Omslagsfoto: Charlotte von Friedrichs. Framsidan Strandvägen, baksidan Vårby Allé

USK, Utrednings- och statistikkontoret, Stockholms stad på uppdrag av SLK, Stadsledningskontoret, Stockholms stad Mars 2006

Rapportförfattare: Pernilla Melin Utrednings- och statistikkontoret Tel: 08 508 35 043 E-post: pernilla.melin@usk.stockholm.se Omslagsfoto: Charlotte von Friedrichs. Framsidan Strandvägen, baksidan Vårby Allé

INNEHÅLL Sammanfattning... 3 Förord... 5. Segregation... 6 2. Segregation i Stockholms stad... 7 Inkomster... 7 Utbildning... Invandrare... 4 Förvärvsfrekvens... 7 Sammanvägt index...20 Förändringar av indexet... 26 3. Definitioner och metod... 32 Definitioner... 33 Inkomst... 33 Utbildning... 34 Förvärvsarbetande... 34 Invandrare... 34 Metod... 35 Tabellbilaga... 37

2

SAMMANFATTNING Rapporten visar hur den etniska, sociala och ekonomiska segregationen har förändrats mellan slutet av 980-talet, slutet av 990-talet och början av 2000-talet i Stockholms stad och Stockholms län. Detta görs genom att beskriva utvecklingen för totalt 328 närområden i länet, varav 9 inom Stockholms stad. De fyra faktorer som har använts för att mäta segregationen är inkomstnivå, utbildningsnivå, invandrartäthet och förvärvsfrekvens. Dessa faktorer har summerats till ett index som ger ett mått på social utsatthet. I rapporten ligger fokus på hur de enskilda områdena i Stockholms stad förhåller sig till länet. Då ett område sägs ha förändrats innebär det att området har förändrats i förhållande till länsgenomsnittet. Områdena i staden jämförs även i relation till varandra. Om skillnaderna mellan områdena har ökat anses segregationen ha ökat. Svaret på frågan om segregationen har ökat i Stockholms stad ser olika ut beroende på vilka tidpunkter som jämförs. Om början av 2000-talet jämförs med slutet av 980-talet har segregationen i staden ökat. Jämförs början av 2000-talet istället med slutet av 990-talet har segregationen i Stockholms stad istället minskat. Att det ser så olika ut har troligen att göra med lågkonjunkturen i början av 990-talet. Vid lågkonjunkturen ökade skillnaderna i staden. Många av områdena som är socialt utsatta i början av 2000-talet var det redan under slutet av 980-talet. Utvecklingstrenderna kan vara väldigt lokala. Ett område kan ha blivit mindre socialt utsatt medan ett annat intilliggande område i samma stadsdelsnämndsområde kan ha blivit mer socialt utsatt. De fyra faktorer som används för att mäta segregationen har utvecklats olika. För samtliga kan dock konstateras att det i stort sett är samma områden i staden som har hög inkomst, hög utbildningsnivå, hög förvärvsfrekvens och hög andel invandrare som tidigare år. En större andel av stadens invånare bor i områden med höga inkomster i början av 2000-talet jämfört med slutet av 990-talet. Samtidigt är andelen invånare som bor i områden med extremt låga och mycket låga inkomster i stort sett oförändrad. Den ekonomiska segregationen har således ökat. När det gäller utbildningsnivå pekar istället utvecklingen åt att skillnaderna mellan områdena i staden minskat något. Andelen invånare födda i länder utanför Väst- och Sydeuropa har ökat. Det är fortfarande i stort sett samma områden 2004 som 999 som har hög andel invandrare födda i länder utanför Syd- och Västeuropa och skillnaderna mellan områdena i staden har ökat något. Således är den etniska segregationen växande. Slutligen visar den sista av de fyra faktorerna, förvärvsfrekvens, på marginellt minskade skillnader mellan områdena jämfört mot slutet av 990-talet. De olika faktorerna har summerats till ett index som visar på social utsatthet. 8 % av områdena i staden klassades som mycket socialt utsatta. Därtill klassades 9 % av områdena som till viss del socialt utsatta. Jämfört med slutet av 990-talet har 3

antalet områden i Stockholms stad som inte är socialt utsatta minskat och antalet områden med genomsnittliga förhållanden istället ökat. Många av områdena som klassats som socialt utsatta var det redan i slutet av 980-talet. 4

FÖRORD I rapporten gör USK (Utrednings- och statistikkontoret) på uppdrag av Stadsledningskontoret en jämförelse mellan olika områden i staden och länet för att ta reda på om segregationen har ökat eller minskat sedan slutet av 980-talet. Motsvarande rapport togs fram 200 av dåvarande Integrationsförvaltningen i Stockholms stad. De faktorer som används för att mäta hur segregationen i staden utvecklas är inkomst, utbildningsnivå, förvärvsfrekvens och invandrartäthet. Denna rapport bygger på samma antaganden, beräkningar och områdesindelningar som den förra, vilket gör jämförelsen mellan de olika åren, möjlig. För att göra jämförelser med den tidigare rapporten möjlig har såldes inga förändringar av indexet har gjorts även om det kanske skulle vara önskvärt. De år som jämförs är till viss del speglingar av olika konjunkturer. I mitten av 980- talet karaktäriserades Sverige av högkonjunktur, industrin gick på högvarv, arbetslösheten var låg och den ekonomiska tillväxten var stark. I början av 990- talet gick Sverige in i en djup lågkonjunktur vilket förde med sig att de ekonomiska förutsättningarna ändrades drastiskt under en kort tid. BNP sjönk och det totala antalet sysselsatta minskade kraftigt. I slutet av 990-talet var landet på väg ur krisen och i början av 2000-talet karaktäriserades av flera år i rad med god tillväxt. Rapporten består av tre delar: Segregation i Stockholms stad en beskrivning av utvecklingen för fyra utvalda faktorer och ett sammanfattande index. Utvecklingen beskrivs mellan slutet av 980-talet, slutet av 990-talet och början av 2000-talet. Definition och metod Tabellbilaga I rapporten ges en beskrivning av utvecklingen av segregation i Stockholm. Utvecklingen studeras för olika så kallade närområden i Stockholms län och stad. Totalt finns 328 närområden i Stockholms län, varav 9 i Stockholm stad. Närområdena är sammansatta av basområden och ska vara relativt socialt homogena. Områden i staden jämförs med områden i övriga Stockholms län och med staden och länet totalt. Då data över tid jämförs är det inte ovanligt att det skett förändringar i den tillgängliga statistiken och områdesindelningar. Under avsnittet definitioner och metod redogörs för skillnader i inkomstvariabeln i och med övergången från sammanräknad inkomst till sammanräknad förvärvsinkomst. Där finns också information om det tidsseriebrott som finns i utbildningsnivå sedan 2000. Till texten redovisas diagram och tabeller för att göra rapporten tydligare och mer lättillgänglig. För att visa skillnaderna i sociala förhållanden geografisk redovisas även skillnaderna på karta med hjälp av GIS-teknik. Kartorna redovisar Stockholms stad med dess stadsdelsnämnder inritade. Detaljerat underlag för kartorna finns i tabellbilagan. 5

. SEGREGATION Begreppet segregation används flitigt i samhällsdebatten. Segregation syftar på åtskillnad mellan människor. Det handlar ofta om att olika befolkningsgrupper är systematiskt åtskilda i fråga om bostäder, arbetsplatser, skolor mm. Begreppet segregation har fått en alltmer specifik bemärkelse och har i många sammanhang kommit att förknippas med boendeförhållanden. I detta avseende identifierar man tre huvudsakliga former av boendesegregation, nämligen den socioekonomiska (olika samhällsklasser bor någorlunda separerade), den etniska (olika etniska, eller nationella grupper bor separerade), och den demografiska (befolkningen visar olika bosättningsmönster beroende på ålder, kön och hushållssammansättning). I följande rapport kommer vi att undersöka ekonomiska, etniska och sociala aspekter av segregation. Segregation betyder, som nämnts ovan, åtskillnad. Det innebär att även områden som är socialt priviligerade kan vara segregerade i och med att de kan vara mer homogena i sin sammansättning, än tex. miljonprogramområden, och således mer segregerade. I rapporten kommer dock större fokus sättas på de områden som är socialt utsatta. Segregationen kan sägas ha minskat om socialt priviligerade områden och socialt utsatta områden närmar sig varandra, dvs. att skillnaden mellan extremområdena minskar. För att studera utvecklingen av segregationen i Stockholms stad och län jämförs hur spridningen av de fyra faktorerna, inkomstnivå, utbildningsnivå, invandrartäthet och förvärvsfrekvens varierar mellan åren. En minskad spridning, dvs. skillnaden mellan det högsta och lägsta värdet per område, tyder på en minskad segregation. Skillnaden mellan områdena minskar. På motsvarande sätt innebär en ökad spridning en indikation på ökad segregation eftersom skillnaden mellan områdena ökar. I rapporten studeras även hur de enskilda områdena förändrats mellan åren. 6

2. SEGREGATION I STOCKHOLMS STAD Segregation är ett fenomen med många dimensioner. I rapporten jämförs områden utifrån inkomstnivåer, andel invandrare, utbildningsnivåer och förvärvsfrekvens. Inledningsvis beskrivs var och en av faktorerna för sig för att sedan summeras till ett index. Inkomster Sedan den senare hälften av 990-talet har inkomsterna blivit allt högre i Stockholmsregionen. Här illustreras inkomstutvecklingen genom att kvoten mellan andelen låginkomsttagare och andelen höginkomsttagare har beräknats per område. Det är ett vanligt mått för att fånga upp balansen mellan låg- och höginkomsttagare. Områdena delas in i åtta klasser, extremt hög inkomst, mycket hög inkomst, hög inkomst, över medelinkomst, under medelinkomst, låg inkomst, mycket låg inkomst och extremt låg inkomst. Diagram visar hur stor andel av de 9 närområdena i staden som ligger i de olika inkomstklasserna. I Stockholms stad är det t.ex. 5 % av områdena som är klassade som områden med extremt höga inkomster. Dessa områden har betydligt fler höginkomsttagare än låginkomsttagare. På samma sätt är 4 % av områdena klassade som områden med extremt låga inkomster. Dessa områden har betydligt fler låginkomsttagare än höginkomsttagare. Jämfört med 997 är det något färre områden i staden som tillhör de mest extrema områdena, vare sig det gäller områden med extremt höga inkomster eller områden med extremt låga inkomster, se diagram. Det har också skett en förskjutning från områden med under medelinkomst och låga inkomster till områden med över medelinkomst och höga inkomster. Det är alltså en större andel områden i staden som tillhör en inkomstklass med hög inkomst samtidigt som andelen områden som tillhör någon av de låga inkomstklasserna är så gott som oförändrad. Sedan den första mätningen i studien gjordes, 986, har inkomstmåttet förändrats i och med att inkomst av kapital inte längre är inkluderat. Antagandena i rapporten påverkas endast marginellt av detta. Se metodavsnittet för en mer detaljerad beskrivning. 7

Diagram Andel områden i respektive inkomstklass, 997 och 2003, Stockholms stad % av områdena 00 90 80 70 60 50 40 30 20 0 0 Extremt höga inkomster Mycket höga inkomster Höga inkomster Över medelinkomst Under medelinkomst Stockholms stad 997 Stockholms stad 2003 Låga inkomster Mycket låga inkomster Extremt låga inkomster I länet är utvecklingen liknande, där har en större andel områden höga inkomster 2003 jämfört med 997. Andelen områden med låga inkomster är densamma. Istället minskar andelen områden i klassen under medelinkomst. Förändringarna i inkomstklass för varje enskilt område har också analyserats. I tabell redovisas hur många områden som klassificerats till en annan klass jämfört med 997. På så sätt blir det tydligt hur många områden som har förändrats till en högre eller lägre inkomstklass. En förändring till en högre inkomstklass innebär att området har fått fler höginkomsttagare i relation till låginkomsttagarna. En förändring till en lägre inkomstklass innebär på motsvarande sätt att området har fått fler låginkomsttagare i relation till höginkomsttagarna. Exempelvis har ett område i Stockholms stad, Sköndal, försämrats kraftigt, med minus 4 klasser. Området har därmed fler låginkomsttagare i relation till antalet höginkomsttagare 2003 jämfört med 997. 8

Tabell Antal områden med förändrad inkomstklass mellan 997 och 2003 i Stockholms stad, i länet exkl. Stockholm och länet totalt Förändring av inkomstnivån Skillnad i inkomstklass mellan 2003 och 997 Antal områden i Stockholms stad Antal områden i Stockholms län exklusive Stockholms stad Antal områden i länet totalt Kraftig minskning -4 klasser -3 klasser 2-2 klasser 3 4 Viss minskning - klass 0 3 4 Oförändrat 0 klasser 69 27 96 Viss ökning klass 2 3 52 Kraftig ökning 2 klasser 3 klasser 2 4 6 2 4 klasser 2 2 4 Uppgift saknas 9 20 Totalt 9 209 328 Majoriteten av områden har förändrats i liten utsträckning. Inom Stockholms stad hör Hökarängen, Södra Hammarbyhamnen, Farsta strand och Farstanäset till de områden som har förändrats till en högre inkomstklass, med minst två klasser, 2003 jämfört med 997. I tabellbilagan redovisas samtliga områden som har förändrats med minst två klasser, se nr 6 på sidan 42. Motsatt tendens, dvs. områden som förändrats till en lägre inkomstklass, med minst två klasser, 2003 är Sköndal, Tallkrogen och Gamla Enskede. För att få en bild av hur segregationen ser ut för befolkningen redovisas i diagram 2 hur stor andel av befolkningen som bor i de olika områdestyperna. 9

Diagram 2 Andel av befolkningen som bor i respektive områdestyp, 997 och 2003 i Stockholms stad % av befolkningen 00 90 80 70 60 50 40 30 20 0 0 Extremt höga inkomster Mycket höga inkomster Höga inkomster Över medelinkomst Under medelinkomst Stockholms stad 997 Stockholms stad 2003 Låga inkomster Mycket låga inkomster Extremt låga inkomster Ungefär 42 00 personer bodde i områden med extremt låga inkomster i Stockholms stad 997. Dessa personer utgör 6 % av stadens befolkning. I områden där höginkomsttagarna övervägde, dvs. områden med extremt höga inkomster bodde 997 35 00 personer, vilka utgjorde 5 % av befolkningen. 2003 bodde 46 000 personer i områden med extremt låga inkomster och 29 900 personer i områden med extremt höga inkomster. Dessa utgjorde 6 % respektive 4 % av befolkningen. Diagram 2 visar att en större andel av stadens invånare bor i områden med höga inkomster. Det är en förskjutning från områden med under medelinkomst och låga inkomster till områden med mycket höga inkomster och höga inkomster. Samtidigt har också andelen personer som bor i områden med mycket låga inkomster ökat något 2003 jämfört med 997 och andelen personer som bor i områden med extremt låga inkomster är oförändrad. Den ekonomiska segregationen har således ökat något. 0

Utbildning Jämfört med 987 har utbildningsnivån i Stockholm ökat kraftigt. Det gäller också utvecklingen i länet. Den höjda utbildningsnivån kan vara ett uttryck för ökade krav på utbildning under de perioder av arbetslöshet som passerat under de jämförda åren. En del av utvecklingen kan också bero på förbättrade data av utbildningsregistret. Särskilt under 990 och 2000 gjordes stora förändringar av utbildningsregistret som ledde till förändrade utslag i statistiken. År 2004 hade 48 % av invånarna i åldern 20-64 år i Stockholms stad någon form av eftergymnasial utbildning och 4 % av invånarna i länet. I Stockholms stad är alltså utbildningsnivån betydligt högre än i länet. Tabell 2 Andel personer i åldern 20-64 år med någon form av eftergymnasial utbildning 987, 998, 999 och 2004 i Stockholms stad och länet som helhet, % Andel högutbildade 987 998 999 2004 Stockholms stad 7 40 44 48 Stockholms län totalt 5 34 36 4 Den lägsta utbildningsnivån finns enligt statistiken i Rinkeby, Tensta och Hjulsta. I dessa områden bor många invandrare och generellt saknas uppgifter om utbildningsnivå för 0 procent av den invandrade delen av befolkningen. Den högsta utbildningsnivån finns i Roslagstull, Östra Station, delar av Bromma och Universitetet. För samtliga områden i länet har en kvot beräknats för att studera hur mycket ett område skiljer sig från länsgenomsnittet. Kvoten beräknas genom att andelen invånare med eftergymnasial utbildning i ett enskilt område divideras med länsgenomsnittet. På så sätt anger kvoten hur det enskilda området förhåller sig till genomsnittet i länet. En kvot nära innebär att utbildningsnivån i området är lika hög som länsgenomsnittet. En kvot under innebär att utbildningsnivån i området är lägre än länsgenomsnittet. På samma sätt innebär en kvot över att utbildningsnivån i området är högre än länsgenomsnittet. Det område som 998 hade lägst andel invånare med eftergymnasial utbildning i förhållande till länet hade en kvot som var 0, och det område som 998 hade högst andel i förhållande till länet hade en kvot som var 2,2. Kvoten i stadens olika områden varierade således då mellan 0,-2,2. Variationen mellan områdena ger en bild av hur stora skillnaderna mellan områdena i staden är. Om variationen ökar är det ett tecken på att skillnaderna mellan områdena ökar. Mellan 998 och 2004 anger kvoten att skillnaderna mellan områdena har minskat något 2. 2004 varierar nämligen kvoten mellan 0,2-,9 i områdena i staden. Den minskade spridningen i 2 För 987 är data ofullständiga och därför görs ingen jämförelse mellan 987 och 2004.

staden skulle kunna ses som ett uttryck för viss minskad segregation när det gäller utbildning Även om det totalt sett i staden verkar vara små förändringar då det gäller utbildning kan skillnaderna för ett enskilt område vara stora. För att studera förändringarna i ett enskilt område har områdena delats in i åtta olika klasser utifrån utbildningsnivån i varje område. I tabell 3 redovisas förändringar i utbildningsnivåer för olika områden. Utifrån hur stor andel i befolkningen som har eftergymnasial utbildning i relation till länsgenomsnittet har områdena delats in i åtta olika klasser, extremt hög utbildningsnivå, mycket hög utbildningsnivå, hög utbildningsnivå, över medel på utbildningsnivå, under medel på utbildningsnivå, låg utbildningsnivå, mycket låg utbildningsnivå och extremt låg utbildningsnivå. I tabell 3 redovisas hur många områden som har förändrat klass mellan åren, dvs. hur många områden som markant förändrats beträffande utbildningsnivå. En markant ökning av utbildningsnivån innebär att området har en högre andel högutbildade, i förhållande till länsgenomsnittet, 2004 jämfört med exempelvis 998 och en markant sänkning av utbildningsnivån innebär på motsvarande sätt att området har en lägre andel invånare med eftergymnasial utbildning 2004 jämfört med 998. Jämfört med 998 är det 4 områden i länet som utbildningsnivån sjunkit avsevärt i förhållande till länsgenomsnittet, se tabell 3. Samtidigt hade 6 områden en avsevärd ökning av utbildningsnivån. Inget område som ligger i Stockholms stad hade avsevärt lägre utbildningsnivå jämfört med 998. Av de 6 områden där utbildningsnivån ökat markant återfanns däremot 3 områden inom Stockholms stad. Den största förändringen har skett i områdena kring Södra Hammarbyhamnen och i Liljeholmen. Båda områdena har troligen haft ett tillskott av invånare med hög utbildningsnivå genom nybyggnationerna i området. I tabellbilagan redovisas samtliga områden som har förändrats med minst två klasser, se nr 7a och 7b, på sidorna 42-43. 2

Tabell 3 Antal områden med förändring i utbildningsnivå mellan slutet av 980-talet, slutet av 990-talet och början av 2000-talet 2004 jämfört med 998 2004 jämfört med 987 Förändring av utbildningsnivån Skillnad i klass mellan 2004 och 987/998 Antal områden i Stockholms stad Antalet områden i länet exkl. staden Antal områden i länet totalt Antal områden i Stockholms stad Antalet områden i länet exkl. staden Antal områden i länet total Markant minskning -5 klasser -4 klasser -3 klasser -2 klasser 4 4 3 9 Viss minskning - klass 6 2 37 7 48 55 Oförändrat 0 klasser 65 4 206 47 00 46 Viss ökning klass 23 33 56 40 36 76 Marknat ökning 2 klasser 3 klasser 3 0 4 8 3 5 3 3 6 4 klasser 5 klasser Uppgift saknas 2 7 9 8 2 Totalt 9 209 328 9 209 328 Sammanfattningsvis kan konstateras att utbildningsnivån i staden har ökat och att skillnaderna mellan områdena minskat något. Förändringarna i utbildningsnivå mellan åren verkar även vara små i de enskilda områdena i staden. Det är i stort sett samma områden som har låg respektive hög utbildningsnivå 2004 som också hade det 998. Endast i några få områden har utbildningsnivån ökat eller sjunkit avsevärt i förhållande till länet. 3

Invandrare För att studera den etniska segregationen i staden jämförs andelen invandrare i stadens områden i förhållande till länsgenomsnittet. Invandrare delas i rapporten in i invandrare födda i länder inom Syd- och Västeuropa respektive länder utanför Sydoch Västeuropa 3. I tabell 4 sammanfattas utvecklingen av andelen invandrare för Stockholms län som helhet respektive Stockholms stad. 2004 var 6 % av stadens befolkning födda i länder inom Syd- och Västeuropa och 4 % födda i länder utanför Syd- och Västeuropa. Andelen personer i staden som är födda i länder utanför Syd- och Västeuropa har ökat kraftigt sedan 987, se tabellen nedan. Tabell 4 Genomsnittlig andel av befolkningen födda i länder inom respektive utom Syd- och Västeuropa 987, 997/999 och 2004, % Stockholms stad Stockholms län 987 997 2004 987 999 2004 Andel födda i Syd- och Västeuropa 5 5 6 5 6 6 Andel födda i länder utanför Syd- och Västeuropa 9 4 9 0 2 För samtliga områden har en kvot beräknats för att studera hur mycket ett enskilt område skiljer sig från länsgenomsnittet. Kvoten beräknas genom att andelen invandrare i närområdet sätts i relation till länsgenomsnittet. En kvot nära innebär att andelen invandrare är lika hög som länsgenomsnittet. En kvot under innebär att andelen invandrare i området är lägre än länsgenomsnittet och en kvot över att andelen invandrare i området är högre än länsgenomsnittet. Genom att jämföra området med den högsta kvoten och området med den lägsta kvoten ges också en bild av hur stora skillnaderna mellan olika områden i staden är och hur skillnaderna förändras över tid. Det område i staden som 2004 hade den högsta andelen invandrare från länder utanför Syd- och Västeuropa hade en kvot på 5,8 och det område med den lägsta andelen invandrare från länder utanför Syd- och Västeuropa hade 0, se tabellen nedan. Kvoten varierade således mellan 0-5,8 i stadens områden då det gäller andelen invandrare födda i länder utanför Syd- och Västeuropa. Skillnaden mellan områdena har ökat sedan997 då det gäller andelen invandrare födda i länder utanför Syd- och Västeuropa. 3 Viss förändring av indelningen har skett jämfört med föregående rapport men resultaten bedöms inte påverkas av detta. Se metodavsnittet för närmare beskrivning. 4

Tabell 5 Spridningen mellan olika områden i kvoten för invandrare födda i länder inom respektive utom Syd- och Västeuropa 997/999 och 2004 Stockholms stad Stockholms län 997 2004 999 2004 Invandrare födda i Syd- och Västeuropa 0,-6,9 0,2-5,8 0-6,9 0-5,6 Invandrare födda i länder utanför Syd- och Västeuropa 0-4,9 0-5,8 0-5,3 0,2-5,8 När det gäller invandrare födda i länder inom Syd- och Västeuropa har istället skillnaderna mellan områden i staden minskat. I de områden som hade störst invandrartäthet uppgick andelen invånare födda i länder utanför Syd- och Västeuropa till cirka 56 % i länet och till 53 % i Stockholms stad. Områden i Stockholms stad med särskilt höga andelar invånare födda i länder utanför Syd- och Västeuropa är Husby, Rinkeby och Tensta. För att studera hur mycket ett enskilt område i staden förändrats 2004 jämfört med 997 och 987 har områdena i staden delats in i åtta olika klasser beroende på andelen utrikes födda invånare. Klasserna har benämnts extremt hög andel invandrare, mycket hög andel invandrare, hög andel invandrare, över medel andel invandrare, under medel andel invandrare, låg andel invandrare, mycket låg andel invandrare och extremt låg andel invandrare. Om ett område fått en annan klass jämfört med tidigare har området förändrats i förhållande till länsgenomsnittet. I tabell 6 redovisas hur många områden som förändrats så pass mycket att de förts till en annan klass. En förändring med minst två klasser eller mer anses vara en kraftig förändring. Mellan 999 och 2004 hade 9 områden i länet fått en så pass mycket högre andel invandrare födda i länder inom Syd- och Västeuropa att de förändrade sin klass med minst två steg, 3 av dessa låg i Stockholms stad. Det var bl.a. Universitet och områden kring Thorildsplan och Fridhemsplan. Samtidigt var det 7 områden som hade fått en så pass mycket lägre andel invandrare att de förändrade sin klass med minst två steg, 6 av dessa låg i Stockholms stad. Exempel på sådana områden är Svedmyra, Rågsved, Gubbängen och Husby. I tabellbilagan redovisas samtliga områden som förändrats med minst två klasser, se nr 8, på sidan 43. När det gäller andelen invandrare födda i länder utanför Syd- och Västeuropa är det istället väldigt få områden som förändrats så pass mycket i förhållande till länsgenomsnittet att de bytt klass. Då det gäller andelen invandrare födda i länder utanför Syd- och Västeuropa är läget i stort sett oförändrat jämfört med slutet av 990-talet. Förändringar mellan olika områden när det gäller andelen invandrare som är födda i land utanför Syd- och Västeuropa har alltså inte varit så stora genom åren, vilket även visualiseras i diagram 3. 5

Tabell 6 Antal områden med förändring i andel invandrare födda i land inom respektive utanför Syd- och Västeuropa mellan 997/999 och 2004, i Stockholms stad, länet exkl. staden och länet totalt Invandrare födda i länder inom Sydoch Västeuropa. 2004 jämfört med 997 (Sthlm stad) och 999 (Sthlm län) Invandrare födda i länder utanför Syd- och Västeuropa. 2004 jämfört med 997 (Sthlm stad) och 999 (Sthlm län) Förändring Skillnad i klass mellan 2004 och 997 Antal områden i Stockholms stad Antal områden i länet exkl. staden Antal områden i länet totalt Antal områden i Stockholms stad Antal områden i länet exkl. staden Antal områden i länet totalt Kraftig förändring (ökad andel invandrare) -3 klasser -2 klasser 3 3 3 3 6 Viss förändring - klass 24 36 60 7 9 26 (ökad andel invandrare) Oförändrat 0 klasser 63 4 77 84 56 240 Viss förändring klass 2 34 46 7 24 4 (minskad andel invandrare) Kraftig förändring (minskad andel invandrare) 2 klasser 3 klasser 4 klasser 6 8 4 2 2 5 klasser 6 klasser 7 klasser Uppgift saknas 8 9 8 9 Totalt 9 209 328 08 20 309 I Stockholms stad finns inte längre något område som har en så hög andel invandrare från länder utanför Syd- och Västeuropa att området klassas till att ha extremt hög andel invandrare. Jämfört med 997 syns marginella ökningar i andel 6

områden med mycket hög andel invandrare och områden med hög andel invandrare. Andelen områden som hör till klassen låg andel invandrare har också ökat medan de närliggande klasserna under medel andel invandrare och mycket låg andel invandrare har minskat. Diagram 3 Andelen områden klassade efter invandrartäthet (invandrare födda utanför Syd- och Västeuropa). Stockholms stad, 987, 997 och 2004 Andel områden 00 90 80 Stockholms stad 987 Stockholms stad 999 Stockholms stad 2004 70 60 50 40 30 20 0 0 Extremt hög andel invandrare Mycket hög andel invandrare Hög andel invandrare Över medel andel invndrare Under medel andel invandrare Låg andel invandrare Mycket låg andel invandrare Extremt låg andel invandrare Sammanfattningsvis kan konstateras att när det gäller andelen invandrare födda i länder inom respektive utanför Syd- och Västeuropa går utvecklingen åt olika håll. När det gäller andelen invandrare från länder inom Syd- och Västeuropa syns minskade skillnader mellan områdena och i flera områden har invandrartätheten minskat så pass mycket att de förändrat klass med minst två steg. I staden är det betydligt fler invandrare födda i länder utanför Syd- och Västeuropa jämfört med inom och andelen ökar. Skillnaden mellan områdena i staden har ökat sedan997 då det gäller andelen invandrare födda i länder utanför Syd- och Västeuropa, vilket kvoterna, som presenterades i början av avsnittet, visar. Det är fortfarande samma områden 2004 som 997 som har hög andel invandrare födda i länder utanför Syd- och Västeuropa. Den etniska segregationen är således växande. Förvärvsfrekvens I början och mitten av 990-talet befann sig Sverige i en djup lågkonjunktur. Förvärvsfrekvensen minskade kraftigt. I länet var 76 % av befolkningen 20-64 år i förvärvsarbete och 73 % i Stockholms stad 2003. Före lågkonjunkturen, 987, förvärvsarbetade 87 % av invånarna i länet och 85 % i Stockholms stad. Länet har 7

en högre förvärvsfrekvens än staden, vilket kan ha att göra med att en större del av länets ej färdiga studenter bor i staden. Tabell 7 Andel förvärvsarbetande i åldern 20-64 år 987, 997, 998 och 2003, % Andel förvärvsarbetande Del 987 997 998 2003 Stockholms stad 85 7 74 73 Stockholms län totalt 87 74 75 76 Kvoten som beräknas för att jämföra varje enskilt område med länsgenomsnittet varierade 987 i staden mellan 0,8-,, 997 mellan 0,-, och 2003 mellan 0,2 -,. Detta innebär att de områden som hade den lägsta förvärvsfrekvensen i staden låg på en något högre nivå 2003 än 997. Skillnaderna mellan områdena har således i viss mån minskat något jämfört med 997. Varje område har delats in i åtta olika klasser utifrån förvärvsgraden i området i relation till den genomsnittliga förvärvsgraden i länet, extremt hög förvärvsfrekvens, mycket hög förvärvsfrekvens, hög förvärvsfrekvens, över medel förvärvsfrekvens, under medel förvärvsfrekvens, låg förvärvsfrekvens, mycket låg förvärvsfrekvens och extremt låg förvärvsfrekvens. I tabell 8 redovisas hur många områden som har förändrat klass mellan åren, dvs. haft en kraftig ökning eller minskning när det gäller andelen förvärvsarbetande i förhållande till hela länet. 8

Tabell 8 Skillnader i förvärvsfrekvens 2003 jämfört med 987 och 997 i Stockholms stad, länet exkl. staden och länet totalt 2003 jämfört med 987 2003 jämfört med 997 Förändring av förvärvsfrekvensen Skillnad i klass mellan 2004 och 987/997 Antal områden i Stockholms stad Antal områden i länet exkl staden Antal områden i länet totalt Antal områden i Stockholms stad Antal områden i länet exkl staden Antal områden i länet totalt Kraftig minskning -5 klasser -4 klasser 2-3 klasser 3 4 7-2 klasser 6 7 23 2 2 4 Viss minskning - klass 47 58 8 35 53 Oförändrat 0 klasser 35 56 9 65 65 74 Viss ökning klass 4 5 92 20 46 66 Kraftig ökning 2 klasser 3 klasser 9 5 5 26 6 2 6 8 4 klasser 3 3 5 klasser Uppgift saknas 2 7 9 2 6 9 Totalt 9 209 328 9 64 328 Jämfört med 997 hade 7 områden en kraftig minskning av förvärvsfrekvensen. 2 av områdena låg i Stockholms stad, Marieberg och Västra Katarina. Samtidigt hade 9 områden i länet, varav 2 i staden, fått en kraftig ökning av förvärvsfrekvensen. Områden i staden med kraftig ökning är Södra Hammarbyhamnen och områdena kring Flaten 4. Jämfört i ett längre perspektiv, från slutet av 980-talet hade 35 områden i länet, varav 0 i staden, en kraftig minskning av förvärvsfrekvensen. Exempel på sådana områden är delar av Västberga, Akalla-Hansta, Kista, Sätra och Vårberg. 32 områden i länet hade haft en kraftig ökning av förvärvsfrekvensen 4 Flaten är dock ett område med relativt liten befolkning och är inte ett egentligt bostadsområde. 9

jämfört med slutet av 980-talet. Av dessa var 0 inom Stockholms stad. Exempel på dessa är Västra Kristineberg, Centrala Hjorthagen, delar av Gärdet, Riksby, Svedmyra och Örby. Sammanfattningsvis kan konstateras att skillnaderna mellan områdena i både länet och staden har minskat marginellt då det gäller förvärvsfrekvens sedan slutet av 990-talet. Sammanvägt index Efter att ha studerat de fyra olika faktorerna separat har faktorerna summerats till ett index som visar på social utsatthet. Indexet kan anta värden från 5 till 40. Ju högre värde, desto mer socialt utsatt är det aktuella området. Indexet har i analysen delats in i fem klasser. För en mer detaljerad beskrivning hänvisas till metodavsnittet. Tabell 9 Index slutet av 980-talet, slutet av 990-talet och början av 2000-talet Del Tidpunkt Min Max Genomsnittsvärde Standardavvikelse Stockholms stad Slutet av 80- talet Slutet av 90- talet 9 40 23 6,3 7 38 22 6,6 Början av 2000-talet 7 39 22 6,4 Stockholms län totalt Slutet av 80- talet Slutet av 90- talet 9 40 22 6,3 7 39 22 6,6 Början av 2000-talet 7 39 22 6,4 Indexet uppvisar inga större skillnader mellan åren. Det betyder inte att enskilda områden inte har förändrats mycket utan visar endast den sammansatta utvecklingen för stadens och länets alla områden. I tabell 9 visas hur stora förändringarna varit per område. Det högsta värdet på indexet varierar mellan 38-40 från slutet av 980-talet. Det är områden som är mycket socialt utsatta. De genomsnittliga värdena hade i princip heller inte förändrats över tiden. Medelvärdet låg mellan 22 och 23 under de studerade tidpunkterna 20

Tabell 0 Antal och andel områden i respektive klass av det sociala indexet slutet av 980-talet, slutet av 990-talet och början av 2000-talet i Stockholms län totalt Slutet av 980-t. Slutet av 990-t. Början av 2000-t. Antal Andel* Antal Andel* Antal Andel Inte alls socialt utsatt 6 20 % 74 23 % 68 22 % Inte socialt utsatt 83 27 % 96 30 % 98 32 % Genomsnittliga förhållanden Till viss del socialt utsatt 90 29 % 76 24 % 7 23 % 49 6 % 4 3 % 43 4 % Mycket socialt utsatt 27 9 % 29 9 % 29 9 % Uppgift saknas 8-2 - 0 - Totalt 39 00 % 328 00 % 328 00 % *Andelen har beräknats utan att ta med klassen uppgift saknas I tabell 0 redovisas hur många områden i länet som tillhör de olika klasserna av det sociala indexet och hur andelen områden i de olika klasserna har förändrats över tid. I början av 2000-talet var det 29 områden i länet, dvs. 9 % av alla områden i länet, som befann sig i en mycket utsatt social situation. 68 områden i länet, dvs. 22 % av länets alla områden betecknades som inte alls socialt utsatta. Jämfört med slutet av 980-talet är det en större andel områden i länet som tillhör klasserna inte alls socialt utsatta och inte socialt utsatta. Samtidigt är det färre områden som tillhör klasserna genomsnittliga förhållanden och till viss del socialt utsatta. Andelen områden i klassen mycket socialt utsatta är lika stor. Därmed är det en större andel områden som fått det socialt bättre samtidigt som andelen områden som är socialt utsatta är densamma. Segregeringen mellan områdena verkar således öka jämfört med slutet av 980-talet. Om länets utveckling istället jämförs med slutet av 990-talet har skillnaderna mellan områdena minskat något. Andelen områden som tillhör klassen inte alls socialt utsatta har nämligen minskat något samtidigt som andelen mycket utsatta områden var densamma. 2

Tabell Antal och andel områden i respektive klass av det sociala indexet slutet av 980-talet, slutet av 990-talet och början av 2000-talet i Stockholms stad Slutet av 980-t. Slutet av 990-t. Början av 2000-t. Antal Andel* Antal Andel* Antal Andel Inte alls socialt utsatt 8 6 % 2 9 % 9 8 % Inte socialt utsatt 26 24 % 37 33 % 33 3 % Genomsnittliga förhållanden 36 33 % 24 2 % 26 24 % Till viss del socialt utsatt 2 9 % 22 20 % 2 9 % Mycket socialt utsatt 9 8 % 8 7 % 9 8 % Uppgift saknas 9-7 - - Totalt 9 00 % 9 00 % 9 00 % *Andelen har beräknats utan uppgift saknas Utvecklingen i Stockholms stad sedan slutet av 990-talet visar en tydligare minskad segregation än länet. Andelen områden som inte är socialt utsatta minskar och andelen områden med genomsnittliga förhållanden ökar. Andelen socialt utsatta områden är densamma om klasserna till viss del socialt utsatt och mycket socialt utsatt summeras till en klass. Om början av 2000-talet istället jämförs med slutet av 980-talet har segregationen ökat i staden. Andelen områden i staden som tillhör klasserna inte alls socialt utsatt och inte socialt utsatt ökade kraftigt jämfört med 980-talet medan andelen områden som klassades mycket socialt utsatta och till viss del socialt utsatta var densamma. Följande kartor illustrerar de mest utsatta områdena slutet av 980-talet, slutet av 990-talet och början av 2000-talet. För att kartorna ska vara lättare att läsa har endast områden som är till viss del socialt utsatta och mycket socialt utsatta illustrerats. Många av områdena som klassats som socialt utsatta var det redan i slutet av 980-talet. Exempel på områden som tillkommit som socialt utsatta områden är Kista, delar av Råcksta, och Fruängen. Bredäng är exempel på ett område som blivit mer socialt utsatt och Rågsved är ett exempel på ett område som blivit mindre socialt utsatt. I tabellbilagan redovisas samtliga områden som är socialt utsatta och som har markerats på kartan, se nr -3 på sidorna 37-38. 22

23

24

25

Förändringar av indexet För en del områden har förändringarna varit stora. Sedan 980-talet har 75 områden i länet och 2 områden i staden kraftigt försämrats och blivit mer socialt utsatta. Samtidigt har 2 områden i länet och 48 områden i staden förbättrats kraftigt och blivit mindre socialt utsatta. Det är alltså fler områden som förbättrats än försämrats under perioden. Exempel på områden i staden som har förbättrats kraftigt och blivit mindre socialt utsatta är områden kring västra Matteus, Birka, Rörstrand och St:Eriksplan och Östra Katarina. Även områden utanför innerstaden har blivit kraftigt mindre socialt utsatta såsom Riksby, Liljeholmen, Hägerstensåsen och Örby. Exempel på områden i Stockholms stad som gått åt det motsatta hållet och kraftigt försämrats, dvs. blivit mer socialt utsatta är Södersjukhuset och Tanto, Kista, Djurgården och Ladugårdsgärdet, delar av Hässelby Villastad och delar av Västberga. I tabell 2 nedan kan utläsas hur stora förändringarna har varit. Förändringen redovisas efter hur många klasser i indexet områdena har förflyttats. Exempelvis har 6 områden i Stockholms stad förändrats med 5 enheter eller fler. Tabell 2 Antal och andel områden fördelade efter förändring mellan slutet av 980- talet och början av 2000-talet i Stockholm stad och i länet totalt Förändring Förändring i indexvärde mellan slutet av 980-t. och början av 2000-t. Antal områden i Stockholms stad Antal områden i länet totalt Andel områden i Stockholms stad Andel områden i länet totalt Kraftig försämring Försämring med 5 eller fler enheter 6 2 6 % 4 % Försämring med 2-4 enheter 5 63 4 % 2 % Oförändrat Försämring enhet 2 40 % 3 % Oförändrat 0 29 9 % 9 % Förbättring med enhet 7 42 6 % 4 % Kraftig förbättring Förbättring med 2-4 enheter Förbättring med 5 eller fler enheter 38 0 97 24 35 % 9 % 32 % 8 % Uppgift saknas 2 Totalt 9 328 00 % 00 % 26

Mellan slutet av 990-talet och början av 2000-talet hade 76 områden i länet och 28 områden i staden kraftigt försämrats och blivit mer socialt utsatta, se tabell 3. Under samma period hade även 47 områden förbättrats kraftigt och blivit mindre socialt utsatta. Av dessa låg 0 områden i Stockholms stad. Jämfört med slutet av 990-talet är det fler områden som har förändrats i negativ riktning än områden som har förändrats i positiv riktning. Det behöver dock inte vara negativt att ett område försämrats kraftigt. Ett område som är ett inte alls socialt utsatt område kan förändras i negativ riktning utan att det stärker segregationen i staden. Djurgården och Ladugårdsgärdet och Kista är exempel på områden i Stockholms stad som har blivit mer socialt utsatta. Exempel på områden som blivit mindre socialt utsatta är Liljeholmen och Södra Hammarbyhamnen. Tabell 3 Antal och andel områden fördelade efter förändring mellan slutet av 990- talet och början av 2000-talet i Stockholms stad och i länet totalt Förändring Förändring i indexvärde mellan slutet av 990- talet och början av 2000-talet Antal områden i Stockholms stad Antal områden i länet totalt Andel områden i Stockholms stad Andel områden i länet totalt Kraftig försämring Försämring med 5 eller fler enheter - - - - Försämring med 2-4 enheter 28 76 25 % 25 % Oförändrat Försämring enhet 30 72 29 % 23 % Oförändrat 24 64 22 % 2 % Förbättring med enhet 5 48 4 % 6 % Kraftig förbättring Förbättring med 2-4 enheter 0 47 9 % 5 % Förbättring med 5 eller fler enheter - - - - Uppgift saknas 2 2 Totalt 9 328 00 % 00 % De kraftigaste förändringarna illustreras på följande kartor. För att kartorna ska vara lättare att läsa har endast områden med kraftig försämring respektive kraftig förbättring illustrerats. I tabellbilagan redovisas samtliga områden som har markerats på kartan, se nr 4 och 5, på sidorna 39-4. 27

28

29

Följande områden i Stockholms stad är mycket socialt utsatta, Husby, Skärholmen, Tensta, Rinkeby, Norra Farsta, Östra Larsboda, Bredäng, Vårberg, delar av Västberga, och Hässelby Strand. En del av områdena var mycket socialt utsatta områden redan vid första mättillfället, slutet av 980-talet. Dessa områden var Husby, Skärholmen, Tensta, Rinkeby och Rågsved. Husby och Rågsved är några av de områden som förbättrades kraftigt även om de fortfarande räknas till områden som är socialt utsatta. I tabell 4 ges exempel på förändringar av områdens sociala status jämfört med slutet av 990-talet. De fem graderna av social utsatthet har här slagits samman till tre kategorier, områden som tidigare var utsatta, områden som tidigare inte var utsatta och områden som var genomsnittliga. Tabell 4 Exempel på förbättringar och försämringar i socialt index mellan slutet av 990-talet och början av 2000-talet i Stockholms stad Förbättring början av 2000-talet jämfört med slutet av 990-talet Försämring början av 2000-talet jämfört med slutet av 990-talet Förändring i antal klasser Områden som innan var utsatta Områden som innan inte var utsatta Områden som var genomsnittliga Områden som innan var utsatta Områden som innan inte var utsatta Områden som var genomsnittliga Med 5 enheter eller mer Södra Hammarbyhamnen Med 4 enheter Liljeholmen Djurgården och Ladugårdsgärdet Kista Med 3 enheter Rågsved, Husby Hässelby Strand Gamla Enskede, Södersjukhuset och Tanto, Eriksberg och Danderydsplan, Stureby, Delar av Kungsholmen Med 2 enheter Södra Ängby, Herrängen Långsjö, Västra Kristineberg Hägerstensåsen, delar av Östra Katarina Med enhet Stora och Lilla Essingen Bredäng Utvecklingstrenderna kan vara väldigt lokala. Ett område kan ha blivit mindre socialt utsatt medan ett annat intilliggande område kan ha blivit mer socialt utsatt. 30

Ett sådant exempel är Husby och Kista. Trots att båda ligger inom samma stadsdelsnämndsområde har Kista blivit mer socialt utsatt och Husby mindre. Diagram 4 Andel av befolkningen som bor i respektive klass av socialt index % av bef 00 90 80 70 60 50 Stockholms stad mitten av 980-talet Stockholms stad slutet av 990-talet Stockholms stad början av 2000-talet Stockholms län mitten av 980-talet Stockholms län slutet av 990-talet Stockholms län början av 2000-talet 40 30 20 0 0 Inte alls socialt utsatt Inte socialt utsatt Genomsnittliga förhållanden Till viss del socialt utsatt Mycket socialt utsatt Jämfört med slutet av 980-talet har andelen personer som bor i områden i staden som inte är socialt utsatta ökat, se diagram ovan. Det är också en större andel av befolkningen som bodde i områden som var till viss del socialt utsatta. Samtidigt hade andelen invånare som bodde i områden med genomsnittliga förhållanden också minskat. Det visar att fler av invånarna bodde i segregerade områden i början av 2000-talet jämfört med på 980-talet. Jämfört med slutet av 990-talet hade istället andelen personer som bodde i områden som inte alls var socialt utsatta och inte var socialt utsatta minskat och andelen invånare som bor i områden som är mycket socialt utsatta och till viss del socialt utsatta ökat något. Andelen personer som bodde i områden med genomsnittliga förhållanden hade också ökat. Stadens utveckling skiljer sig därmed något från länets. I länet minskade andelen av befolkningen som bor i områden som inte alls är socialt utsatta men andelen befolkning som bor i de övriga områdestyperna är i stort sett densamma som i slutet av 990-talet. I länet har inte andelen i befolkningen som bor i områden som är socialt utsatta ökat som i staden. Det kan också konstateras att utvecklingstrenderna kan vara väldigt lokala, även inom ett och samma stadsdelsnämndsområde kan områdena ha utvecklats i olika riktningar. 3

3. DEFINITIONER OCH METOD Rapporten är en uppföljning på den rapport som gjordes av Inregia AB på uppdrag av dåvarande Integrationsförvaltningen 200. I möjligaste mån används samma variabler, avgränsningar och tillvägagångssätt som i den förra rapporten. Utvecklingen studeras för ett antal faktorer som funnits vara goda indikatorer på segregation. Slutet av 980-talet och slutet av 990-talet jämförs med början av 2000-talet. Utvecklingen studeras för olika sk närområden i Stockholms län och stad. Totalt finns 328 närområden i Stockholms län, varav 9 i Stockholm stad. Närområdena är sammansatta av basområden och ska vara relativt socialt homogena. Områden med färre än 50 invånare redovisas inte av integritets- och kvalitetsskäl. En del av områdena, de som inte räknas som industriområde, har slagits samman med större intilliggande område för att inte helt exkluderas i analysen. I staden bor ca 700 personer som inte kan hänföras till något basområde, det motsvarar mindre än en halv procent som inte räknas med i jämförelsen. Det kan handla om personer som är inskrivna på behandlingshem, gruppboenden mm. De fyra faktorer som används i rapporten för att mäta segregationen är: inkomstnivå andel invandrare (här uppdelat på invandrare födda i länder som tillhör Syd- och Västeuropa och invandrare födda i länder som ligger utanför Syd- och Västeuropa.) förvärvsfrekvens utbildningsnivå Rapporten syftar till att belysa segregationen i Stockholm och hur utvecklingen av segregation har sett ut mellan slutet av 980-talet till början av 2000-talet. De senaste tillgängliga data har använts. I analysen har samma år använts både för länet och för Stockholm. De statistiska uppgifterna som ingår är hämtade från RTKs områdesdatabas, som i sin tur består av uppgifter hämtade från SCB. För Stockholms stad har även uppgifter hämtats från USK s OmrådesDataSystem till den förra rapporten. Nedan följer en mer ingående beskrivning av var och en av variablerna och av indexet. 32

Definitioner Vid analyserna har följande avgränsningar och mått använts. Inkomst De årtal som statistik har hämtats från är 986, 997 och 2003. I den tidigare studien användes den sammanräknade inkomsten för att mäta inkomst. I den här studien används istället den sammanräknade förvärvsinkomsten. Den sammanräknade förvärvsinkomsten är summan av inkomst av tjänst och näringsverksamhet. I inkomstsummorna ingår också skattepliktiga sociala förmåner. Den stora skillnaden mellan de två inkomstmåtten är att sammanräknad inkomst, som tidigare användes, även innehåller inkomst av kapital, vilket sammanräknad förvärvsinkomst inte gör. Sammanräknad inkomst är ett inkomstmått som inte längre används men kan skapas genom att förtjänst av kapital läggs på den sammanräknade förvärvsinkomsten. Detta är dock ingen bra idé eftersom betydelsen av kapital varierar väldigt mellan de olika åren och därför skulle försvåra jämförelser över tid. Eftersom relationen de 20 % högsta inkomsttagarna jämförs med de 20 % lägsta inkomsttagarna torde 2003 ändå bli jämförbart med tidigare år när det gäller andel hög respektive låginkomsttagare. För att få ett annat år att jämföra utvecklingen med har den sammanräknade förvärvsinkomsten beräknats för även för 997. För både 997 och 2003 har inkomsten beräknats genom interpolering. Eftersom variabeln är linjär anses beräkningen tillämpbar. Som inkomstindikator används sammanräknad förvärvsinkomst för män i yrkesverksam ålder, 25-64 år. Kvinnor är exkluderade i analysen eftersom de i större utsträckning arbetar deltid. Olika sammansättningar på kön, ålder och skäl till deltidsarbete gör att kvinnors inkomster inte på samma sätt som mäns inkomster återspeglar ett områdes sociala status. För inkomsten har kvoten andel låginkomsttagare/andel höginkomsttagare beräknats. Detta mått har tillämpats i Storstadsutredningen och i de uppföljningar som gjorts av den. Den klassificeringsmetod som tillämpas innebär att måttet blir oberoende av förändringar i det genomsnittliga inkomstvärdet. Definitionen för höginkomsttagare respektive låginkomsttagare går vid de 20 procent högsta inkomsterna och de 20 procent lägsta inkomsterna baserat på statistik avseende länet. De aktuella inkomstgränserna redovisas i tabell 5. Tabell 5 Inkomstgränser för hög- respektive låginkomsttagare 986, 997 och 2003 Höginkomsttagare Låginkomsttagare 986 82 500 kronor 85 900 kronor 997 299 50 kronor 30 607 kronor 2003 47 8 kronor 40 364 kronor 33

Utifrån denna kvot klassificerades områdets inkomstnivå i åtta olika klasser enligt tabell 6. Tabell 6 Villkor för inkomstklassificering Etikett Villkor kvot låginkomsttagare/höginkomsttagare Extremt hög inkomst Under 0,25 Mycket hög inkomst 0,25-0,49 Hög inkomst 0,50-0,79 Över medelinkomst 0,80-,24 Under medelinkomst,25-,99 Låg inkomst 2,00-3,99 Mycket låg inkomst 4,00-9,99 Extremt låg inkomst >0,00 Utbildning Som mått på utbildningsnivå användes andel personer av befolkningen 20-64 år som har någon form av eftergymnasial utbildning, oavsett längd på utbildningen. De årtal som statistik har hämtats från är 987, 998 och 2004. För Stockholms stad finns uppgifter för 999. Uppgift om utbildning saknas för ca 2 % av befolkningen. Det är dock vanligare bland personer med utländsk bakgrund i och med att utbildningar från andra länder inte kan översättas till svenska utbildningar. Detta medför alltså en risk av underskattning av utbildningsnivån i framförallt invandrartäta områden. Bland utländska medborgare födda i utlandet saknar var femte person uppgift om utbildning. Utbildningsnivån ser ut att ha höjts avsevärt i Stockholm under perioden 985-2004. En stor del av ökningen har att göra med att utbildningsregistret genomgått flera omfattande förbättringar. En stor förändring gjordes för data fr o m år 2000 då det i utbildningsregistret gjordes större kvalitetshöjande förändringar. Jämförelser med tidigare år måste därför göras med stor försiktighet. Förvärvsarbetande Som mått används andelen personer av totalbefolkningen i åldrarna 20-64 år som förvärvsarbetar. Aktuella årtal är 987, 997 och 2003. För Stockholms stad finns motsvarande uppgifter för 998. Invandrare I den tidigare rapporten eftersträvades att efterlikna indelningen i Social Atlas, där man skiljer mellan personer födda i Väst- och Sydeuropa och personer födda i länder 34