Om vägledningsdokumentet

tom vård l Generel avbarnochunga sa skohäl medpsyki NG NSKMOTTAGNI CI NGELLERBARN-OCHUNGDOMSMEDI PÅHUSLÄKARMOTTAGNI

Om vägledningsdokumentet Författare: Sigrid Salomonsson, psykolog och enhetschef på Hamnen, Gustavsbergs vårdcentral Granskat av referensgrupp: Kersti Ejeby (verksamhetschef, Gustavsbergs vårdcentral), Charlotte Oja (allmänläkare, Capio Farsta vårdcentral), Peter Ericson (verksamhetschef, BUP Sydväst), Emma Högberg (leg psykolog, Psykologklinken Barnsektionen, Astrid Lindgrens Barnsjukhus), Louise Lettholm (chefspsykolog, Psykologkliniken, Karolinska Universitetssjukhuset), Annelie Klassen (psykolog, Sigtuna-, Norrviken- och Valsta vårdcentral), Lena Bivebäck (psykolog, Praktikerstjänst Råcksta/Vällingby Närvårdsmottagning), Ulrika Wallbing (sjukgymnast, fysioterapeut, Psykiatri barn och ungdom), Helena von Schewen (sektionschef, Maria Ungdom, Beroendecentrum), Bonna Dahl (barnläkare, Gustavsbergs vårdcentral), Malin Bergström (konsultpsykolog, BHV Nord), Fredrika Gauffin (barnläkare, BUMM Liljeholmen), Katrin Engel (allmänläkare, Boo vårdcentral), Kristina Laurell Laroussi (handläggare, Hälsooch sjukvårdsförvaltningen) och Gertrud Wahlund (handläggare, Hälso- och sjukvårdsförvaltningen) Granskat av Spesak: Helena Martin (Barn- och ungdomsmedicin), Thomas Wohlin (Allmänmedicin) och Olav Bengtsson (Barn- och ungdomspsykiatri) Gäller för: Husläkarmottagningar och Barn- och ungdomsmedicinska mottagningar med tilläggsuppdrag i Stockholms läns landsting Publicerat: 2014-10-17 (version 1), 2017-07-10 (version 2) Vägledningsdokumentet finns på www.vardgivarguiden.se Omslag och grafisk form: Carina Ekner, Hälso- och sjukvårdsförvaltningen

Inledning Vård av barn och unga med psykisk ohälsa är ett tilläggsavtal till Husläkarmottagning (HLM) och Barn- och ungdomsmedicinsk mottagning (BUMM). Beskrivningen av tilläggsuppdraget finns på Vårdgivarguiden http://www.vardgivarguiden.se/avtaluppdrag/avtalsinformation/vardval-stockholm/barn-och-ungamed-psykisk-ohalsa---tillaggsuppdrag/ Målgrupp Enhetens uppdrag är att vara första linjens mottagning för all psykisk ohälsa hos barn och unga 0-17 år. Enheten ska ha hög tillgänglighet per telefon och för ett första besök för bedömning. Målsättning ska vara att barnet så snabbt som möjligt får kontakt med rätt vårdgivare och på rätt vårdnivå. Enheten har också i uppdrag att samverka med vårdgrannar och andra aktörer i närområdet och verka för att barn och unga får hjälp av annan huvudman, t.ex. är kommun och socialtjänst lämpliga kontakter när social problematik dominerar. På enheten kan alltså en stor bredd av problem aktualiseras. Vissa tillstånd är vanligare än andra och kommer att beskrivas mer i detalj i andra vägledningsdokument. Vårdnivå Enheten för barn och unga med psykisk ohälsa på BUMM eller HLM På enheten arbetar man med bedömning och behandling av milda till måttliga tillstånd av psykisk ohälsa hos barn och ungdomar, 0-17 år. I de fall patienten behöver insats av annan yrkeskategori, på annan vårdnivå eller av annan huvudman, bistås de i att få den kontakten. Enheten deltar i samverkan med andra aktörer i närområdet (se nedan). För bästa vård av barn och unga med psykisk ohälsa arbetar man på familjens uppdrag och familjen kan söka själva till enheten. Läkare på BUMM eller HLM Första linjens mottagningar ligger i anslutning till barnläkarmottagning eller husläkarmottagning och tillgången till läkarkompetens är viktig. Barn som visar tecken på somatiska besvär ska undersökas av läkare. Tecken på behov av läkarbedömning: Barnet står still eller går tillbaka i sin psykomotoriska utveckling Somatiska symtom såsom magont, huvudvärk, hjärtklappning, andningssvårigheter, svettningar, ändrade avföringsvanor, enures Alltid vid viktnedgång, även vid misstanke om anorexia nervosa eller vid liknande tillstånd Plötslig viktuppgång Personlighetsförändring Barnpsykiatrisk specialistnivå (BUP) BUP har uppdraget att bedöma och behandla medelsvåra till svåra psykiatriska tillstånd. Vid misstanke om, eller konstaterad psykiatrisk problematik av denna svårighetsgrad eller omfattning, skickas remiss till specialistmottagning. 1

Patienter med låg funktionsnivå, mätt i C-GAS (Children s Global Assessment Scale) 60 eller lägre, ska oftast remitteras till BUP (C-GAS är ett riktvärde och inte ett absolut kriterium för kontakt). Exempel på tillstånd som remitteras är: Allvarlig anknytnings- eller samspelsproblematik Allvarliga regleringssvårigheter som påverkar barnets utveckling generellt Medelsvår till svår depression Medelsvår till svåra ångesttillstånd Aktuell suicidrisk eller då första linjens personal behöver hjälp att bedöma suicidrisk Psykossjukdom Bipolär sjukdom Självdestruktivitet och självskada Ätstörning Patienter i behov av fördjupad bedömning för neuropsykiatriska funktionshinder Psykiska tillstånd som kräver behandling med läkemedel Remiss till BUP bör också övervägas om patienten inte blir hjälpt av insatser och behandlingar i första linjens vård. Gränsdragning och samverkan Barnavårdcentral Basnivå för generella insatser riktade till alla barn 0-6 år är Barnhälsovården. I det nya barnhälsovårdsprogram som introduceras under 2014 kommer barns och familjers behov av stöd och vägledning bedömas utifrån tre nivåer. På den generella nivån kommer hälsoövervakning och rådgivning ske till alla barn och familjer genom BVCsjuksköterska och läkare (nivå 1). BVC har även tillgång till konsultation med BUPpsykolog. Om familjen, utöver de generella insatserna, har vidare behov ges extra stöd på BVC (nivå 2). Detta kan till exempel vara aktuellt vid regleringssvårigheter eller samspelssvårigheter hos spädbarn, trots hos 2-3-åringar eller ängslan och svårigheter i lek och socialt samspel hos 4-åringar. Om de egna insatserna bedöms som otillräckliga sker samarbete/remittering till mottagningar med tilläggsavtal om psykisk ohälsa, BUP eller Socialtjänsten (nivå 3). Barnhälsovården har också i uppdrag att screena för post partum depression och nedstämdhet hos nyblivna mammor. Drabbade mammor erbjuds stödsamtal eller remitteras. För barn under sju års ålder är BVC en given samarbetspartner vid tidiga insatser kring psykisk ohälsa och bristande välbefinnande. Personalen där följer familjer från barnets födelse och framåt och har därmed ofta god kännedom om familjers behov och resurser. Samarbetsmöten med BVC-personalen kan därför hållas vid behov för uppföljning och samverkan kring de små barnen och deras familjer. Barnskyddsteamet, ALB Barnskyddsteamet på Astrid Lindgrens Barnsjukhus är en konsultverksamhet för sjukvården när det finns misstanke om misshandel eller sexuella övergrepp mot barn. Teamet kan då vara den patientansvariga personalen behjälplig i utredningsprocessen samt i kontakten med andra berörda myndigheter. I teamet arbetar barnläkare och barnsjuksköterskor. Se länk: Barnskyddsteamet, Astrid Lindgrens Barnsjukhus http://www.karolinska.se/for-patienter/alla-mottagningar-och-avdelningar-a-o/astrid-lindgrensbarnsjukhus/barnakutkliniken/barnskyddsteamet11/ 2

Familjerådgivingen/Familjerätten Kommunen har skyldighet att tillhandahålla familjerådgivning, som vänder sig till par, föräldrar och familjer som behöver hjälp i olika samlevnadsfrågor. Det är även vanligt att man har föräldrastödsgrupper, som ger stöd i föräldrarollen och träning i att minska konflikter i hemmet. Vårdnadsutredningar och bristande samarbetsförmåga mellan föräldrar avseende vårdnad/umgänge hänvisas till Familjerätten hos Socialförvaltningen. Parallell kontakt med psykolog vid första linjen kan bidra med barnperspektivet i en skilsmässokris och kring boendefrågor efter en separation. Förskola/Skola Förskolepersonalen ansvarar tillsammans med specialpedagog, psykolog och andra resurspersoner inom förskolan för barns behov av stöd och pedagogisk anpassning när barn har problem att tillgodogöra sig verksamheten, med kamratrelationer eller på annat sätt behöver extra stöd i förskolan. Skolan och elevhälsan har ansvar för arbetsmiljön i skolan och att främja elevernas hälsa och utveckling. Elevhälsans utformning ser mycket olika ut på olika skolor men det är viktigt att känna till deras uppdrag så att frågor som rör barns välbefinnande i skolan behandlas på rätt ställe. Texten nedan är hämtad ur skolverkets material utifrån bestämmelserna i skollagen (2010:800) och förarbetena Den nya skollagen för kunskap, valfrihet och trygghet, prop. 2009/2010: 165. Elevhälsa: 2 kap. 25 och 26 skollagen: Skolan ska se till att eleverna har en bra miljö för sin kunskapsutveckling och personliga utveckling. Elevhälsans roll ska därför främst vara förebyggande och hälsofrämjande. Det innebär att elevhälsan ska bidra till att skapa miljöer som främjar elevernas lärande, utveckling och hälsa. Elevhälsan ska också arbeta med mer generellt inriktade uppgifter som rör elevernas arbetsmiljö, till exempel skolans värdegrund, arbetet mot kränkande behandling, undervisningen om tobak, alkohol och andra droger, jämställdhet samt sex- och samlevnadsundervisning. Elevhälsan ska också stödja elevernas utveckling mot utbildningens mål och i det individuellt riktade arbetet har elevhälsan därför ett särskilt ansvar för att undanröja hinder för varje enskild elevs lärande och utveckling. Dessutom ska eleverna ha tillgång till psykolog och kurator, och det ska finnas tillgång till personal med sådan kompetens att elevernas behov av specialpedagogiska insatser kan tillgodoses. Elevhälsan regleras alltså dels genom att det för eleverna ska finnas en elevhälsa som omfattar vissa insatser, dels genom kraven på att det i skolan ska finnas tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog, kurator och personal med specialpedagogisk kompetens. Begreppet tillgång till är valt för att vara anpassat till olika skolors förutsättningar. Av skollagens förarbeten framgår att man inte anser det vara rimligt att det på små skolor ständigt ska finnas till hands en skolläkare, kurator eller någon annan av de nämnda yrkeskategorierna. Huvudmannen avgör hur mycket personal skolan ska ha och vilken kompetens som behövs utifrån lokala behov och förutsättningar. Men den personal som finns för elevhälsans insatser ska ha den utbildning som behövs för att klara elevernas behov. När ett barns problem tydligt handlar om situationen i skolan eller behov av anpassning för inlärning är det därför viktigt att detta återförs till skolan som vidtar åtgärder. 3

Exempel på problematik där skolan bör vara huvudaktör: Mobbing i skolan Anpassning av skolsituation utifrån inlärningssvårigheter eller neuropsykiatriskt funktionhinder När symtom huvudsakligen förekommer i skolmiljö, till exempel utagerande eller nedstämdhet Skolan omfattas även av Arbetsmiljölagen http://www.av.se/lagochratt/aml/?aspxautodetectcookiesupport=1.&aspxautodetectcookiesupport=1 Habilitering och Hälsa Habilitering och Hälsa erbjuder råd, stöd och behandling till barn och ungdomar med omfattande och varaktiga funktionsnedsättningar, till exempel utvecklingsstörning, autism och rörelsenedsättning. De ger också stöd till föräldrar, andra närstående och nätverk. Det finns också olika center som har fördjupade kunskaper om en viss funktionsnedsättning, som till exempel Autismcenter, ADHD-center, Aspergercenter och Hjärnskadecenter med flera. Kommun och socialtjänst Kommunen ansvarar för myndighetsutövning och förebyggande insatser. Genom tidiga insatser förhindras utvecklingen av mer omfattande problem och på sikt minskas behovet av genomgripande insatser från socialtjänsten. Övergripande syftar uppdraget till att förhindra negativ psykosocial utveckling hos kommunens barn och unga. Undersök därför alltid vilka förebyggande och biståndsbedömda insatser som ges i kommunen till familjer med psykosocial problematik. Många kommuner ger riktat stöd till familjer med relationsproblem, konflikter, missbruk, våldsoffer, psykisk ohälsa, neuropsykiatriska funktionshinder, ekonomiska skulder, integrations-problem. För förebyggande insatser och ärenden där social problematik dominerar, bör finnas tydlig samverkan mellan kommun och landsting. Första linjemottagningar i landstingets regi arbetar framförallt med mild till måttlig psykisk ohälsa. Kortare stödjande insatser kan ges för att förebygga besvär, men längre kontakter där tydliga sociala problem dominerar, ligger utanför uppdraget. Samverkan med frivillig-organisationer och privata vårdalternativ kan också vara aktuellt. Anställda inom hälsovården, sjukvården, är skyldiga att anmäla till socialtjänsten om de misstänker att ett barn far illa. Det är därför viktigt att ha tydliga rutiner för detta och upprätta samarbete med aktuell socialtjänst. För mer information, se länk: Socialstyrelsens vägledning om skyldigheten att anmäla när barn far illa http://www.socialstyrelsen.se/barnochfamilj/barnsomfarilla/anmalanarbarnfarilla Logoped I vårdval logopedi tas barn och ungdomar emot med framförallt språk- och talstörning, stamning och läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. Även barn med röststörning och neurologisk störning utgör en mindre grupp. I många fall remitteras barn och ungdomar till logopedmottagningarna som ett första steg i en mer omfattande utredning, vilket kan innebära att logopeden i vissa fall är första instans att bedöma om det finns risk för psykisk ohälsa. Logoped som utfört en utredning har möjlighet att medverka vid teamkonferens med neuropsykiatriska utredningsteamet. Vid behov av utredning av räknesvårigheter/dyskalkyli skickas remiss till Danderyds Talklinik som har uppdrag för detta. Maria Ungdom/Minimaria Maria Ungdom tar emot ungdomar upp till 20 år och deras familjer från hela Stockholms län som riskerar att utveckla eller redan har utvecklat ett riskbruk, 4

missbruk eller beroende av droger och/eller alkohol. Maria Ungdom är en hel vårdkedja från akutmottagning med heldygnsvård till lokal öppenvård (så kallade MiniMarior) samt specialiserad öppenvård för ungdomar med större vårdbehov och psykiatrisk samsjuklighet och Livsstilsmottagningen, som vänder sig till unga vuxna mellan 18-25 år. Här erbjuds bland annat missbruksbedömning och behandling, utredning, avgiftning och motivationsarbete. Akutmottagningen är öppen alla dagar, dygnet runt och till den är en telefonrådgivning knuten som ständigt är öppen. Maria Ungdoms verksamhet inkluderar också en ungdomsmottagning som vänder sig till ungdomar med missbruksproblematik som behöver hjälp med frågor rörande sexualitet, graviditet, preventivmedel och liknande. Primärvårdsrehabilitering På primärvårdsrehabiliteringen finns fysioterapeut, arbetsterapeut, och dietist. Alla fysioterapeuter i primärvården har grundläggande utbildning för att delta i bedömning och behandla patienter med påverkan på motoriska färdigheter och funktion samt psykosomatiska besvär. Fysioterapeuter kan därför bistå i bedömning och behandling med exempelvis fysisk aktivitet, avspänning och träning i kroppskännedom. Dietist i primärvård kan bistå med rådgivning och insatser vid ätstörningar och övervikt som inte ska behandlas på annan vårdnivå. Arbetsterapeut, med kompetens inom området, kan utföra bedömningar och behandlingar med avseende på dagliga aktiviteter, rutiner i vardagen samt prova ut och förskriva vissa hjälpmedel exempelvis vad gäller finmotorisk och tidsuppfattning vid till exempel ADHD. Sjukhusansluten specialistmottagning för barn och ungdomar Vid vissa kroniska sjukdomar, som diabetes och epilepsi, är barnet ofta knutet till en specialistmottagning som är sjukhusansluten. Vissa av dessa mottagningar har även tillgång till psykolog eller kurator för att behandla mild till måttlig psykisk ohälsa hos barnet som är relaterad till sjukdomen. Ungdomsmottagning Ungdomsmottagningen drivs i samverkan mellan kommun och landsting och riktar sig till ungdomar 12-22 år. Uppdraget är att bland ungdomar främja en god och säker sexuell hälsa, stärka identitets- och personlighetsutveckling samt förebygga och tidigt upptäcka psykisk ohälsa och sociala problem. Ungdomsmottagningen erbjuder ungdomar och unga vuxna stöd i processen kring vuxenblivandet och till ungdomsmottagningen kan ungdomar vända sig med frågor och funderingar som handlar om kroppen, om sexualitet, graviditet och preventivmedel samt med frågor och funderingar kring psykisk hälsa. Ungdomsmottagningen erbjuder råd och stöd samt i viss mån även behandlande insatser. Till ungdomsmottagningar kan ungdomar gå utan att deras föräldrar behöver känna till det och ungdomsmottagningen utgör därmed en tidigare och mer anonym insats än enheten för barn och unga med psykisk ohälsa. Vuxenpsykiatrin Föräldrar med psykisk ohälsa/sjukdom där inte föräldra-barnrelationen eller föräldraskapet är i fokus bedöms och behandlas inom primärvård eller vuxenpsykiatrin, beroende på svårighetsgrad och diagnos. Då problematiken påverkar föräldraförmågan kan parallell kontakt ske inom ramen för första linjen eller med BUP. 5

Symtom/kriterier Vanligen märker föräldrar, anhöriga eller personer i barns närmiljö när ett barn inte mår bra psykiskt. Symtomen kan variera kraftigt mellan individer, tillstånd och i olika åldrar. Se symtom för respektive tillstånd. För de yngsta barnen är det psykiska och fysiska välbefinnandet intimt förknippade. Psykisk ohälsa kan ta sig kroppsliga uttryck eller visa sig i svårigheter i föräldra-barnsamspelet. Viktiga symtom att lägga märke till är om ett barn under längre tid är: Skrikig Står still eller går tillbaka i sin psykomotoriska utveckling Tystlåten Ledsen Energilös Arg, utagerande Spänd i kroppen Undviker aktiviteter, skola, vänner, familj Undviker sådant som barnet vanligtvis brukar uppskatta Orolig Har minskad eller ökad aptit Svårt att sova Ihållande/återkommande ont i magen Ihållande/återkommande ont i huvudet Inte tycks förstå instruktioner hemma och i skolan Inte tycks förstå eller uppskatta socialt samspel Utredning Till enheten för barn och unga med psykisk ohälsa kommer ärenden med stor variation i svårighetsgrad, problematik och önskemål om insats. Det behövs därför stor flexibilitet för att möta familjen där de är, fånga upp hur problemen ser ut och bedöma vilken insats och vårdnivå som kan vara lämplig. Många av kontakterna stannar vid råd, stöd, bedömning, hänvisning och det är en viktig del av mottagningens roll. Vissa familjer har omfattande behov och behandlande insatser kanske inte kan eller bör ges på enheten. I dessa fall är det viktigt att så tidigt som möjligt fånga upp detta, informera familjen och skicka remiss/hänvisa till rätt instans. Tänk på att fånga rätt information, men inte göra en för omfattande bedömning som ändå behöver göras i nästa led. Tänk på att barnet kan vara symtombärare, det vill säga barnets reaktion på omgivningsfaktorer är adekvat och normal. Anamnes Både barnet och barnets föräldrar bör vara med vid bedömningssamtal. Eftersom kontakten med barn och föräldrar (särskilt mindre barn) ofta är kortvarig är det viktigt att bedömning och behandling sammanfaller och sker parallellt. Om barnet är litet, under 6 år, är det bra att också ha enskilda samtal med föräldrarna för att i lugn och ro få deras beskrivning av hur barnet fungerar. Med tonåringar är det viktigt att få med föräldrarna, men det är också av vikt att ha enskilda samtal med tonåringen så att denne får chans att ge sin bild utan föräldrar. Många tonåringar vill inte blanda in sina föräldrar. Ha för vana att alltid uppmuntra att föräldrar är med, i alla fall i delar av bedömningsfas och planering. Detta är särskilt viktigt vid självskadebeteende eller självmordsproblematik. Endast i undantagsfall gör man bedömningen att tonåringens behov och önskemål att komma 6

Utan målsmans medgivande väger tyngst. Ge tid till fri beskrivning från familjen om hur symtomen ser ut och vad de önskar hjälp med. Komplettera deras beskrivning med frågor om duration, frekvens, utlösande situationer och hur barnet och föräldrarna agerar i problematiska situationer. Hållpunkter i anamnestagning (anpassas efter barnets ålder och problematik), se bilaga sist i dokumentet. Bedömningsinstrument Viktigast för att förstå barnets svårigheter och symtom är anamnesen. För diagnostik och utvärdering är specifika instrument av värde att använda. Självskattningsskalor Använd psykometriskt utprövade självskattningsformulär som är avsedda för rätt problematik och ålder. För barn bör man använda sig av både föräldraskattningar och självskattningar, se anvisningar för respektive skala. För barn från 4 år och äldre, använd ett frågeformulär för att skatta symtom, till exempel Strengths and Difficulties Questionnaire (SDQ) för att få en bild av vilka problemområden som är aktuella. Här finns underskalor om utagerande, koncentration och prosocialt beteende som är till särskild hjälp. Se länk: SDQ - svensk översättning och svenska normer http://www.sdqinfo.org/py/sdqinfo/b3.py?language=swedish Använd diagnosspecifika skalor för skattning av svårighetsgrad och att mäta effekt av behandling. Se förslag i specifika vägledningsdokument. Bedömning av funktionsnivå G-GAS är ett välanvänt instrument för klinikerskattning av ett barns funktionsförmåga. Se länken nedan för instruktioner. PSYNK via SKL håller regelbundet utbildningar i C-GAS, se länk i slutet av dokumentet. Diagnostisk intervju För barn 4 år och äldre kan diagnostisk intervju vara ett hjälpmedel vid diagnossättning. Intervjun ger ett stöd men använd de fullständiga kriterierna i DSM eller ICD om du behöver ytterligare hjälp. MINI-Kid är ett screeninginstrument för diagnostik, enligt DSM, av de vanligaste tillstånden hos barn såsom ångest, trotssyndrom, depression, ADHD. Det innehåller även valfria avsnitt som är till hjälp för att ringa in exempelvis ätstörning, missbruk och psykos i de fall man har misstanke om detta. Dessa bedömningar behöver inte vara fullvärdig diagnostik, utan används för att avgöra om risk för dessa diagnoser föreligger och om skäl finns för vidare utredning och behandling på specialistnivå. 7

Förslag på bedömningsstruktur: 1. Telefonkontakt/remiss Förälder, ungdom eller remitterande beskriver aktuella besvär och man gör en första bedömning om tid ska bokas till enheten eller om patienten direkt ska hänvisas till annan instans. 2. Initial bedömning Familjen tas emot på mottagningen för bedömning. Föräldrar och äldre barn får själva beskriva sin situation och problembild. Psykologen kompletterar med frågor, se bilaga Hållpunkter i anamnestagning, och gör också bedömning om läkarkontakt behöver initieras. Man bedömer också om patienten ska hänvisas till annan instans eller om lämpligt med fortsatt kontakt på enheten. 3. Fördjupad bedömning Vid mer omfattande besvär, väg samman anamnes och resultat av eventuella bedömningsinstrument. Sätt diagnos och skatta svårighetsgrad. 4. Återkoppling Återkoppla bedömning till familjen, skapa gemensam förståelse av situationen och diskutera behandlingsalternativ och vårdnivå. Behandling Råd och information Enheten ska ge tidiga insatser vid psykisk ohälsa. Många av kontakterna stannar vid råd, stöd, bedömning, hänvisning och det är en viktig del av mottagningens roll. De rådgivande insatserna bör innehålla psykoedukation. Med det avses riktad information till barn/ungdomar och deras familjer om de problem som är aktuella. Information kan i sig ge symtomlindring eller vägledning för förändring av hur symtomen hanteras i familjen. Vid insatser med råd och stöd ingår ofta träning enligt kognitiva och beteende-terapeutiska principer för att hantera vardagliga situationer på ett konstruktivt sätt. Objektiv kunskap ska hos patienter och familjemedlemmar kunna ge upphov till ett sakligare sätt att se på sina egna reaktioner. Psykologiska behandlingsmetoder med vetenskapligt stöd Det finns flera tillstånd som effektivt kan behandlas med evidensbaserade metoder på en mottagning för barn och unga med psykisk ohälsa, framförallt ångest, trotssyndrom, depression och sömnstörningar. Se separata vägledningsdokument. Farmakologisk behandling Farmakologisk behandling ska inte initieras av enheten. Vid behov av psykiatrisk bedömning/läkemedelsbehandling ska remiss skrivas till specialist/bup. 8

Uppföljning/kvalitetsindikatorer Uppföljning Utvärdering av behandlingen bör ske kontinuerligt. Frekvensen för utvärdering beror på behandlingstyp och uppsatta mål. Kvalitetsindikatorer Den avgörande kvalitetsindikationen är huruvida behandlingar har god effekt. Det är av stor vikt att utvärdera behandlingsinsatser med validerade instrument. Om lämpligt kan C- GAS och SDQ användas för uppföljning, samt diagnosspecifika skalor om behandling ger för specifika tillstånd. Länkar FN:s barnkonvention - kortversion http://unicef.se/barnkonventionen/las-texten#short Uppdrag psykisk hälsa http://www.uppdragpsykiskhalsa.se/ Uppdrag psykisk ohälsa är ett samarbete mellan staten och SKL och är ett arbete för att skapa förutsättningar för en långsiktig kraftsamling hos huvudmännen samt andra berörda aktörer för att förebygga psykisk ohälsa och att utveckla vården och omsorgen till personer med psykisk ohälsa. Det kan t.ex. handla om stöd till förbättringsarbete, kunskapsstöd, kvalitetsarbete och kompetensutveckling. BUP:s riktlinjer till stöd för bedömning och behandling 2015 Stockholms läns landsting. http://www.bup.se/sv/om-bup/publicerat/riktlinjer-till-stod-for-bedomning-och-behandling/ Viss.nu innehåller vårdprogram för läkare och sjuksköterskor i primärvården i Stockholms läns landsting. http://www.viss.nu Vårdprogram om ADHD Vårdprogram om ätstörningar Psykiatristöd.se bygger på regionala riktlinjer för vuxenpsykiatrin och vänder sig till personal inom psykiatri och beroendevård i Stockholms läns landsting. http://www.psykiatristod.se Vårdprogram om ADHD Vårdprogram om ätstörningar Vårdprogram suicidnära barn och ungdomar 9

Hållpunkter i anamnestagning Bilaga Kontaktorsak Aktuell problematik (duration, tidigare problem, samtidiga problem) Andra kontakter (tidigare eller pågående med BUP, stödenhet, socialtjänst etc.) Barnets utveckling (också i enrum med vårdnadshavare, graviditet och förlossning och småbarnstid, kognitiv, social och motorisk utveckling) Familjesituation (vårdnadshavare, boendeförhållanden, syskon, släkt, nätverk) Situation i förskola/skola (inlärning, trivsel, närvaro, förmåga att tillgodogöra sig verksamheten) Socialt/fritid (social/relationell utveckling), fritidsaktiviteter, fysisk aktivitet, intressen, vänner) Barnet och familjens rutiner (mat, sömn, rutiner i hemmet) Rökning/alkohol/droger i familjen (också i enrum med barnet/ungdomen) Trauma, övergrepp/våld/omsorgssvikt (i enrum med barnet/ungdomen) Ärftlighet Somatiskt/medicinering (tidigare eller nuvarande sjukdomar, motoriska färdigheter och funktioner? Använder barnet några läkemedel?) Suicidtankar/handlingar C-GAS-skattning samt eventuellt PIR-GAS SDQ (för barn från 4 år) Övriga skattningsskalor 10