Fakta PM 1:200 2008 Sextio år av underrättelser Historik, utveckling och analys över underrättelser 1945-2007 Underrättelser från arbetsförmedlingen till arbetslöshetskassorna har i sextio år varit ett viktigt instrument vid kontroll av att arbetssökande uppfyller grundvillkoren för arbetslöshetsersättning. Kraven för att ha rätt till arbetslöshetsersättning har förändrats genom åren. Individuella handlingsplaner, arbetsmarknadspolitiska program, samt termerna om att söka och anta lämpligt arbete fanns inte från början. Däremot har det som en röd tråd under hela perioden funnits ett krav att anta ett erbjudet arbete och vara arbetssökande. Antalet underrättelser har varierat genom åren och det finns historiskt sett tydliga samband mellan antalet underrättelser och konjunkturcykler. Även andra faktorer har dock betydelse för hur många underrättelser som lämnas. Vissa uppgifter på sidan 5 och 11 är rättade i denna nätupplaga av rapporten.
IAF är förvaltningsmyndighet för tillsynen över arbetslöshetsförsäkringen och skall utöva tillsyn över arbetslöshetskassorna samt över handläggningen av ärenden hos Arbetsförmedlingen som påverkar arbetslöshetsförsäkringen. Rapporten har utarbetats av Rikard Jeneskog på IAF:s tillsynsenhet. Rapporten godkänd för publicering Katrineholm 2008-01-16 Anne-Marie Qvarfort Generaldirektör Bo Lundgren Chef för Tillsynsenheten Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, IAF Box 210 641 22 Katrineholm Tfn: 0150-48 70 00 E-post: iaf@iaf.se www.iaf.se 2
Bakgrund De svenska arbetslöshetskassornas historia går tillbaka till slutet av 1800-talet, då den första arbetslöshetskassan i Sverige - Typografförbundets arbetslöshetskassa - grundades. Året var 1885. Kostnaderna för a-kassornas verksamhet finansierades då uteslutande genom medlemsavgifter. 1 Frågan om arbetslöshetsförsäkring var i Sverige första gången föremål för offentlig prövning vid 1908 års riksdag, då frågan framfördes av riksdagsmannen Edvard Wavrinsky med en motion i andra kammaren. 2 1915 gav Kungl. Maj:t i uppdrag åt socialförsäkringskommittén att utreda hur och på vilka sätt det allmänna skulle kunna vidta åtgärder för främjande av arbetares försäkring för de ekonomiska följderna av oförvållad arbetslöshet, som kunde av den verkställda utredningen föranledas. 3 På 1920-talet hade redan flera europeiska länder en arbetslöshetsförsäkring, antingen obligatorisk eller frivillig arbetslöshetsförsäkring. Länder med obligatorisk arbetslöshetsförsäkring var Bulgarien, Storbritannien, Italien, Polen, Tyskland och Österrike. Länder med frivillig försäkring var Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Nederländerna, Norge, Schweiz, Spanien och Tjeckoslovakien. Efter att ha redogjort för de båda systemen förordade kommittén att man skulle införa ett system med bidrag av allmänna medel till frivilliga arbetslöshetskassor som arbetarna själva kunde bilda. 4 1935 trädde den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen i kraft. Den kom alltså att bli frivillig och delvis finansieras med statsbidrag. För att få statsbidrag skulle en arbetslöshetskassa antas som erkänd arbetslöshetskassa av tillsynsmyndigheten, som då var Socialstyrelsen. Flera fackförbund hade redan tidigare egna arbetslöshetskassor och för dem var det då naturligt att ombilda dessa till erkända kassor, skilda föreningsrättsligt från fackförbunden. Underrättelser För att få arbetslöshetsersättning har det alltid funnits vissa krav. Redan när den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen började gälla 1935 har ett krav varit att de arbetssökande ska vara anmälda på den offentliga arbetsförmedlingen, samt att de ska söka och anta erbjudet arbete. På samma gång hade arbetsförmedlingen redan då som uppgift att underrätta arbetslöshetskassan om den arbetssökande inte uppfyllde vissa krav som ställdes enligt då gällande förordningar och föreskrifter. 1 Arbetslöshetskassornas samorganisation (2006), Historik om arbetslöshetsförsäkringen 2 SOU 1928:9, Betänkande och förslag angående arbetslöshetsförsäkring, arbetsförmedling och reservarbeten, s87 3 ibid 4 SOU 1928:9, Betänkande och förslag angående arbetslöshetsförsäkring, arbetsförmedling och reservarbeten, s96ff 3
Idag står det i Arbetsmarknadsstyrelsens administrativa föreskrifter (AMSFS 2005:4) 15 om handläggning av arbetsförmedlingsärenden att: En arbetsförmedling [ ] skall enligt 16 förordningen (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten underrätta arbetslöshetskassan [ ] om en arbetssökande som får eller begär ersättning från en arbetslöshetskassa avvisat förmedlingens anvisning avvisat eller på annat sätt vållat att en arbetsgivares arbetserbjudande ej lett till anställning avvisat arbetsmarknadspolitiskt program inte medverkat till att upprätta en individuell handlingsplan lämnat förmedlingen eller på annat sätt hindrat förmedlaren att ge en fullständig platsanvisning betett sig så att arbetsförmedlingen har anledning att förmoda att sökanden inte vill eller kan anta något som helst arbete. 5 Arbetslöshetskassan och Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen ska också underrättas i det fall den sökande inte anses uppfylla villkoren i 9 om arbetslöshetsförsäkring, vilken behandlar grundvillkor för rätt till ersättning såsom att ersättningstagaren aktivt söker lämpligt arbete och att vederbörande är beredd att anta lämpligt arbete, är arbetsför och är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen. 6 Statistik över underrättelser finns tillgänglig tillbaka till åtminstone 1945. På den tiden kallades de ärenden rörande ifrågasatt understödsrätt till fall av arbetsvägran. 7 Underrättelser historiskt Sociala meddelanden var en årlig publikation som utgavs av Socialstyrelsen 1908-1967 och innehöll sammanställningar och referat af redogörelser för sociala förhållanden, sociallagstiftning och administrativa åtgärder i in- och utlandet samt fortlöpande eller tillfälliga smärre statistiska utredningar af allmännare socialt intresse. 8 I Sociala meddelanden, under Erkända arbetslöshetskassor framgår inte klart vilket år som var det första året som arbetsförmedlingen ålades att underrätta arbetslöshetskassan. Enligt vad som kan utläsas av Sociala meddelanden var 1945 troligen det första året. I skriften talas det om fall av arbetsvägran och ifrågasatt understödsrätt. I Sociala meddelanden under Erkända arbetslöshetskassor från 1947 (avseende 1946) står det att: Arbetsförmedlingen har att till Socialstyrelsen rapportera de fall, då rätten för en understödssökande kassamedlem att uppbära understöd synes böra underkastas särskild prövning. Detta kunde då bero på att vederbörande medlem vägrat antaga honom anvisat arbete. Andra anledningar till rapportering kunna vara, att medlemmen frivilligt slutat sin 5 6 7 8 AMSFS(2005:4) ibid Socialstyrelsen, Sociala meddelanden, Erkända arbetslöshetskassor, 1946, 1947 Nordisk familjebok (1917), Stockholm 4
anställning eller av en eller annan orsak varit förhindrad att åtaga sig arbete. 9 Det som kunde föranleda att arbetsförmedlingen upprättade en underrättelse 1946 var att en ersättningstagare inte antagit anvisat/erbjudet arbete. Villkoren för att ett arbete skulle anses lämpligt att anvisa specificerades redan i 15 Förordning (1934:264), (rättad uppgift). Andra skäl att lämna underrättelser var 1946 enligt ovan att medlemmen frivilligt slutat sin anställning eller av annan orsak varit förhindrad att arbeta. Kraven är relativt lika idag, men med den skillnaden att det då inte specificerades något om arbetets lämplighet. Dessutom fanns det 1946 inga individuella handlingsplaner eller arbetsmarknadspolitiska program i dagens utformning. Arbetsmarknadspolitiska program har dock funnits i andra former ända sedan första världskrigets slut, varav nödhjälpsarbeten kan sägas vara det första arbetsmarknadspolitiska programmet som introducerades under 1920-talet. I dag kan en underrättelse resultera i avstängning från rätt till ersättning om den sökande 1) lämnat sitt arbete utan giltig anledning (ALF 43 ) 2) skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande (ALF 43 ) 10 3) om det framkommit att den sökande inte bedöms uppfylla grundvillkoren enligt ALF 9 Vid egen uppsägning är avstängningen idag 10, 20 respektive 45 ersättningsdagar. Om personen blivit avskedad är avstängningen 20, 40 respektive 60 ersättningsdagar. Hur lång avstängningstiden blir beror på hur länge arbetet skulle ha varat. Om arbetet skulle ha varat högst 5 dagar eller mer än 5 men högst 10 dagar blir avstängningen 10 respektive 20 dagar vid egen uppsägning och 20 respektive 40 dagar vid avskedande. Vid en anställning på mer än 10 dagar blir avstängningen 45 dagar vid egen uppsägning (punkt 1) och 60 ersättningsdagar vid avskedande (punkt 2 ovan). Om en person avstängs enligt 9 (punkt 3 ovan) gäller avstängningen tillsvidare, det vill säga till dess att den sökande åter uppfyller villkoren i ALF 9. Att avvisa lämpligt erbjudet arbete medför från och med 2001 inte längre avstängning, utan nedsättning med 25 respektive 50 procent (vid första respektive andra tillfället inom en ersättningsperiod) i vardera 40 ersättningsdagar. Först om detta inträffat tre gånger inom ramen för en och samma ersättningsperiod har den sökande inte längre rätt till ersättning förrän han eller hon uppfyller ett nytt arbetsvillkor. Detta är dock inte samma sak som avstängning, utan ersättningen upphör då enligt regelverket. År 1946 renderade dock ett avvisande av arbete sanktionen avstängning och vederbörande avstängdes så länge som hindret att åtaga sig arbete varade och till dess att man åter arbetat för annans räkning i minst 20 dagar. 11 9 Socialstyrelsen, Sociala meddelanden nr 7 1947, s687 Erkända arbetslöshetskassor 1946 10 ALF, Lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, 43-46 11 Socialstyrelsen, Erkända arbetslöshetskassor 1946 5
Grunden för att arbetsförmedlingen1952 underrättade arbetslöshetskassan var enligt skrivelse för Erkända arbetslöshetskassor 1952 att 1) En ersättningstagare (kassamedlem) avvisat erbjudet arbete 2) En ersättningstagare (kassamedlem) slutat en anställning på egen begäran 3) En ersättningstagare (kassamedlem) av annan orsak varit förhindrad att anta ett arbete (dvs. ej stått till arbetsmarknadens förfogande) I vissa fall kunde man bli villkorligt avstängd, vilket innebar att a-kassan kunde stänga av en person från ersättning förutsatt att den sökande inte visade att det erbjudna arbetet var olämpligt. Detta innebar att: kassan godkände arbetsvägran endast under förutsättning att omständighet, som medlem åberopat som skäl för sin arbetsvägran, styrktes. Detta innebar i vissa fall, att medlemmen med läkarbetyg måst styrka, att erbjudet arbete ur hälsosynpunkt varit olämpligt för honom. 12 1953 ändrades sanktionerna så att man kunde bli tidsbegränsat avstängd. I rapport om de erkända arbetslöshetskassornas verksamhet från 1953 sägs det att det upprättades sammanlagt 1802 underrättelser, varav 1512 stycken avsåg avvisat arbete. Av dessa renderade 1078 stycken avstängning från rätt till ersättning, därav 1009 i fyra veckor på grund av arbetsvägran samt i 69 fall på grund av att vederbörande varit förhindrad att åtaga sig arbete. I 9 fall blev besluten villkorliga, d.v.s. gjordes beroende av ytterligare bevisning. 13 12 13 AMS, Erkända arbetslöshetskassor 1952, dnr 19/12-53 HSm/MG, s7 AMS, Erkända arbetslöshetskassor 1953, s8 6
I IAF:s kvartalsrapport 3, 2007 finner man en liknande förklaring. Anledningen till det ökade antalet underrättelser mellan 2006 och 2007 kan vara att arbetsförmedlingen har skärpt kontrollen i kombination med att det finns många arbeten att söka med anledning av den starka konjunkturen. 15 1958 utfärdades en förordning som innebar att de erkända arbetslöshetskassornas räkenskaper skulle avse försäkringsår 1/9 31/8 istället för som tidigare kalenderår. Detta innebar att man var tvungen att upprätta ett halvårsbokslut för första halvåret 1958. 1973 övergav man att redovisa försäkringsår september augusti och återgick till att redovisa per kalenderår som tidigare. Under försäkringsåret 1964/65 skedde vissa förändringar i försäkringen. Den 1 september 1964 började man tillämpa femdagarsvecka istället för som tidigare sexdagarsvecka, engångskarens, dvs. endast en karenstid under en ersättningsperiod infördes, samt en ändrad ordning vad gäller besvärsärenden. Ändringen vad gäller besvärsärenden innebar att AMS blev första och Försäkringsdomstolen högsta instans vad gäller besvärsfrågor rörande arbetslöshetsförsäkringen och liknande. Under försäkringsåret 1964/65 (september-augusti) avgavs 4378 underrättelser. Av dessa renderade 2507 stycken, eller 57 procent, avstängning från rätt till ersättning i 28 dagar eller i undantagsfall 14 dagar. 16 Här har då tillkommit en ny bestämmelse, nämligen att man kan bli avstängd i 28 eller i undantagsfall 14 dagar. Tidigare sanktion gällde avstängning fyra veckor eller tillsvidare. Blev man helt avstängd gällde avstängningen, liksom tidigare, till dess att man hade utfört avlönat arbete för annans räkning i minst 20 dagar 18. Termen villkorligt avstängd försvann from försäkringsåret 1961/62. Syftet med den villkorliga avstängningen skulle dock återkomma när begreppet lämpligt arbete senare infördes. Försäkringsåret 1965/66 finner man en förändring i arbetslöshetskassornas skrift. Här är det första gången man träffar på något om ett arbetes lämplighet när det gäller att ifrågasätta en persons rätt till ersättning. Den första lydelsen är densamma som tidigare: Enligt gällande bestämmelser skall arbetsförmedlingen till tillsynsmyndigheten rapportera de fall då en kassamedlems rätt att uppbära försäkringsersättning anses böra underkastas särskild prövning. 18 Ändringen kommer sedan när det sägs att det i flertalet fall beror på att vederbörande medlem har avvisat ett arbete som av arbetsförmedlingen har bedömts såsom lämpligt. 18 Den tidigare lydelsen löd: vederbörande medlem har avvisat erbjudet arbete. 17 I skriften från försäkringsåret 1971/72 finner man en ytterligare förändring i lydelsen under ifrågasatt rätt till arbetslöshetsersättning. Här säger man att underrättelsen föranleds av att vederbörande medlem avvisat ett erbjudet arbete som av arbetsförmedlingen preliminärt bedömts som lämpligt (s.k. A-rapport). Andra anledningar [ ] kan vara att medlem blivit 15 IAF, Kvartalsrapport 3, 2007, s10 16 AMS, De erkända arbetslöshetskassornas verksamhet under försäkringsåret 1964/65, s12 17 De erkända arbetslöshetskassornas verksamhet under försäkringsåret 1963/64, 1961/62 s7 8
arbetslös genom att själv ha sagt upp anställningen eller av någon anledning varit förhindrad att uppträda som arbetssökande i arbetslöshetskasseförordningens mening (s.k. B-rapport) 18. Längden på avstängningen är som tidigare 28 ersättningsdagar, 14 ersättningsdagar eller helt avstängd till dess att man åter uppfyller ett arbetsvillkor. I AMS skrift från 1973 över arbetslöshetskassornas verksamhet sägs det att den som frivilligt (självförvållat) orsakat sin arbetslöshet har inte rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Detta kan uppkomma om den försäkrade säger upp sin anställning utan anledning, att han på grund av otillbörligt uppträdande skilts från arbetet, att han tackat nej till ett lämpligt arbete eller till lämplig yrkesutbildning 19. Avstängningen gällde då under 28 dagar eller om arbetet endast varade i högst två dagar blev avstängningen endast 14 dagar. Sedan nämns det: Vid upprepad arbetsvägran eller vid i övrigt dokumenterad arbetsovillighet kan avstängning ske intill dess medlemmen utfört avlönat arbete för annans räkning i minst 20 dagar 20. Här finner man också en första beskrivning av vad som avses med lämpligt arbete. Det bedöms med hänsyn till den försäkrades krafter och färdigheter, till om skälig lön utgår, till konflikt inte råder vid arbetsplatsen och till att arbetsplatsen uppfyller arbetarskyddsförfattningarnas bestämmelser 21. Arbetsförmedlingen och arbetslöshetskassan ska även ta hänsyn till personliga förhållanden såsom familjeförhållanden, restid och reskostnader, innehav av jordbruk och annan anledning till lokal bundenhet 22. I dagens föreskrifter om lämpligt arbete (IAFFS 2004:3) kan lämplighetskravet anses ha preciserats. Idag säger föreskrifterna att man endast kan ta hänsyn till personliga förhållanden under en skälig övergångsperiod 23. 18 De erkända arbetslöshetskassornas verksamhet under försäkringsåret 1971/72, s12 19 AMS, Arbetslöshetsförsäkringen i Sverige 1973, s8 20 ibid 21 ibid 22 ibid 23 IAFFS 2004:3, Föreskrift gällande [ ] lämpligt arbete 9
När Lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring infördes 1974 förändrades reglerna något. I 29 och 30 kan man läsa att en försäkrad avstängs från rätt till ersättning om personen i fråga 1. lämnat sitt arbete frivilligt utan giltig anledning 2. skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande 3. avvisat erbjudet lämpligt arbete eller 4. utan att uttryckligen ha avvisat sådant arbete ändå genom sitt uppträdande uppenbarligen vållat att en anställning ej kommit till stånd. 24 Hur länge personen avstängs beror på hur länge arbetet som avses ovan skulle ha omfattat när det erbjöds. Arbetets varaktighet Kortaste avstängningstid Längsta avstängningstid <= 5 dagar 5 ersättningsdagar 14 kalenderdagar > 5 & <= 10 dagar 10 ersättningsdagar 28 kalenderdagar >10 dagar 20 ersättningsdagar 56 kalenderdagar 1978 införs en ny tidsbegränsad sanktion; man kan då också bli avstängd i 7 dagar. En försäkrad kunde även stängas av om vederbörande inte uppfyllde något av grundvillkoren som fanns i ALF 4 (idag i 9 ). Arbetsmarknadspolitiska program har de facto funnits ända sedan början av 1920-talet då staten upprättade nödhjälpsarbeten, som med dagens språkbruk skulle kunna kallas ett arbetsmarknadspolitiskt program. Programvolymerna ökade avsevärt i början av 1990-talet som ett resultat av den kraftigt ökade arbetslösheten. AMS skriver 2002 att Den som uppbär arbetslöshetsersättning måste vara aktivt arbetssökande och beredd att ta ett lämpligt arbete. Om inget lämpligt arbete finns att anvisa kan Arbetsförmedlingen istället anvisa plats i ett arbetsmarknadspolitiskt program. Arbetslinjen innebär att arbetslöshetsersättning alltid skall vara ett sista alternativ. 25 Vidare står det att om en ersättningstagare avvisar ett lämpligt arbete eller en erbjuden plats i ett arbetsmarknadspolitiskt program skall arbetsförmedlingen underrätta arbetslöshetskassan om detta. 26 Om den sökande inte medverkar till att upprätta en personlig handlingsplan ska också arbetslöshetskassan underrättas. Här har nu både arbetsmarknadspolitiskt program och personlig handlingsplan kommit med. 24 25 26 Lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, 29-30 AMS Försäkringsenheten, Verksamhetsberättelse 2002, s19 AMS Försäkringsenheten, Verksamhetsberättelse 2002, s19-20 10
1998 införs en ny lag om arbetslöshetsförsäkring (1997:238), vilken ersätter den gamla lagen om arbetslöshetsförsäkring från 1974 (1973:370). Den innebar i sig inte några förändringar just i fråga om avstängning och nedsättning. 2001 ändras reglerna angående avstängning. Att avvisa ett lämpligt arbete eller vålla att en anställning inte kommer till stånd innebär nu nedsättning av ersättningen i stället för, som tidigare, avstängning. Dessutom tillkommer begreppet individuell handlingsplan. Medan rapporteringen av underrättelser i början upptog en sida i de Erkända arbetslöshetskassornas årsskrift, omfattar den nuförtiden fyra årliga väsentligt mer omfattande rapporter, vilket bland annat föranleds av att det är fastlagt i regleringsbrev att IAF sedan 2004 kvartalsvis ska redovisa antalet underrättelser och beslut av dessa som tas. Tabell 2: 2 Sanktionsgrad vissa år med tioårsintervall. (Rättade uppgifter avseende 1976, 1986 och 1996.) År 1946 1956 1966 1976 1986 1996 2006 Antal underrättelser 935 5206 4072 4008 3910 2544 9260 Totalt avstängda eller nedsatta 593 3311 2398 3042 2655 1257 5860 Tillerkänd ersättning 174 791 485 417 407 313 1066 Sanktionsgrad 63,4% 63,6% 62,9% 75,9% 67,9% 49,4% 63,3% Erkännandegrad 18,6% 15,2% 11,9% 10,4% 10,4% 12,3% 11,5% 11
sämre och att det inte fanns någon kontroll av var den arbetssökande befann sig. Under 1973 konstaterades det att telefonanmälansystemet inte kunde fortsätta. Systemet började avvecklas 1973 och fr.o.m. 1 juli 1974 återinfördes personliga besök på arbetsförmedlingen. 29 En förklaring till att antalet underrättelser ökade väsentligt mellan 1972 och 1973 och 1974 är troligen att telefonanmälan började avvecklas 1973 och helt avskaffades vid halvårsskiftet 1974. 1979 inträffade den andra oljekrisen. Det går inte att utläsa att denna internationella lågkonjunktur skulle ha haft någon avgörande inverkan på arbetslösheten i Sverige, eller i antalet upprättade underrättelser. 1973-74 såväl som 1979-80 lämnades det ovanligt många underrättelser. Under senare delen av 1970-talet utökades verksamheten med arbetsmarknadspolitiska program, vilket kan vara en förklaring till det ökande antalet underrättelser under åren 1979-80. Arbetslösheten var låg i Sverige under 1970-talet (liksom under 1950- och 60-talen) och varierade mellan 1,0-3,0 procent. 1983 nådde den en topp på närmare 4 procent, men sjönk sedan stadigt fram till 1990. 30 29 Andersson, Rune (2001) Kontrollfunktionen, Arbetslöshetskassornas samorganisation 30 Bergström, Villy & Boije Robert, (2004) Penningpolitik och arbetslöshet, Sveriges Riksbank 14
Analys Underrättelser från arbetsförmedlingen kan följas sextio år tillbaka i tiden. 1945 var första året som de Erkända arbetslöshetskassorna redovisade hur många ifrågasättanden av rätt till arbetslöshetsunderstöd som skrivits. Under senare delen av 1940-talet skrevs det få underrättelser i faktiska tal och även antalet underrättelser per 1000 ersättningstagare var lågt. Under 1950-talet kan man skönja en ökning i både absoluta och relativa tal. Detta var sannolikt ett resultat av såväl förbättrad regeltillämpning såsom förbättrad konjunktur. 1945 skrevs 584 underrättelser, vilket 1950 hade ökat till 2112. En mycket stor ökning i antalet underrättelser sker likaså mellan 1953 och 1955. AMS uppger i årsskriften över erkända arbetslöshetskassor 1955 att den stora ökningen i antalet underrättelser har sitt ursprung i den goda konjunkturen och beror på att arbetssökande tackat nej till lågt betalda arbeten i tron att de snart skulle få ett arbetserbjudande med en bättre lön. Antalet underrättelser ligger med undantag av några år sedan på en relativt jämn nivå ända till 1989. 1970 och 1971 minskar antalet underrättelser, vilket kan bero på införandet av telefonanmälan för arbetssökande. Mellan försäkringsåren 1971/72 och 1972/73 ökar antalet underrättelser kraftigt. Vid arbetsförmedlingen i vissa kommuner hade man 1972 som försöksverksamhet återinfört personliga besök på arbetsförmedlingen. Som tidigare har nämnts kan detta vara en förklaring till att antalet underrättelser ökar mellan dessa år. En stor årlig ökning sker även mellan 2003 och 2005. Dessa ökningar kan till stor del härledas till ett förbättrat konjunkturläge, med fler arbeten och färre ersättningstagare samt till en successivt allt starkare betoning av arbetsförmedlingens uppgifter inom försäkringen. Till detta bidrog dels regelförändringar 2001 samt förverkligandet av en särskild tillsynsmyndighet för arbetslöshetsförsäkringen 2004 IAF. Mellan 1974 och 1977 minskar underrättelserna med 48 procent och antalet ersättningstagare ökar. Här ser man också ett samband mellan sämre konjunktur och fler ersättningstagare, färre arbeten och därav också färre underrättelser. Antalet underrättelser ökar mellan 1977 och 1980 med hela 85 procent. En möjlig förklaring till denna ökning är en kraftig expansion av arbetsförmedlingens personalstyrka samt en utökning av antalet arbetsmarknadspolitiska program under dessa år. Under 1983 nås det högsta antalet ersättningstagare under 1980-talet med ca 493 000 st (se bild 2) och det är också det året som Sverige har den högsta öppna arbetslösheten under 80-talet; arbetslösheten 1983 ligger på närmare 4 procent. Antalet underrättelser minskar mellan 1980 och 1983, vilket då också följer samma mönster som tidigare med sämre konjunktur, färre arbeten, fler ersättningstagare och färre underrättelser. Mellan 1983 och 1985 ser vi däremot något som strider mot mönstret, då förbättras konjunkturen, arbetslösheten minskar, antalet ersättningstagare minskar, men antalet underrättelser minskar också, vilket alltså inte följer det gängse mönstret. Det kan vara en indikation på att arbetsförmedlingens kontroll av försäkringsvillkoren försvagades under dessa år. 15
År 1993 finner man den allra lägsta siffran under hela 60-årsperioden. Då skrevs det endast 1,7 underrättelser per 1000 ersättningstagare. Detta hör samman med recessionen och att arbetslösheten ökade mycket kraftigt under början av 1990-talet. Det fanns dels få arbeten att anvisa till, men även belastningen på arbetsförmedlingen har betydelse. I början av 1990- talet gällde det fortfarande att man skulle gå med sina kassakort till arbetsförmedlingen minst var fjärde vecka för att få dem stämplade med en datumstämpel (och inte som idag att man fyller i dem själv och skickar iväg dem). I takt med att arbetslösheten ökade kraftigt blev den hanteringen ohållbar. Det blev startpunkten för ändrade rutiner på arbetsförmedlingen och arbetslöshetskassorna vad gäller hanteringen av kassakort. Dessa förändringar bidrog troligen till att kontrollen av försäkringsvillkoren försvagades. 2004 var det relativa antalet underrättelser över 11, vilket var den högsta siffran på fjorton år. 2006 var siffran uppe i 16,8, vilket var den högsta siffran sedan 1980, då den var 22,6. Det relativa antalet underrättelser har under de senaste tio åren ökat år från år, från 2,4 år 1997 till 30,9 år 2007. Vid sidan av effekten av konjunkturutvecklingen är det sannolikt även en indikator på att arbetsförmedlingens kontroll har blivit effektivare under den senaste tioårsperioden. Mellan 2006 och 2007 har antalet underrättelser per 1000 ersättningstagare nästan fördubblats. Siffran är också avsevärt mycket högre än den varit under övriga år under den senaste trettioårsperioden och den högsta sedan 1975, då den låg på 31,3 (se diagram 3). Under hela den studerade perioden kan man se att det finns en korrelation mellan antalet arbetslösa, antalet ersättningstagare och antalet underrättelser. När ersättningstagarna ökar minskar antalet underrättelser och vice versa. De tidsperioder där man inte kan se något sådant samband är åren 1983-1985 samt åren 2003-2007. Detta är särskilt tydligt under de senaste åren. Exempelvis ökade såväl ersättningstagarna som antalet underrättelser mellan 2002 och 2004. Därefter har antalet ersättningstagare sjunkit kraftigt. Under 2007 har det skrivits fler underrättelser än under något annat år under hela sextioårsperioden. Under det förra rekordåret 2005 upprättades det 9625 st. I oktober 2007 pekade det mesta på att antalet skulle kunna komma att ligga på närmare 14 000 st, men en avsevärd minskning just under december månad resulterade i att den slutliga siffran landade på 12 867 st. Historiskt såväl som idag har underrättelser varit ett viktigt instrument i arbetet med att se till att rätt utbetalning utgår i rätt tid till rätt person. 17
Källor Rapporter Andersson Rune (2001) Kontrollfunktionen, Arbetslöshetskassornas samorganisation Arbetsmarknadsstyrelsen, de Erkända arbetslöshetskassornas verksamhet 1949, 1950, 1951, 1952, 1953, 1954, 1955, 1956, 1957, 1958(halvår), 1958/59, 1959/60, 1960/61, 1961/62, 1962/63, 1963/64, 1964/65, 1965/66, 1966/67, 1967/68, 1968/69, 1969/70, 1970/71, 1971/72, 1972/73, 1973, 1974, 1975, 1976, 1977, 1978, 1979, 1980, 1981, 1982, 1983, 1984, 1985, 1986, 1987, 1988, 1989, 1990, 1991, 1992 Arbetsmarknadsstyrelsen, Försäkringsenhetens verksamhetsberättelse 1993, 1994, 1995, 1996, 1997, 1998, 1999, 2000, 2001, 2002, 2003 Bergström Villy & Boije Robert (2004) Penningpolitik och arbetslöshet, Sveriges Riksbank IAF Kvartalsrapporter, nr2, 2005, nr3,2005, nr1, nr2, nr3, 2006, nr 3, 2007 Karlsson & Mårtensson (2006), Oljekrisen 1973 - En studie i politisk ekonomi kring förlopp och effekter i Sverige och Danmark, Lunds universitet Socialstyrelsen, Sociala meddelanden, Erkända arbetslöshetskassor 1945, 1946, 1947, 1948 SOU 1928: 9 Betänkande och förslag angående arbetslöshetsförsäkring, arbetsförmedling och reservarbeten Föreskrifter AMSFS 2005:4 AMSFS 1986:28 Övriga skriftliga källor Arbetsmarknadsstyrelsen, Försäkringsenheten, Historiska tabeller Erkända arbetslöshetskassor 1935-2003 (referensmaterial) Brinkenfeldt Torkel, Widlund Gunilla (2006), Statistik över arbetslösheten i Sverige 1963-2004, Statistiska centralbyrån (referensmaterial) 18