Patientens perioperativa upplevelse vid regional anestesi - En intervjustudie

Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Specialistsjuksköterskeprogrammet Patientens perioperativa upplevelse vid regional anestesi - En intervjustudie Författare Rikard Andersson Anna Jansson Examensarbete i Vårdvetenskap 15 hp Inriktning mot anestesi År 2017 Handledare Ewa Wallin Examinator Kristina Haglund

SAMMANFATTNING Bakgrund: Regional anestesi innebär att patienten är vaken men bedövad under det kirurgiska ingreppet. Detta blir allt vanligare då metoden innebär flertalet fördelar, både medicinsk och ur ett patientperspektiv. Det är anestesisjuksköterskans uppgift att se till att patienten känner sig trygg under det kirurgiska ingreppet. Tidigare forskning visar på att sjuksköterskan under regional anestesi bör vara närvarande, engagerad och hela tiden ha kontakt med patienten. Genom att aktivt lyssna och kommunicera samt ge god information uppnås en bra kontakt. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka patientens perioperativa upplevelse vid regional anestesi. Metod: För denna studie valdes en kvalitativ inriktning med deskriptiv ansats. Ett lämplighetsurval gjordes på en ortopedavdelning med patienter som genomgått en operation i regional anestesi. Tio patienter inkluderades i studien. Semistrukturerade intervjuer med delvis öppna frågor användes. Intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fyra teman samt sex kategorier. Dessa teman var; Att uppleva negativa känslor, Preoperativa tankar, Perioperativ kommunikation samt professionellt bemötande. Kategorierna bestod av upplevelse av smärta och obehag, känslan av nervositet och övergivenhet, förväntningar, önskemål och delaktighet, information, känsla av säkerhet och trygghet samt att få ett bra bemötande. Slutsats: Denna studie, i enlighet med tidigare forskning visar på att patienter i högre grad upplevde trygghet vid regional anestesi när anestesisjuksköterskan informerar och hela tiden är närvarande hos patienten. Är anestesisjuksköterskan frånvarande minskar patientens känsla av trygghet och den regionala anestesin kan bli en negativ upplevelse. Nyckelord: Regional anestesi, Kommunikation, Omvårdnad, Perioperativ vård

ABSTRACT Background: Regional anesthesia is becoming more common in surgical procedures, as the method involves several benefits, both from the patient's perspective and from a medical perspective. It is the task of the nurse anesthesia to ensure that the patient feels safe. Previous research shows that the nurse anesthesia should be present, committed and constantly in contact with the patient. By actively listening and communicating as well as providing valuable information, a good contact is achieved. If the nurse anesthetist is successful in this, the experience of regional anesthesia can be a good one. Aim: The aim of this study was to investigate the patient's perioperative experience in regional anesthesia. Methods: A qualitative study with a descriptive approach. An aptitude selection was conducted in an orthopedic department with patients undergoing surgery in regional anesthesia. Ten patients were included in the study. Semi-structured interviews with partially open questions were used. The interviews were analyzed with a qualitative content analysis. Results: The analysis resulted in four themes as well as six categories. These themes were; To experience negative feelings, Preoperative thoughts, Perioperative communication as well as Professional treatment. The categories consisted of experience of pain and discomfort, feeling of nervousness and abandonment, expectations, wishes and participation, information, a sense of safety and security, and to get a good treatment. Conclusions: Previous research shows, as does this study, that a nurse anesthesia who informs and is constantly present at the operation room will make the patient feel safer. If the nurse anesthesia is absenting the patient's sense of safety decreases and regional anesthesia can be a negative experience. Keyword: Regional Anesthesia, Communication, Nursing Care, Perioperative Nursing

Innehållsförteckning BAKGRUND... 1 Regional anestesi... 1 Anestesisjuksköterskans roll och etiskt perspektiv... 2 Intraoperativ omvårdnad och dess miljö... 3 Patientens oro och upplevelse... 4 Teoretisk anknytning... 6 Problemformulering... 7 Syfte... 7 METOD... 8 Design... 8 Urval... 8 Datainsamlingsmetod... 9 Tillvägagångssätt... 10 Forskningsetiska överväganden... 12 Bearbetning och analys... 13 RESULTAT... 15 Att uppleva negativa känslor... 15 Upplevelse av smärta och obehag... 15 Känslan av nervositet och övergivenhet... 16 Preoperativa tankar... 17 Förväntningar, önskemål och delaktighet... 17 Perioperativ kommunikation... 18 Information... 18 Professionellt bemötande... 19 Känsla av säkerhet och trygghet... 19 Att få ett bra bemötande... 20 DISKUSSION... 21 Resultatdiskussion... 21 Att uppleva negativa känslor... 21 Preoperativa tankar... 22

Perioperativ kommunikation... 23 Professionellt bemötande... 23 Kopplingar till Travelbees omvårdnadsteori... 24 Metoddiskussion... 25 Giltighet, tillförlitlighet och överförbarhet... 27 Kliniska implikationer... 29 Slutsats... 29 Bilaga 1.... 34 Bilaga 2.... 35 Bilaga 3.... 36 Bilaga 4.... 37

BAKGRUND Regional anestesi Det blir allt vanligare att kirurgiska ingrepp utförs i regional anestesi, vilket innebär att patienten är vaken under operationen (Cobbold & Money, 2010). För att åstadkomma en regional anestesi får patienten en injektion av lokalbedövningsmedel som ger en reversibel nervblockad inom det begränsade område av kroppen som önskas. Vid en generell anestesi får patienten istället läkemedel intravenöst eller i gasform tills vederbörande somnar (Halldin & Lindahl, 2005). Regionala anestesier kan delas in i perifiera och centrala anestesier. Exempel på perifiera anestesier är blockader som läggs i till exempel armar och ben, medan de centrala anestesierna innefattar spinal- och epiduralanestesi som läggs för kirurgiska ingrepp i de nedre extremiteterna. Det är vanligtvis operationens omfattning som avgör vilken typ av anestesi som används. Vanligtvis är det patienten som i samråd med anestesiologen kommer överens om vilken anestesi som lämpar sig bäst (Cobbold & Money, 2010). Fördelar med att använda regional anestesi är exempelvis att tiden på sjukhus minskar för patienten och vårdtiden förkortas med fler lediga vårdplatser som följd. Den största delen av dagens kirurgi sker i större utsträckning under dagkirurgi på de flesta sjukhus (Gilmartin & Wright, 2008). Det har även kunnat uppvisas att patienter som genomgått en ortopedisk operation har en förbättrad smärtkontroll samt minskad morbiditet och mortalitet i jämförelse med generell anestesi (Macfarlane, Arun Prasad, Chan, & Brull, 2009). Andra fördelar med regional anestesi ur ett medicinskt perspektiv är cirkulatorisk och respiratorisk stabilitet, med bevarande av luftvägsreflexerna samt i regel snabb postoperativ återhämtning. En nackdel med regional anestesi kan vara upplevelse av smärta och obehag vid anläggandet av anestesin (Höhener, Blumenthal, & Borgea, 2008). Kontraindikationer till regional anestesi är bland annat ökad blödningsbenägenhet, lokal hudinfektion, sepsis, hypovolemi och allvarlig hjärtsjukdom (Hovind, 2013). Att kunna vara helt eller delvis vaken under tiden patienten genomgår behandling och/eller kirurgi med regional anestesi är en av fördelarna från ett patientperspektiv. Det uppskattades även att snabbt kunna få kontakt med anhöriga och ganska snart efter operationen kunna äta och dricka (Höhener et al. 2008). 1

Anestesisjuksköterskans roll och etiskt perspektiv Riksföreningen för anestesi och intensivvård och svensk sjuksköterskeförening - SSF, (2012), beskriver i kompetensbeskrivningen för anestesisjuksköterskor att det är anestesisjuksköterskan som ansvarar för den anestesiologiska omvårdnaden utifrån den enskilde patientens behov och resurser. Patienten ska inges lugn, trygghet och uppleva att han/hon får professionell omvårdnad av anestesisjuksköterskan. Anestesisjuksköterskans arbetsuppgifter är bland annat att i samarbete med anestesiolog, planera och genomföra generell anestesi. Anestesiologisk omvårdnad innebär bland annat att anestesisjuksköterskan ska skapa förtroende, tillit och trygghet för patienten och närstående. Patienten ska få information, undervisning och under anestesin övervakas, observeras och bedömas. Avvikelser från det normala perioperativa förloppet ska observeras och åtgärdas (Riksföreningen för anestesi och intensivvård och svensk sjuksköterskeföreningen - SSF, 2012). Enligt Riksföreningen för anestesi och intensivvård samt svensk sjuksköterskeförening - SSF, (2012), ska anestesisjuksköterskans etiska handlande och förhållningssätt baseras på ICN:s (International Council of Nurses) etiska kod för sjuksköterskor. Detta innebär bland annat att anestesisjuksköterskan ska behandla patienten som en unik individ med individuella behov, ge omsorg och visa respekt för patientens integritet och värdighet. Anestesisjuksköterskan ska vara uppmärksam för patientens situation, respektera och tillvarata patientens rätt till självbestämmande samt patientens och närståendes rätt till information. Patienterna vill enligt Costa (2001) ses som människor, bli kallad vid sitt namn och bemötas med respekt och värdighet. Patient och anestesisjuksköterskan bör tillsammans planera den perioperativa vården, genom en preoperativ dialog. Då har både patienten och anestesisjuksköterskan en möjlighet att förbereda sig för operationen (Lindwall, von Post, & Bergbom, 2003). Den information som framkommer vid det preoperativa samtalet och på vilket sätt informationen ges, ses vara av stor betydelse för patienten (Costa, 2001). Rädslan inför ingreppet kan göra att delaktigheten hos patienten minskar (Hankela & Kiikkala 1996). Anestesisjuksköterskan kan hjälpa patienten att bibehålla eller återfå känslan av kontroll under operationen, detta genom att bland annat informera om flödet under 2

anestesin (Susleck et al. 2007). Anestesisjuksköterskans roll är även att ge patienten en känsla av skydd, att vara hörd och sedd under den intraoperativa fasen samt att ge tröst till patienten. (Boyle, 2005). Intraoperativ omvårdnad och dess miljö Stadierna kring en operation och anestesi kan delas in i den preoperativa, intraoperativa samt postoperativa faserna. Tillsammans kallas dessa för den perioperativa fasen (Lindwall et al. 2003). Lindwall & von Post (2008) beskriver att tiden innan en operation befinner sig patienten i den preoperativa fasen. Då sker en kartläggning av patientens hälsotillstånd, förberedelser görs, som till exempel att blodprover tas. Patienten får information av flera olika yrkeskategorier och på detta sätt kan ett förtroende för vårdpersonalen byggas upp inför operationen. Den preoperativa fasen kan vara i flera veckor för en patient som väntar på en planerad operation. Patienten är då vanligtvis väl förberedd och införstådd med den kommande situationen. Dock kan den preoperativa fasen för en patient som har ett livshotande tillstånd kanske endast vara i några få minuter. Patienten är då helt oförberedd på vad som kommer hända och det kan finnas många frågor (Lindwall & von Post, 2008). När patienten är redo för operation lämnar den ansvarige preoperativa sjuksköterskan över patienten till operationsavdelningen och den intraoperativa fasen påbörjas. Där tar anestesisjuksköterskan samt operationssjuksköterskan emot patienten och övertar även ansvaret för patienten. Denna fas varierar också i längd beroende på kirurgins omfattning. Allt från under en timme upp till flera timmar (Lindwall & von Post, 2008). Den intraoperativa vården övergår sedan till den postoperativa fasen. Patientens operation är klar och vanligtvis avslutas anestesin och patienten lämnar operationsavdelningen för att förflyttas till en postoperativ avdelning, även kallat uppvakningsavdelning. En sjuksköterska tar över ansvaret från anestesisjuksköterskan, tills patienten är redo att lämna den postoperativa avdelningen för att återgå till vårdavdelning (Lindwall & von Post, 2008). Patienter känner sig trygga med att ha en anestesisjuksköterska närvarande under operationen och det intraoperativa stödet till patienten är av stor vikt för att få patienten att känna sig bekväm (Hemanth Kumar, Jahagirdar, Athiraman, Sripriya, Parthasarathy & Ravishankar, 2014). Även Bergman, Stenudd & Engström (2012) menar att en sjuksköterska som är närvarande, engagerad och en god samtalspartner skapar trygghet hos patienter som får 3

regional anestesi. Detta är viktigt då det är ett allt större fokus på produktionseffektivitet i den moderna sjukvården (Costa, 2001). Bergman et al. (2012) menar att patientens behov av övervakning bör utvärderas individuellt och att anestesisjuksköterskan hela tiden ska ha kontakt med patienten vid regional anestesi. En bra kontakt uppnås genom att ge god information och att aktivt lyssna och kommunicera med patienten. Detta är viktigt för att få en bättre förståelse för patienten och att således kunna skapa sig en uppfattning om dennes speciella behov. Känslan av att inte vara delaktig kan uppstå då vårdpersonalen pratar med varandra och inte direkt med patienten. Det kan vara en utmaning för anestesisjuksköterskan är att kunna ge rätt information till patienten både före, under och efter operationen. Lyckas anestesisjuksköterskan med detta kan upplevelsen av den regionala anestesin bli en god erfarenhet (Bergman et al. 2012). King (2002) anser att sjuksköterskans förmåga att ge en god vård minskar om inte samarbetet i arbetsgruppen fungerar. Teamarbete är något som bör eftersträvas då mer kan åstadkommas, än om en individ arbetar enskilt. Anestesisjuksköterskan bör främja ett gott klimat som ökar hälsa, välmående och säkerhet inom den periopertiva vården (King, 2002). Operationssalen är för många patienter en främmande och overklig miljö, som kan upplevas som skrämmande (Bergman et al. 2012). Teknisk utrustning kan också upplevas som skrämmande och patienten kan känna oro att någonting i vårdmiljön, under pågående operation inte ska fungera. Ljudet i en operationssal har beskrivits påminna om ljud i bilverkstäder eller vid husbyggen (Hankela & Kiikkala, 1996). Patientens oro och upplevelse Svenska Akademins ordbok (1950) beskriver ordet oro som att det åstadkommits förändringar eller störningar i en persons normalt lugna tillstånd. Således en situation som avviker från den normala tillvaron och känns otryggt. Halldin & Lindahl (2005) uppger att många människor oroar sig inför narkos och operation trots att riskerna idag för allvarliga skador är små. Kontrollen av livsfunktionerna lämnas vid generell anestesi och delvis vid regional anestesi över till en annan människa. Patienten kan i media eller av andra personer ha hört om exempel när anestesin inte gick som förväntat och känna oro och rädsla för de ska drabbas av något liknande. Det kan även finnas oro för smärta och illamående postoperativt 4

(Halldin & Lindahl, 2005). Rädsla och oro är väldigt individuell beroende på vilka erfarenheter patienten har sedan tidigare, mognadsgrad och förmåga att ta till sig information. Genom att lyssna, ställa frågor och informera kan anestesisjuksköterskan lindra patientens ångest och oro. Informationen ska vara uppriktig, tröstande och förtroendeingivande. Får patienten förtroende för personalen så blir det inte lika jobbigt att behöva släppa kontrollen (Halldin & Lindahl, 2005). Det är vanligt att patienten inför den regionala anestesin kan ha oro för att känna smärta eller få en permanent förlamning. Rädsla för att se operationen finns också (Matthey, Finegan, & Finucane, 2004). Vanligaste orsaken till att patienten själv väljer bort regional anestesi är rädsla för smärta när anestesin anläggs, väntan mellan när anestesin är anlagd tills operationen startar samt oro för att vara vaken i en operationssal (Rees & Tagoe, 2002). Det som är rutinarbete för personalen som arbetar på en operationsavdelning, kan vara en unik och ibland skrämmande upplevelse för patienten. Vissa patienter önskade att de hellre var sederade än vakna under operation, detta för att få smärtlindring, ångestdämpning och minnesförlust om något upplevdes som obehagligt. Studier har visat att sedering vid kirurgi i regional anestesi är en metod som ökar både patientens och personalen tillfredsställelse och det får även fler patienter att godta en regional anestesi (Höhener et al. 2008). Studier har visat att många patienter känner sig övergivna under operationen och att anestesisjuksköterskan ibland inte ger patienterna det stöd de behöver under operationen (Gilmartin & Wright, 2008). En vanligt förekommande känsla hos den perioperativa patienten är den av förlust av kontroll (Susleck et al. 2007). Under en regional anestesi förlorar patienten kontakt med delar av sin kropp. Kroppen kan då uppfattas som ett objekt av både patient och personal i sjukvården. Patienten har inte längre kontroll över sin kropp och överlåter den då till sjukvårdspersonalen. Men en känsla av säkerhet, att bli sedd och delaktighet kan minska utanförskapet hos patienten. Närheten till en specifik anestesisjuksköterska är en trygghet för patienten (Karlsson, Ekebergh, Mauleon & Österberg, 2012). Bergman et al. (2012) menar att en god preoperativ information kunde vara till hjälp för patienterna att förbereda sig och behålla en känsla av kontroll. Som tidigare nämnt är det för anestesisjuksköterskan en konst att ge patienten lämplig mängd information före, under och efter en operation i regional anestesi, så att patienten känner sig väl informerad och tillräckligt förberedd (Bergman et al. 2012). 5

Patienten kan få negativa erfarenheter av regional anestesi som kan vara kopplade till hur anestesin ges, exempelvis hur patienten upplever nålsticket. En dålig upplevelse kan påverka hur patienten i framtiden ställer sig till regional anestesi (Höhener et al. 2008). Får patienten möjlighet att ställa frågor minskar oron för smärta vid anläggandet av anestesin. Vartefter proceduren fortskrider ska fortlöpande information ges om vad som händer och varför, detta för att skapa en god erfarenhet av den perioperativa upplevelsen. Vanligtvis upplever patienten mest oro och ångest vid induktionen av anestesin (Haugen, Eide, Olsen, Haukeland, Remme, & Wahl, 2009). Bergman et al. (2012) belyser vikten av en närvarande anestesisjuksköterska som har god samarbetsförmåga med patienten under den regionala anestesin. Både Haugen et al. (2009) och Bergman et al. (2012) såg i sina studier att patienter som fått regional anestesi upplevde personalens samtal på salen som distraherande och trevlig, även om de inte alltid var inblandade i dem. Att höra personalen prata minskade oron även fast ljud från instrument, teknisk utrustning och apparater förekom. Teoretisk anknytning Denna studie har sin grund i Joyce Travelbees omvårdnadsteori (1971) där hon ser omvårdnad som en process som inkluderar både sjukdom och hälsa, individer, familjer och personal inom sjukvården. Omvårdnadens syfte är att identifiera problem och kunna lösa dessa på ett meningsfullt, upplyftande och genomtänkt tillvägagångssätt. Travelbee (1971) menar att hälsa är en subjektiv upplevelse av individen beroende på människans fysiska, emotionella och spirituella status. All den omvårdnad som sjuksköterskan utför är till syfte att hjälpa individen och dess närstående med att hantera sjukdom och lidande, på ett individanpassat sätt (Travelbee, 1971). Travelbee (1971) anser att en sjuksköterskas omvårdnadsförmåga bestäms främst av sjuksköterskans uppfattning om den sjuka patienten och insikten om människan. Människan beskrivs som en unik, oersättlig individ och även som en biologisk organism som påverkas, influeras, förändras av arv, kultur och erfarenheter, som upplevs genom livet. Människan är en tänkande varelse som i grund är kapabel att fatta rationella och logiska beslut, men som tidvis kan vara både irrationell, ologisk och ha ett svart och vitt tänkande (Travelbee, 6

1971). Travelbee använder begreppet patient då det rör sig om personer som är i behov av vård, assistans och stöd från andra. Enligt Travelbees teori (1971) utgår således begreppet utifrån hennes grundsyn på människan som unik och tänkande, men i behov av hjälp. Den sjuka människan ska inte förminskas till enbart sin sjukdomsdiagnos. Begreppet sjuksköterska syftar på den som har specifik kunskap och förmåga att förebygga sjukdom, medverka till att patienter kan finna mening i sin sjukdom, återfå och upprätthålla högsta möjliga hälsa (Travelbee, 1971). Travelbee (1971) beskriver begreppen lidande, hopp och innehållet i kommunikation. Sjukdomsupplevelsen är unik i form av lidande som kan vara fysiskt, mentalt, spirituellt och variera i intensitet, duration och djup. Upplevelse av hopp beskrivs som framtidsorienterad med valmöjlighet, önskan, tro, mod och en känsla av att vilja lyckas eller avsluta något negativt. Kommunikation är närvarande i varje bemötande mellan sjuksköterskan och den individ som är i behov av omvårdnad. Den sjuka människan kommunicerar med sitt uppträdande, beteende, hållning, ansiktsuttryck och kroppsspråk. Denna kommunikation är dubbelriktad, där både sjuksköterskan och patienten tillåts komma till tals och sker ibland omedvetet. Framträdande uppgift hos sjuksköterskan är att planera och driva en meningsfull kommunikation, på det sättet att en god omvårdnad kan uppfyllas (Travelbee, 1971). Problemformulering Flertalet fördelar med regional anestesi har identifierats både ur ett patient- och samhällsperspektiv. Miljön på operationssalen kan lätt upplevas som främmande och känslan av kontrollförlust är vanlig. Under den regionala anestesin är det anestesisjuksköterskan som har ansvar för att patientens upplevelse under anestesin blir en god erfarenhet. Med denna studie ska författarna undersöka hur patienterna patienternas perioperativa upplevelser ser ut vid regional anestesi. Genom att undersöka patientens perioperativa upplevelse kan det bidra till att identifiera förbättringsförslag till att patienterna får en bra upplevelse av regional anestesi. Syfte Syftet med denna studie är att undersöka patientens perioperativa upplevelse vid regional anestesi. 7

METOD Design För att kunna beskriva patienters upplevelser vid regional anestesi valdes en kvalitativ metod med deskriptiv ansats. Genom att använda sig av intervjuer fördjupas förståelsen för det valda ämnet. Denna inriktning passar väl för att förstå människans beskrivande upplevelser och dess innersta väsen (Polit & Beck, 2013). Vid interaktion människor emellan finns allt som oftast både en viss förförståelse och antaganden om hur saker förhåller sig till varandra. För att få en bättre bild av en människas upplevelser kan intervjuer som datainsamlingsmetod var en bra väg att gå, då dessa på ett bra sätt kan fånga upp kärnan i budskapet, dess faktiska betydelse (Crabtree & Miller, 1999). Urval Urvalet av patienter gjordes utifrån ett lämplighetsurval där författarna besökte inneliggande patienter på en ortopedisk vårdavdelning, på ett sjukhus i Mellansverige. Ett lämplighetsurval gjordes för att få ett ändamålsenligt urval av patienter som kunde ge en innehållsrik beskrivning av fenomenet (Henricson & Billhult, 2012; Polit & Beck, 2013). Detta urval valdes då det av författarna ansågs som det mest praktiska sättet att få patienter till studien. För att komma i kontakt med patienter som kunde inkluderas i studien tillfrågades först den patientansvariga sjuksköterskan på ortopedavdelning, detta för att få information om vilken anestesi patienten haft under sin operation. Patienterna skulle ha genomgått en operation där de fått en regional anestesi och varit vakna under operationen. De skulle vara inneliggande på vårdavdelning och uppfylla inklusionskriterierna. Inklusionskriterier Anestesitid >60 minuter Ålder >18 år Regional anestesi Varit vaken och inte fått sedering under operationen Exklusionskriterier Dagkirurgiska patienter utan inläggningsbehov på vårdavdelning Ej svensktalande 8

Kognitiv nedsättning eller demenssjukdom Antalet deltagare i studien är beroende av hur mycket information som behövs samlas in. En grundläggande regel är att när den insamlade datan upplevs som mättad är den tillräcklig, varpå analysfasen kan påbörjas (Polit & Beck, 2013). Målet för denna studie var att samla in cirka 10 14 intervjuer. När tio intervjuer gjorts upplevdes materialet som mättat och insamlingen av data avslutades. Mättnad innebär att liknande svar börjar återkomma på frågorna. Faktorer såsom hur informativa svar patienterna ger kommer att påverka detta i kombination med hur väl kommunikationen under intervjun går (Polit & Beck, 2013). Tidigare studier hade inte visat på att till exempel ålder eller kön har påverkat patientens upplevelse under regional anestesi. Patienterna valdes därför ut helt oberoende på dessa faktorer och samtliga patienter som uppfyllde inklusionskriterierna de dagar författarna var på avdelningen tillfrågades. Författarna samlade också in information om ålder och kön, vid intervjun för att själva eventuellt kunna se samband mellan dessa och vad resultatet senare visade kopplat till tidigare forskning. Polit & Beck (2013) beskriver även att det är av värde att försöka inkludera olika åldrar, kön samt olika diagnoser för att få en större bredd och djup på intervjuerna. Totalt tillfrågades 12 patienter. En patient tackade nej, en annan valde att avbryta och tio patienter valde att delta. Den insamlade informationen från patienten som valde att avbryta, raderades och finns inte med i materialet. Samtliga av deltagarna gjorde elektiva operationer. Sex kvinnor och fyra män deltog i studien. Den yngsta deltagaren var 32 år och den äldsta var 84 år. Medelåldern var 65 år. Majoriteten hade gymnasium som högst avslutad utbildning. Två av deltagarna hade gått på högskola. De flesta var gifta eller sambo, tre var ensamboende. Hälften av deltagarna hade opererat höften, resterande hade genomgått en knäoperation utom en som genomgått en underbensamputation. Datainsamlingsmetod Som datainsamlingsmetod användes semistrukturerade intervjuer med delvis öppna frågor. För att besvara studiens syfte ansågs detta vara den mest relevanta metoden (Polit & Beck, 2013). En intervjuguide med öppna frågor skapades som stöd under intervjun (Bilaga 1). Med en intervjuguide säkerställdes det att specifika ämnen togs upp i samtliga intervjuer (Polit & Beck, 2013). Den första delen av intervjuguiden innefattade allmänna frågor om till exempel 9

patientens ålder, civilstatus samt utbildningsnivå. Den andra delen bestod av frågor kring hur patienten upplevt operationen och informationen inför och under operationen, hur bemötandet och delaktigheten upplevdes, samt om patienten upplevt trygghet. Den andra delen med öppna frågorna var relaterade till studiens syfte och frågeställningar och efterfrågade patienternas upplevelse av att ha fått regional anestesi. För att få fylligare svar användes följdfrågor. Forskaren gör bedömningen när ett ämne är uttömt och går då vidare till nästa intervjufråga. Intervjuer med öppna frågor är en vanlig metod och flexibelt genom att frågorna används som stöd under intervjun. Med för detaljerade frågor i intervjuguiden kan intervjuaren styra samtalets riktning och deltagarnas svar kan påverkas (Danielson, 2012). Trost (2010) anser att under intervjun är följsamhet viktigt och som följd av informantens svar bör nästkommande fråga från intervjuaren komma. Forskarna inträdde sig rollen som den utforskande intervjuaren, då syftet är att gå djupare ner i patientens erfarenhetsvärld (Kvale & Brinkmann, 2014). Intervjuguiden samt upplägget testades med en provintervju då den som intervjuar behöver komma in i rollen att vara intervjuare. Det är även bra att pröva och testa den tekniska utrustningen för inspelning. Genom en provintervju kan den planerade tidsramen testas och se om de planerade frågorna är adekvata. Det är då möjligt att göra justeringar innan intervjustudien startar (Crabtree & Miller, 1999; Danielson, 2012). Inga ändringar av intervjuguiden utfördes då intervjuguiden genererade svar som svarade på studiens syfte och frågeställningar. Provintervjun inkluderades i studien. Tillvägagångssätt För att få tillstånd att samla in data, kontaktade författarna verksamhetschefen för en ortopedklinik på ett sjukhus i Mellansverige. Därefter tillfrågades ansvariga chefer på ortopedavdelningen och skriftlig information om studien gavs även till personalen på ortopedavdelningen (Bilaga 2). Patienterna som uppfyllde inklusionskriterierna erhölls först muntligt information om studien, personligen av författarna. De erhölls även ett informationsbrev (Bilaga 3) och tillfrågades därefter huruvida de ville delta i studien. I informationen framgick det att deltagandet var 10

frivilligt, konfidentiellt och att de kunde välja att avbryta när de ville. Innan själva intervjun började presenterade sig bägge författarna för patienten, efter detta hölls ett kortare isbrytande samtal i syfte att få patienten att känna sig bekväm i situationen och med författarna (Polit & Beck, 2013). Att intervjua patienterna nära inpå sin operation när de fortfarande var inneliggande på vårdavdelning sågs som en fördel, detta då de skulle ha minnena från sina upplevelser från operationen färskt i minnet. Patienter som valde att delta i studien fick skriva på en samtyckesblankett (Bilaga 4). Intervjun skedde sedan direkt med patienten. Intervjun utfördes i den postoperativa fasen innan patienten skrevs ut från avdelningen, oberoende på hur lång tid det var sedan patienten genomgick sin operation. De flesta intervjuer fick ske vid patientens säng, då det inte var genomförbart att sitta i ett enskilt rum på avdelningen. Oftast orkade patienterna heller inte komma upp ur sängen för att genomföra intervjun på ett ostört ställe. Majoriteten av patienterna låg på salar med andra patienter omkring sig. I några fall var patienten tillräckligt rörlig för att till exempel kunna följa med ut i dagrummet och där i ett avskilt hörn genomföra intervjun. Vid några fall var patienten ensam på salen när intervjun genomfördes. Enligt Forsberg och Wengström (2003) bör om möjligt intervjun ske på ett ostört ställe, där forskaren och patienten inte riskerar att bli avbrutna. Inte heller bör frågorna ställas på ett sådant sätt att patienter svarar enligt vissa sociala mönster som är allmänt accepterade, detta kan lättare uppstå då det finns fler personer än bara patient och intervjuare i närheten. Detta var dock svårt, då situationen på ortopedavdelningen omöjliggjorde en ostörd miljö i den omfattning som hade varit önskvärt. Samtliga intervjuer utfördes av den ena författaren och med den andre som stöd för att spela in samtalet och eventuellt komma med kompletteringsfrågor. Enligt Trost (2010) kan det vara en fördel att vara två som intervjuar om de två personerna är samspelta och kan komplettera varandra. Är de ej samspelta kan det snarare ses som en nackdel. För den som blir intervjuad finns dock risken att de två intervjuare har ett maktövergrepp och att den som intervjuas således riskerar att hamna i ett underläge. Intervjuerna varade mellan 10 20 min och spelades in med en diktafon. Fördelen med att spela in är det efteråt går att lyssna till tonfall och ordval upprepade gånger och intervjun går att skriva ut ordagrant. Anteckningar behöver inte föras utan den som intervjuar kan fokusera helt på frågorna och svaren. Nackdelen med inspelade intervjuer är att det tar tid att lyssna på materialet och att sedan skriva ut det, materialet kan lätt bli omfattande (Trost, 2010). Intervjuerna transkriberades sedan ordagrant av författarna, så snart som möjligt efter att intervjun skett. Oftast redan samma dag men vid 11

något tillfälle dagen efter. Detta är en fördel då intervjuaren har intervjun färskt i minnet och lättare kan minnas eventuella gester eller annat kroppsspråk, detta kan sedan komma till nytta vid arbetet med analysen (Danielsson, 2012). Samtliga deltagare blev tillfrågade om de ville bli inspelade och samtliga patienter accepterade detta. Hade någon deltagare avböjt att bli inspelade hade intervju fått genomföras med att anteckningar förts under samtalet (Danielson, 2012). De flesta brukar acceptera att bli inspelade, men kan uppleva det som besvärande, dock vänjer sig de flesta och glömmer bort att de blir inspelade (Trost, 2010). Samtliga patienter som tillfrågades fick likvärdig information och möjlighet att komma med egna frågor. De fick själva välja om de ville delta och hade möjlighet att när som helst avbryta deltagandet. De var anonyma och uppgifterna om dem samt ljudfilerna, transkribering och samtyckesblankett förvarades på ett ställe som inte obehöriga hade tillträde till, för att efter kasseras efter det att examensarbetet godkänts. Forskningsetiska överväganden Etiska aspekter ska alltid noga övervägas. Att ställa frågor väcker tankar och föreställningar hos den som intervjuas. Både dåliga och bra minnen kan dyka upp. Detta måste intervjuaren vara beredd på att bemöta på bästa sätt (Trost, 2010). Människor får inte riskeras att bli utnyttjade, skadade eller såras när de deltar i en studie. Den personliga integriteten måste respekteras och uppgifter som kan anses som känsliga måste behandlas på ett respektfullt sätt. Alla individer har ett självbestämmande, vilket innebär att de själva ska göra sina val och ha åsikter. Detta innebar att forskningsdeltagandet var frivilligt och tillräckligt med information delgavs för att deltagaren skulle ha möjlighet att förstå konsekvenserna av forskningen och utifrån det ta ett självständigt beslut om deltagande eller inte (Kjellström, 2012). Deltagarna fick inte riskeras att skadas enligt göra-gott-principen. En bedömning utfördes därför för att väga riskerna med forskningen mot de vinster som den beräknas generera. Deltagarna ansågs ha liten risk att komma till skada under detta arbete. Sjuksköterskornas internationella etikkod (ICN) har tagit fram sex principer som ska skydda patienterna mot skada (Kjellström, 2012). Arbetet kommer förhoppningsvis leda till bättre förståelse kring patienternas perioperativia upplevelse under regional anestesi. Samtliga som deltog fick information om vad intervjun skulle handla om (Bilaga 3) samt författarnas tystnadsplikt. När 12

de givit muntlig godkännande fick de skriva på samtyckesblanketten om att de fått denna information (Bilaga 4). Bearbetning och analys Det insamlade materialet analyserades och bearbetades med innehållsanalys. Innehållsanalys är en bearbetningsmetod inom bland annat omvårdnadsforskningen för att bearbeta det kvalitativt inhämtade materialet (Graneheim & Lundman, 2004). Det finns dock flera distinkta inriktningar, där valet av analysmetod bör matchas med den aktuella forskningsfrågan. För bearbetningen av materialet valdes innehållsanalys av det konventionella slaget. Detta innebär att de kodade materialet och kategorierna kan härledas direkt från ursprungstexten. Inför bearbetning av materialet valdes en induktiv ansats då vi förutsättningslöst undersökte upplevelser utan att på förhand ha vissa förutsatta antaganden. En kvalitativ innehållsanalys inspirerad av Graneheim och Lundman (2004) valdes för att bearbeta det insamlade materialet. Detta då studien syftade till att undersöka människors upplevelser och känslor. När intervjuerna transkriberats ordagrant, lästes sedan hela texten igenom flera gånger i sin helhet för att ge en känsla för hela analysenheten. Detta för att få en överblick över materialet och meningar med bärande enheter som svarar på studiens syfte plockades sedan ut ur texten, dessa kallas meningsbärande enheter. Material som inte var relevant för studien sorterades bort. De meningsbärande enheterna kondenserades för att korta ned texten, men med bibehållen innebörd. För att återspegla det centrala budskapet i texten kodades och grupperades dessa enheter i kategorier, dessa utgjorde det manifesta innehållet i texten. Av detta formuleras sedan teman där intervjuns latenta innehåll framgår (Elo & Kyngäs, 2007; Hsieh & Shannon, 2005; Graneheim & Lundman, 2004 & Polit & Beck, 2013). Först lästes den transkriberade texten igenom enskilt, för att sedan diskuteras tillsammans. Därefter gjordes kodning, kategorisering samt skapande av teman gemensamt av båda författarna. 13

Tabell 1. Exempel på de olika stegen i analysprocessen av en kvalitativ innehållsanalys Meningsenhet Kondenserad meningsenhet Kod Kategori Tema Det var jättebra bemötande som jag fick! Han som tog emot mig där var inte han som satt bedövningen men det var han som jag hade mest kontakt med. Han var väldigt professionell, han var narkossköterska. Jag fick bra bemötande. Jag fick god kontakt med narkossköterskan. Professionellt bemötande och god kontakt med narkossköterskan. Att få ett bra bemötande Professionellt bemötande Just det här att man verkligen förklarar vad man ska göra, in i minsta detalj är viktigt för att skapa trygghet Att förklara vad som ska göras skapar trygghet Förklaring av det som ske skapar trygghet. Information Perioperativ kommunikation 14

RESULTAT Analysen av patienternas perioperativa upplevelser under regional anestesi resulterade i sex kategorier samt fyra teman som presenteras i Tabell 2. Dessa beskrivs utförligare nedan under respektive rubrik tillsammans med illustrativa citat. Tabell 2. Översikt av resultatet Kategori Upplevelse av smärta och obehag Känslan av nervositet och övergivenhet Tema Att uppleva negativa känslor Förväntningar, önskemål och delaktighet Information Preoperativa tankar Perioperativ kommunikation Känsla av säkerhet och trygghet Att få ett bra bemötande Professionellt bemötande Att uppleva negativa känslor Upplevelse av smärta och obehag De flesta patienter beskrev under intervjun att de hade haft ont innan operationen vilket påverkade upplevelsen inför det aktuella ingreppet. Några hade haft mycket ont och inte kunnat röra sig normalt utan stark smärta, något som i sin tur gjorde att de hade svårt att leva ett aktivt liv och kunna göra sådant som de hade gjort förut. Vissa hade haft långa väntetider på upp till över ett år. Det hade i många fall byggs upp en frustration om väntetiden inför operationen varit väldigt lång. En annan negativ faktor var att det i vissa fall var det svårt att lägga den spinala anestesin, vilket både kunde orsaka smärta och skapa oro. När patienten fått spinal anestesin upplevde vissa patienter en obehaglig känsla även fast de var smärtlindrade. 15

Under foten brände det som att man körde med två elektroder Det var hemskt! (Patient 1) Under den intraoperativa fasen var smärta dock mindre vanligt förekommande och när smärtan väl kom behandlades den i de flesta fall med god effekt. Väl på uppvakningsavdelningen och senare på vårdavdelningen kom däremot ofta smärtan när spinal anestesin släppte. Jag hade en väldig värk på nätterna efteråt då bedövningen gick ur, då kom värken direkt (Patient 3) Smärta och obehag postoperativt var en framträdande faktor. Den postoperativa smärtan kom ofta plötsligt, varpå det var svårt att hinna få smärtlindrande läkemedel för att åtgärda detta i tid. Dock kände de allra flesta att de hade god kontakt med sjuksköterskorna och att de fick läkemedel mot smärtan när de önskade, även om de kunde ha fått den snabbare. Känslan av nervositet och övergivenhet Till de negativa upplevelserna hör nervositet inför ingreppet, att vissa patienter blivit strukna från operationer samt en vanligt förekommande upplevelse var att det var mycket tråkigt att ligga på uppvakningsavdelningen. En vanlig föreställning var att det skulle vara mycket obehagligt att vara vaken under operationen, detta skapade en stor nervositet hos flera patienter. En patient var orolig för att tvingas upp och gå efter operationen och oroade sig för att inte klara av det. Patienterna tappade kontrollen över sin egen kropp när spinal anestesin verkade, detta upplevde flera av dem var både obehagligt och svårt att förstå. Flertalet patienter frågade då om det kunde få läkemedel så att de skulle slumra till och slippa vara vakna, då detta upplevdes som lugnande. Andra upplevelser var att anestesisjuksköterskan inte var helt närvarande hos patienten under operationen utan gick omkring inne på operationssalen. De flesta patienterna förstod att det var en del av jobbet att hålla koll på olika saker och apparatur, men känslan av övergivenhet kunde ändå finnas där. Kommunikationen med patienten upplevdes mycket god i den preoperativa fasen, men när väl operationen satt igång kunde anestesisjuksköterskan ofta prata med övrig personal på salen istället för patienten. Vissa patienter kunde uppleva detta som att de pratade över huvudet på denna och på så sätt även det förstärka känslan av övergivenhet. 16

Han var inte där hela tiden, han gick lite runt och de andra i personalen frågade honom om saker (Patient 4) En patient ville hålla för sina öron under operationen, men fick inte det för anestesisjuksköterskan. Förklaring gavs att det var för att denne skulle ligga still på operationsbordet. Vid frågan om öronproppar gavs svaret att det inte fanns några. En annan patient hade blivit lovad att få lyssna på musik under operationen och blev besviken när utrustning för detta saknades, detta påverkade förtroendet negativt. Blev lovad att jag skulle få musik i öronen, det fick jag inte, apparater saknades... (Patient 10) Uppvakningsavdelningen upplevdes ofta som opersonlig, från att ha fått mycket god uppmärksamhet inne på operationssalen så kunde det upplevas som att personalen som jobbade på uppvakningsavdelningen var mycket mer stressade och inte hade lika mycket tid för patienterna. Det var också då som en del av patienterna kände sig övergivna, de vill säga när de lämnade operationssalen för vidare vård i vårdkedjan. Preoperativa tankar Förväntningar, önskemål och delaktighet De flesta patienter upplevde att de fick valmöjligheten att istället för regional anestesi få generell anestesi. De som upplevde att de fick vara med och påverka tyckte att det var mycket bra och de fick en bra start på vårdtillfället. Inför ingreppet uttalade flertalet patienter att de skulle ha föredragit att sova under operationen, dock upplevde de flesta patienter att informationen angående regional anestesi var god. De förstod fördelarna med att vara vaken och varför det är mer gynnsamt postoperativt. En del av patienterna hade önskemål om att få vara lätt sederade eller slumrande men med bibehållen spontanandning. Detta var anestesisjuksköterskorna duktiga på att tillgodose, varpå patienterna i huvudsak var nöjda med sin tid på operationsavdelningen. Det var bättre än jag trodde, var orolig och nervös, det gick smidigt och lätt, man oroar sig alltid och tänker att det ska va värre (Patient 6) 17

Två av de intervjuade patienterna var själva i olika vårdyrken och dessa hade önskat speciella ortopeder eller anestesiologer och fått dessa. Detta var mycket uppskattat då det ingav en stor trygghet att få vård av personal som patienterna kände förtroende för sedan tidigare. Flertalet patienter hade en uppfattning om att det skulle vara mycket stressigt, opersonligt och ett högt tempo på operationsavdelningen. De patienter som hade opererats förr hade med sig sina tidigare erfarenheter och sin bild om hur det skulle vara. Denna bild varierade från väldigt god till dåliga upplevelser, som följt dem genom livet. De patienter som opererades för första gången beskrev att de blev förvånade över hur lugnt och personligt de hade blivit bemötta. Patienterna upplevde att de själva kunde var med till viss del och påverka och att deras åsikter spelade roll. Både anestesiolog och anestesisjuksköterska frågade hur patienten önskade ha det och i den mån det gick uppfylldes det som patienten önskade. Några patienter hade fått informationen att själva ingreppet skulle ta en viss tid, men var oförberedda på att anläggandet av anestesin och den postoperativa vården på uppvakningsavdelningen också skulle ta en ansenlig tid. Jag hade en liten skev bild av hur det skulle gå till, de hade sagt till mig att operationen skulle ta en timme... men det var ju förberedelser på nästan två timmar och sen är det efterbehandling. Det var jag inte förberedd på (Patient 2) Perioperativ kommunikation Information Majoriteten patienter upplevde informationen de fick som mycket god. Informationen som de fick under anestesibedömningen uppskattades i hög grad. I den preoperativa fasen skapades god kontakt med patienten och de fick veta hur förloppet skulle komma att se ut. I detta skede släppte mycket av den oro som vissa patienter byggt upp innan. De var jätteduktiga på att berätta vad de skulle göra, förberedde mig inför vad som skulle komma (Patient 2) Informationen lades generellt på en sådan nivå att patienterna kunde tillgodogöra sig den på ett adekvat sätt. I den intraoperativa fasen var dock informationsflödet betydligt mindre. 18

Vissa patienter hade önskat att få mer information då, medan andra inte ville prata så mycket under tiden operationen pågick, utan ville istället slumra till med hjälp av läkemedel. Andra upplevde det som att när väl operationen var igång så hade anestesisjuksköterskan andra saker för sig som till exempel att sköta utrustning och ge läkemedel. En patient kände sig mindre nöjd med informationen hen fått och hade önskat sig mer både innan, under och efter operationen. Fick väl ingen information om själva operation direkt, visste att jag skulle få ryggbedövning. Sen var det inte så mycket (Patient 8) I den postoperativa fasen upplevdes det att anestesisjuksköterskan återigen hade mer tid för patienten och avslutet på operationssalen hade i de allra flesta fall ett lugnt skede. Väl på vårdavdelningen så var det också där ett gott informationsflöde om hur operationen hade gått och vad som skulle hända härnäst för patienten, något som skapade trygghet och en positiv stämning. Professionellt bemötande Känsla av säkerhet och trygghet De allra flesta patienter ansåg att de fått en bra premedicinering inför ingreppet och att när de väl kom in på operationssalen så var de mindre nervösa. Upplevelsen av säkerhet och trygghet var mycket god bland deltagarna då anestesisjuksköterskorna upplevdes ha god kontroll på rutiner, ingrepp, läkemedel och utrustningen. Anestesiologen kom och gick medan anestesisjuksköterskan hela tiden fanns hos patienten. Detta upplevdes hos de flesta intervjuade som en trygghet då det hela tiden fanns någon att prata med och som såg dem. Tryggheten var jättebra, väldigt bra och professionellt bemötande, man kände sig väldigt avslappnad, det var superbra (Patient 7) Anestesisjuksköterskorna använde ofta humor i syfte att skapa en god stämning, vilket de i hög grad lyckades med, i princip alla patienter var både förvånade och imponerade hur trevligt de hade det på operationssalen. De flesta patienter uppskattade att det var ett lugnt och avslappnat klimat där de kunde känna sig avslappnade och trygga. 19

Jag var i trygga händer, jag tycker de tar hand om en jättebra, de ordnade allt (Patient 4) Att anestesisjuksköterskorna upplevdes som kompetenta förstärkte också känslan av tryggheten avsevärt. Några patienter hade varit med om att anestesisjuksköterskan och anestesiologen diskuterat fram en lösning och inte att läkare bara sa hur det skulle vara. Detta var något som uppskattades då sjuksköterskan framstod som mycket kunnig och erfaren i sitt arbete. Att få ett bra bemötande Patienterna beskrev både positiva och negativa upplevelser av anestesisjuksköterskans bemötande. De skapade oftast en god kontakt med patienten och fick dem att känna sig både trygga och sedda. Just den avslappnande attityden men med bibehållen professionalitet upplevde flertalet patienter var något väldigt positivt. Detta var en av de allra största faktorerna för att ge patienterna en god upplevelse perioperativt. Han hade en skön jargong som gjorde att man slappande av. Det att det inte är dödligt allvar, utan det var avslappnat och tryggt, vi hade roligt (Patient 2) Generellt sett så var bemötandet från personalen mycket gott genom hela det perioperativa förloppet. Flertalet av de intervjuade patienterna hade uppfattningen om att det var anestesiologen som skulle vara med dem under operationen och inte bara i uppstarten. De blev således förvånade att det istället var anestesisjuksköterskan som fanns med dem hela tiden. Detta var dock något positivt då de uppskattade att ha en person med sig under hela operationen och som uppfattades mycket kompetent och kunnig av patienterna. De klappade mig på kinden, narkossköterskan var väldigt snäll, vi hade trevligt där (Patient 10) 20

DISKUSSION Studiens resultat visar på att de allra flesta patienter var mycket nöjda med sin upplevelse och det bemötande de fick när de genomgick operation i spinal anestesi. Framför allt faktorer såsom att anestesisjuksköterskan ofta använde humor i samtal med patienten spelade stor roll för hur de upplevde sin tid på operationssalen. Att patienten under hela det perioperativa förloppet fick god information gjorde att denne kände sig trygg med vad som skulle hända härnäst. En ytterligare starkt framträdande faktor var att anestesisjuksköterskorna uppfattades som kompetenta och kunniga på sitt jobb. Dessa faktorer skapade en känsla av trygghet hos merparten av de intervjuade patienterna. Till de negativa upplevelserna av bemötande var att anestesisjuksköterskan ibland upplevdes frånvarande i den intraoperativa fasen, under denna tid uppfattade vissa patienter också att de fick mindre information, eller att personalen ibland pratade över huvudet på dem. Resultatdiskussion Att uppleva negativa känslor Vissa patienter upplevde smärta i samband med anläggandet av den spinala anestesin, något som även Höhener et al. (2008) framhåller som nackdel, då detta kan påverka den fortsatta vården negativt. En fördel med denna anestesiform är dock att patienten kan få en kortare vårdtid och tidigare kunna börja påbörja en återgång till vardagen. Patienterna i vår studie upplevde att de med hjälp av god information kunde förstå fördelarna med regional anestesi, ett fenomen som också har uppmärksammats i tidigare studier (Höhener et al. 2008). Höhener et al. (2008) belyser även att negativa upplevelser från tidigare vårdkontakter kan få konsekvenser för patienten i sina framtida vårdkontakter. Detta framkom också i vår studie då framför allt en patient som fått eternarkos som barn hade mycket obehagliga minnen från den operationen, något som denne hade med sig även vid detta operationstillfälle. En god perioperativ dialog kan minska stress och oro, som beskrivs av Haugen et al. (2009). Flera patienter upplevde att personalen ibland pratade över huvudet på dem, men detta var inte bara en negativ upplevelse då dessa samtal kunde uppfattas som en distraktion för patienten, detta finns beskrivet i studier av bland annat Haugen et al. (2009) och Bergman et al. (2012). En annan upplevelse som beskrivits av Gilmartin & Wright (2008) är den att patienter ofta känner sig övergivna under operationen och att de inte får de stöd de hade önskat. Denna upplevelse hade till viss del även patienterna i vår studie, då i synnerhet under 21