D-UPPSATS. Patienters upplevelser av att genomgå en total höftprotesoperation. Karin Larsson Victoria Nilsson. Luleå tekniska universitet

Transkript

1 D-UPPSATS 2010:092 Patienters upplevelser av att genomgå en total höftprotesoperation Karin Larsson Victoria Nilsson Luleå tekniska universitet D-uppsats Omvårdnad Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för Omvårdnad 2010:092 - ISSN: ISRN: LTU-DUPP--10/092--SE

2 Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad Patienters upplevelser av att genomgå en total höftprotesoperation Patients experiences of undergoing a total hip arthroplasty Karin Larsson & Victoria Nilsson Kurs: Examensarbete 15hp Specialistsjuksköterskeutbildningen inom operationssjukvård Vårterminen 2010 Handledare: Lisa Skär Examinator: Malin Olsson

3 Patienters upplevelser av att genomgå en total höftprotesoperation ett examensarbete av Karin Larsson Victoria Nilsson Vt 2010 Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad Abstrakt Artros är en sjukdom som blir vanligare med stigande ålder och drabbar både män och kvinnor. Sjukdomen påverkar en persons dagliga liv på många sätt och smärta är det vanligaste symtomet. En total höftprotesoperation är den vanligaste behandlingen vilket reducerar smärtan, ökar personens livskvalitet och möjligheter att utföra dagliga aktiviteter. Syftet med studien var att undersöka patienters upplevelser av att genomgå en total höftprotesoperation. Denna studie genomfördes med en kvalitativ ansats och data samlades in med semi strukturerade intervjuer. Insamlad data analyserades med tematisk innehållsanalys för att kunna beskriva deltagarnas erfarenheter. Resultatet visar att deltagarna kände sig redo för att genomgå operationen när smärtan började påverka det dagliga livet. De tog även del av andras erfarenheter av samma typ av operation vilket bidrog till att de kände sig förberedda. När det blev dags för operation kände deltagarna tillit till personalens kunskaper vilket gjorde att de kände sig trygga att överlämna sig i personalens vård. Efter operationen upplevde deltagarna att de blev fria från smärtan och att livet kom tillbaka. Resultatet visar att deltagarna lärde sig att lyssna på sin kropp efter operationen och kände kroppens begränsningar. Denna studie kan bidra till att öka förståelsen för hur en höftprotesoperation kan bidra till att öka livskvalitén för den drabbade. Genom en ökad förståelse kan även vården av dessa patienter förbättras. Nyckelord; Artos, höftprotesoperation, patienter, smärta, livskvalité, begränsningar, tematisk innehållsanalys 2

4 Patients experiences of undergoing a total hip arthroplasty -a thesis by Karin Larsson Victoria Nilsson Vt 2010 Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad Abstract Osteoarthritis is an illness that becomes more common in ascending age and affects both men and women. The illness affects a person s daily life in many ways and pain is the most common symptom. A total hip arthroplasty is the most common treatment which reduces the pain, increases the person s quality of life and the possibilities to do daily activities. The aim of the study was to investigate patientes experiences of undergoing a total hip arthroplasty. This study was based on a qualitative approach and data was collected through semi structured interviews. The collected data was analysed with thematic content analysis to describe the participants experiences. The result shows that the participants felt ready to undergo surgery when the daily life was affected negativly by the pain. They also took part of other people s experiences around the same type of surgery which made them feel ready. When it was time for surgery the participants trusted the knowledge of the staff and it made them feel safe in handing over themselves to them. After the surgery the participants experienced freedom from pain and that their lifes returned. The result shows that the participants learned to listen to their bodies and felt the restrictions of their bodies. In conclusion this study can contribute to an increased understanding that a total hip arthroplasty can increase the quality of life for the affected person. An increased understanding can also contribute to an improved care. Keywords; Osteoarthritis, total hip arthroplasty, patientes, pain, quality of life, restrictions, thematic content analysis 3

5 Bakgrund Artros är en sjukdom som blir vanligare med stigande ålder och drabbar både män och kvinnor. Sjukdomen påverkar en persons dagliga liv på många sätt och smärta är det vanligaste symtomet (Seed, Dunican & Lynch, 2009). Smärtan upplevs främst som djup och värkande i den drabbade leden. Den orsakar minskad rörlighet och stelhet och är ofta anledningen till att personer söker vård. I sjukdomens tidiga stadium förekommer smärtan främst i rörelse men utvecklas sedan till att även uppkomma i vila (Seed et al., 2009). Eftersom smärtan orsakar en sänkt kroppslig funktion hindrar den många gånger personen att utföra dagliga aktiviteter som till exempel hushållsarbete och fysisk aktivitet. För många påverkar smärtan nattsömnen negativt och användandet av värktabletter dagligen är vanligt (Fujita, Makimoto, & Hotokebuchi, 2006; Gustafsson, Ponzer, Heikkilä, & Ekman, 2007). Långvarig smärta relaterad till höftledsartros där konservativ behandling inte längre har effekt är en indikation för att få genomgå en total höftprotesoperation. Det är en vanligt förekommande operation för att återskapa rörlighet och funktion till ledens muskler och ligament (Rothrock & Alexander, 2007, s ). I Sverige registrerades primära höftproteser år 2008 och under en 10-årsperiod har det skett en ökning av primärprotesoperationer med 4000 operationer per år. Andelen kvinnor som opereras har under en femårsperiod varit mellan 58,7 och 59,6 procent. Vid primärprotesoperationer är medelåldern för män kring 67 år och för kvinnor kring 70 år. Primär artros har sedan 2005 stått för 83 procent av primärprotesoperationerna i Sverige (Svenska höftprotesregistret, 2009). Forskning (Knutsson & Bergbom-Engberg, 1999) har visat att personer som genomgått en total höftprotesoperation upplevde att deras livskvalitet förbättrades efter operationen jämfört med före, framförallt beträffande bättre sömn som kunde bero på minskad smärta. Efter sex månader upplevde patienterna att livskvaliteten hade förbättrats ytterligare. Ethgen, Bruyére, Richy, Dardennes och Reginster, (2004) beskriver att patienten upplevde den största förbättringen i livskvalitet tre till sex månader efter operation. Patienter som fått vänta på operation mer än sex månader upplevde en betydande försämring i sin livskvalitet. Efter operationen skedde dock samma förbättring av livskvaliteten som för de patienter med kortare väntetid. Warrén- Stomberg och Öman, (2006) utvärderade patienters perioperativa 4

6 smärtupplevelse och beskriver att patienterna upplevde en starkare smärta preoperativt jämfört med postoperativt och kvinnor skattade en högre smärta än män. Studien visade även på ett samband mellan ålder och smärtupplevelse där äldre skattade sin smärta lägre än yngre. Det framkom även att det fanns ett samband mellan patientens smärtupplevelse postoperativt och den preoperativt förväntade smärtan. Patienter som får vänta länge innan operationen genomförs beskriver ofta att de saknar kunskaper om operationen och upplever att detta gör det svårt att känna kontroll över sin situation och delta i beslut. Det finns också en rädsla för att eventuella komplikationer skulle tillstöta under operationen som skulle kunna äventyra den framtida hälsan. Tillit till personalen hjälper dock patienterna att känna kontroll över sin situation (Mauleon, Palo-Bengtsson & Ekman, 2007). Trots att en total höftledsplastik minskar patientens smärta i leden beskrev patienterna smärta i andra delar av kroppen. De kände även en oro över att det opererade benet inte skulle vara nog stabilt men hade förhoppningar om en bättre framtid med minskad smärta (Bergh, Jakobsson, Sjöström, & Steen, 2005). Sammanfattningsvis visar denna litteraturgenomgång att personer med höftledsartros drabbas av en smärta som påverkar deras dagliga liv. För att hjälpa dessa personer är en total höftprotesoperation den vanligaste behandlingen vilket reducerar smärtan, ökar personernas livskvalitet och möjligheter att utföra dagliga aktiviteter. Dock finns endast ett fåtal studier som beskriver patientens upplevelse av att ha genomgått en total höftprotesoperation varför det finns ett behov av vidare forskning inom området (Gustafsson et al., 2007). Genom att få en förståelse för patientens perioperativa upplevelse kan dennes behov lyftas fram och tydliggöras. Syftet med studien var därför att beskriva patienters upplevelser av att genomgå en total höftprotesoperation. Metod Design Denna studie genomfördes med en kvalitativ ansats (Polit & Beck, 2008, s. 17). Metoden används för att få en förståelse för en människas levda erfarenhet och var därför lämplig att använda i vår studie eftersom syftet var att undersöka patienters upplevelser. Intervjuer användes som datainsamlingsmetod vilket är en bra metod för att få en förståelse av 5

7 människors livsvärld (Kvale, 1997, s. 9). Tematisk innehållsanalys användes som analysmetod för att lyfta fram det latenta budskapet (Downe-Wamboldt, 1992). Deltagare I studien deltog sju personer, tre kvinnor och fyra män, som hade genomgått en total höftprotesoperation med indikation höftledsartros. Tiden mellan operation och intervju skulle vara minst två månader. Deltagarnas ålder skulle vara 65 år eller äldre. Exklusionskriterier för studien var patienter som sedan tidigare hade en ledprotes inopererad. Procedur För att rekrytera deltagare till studien kontaktades verksamhetschefen på en ortopedklinik i norra Sverige via e-post för att få tillåtelse att genomföra studien. Verksamhetschefen utsåg en lämplig person som ändamålsenligt valde ut deltagare utifrån studiens inklusionskriterier. Ett ändamålsenligt urval tillämpades för att få så informationsrika deltagare som möjligt (Polit & Beck, 2008, s. 763). Till 10 valda personer skickades ett informationsbrev (bilaga 1) och medföljande svarstalong med förfrågan om att delta i studien. Då endast tre personer tackade ja till att delta skickades ytterligare sju informationsbrev ut. Informationsbrevet beskrev studiens syfte och genomförande samt hur deltagarna skulle gå tillväga för att anmäla sitt intresse. I brevet framgick också att deltagandet var frivilligt och när som helst kunde avbrytas samt att materialet förvaras på ett sådant sätt att sekretessen inte äventyras. När de som ville delta i studien skickat in sitt informerade samtycke kontaktades de via telefon av författarna för att komma överens om tid och plats för intervju. Datainsamling Data till studien samlades in genom semistrukturerade intervjuer där deltagarna beskrev sina upplevelser utifrån dem själva. Frågorna gav oss möjlighet att få information som var detaljerad och svarade mot studiens syfte samtidigt som deltagarna själv valde vad de ville berätta om. Med denna intervjumetod ges intervjuaren möjlighet att förändra frågornas form och följd under intervjuns gång, det blir flexibelt men ändå strukturerat (Polit & Beck, 2008, s. 394). Genom kvalitativa intervjuer får forskaren en djupare förståelse om människors livsvärld och ges möjlighet att utveckla innebörden av människors erfarenheter. Genom ett 6

8 samspel mellan forskare och intervjuperson framträder en kunskap om hur människor uppfattar sin värld och sitt liv (Kvale, 1997, s. 9). Deltagarna fick bakgrundsinformation om anledningen till studien. Intervjun utgick från en intervjuguide som stöd så att viktiga frågor ställdes och en viss struktur förekom. Intervjufrågorna omfattade tiden före, under och efter operationen (bilaga 2). Det är dock viktigt att behålla spontaniteten i intervjuproceduren för att få spontana beskrivningar av den levda världen (Kvale, 1997, s ). Intervjuguidens frågor var korta och enkla och följdes sedan upp med följdfrågor utifrån det som framträdde genom svaret (Kvale, 1997, s.123). Båda författarna medverkade under intervjuerna för att kvalitén på intervjuerna skulle bli bättre, möjlighet fanns då att inflika vid behov och risken att gå miste om värdefull information reducerades. Innan varje intervju bestämdes vem av författarna som skulle leda intervjun och vem som skulle vara bisittare. Genom att båda deltog fick också båda en känsla för deltagaren och den icke verbala informationen. Avsatt tid för intervjuerna var minuter. Intervjuerna registrerades som ljudfiler i en dator. Filerna brändes sedan ut på en cdskiva och raderades från datorn. Intervjuerna skrevs sedan ut ordagrant i fortlöpande text. Analysmetod Författarna använde tematisk innehållsanalys som analysmetod och fokuserade i studien på det latenta budskapet som enligt Downe- Wamboldt (1992) är textens underliggande mening. När intervjuerna skrivits ned ordagrant och lästs igenom började analysen med att texten delades in i meningsenheter som sedan kondenserades och kodades. Data delades sedan in i kategorier efter gemensamt innehåll. För att uttrycka textens latenta budskap konstruerades teman. De skapades genom att kategorier och koder diskuterades och reflekterades mellan författarna för att sedan formulera den underliggande meningen i teman. Syftet med kvalitativ innehållsanalys är att beskriva ett fenomen av intresse för ett särskilt ändamål (Downe-Wamboldt, 1992). Kvalitativ innehållsanalys möjliggör att både det manifesta och latenta budskapet i en text kan framträda (Graneheim & Lundman, 2004). En meningsenhet kan vara meningar, ord eller stycken som genom sitt innehåll är relaterade till varandra. Meningsenheterna kondenseras sedan ytterligare utan att förlora innehåll. Kodning kan vara till hjälp för forskaren för att visa viktiga kännetecken för meningsenheterna och 7

9 även visa på skillnader och likheter mellan dem (Downe-Wamboldt, 1992). Genom att koda kondenserade meningsenheter ges forskarna möjlighet att studera innehållet på ett nytt sätt (Graneheim & Lundman, 2004). Enligt Downe- Wamboldt (1992) är det viktigt att ingen data som är relaterad till syftet exkluderas på grund av att det inte finns en passande kategori, forskarna måste i så fall konstruera kategorier som baseras på den datan. Att konstruera ett tema är ett sätt att sammanföra textens underliggande mening i kategorier genom kondenserade meningsenheter, kategorier eller koder. Ett tema kan ses som ett uttryck för textens latenta budskap och en kategori, kondenserad meningsenhet eller kod kan tillhöra mer än ett tema (Graneheim & Lundman, 2004). Etiska överväganden Deltagarna fick ge ett informerat samtycke till att delta i studien. Informerat samtycke innebär att de får information om studien och hur den är upplagd både skriftligt och muntligt för att sedan ge sitt godkännande till ett deltagande. Deltagarna skulle vara kapabla att förstå informationen och ha kännedom om att deltagandet var frivilligt samt att de när som helst kunde avbryta sin medverkan (jfr. Polit & Beck, 2008, s. 176). För att skydda enskilda deltagare informerades de om att inga privata data som kunde identifiera dem skulle komma att redovisas eller visas för andra än författarna. Det finns en risk att intervjun väcker känsliga minnen hos deltagarna och det ställer krav på intervjuaren att bedöma vilka frågor som är lämpliga att gå vidare med (Kvale, 1997, s ). Deltagarna kom även vid behov att erbjudas stöd av kurator eller kontakt med ortopedkliniken. Enligt Polit & Beck (2008, s ) måste konsekvenserna av en studie uppmärksammas beträffande vilken skada och vilken nytta den kan ha för deltagarna. Vi ansåg att riskerna uppvägdes av fördelarna för deltagarna i denna studie eftersom en intervju kan upplevas som positiv och berikande av intervjupersonen. Deltagarna ges vid en intervju möjlighet att berätta om, reflektera och bearbeta sina upplevelser (Kvale, 1997, s. 110). Skivan med intervjuerna förvarades i ett låst skåp dit endast författarna hade nyckel. Skivan kommer att makuleras när studien är godkänd och publicerad. Vår handledare hade tillgång till de utskrivna intervjuerna. 8

10 Resultat Analysen resulterade i två teman med fem kategorier (Tabell 1). Kategorierna redovisas nedan och styrks med citat från intervjuerna. Tabell 1 översikt över teman (n=2) och kategorier (n= 5) Tema Kategorier Att känna sig redo inför operation Att ta del av andras erfarenheter Att smärtan påverkar det dagliga livet Att överlämna sig i personalens vård Att återfå sin livskvalitet Att bli fri smärtan Att känna kroppens begränsningar Tema: Att känna sig redo inför operation Detta tema innehåller tre kategorier; att ta del av andras erfarenheter, att smärtan påverkar det dagliga livet, att överlämna sig i personalens händer. Temat beskriver att andras erfarenheter, både personal och bekantas, samt den dagliga smärtan bidrog till hur redo deltagarna kände sig inför operation. Att ta del av andras erfarenheter Denna kategori beskriver att deltagarna kände sig redo för att genomgå operationen. De hade tagit del av positiva erfarenheter från andra som genomgått samma typ av operation vilket ingav förhoppningar om att deras operation också skulle bli lyckad. Deltagarna beskrev att de kände en trygghet när de innan de blev inlagda på sjukhuset hade fått träffa vårdpersonalen som skulle följa dem genom rehabiliteringen efter operationen. De hade fått bra instruktioner och information innan operationen vilket gjorde att de kände sig förberedda. De beskrev också en trygghet i att ha påbörjat sin träning innan operationen och att de hjälpmedel som behövdes i hemmet efter operationen fanns på plats. 9

11 då är det ganska fint att känna igen en syster och ja vad kallas de som sköter om så mycket annat det känns tryggt att bli sådär vänligt bemött så tänker jag att det är viktigt. och blev mycket proffsigt mottagen av en sjuksköterska på avdelningen som då ställde frågor hon tog hand om mig på ett mycket, mycket fint sätt. Det fanns även deltagare som beskrev att de inte kände sig redo inför operationen eftersom beslut om operation kommit hastigt och inte passade in i planeringen. De kände sig inte beredda att komma med så kort varsel. En del upplevde att läkaren hade en negativ inställning till hur det skulle bli efter operationen vilket bidrog till oro för att operationen inte skulle bli lyckad. och jag var ju väldigt orolig och det är jag ju alltid innan sådant här. Den här läkaren som jag var hos han sade att jag skulle opereras han var väldigt negativ och sade: du vet väl att det kan misslyckas? Ja, sade jag men de är så duktiga. Ja, men det kan hända i alla fall och det sista han sade var: om det är så att du ändrar dig och inte vill opereras är det ju bara att ringa återbud. Det är ju inte så positivt precis. För jag tror inte man ska säga på det viset. Att smärtan påverkar det dagliga livet Denna kategori beskriver att deltagarna upplevde att smärtan påverkade sömnen negativt. De hade svårt att somna på grund av smärtan och kunde även vakna flera gånger under natten när de vände sig i sängen eftersom det gjorde ont i höften. Deltagare beskrev att de var trötta under dagen eftersom de sov dåligt på natten och beskrev detta som en ond cirkel eftersom en dålig nattsömn ledde till att de sov på dagen istället. du sov från tre till sex, sjutiden så var du vaken två, tre timmar så blev du trött så lade du dig så sov du tre, fyra timmar igen. Så det var dygnet. 10

12 Deltagarna beskrev en trötthetskänsla i hela kroppen på grund av smärtan. Smärtan bidrog även till att de gick på fel sätt och började halta. En av deltagarna beskrev att hon gick ner mycket i vikt innan operationen och relaterade viktnedgången till smärtan från höften eller till de värktabletter som hon åt. Deltagarna beskrev också hur de kände sig tvungna att avstå från aktiviteter på grund av smärta och trötthet. Det framkom även en upplevelse av att den sexuella relationen påverkades negativt eftersom smärtan gjorde att rörligheten hämmades. De beskrev att humöret påverkades negativt av smärtan och att det kändes motigt att göra saker som de inte längre klarade av. Deltagarna upplevde en stor förlust i att inte kunna promenera som de hade kunnat göra tidigare och de orkade inte vara sociala vilket bidrog till att de kände sig isolerade. Jag brukade ju vara på motionsdans men det kunde jag ju inte göra sedan jag fick sådär ont, det var slut Man blev ju mer isolerad man kan inte gå ut och gå som man vill. Man kan inte gå i staden och handla som man vill och det blir väldigt hämmande liksom, man blir trött när man ska stå och göra någonting. När man ska stå och stryka, när man ska göra saker och ting så gör det ju ont. Deltagarna beskrev att de var tvungna att ta värktabletter för att lindra smärtan men många gånger hjälpte tabletterna inte. En deltagare upplevde att smärtan från höften kamouflerades av andra smärtor. När värktabletterna inte hjälpte försökte vissa av deltagarna hitta egna lösningar för att lindra smärtan genom exempelvis vattengymnastik och massage. Deltagarna kände till slut att operation var det enda alternativet för att bli fri smärtan. de ordinerade ju Panodil och jag sade flera gånger att det här hjälper ju ingenting men jag tog det pliktskyldigast en och två och tre gånger om dagen. Det hjälpte ju vad jag förstår men det onda var kvar. Jag provade ju äta mediciner mot artros men det hjälpte ju ingenting, tyckte inte värktabletterna hjälpte så mycket heller, det var jobbigt. 11

13 Att överlämna sig i personalens vård Deltagarna fick ryggbedövning och sedering innan operationen och var därför delvis vakna under ingreppet. Denna kategori beskriver deltagarnas upplevelser av att bli opererade. Deltagarna beskrev en känsla av maktlöshet när de kom till operationsavdelningen men kände tillit till personalens kunskaper. Det framkom att deltagarna upplevde att de fick ett professionellt bemötande av vårdpersonalen vilket ingav förtroende och gjorde att deltagarna kände sig trygga med att överlämna sig i personalens vård. En deltagare kände trygghet genom sina erfarenheter av tidigare lyckade operationer. Deltagarna beskrev att de hörde ljud och samtal under operationen men att de inte upplevde detta som obehagligt utan visste vad som hände. Vissa av deltagarna var dock tacksamma över att inte ha behövt höra eller känna något under operationen. En deltagare beskrev att hon kände när läkaren skar i huden och upplevde ett kort obehag av detta. Hon blev snabbt nedsövd vilket hon tyckte var skönt så hon slapp höra några ljud under operationen. Deltagarna upplevde även ett obehag av att bli fastspända på operationsbordet men förstod att det var nödvändigt för operationen. Det var öppet hus för ett år sedan och då fick man se både verktyg och så hade jag fått klart för mig ungefär hur. De hade ju en sådan här tigersåg och en hammare och en borr så jag förstod ju vad man skulle göra. Jag upplevde det inte obehagligt heller utan jag som bara vaknade till och tänkte Nu är dom där ja. Jag skulle ju vara vaken så jag fick ju då ryggbedövning och det kändes ju bra. Men sen när han började skära och jäklar vad det sved. Det hade ju inte tagit då och jag hade fått så mycket så att Han kom ju in och då blev jag sövd och det vad jag nog glad för då man hör efteråt att man hör när de sågar och sådär när man är vaken så att säga. Vad jag tycker var jobbigast det var ju det här de spänner fast en så hemskt. Det blir man sitter som i ett skruvstäd men det är ju tvunget det förstår jag ju. 12

14 Efter operationen upplevde deltagarna symtom som smärta, illamående, störd sömn samt även hunger. En deltagare beskrev hur han på den postoperativa avdelningen hörde hur andra patienter hade ont. Det fick honom att känna medlidande med dem men det fick honom även att känna att han hade det bra själv. Deltagarna upplevde att personalen verkligen brydde sig om dem och de uppskattade detta. De beskrev att det var viktigt att få träffa läkaren efter operationen. En deltagare kände en besvikelse över att inte ha fått träffa läkaren som opererat henne efter operationen. Jag hörde utav då grannen som låg på min vänstra sida som tydligen hade mycket, mycket ont och det var ju ganska mycket trafik in till honom, han fick smärtstillande och så vidare. Men inte så att jag påverkades utav det utan jag tyckte istället det var synd om honom för jag låg ganska bra där jag låg i sängen. Men det kanske bara hände mig att jag inte fick tala med en läkare efter operationen. Så den enda läkaren jag fick prata med det var hon som skrev ut mig. Efter operationen såg jag inte en läkare som kom och pratade med mig. Jag tänker på det varje dag för alla andra kom och frågade efter liksom. Men någon kunde ju ha kommit och frågat, det tar ju inte så många minuter. Man kan bara titta in och fråga hur operationen har gått. Tema: Att återfå sin livskvalitet Detta tema innehåller två kategorier; att bli fri smärtan och att känna kroppens begränsningar. Temat beskriver att deltagarna upplevde att de fick en förbättrad livskvalitet efter operationen med mindre smärta och bättre rörlighet. Det beskriver också att deltagarna var tvungna att anpassa sig till den opererade höften och lyssna på sin kropp. Att bli fri smärtan Denna kategori beskriver att deltagarna inte ville acceptera ett stillasittande liv med smärta utan hade en förhoppning och en förväntan att operationen skulle hjälpa dem att leva ett 13

15 normalt liv. Deltagarna beskrev förhoppningar om att orka vara aktiva igen med promenader och dagliga aktiviteter. Deltagarna hade en önskan om att bli fri från smärtan. Jag hade ju förväntningar att jag inte skulle ha värk Att slippa värken det var ju det man ville Visserligen är jag ju gammal men det accepterar man inte att man ska sitta still och så här. Man vill inte acceptera att man har ont och då man har opererat då tänker man att det ska gå fort över så man kan hålla på med sådant som man gjorde förut. Efter operationen beskrev deltagarna att de kände sig starka. De var tvungna att ta värktabletter till en början men kunde sedan trappa ned på dem. De kände även att smärtan efter operationen var hanterbar då de kunde förstå vad den berodde på och att den skulle minska med tiden. Deltagarna upplevde att de fick en bättre nattsömn när de blev fri från smärtan. Efter operationen upplevde de smärta främst när de satt eller böjde sig ner för fort. De beskrev även att de kände av smärtor från andra delar av kroppen efter operationen som inte var kopplade till höften exempelvis i magen och ryggen. Man har ont på andra ställen liksom. Att man har ont i magen och ont bakom ryggslutet när man sitter men just när man går och det inte känns någonting det tycker jag är så makalöst. Deltagarna uttryckte att träningen hade stor betydelse för att bli smärtfri och återfå rörlighet efter operationen. De betonade vikten av att vara försiktig i sina rörelser för att slippa smärta. Deltagarna hade en medvetenhet om att den opererade höften inte skulle fungera som en frisk höft men de kände ändå att de hade tagit rätt beslut om operation. och än får du ju vara försiktig när du sätter dig upp från sängen och ställer dig upp för är du oförsiktig då känner du att det blir smärta Deltagarna beskrev en lycka över att slippa smärtan. De hade återfått lusten att göra saker och kände att livet hade kommit tillbaka. De beskrev att de fått en bättre rörlighet och kunde vara 14

16 aktiva igen vilket kändes positivt. Känslan av att klara av mer och mer gjorde att deltagarna återfick sin livsglädje och kände sig lyckliga. Livet har kommit tillbaka, nu har jag lust med allting (skratt). Ja, det är toppen det kan inte bli bättre. Att känna kroppens begränsningar Denna kategori beskriver hur deltagarna upplevde kroppens begränsningar efter operationen. Deltagarna beskrev att de var tvungna att anpassa sina dagliga liv på grund av den opererade höften genom att vara försiktiga i sina rörelser. De upplevde att det var viktigt att ta eget ansvar för sin fortsatta träning, lyssna på sin kropp och inte stressa för att undvika komplikationer. Träningen bidrog till att deltagarna kände att de kunde klara sig själva igen. De upplevde att träningen innan operationen hade hjälpt dem i rehabiliteringen efteråt. För att motivera sig till träning beskrev deltagarna att de satte upp personliga mål för sin rehabilitering och tog ett steg i taget för att nå målen. Deltagarna beskrev att de var medvetna om att rehabiliteringen skulle ta tid och hade inte förväntningar på att bli bra direkt. En deltagare berättar: När jag ska stiga upp och börja gå tror jag att jag linkar första eller andra eller ett par steg och då känner jag ibland att det ska få lite mera tid Deltagarna beskrev besvär från den opererade höften så som stelhet och trötthet när de ansträngt sig för mycket. En deltagare beskrev att han hade skottat snö alldeles för länge en dag och att kroppen inte orkade detta. Han insåg då att han behövde ta det lugnare. Deltagarna beskrev även att sömnen påverkades av att de till en början inte kunde ligga på den opererade höften. Detta medförde att de var i behov av att vila under dagen. En deltagare hade även problem med bensvullnad och kände sig hämmad av detta. Deltagarna trodde att de klarade mer än vad de gjorde vilket fick dem att känna sig hämmade exempelvis vid personlig hygien, en deltagare berättar: Men det var ju besvärligt med duschning och sådant och det är det ju fortfarande tycker jag. Man får ju inte böja sig ned som man ska så 15

17 tvätta fötterna och allt det här är en väldig procedur och väldigt omständligt tycker jag. Deltagarna beskrev att de kände en oro för att höftprotesen skulle luxera eller att de skulle ramla och på så sätt skada höftprotesen. De uttryckte också en oro över att få en infektion i den opererade höften. Detta medförde att deltagarna var försiktiga och inte vågade göra vissa saker. Deltagarna beskrev att de hade förståelse för att kroppens utseende kunde förändras efter operationen exempelvis att ena benet blev kortare än det andra. En deltagare beskrev dock att hon var rädd för att få ett förändrat gångmönster efter operationen. Deltagare beskrev att operationen gjorde dem påminda om sin ålder och att åldern till viss del hämmade dem i rehabiliteringen. De upplevde det som svårt att acceptera att kroppen inte orkade och att behöva be andra om hjälp. En av deltagarna tyckte att hon blev hemskickad för tidigt från sjukhuset. Hon upplevde att vårdpersonalens krav var för höga utifrån vad hon själv kände att hon klarade av. Jag är rädd att det ska hoppa ur den här leden ska hoppa ur och att det ska vara någonting. Alltså man har ju vant sig att sitta så här, inte böja fram. Men jag vet inte hur mycket man får göra det. Vi har ju hela tiden uppmanats att akta oss för den här vinkeln. Jag har åkt mycket skridskor och skidor och spelat hockey. Sådana rörelser det skulle jag ju aldrig våga för ut på en is och ramla Ja, det vågar jag inte men ändå det finns ju så mycket annat att göra Så är man gammal och tänker på det. Diskussion Syftet med denna studie var att beskriva patienters upplevelser av att genomgå en total höftprotesoperation. Resultatet visade att deltagarnas dagliga besvär med smärta från höften och andras erfarenheter gjorde att de kände sig redo inför operationen och upplevde en trygghet i att överlämna sig i personalens vård. Efter operationen beskrev deltagarna känslor 16

18 som lycka och glädje över att ha blivit fri från smärta. Det kändes som att livet kommit tillbaka förutom den begränsning som den opererade höften innebar i form av begränsad rörlighet och rädsla för att skada den nya leden. Studiens resultat visade att deltagarna kände en trygghet när de innan de blev inlagda på sjukhuset hade fått träffa personalen som skulle följa dem genom rehabiliteringen efter operationen. Enligt Fielden, Scott och Horne (2003) samt Spalding (2003) är det positivt för patienter att få träffa den personal som ska vårda dem under rehabiliteringen innan de läggs in på sjukhus. Resultatet av denna studie visade att positiva erfarenheter från andra som genomgått samma typ av operation ingav förhoppningar hos deltagarna. Fielden, Scott och Horne (2003) beskriver att patienter ofta samlar information om operationen från personer i deras närhet och denna information fokuserar oftast på en snabb och lyckad återhämtning. Studiens resultat visade att ett professionellt bemötande av vårdpersonalen, bra information och instruktioner gjorde att deltagarna kände sig redo inför operationen. Enligt Fielden, Scott & Horne (2003) är information viktigt för att patienten ska kunna förbereda sig inför operation och det är viktigt att den ges i god tid innan operation. Mauleon, Palo-Bengtsson och Ekman (2007) beskriver att tillit till vårdpersonalen får patienter att känna sig trygga. Tillit gör också att de känner mindre oro och blir mer avslappnade. Åkesdotter-Gustafsson, Ponzer, Heikkilä och Ekman (2007) studerade äldre personers erfarenheter i samband med höft- och knäprotesoperationer och det framkom att deltagarna upplevde en konstant smärta tiden innan operationen på grund av artrosen. Smärtan påverkade hela kroppen och deltagarnas liv och begränsade rörligheten. Mauleon, Palo-Bengtsson och Ekman (2007) beskriver att smärtan upplevdes som evig och var omöjlig att fly ifrån och enligt Fujita, Makimoto och Hotokebuchi (2006) påverkar smärtan det dagliga livet och medför svårigheter att utföra vardagssysslor. Den påverkar även sömnen negativt vilket medför en känsla av att inte känna sig utvilad. Power, Badley, French, Wall & Hawker (2008) skriver att smärtan orsakar trötthet som påverkar humöret negativt. Vidare skriver författarna att tröttheten gör att det blir svårt att orka med det sociala livet. Vårt resultat visar att deltagarna upplevde att smärtan orsakade en trötthetskänsla i hela kroppen. De kände sig hämmade av smärtan och kunde inte delta i de aktiviteter som de önskade. Deltagarna beskrev också att de var trötta under dagen eftersom nattsömnen blev störd av smärtan. Detta resultat finns även beskrivet i tidigare forskning (jmf. Åkesdotter-Gustafsson, Ponzer, Heikkilä & 17

19 Ekman, 2007, Mauleon, Palo-Bengtsson & Ekman 2007, Fujita, Makimoto & Hotokebuchi, 2006, Power, Badley, French, Wall & Hawker, 2008). Resultatet i denna studie visar att deltagarna hörde ljud och samtal under operationen. En del upplevde att detta var obehagligt medan andra inte berördes av ljuden. Liknande resultat beskrivs av Mauleon, Palo-Bengtsson och Ekman (2007) där deltagarna beskrev blandade känslor av att höra ljud och samtal under operationen. De kände även en osäkerhet när personalen använde begrepp som de inte förstod. Deltagarna i denna studie kände sig maktlösa när de kom till operationsavdelningen men upplevde ändå tillit till personalen vilket fick dem att känna sig trygga. Mauleon, Palo-Bengtsson och Ekman (2007) beskriver liknande upplevelser där tillit till personalen gör att patienterna känner sig trygga även i svåra situationer. De beskriver att patienterna känner sig tvingade att lita på personalen eftersom operation är enda utvägen att bli fri från smärta. Trots att tilliten blir påtvingad gör den att patienter känner mindre oro och blir mer avslappnade. Studiens resultat visade att deltagarna upplevde lycka och livsglädje över att slippa smärtan efter operationen. Det medförde att de återfick lusten att göra saker igen och att livet kom tillbaka. Åkesdotter-Gustafsson, Ponzer, Heikkilä och Ekman (2007) beskriver att bli fri från smärta och klara sig utan smärtstillande läkemedel gav känslor av tacksamhet, frihet och tillfredsställelse då det medförde att deltagarna kunde njuta av livet. Resultatet i vår studie visar att deltagarna upplevde en att de fick en bättre nattsömn när de blev fri från smärtan. Enligt Knutsson, Bergbom och Engberg (1999) är den största skillnaden före och efter operationen förbättringen av sömn och vila eftersom smärtan påverkade sömnen negativt innan operationen. Deltagarna i vår studie beskrev att de hade förhoppningar om att operationen skulle hjälpa dem att leva att normalt liv och kunna vara aktiva igen. Åkesdotter-Gustafsson, Ponzer, Heikkilä och Ekman (2007) beskriver dessa känslor som en önskan att bli lika rörlig som tidigare och kunna vara fysiskt aktiv efter operationen. Enligt Fielden, Scott och Horne (2003) finns förhoppningar om att återuppta aktiviteter efter operationen som tidigare varit omöjliga att delta i på grund av smärta. Personer som genomgått en total höftprotesoperation känner hopp inför framtiden och att deras situation kommer bli bättre och bättre (Bergh, Jakobsson, Sjöström & Steen, 2005). 18

20 I denna studie beskriver deltagarna att de var medvetna om att den opererade höften inte skulle fungera som en frisk höft men de kände ändå att de tagit rätt beslut om operation. Detta framkommer även i en studie av Åkesdotter-Gustafsson, Ponzer, Heikkilä och Ekman (2007) som skriver att deltagarna efter operationen blev medvetna om att rehabiliteringen kanske inte skulle resultera i den ideala kroppen som de önskat få. Efter sex månader tyckte nästan alla deltagare att det varit värt att genomgå operationen för att slippa den smärta som fanns innan (Knutsson, Bergbom & Engberg, 1999). Fujita, Makimoto och Hotokebuchi (2006) skriver att förväntningarna innan operationen på hur kroppen ska fungera fysiskt var högre än vad som var möjligt att uppnå men att detta blev lättare att acceptera med tiden. Efter operationen upplevde deltagarna smärta i andra delar av kroppen än i den opererade höften, vilket även visas i en studie av Bergh, Jakobsson, Sjöström och Steen (2005) där deltagarna beskriver smärtor från exempelvis rygg, lår och huvud. Studien visade även att det var viktigt för deltagarna att få träffa läkaren som opererat dem efter operationen. Enligt Lindwall, von Post och Bergbom (2003) är kontinuitet i den perioperativa dialogen viktig för patienter då den skapar trygghet och ger dem möjlighet att diskutera sina funderingar med personalen. Studiens resultat visar att deltagarna var tvungna att anpassa sig till den opererade höften genom att vara försiktiga i sina rörelser och lyssna på sina kroppar. Åkesdotter-Gustafsson, Ponzer, Heikkilä och Ekman (2007) tar även upp detta i sin studie där de skriver att vägen till att bli rörlig igen består av hitta nya sätt att hantera dagliga sysslor och även planera aktiveter utifrån de begränsningar som höftprotesoperationen innebär. Enligt Fujita, Makimoto och Hotokebuchi (2006) finns en rädsla hos patienter som ska genomgå en total höftprotesoperation att ledprotesen ska luxera och rädslan blir än mer påtaglig postoperativt. I vår studie beskrev deltagarna en oro för att höftprotesen skulle luxera eller att de skulle ramla och på så sätt skada protesen. Detta medförde att deltagarna var försiktiga och inte vågade göra vissa saker. Metoddiskussion Denna studie genomfördes med en kvalitativ ansats. Kvalitativ metod används för att få en förståelse för en människas upplevelser och erfarenheter och var därför lämplig att använda i 19

21 denna studie eftersom syftet var att undersöka patienters upplevelser (Polit & Beck, 2008, s. 17). Vid datainsamlingen använde vi oss av semistrukturerade intervjuer vilket gav deltagarna möjlighet att utifrån frågeguiden själva välja vad de ville berätta (jfr. Polit & Beck, 2008, s. 394). Vi använde oss av en frågeguide för att hålla en viss struktur i intervjuerna. Vi anser att vår frågeguide till stor del täckte upp det område som vi ville fördjupa oss i. Vid de enstaka tillfällen då den inte kändes tillräcklig skapades kompletterande frågor under intervjuernas gång. Vi intervjuade sju personer och materialet blev innehållsrikt eftersom flera av deltagarna beskrev liknande upplevelser. Möjligtvis hade intervjuerna kunnat bli ännu mer innehållsrika om vi hade intervjuat personerna två gånger eftersom det då hade varit möjligt att ställa kompletterande frågor som inte ställdes vid första intervjutillfället. Som sjuksköterskor är vi inom yrket vana vid att samtala med olika personer och det har hjälp oss i genomförandet av intervjuerna. Vi är dock ovana vid att intervjua personer i sådana här sammanhang vilket kan ha medfört att intervjuerna inte blev lika innehållsrika som för en mer erfaren forskare. Det är möjligt att vi hade kunnat intervjua fler personer men då studien var tidsbegränsad valde vi att inte göra det. Som analysmetod användes tematisk innehållsanalys med inspiration av Downe-Wamboldt (1992). Syftet med denna metod är att skänka kunskap och förståelse till ett studerat fenomen genom ett systematiskt och objektivt förhållningssätt (Downe-Wamboldt, 1992). Studiens trovärdighet styrks av att vi båda under analysarbetet läste igenom intervjutexterna flera gånger för att inte förlora betydelsefullt innehåll. Vi ser det även som en styrka att vi båda deltog vid intervjuerna eftersom båda då fick en känsla för deltagarna och den ickeverbala informationen. Detta underlättade vid analysarbetet. Det finns en risk för att våra egna tolkningar och tidigare erfarenheter kan ha påverkat resultatet under analysprocessen. Det finns även en risk för att deltagarna under intervjuerna försökt att ge oss de svar som de trodde att vi önskade istället för att svara vad de egentligen kände (jfr. Polit & Beck, 2008). I resultatet använde vi oss av citat för att styrka innehållet i kategorierna vilket bidrar till att studien får en ökad trovärdighet. Enligt Polit och Beck (2008, s. 700) används citat ofta för att belysa viktigt innehåll i kategorierna. Vi anser att studiens resultat är överförbart till personer som genomgår andra ledprotesoperationer som exempelvis knäprotesoperationer eftersom de kan antas ha liknande besvär innan operationen och uppleva en stor förändring till det bättre efter operationen. 20

22 Slutsats Resultatet av denna studie visar att personer som väntar på operation ofta tar del av andras erfarenheter kring samma typ av operation. Resultatet visar även att det är viktigt att patienterna får information och instruktioner för att känna sig förberedda inför operation. För alla deltagare påverkades det dagliga livet av smärta tiden innan operationen. Smärtan orsakade sömnbrist och en ständig trötthetskänsla i hela kroppen. Det medförde att deltagarna kände sig isolerade och hämmade. När det blev dags för operation kände deltagarna tillit till personalens kunskaper vilket gjorde att de kände sig trygga att överlämna sig i personalens vård. Efter operationen beskrev deltagarna att de kände sig starka, fick en bättre nattsömn och mindre smärta. Känslan av att klara mer och mer gjorde att de återfick sin livsglädje och kände sig lyckliga. Efter operationen lärde sig deltagarna att lyssna på sin kropp och kände kroppens begränsningar. Denna studie kan bidra till att öka förståelsen för hur det kan vara att leva med artros och hur en höftprotesoperation kan bidra till att öka livskvalitén för den drabbade. Den kan även ge vårdpersonal en förståelse för att bemötande och information har stor betydelse för patienter både innan, under och efter sjukhusvistelsen. Vi anser att det behövs vidare forskning kring patienters upplevelser av att genomgå en höftprotesoperation eftersom det inte är gjort många studier på detta område. 21

23 Referenser Bergh, I., Jakobsson, E., Sjöström, B. & Steen, B. (2005). Ways of talking about experiences of pain among older patients following orthopaedic surgery. Journal of Advanced Nursing, 52(4), Downe-Wamboldt, B. (1992). Content analysis: method, applications and issues. Health Care for Women International, 13, Ethgen, O., Bruyére, O., Richy, F., Dardennes, C. & Reginster, J-Y. (2004). Health-related quality of life in total hip and total knee arthroplasty. The journal of Bone and Joint Surgery, 86(5), Fielden, J. M., Scott, S. & Horne, J. G. (2003). An investigation of patient satisfaction following discharge after total hip replacement surgery. Orthopaedic Nursing, 22(6), Fujita, K., Makimoto, K. & Hotokebuchi, T. (2006). Qualitative study of osteoarthritis patients experience before and after total hip arthroplasty in Japan. Nursing and Health Sciences, 8, Graneheim, U. H. & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24, Gustafsson, B. Å., Ponzer, S. Heikkilä, K. & Ekman, S-L. (2007). The lived body and the perioperative period in replacement surgery: older people s experiences. Journal of Advanced Nursing, 60(1), Knutsson, S. & Bergbom Enberg, I. (1999). An evaluation of patients quality of life before, 6 weeks and 6 months after total hip replacement surgery. Journal of Advanced Nursing, 30(6), Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur. 22

24 Mauleon, A. L., Palo-Bengtsson, L. & Ekman, S-L. (2007). Patients experiencing local anesthesia and hip surgery. Journal of Clinical Nursing, 16, Lindwall, L., von Post, I. & Bergbom, I. (2003). Patients and nurses experiences of perioperative dialogues. Journal of Advanced Nursing,43(3), Polit, D. F. & Beck, C. T. (2008). Nursing research: generating and assessing evidence for nursing practice. 8. ed. Philadelphia: Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins. Rothrock, J. C. & Alexander, E. L. (red.) (2007). Alexander's care of the patient in surgery. 13. ed. St. Louis, Mo.: Mosby/Elsevier. Seed, S. M., Dunican, K. C. & Lynch, A. M. (2009). Osteoarthritis: a review of treatment options. Geriatrics, 64(10), Spalding, N. J. (2003) Reducing anxiety by pre-operative education: Make the future familiar. Occupational Therapy International, 10(4), Svenska höftprotesregistret. (2009). Årsrapport Tillgänglig:< >. [Hämtad: ]. Warrén-Stomberg, M. & Öman, U-B. (2006). Patients undergoing total hip arthroplasty: a perioperative pain experience. Journal of Clinical Nursing, 15,

25 Bilaga 1 Förfrågan och information angående medverkan i forskningsprojekt Höftledsartros är en sjukdom som blir vanligare med stigande ålder. När konservativ behandling är otillräcklig kan patienten istället få en ny led inopererad i höften, så kallad höftprotes. Höftprotesoperationer är en vanligt förekommande operation för att återskapa rörlighet och funktion till ledens muskler och ligament. Det finns få studier som beskriver patienters upplevelser av en höftprotesoperation. Syftet med studien är därför att beskriva patientens upplevelse av att ha genomgått en total höftprotesoperation. Genom detta brev vill vi fråga dig om du vill delta i vår studie. Deltagandet är frivilligt och du kan när som helst välja att avbryta ditt deltagande. Om du väljer att delta kommer vi att kontakta dig för en intervju. Tillsammans kommer vi överens om lämplig tid och plats. Intervjun kommer att ta ca minuter och spelas in på band. Vi kommer sedan att lyssna på bandet och skriva ned innehållet ordagrant. Det är endast vi och vår handledare som kommer att ha tillgång till inspelningen och texten. Din identitet kommer inte kopplas till den information du delger oss och när studien är godkänd och publicerad kommer band och text att raderas. Om du är intresserad och vill ta del av det färdiga resultatet kommer det att publiceras på Luleå tekniska universitets hemsida Om du har frågor är du välkommen att kontakta oss. Karin Larsson Victoria Nilsson Lisa Skär Studerande, leg. Studerande, leg. Docent i omvårdnad Sjuksköterska Sjuksköterska Tfn: xxxxxxx Tfn: xxxxxxx Tfn: vx 24

26 Om du vill delta i studien fyller du i talongen och skickar i bifogat kuvert inom en vecka. Svarstalong Jag har tagit del av informationen i brevet och är intresserad av att delta i studien Jag vill bli kontaktad för att få mer information om studien innan jag bestämmer mig Namn Tfn Hälsningar Karin Larsson & Victoria Nilsson 25

27 Intervjuguide Bilaga 2 Inledande frågor: Hur gammal är du? Hur länge har du haft artros? När utfördes höftprotesoperationen? Intervjufrågor Berätta hur det var sista tiden innan operationen Berätta hur du upplevde operationen Berätta om den första tiden efter operationen Berätta om hur du har det idag Uppföljningsfrågor: Berätta mer om Ge exempel på Hur menar du då? Vad tänkte du då? Hur kändes det då? 26