsett resultatet av ett sådant körprov eller körtest ska en helhetsbedömning av utredningsresultaten göras. Transportstyrelsens bedömning Mannen har en demenssjukdom. Svårigheter vid bilkörning förekom redan 2004 och året därefter uppmanades han av läkare att sluta att köra bil. En långsamt fortskridande försämring med påverkan på det vardagliga livet har därefter skett. Mannen har under 2008 haft lågt resultat på minnestest och läkare har bedömt honom olämplig som bilförare. Förmyndarskap har diskuterats. Mannen har i januari 2009 genomfört godkänt körprov för behörighet B. Ett körprov eller körtest ska inte användas i syfte att upphäva ett för den enskilde negativt resultat av den medicinska utredningen. Ett godkänt körprov eller ett normalt körtest utesluter inte förekomsten av sådan allvarlig kognitiv störning som avses i 10 kap. 1. Anledningen till detta är att ett körprov eller körtest aldrig kan vara annat än ett stickprov och är ett trubbigt instrument utan större specificitet med avseende på körkortslämplighet vid kognitiva störningar. De medicinska tillstånd som avses i 10 kap. ska bedömas med gängse testmetoder för demens och kognitiva störningar. Bedömningen av lämpligheten att framföra fordon ska relateras till de normer som baseras på forskningsresultat inom området. Däremot ska praktiskt prov eller test inte uteslutas i svåra gränsfall som ett komplement till den medicinska utredningen. Enligt Transportstyrelsen kan ett körprov således ge ett kompletterande underlag till beslut i körkortsfrågor i enskilda fall då den medicinska utredningen inte kan belysa trafiksäkerhetsrisken tillräckligt väl. I yttrandet till länsstyrelsen bedömde Transportstyrelsen att den medicinska utredningen entydigt visar att hinder föreligger för körkortsinnehav av samtliga behörigheter. Därför bör körkortet återkallas. 8 Trafikmedicin nr 19 november 2009

9 ÖVRIGT Ingen mer simulatortestning för synfält vid norska SINTEF Transportstyrelsens, och tidigare Vägverkets, Trafikmedicinska råd har för den som sökt dispens (undantag) för körkortsinnehav i grupp I, trots synfältsdefekter, i vissa fall kunnat rekommendera testning i en bilsimulator vid norska institutet SINTEF i Trondheim. Den sökande har då kunnat testas i en billiknande miljö och vid testningen fått reagera på ljuspunkter som dykt upp på olika ställen i synfältet och i olika simulerade trafikmiljöer. Tanken har varit att det då skulle kunna visas om personen lärt sig kompensera för de områden i synfältet som personen inte ser, genom att flytta blicken eller huvudet oftare. Dessutom har man i bilsimulatorn i motsats till hur det är vid en synfältsundersökning hos ögonläkare fått använda bägge ögonen samtidigt. Resultatet vid prövning i simulatorn vid SINTEF hade utvärderats på så sätt att man följt upp ett antal personer med synfältsdefekter och som fått fortsätta att köra bil på grund av ett gott resultat vid testningen. Det var ett ganska stort bortfall vid uppföljningen men bland de personer som kunde följas upp var inblandningen i krockar snarast lite mindre än hos en åldersmatchad kontrollgrupp utan synfältsdefekter. Nu har SINTEF lagt ner testverksamheten och Trafikmedicinska rådet kan konstatera att det inte finns någon annan simulator som kan mäta och värdera förmågan till kompensation. Det finns ett antal simulatorer, bland annat vid statens Väg- och Transportforskningsinstitut (VTI) och vid Huddinge sjukhus trafikmedicinska centrum, men dessa är inte avsedda att mäta och värdera förmågan till kompensation. De är heller inte utvärderade med en långtidsuppföljning i verklig trafik. Erfarenheten från de många år som Vägverket och Transportstyrelsen använt sig av tjänsterna vid SINTEF är att de allra flesta vuxna, med synfältsdefekter som förvärvats i vuxen ålder, inte kan kompensera för defekterna fullt ut, även om de själva uppfattat att de ser allt. Däremot har det funnits ett antal personer som sökte körkort vid 16 års ålder som hade medfödda synfältsdefekter eller förvärvade tidigt i livet som visade sig klara att kompensera också för ganska utbredda defekter. Trafikmedicinska rådet beklagar att möjlighet till testning vid SINTEF nu försvunnit och anser att det kommer att krävas många år av utvärdering av en ny metod, om man inte kan använda den utrustning och testmetodik som redan utvärderats vid SINTEF. I bedömningen av om det är möjligt att ge dispens vid synfältsdefekter är det avgörande att sökanden kan visa att han/ hom lärt sig kompensera för bortfallet. Ur det perspektivet är det en stor förlust att simulatorprövning vid norska SINTEF inte längre är möjlig. Att inte alltid ha goda möjligheter att med objektiva metoder testa en persons förmåga till trafiksäkert framförande av fordon ställer stora krav på god sakkunskap bland de medicinska specialister som ska göra bedömningen. Lars Englund, chefsläkare på Trafikmedicinska rådet Notiser Trafikmedicin på Transportstyrelsens hemsida Du kan läsa mer om trafikmedicin på Transportstyrelsens hemsida, under länken Väg/Trafikmedicin. Där finns bland annat de medicinska föreskrifterna och nyhetsbladen. Du kan även läsa om trötthet i trafiken, få information om läkemedel och bilkörning samt få information om ansökan om undantag från de medicinska kraven m.m. Det har tidigare gått att prenumerera på nyhetsbladet digitalt men tyvärr har det inte fungerat den senaste tiden och funktionen är nu borttagen. Transportstyrelsens informationsavdelning arbetar för att hitta en lösning. Medicinska Riksstämman Den Medicinska Riksstämman inträffar i år den november vid Älvsjömässan i Stockholm och Trafikmedicinska rådet deltar för första gången i Transportstyrelsens regi. Rådet finns i monter A10:31 och är bemannat av läkare, jurister och utredare. Upplägget i montern kommer att vara ungefär detsamma som föregående år med tipsfrågor och information om trafikmedicin. Kom gärna på ett besök och diskutera med oss! Foto: Göran Olofsson Ny bok av Jörgen Lundälv Stöd efter krasch Jörgen Lundälv, universitetslektor i socialt arbete och docent i trafikmedicin har kommit ut med en ny bok Stöd efter krasch. Boken släpptes den 24 september på bokmässan i Göteborg. Boken handlar om trafikolyckor och konsekvenserna av dessa. Vilken hjälp och vilket stöd finns för de drabbade och deras närstående? Hur ser skadegrupperna, stödinsatserna och rehabiliteringen ut? Vart ska man vända sig och vilka rättigheter och skyldigheter finns? I boken finns råd och fakta och den tar också upp de drabbades erfarenheter. Enligt Jörgen Lundälv är boken Stöd efter krasch en bok om bemästring och överlevnad. Trafikmedicin nr 19 november

10 FRÅGOR & SVAR Frågor och svar om trafikmedicin En fråga har kommit in till rådet från en neurolog som handlar om en patient som haft krampanfall i samband med större intag av alkohol. Frågan och svaret återges i redigerad form. Fråga från en neurolog: En patient som 2002, 2006 och 2008 haft krampanfall. Vid det senaste tillfället har ett vittne berättat om kramper i hela kroppen. Vid samtliga tillfällen har det förekommit ett rejält intag av sprit och patienten har varit ordentligt berusad. Har 2006 gjort ett EEG som var patologiskt med en ganska stor mängd episodiska lågfrekventa vågor temporalt vänster. Chefsläkare Lars Englunds svar En person som får anfall av epileptisk natur efter eller i samband med alkoholintag ska bedömas enligt vad som sägs i 8 kap. i de gällande föreskrifterna VVFS 2008:158. På beskrivningen låter det som att personen haft epileptiska anfall, om än med glesa intervall. Ett normalt EEG utesluter inte att det handlar om epilepsi som i detta fall utlöses av intag av alkohol. 2. Diagnosen epilepsi har ställts eller kan nu ställas och epileptiskt anfall har inträffat under de senaste tolv månaderna. 3. Det finns en påtaglig risk för epileptiskt anfall utifrån sjukhistoria, resultatet av klinisk undersökning, neuroradiologisk undersökning eller resultatet av EEG-undersökning. Denna person har inget stort alkoholintag i vardagslag men några gånger per år vid fest förekommer ett rikligt alkoholintag. Patienten uppger själv att han kommer att undvika detta i fortsättningen. Tacksam för diskussion. Som situationen beskrivs bedömer jag att patienten inte uppfyller kraven i vare sig 8 kap. 4 eller 6 och därmed är han av medicinska skäl uppenbart olämplig att inneha körkort. Då inträder anmälningsskyldigheten som innebär att läkaren enligt körkortslagen har skyldighet att anmäla det inträffade till länsstyrelsen. Dessutom kan det finnas starka skäl att utreda om patienten har någon alkoholrelaterad diagnos (missbruk eller beroende) som i sig kan vara grund för återkallelse. Patientens egen uppgift om att han i fortsättningen vill undvika rikligt alkoholintag låter inte trovärdig. Brist på insikt är ju också ett vanligt fenomen i dessa fall. Att en körkortsåterkallelse får stora konsekvenser i patientens yrkesliv är förstås inget skäl att inte göra det som lagen kräver av oss läkare. Att använda muntligt körförbud i ett fall som detta låter också alltför vanskligt, då han troligen inte kommer att följa det. Utdrag ur de medicinska föreskrifterna (VVFS 2008:158) Enligt 8 kap. 4 utgör följande förhållanden var för sig hinder för innehav i grupp I (AM, A1, A, B, BE samt traktorkort) om inte annat sägs i 5 : 1. Ett första epileptiskt anfall har inträffat under de senaste sex månaderna. 4. EEG-undersökning visar regelbundna symmetriska formationer av bilateralt synkron tre per sekund spike wave aktivitet med generell utredning (absenser). Enligt 8 kap. 6 utgör följande förhållanden var för sig hinder för innehav i grupp II (C, CE) och III (D, DE och taxiförarlegitimation). 1. Ett första epileptiskt anfall har inträffat under de senaste fem åren. 2. Diagnosen epilepsi har tidigare ställts eller kan nu ställas och epileptiskt anfall har inträffat under de senaste tio åren. 3. Det finns en påtaglig risk för epileptiskt anfall utifrån sjukhistoria, resultatet av klinisk undersökning, neuroradiologisk undersökning eller resultatet av EEG-undersökning. 4. EEG-undersökning visar regelbundna symmetriska formationer av bilateralt synkron tre per sekund spike wave aktivitet med generell utredning (absenser). 10 Trafikmedicin nr 19 november 2009

11 PROFILEN Presentation av Trafikmedicinska rådets specialistpanel Rådet har tillgång till flera externa experter. Experterna anlitas för yttranden i särskilt svåra fall och vid principdiskussioner. Här nedan gör de en kort presentation av sig själva. Anders Sundqvist Överläkare och specialist i neurologi. Se presentationen på sidan 12. Bertil Lindblom Professor i oftalmologi vid Göteborgs Universitet och överläkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Hans specialområden är neuro-oftalmologi och glaukom. Inom båda dessa områden är tolkningar av synfältsresultat fundamentala för diagnostik och uppföljning. Det är också synfältstolkningar som ställer till störst problem vid bedömning av trafiksyn. Anders Hedin Docent i oftalmiatrik. Efter att ha sysslat med all ögonsjukvård ägnade han sig alltmer åt ögonplastikkirurgi och var riksspecialist i detta ämne (så länge begreppet fanns). Han har också arbetat med synfysiologi, synskärpa, färgsinne och synfält, och med trafikmedicin sedan 1970-talet. Han har varit sakkunnig åt Socialstyrelsen, Vägverket, Luftfartsverket m.m. och deltagit i utarbetandet av synkrav för vägtrafiken, järnvägen, sjöfarten och civilflyget i Sverige och internationellt. Kurt Johansson Överläkare och medicine doktor vid Trafikmedicinskt Centrum, Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge. Han har gjort en avhandling 1997 om medicinska aspekter på äldre bilförare och han har arbetat med området kognition/demens och bilkörning sedan Catarina Lundberg Legitimerad psykolog, medicine doktor och enhetschef på Trafikmedicinskt Centrum, Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge, strax söder om Stockholm. Hon disputerade 2003 med en avhandling om äldre bilförare med kognitiva nedsättningar. Hon har som specialintresse frågan om förardiagnostik med hjälp av neuropsykologiska utredningar, möjligheter och begränsningar hos dessa. Göran Kennebäck Specialist i allmän invärtesmedicin samt kardiologi. Hans examina är Med dr samt Docent vid Karolinska Institutet. Han innehar en överläkartjänst vid hjärtkliniken, Karolinska Universitetssjukhuset och är sektionschef för delar av arytmiverksamheten. Hans reflektion kring sin roll är att han förutom att fungera som konsult åt Trafikmedicinska rådet har fått en roll som informell konsult på sitt sjukhus med förfrågningar inom området. Han anser att trafiksäkerheten skulle främjas om kollegorna hade bättre kunskap om att vissa patienter inte borde inneha olika körkortsbehörigheter. Att han konsulteras av kollegor tycker han innebär ett uppvaknande i sig. Carl Granfors Arbetar som överläkare inom Psykiatri Sydväst, Karolinska sjukhuset Huddinge. Han är idag verksam på två enheter; Internetpsykiatrienheten som behandlar personer med depression, paniksyndrom eller social fobi med internetbaserad kognitiv beteendeterapi samt på en specialistmottagning för personer med tvångssyndrom. Dessförinnan arbetade han i sex år på Maria Beroendecentrum AB inom beroendemedicinens olika verksamhetsområden. Peder Rasmussen Överläkare och docent i barnneurologi och habilitering. Han arbetar inom versamhetsgrenen barnneuropsykiatri vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg. Det innebär att han arbetar med barn och ungdomar med diagnoser som ADHD, Tourettes syndrom, Autismspektrumtillstånd inklusive Aspergers syndrom och olika syndrom kopplade till utvecklingsavvikelser. Han skrev sin doktorsavhandling om barn med vad som kom att rubriceras som DAMP (dysfunktion i fråga om avledbarhet, motorik och perception). Han närmar sig pensionsåldern men räknar med att fortsätta ytterligare några år både inom den kliniska verksamheten och med uppdraget i Trafikmedicinska Rådets expertpanel. Han hoppas dock få litet mer tid över för andra intressen, främst fåglar och konst. I specialistpanelen ingår även Anders Romelsjö (missbruksoch beroendesjukdomar), Karl Franklin (sömn- och vakenhetsstörningar) samt Christian Berne (diabetes). Trafikmedicin nr 19 november

12 PROFILEN Presentation av överläkare Anders Sundqvist Anders Sundqvist är rådets specialist i neurologi och arbetar vid Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge Jag är född, uppvuxen och utbildad i Stockholm. Efter grundutbildningen, där jag redan på anatomikursen träffade min hustru, blev jag så småningom neurologspecialist på Södersjukhuset, men flyttade 1996 till Karolinska i Solna, där jag varit verksam sedan dess. Min doktorsavhandling fokuserade på epilepsi. I öppenvården arbetar jag i epilepsiteamet med svårbedömda fall. Slutenvårdstjänstgöringen är mer neurologiskt varierad, men den innefattar utredning dels av oklara fall av medvetanderubbning där diagnosen inte är klar, dels av patienter som är kandidater för epilepsikirurgi. Teknikutvecklingen på det stora sjukhuset är häftig! Jag har sedan 1997 arbetat i Trafikmedicinska Rådet. Introduktionen fick jag av min företrädare Torbjörn Vrethammar. De neurologiska ärendena domineras helt av epilepsirelaterade frågeställningar, men i dem förekommer även andra neurologiska sjukdomar som kan påverka trafiksäkerheten. Akterna, som innehåller administrativa handlingar, läkarintyg och journalhandlingar, skickas från Borlänge till mig. I de flesta fall returnerar jag mitt svar per post, men Trafikmedicinska Rådet har regelbundna sammankomster för att dryfta frågeställningar in pleno, vilket är värdefullt för att säkra att vi alla drar åt rätt håll i de ofta intrikata bedömningarna. Jag har också varit verksam i omarbetandet av epilepsiavsnittet i Vägverkets medicinska föreskrifter och i den europeiska läkargrupp som utarbetade förslaget till epilepsiavsnitt i det pinfärska (augusti 2009) nu gällande direktivet för körkort från Europakommissionen. Våra båda barn har blivit läkare och även deras respektive har valt samma bana. Umgänget är en sann glädjekälla. Fritiden (om vi inte passar barnbarnen) har vi alltmer kommit att ägna åt friluftsliv. Nästa nyhetsblad beräknas utkomma våren Telefon