Samverkan i sociala insatsgrupper. vägledning för lokalt arbete i syfte att motverka en kriminell livsstil bland unga

Samverkan i sociala insatsgrupper vägledning för lokalt arbete i syfte att motverka en kriminell livsstil bland unga

Du får gärna citera Socialstyrelsens texter om du uppger källan, exempelvis i utbildningsmaterial till självkostnadspris, men du får inte använda texterna i kommersiella sammanhang. Socialstyrelsen har ensamrätt att bestämma hur detta verk får användas, enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen). Även bilder, fotografier och illustrationer är skyddade av upphovsrätten, och du måste ha upphovsmannens tillstånd för att använda dem. ISBN 978-91-87169-93-9 Artikelnr 2012-12-4 Omslag Foto Socialstyrelsen/Iwa Wasberg Johnér/Martin Runeborg, Personen på bilden har inte någon koppling till innehållet Tryck Edita Västra Aros, Västerås, december 2012

Förord På uppdrag av regeringen (Ju2011/1906/KRIM) har Socialstyrelsen tagit fram denna vägledning om hur man kan skapa förutsättningar för ett gott samverkansarbete, och hur man kan genomföra det praktiska arbetet kring ungdomar i riskzon att utveckla en kriminell livsstil eller som behöver stöd att lämna ett kriminellt nätverk. Tanken med de sociala insatsgrupperna är att det stöd som ges från olika aktörer samordnas på ett tydligt sätt. Aktörer som kan bli aktuella i det praktiska arbetet med en ungdom är framför allt socialtjänst, polis, skola och vårdnadshavare. Därutöver kan arbetsförmedlingen, barn- och ungdomspsykiatrin och olika frivilligorganisationer bli betydelsefulla i det praktiska arbetet med ungdomen. Syftet med vägledningen är att berörda myndigheter ska få stöd i samverkansfrågorna, utifrån bästa tillgängliga kunskap på området. Vägledningen beskriver bland annat hur man kan upptäcka ungdomar i behov av stöd från en social insatsgrupp, hur man kan skapa förutsättningar för en god samverkan, hur olika aktörer kan bidra i arbetet med ungdomarna, hur bestämmelser kring sekretessen ser ut och hur man lokalt kan följa upp hur samverkan har fungerat och vilka resultaten varit för enskilda ungdomar. Mottagare av vägledningen är i första hand verksamma inom socialtjänst, polis och skola. Informationen i vägledningen bygger kunskap utifrån lagar och förordningar, forskning om samverkan och metoder i det brottsförebyggande arbetet och de erfarenheter som idag finns i de tolv försöksverksamheterna i landet. Projektledare för arbetet med vägledningen har varit Rose-Marie Nylander. Julia Grosse har genomfört en sammanställning av kunskapen kring samverkansmodeller i det brottsförebyggande arbetet. Cecilia Molinder Berglund har genomfört en rättsutredning och en juridisk granskning av vägledningen. 3

Förord En arbetsgrupp och en styrgrupp med representanter från Rikspolisstyrelsen, Polismyndigheten i Stockholm, Skolverket, Skolinspektionen och Sveriges Kommuner och Landsting har följt arbetet med vägledningen och lämnat värdefulla synpunkter. En referensgrupp med representanter från Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Kronofogden, Kriminalvården, Statens institutionsstyrelse och Ungdomsstyrelsen har konsulterats i viktiga frågor. Representanter från socialtjänsten och polisen i försöksverksamheterna har bjudits in till gemensamma diskussioner på Socialstyrelsen. Samtliga försöksverksamheter har fått ta del av och lämnat synpunkter på utkast av vägledningen. Lars-Erik Holm Generaldirektör 4

Innehåll Förord... 3 Samverkan i sociala insatsgrupper... 7 Regeringsuppdrag...7 Samverkan i sociala insatsgrupper...8 Vägledningens syfte, mottagare och innehåll...8 Centrala begrepp och läsanvisningar... 10 Centrala begrepp... 10 Läsanvisning... 11 Olika aktörers ansvar, roll och bidrag... 13 Socialnämnden... 13 Polisen... 14 Skolan... 15 Kommunens kultur- och fritidsverksamhet... 17 Psykiatriska öppenvården... 18 Statens institutionsstyrelse... 18 Kriminalvården... 20 Arbetsförmedlingen... 21 Försäkringskassan... 22 Kronofogden... 23 Ideella verksamheter... 23 Förutsättningar för att skapa en god samverkan... 30 Kunskap om samverkan... 30 Forskning om samverkansmodeller i det brottsförebyggande arbetet... 33 Att påbörja en samverkan i sociala insatsgrupper... 36 Kartläggning av de lokala problemen... 36 Att skapa en tydlig organisation för arbetet... 36 Samordning av samverkan och insatserna... 39 Gemensamma utgångspunkter för arbetet... 41 5

Innehåll Att upptäcka ungdomar i riskzon... 44 Målgruppen för de sociala insatsgrupperna... 44 Att informera om de sociala insatsgrupperna... 45 Att upptäcka ungdomar i riskzon... 46 Anmälan till socialnämnden... 47 Samtycke till informationsutbyte... 49 Socialtjänsten utreder och bedömer behov av insatser... 50 Socialtjänstens förhandsbedömning... 50 Socialtjänstens utredning... 51 Strukturerad risk- och behovsbedömning... 53 Att inhämta uppgifter i samband med utredning... 55 Dokumentation... 56 Insatser för att förhindra återfall i brott... 59 Forskning om metoder för att förhindra återfall i brott bland unga... 59 Systematiskt förbättrings- och kvalitetsarbete... 63 Uppföljning av de sociala insatsgrupperna... 64 Upptäcka förändring över tid... 66 Referenser... 69 Bilaga 1 Sekretess... 73 Allmänt om sekretess... 73 Sekretess på socialtjänstens och polisens områden... 73 Exempel på sekretessbrytande bestämmelser och undantag från sekretess.74 Samtycke till informationsutbyte... 77 6

Samverkan i sociala insatsgrupper Det är vanligt att unga begår kriminella handlingar, särskilt tillsammans med andra jämnåriga. Ofta rör det sig om några enstaka tillfällen och relativt lindriga förseelser som snatteri, men en del fortsätter att begå fler och allvarligare brott och riskerar på sikt att utveckla en kriminell livsstil [1, 2]. Grupper som systematiskt begår brott finns i dag på de flesta orter i Sverige och består av mycket brottsbenägna ungdomar. Ungdomar som tillhör någon gruppering eller nätverk begår som regel fler och grövre brott än de ungdomar som inte tillhör någon gruppering. Att vara medlem i en sådan gruppering eller gäng kan vara ett tecken på att en ung person är på väg in i en kriminell livsstil [3, 4]. Att lämna en kriminell livsstil kan vara förknippat med att lämna en kriminell gruppering eller ett kriminellt gäng och betecknas då som ett avhopp. Ungdomsgängen utgör inte sällan en rekryteringsbas till en mer organiserad brottslighet och dessa ungdomar löper därmed stor risk att bli nästa generations tungt kriminella [4]. Regeringsuppdrag Utredningen mot kriminella grupperingar fann i sitt betänkande Kriminella grupperingar motverka rekrytering och underlätta avhopp (SOU 2010:15) att tidiga, tydliga och koordinerade insatser ökar chanserna att skapa bättre framtidsutsikter för dessa ungdomar. Ett förslag i utredningen är att samverkansgrupper sociala insatsgrupper bestående av i första hand socialtjänst, polis och skola ska bildas på lokal nivå. På uppdrag av regeringen har Rikspolisstyrelsen (RPS) under våren 2011 initierat försöksverksamheter för sociala insatsgrupper i tolv stadsdelar eller kommuner i landet 1. Ersta Sköndal högskola har genomfört en utvärdering av verksamheterna. Inom ramen för regeringsuppdraget har Socialstyrelsen tagit fram en vägledning för hur man kan skapa förutsättningar för ett gott samverkansarbete och hur man kan genomföra det 1. Gottsunda (Uppsala), Hyllie (Malmö), Västra Hisingen (Göteborg), Lund, Spånga-Tensta (Stockholm), Södertälje, Botkyrka, Karlskrona, Borlänge, Linköping, Örebro och Boden. Mer information om försöksverksamheterna och kontaktuppgifter finns på www.polisen.se. 7

Samverkan i sociala insatsgrupper praktiska arbetet kring ungdomar i riskzon att utveckla en kriminell livsstil eller som behöver stöd att lämna ett kriminellt nätverk. Samverkan i sociala insatsgrupper De sociala insatsgrupperna riktar sig till unga som: riskerar att rekryteras till kriminella nätverk eller utveckla en kriminell livsstil behöver stöd för att lämna ett kriminellt nätverk eller en kriminell livsstil. Sociala insatsgrupper kan beskrivas som en lokal samarbetsform där insatser för att förhindra att unga utvecklar en kriminell livsstil samordnas på individnivå, utifrån en åtgärdsplan som upprättas för varje ungdom. Aktuella aktörer i arbetet är framför allt socialtjänst, polis och skola. Andra aktörer som exempelvis Arbetsförmedlingen, barn- och ungdomspsykiatrin och olika frivilligorganisationer kan bli mycket betydelsefulla i det praktiska arbetet med ungdomen. Enligt regeringsbeslutet vilar huvudansvaret för arbetet med de sociala insatsgrupperna på socialtjänsten i den kommun där den unge bor. Vägledningens syfte, mottagare och innehåll Mottagare för vägledningen är verksamma inom socialtjänst, polis och skola eller andra verksamheter som ingår i ett sådant här samverkansarbete. Syftet med vägledningen är att berörda myndigheter ska få stöd i samverkansfrågorna, utifrån bästa tillgängliga kunskap på området. Vägledningen beskriver bland annat hur man kan upptäcka ungdomar i behov av stöd från en social insatsgrupp, hur man kan skapa förutsättningar för en god samverkan, hur olika aktörer kan bidra i arbetet med ungdomarna, hur bestämmelser kring sekretessen ser ut och hur man lokalt kan följa upp hur samverkan har fungerat och vilka resultaten varit för enskilda ungdomar. Vägledningen har fokus på det förebyggande arbetet med de unga, det vill säga att motverka rekrytering till kriminella nätverk eller att utveckla en kriminell livsstil. Informationen i vägledningen om arbetet med att ge 8

Samverkan i sociala insatsgrupper stöd till någon som vill hoppa av ett kriminellt nätverk är begränsad, då det finns mycket lite etablerad kunskap om hur ett sådant arbete bäst kan genomföras. Bästa tillgängliga kunskap Informationen i vägledningen bygger på lagar och förordningar, befintlig forskning om samverkan och brottsförebyggande arbete och på de erfarenheter som idag finns från försöksverksamheterna i landet. En betydelsefull utgångspunkt i arbetet med vägledningen har varit den kartläggning av forskningen kring samverkansmodeller i det brottsförebyggande arbetet, som Socialstyrelsen har genomfört: Kartläggning av forskning kring samverkansinterventioner med syfte att motverka en kriminell livsstil bland unga [5]. 9

Centrala begrepp och läsanvisningar Centrala begrepp Vissa begrepp kommer att beskrivas fortlöpande i text där de förekommer. Andra är mer centrala och återkommer på många ställen genom vägledningen och behöver förtydligas redan i ett inledande skede. I vägledningen gäller följande definitioner av: Samverkan, samordning och samsyn Begreppen samverkan, samordning och samsyn används flitigt i litteratur som rör samverkan men kan också förklaras på många olika sätt. Det finns därför en anledning till att redan tidigt definiera vad Socialstyrelsen menar när de används i den här vägledningen. Samverkan handlar om att olika aktörer tillför sina specifika resurser, kompetenser och kunskaper till en uppgift som man gemensamt har att genomföra [6]. De aktörer som ingår i arbetet ger stödinsatser utifrån sina uppdrag och sitt ansvar men man arbetar samtidigt gemensamt med att koordinera insatserna för att kunna åstadkomma ett mer samlat stöd till ungdomen, det vill säga samordning av insatserna. Samordning kan bland annat handla om att insatser kommer i rätt följd. Samsyn handlar om att ha en gemensam bild av utgångspunkterna för samverkansarbetet med målgruppen och hur de olika delarna i arbetet ska genomföras. Kriminell livsstil Begreppet kriminell livsstil används ofta i litteratur som handlar om brottsförebyggande arbete, men är sällan tydligt definierat. Den definition som används i denna vägledning är att det handlar om att en person ägnar sig åt kriminella handlingar i sådan utsträckning och i en sådan omfattning att det går att betrakta som en del av personens sätt att leva och försörja sig. 10

Centrala begrepp och läsanvisningar Läsanvisning Några avsnitt i vägledningen riktar sig mer allmänt till de olika aktörer som kan bli aktuella i ett lokalt arbete med sociala insatsgrupper. Eftersom socialtjänsten enligt regeringsuppdraget har huvudansvaret för arbetet i de sociala insatsgrupperna, berör vissa delar i vägledningen särskilt socialtjänstens utredningsarbete och de insatser som socialtjänsten kan erbjuda en ungdom. Dessa avsnitt riktar sig i första hand till socialtjänsten men kan även ge andra samverkansparter inblick i vad som gäller och är utgångspunkterna i socialtjänstens arbete. Olika aktörers ansvar, roll och bidrag, s. 13 29 Avsnittet ger en överblick om det ansvar och den roll olika aktörer har i arbetet med unga i riskzon. I avsnittet sammanfattas också hur de olika aktörerna kan bidra i det praktiska arbetet med en ungdom. Förutsättningar för att skapa en god samverkan, s. 30 35 I avsnittet beskrivs hur man kan skapa förutsättningar för att åstadkomma en fungerande samverkan som är stabil över tid. Avsnittet beskriver också hur kunskapsunderlaget ser ut när det gäller samverkansmodeller i det brottsförebyggande arbetet. Att påbörja en samverkan i sociala insatsgrupper, s. 36 43 Avsnittet riktar sig till de verksamheter som överväger eller har beslutat att påbörja ett arbete med samverkan enligt modellen för de sociala insatsgrupperna. I avsnittet beskrivs bland annat hur man kan skapa en tydlig organisation och tydlig struktur för de olika delarna i samverkansarbetet med målgruppen. Att upptäcka ungdomar i riskzon, s. 44 49 I avsnittet beskrivs den tänkta målgruppen för de sociala insatsgruppernas arbete och vilka risk- och skyddsfaktorer som är betydelsefulla att uppmärksamma för att upptäcka ungdomar i riskzon och de som är i behov av ett mer riktat stöd från flera aktörer. Socialtjänsten utreder och bedömer behov av insatser, s. 50 58 Avsnittet handlar om socialtjänstens handläggning och dokumentation i samband med en utredning. Informationen i detta avsnitt riktar sig i första hand till de socialtjänster som utreder och tar beslut om insatser till de ungdomar som är i behov av stöd från en social insatsgrupp. 11

Centrala begrepp och läsanvisningar Insatser för att förhindra återfall i brott, s. 59 62 I avsnittet beskrivs hur forskningen ser ut när det gäller effekter av specifika insatser för att förhindra återfall i brott bland unga. Informationen ska kunna utgöra ett stöd till i första hand socialtjänsten, i beslutet om vilka insatser som kan vara lämpliga att erbjuda de ungdomar som är behov av stöd från en social insatsgrupp. Systematiskt förbättrings- och kvalitetsarbete, s. 63 68 Avsnittet beskriver hur man kan följa upp arbetet med de sociala insatsgrupperna. Det handlar om att följa upp hur samverkan har fungerat men också vilka resultaten varit för enskilda ungdomar som fått stöd från en social insatsgrupp. 12

Olika aktörers ansvar, roll och bidrag Målgruppen för de sociala insatsgrupperna har vanligtvis problem inom flera livsområden och behöver ett samlat stöd från olika aktörer. Detta avsnitt ger en överblick över olika aktörers ansvar och roll i arbetet med unga i riskzon att utveckla en kriminell livsstil. I en tabell på sidan 25 sammanfattas de olika aktörernas tänkbara bidrag i det praktiska arbetet med ungdomar i de sociala insatsgrupperna. Socialnämnden Varje kommun svarar för socialtjänsten inom sitt område, och har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver. Detta innebär ingen inskränkning i det ansvar som vilar på andra huvudmän. (2 kap. 1 första stycket socialtjänstlagen (2001:453), SoL) Av 5 kap. 1 SoL framgår att socialnämnden bland annat ska verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda förhållanden, i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och ungdom. Socialnämnden ska särskilt uppmärksamma och följa utvecklingen hos barn och ungdom som har visat tecken till en ogynnsam utveckling och i nära samarbete med hemmen sörja för att barn och ungdom som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver och, om hänsynen till den unges bästa motiverar det, vård och fostran utanför det egna hemmet. Det övergripande ansvaret inbegriper även ungdomar dömda till sluten ungdomsvård och som är intagna på något av Statens institutionsstyrelses, SiS, institutioner. Mer om socialtjänstens arbete med barn och unga som begår brott i Barn och unga som begår brott. Handbok för socialtjänsten [7]. Socialnämnden ska sörja för att den som behöver vårdas eller bo i ett annat hem än det egna tas emot i ett familjehem eller i ett hem för vård eller boende. Socialnämnden ansvarar för att den som genom nämndens försorg har tagits emot i ett annat hem än det egna får god vård. Vården bör utformas så att den främjar den enskildes samhörighet med anhöriga och andra närstående samt kontakt med hemmiljön. (6 kap. 1 SoL) 13

Olika aktörers ansvar, roll och bidrag Socialtjänstlagen bygger på frivillighet. Bestämmelser om vård utan samtycke finns bland annat i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Insatser inom socialtjänsten för barn och ungdom ska göras i samförstånd med den unge och hans eller hennes vårdnadshavare enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen (2001:453). Insatserna skall präglas av respekt för den unges människovärde och integritet. Den som är under 18 år ska dock beredas vård enligt denna lag, om någon av de situationer som anges i 2 eller 3 föreligger och det kan antas att behövlig vård inte kan ges den unge med samtycke av den eller dem som har vårdnaden om honom eller henne och, när den unge har fyllt 15 år, av honom eller henne själv. Vård med stöd av 3 får även beredas den som har fyllt 18 men inte 20 år, om sådan vård med hänsyn till den unges behov och personliga förhållanden i övrigt är lämpligare än någon annan vård och det kan antas att behövlig vård inte kan ges med den unges samtycke. (1 LVU) Vården kan beslutas på grund av antingen en ungdoms eget beteende som exempelvis brottslig verksamhet, eller förhållanden i hemmet. Enligt 2 LVU ska vård beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. Enligt 3 LVU ska vård också beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende. Enligt samma paragraf ska vård också beslutas om den som dömts till sluten ungdomsvård enligt 32 kap. 5 brottsbalken vid verkställighetens slut bedömts vara i uppenbart behov av fortsatt vård för att inte löpa sådan risk som avses i första stycket. Polisen Av 1 polislagen (1984:387) framgår att polisens arbete ska syfta till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp. Polisens uppgifter beskrivs övergripande i 2 polislagen. Enligt denna ska polisen förebygga brott och andra störningar av den allmänna ordningen eller säkerheten, övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, hindra störningar därav samt ingripa när sådana har inträffat, bedriva spaning och utredning i fråga om brott som hör under allmänt åtal, lämna allmänheten skydd, upplysningar och annan hjälp, när sådant bistånd lämpligen kan ges av polisen och fullgöra den verksamhet som ankommer på polisen enligt särskilda bestämmelser. 14

Olika aktörers ansvar, roll och bidrag Polisens skyldighet att samarbeta med andra myndigheter och organisationer regleras i 3 polislagen. Enligt denna ska polisen samarbeta med åklagarmyndigheterna och andra myndigheter och organisationer vilkas verksamhet berör polisverksamheten. Särskilt åligger det därvid polisen att fortlöpande samarbeta med myndigheterna inom socialtjänsten och snarast underrätta dessa om förhållanden som bör föranleda någon åtgärd av dem. Det anges också att andra myndigheter ska ge polisen stöd i dess arbete. De särskilda regler med avseende på ungdomar som utsätts för brott eller unga lagöverträdare som finns i bland annat rättegångsbalken (1942:740), förundersökningskungörelsen (1947:948) samt lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare medför krav på att polisen i olika avseenden prioriterar arbetet med ungdomar. Skolan Skolan har inget formellt brottsförebyggande uppdrag men kan genom sitt utbildningsuppdrag indirekt bidra i det brottsförebyggande arbetet. Skolan möter alla barn och unga under en lång och sammanhållen tid och kan därmed sägas ha unika möjligheter att upptäcka om något inte står rätt till. Skolan kan uppmärksamma tydliga signaler som skolk, förändrade skolresultat, delaktighet i våld och mobbing och andra sociala problem. Av 5 kap. skollagen (2010:800) framgår att skolan har ett ansvar att främja trygghet och studiero och att skapa goda lärandemiljöer. Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling. (3 kap. 3 skollagen) Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. (1 kap. 4 skollagen) Om det inom ramen för undervisningen eller genom resultatet på ett nationellt prov, genom uppgifter från lärare, övrig skolpersonal, en elev eller en elevs vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer att det kan 15

Olika aktörers ansvar, roll och bidrag befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, ska detta anmälas till rektorn. Rektorn ska se till att elevens behov av särskilt stöd skyndsamt utreds. (3 kap. 8 skollagen) Ett åtgärdsprogram ska utarbetas för en elev som ska ges särskilt stöd. Av programmet ska det framgå vilka behoven är, hur de ska tillgodoses och hur åtgärderna ska följas upp och utvärderas. Åtgärdsprogrammet beslutas av rektorn. (3 kap. 9 skollagen) I gymnasieskolan gäller särskilda regler för en elev som riskerar att inte få godkända betyg. Handlar det om en enskild kurs har han eller hon rätt att gå om kursen och om det handlar om flera kurser kan skolan behöva utreda behovet av särskilt stöd. En annan åtgärd är att eleven ges möjlighet att reducera sitt yrkes- eller studieförberedande program. För de elever som inte blivit antagna till ett nationellt program finns fem olika introduktionsprogram som ska syfta till förberedelse till annan gymnasial utbildning eller arbetsmarknaden. I den nya skollagen som införts har kraven för elevhälsan skärpts ytterligare. En skola ska nu erbjuda en samlad elevhälsa med tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog, kurator och personal med specialpedagogisk kompetens. Att olika kompetenser samarbetar är avgörande för att effektivt kunna hjälpa elever som har behov av stöd. Grunden för arbetet är att tydliggöra att hälsa och lärande hänger ihop och att elever som mår bra anses ha bättre förutsättningar att lyckas i skolan. Elevhälsan ska främst vara förebyggande och hälsofrämjande och elevernas utveckling mot utbildningens mål ska stödjas (se 2 kap. 25 skollagen). Av 7 kap. 21 skollagen följer att hemkommunen ansvarar för att följa upp skolplikten. Innebörden är först och främst att kommunen ska bevaka att skolpliktiga elever verkligen fullgör sin skolgång. Rektorn bör skapa rutiner för kontinuerlig frånvarorapportering som gör det möjligt att snarast uppmärksamma och ha en samlad bild av elevernas frånvaro. Rektorn bör också se till att det bedrivs arbete på skolan som främjar närvaro och att elever görs delaktiga i arbetet. Hemkommunen respektive huvudmannen bör ha rutiner för att tillse att skolplikten fullgörs (Se Skolverkets allmänna råd (SKOLFS 2012:34) om att främja närvaro och att uppmärksamma, utreda och åtgärda frånvaro i skolan). När det gäller gymnasieskolan respektive gymnasiesärskolan framgår av 15 kap. 16 respektive 18 kap. 16 skollagen att en elev ska delta i den verksamhet som anordnas för att ge den avsedda utbildningen, om eleven inte har giltigt skäl att utebli. En hemkommun ska löpande hålla sig informerad om hur de ungdomar i kommunen som fullgjort sin skolplikt men som inte fyllt 20 år, är 16

Olika aktörers ansvar, roll och bidrag sysselsatta, i syfte att kunna erbjuda dem lämpliga individuella åtgärder (29 kap. 9 skollagen). Det kallas det kommunala informationsansvaret eller uppföljningsansvaret. Arbetet med informationsansvaret ser olika ut i kommunerna. I Skolverkets senaste uppföljningsrapport [8] framgår att det ofta varit rektor för dåvarande individuella programmet, eller andra gymnasieprogram som ledde arbetet. I sex av tio kommuner var det studie- och yrkesvägledaren som skötte det praktiska arbetet. Kommunens kultur- och fritidsverksamhet Inom en kommun finns ofta en kultur- och fritidsförvaltning som arbetar för att kommunens invånare ska få möjlighetet till en meningsfull fritid. Kommunernas verksamhet som riktar sig till unga har ofta ett brett utbud av aktiviteter inom både kultur och idrott. Verksamheternas mål är ofta att på olika sätt främja de ungas sociala etablering och integration i samhället och vuxenvärlden. Många av de kultur- och fritidsaktiviteter som finns för ungdomar riktas till ungdomar generellt till exempel fritidsgårdar och aktivitetshus och i de flesta kommuner finns gruppverksamheter för unga med fokus på olika frågor som berör ungdomar och unga vuxna. I vissa kommuner finns särskilda program eller aktiviteter som riktar sig till särskilt utsatta grupper av unga [9]. Att erbjuda ungdomar lättillgängliga och meningsfulla fritidsaktiviteter som främjar umgänget med socialt fungerande jämnåriga och vuxna är angeläget [10]. Tillgången till meningsfull sysselsättning på fritiden utgör en del av ungdomars välfärd och kan i förlängningen fungera som en skyddsfaktor som bidrar till att ungdomar hindras från att begå brott. Olika typer av fritidsaktiviteter kan tänkas främja såväl den fysiska som den psykiska hälsan, bidra till en positiv självbild och gynna en god social utveckling [9]. Genom fritidsaktiviteter kan man nå ut till ungdomar som inte nås på annat sätt till exempel genom skola eller arbete. Både kommuner och föreningar driver på vissa håll olika typer av program för att öka vuxennärvaron i offentliga miljöer, ibland kallade för trygghetsvandringar. Genom att finnas på gator och torg ska det vara svårare för unga att missbruka alkohol och droger samt att begå brott som skadegörelse, rån och misshandel. 17

Olika aktörers ansvar, roll och bidrag Psykiatriska öppenvården De barn- och ungdomspsykiatriska mottagningarna (BUP) ansvarar vanligtvis för barn- och unga upp till 18 år och deras familjer. Det kan förekomma särskilda samarbetsformer mellan barn- och ungdomspsykiatrin och vuxenpsykiatrin som kan rikta sig mer till unga vuxna (till exempel 16 25 år). Det finns allmänpsykiatriska mottagningar och det kan finnas specialiserade mottagningar som riktar sig till särskilda målgrupper eller har specialiserat sig på olika behandlingsmetoder. Ett komplement till BUP-mottagningarna kan vara särskilda enheter som förstärker öppenvårdsinsatserna när de under en period behöver vara mer intensiva. BUP erbjuder stödsamtal och rådgivning till barn, unga och föräldrar, olika former av terapier bland annat familjeterapier, KBT-behandlingar och psykodynamiska terapier. Många mottagningar tillhandahåller stödgrupper till exempelvis barn med missbrukande föräldrar eller föräldrar med psykiska funktionshinder. BUP erbjuder även farmakologisk behandling när det är nödvändigt. Vid misstanke om psykisk ohälsa eller neuropsykiatrisk problematik genomförs vanligvis i första hand en basutredning om behov av stöd utan BUP:s inblandning exempelvis inom barnhälsovården eller skolans elevhälsa. Ibland kan stöd i till exempelvis skolsituationen vara tillräckligt. Om utredningen eller stödet behöver kompletteras kan man remittera till barn- och ungdomspsykiatrin. Det kan handla om att det behövs en mer omfattande neuropsykiatrisk utredning eller att ungdomen behöver olika former av mer riktade stöd- eller behandlingsinsatser. Vuxenpsykiatrin ansvarar vanligtvis för stöd och behandling för psykisk ohälsa när den unge fyllt 18 år. Vanligtvis sker kontakten via primärvården som gör en första bedömning om problemen är mer allvarliga och akuta som tyder på behov av mer specialiserad behandling remitteras till psykiatrin. Det är inte alltid som neuropsykiatriska funktionshinder upptäcks under barn- och ungdomsåren utan det kan bli aktuellt att genomföra en utredning av sådan problematik i vuxen ålder. Statens institutionsstyrelse På Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem vårdas ungdomar med psykosocial problematik med tvång enligt LVU och ungdomar dömda till sluten ungdomsvård. Ungdomar kan också vårdas frivilligt vid ungdomshemmen med stöd av socialtjänstlagen. SiS uppdrag är att ge placerade ungdomar vård och behandling för att skapa bättre förutsättningar för ett socialt fungerande liv utan missbruk 18

Olika aktörers ansvar, roll och bidrag och kriminalitet. De ungdomar som placerats ska under vistelsetiden får individuellt anpassad vård, behandling och skolgång. Vid början av vårdtiden ska varje ungdom genomgå en utredning som ska ligga till grund för hur planeringen av vården ska se ut. En individuellt anpassad behandlingsplan (kallas verkställighetsplan för sluten ungdomsvård) ska tas fram av SiS efter samråd med socialtjänsten i ungdomens hemkommun. I 5 förordningen (1998:641) om verkställighet av sluten ungdomsvård följer att för den som undergår sluten ungdomsvård ska en verkställighetsplan upprättas efter samråd med socialnämnden i den dömdes hemkommun. I verkställighetsplanen anges de insatser som den unge planeras delta i under verkställigheten. Innehållet i planen ska vara kortfattat, konkret och förståeligt och det ska finnas en koppling mellan den unges problem, behandlingsmål och de insatser som planeras [11]. Det är angeläget att steget mellan ungdomshemmet och samhället utanför inte är allt för stort. Utslussningen ska ske successivt och vara mer omfattande vid slutet av verkställigheten. Verkställigheten ska inledas på en låsbar enhet. Så snart förhållandena medger det ska den dömde ges möjlighet till vistelse under öppnare former. (14 lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård) Målsättningen med verkställigheten av sluten ungdomsvård är att tiden på och utanför institutionen ska användas för att motivera den unge till att bryta med sin kriminella livsstil. Verkställigheten måste därför vara väl planerad och anpassad till den dömdes individuella behov av stöd och hjälp för att klara av att leva ett laglydigt liv utanför institutionen. Ett väl fungerande samarbete mellan Statens institutionsstyrelse och socialtjänsten under hela verkställighetstiden utgör en förutsättning för att åtgärder som inleds under verkställigheten också följs av insatser efter frigivningen. Socialtjänstens delaktighet i verkställighet, från upprättandet av behandlingsplaner till planeringen inför utslussning, är av central betydelse för den dömdes möjligheter till ett liv utan kriminalitet efter frigivning. (Regeringens proposition 2010/11:107 Förbättrad utslussning från sluten ungdomsvård s. 12) 19

Olika aktörers ansvar, roll och bidrag Kriminalvården Kriminalvården är en statlig myndighet som omfattar frivård, häkte och anstalt. Enligt 2 förordningen (2007:1172) med instruktion för Kriminalvården ska Kriminalvården verka för att påföljder verkställs på ett säkert, humant och effektivt sätt, att lagföring kan ske på ett effektivt sätt, och att återfall i brott förebyggs. Myndigheten ska särskilt vidta åtgärder som syftar till att brottslighet under verkställigheten förhindras, frigivningen förbereds, narkotikamissbruket bekämpas och innehållet i verkställigheten anpassas efter varje individs behov. Ett av de viktigaste målen för Kriminalvården är att minska antalet återfall i brott. Det försöker man uppnå med ett aktivt påverkansarbete genom bland annat behandling, arbete och utbildning. Det handlar om att ge de dömda nya färdigheter, kunskaper och ändra tankemönster för att skapa bättre förutsättningar att de ska klara ett liv utan kriminalitet och droger. Av 1 kap. 5 fängelselagen (2010:610) framgår att en individuellt utformad verkställighetsplan ska upprättas för varje intagen. Verkställigheten ska utformas så att den intagnes anpassning till samhället underlättas och att negativa följder av frihetsberövandet motverkas. Verkställigheten ska, i den utsträckning det är möjligt utan att kravet på samhällsskydd eftersätts, särskilt inriktas på åtgärder som är ägnade att förebygga återfall i brott. Verkställigheten ska planeras och utformas efter samråd med den intagne och i samverkan med berörda myndigheter. På anstalten ges möjlighet till vuxenutbildning på grundläggande och gymnasial nivå, arbetsmarknadsutbildning och yrkesutbildning. På vissa ställen finns möjlighet att läsa på högskolenivå. Samtliga anstalter har kontaktpersoner från Arbetsförmedlingen och ungdomar är en prioriterad grupp i detta arbete. Under den sista tiden i anstalt ska förberedelser för den intagnes frigivning vara särskilt inriktade på åtgärder för att underlätta övergången till ett liv i frihet (11 kap. fängelselagen). Man överväger särskilt förutsättningar för att bevilja den intagne en utslussningsåtgärd i övergången från anstalt (frigång, vårdvistelse, vistelse i halvvägshus och utökad frigång). Endast en mindre del av Kriminalvårdens klienter är ungdomar. Cirka 3 4 procent av intagna i anstalt är under 21 år och cirka 13 procent av påbörjade övervakningsklienter i frivård, främst skyddstillsyn, tillhör denna grupp. Genom en särskild ungdomssatsning ska unga dömda uppmärksammas. Inom Kriminalvården finns fem särskilda ungdomsavdelningar med verksamhet som enbart riktar till unga under 21 år. Dessutom finns 20

Olika aktörers ansvar, roll och bidrag det tre ungdomsavdelningar vid häktena i Sollentuna, Göteborg och Malmö som särskilt arbetar med ungdomar. Ungdomar finns också placerade på andra anstalter än de med ungdomsavdelningar. En utveckling i arbetet med unga vuxna är att varje anstalt nu ska ha speciellt utpekade ungdomshandläggare. Kontaktpersonerna för ungdomar som ska ha mer kunskap om hur unga ska omhändertas och bättre kunna stödja ungdomarna. Frivården har särskilt utpekade ungdomshandläggare som arbetar med de ungas problematik och som har nära samarbete med andra myndigheter på orten. Handläggarna har särskilt kompetens kring ungdomar och ungdomars problematik. En betydelsefull del i verkställigheten för unga är möjligheten till studier. Lärcentrum arbetar för att nå ungdomar som kommer till anstalten genom att tidigt erbjuda studier. Det kan också erbjudas arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad utbildning. Kriminalvården arbetar med särskilda program riktade mot missbruk och kriminalitet där vissa särskilt rekommenderas för unga till exempel Brottsbrytet, OTO (One to One), ETS (Enhanced Thinking Skills) och PULS (Program för unga lagöverträdare i svensk kriminalvård). Inom Kriminalvården har man utvecklat ett behandlingsprogram, Entré, som syftar till att stödja intagna, även unga vuxna, som vill hoppa av från kriminella grupperingar. Entré har hittills erbjudits klienter inom frivården. Arbetsförmedlingen Arbetsförmedlingen är Sveriges största förmedlare av arbeten. Den mest angelägna uppgiften för Arbetsförmedlingen är att sammanföra de som behöver anställda med de som söker jobb. Arbetsförmedlingen erbjuder de arbetssökande arbetspolitiska program, varav de största programmen är jobb- och utvecklingsgarantin samt jobbgarantin för unga. Syftet med jobb- och utvecklingsgarantin är att erbjuda insatser till personer som stått utanför arbetsmarknaden en längre tid. Det sker genom individuellt anpassade insatser så att personerna så snart som möjligt ska få arbete eller bli egenförsörjande. Syftet med jobbgarantin för ungdomar är att erbjuda aktiviteter till de som är under 25 år för att så snabbt som möjligt gå vidare till anställning eller studier. Insatserna kan vara studie- och yrkesvägledning, stöd i jobbsökandet av en coach, utbildning och stöd till start av näringsverksamhet och arbetspraktik samt arbetslivsinriktad rehabilitering. Personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga 21

Olika aktörers ansvar, roll och bidrag kan få anställningar med lönebidrag, utvecklingsanställningar och trygghetsanställningar. Arbetssökande som stått utanför arbetsmarknaden en tid kan få nystartsjobb. Arbetsgivaren får ersättning för en del av lönekostnaden. Insatser som kan vara särskilt intressanta i arbetet med ungdomarna som är relevanta för sociala insatsgrupper är a) jobbgaranti för unga (16 24 år), skräddarsydda praktikplatser, särskilt introduktions- och uppföljningsstöd för ungdomar med funktionshinder (SIUS-konsulenter), anställningsstöd i olika former och arbetsmarknadsutbildning. Det finns också möjlighet att ge stöd till arbetsgivare och utbildningsanordnare för att ta emot personer som behöver extra hjälp på arbetsplatsen. Man kan även göra olika anpassningar av arbetsplatsen för personer med olika funktionshinder. Arbetsförmedlingen har även egna specialister såsom psykologer, socialkonsulenter, arbetsterapeuter och sjukgymnaster, dövkonsulenter, dövlag, audionomer och specialpedagoger med inriktning på hörsel samt synpedagoger. I syfte att underlätta ungdomars inträde på arbetsmarknaden drev Arbetsförmedlingen (november 2009 maj 2012) tillsammans med olika aktörer projektet Unga In på Fryshuset i Stockholm. Projektet riktade sig till unga i åldern 16 24 år som inte studerade, arbetade eller hade någon annan känd sysselsättning och som inte heller hade någon kontakt med Arbetsförmedlingen eller hemkommunen. I juni 2012 startade dessutom ett nationellt projekt på fem orter (Stockholm, Göteborg, Malmö, Skellefteå och Gävle). Det nationella projektet har fortsatt fokus på att fånga in ungdomar som befinner sig utanför systemet och bidra till att de får en meningsfull sysselsättning. I projektet kartläggs ungdomarnas livssituation för att de snabbt ska kunna få rätt hjälp för att närma sig arbete eller studier och det fins bland annat tillgång till arbetsförmedlare, studie- och yrkesvägledare, socionomer, SIUS-konsulenter (SIUS Särskilt introduktions- och uppföljningsstöd) och arbetspsykologer. Målet med projektet är att de arbetsmetoder som arbetats fram under projektets gång ska implementeras i ordinarie verksamhet på Arbetsförmedlingen. Försäkringskassan Försäkringskassan tillhandahåller olika bidrag och förmåner ur socialförsäkringen för enskilda individer. En av Försäkringskassans viktigaste uppgifter är att hjälpa den som är sjukskriven att komma tillbaka till arbetslivet. För personer som står långt ifrån arbetslivet samverkar Försäkringskassan med andra myndigheter (arbetsförmedlingen och sjukvården) samt erbjuder en personlig handläggare. 22

Olika aktörers ansvar, roll och bidrag Stöd från Försäkringskassan är framför allt aktuellt när den unge saknar försörjning. Arbetslösa ungdomar kan få tillfälligt aktivitetsstöd via Försäkringskassan när de deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program som de blivit anvisade till av Arbetsförmedlingen medan de söker ett mer varaktigt arbete. Fokus ligger dock på att det är ett tillfälligt stöd som kräver att den unge aktivt söker efter ett ordinarie arbete. Vidare kan man få bostadsbidrag om man har ett eget hushåll och befinner sig under en viss inkomstgräns. Om man har en inkomst kan man även få sjukpenning vid exempelvis behandling för missbruksproblem och annan ersättning utifrån den plan man skapat tillsammans med sin handläggare på Försäkringskassan. Kronofogden Kronofogdens uppdrag är att skapa balans mellan den som ska ha betalt och den som ska betala. Den som har en skuld att betala kan Kronofogden erbjuda stöd och vägledning för att reda ut sin situation. Kronofogden arbetar också förebyggande med att sprida information och öka kunskaperna hos personer som riskerar att tappa kontrollen över sin ekonomi. En person som haft skulder länge och som inte betalar tillbaka kan under vissa förutsättningar ansöka om skuldsanering enligt skuldsaneringslagen (2006:548). Sanering av en privatpersons skulder innebär vanligtvis att den skuldsatte genom en avbetalningsplan får leva på existensminimum i fem år. Efter denna period upphör betalningsansvaret för resten av skulderna. Kronofogden kan således tänkas ha en rådgivande funktion i arbetet med de sociala insatsgrupper, men också hjälpa en ung person att komma tillrätta genom skuldsanering när han eller hon är svårt skuldsatt. Ideella verksamheter De ideella verksamheterna kan utgöra en betydelsefull arena när det gäller att nå de ungdomar som kan vara i behov av stöd från en social insatsgrupp, eftersom det är miljöer där de unga befinner sig i sin vardag. Vissa verksamheter är inriktade på fritidsaktiviteter av olika slag till exempel idrottsföreningar medan andra är specialiserade på aktiviteter som riktar sig särskilt till unga med problem med missbruk eller kriminalitet. Föreningar inom idrott och fritid kan bidra med meningsfulla aktiviteter och ett socialt sammanhang som kan vara ett alternativ till kriminalitet. Ledare kan fungera som goda förebilder samt motivera den unge att ägna sig åt konstruktiva fritidssysslor. 23

Olika aktörers ansvar, roll och bidrag Organisationer som särskilt arbetar med unga kriminella är bland annat Kriminellas revansch i samhället, KRIS, X-Cons och Fryshuset i Stockholm. Det kan finnas mindre kända organisationer eller verksamheter som inte nämnts här. Dessa organisationer kan erbjuda ett brett spektrum av insatser för att förebygga att ungdomar rekryteras till kriminalitet eller ge dem stöd att lämna kriminaliteten. Exempelvis kan man erbjuda vardagsstöd till den unge genom en kontaktperson, psykologiskt stöd, samordning av kontakter med myndigheter samt motivations- och behandlingsinsatser. Man ordnar aktiviteter, sysselsättning och boende. Flera organisationer har en verksamhet där man besöker intagna på anstalt för motivation och stödsamtal samt erbjuder att man möter upp den intagne vid frigivning. Många gånger har kommunen och frivilligorganisationerna redan etablerade samarbeten där framför allt Kriminalvården och socialtjänsten köper rehabiliteringstjänster i form av boende, boendestöd, missbruksbehandling, utbildning, praktik och arbete. Utöver regelrätta föreningar och organisationer finns ett antal sociala företag vars mål är att underlätta etableringen på arbetsmarknaden och därmed integrera grupper som riskerar utanförskap på arbetsmarknaden. Vägen ut!, Basta Arbetskooperativ och Krami är exempel på socialt företagande som vänder sig specifikt till människor med kriminalitets- och missbruksbakgrund. Gemensamt för flera av dessa organisationer är att de helt eller delvis bedrivs av personer som själva har ett kriminellt förflutet, något som kan vara en fördel i sig. Det kan skapa förutsättningar för ett gott förtroende som en myndighetsperson kan ha svårt att upprätta. Olika aktörers tänkbara bidrag i arbetet i den sociala insatsgruppen har summerats i en tabell på nästa sida. 24

Olika aktörers ansvar, roll och bidrag Aktör Ungdomar i riskzon Personer som vill hoppa av Socialtjänsten Upptäcka ungdomar i riskzon Anmälan om missförhållanden enligt 14 kap. 1 SoL Föreslå ungdomar för sociala insatsgrupper Motivera ungdom och föräldrar till deltagande Inhämta samtycke till informationsutbyte Genomföra risk- och behovsbedömningar Besluta om insatser Upprätta genomförandeplaner och åtgärdsplaner Samordna arbetet och förmedla kontakter Utgöra ett socialt stöd t ex vara en kontaktperson eller lots Förmedla och utföra behandlingsinsatser Vårdplanering för placerade på SiS-institution Informera om sociala insatsgrupper Upptäcka möjliga avhoppare Förmedla kontakt med sociala insatsgrupper Motivera till deltagande Inhämta samtycke till informationsutbyte Genomföra risk- och behovsbedömningar Besluta om insatser exempelvis försörjningsstöd Ordna jourboende eller skyddat boende Upprätta genomförandeplaner och åtgärdsplaner Samordna arbetet och förmedla kontakter Ordna boende på längre sikt Utgöra ett socialt stöd Förmedla och utföra behandlingsinsatser Vårdplanering för unga placerade på SiS-institution Aktör Ungdomar i riskzon Personer som vill hoppa av Polisen Upptäcka ungdomar i riskzon Föreslå unga för sociala insatsgrupper Anmäla missförhållanden enligt 14 kap. 1 SoL Bidra med information till socialtjänstens utredning Motivera ungdomar och föräldrar till deltagande Inhämta samtycke till informationsutbyte Informera om sociala insatsgrupper Upptäcka möjliga avhoppare Förmedla kontakt med sociala insatsgrupper Bidra med information till socialtjänstens utredning Motivera till deltagande Inhämta samtycke till informationsutbyte Erbjuda personskydd 25

Olika aktörers ansvar, roll och bidrag Aktör Ungdomar i riskzon Personer som vill hoppa av Skolan /Elevhälsan /Komvux Upptäcka ungdomar i riskzon Föreslå unga för sociala insatsgrupper Anmäla missförhållanden enligt 14 kap. 1 SoL Motivera till deltagande Inhämta samtycke till informationsutbyte Bidra med information till socialtjänstens utredning Genomföra pedagogiska kartläggningar Tillhandahålla specialpedagogiskt stöd eller anpassad skolgång Vid behov remittera till barn- och ungdomspsykiatrin Erbjuda studie- och yrkesvägledning Informera om sociala insatsgrupper Upptäcka möjliga avhoppare Förmedla kontakt med sociala insatsgrupper Erbjuda studie- och yrkesvägledning Erbjuda vuxenutbildning Erbjuda yrkesutbildning Aktör Ungdomar i riskzon Personer som vill hoppa av Kommunens kultur- och fritidsförvaltning eller motsvarande Upptäcka ungdomar i risk Informera om sociala insatsgrupper Anmäla missförhållanden enligt 14 kap. 1 SoL Erbjuda sysselsättning och aktiviteter Erbjuda ett prosocialt umgänge Utgöra socialt stöd Informera om sociala insatsgrupper Upptäcka möjliga avhoppare Förmedla kontakt med sociala insatsgrupper Erbjuda sysselsättning och aktiviteter Erbjuda prosocialt umgänge Utgöra socialt stöd 26

Olika aktörers ansvar, roll och bidrag Aktör Ungdomar i riskzon Personer som vill hoppa av Vården (barn-, ungdoms och vuxenpsykiatri, primärvård) Upptäcka ungdomar i riskzon Anmäla missförhållanden enligt 14 kap. 1 SoL Genomföra utredningar av neuropsykiatriska funktionshinder Erbjuda stöd- och behandlingsinsatser Erbjuda läkemedelsbehandling Erbjuda färdighetsträning Utföra medicinsk undersökningar vid missbruk Informera om sociala insatsgrupper Genomföra utredningar av neuropsykiatriska funktionshinder Erbjuda stöd- och behandlingsinsatser Erbjuda läkemedelsbehandling Erbjuda färdighetsträning Utföra medicinsk undersökningar vid missbruk Ta bort tatueringar Aktör Ungdomar i riskzon Personer som vill hoppa av Statens Institutionsstyrelse Motivera till deltagande Anmäla missförhållanden enligt 14 kap. 1 SoL Förmedla kontakt med sociala insatsgrupper Genomföra risk- och behovsbedömning Genomföra pedagogiska kartläggningar Tillhandahålla grund- och gymnasieskola och länka till hemskola Utföra behandlingsinsatser (även för missbruk) Upprätta genomförandeplan för verkställigheten tillsammans med socialtjänsten (där utslussningsåtgärder ingår) Informera om sociala insatsgrupper Upptäcka möjliga avhoppare Motivera till deltagande i sociala insatsgrupper Förmedla kontakt med sociala insatsgrupper Genomföra risk- och behovsbedömning Genomföra pedagogiska kartläggningar Tillhandahålla specialpedagogiskt stöd och anpassad skolgång Förmedla och utföra behandlingsinsatser (även för missbruk) Upprätta genomförandeplan för verkställigheten tillsammans med socialtjänsten där utslussningsåtgärder ingår 27

Olika aktörers ansvar, roll och bidrag Aktör Ungdomar i riskzon Personer som vill hoppa av Kriminalvården inkl. frivården Informera om sociala insatsgrupper Föreslå unga för sociala insatsgrupper Anmäla missförhållanden enligt 14 kap 1 SoL Bidra med information till socialtjänstens utredning Motivera till deltagande i social insatsgrupp Övervaka den unge (vid kriminalvårdspåföljd) Tillhandahålla socialt stöd Genomföra påverkansprogram mot kriminalitet Remittera vid behov av missbruksbehandling Erbjuda missbruksbehandling för anstaltsklienter Informera om sociala insatsgrupper Upptäcka möjliga avhoppare Kartlägga personers sociala nätverk Underlätta kontakt med ett prosocialt nätverk utanför anstalten Tillhandahålla lekmannaövervakare Remittera vid behov av missbruksbehandling Erbjuda missbruksbehandling på anstalt Erbjuda vuxenutbildning på olika nivåer på anstalt Erbjuda arbetsmarknads- och yrkesutbildning på anstalt Erbjuda arbetsträning på anstalt Erbjuda fritidsaktiviteter på anstalt eller i frivård Medverka vid utslussning Erbjuda missbruksbehandling för anstaltsklienter Aktör Ungdomar i riskzon Personer som vill hoppa av Arbetsförmedlingen Informera om sociala insatsgrupper Tillhandahålla studie- och yrkesvägledning Tillhandahålla stöd i jobbsökandet Tillhandahålla skräddarsydda praktikplatser Tillhandahålla arbetslivsinriktad rehabilitering Erbjuda stöd med hjälp av arbetspolitiska program bland annat för personer med funktionsnedsättning, stöd till start av näringsverksamhet Vid behov erbjuda samtalsstöd med psykolog eller annan specialist Informera om sociala insatsgrupper Tillhandahålla studie- och yrkesvägledning Tillhandahålla stöd i jobbsökandet Tillhandahålla skräddarsydda praktikplatser Tillhandahålla arbetslivsinriktad rehabilitering Erbjuda stöd med hjälp av arbetspolitiska program bland annat utbildningssamordnare för personer med funktionsnedsättning, stöd till start av näringsverksamhet Erbjuda samtal med psykolog eller annan specialist 28