Rapport 2007:08. Verksamhetstillsyn av missbruksvården i Mölndals kommun Personer i åldern 18-65 år

Rapport 2007:08 Verksamhetstillsyn av missbruksvården i Mölndals kommun Personer i åldern 18-65 år

Rapport 2007:08 ISSN 1403-168X Rapportansvarig: Socialkonsulenterna Håkan Frändemark, Tarja Mattila, Claes Nilsson och Mikael Thörn Utgivare: Länsstyrelsen i Västra Götalands län Enhet: Socialenheten Adress: 403 40 Göteborg Telefon: 031-60 50 00 Fax: 031-60 51 41 Beställ från www.o.lst.se under rubriken Rapporter

Verksamhetstillsyn av missbruksvården i Mölndals kommun Personer i åldern 18-65 år

Bakgrund Enligt 13 kap. 2 SoL skall Länsstyrelsen följa socialnämndernas tillämpning av lagen och i övrigt se till att de fullgör sina uppgifter på ett ändamålsenligt sätt. Länsstyrelsen i Västra Götalands län har genomfört en verksamhetstillsyn av Arbets- och familjestödsnämnden i Mölndals kommuns arbete med personer med missbruksproblem i åldrarna 18-65 år. Anledningen till verksamhetstillsynen är inkomna klagomål från Kamratföreningen Länken Mölndal. Syfte Huvudsyftet med verksamhetstillsynen är dels att granska om personer mellan 18 och 65 år med missbruksproblem får sina vårdbehov tillgodosedda dels om nämnden följer de bestämmelser, intentioner och åtagande som framgår av socialtjänstlagen, SoL, lagen med vård av missbrukare i vissa, LVM, lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, och förvaltningslagen, FL. Syftet är också att lyfta fram målgruppens behov, identifiera brister/förbättringsområden, särskilt uppmärksamma boendeinsatserna för målgruppen. Metod Verksamhetstillsynen har genomförts av socialkonsulenterna Håkan Frändemark, Claes Nilsson, Tarja Mattila och Mikael Thörn. Tillsynen omfattar såväl granskning av personakter som intervjuer med berörd personal och arbetsledning samt intervjuer med personer boende på Soltorps motivationsboende. Granskningsperioden har varit 2005-07-01 -- 2006-06-30. Ett inledande dialogmöte med personal på Vuxenenheten ägde rum 2006-09-01. Därefter begärde Länsstyrelsen från nämnden en förteckning över de personer mellan 18 och 65 år som under perioden 2005-07-01 -- 2006-06-30 varit aktuella inom socialtjänsten i Mölndals kommun med anledning av sitt missbruk. Länsstyrelsen begärde från nämnden även redovisning av nämndens organisation för arbetet med personer med missbruk enligt SoL och LVM, nämndens mål, riktlinjer och rutiner för arbetet med personer med missbruk, nämndens boendeformer och stödinsatser för personer med missbruk, nämndens kvalitetssäkringsarbete. 1

Ett slumpmässigt urval av personärenden har gjorts utifrån den förteckning som begärts in från nämnden. 54 personakter har granskats varav 18 rörde kvinnor. Över hälften av de granskade ärendena rörde personer i åldern 30-50 år. Majoriteten av de granskade ärendena rörde i huvudsak personer som missbrukar alkohol. Granskningen av personakterna genomfördes på socialkontoret 2006-12-11. Gruppintervjuer med arbetsledning och berörd personal genomfördes på socialkontoret i Mölndal 2006-12-08. Vid dessa intervjuer fick Länsstyrelsen information om missbruksvården i Mölndal, vilka resurser som finns och vilka insatser som beviljas till missbrukare. Tre intervjuer har genomförts 2006-12-08 med personer boende på Soltorps motivationsboende. Resultatet av Länsstyrelsens verksamhetstillsyn har 2007-02-14 muntligen återförts till nämnden samt till berörd arbetsledning och personal. I mars 2006, har Socialstyrelsen utfärdat föreskrifter och allmänna råd om dokumentation vid handläggning av ärenden och genomförande av insatser enligt, SoL, LVU, LVM, och LSS. (SOSFS 2006:5) Samtidigt har Socialstyrelsen även gett ut en handbok Handläggning och dokumentation inom socialtjänsten för att underlätta tillämpningen av regelverk inom detta område. Länsstyrelsen hänvisar till dessa skrifter i sina bedömningar i verksamhetstillsynen, även om de utkom i en senare del av granskningsperioden. Detta eftersom skrifterna förtydligar vissa av de förhållanden som gällde även under granskningsperioden. 2

Missbruk och missbruksvård i Mölndals kommun I 5 kap. 9 SoL fastställs att socialnämnden aktivt skall sörja för att den enskilde missbrukaren får den hjälp och vård han eller hon behöver för att komma ifrån missbruket. Nämnden skall i samförstånd med den enskilde planera hjälpen och vården och noga bevaka att planen följs. I 4 kap. 1 SoL klargörs att den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och för sin livsföring i övrigt. Vid intervjuer med berörd arbetsledning och personal samt från verksamhetsberättelse framkommer att ett ökande drogmissbruk både bland vuxna och bland ungdomar medför att allt fler personer i kommunen är i behov av socialtjänstens resurser. Missbruksarbetet inom nämnden bedrivs inom Familje-, Vuxen- och Öppenvårdssektionen samt i boendestödsinsatser som Soltorps motivationsboende och Forsåkersgatans stödboende. Öppenvårdsinsatser som Rådgivningsbyrå finns liksom VIM-Vårdkedjan i Mölndal som arbetar med unga missbrukare under 25 år. Vuxensektionens målgrupp är personer från 20 år och äldre. Ärendebelastningen inom missbruksarbetet har under senare år har ökat liksom svårighetsgraden i arbetet. En allt större grupp är personer med missbruk och psykiska problem. Antalet personer med tungt missbruk har ökat. Ärendebelastningen på de tre socialsekreterare på Vuxensektionen som arbetar med försörjningsstöd och sysselsättning för personer med missbruk har varit mellan 50-70 ärende per handläggare. För de 2,75 tjänster som arbetar med utredningar och matchning är ärendebelastningen 30 35 ärenden per handläggare och handläggaren som arbetar 55 % med köpt vård har en ärendebelastning på 18 20 ärenden. Majoriteten av personerna med missbruksproblem i Mölndal missbrukar fortfarande alkohol. Andelen blandmissbruk och missbruk av amfetamin och heroin har dock ökat. Även andelen unga personer under 25 år med GHB missbruk har ökat markant under de senaste åren. Detta har fått till följd att nämnden under 2006 omhändertagit 5 personer för vård enligt LVM till följd av i huvudsak GHB missbruk. 8 vårdansökningar enligt LVM gjordes under 2006. Det är en stor ökning. Under 2005 gjordes 2 vårdansökningar enligt LVM. Antalet placeringar på behandlingshem under 2005 var 75 placeringar för 56 personer. Det var en ökning jämfört med tidigare år. Störst var ökningen i åldersgruppen 35-40 år. Antalet placeringar på behandlingshem i december 2006 var 21 personer. Nämnden har tidigare köpt boenden externt i allt större omfattning. Nu har nämnden satsat allt mer på egna boende inom kommunen. Nämnden satsar 3

också allt mer på att finna lösningar och boenden på hemmaplan. Detta har gjort att behovet av att köpa insatser och boenden externt har minskat under det senaste året. Externa boenden används dock fortfarande vid behov. Kuratorn på Rådgivningsbyrån hade 270 besök under år 2005. Det rörde sig om 57 personer varav 30 kvinnor. Personal uppgav vid intervjun att cirka 90 % av de sökande under 2006 inte var aktuella inom socialtjänsten. Sjuksköterskan på Rådgivningsbyrån fördelar sin arbetstid 50 % på vuxna och 50 % på ungdomar. Han har under år 2006 tagit emot 466 besök av ca 70 personer. Av dessa besökare var lite mer än hälften ungdomar. Nämnden kommer i samverkan med Sahlgrenska universitetssjukhuset att öppna en specialiserad och integrerad öppenvårdsmottagning för missbrukare under 2007. 4

Kvalitet Av 1 kap 3 socialtjänstlagen framgår de övergripande målen och de grundläggande värderingarna för socialtjänstens arbete. Insatser inom socialtjänsten skall vara av god kvalitet. För utförande av socialnämndens uppgifter skall finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet. Kvaliteten i arbetet skall systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras. Socialstyrelsen har utfärdat föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2006:11) gällande insatser och ledningssystem för socialtjänstens arbete. Med insatser avses individuellt behovsprövad vård och behandling. Ledningssystemet ska säkerställa att det systematiska kvalitetsarbetet omfattar metoder för uppföljning och utvärdering av verksamhetens planering, genomförande, resultat och utveckling. Socialtjänstens kunskapsutveckling i riktning emot evidensbaserade metoder ställer kvalitetsfrågorna i fokus. I centrum för denna process har intresset riktats mot de resultat som socialtjänstens insatser ger den enskilde. Socialtjänstens ofta mycket ingripande åtgärder mot den enskilde missbrukaren måste vara av hög kvalitet annars riskeras både syftet med vården och den enskildes rättsäkerhet att äventyras. Länsstyrelsen har med dessa utgångspunkter för kvalitet granskat nämndens arbete med personer med missbruksproblem. Länsstyrelsen har inte granskat personalens kompetens. Länsstyrelsen förutsätter att den personal som nämnden anställt har en sådan lämplig utbildning och erfarenhet som framgår av 3 kap 3 socialtjänstlagen. Samtal med chefer och personal samt granskning av dokumentation Av granskningen framgår att nämnden har ett systematiskt kvalitetsarbete. Kvalitetssystemet är integrerat med den uppföljning som finns i verksamhetsberättelserna. I nämndens kvalitetssystem ingår balanserade styrkort och klientenkäter. För vuxensektionens del har kvalitetsarbetet bland annat fokuserats på tillgänglighet och kvalitet i bedömningar och matchning. I samtal med chefer och personal framkommer att de saknar politiskt antagna styrdokument för kommunens missbruksarbete. I samtal med chefer och personal samt vid granskning av akter framkommer att nämndens missbruksarbete i hög grad är inriktad på omvårdnad av den enskilde. Biståndsinsatser i form av olika boendeformer som erbjuds kan ses som ett uttryck av denna inriktning. Den goda relationens betydelse för ett framgångsrikt arbete har särskilt betonas vid intervjuerna. Det framkommer också att i nämndens verksamhet finns inslag av evidensbaserade utrednings- och behandlingsmetoder. Ett exempel på detta är det Campralprogram med samtalsstöd som Rådgivningsbyrån tillhandahåller. 5

Under 2007 kommer nämnden också i samarbete med Sahlgrenska Universitetssjukhuset och med stöd av statliga utvecklingsmedel starta en gemensam öppenvårdsmottagning där evidensbaserade utrednings- och behandlingsmetoder kommer att användas. Länsstyrelsens bedömning Länsstyrelsen anser att nämndens missbruksarbete i viktiga avseenden kännetecknas av hög kvalitet. Av granskningen har framkommit att verksamheten har en god tillgänglighet, en hög grad av aktivitet, ett respektfullt bemötande och en god relation i kontakten med de enskilda människorna. I samtal med chefer och personal samt vid granskning av akter framkommer att nämndens missbruksarbete är i hög grad inriktat på omsorg om den enskilde. De biståndsinsatser som ges har ofta karaktären av stöd i missbrukarens vardag. Länsstyrelsen är positiv till detta arbete men anser dock att det finns behov av att utveckla och komplettera missbruksvården med mera behandlande inslag. I 1 kap 1 socialtjänstlagen anges att verksamheten ska inriktas på att frigöra och utveckla den enskildes egna resurser. Vidare anger 5 kap 9 socialtjänstlagen att nämnden ska sörja för att missbrukaren får den hjälp och vård som behövs för att komma ifrån sitt missbruk. Socialtjänstlagen anger således att verksamheten också ska ha behandlande insatser vad det gäller individer med missbruksproblem. Länsstyrelsen anser att kvaliteten på utredningar avseende personer med missbrukare kan utvecklas. I flertalet av de granskade personakterna finns brister i kvaliteten vid bedömning av vårdbehov. Utredningarna saknar ofta en bedömning av hur missbrukets omfattning och art samspelar med den enskildes person och förutsättningar vid val av insats. I några av de granskade ärendena där den enskilde har en psykiatrisk diagnos har man inte vägt in den medicinska aspekten i valet av insats för den enskilde. Länsstyrelsen konstaterar att nämnden i de granskade ärendena inte använt systematiska utrednings- och uppföljningsinstrument, som till exempel ASI eller DOK. Länsstyrelsen anser att användandet av sådana instrument skulle bidra till ökad kvalitet i utredningsarbetet. Länsstyrelsen finner att de utredningar som granskats och som avser unga vuxna, under 25 år, har god kvalitet. Däremot finns det brister i de utredningar som avser de äldre, bland annat vad gäller utredningsmetodik, bedömning och matchning. Det krävs en noggrann och kvalificerad utredning för att avgöra den enskilde missbrukarens vårdbehov som ska ligga till grund för det beslut som nämnden har att fatta. Vårdbehovet och de insatser som ska följa av biståndsbeslutet ska alltid vara individuellt anpassade. Besluten ska fattas i samråd med den enskilde och utformas med stöd av den kvalificerade kunskap som verksamheten har. 6

De senare årens forskning har visat att ett framgångsrikt missbruksarbete bygger på en långsiktlig planering i form av en vårdkedja där de olika faserna i behandlingen länkas samman. Länsstyrelsen anser att nämnden genom att ta del av den aktuella missbruksforskningen har goda möjligheter att uppnå en förbättrad kvalitet. Socialstyrelsen har i december 2006 antagit Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård. Syftet med de nationella riktlinjerna är att ur ett brukar- och samhällsperspektiv höja kvaliteten på samhällets insatser för personer med missbruksproblem. Riktlinjerna är gemensam för socialtjänst och sjukvård och bygger på aktuella forskningsrön. Länsstyrelsen ser positivt på nämndens systematiska kvalitetsarbete men anser att det har ett behov av att utvecklas. Den i missbruksarbetet prioriterade kvaliteten på bedömning och matchning måste utvecklas vidare. Länsstyrelsen anser att systematiskt kvalitetsarbete som utgår från politiskt antagna planer och riktlinjer är en av förutsättningarna för att utveckla ett bra missbruksarbete. Därför ser Länsstyrelsen positivt på att nämnden avser att vidareutveckla kvalitetsarbetet på detta område. Länsstyrelsen anser vidare att de nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård som socialstyrelsen fastställt kan vara en utgångspunkt för nämndens framtida systematiska kvalitetsarbete. 7

Rättsäkerhet Regler för handläggning och dokumentation syftar till att garantera den enskildes rättssäkerhet. Avsikten med reglerna är att den enskilde ska få sin sak prövad och avgjord på ett sakligt och opartiskt sätt. De bestämmelser som reglerar handläggning och dokumentation återfinns framförallt i förvaltningslagen, socialtjänstlagen, LVM och LVU. Rättsäkerhet berör den enskildes rättsskydd gentemot den offentliga makten. Med rättsäkerhet menas att juridisk förutsebarhet och likabehandling uppnås. Inledande av utredning I trettiosju fall av femtiofyra har den enskilde själv sökt om bistånd hos socialtjänsten. Elva anmälningar har inkommit från utomstående såsom exempelvis privatpersoner och sjukvård. Dessa anmälningar har resulterat i utredning enligt 11 kap 1 SoL. I fyra ärenden har uppgifter lämnats från den egna organisationen. I två fall framgår det inte av dokumentationen vem som lämnat uppgifterna. Det framgår heller inte alltid i utredningarna vilket bistånd den enskilde ansöker om. Länsstyrelsens bedömning Enligt 4 kap 1 SOSFS 2006: 5 skall handlingar som upprättas inom socialtjänsten och som rör enskilda innehålla tillräckliga, väsentliga och ändamålsenliga uppgifter. Det är ett absolut krav utifrån rättssäkerhet att det framgår hur uppgifterna lämnats och att det tydligt framgår vad den enskilde ansöker om för bistånd. Den explicita ansökan blir förutsättningen för både bedömningen och ärendehandläggningen. Vem som utrett ansökan/anmälan och vem som utredningen avser Det framgår i utredningsdokumenten vem som utrett ansökningarna/ anmälningarna. Namnet på den enskilde och dennes personnummer finns angivet i utredningsdokumentet. Länsstyrelsens bedömning Enligt 4 kap 2 SOSFS 2006:5 skall det framgå namn och befattning på den person som har upprättat handlingen samt när det gjordes. För att kunna hävda den enskildes rätt måste det klart och tydligt framgå vem som utrett och handlagt ärendet. Detta är väl uppfyllt i utredningsdokumenten. Utredningstiden Tre utredningar har pågått mer än tolv veckor. Merparten av utredningarna har färdigställts inom fyra veckor. I ett antal utredningsdokument är det svårt att fastställa hur lång utredningstiden varit, då detta inte anges på ett tydligt sätt. Länsstyrelsens bedömning Enligt 11 kap 1 SoL skall en utredning inte pågå längre än nödvändigt. Länsstyrelsen har svårt att bedöma hur länge vissa utredningar har pågått, då detta inte framgår tydligt i alla de granskade ärendena. Detta behöver åtgärdas av socialnämnden. Totalt sett bedömer dock Länsstyrelsen att utredningstiden i de granskade ärendena varit tillfredställande. 8

Den enskildes delaktighet i utredningen I fyrtioåtta av femtiofyra granskade ärendena har utredaren haft en personlig kontakt med den som varit föremål för utredningen. Kontakten har bestått i utredande samtal på socialkontoret eller genom hembesök. I de övriga sex ärendena har socialnämnden haft utredningskontakter med bl.a. hälso- och sjukvården och ett behandlingshem. I 34 av de granskade ärendena finns den enskildes synpunkter redovisade i utredningen. Länsstyrelsens bedömning Enligt5 kap 2, SOSFS 2006: 5, skall det framgå i dokumentationen på vilket sätt den enskilde har utövat inflytande över planerade och beslutade insatserna. Länsstyrelsen konstaterar att ett absolut krav vid utredningsarbete är att den enskildes egna synpunkter och beskrivning av hans/hennes psykosociala livssituation utförligt och tydligt anges i utredningen. Socialnämnden skall sträva efter att alla personer som omfattas av utredning blir synliggjorda och delaktiga i utredningarna. Generellt anser Länsstyrelsen att detta är eftersatt i de granskade utredningarna. Kommunicering/Samtycke till externa referenter Det framgick inte i dokumentationen hur utredningar har kommunicerats med den enskilde. I dokumentationen saknas uppgifter om vilka externa utredningskontakter klienten samtyckt till. Även om socialnämnden har beviljat det bistånd som klienten ansökt om har det ett värde utifrån rättssäkerhet att klientens uppfattning redovisas i utredningsdokumenten. Länsstyrelsens bedömning Enligt 5 kap 1 (SOSFS 2006: 5) skall det dokumenteras när och hur kommunicering enligt 17 förvaltningslagen har fullgjorts samt vad som har kommunicerats. Generellt skall kommunicering med den enskilde ske innan ett ärende avgörs och där den enskilde skall underrättas om det som tillförts av annan samt ha beretts tillfälle att yttra sig över det som framkommit i utredningen. Förvaltningslagen 17 anger dock att ärenden kan avgöras utan kommunicering om det inte går parten emot. Länsstyrelsen påtalar dock vikten av att kommunicering blir tydligt angivet i utredningsdokumenten. SOSFS 2006: 5 anger att det i dokumentationen bör framgå hur nämnden eventuellt har samverkat med t.ex. andra myndigheter, organisationer eller föreningar och vad det resulterat i. Att samtycke till att kontakter med externa referenter får tas, anser Länsstyrelsen skall framgå i utredningen. Det framgick inte vid granskningen att utredarna tagit kontakter med externa referenter utan klientens medgivande, men Länsstyrelsen vill ändå lyfta fram att särskilda rubriker i utredningsdokumenten skulle tydliggöra uppfyllandet av de förvaltningsjuridiska uppgifterna; kommunicering och samtycke. Besluten 9

Av dokumentationen framgår att alla utom en fått det bistånd de ansökt om. Besluten är nästan alltid angivna med datum och undertecknade med utredarens och beslutfattarens namnteckning och tjänstetitel. Besluten är med några få undantag tidsbegränsade. Besluten är oftast motiverade med angivelse av skälen för beviljandet. Vid granskningen framkom ett fall där nämnden avslagit ansökan om bistånd till vård på behandlingshem. Avslaget var motiverat i utredningen men någon besvärshänvisning hade inte givits. Den berörde hade inte heller delgivits beslutet. Länsstyrelsens bedömning Ett beslutsunderlag bör innehålla bl.a. utredarens bedömning (SOSFS 2006:5, 5 kap 3 ). I beslutet skall dokumenteras vem beslutet avser, vad som beslutats, när beslut fattats och vilken nämnd som fattat beslutet( SOSFS 2006:5, 5 kap 4 ). Länsstyrelsen konstaterar att socialnämnden i Mölndal i mycket hög grad tillgodoser den enskildes önskemål om insats. Det framgår också vem som fattat besluten och när. Länsstyrelsen kritiserar att inte alla besluten är försedda med en motivering. Detta är ett ovillkorligt rättssäkerhetskrav, för att klienten skall förstå grunderna för beslutet, samt en utgångspunkt för de fall klienten väljer att överklaga beslutet. I ärendet där ansökan om vistelse på behandlingshem avslagits riktar Länsstyrelsen kritik för att den enskilde inte fått besvärshänvisning. Journalanteckningar/Dokumentation i verkställighet Länsstyrelsen har funnit att den löpande dokumentationen, i boendeverksamheterna, avseende de som har boendestöd, är utförlig och beskrivande. Socialsekreterarna följer generellt upp insatserna i ärendena. Länsstyrelsens bedömning Av 11 kap 5 första stycket, första meningen SoL, framgår att genomförande av beslut om stödinsatser, vård och behandling som rör enskilda skall dokumenteras. En insats bör dokumenteras i en genomförandeplan ( SOSFS 2006:5, 6 kap 1 ). Genom planen tydliggörs för den enskilde och för personalen vad som skall göras, vem som ska göra vad, när och hur. Dokumentationen bör ske så nära den enskilde som möjligt. Dokumentationen skall inte enbart visa vad som faktiskt görs utan också hur situationen utvecklats för den enskilde. Denna dokumentation bör med fördel standardiseras för att underlätta uppföljningen (Socialstyrelsens handbok: Handläggning och dokumentation inom socialtjänsten 2006). Dokumentationen från boendestödjarna är detaljrik och gör det lätt att följa verkställigheten. Socialsekreterarnas dokumentation av uppföljningen och utvärderingen av insatser är bristfällig. Länsstyrelsen bedömer att socialnämnden i högre grad skall dokumentera uppföljningen av vården och göra sammanfattningar samt utvärdera den genomförda vården. Denna utvärdering skall sedan ligga till grund för nya beslut och genomförandeplaner. 10

Handläggning av LVM Arbets- och familjestödsförvaltningen i Mölndal har under 2006 gjort 8 omedelbara omhändertaganden enligt 13 LVM. Alla dessa har fullföljts med ansökan om vård enligt LVM. I fyra av de femtiofyra granskade akterna har LVM-lagstiftning tillämpats. En person har omedelbart omhändertagits. Nämnden har genomfört utredning enligt 7 LVM i alla fyra fallen. I tre av fallen har vård enligt SoL blivit resultatet av utredningen. Förutom detta har en person omhändertagits enligt LVU på grund av missbruk. Länsstyrelsens bedömning Lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall anger att vården skall byggas på respekt för den enskildes självbestämmande och integritet och skall så långt som möjligt utformas och genom föras i samverkan med den enskilde (LVM 1 ). Den sammantagna bedömningen av den granskade LVM handläggningen är; att i tre fall har denna varit bristfällig, och tillräcklig i ett fall. Bristerna är att det i två fall saknats särskilda utredningsdokument och att referensuppgifter från sjukvården saknas. Nämnden behöver formalisera handläggningen ytterligare i denna typ av ärenden. Länsstyrelsen bedömer att socialnämnden lyckats väl med att motivera de berörda till frivilliga insatser enligt SoL. Länsstyrelsen anser också att socialnämnden agerat föredömligt då de, bland de granskade akterna för gruppen unga missbrukare, valt att använda LVU istället för lagstiftningen om LVM. LVU-lagstiftningen ger generellt större möjligheter att utforma vården på ett bättre sätt för unga personer med missbruk. Sammantagen bedömning av rättssäkerheten i handläggningen Länsstyrelsen har gjort den sammantagna bedömningen att handläggningen och dokumentationen varit bristfällig i cirka 40 % av de granskade ärendena. De övriga granskade ärendena uppfyller kraven på rättssäker handläggning. I cirka 40 % av de granskade akterna är denna uppfyllelse av rättssäkerhet bra eller mycket bra. Länsstyrelsen bedömer att generellt har dokumentation och handläggning varit bättre genomförd avseende de yngre vuxna under 25 år. Dessa ärenden är väldokumenterade och strukturerade. Den handläggning och dokumentation som bedöms som bristfällig berör främst äldre personer med missbruk. Länsstyrelsen anser att utredningarna av rättssäkerhetsskäl behöver bli mer strukturerade där det tydligt anges och ges utrymme för den sökandes egen syn på sin psykosociala livssituation samt vilka behov som finns. Framförallt behöver socialsekreterarnas dokumentation bli bättre och där det görs gedigna omprövningar av pågående bistånd. Denna omprövning skall innehålla en sammanfattning av den genomförda vården och en förnyad analys av det fortsatta vårdbehovet. I flera ärenden saknas denna typ av omprövningar och där det enbart finns en ny behandlingsplan. 11

Delaktighet I 3 kap 5 SoL fastställs bland annat att socialnämndens insatser för den enskilde skall utformas och genomföras tillsammans med honom eller henne. I 5 kap 9 SoL fastställs nämndens särskilda ansvar för personer med missbruk. Av paragrafen framgår bland annat att nämnden skall i samförstånd med den enskilde planera hjälpen och vården. Vidare framgår det av 11 kap 6 SoL att den enskilde bör hållas underrättad om de journalanteckningar och andra anteckningar som förs om honom eller henne. Statens offentliga utredningar, SOU 2005:82, tar bland annat upp framgångsfaktorer och hinder i missbruksvården. Bland framgångsfaktorerna finns bland annat familjens och nätverkets delaktighet i vården. Utredningen hänvisar till Behandling av alkohol- och narkotikaproblem en evidensbaserad kunskapssammanställning framtagen av SBU, statens beredning för medicinsk utvärdering. Där konstateras det att oavsett vilken behandlingsmodell som tillämpas så kan effekterna av dessa förstärkas ytterligare bland annat genom att familjen involveras i arbetet, till exempel genom familjeprogram och nätverksterapi. I SOU 2005:82 hänvisas även till Williams och Changs översikt som också visar på betydelsen av familjeinsatser i vården. Av nämndens övergripande målsättning för boende på Soltorps motivationsboende framgår att arbetet skall bedrivas med utgångspunkt från den enskildes totala livssituation. Likaså framgår det av nämndens målsättning för insatsen boendestöd att arbetet skall bedrivas utifrån ett helhetsperspektiv. Berörda chefer beskriver att enhetens arbete med personer med missbruk präglas av relationsskapande med omvårdnad och omsorg. Vidare uppger cheferna att personalen försöker få den enskildes samtycke till att involvera nätverket i vården. På Soltorps motivationsboende och på Forsåkergatans stödboende hjälper personalen till med de boendes kontakter med anhöriga. Enligt cheferna finns det dock inget systematiserat arbetssätt hur anhöriga kan involveras i vården på enheten. De intervjuade handläggare, boendestödjare och personal från Rådgivningsbyrån uppger samstämmigt att anhöriga involveras i vården utifrån den enskildes önskemål och behov. Enligt de intervjuade är både utredande socialsekreterare och den personal som arbetar med genomförande av insatser aktiva med att fråga den enskilde om anhörigas medverkan i vården. De intervjuade uppger också att de anser att anhöriga är viktiga i arbetet med den enskilde. Länsstyrelsen har i granskningen intervjuat tre personer som har bistånd i form av boende på Soltorps motivationsboende. Två av de intervjuade uppger att de inte känt till att personalen för dokumentation om dem och att de inte har tagit del av den dokumentation om dem som finns på socialkontoret. En person uppger att han har läst utredningen som ligger till 12

grund för biståndsbeslutet och att han vet att personalen på boendet dokumenterar insatsen. Två av de intervjuade beskriver att de hade varit delaktiga i utredningen och i beslutet om boende på Soltorp. En av de intervjuade uppger att det har förekommit på Soltorp att personalen har krävt drogtest utan saklig grund och att enskilda personer blivit utelåsta från boendet utan föregående alkohol- eller drogtest. Vidare uppger en av de intervjuade att enligt hans uppfattning agerar personalen ibland på rykten och inte utifrån en faktisk situation. Två av de intervjuade uppger att de är nöjda med det stöd som de får av personal på Soltorp. Alla tre intervjuade uppger sig vara nöjda med kontakten med handläggande socialsekreterare. Alla tre intervjuade upplever att personalen på Soltorp bryr sig om de boende. Detta, och gemenskapen med de övriga boenden beskriver alla tre som mycket positivt. Dock uppgav en att han anser att personalen kontrollerar för mycket och inte fullt ut respekterar hans privatliv. Det är också en person som uppger att hans klagomål inte gett något resultat vilket har medfört att han idag har inställningen att det inte är lönt att ha synpunkter. Alla tre intervjuade har av olika anledningar valt att inte involvera sina anhöriga i vården. Alla uppger dock att de skulle säkert få hjälp av personalen i detta om de skulle vilja det. Av de 54 personakter som granskades framkom det i 38 personakter att den enskildes synpunkter hade beaktats i utredningen och i valet av beviljat bistånd. Vidare framgår det av de granskade personakterna att kontakten mellan den enskilde och socialtjänstens personal under utredningstiden skett i huvudsak genom samtal på socialkontor, telefonsamtal eller genom att socialsekreteraren gjort hembesök hos den enskilde. I de utredningar i granskningen som rör personer 25 år eller äldre är det vanligt att det inte framgår om den enskildes anhöriga varit delaktiga i utredningarna och utredningsmetoder redovisas endast i ett fåtal ärenden. Däremot framgår det av utredningar som rör yngre personer, 25 år eller yngre, att den enskildes anhöriga har varit delaktiga samt varifrån och på vilket sätt uppgifter har inhämtats. Även utredningsmetoder redovisas i dessa utredningar. Länsstyrelsens bedömning Länsstyrelsen finner att arbetet på Soltorps motivationsboende och i boendestöd bedrivs i nära samarbete med den enskilde och att den enskilde ges stort utrymme och möjlighet att utforma vårdens innehåll. I denna del motsvarar nämndens arbete i hög grad lagstiftningens bestämmelser om den enskildes delaktighet. 13

Länsstyrelsen finner att nämnden i samtliga utredningar rörande personer under 25 år har beaktat den enskildes synpunkter och önskemål. Detta gäller även till viss del utredningar rörande personer över 25 år. Dock anser Länsstyrelsen att det är otillfredsställande att det i 16 av 54 ärenden inte klart framgår hur den enskildes synpunkter har beaktats. Då Länsstyrelsen inte samtalat med de personer vars personakter granskats kan Länsstyrelsen inte uttala sig om avsaknaden av uppgift om den enskildes delaktighet i utredning beror på bristande dokumentation eller att den enskilde faktiskt inte varit delaktig. Länsstyrelsen vill framhålla vikten av att den enskildes uppfattning om sitt missbruk, dess konsekvenser och vilken vård den enskilde anser sig behöva/önskar sig tydligt skall framgå av en utredning. Länsstyrelsen konstaterar att både de intervjuade cheferna och representanterna för de olika personalgrupperna uppger att man aktivt arbetar med att involvera anhöriga i vården. Den bild som Länsstyrelsen får av de granskade akterna rörande personer under 25 år är att anhöriga ses som en viktig del i vården och att nämnden aktivt arbetar med att anhöriga blir delaktiga vården. Länsstyrelsen finner detta positivt. Den bild som Länsstyrelsen får av de granskade akterna rörande personer över 25 år är att nämnden i första hand arbetar med att stödja den enskilde för att han skall kunna förbättra, alternativt återuppta relationen med anhöriga. Länsstyrelsen finner detta positiv, men vill samtidigt framhålla de forskningsresultat som lyfter fram att strukturerat anhörigstöd, till exempel familjevård och nätverksterapi, parallellt med den enskildes vård förstärker vården positivt. De tre intervjuade männen, som alla är äldre än 25 år, har samtliga valt att inte involvera sina anhöriga i vården. Dock uttrycker de tillit till att de kan få hjälp med att kontakta anhöriga om de skulle vilja det. 14

Boende Enligt 3 kap 1 och 2 SoL har socialnämnden ett ansvar att medverka i samhällsplanering och påverka utformningen av nya och äldre bostadsområden i kommunen. Detta innebär inte att nämnden ges ett övergripande ansvar för att planering bedrivs med hänsyn till människors behov och förutsättningar. Däremot måste nämnden anses ha en skyldighet att påverka planeringen i en sådan inriktning. Enligt 6 kap 1 SoL skall nämnden sörja för att den som behöver vårdas eller bo i ett annat hem än det egna tas emot i ett familjehem eller i ett hem för vård eller boende. I 8 kap 1 SoL fastställs att stöd- och hjälpinsatser av behandlingskaraktär inte medför kostnadsansvar för den enskilde vårdtagaren. För andra stödoch hjälpinsatser får kommunen ta ut skälig ersättning. Av lagens förarbeten framgår att i de fall nämndens biståndsinsats har primärt syfte att ge den enskilde ett boende bör den enskilde i skälig utsträckning själv bidra till kommunens kostnader för inackorderingen. Då insatsens primära syfte är boende gäller hyreslagens bestämmelser om bland annat besittningsskydd, uppsägningstid och hyresvärdens rätt till tillträde till bostaden. I intervjuerna med chefer och representanter för de olika personalgrupperna framkommer att nämnden har totalt 41 lägenheter till sitt förfogande i arbetet med personer med missbruk. Lägenheterna finns på Forsåkergatans stödboende, på Soltorps motivationsboende, i två paviljonger med 3 lägenheter i vardera och i tre fristående hus med 2-4 lägenheter/hus utplacerade på olika platser i kommunen. De som bor i paviljongerna och i de fristående husen har samtliga eget kontrakt på boendet. Vid intervjuerna framkommer att det har varit/är svårt för socialtjänsten att hjälpa de personer som saknar egen bostad och som har fått vård för sitt missbruk att få bostad på den öppna bostadsmarknaden. Dock har nämnden aktivt arbetat med att förbättra tillgången på bostäder för målgruppen. Till exempel har paviljongerna tillkommit under det senaste året. Vidare har nämnden från och med hösten 2005 avtal med den privata hyresvärden, Akelius, där hyresvärden utlovar 12 lägenheter/år till nämndens förfogande. Förhandlingar om liknande avtal pågår även med de två allmännyttiga bostadsbolagen, Mölndalsbostäder och Förbo. I granskningen har det framkommit att nämnden i några fall tillgodoser den enskildes behov av vård och boende genom extern vårdgivare, till exempel andra kommuner, stiftelser och frivilliga organisationer. 15

Soltorps motivationsboende och Forsåkergatans stödboende På Soltorps motivationsboende finns 12 boenden, var av många har en psykiatrisk problematik parallellt med missbruket. Det ställs krav på att de boende skall vara drogfria när de vistas på Soltorp. Av granskningen framgår att den enskildes inflyttning till Soltorps motivationsboende hittills har baserats på beslut om bistånd enligt 4 kap 1 SoL till boende. Vidare att det avtal som den enskilde har fått underteckna i samband med beviljat bistånd heter Boendeavtal. I avtalet regleras bland annat skäl till omedelbar utskrivning och personalens rätt att gå in i lägenheten vid misstanke om att någon farit illa eller är i aktivt missbruk. Enligt avtalet är regelbundna och inbokade samtal med kontaktpersonen och deltagande vid husmöte obligatoriska. Upprepad frånvaro från inbokade samtal med kontaktpersonen eller oanmäld frånvaro vid husmöte medför avhysning från boendet under ett dygn. Hur mycket de enskilda betalar för sitt boende varierar beroende på deras inkomster. I Länsstyrelsens samtal med berörda chefer har det uppmärksammats att nämndens hittillsvarande regler för boendet och för den enskildes kostnadsansvar har varit en sammanblandning av bestämmelserna för vård och boende och bestämmelserna för boende. Nämnden har därefter beslutat att från och med den 1 februari 2007 skall boende på Soltorps motivationsboende vara bistånd i from av vård och boende. Detta innebär bland annat att när den enskilde skall ta ställning till föreslagen vård skall han ha fått noggrann information om vårdens innehåll och han skall samtycka till en vårdplan där målsättningen med vården skall framgå. Hur den beslutade vården skall genomföras bör framgå av en genomförandeplan som upprättas av personal på Soltorp och den enskilde. Den enskilde kan inte åläggas annat kostnadsansvar för vården än den ersättning som nämnden enligt socialtjänstförordningen får ta ut för varje dag, för närvarande 80 kr/dag. Av intervjuerna med chefer och personal framgår att det pågår arbete med en utslussningslägenhet i anslutning till Soltorp. Forsåkergatans stödboende finns i en fastighet med två separata trappuppgångar, totalt 15 lägenheter. De boende har ett andrahandskontrakt av tillfällig art utan besittningsskydd. Enligt förvaltningens Riskinventering hot & våld, uppdaterat 2006-10-12, har alla boende på Forsåkergatans stödboende fortgående, aktivt missbruk. Enligt sektionschefen är den ena trappuppgången på Forsåkergatan avsedd för yngre personer. Bland de personer vars personakter Länsstyrelsen granskat finns bland annat en, idag 33-årig man, som år 2003 flyttade från Soltorps motivationsboende till Forsåkergatans stödboende. Motiveringen till flytten var mannens fortgående missbruk. Av personakten framgår att mannen under år 2005 blivit avstängd från sin OSA- anställning (offentligt skyddat anställning) på grund ogiltig frånvaro och med hänvisning till att han inte fullföljt överenskommelser om drogtester. Samma år ansöker han om vård och behandling på behandlingshem. Boendestödet bedömer att mannen är i stort 16

behov av behandling på grund av sitt missbruk. Nämnden avslår mannens ansökan med motiveringen att han har stöd i sin livssituation från andra instanser och att han ansöker inte i dagsläget om behandling på behandlingshem. Mannen hade då uteblivit från två inbokade samtal med utredande socialsekreterare. Länsstyrelsens bedömning Länsstyrelsen ser det med tillfredställelse att nämnden aktivt har arbetat för och satsat på att tillgodose behovet av bostäder för målgruppen. Länsstyrelsen förutsätter att nämnden även i framtiden aktivt deltar i samhällsplaneringen enligt bestämmelserna i 3 kap 1 och 2 SoL. Det är viktigt att personer som saknar bostad med eget kontrakt ges möjlighet till detta efter det att han/hon fått vård och behandling för sitt missbruk. Det är också viktigt, inte minst utifrån normaliseringsprincip, att de erbjuds bostad med eget kontrakt på olika platser i kommunens befintliga bostadsbestånd så att det inte bildas olika typer av kategoriboenden i kommunen. Länsstyrelsen vill påtala att bland personer med samtidigt missbruk och psykiskt funktionshinder kan det finnas enskilda personer som har långvarigt behov av stöd i sitt boende utifrån sitt psykiska funktionshinder. Länsstyrelsen anser att detta behov inte får medföra att personerna inte får bostad med eget kontrakt. Länsstyrelsen finner det positivt att nämnden har klarlagt förutsättningarna för vård och boende på Soltorps motivationsboende och förutsätter att nämnden på liknande sätt ser över och vid behov klargör förutsättningarna för de boenden på Forsåkergatans stödboende. Länsstyrelsen konstaterar att nämnden i de flesta av granskade ärendena följer lagens bestämmelser om individuell bedömning och utgår från individuella behov i val av boendeform/vårdgivare. Dock ifrågasätter Länsstyrelsen att en, idag 33-årig, man under flera år beviljats boende på Forsåkergatans stödboende utan att nämnden mer aktivt arbetat med att han fått vård och behandling för sitt missbruk. Länsstyrelsen anser det viktigt att nämnden definierar vilken målgrupp, till exempel utifrån ålder, kön, missbruk och eventuell psykiskt funktionshinder, som de olika boendena riktar sig till. Enligt Länsstyrelsens bedömning är det inte rimligt att en person i 30-årsåldern med fortgående missbruk under flera år bor tillsammans med betydligt äldre personer som har omfattande missbruk och kroniska missbruksrelaterade skador. 17

Samverkan Bestämmelser om samverkan finns i 3 kap. 1, 4 och 5 socialtjänstlagen. 3 kap 1 SoL anger de uppgifter som åvilar socialnämnden inom socialtjänsten. I 3 kap 4 SoL framgår att socialnämnden skall i den uppsökande verksamheten upplysa om socialtjänsten och erbjuda grupper och enskilda sin hjälp. När det är lämpligt skall nämnden härvid samverka med andra samhällsorgan och med organisationer och andra föreningar. I 3 kap 5 SoL framgår att socialnämndens insatser för den enskilde ska utformas och genomföras tillsammans med honom eller henne och vid behov i samverkan med andra samhällsorgan och med organisationer och föreningar. Vid intervjuerna med chefer och personal framkommer att det finns en bra samverkan mellan nämndens olika sektioner och verksamheter. Samverkan sker ofta spontant i individärenden. Det finns ett bra samarbetsklimat inom nämnden. Samverkan hade också enligt personalen blivit bättre och bättre under senare år. Ett problem med samverkan internt var att det i några ärenden kunde bli för många personer involverade i de ärenden som var aktuella på flera sektioner/verksamheter. Vid intervjuerna med chefer och personal framkommer även att det förekommer en omfattande extern samverkan med olika andra myndigheter och organisationer inom missbruksområdet. Samverkan sker även där ofta utifrån individärenden. Vid aktgranskningen framgick att det i flertalet av de ärenden som granskats förekommer samverkan mellan nämndens olika sektioner och verksamheter. Det rörde sig ofta kontakter mellan olika personal samt i viss mån även möten i individärenden. I aktgranskningen framkom även att det förekom extern samverkan med flera andra myndigheter och organisationer bland annat sjukvården. I flera ärenden var dock dokumentation bristfällig när det gäller uppgifter från andra myndigheter och verksamheter till exempel när det rörde sig om personer med psykiska problem och missbruk. Samverkan verkar ske på individnivå men det saknas gemensamt forum för strukturell samverkan. Exempel: I ett ärende inleds utredning 2006-02-01 utifrån ansökan om vård från en 32-årig man. I rapporter från boendestödet görs bedömningen att mannen är i stort behov av vård för sitt missbruk. Han har varit aktuell för boendestöd sedan 2001-04-01. Utredande socialsekreterare och boendestöd verkar inte samarbeta så att mannen erhåller vård. Han klarar inte att bryta sitt missbruk i öppenvård. Mannen får ej den vård han efterfrågar och blir mer frustrerad och aggressiv under sommaren 2006. 2006-10-13 avslutas utredningen utan att han fått avslagsbeslut på sin ansökan. Motiveringen är att han uteblivit från två besök och inte hört av sig under en längre tid. Ingen bedömning om åtgärder enligt LVM görs. 18

Länsstyrelsens bedömning Personer med missbruksproblem som kommer i kontakt med socialtjänsten har ofta sammansatta problem som kräver insatser från flera verksamhetsområden inom den egna nämnden och med andra myndigheter. Länsstyrelsen anser att en väl utvecklad samverkan, både på övergripande nivå och i enskilda ärenden, bidrar till en ökad professionalitet och kompetens och är ur många aspekter en förutsättning för att socialtjänsten ska kunna lösa sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt och för att den enskilde missbrukaren ska kunna få den hjälp och stöd som är nödvändig. En av missbruksvårdens allvarligaste brister är bristen på samordnade insatser mellan olika myndigheter. I betänkandet Personer med tungt missbruk- Stimulans till bättre vård och behandling ( SOU 2005:82) framkommer att bristande samordning utmärker framförallt hälso- och sjukvårdens samt socialtjänstens insatser. Organisationen av missbruksvården måste bygga på att det behövs tid och möjlighet för samordnade insatser från samhällets olika sektorer. De nationella samordnarna för psykiatri, Anders Milton, och för narkotika, Björn Fries, har 2005 gjort en programförklaringen i 10 punkter för att bättre möta behoven hos personer med både missbruk och psykisk sjukdom. Där påtalas bland annat att missbruk och psykisk sjukdom ska behandlas samtidigt, att organisationer och verksamheter ska anpassas, gemensam behovsanalys krävs samt att insatserna ska samordnas. I Prop. 1996/97:124 och i Socialstyrelsens handbok Handläggning och dokumentation inom socialtjänsten framgår även vikten av strukturerad planering och samverkan med andra myndigheter i missbruksvården. Länsstyrelsen konstaterar att det finns en omfattande samverkan internt inom nämnden såväl externt med andra myndigheter och organisationer i enskilda ärenden. I aktgranskningen framgår att det finns samarbete med till exempel Mölndals sjukhus, kriminalvård och Hvidehus. Länsstyrelsen ser det som positivt. Länsstyrelsen anser dock att det utifrån intervjuer, aktgranskning och de riktlinjer som vi tagit del av från nämnden framgår att det saknas formaliserade och strukturerade rutiner och dokumentation för samverkan, både internt och externt på en övergripande nivå. I några enstaka fall av de granskade ärendena var samverkan bristfällig eller mycket bristfällig. Länsstyrelsen ser det som mycket positivt att nämnden i samverkan med Sahlgrenska universitetssjukhusets beroendeklinik kommer att öppna en specialiserad och integrerad öppenvårdsmottagning för missbrukare under 2007. 19

Barnperspektivet I 1 kap. 2 socialtjänstlagen framgår att när åtgärder rör barn skall det särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. I intervjuer med chefer och personal uppger de att de har ett barnperspektiv i ärende som rör personer med missbruksproblem och där det förekommer minderåriga barn. Missbrukande föräldrar med barn prioriteras och erbjuds bistånd till olika insatser. I ärenden som rör personer med missbruksproblem och där det finns barn är ofta socialsekreterare från Familjesektionen involverade i ärendet. Det finns ett bra samarbete mellan Vuxen- och familjesektionen och barnens situation och behov blir då ofta belysta på ett bra sätt. Personalen arbetar för att barn ska kunna ha kontakt och umgänge med sina föräldrar. Personalen pratar även med föräldrar om deras barn. Cheferna uppgav att missbrukande mödrar uppmärksammas i hög grad medan missbrukande fäder uppmärksammas sämre i de fall barn inte är bosatta hemma hos föräldern. Personalen ansåg att det finns ett barnperspektiv i deras arbete men att detta nog kan förbättras ytterligare på Vuxensektionen. Vid granskningen av akterna framkom att det i 13 ärenden av 54 granskade ärenden förekom minderåriga barn. Av dessa ärenden hade fyra ärenden ett klart barnperspektiv. Av dokumentation och utredning framgick barnens situation och behov och nämnden samverkade i ärendet och arbetade aktivt med planering och olika insatser för föräldrar och barn, bland annat genom möten, samtal och beviljande av resor vid umgängestillfällen. I dessa ärenden förekom samverkan med Familjesektionen. I övriga nio ärenden fanns inget barnperspektiv eller så framgick inte barnens situation alls av dokumentationen. I flera ärenden saknades helt uppgifter om barnen. Länsstyrelsens bedömning Länsstyrelsen riktar kritik mot nämnden för att det i nio av de tretton granskade ärenden där det förekom barn inte framgick något barnperspektiv. Flera av dessa ärenden saknade helt uppgifter i dokumentationen om barnen och deras situation. Principen om barnets bästa är förankrad i all lagstiftning som berör barn och har tydligt kommit till utryck i 1 kap. 2 SoL. Bestämmelsen svarar mot artikel 3 i FN: s barnkonvention. Detta är en av barnkonventionens grundpelare. I SOU 2001:72 beskrivs tre olika former av barnperspektiv, barnets eget perspektiv, det vuxna barnperspektivet och samhällets barnperspektiv. Att ha ett barnperspektiv innebär att se olika beslutsalternativ ur barnets synvinkel, d.v.s. att se med barns ögon. Det handlar om att försöka ta reda på hur barn upplever sin situation och eventuella förändringar. Att ha ett barnperspektiv i beslutsfattandet innebär också att man analyserar vilka följder ett beslut kan få för ett enskilt barn.(sou 1997:116) Många av de personer som har missbruksproblem är också föräldrar. Barn till föräldrar som har missbruksproblem är en särskilt utsatt grupp. 20

Länsstyrelsen anser det viktigt att nämnden är uppmärksam på de missbrukande personernas minderåriga barn och deras behov, även om de inte är bosatta med sina föräldrar. Att vuxna får bästa möjliga stöd ligger också i barnets intresse. I socialtjänstens arbete med personer med missbruksproblem som har minderåriga barn innebär ett barnperspektiv att man som socialsekreterare sätter sig in i och försöker förstå barns och ungdomars situation och behov. Länsstyrelsen anser att i de fall barn förekommer skall barnens situation och behov framgå i dokumentation och utredning. Nämnden ska alltid vid utredningar och insatser beakta och ta hänsyn till vad barnets bästa kräver. Länsstyrelsen anser att nämnden bör se över sitt arbete med barnperspektivet och ta fram tydliga rutiner för hur det ska tillgodoses i arbetet med personer med missbruksproblem som har minderåriga barn. 21

Våldsutsatta kvinnor I 5 kap. 11 socialtjänstlagen framgår att socialnämnden bör verka för att den som utsatts för brott och dennes anhöriga får stöd och hjälp. Socialnämnden bör särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp i hemmet kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation. Nämnden bör också beakta att barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående vuxna är offer för brott och kan vara i behov av stöd och hjälp. I Länsstyrelsens aktgranskning av 54 ärenden rörde 18 ärenden kvinnor. Av dokumentationen framgick att två av dessa kvinnor varit utsatta för våld. Vid aktgranskningen framkom att nämnden bedömde kvinnornas situation och utsatthet samt vidtog olika stödinsatser. Nämndens insatser var bland annat skyddsboende, tillkallande av polis och beviljande av kontaktperson. Länsstyrelsens bedömning I betänkandet Att ta ansvar för sina insatser - Socialstyrelsens stöd till våldsutsatta kvinnor (SOU 2006:65) framgår att kvinnor med missbruksproblem är en av de mest utsatta grupper när det gäller förekomsten av våld mot kvinnor. Länsstyrelsen konstaterar att nämnden har handlagt de ärenden som rört våldsutsatta kvinnor på ett bra sätt utifrån gällande lagar och riktlinjer och att de insatser nämnden vidtagit har kommit kvinnorna till del. Länsstyrelsen anser det viktigt att nämnden är observant och uppmärksammar målgruppen kvinnor med missbruksproblem som utsätts för våld. Nämnden bör ha klara rutiner för hur man handläggar ärenden där det förekommer våldsutsatta kvinnor och barn så att de som utsatts för brott får det stöd och hjälp de kan vara i behov av för att förändra sin situation. I proposition 2006/07:38 föreslås även ett förtydligande av socialtjänstens ansvar för insatser för att brottsoffer, främst våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld, får det stöd de behöver. Ambitionen är bland annat att stimulera utvecklingen av målinriktade, strukturerade och samordnade insatser på kommunal nivå. Den lagändring som föreslås gäller förändringar i 5 kap. 11 SoL där bland annat nuvarande lydelse socialnämnden bör ändras till socialnämnden skall. Lagändringen träder i kraft 1 juli 2007. 22