Dnr 2006/ :3. Aktivt arbetssökande

Transkript

1 Dnr 2006/ :3 Aktivt arbetssökande En kartläggning som belyser frågor som uppkommer vid arbetsförmedlingarnas och arbetslöshetskassornas tolkning och tillämpning av begreppet

2 2

3 IAF är förvaltningsmyndighet för tillsynen över arbetslöshetsförsäkringen och utövar tillsyn över arbetslöshetskassorna samt över handläggningen av ärenden hos Arbetsförmedlingen som påverkar arbetslöshetsförsäkringen. Denna kartläggning har under 2007 utarbetats av Inger Fernholm, Stefan Gjuse, Mona Karlsson, uppdragsansvarig, Marie Nordmarc och Marcus Pettersson. Rapporten godkänd för publicering Katrineholm Anne-Marie Qvarfort Generaldirektör Bo Lundgren Chef för tillsynsenheten Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, IAF Box Katrineholm Tfn: E-post: 3

4 4

5 Innehåll 1 Sammanfattning Inledning Syfte med kartläggningen Metod och genomförande Avgränsningar Urval Regelverk Arbetsförmedlingen och begreppet aktivt arbetssökande Information till sökande Inskrivning på arbetsförmedlingen Basinformation/introduktionsmöte Möte med handläggare Arbetsförmedlarna och begreppet Deltids-/timanställda Förändras kravet på aktivitet? Uppföljning och kontroll av aktivitet Underrättelser Arbetslöshetskassornas tillämpning av begreppet aktivt arbetssökande Presentation av kartläggningen Tillerkänd ersättningsrätt Sökområde Handlingsplan Deltids-/timanställning Bedömningsärenden Missuppfattningar Bristande kommunikation Sen redovisning till arbetsförmedlingen Sammanfattande analys Arbetsförmedlingen Arbetslöshetskassornas bedömning Slutsatser Källförteckning Bilaga

6 6

7 1 Sammanfattning Villkoret att den sökande ska vara aktiv i sitt arbetssökande infördes i lagstiftningen för att tydliggöra det ansvar som ligger på den sökande för att denne ska ha rätt till ersättning vid arbetslöshet. Arbetsförmedlingen ska kontrollera att den arbetssökande är aktiv och om så inte är fallet lämna en underrättelse till den sökandes arbetslöshetskassa. Arbetslöshetskassan ska utifrån underrättelsen utreda och fatta beslut om den sökandes fortsatta rätt till arbetslöshetsersättning. Syftet med denna kartläggning är att belysa hur villkoret tolkas och tillämpas i praktiken av arbetsförmedlingen och arbetslöshetskassorna. Kartläggningen är således beskrivande men redovisar även svårigheter vid tillämpningen av villkoret. Det urval som ligger till grund för intervjuer med arbetsförmedlare liksom det antal ärenden som granskats är inte tillräckligt omfattande för att ge något säkert underlag för att göra en kvantitativ uppskattning av hur vanliga de olika beskrivna bristerna i hanteringen är. Rapporten innehåller ingen ny normering i den meningen att IAF anger nya anvisningar för hur kravet på aktivt arbetssökande ska tillämpas. Kartläggningen visar att arbetsförmedlarna anser att begreppet aktivt arbetssökande är mångfasetterat och innehåller många olika delmoment. Alla intervjuade arbetsförmedlare uppger att de är införstådda med att det krävs ett visst mått av aktivitet från den sökandes sida. Kartläggningen visar samtidigt att arbetsförmedlare skiljer sig åt i den praktiska tillämpningen. En del arbetsförmedlare lämnar en underrättelse till arbetslöshetskassan när man har information som tyder på att den arbetssökande inte gjort de ansträngningar som kan krävas för att få ett arbete. Andra förmedlare underlåter att lämna en underrättelse till arbetslöshetskassan i denna situation. I de ärenden där arbetslöshetskassornas beslut har granskats konstaterar IAF att det förekommer variationer och olika typer av fel i enskilda ärenden vad gäller kassornas utredningar och bedömningar av ersättningsrätten. Eftersom det antal ärenden som ingår i kartläggningen är relativt lågt går det inte heller här att dra några säkra slutsatser vad gäller omfattningen av konstaterade fel och brister vid tillämpningen av begreppet aktivt arbetssökande hos arbetslöshetskassorna. Kartläggningen beskriver situationer och frågeställningar som kan utgöra 7

8 problem när det gäller att tillämpa kravet på aktivt arbetssökande. IAF kommer med anledning av denna rapport att initiera diskussioner med Arbetsförmedlingen om tillämpningen av kravet att aktivt söka lämpligt arbete. Vid samma tillfälle vill IAF föra en diskussion om vilka slutsatser arbetsförmedlingen drar och vilka eventuella åtgärder man avser att vidta med anledning av iakttagelserna i den nyligen publicerade undersökningen Hur fungerar arbetsförmedlingens anvisningar av lediga platser (IFAU- rapport 2008:5). 2 Inledning IAF utövar tillsyn över arbetslöshetskassorna. Vidare granskar IAF handläggningen och rutinerna för handläggning av ärenden hos arbetsförmedlingen som påverkar rätten till arbetslöshetsersättning. I 9 lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF) anges de grundläggande villkoren för rätt till arbetslöshetsersättning. Ett av villkoren innebär att den sökande aktivt ska söka lämpligt arbete. Kontroll av att den sökande uppfyller grundvillkoren utgör en mycket viktig del i AMV:s arbete avseende arbetslöshetsförsäkringen. Om den sökande inte bedöms vara aktivt arbetssökande ska arbetsförmedlingen lämna en underrättelse till arbetslöshetskassan för utredning och beslut av rätten till arbetslöshetsersättning. 2.1 Syfte med kartläggningen Syftet med denna kartläggning är att belysa hur begreppet aktivt arbetssökande tolkas och tillämpas i praktiken. Uppdraget omfattar både arbetsförmedlingens och arbetslöshetskassornas tillämpning av kravet på aktivt arbetssökande. Ett vidare syfte är att detta ska kunna utgöra ett underlag för överväganden om behov av eventuellt kompletterande regelgivning eller förtydligande instruktioner. En diskussion av dessa frågor bör primärt ske i samverkan mellan IAF, Arbetsförmedlingen och Arbetslöshetskassorna/SO. 2.2 Metod och genomförande Kartläggningen bygger på intervjuer genomförda under perioden november 2006 januari 2007 samt analys av underrättelser från Arbetsförmedlingen till arbetslöshets- 8

9 kassan. Intervjuer har gjorts med ett antal arbetsförmedlare samt deras chefer vid ett urval av Arbetsförmedlingar. Intervjuerna har genomförts i gruppform och varit inriktade på dialog och diskussion. Intervjuformen har valts för att kartlägga arbetsförmedlarnas förhållningssätt till, kunskap om och faktiska tillämpning av aktivitetsbegreppet. Det diskussionsunderlag som använts som utgångspunkt vid intervjuerna finns som bilaga till rapporten. Det är dock värt att poängtera att olika frågeställningar kommit upp i de olika intervjuerna eftersom det rört sig om samtal snarare än en frågestyrd intervju. Arbetsförmedlarna har intervjuats i grupper om tre till sex stycken och cheferna har varit en till fyra stycken. 1 Bedömningen av om den sökande är aktivt arbetssökande görs löpande av arbetsförmedlarna i alla kontakter med de arbetssökande. Arbetsförmedlarna konfronteras därför i princip dagligen med situationer där bedömning av sökaktiviteten ska göras. Arbetslöshetskassornas handläggare har anledning att hantera denna frågeställning endast i de fall då arbetsförmedlingen lämnat underrättelser som bygger på att den enskilde inte sökt aktivt. Det rör sig under den studerade perioden om drygt 400 ärenden. I kartläggningen valde vi därför att belysa frågeställningen i samband med arbetslöshetskassornas hantering endast utifrån de faktiska ärenden som förekommit och inte genom intervjuer med handläggare på arbetslöshetskassan. Vi har tagit fram ett urval av underrättelser som berör kravet på aktivt arbetssökande. Dessa underrättelser samt arbetslöshetskassornas efterföljande utredningar och beslut har utgjort analysmaterial i vår kartläggning av arbetslöshetskassornas bedömning och tillämpning av begreppet. 2.3 Avgränsningar Kartläggningen av kassornas hantering är avgränsad till underrättelser gjorda av arbetsförmedlingen under kvartal tre och fyra år En avgränsning till två kvartal ger ett hanterbart antal underrättelser. Perioden säkerställer även att kassornas hunnit fatta beslut i de allra flesta ärenden. Sedan februari 2005 ska arbetsförmedlaren ange en av följande orsaker till att underrättelse lämnas: 1 Totalt har 43 arbetsförmedlare och 21 chefer eller verksamhetsledare intervjuats. 9

10 1. Sökanden avvisar ett erbjudande om lämpligt arbete 2. Sökanden avvisar anvisning till lämpligt arbetsmarknadspolitiskt program 3. Sökanden medverkar inte till upprättande av en handlingsplan 4. Annan orsak 5. Sökanden har inte sökt anvisat lämpligt arbete Kartläggningen omfattar underrättelser där arbetsförmedlingen anger annan orsak som anledning till att en underrättelse lämnas, det vill säga att den sökande inte bedöms stå till arbetsmarknadens förfogande enligt 9 ALF. Intervjuerna har genomförts vid elva arbetsförmedlingar. Inga specialförmedlingar har ingått i urvalet. 2.3Urval Av de underrättelser för de två sista kvartalen år 2005 där arbetsförmedlaren angivit annan orsak som anledning till underrättelsen har arbetslöshetskassan fattat beslut i totalt ärenden. Bland dessa har vi funnit 418 underrättelser som på ett eller annat vis berör begreppet aktivt arbetssökande och de utgör underlag för kartläggningen 2. Vad gäller intervjuerna har urvalet gjorts för att få en spridning med hänsyn till geografi och storlek på de olika arbetsförmedlingarna. Urvalet omfattar stora, medelstora och små arbetsförmedlingar. De utgörs också av arbetsförmedlingar belägna i storstad och småstad samt i norra och södra Sverige. Syftet med detta urval är att öka informationsvärdet och skapa en grund för att kunna belysa en eventuell variation i förhållningssättet och tilllämpningen av begreppet hos arbetsförmedlarna. 3 Regelverk Enligt 9 p 5 ALF har sökande som aktivt söker ett lämpligt arbete men inte kan få ett sådant rätt till ersättning vid arbetslöshet. Detta uttryckliga krav på att den sökande ska vara aktiv infördes i lagstiftningen den 5 februari Se utförligare diskussion gällande underrättelserna under rubriken Arbetslöshetskassornas tillämpning av begreppet aktivt arbetssökande. 10

11 Enligt proposition 1999/2000:98 3 infördes villkoret med syfte att tydliggöra det ansvar som vilar på den sökande för att denne skall ha rätt till ersättning. Vidare uttalades i propositionen följande: Som arbetsgruppen påpekat är det inte frågan om att sökanden måste visa att denne sökt ett visst antal arbeten utan kravet på aktivitet får bedömas utifrån de förutsättningar som råder på arbetsmarknaden. Det är emellertid viktigt att betona att arbetssökanden hela tiden måste medverka i försöken att finna ett nytt arbete och aktivt söka de lediga arbeten som finns på arbetsmarknaden för att ta sig ur sin arbetslöshet. Den arbetsgrupp inom Näringsdepartementet som nämns fick den 1 mars 1999 i uppgift att se över reglerna i arbetslöshetsförsäkringen. Arbetsgruppen lämnade i november 1999 rapporten Kontrakt för arbete, rättvisa och tydliga regler i arbetslöshetsförsäkringen. 4 Rapporten utmynnade bland annat i förslag till ett tillägg i grundvillkoren som uttryckligen stadgar att den sökande själv skall vara aktiv och göra skäliga ansträngningar för att finna arbete. Arbetsgruppen konstaterade att ett sådant krav redan gällde i praktiken men inte var uttryckligen formulerat i lagen. Arbetsgruppen uttalade att ett argument mot att införa en sådan regel var att tillämpningen kunde bli godtycklig, vilket skulle kunna resultera i en större rättsosäkerhet. Det kan vara svårt att visa att någon inte varit tillräckligt aktiv och det måste alltid göras en bedömning i det enskilda fallet. Det är den försäkrade som lättast kan visa på aktiviteten och därför får en bedömning bygga på en omvänd bevisbörda den sökande skall kunna visa sin aktivitet, det är inte arbetsförmedlaren som skall bevisa den sökandes inaktivitet. Vidare uttalades följande: Kravet på aktivitet bör inte utformas som ett krav på den sökande att söka ett visst antal arbeten. Däremot innebär det att den sökande skall kunna dokumentera att han eller hon sökt arbeten, visat aktivitet under perioden och gjort de ansträngningar för att få ett arbete som kan krävas. Det 3 Proposition 1999/2000:98 kap Ds 1999:58, Kontrakt för arbete. 11

12 måste med andra ord bli en rimlig tillämpning av aktivitetskravet. I arbetsförmedlingens uppgifter ingår bland annat att kontrollera om den sökande bedöms uppfylla de allmänna villkoren för rätt till ersättning, varav ett av villkoren är att den sökande aktivt söker lämpligt arbete. Om den sökande inte uppfyller villkoret ska arbetsförmedlingen lämna en underrättelse till den sökandes arbetslöshetskassa. 5 Arbetslöshetskassan ska utifrån underrättelsen utreda och fatta beslut om den sökandes fortsatta rätt till arbetslöshetsersättning. Om arbetslöshetskassan finner att den sökande inte är aktiv i den omfattning som krävs beslutar de att han eller hon inte har rätt till arbetslöshetsersättning eftersom grundvillkoret enligt 9 ALF inte är uppfyllt. Den sökande förlorar således helt rätten till arbetslöshetsersättning. Om och när den sökande kan styrka att han eller hon åter är aktivt arbetssökande kan arbetslöshetskassan besluta att den sökande har rätt till ersättning igen. 4 Arbetsförmedlingen och begreppet aktivt arbetssökande 4.1 Information till sökande Vid intervjuerna har vi frågat arbetsförmedlarna hur de informerar den sökande om vilka regler som gäller för rätt till arbetslöshetsersättning. Vissa mindre skillnader kan finnas mellan arbetsförmedlingarna men i stora drag lämnas informationen på likartat sätt. I regel ges sådan information vid flera olika tillfällen och i olika form Inskrivning på arbetsförmedlingen När arbetssökande kommer till arbetsförmedlingen den första arbetslösa dagen skriver de själva in sig via en kundarbetsplats. 6 Därefter träffar de en arbetsförmedlare som går igenom uppgifterna och registrerar den sökande i arbetsförmedlingens datasystem, AIS. Alla arbetsförmedlingar uppger att skriftlig information lämnas till den sökande vid detta första besök. Bland an Förordning (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten 6 Under 2007 pågår ett pilotprojekt på 14 arbetsförmedlingar och två kundtjänster som heter Service Direkt. Det innebär bland annat att arbetssökande har möjlighet att skriva in sig på arbetsförmedlingen via ams.se. 12

13 nat lämnas broschyrerna Arbetslöshetsförsäkringen Ditt ansvar och Arbetsförmedlingens skyldigheter samt Arbetslöshetsersättning Ekonomiskt stöd för dig som är arbetslös. I bägge broschyrerna informeras om kravet på den sökande att aktivt söka arbete. Enligt Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) är arbetsförmedlingens informationsskyldighet fullgjord om de två broschyrerna överlämnas och förmedlaren muntligt informerar om och förklarar det som står i den förstnämnda broschyren om grundvillkoren enligt 9 ALF Basinformation/introduktionsmöte Arbetsförmedlarna uppger att alla arbetssökande får en basinformation vid ett möte som inträffar inom en till två veckor efter inskrivningen. En arbetsförmedling uppger att den arbetssökande ska delta i två dagars basinformation inom en månad. Under dessa dagar ges bland annat information om villkoren för att få arbetslöshetsersättning. Gemensamt för alla representerade arbetsförmedlingar är att informationen är obligatorisk för den arbetssökande och att den sker i grupp. AMS har kvalitetssäkrat en metod för inskrivning och introduktion vid arbetsförmedlingen. Av intervjuerna framgår att ett bildspel som AMS utformat inom ramen för metoden ligger till grund för arbetsförmedlingens information. En av informationsbilderna i bildspelet behandlar reglerna i grundvillkoret enligt 9 ALF där kravet på aktivt arbetssökande anges Möte med handläggare Ett tidsbokat möte med en arbetsförmedlare sker i regel inom två till tre veckor från inskrivningen. Någon arbetsförmedling uppger att det tidsbokade mötet sker inom två månader efter inskrivningen. Vid besöket ges den sökande tillfälle att ställa frågor om bland annat arbetslöshetsförsäkringen och de regler som gäller. Av intervjuerna med arbetsförmedlarna framgår att den vanligaste frågan handlar om geografiskt sökområde. Någon arbetsförmedling uppger att det kan komma frågor om sökaktiviteten. Vidare upprättar arbetsförmedlingen och den sökande tillsammans en individuell handlingsplan där den fortsatta planeringen dokumenteras och tidpunkter för uppföljningar bestäms. Sammanfattningsvis framgår att arbetssökande får information om reglerna i arbetslöshetsförsäkringen vid minst 7 Anges i AMS handläggarstöd,

14 två tillfällen under den första månaden av arbetslöshet. Informationen lämnas både muntligen och skriftligen. Den sökande har även tillfälle att ställa frågor och ta upp eventuella problem vid det individuella mötet med arbetsförmedlaren. 4.2 Arbetsförmedlarna och begreppet Enligt samtliga intervjuade arbetsförmedlare innebär begreppet aktivt arbetssökande att den sökande ska verka för att lösa sin situation på kortast möjliga tid. De anser även att den sökande inte kan vara passiv utan måste företa en konkret handling av något slag. Det räcker därför inte med att vänta på en anvisning från arbetsförmedlingen utan den sökande måste själv företa en aktiv handling. Det behöver inte bara handla om själva sökandet av arbete utan aktiviteten kan även bestå av andra åtgärder i förberedande och förebyggande syfte. Som sådana räknas till exempel att den sökande: ser till att ansökningshandlingar är uppdaterade håller kontakt med tidigare arbetsgivare söker arbete via egna kontakter tränar på att skriva personliga brev håller sig informerad om lediga platser via tidningar, företags hemsidor, Platsbanken och andra webbplatser kommer på de möten arbetsförmedlingen kallar till går på intervjuer och seminarier är tillgänglig när arbetsförmedlingen behöver få kontakt redovisar till arbetsförmedlingen vilka arbeten som sökts och vilka kontakter som tagits följer den upprättade handlingsplanen Inte någon av arbetsförmedlarna uppger att de i handlingsplanen ställer krav på att den sökande måste söka ett visst antal arbeten. De uppger istället att bedömningen av antalet sökta arbeten görs i en individuell prövning där individens bakgrund, utbildning och rådande arbetsmarknad vägs in. Någon arbetsförmedling uttrycker att den sökande ska ägna sig åt minst en aktivitet per dag. Detta innebär inte 14

15 att de ska söka ett visst antal arbeten utan att de ska ägna sig åt någon av de ovan uppräknade aktiviteterna. Vid intervjuerna framkom olika uppfattningar hos arbetsförmedlarna om vilket ansvar de har för att ta reda på om de arbeten som funnits att söka varit lämpliga för den sökande. Om det funnits lediga arbeten som överensstämmer med sökandens yrke råder delade meningar hos arbetsförmedlingarna om vad som krävs för att de ska lämna en underrättelse. Någon arbetsförmedling ansåg att de måste gå in på varje platsannons för att kontrollera om just det arbetet är lämpligt för den sökande medan andra arbetsförmedlingar uppgav att de lägger stor vikt vid att de sökande ska vara aktiva och redovisa sökta arbeten Deltids-/timanställda En av de besökta arbetsförmedlingarna hade ett speciellt projekt inriktat mot deltids- och timanställda. Övriga arbetsförmedlingar uppger att de inte har någon särskild arbetsmetod för denna kategori. Ytterligare en arbetsförmedling uppger att de inte ställer samma krav på deltidsarbetslösa som på heltidsarbetslösa. De uppger att många deltidsarbetslösa till exempel inte har en handlingsplan med samma kvalitativa innehåll som de helt arbetslösa. Vidare anvisar arbetsförmedlaren främst till heltidsarbeten inom den bransch eller det yrke där den sökande redan arbetar Förändras kravet på aktivitet? Alla arbetsförmedlare uppger att kravet på att den sökande ska vara aktiv gäller från inskrivningen på arbetsförmedlingen. Vid någon arbetsförmedling uppger de att kravet höjs ju längre den sökande är arbetslös. Vid en annan uppger de däremot att kravet från arbetsförmedlingens sida sjunker ju längre tiden går. Eftersom det händer att sökande ger upp när de inte hittar några arbeten försöker arbetsförmedlarna motivera och stödja den sökande i dennes arbetssökande. En del arbetsförmedlare uppfattar det som ett problem att de ska prioritera att nyinskrivna snabbt får nytt arbete. Detta gör att andra sökandegrupper blir mindre prioriterade. Sammanfattningsvis kan sägas att arbetsförmedlarna anser att kravet på aktivt arbetssökande är mångfacetterat. Alla intervjuade förmedlare uppger att de är införstådda med att det krävs ett visst mått av aktivitet från den sökandes sida. 15

16 4.3 Uppföljning och kontroll av aktivitet I de fall där den sökande redovisar sökta arbeten och övriga aktiviteter vid den tidpunkt som sökanden och arbetsförmedlingen kommit överens om i handlingsplanen fortsätter sökandet enligt den uppgjorda planeringen. Vid intervjuerna med arbetsförmedlarna framkommer att det inte görs någon regelmässig kontroll av att den sökande verkligen sökt de arbeten han eller hon redovisat. Endast om det finns indikationer på att uppgifterna den sökande lämnar till arbetsförmedlingen är felaktiga kan kontroll bli aktuell. I de fall sökanden inte lämnar någon redovisning av sina aktiviteter vid den tidpunkt som överenskommits uppger arbetsförmedlarna att det finns två olika handlingsalternativ. Om det i handlingsplanen framgår att den sökande själv kan välja om redovisning ska ske per telefon, e-post eller personligt besök skickar arbetsförmedlaren en avanmälan till sökandens arbetslöshetskassa. Om det däremot inte är angivet i handlingsplanen att sökande ska redovisa sin aktivitet vid ett personligt besök, kallar arbetsförmedlaren den sökande till arbetsförmedlingen eller skickar en skriftlig förfrågan till sökande med sista svarsdatum angivet. Det är först om den sökande inte kommer till besök enligt kallelsen eller inte besvarar förfrågan inom utsatt tid som arbetsförmedlingen skickar avanmälan till arbetslöshetskassan. När den sökande redovisar att han eller hon inte sökt något arbete uppger samtliga intervjuade arbetsförmedlare att de som en första åtgärd tar en diskussion med den sökande om varför de inte varit aktiva. En del av arbetsförmedlarna uppger att det är ovanligt att den sökande berättar att de inte sökt några arbeten. Det framkommer ofta på andra sätt, till exempel genom utebliven redovisning. Arbetsförmedlaren kan därvid göra bedömningen att sökanden behöver mer stöd för att kunna söka arbete aktivt eller har behov av andra tjänster för att kunna nå målet arbete. I dessa fall ska arbetsförmedlaren besluta om fördjupat stöd inom tjänsten Söka arbete eller fastställa en annan tjänst för den sökande. 8 Om den sökande inte aktivt sökt arbete ska arbetsförmedlaren ta ställning till om en underrättelse till arbetslöshetskassan ska lämnas. Av intervjuerna framgår att de flesta arbetsförmedlarna i detta skede väljer att inte 8 AMS tjänst Söka arbete,

17 lämna någon underrättelse till arbetslöshetskassan. Förmedlarna uppger att den sökande i stället får ytterligare en möjlighet att visa att man uppfyller kravet på aktivt arbetssökande. Några arbetsförmedlare uppger att de i denna situation gör en matchning mot lediga arbeten och om det då funnits lämpliga arbeten att söka lämnar de en underrättelse till arbetslöshetskassan. En orsak till att den sökande får ytterligare en möjlighet att visa på sin aktivitet är att arbetsförmedlarna är osäkra på om den sökande tagit till sig informationen om arbetslöshetsförsäkringen och förstått innebörden av den. Enligt några förmedlare kan det bero på att personer som precis blivit av med sitt arbete kan befinna sig i kris och då inte förmår ta till sig den information som ges. Arbetsförmedlarna informerar den sökande om regelverket en gång till och gör ofta en matchning mot lämpliga arbeten. I mån av tid har arbetsförmedlingen också under en period tätare uppföljningar med den sökande. Att ovanstående tillvägagångssätt tillämpas stöds av de underrättelser som ingår i denna kartläggning. Vid genomgången av underrättelserna har vi funnit flera exempel på ärenden där den sökande fått flera möjligheter att visa att man söker arbete aktivt men inte gjort detta. Arbetsförmedlaren har i vissa fall utsträckt tiden för att visa detta upp till sex månader innan underrättelse till arbetslöshetskassan lämnats. Det finns också exempel på att arbetsförmedlaren valt att informera den sökande om försäkringens villkor upp till fyra-fem tillfällen innan underrättelse lämnats. När det gäller uppföljning av sökandes aktivitet utifrån handlingsplanen uppger de flesta arbetsförmedlare att de följer AMS anvisningar. Enligt AMS metodanvisningar för Sök direkt ska handlingsplanen följas upp genom att den sökande ges möjlighet att diskutera sitt arbetssökande och redovisa de aktiviteter man kommit överens om efter sex respektive tio veckor. 9 Av intervjuerna framgår att den första redovisningen efter sex veckor i regel sker per telefon eller e-post till Arbetsförmedlingen Kundtjänst. Första redovisningen till den lokala arbetsförmedlaren sker efter tio veckor. Vid intervjuerna framkommer dock att tidsramarna inte alltid kan hållas Underrättelser En orsak till att arbetsförmedlarna inte lämnar underrättelse till arbetslöshetskassan direkt är, som redovisats 9 Sök direkt (Q), Aktivitetsbeskrivning,

18 ovan, att de är osäkra på om sökanden förstått den information de fått om arbetslöshetsförsäkringens villkor. Nedan redovisas ytterligare orsaker som arbetsförmedlarna uppger som förklaring till varför underrättelser inte alltid lämnas eller inte lämnas direkt när den sökande inte har varit aktivt arbetssökande: Det är ett problem att arbetsförmedlaren ska vara både stödjande och kontrollerande i samma roll. Relationen mellan arbetsförmedlaren och sökanden blir ofta störd efter att en underrättelse lämnats och leder ofta till att sökanden vill byta handläggare. Utformningen av sanktionen är ett problem. En arbetslöshetskassas beslut att den sökande inte har rätt till arbetslöshetsersättning till dess arbetsförmedlingen anser att de åter står till arbetsmarknadens förfogande gör att det blir stor press på arbetsförmedlaren att åter pröva om och när aktivitetskravet är uppfyllt. En del arbetsförmedlare upplever det även svårt att avgöra när den sökande åter ska anses uppfylla aktivitetskravet. Det är svårare att lämna en underrättelse om det gått en tid från det att sökanden brustit i grundvillkoret till dess att en arbetsförmedlare tar tag i problemet. Rädslan för att en hotfull situation ska uppstå leder till att en del arbetsförmedlare avstår från att lämna en underrättelse. Osäkerhet om vad som krävs för att en underrättelse ska lämnas. Det upplevs som ett misslyckande att lämna en underrättelse till arbetslöshetskassan. Arbetsförmedlaren har inte lyckats förklara regelverket tillräckligt, eller har inte kunnat övertyga den sökande om att han eller hon ska söka arbete. Sanktionerna som följer på ifrågasatt ersättningsrätt kan spela en roll i beslutet att lämna en underrättelse eller inte. En del arbetsförmedlare menar att det känns som att man slår undan fötterna på folk. Kommuniceringen med den sökande innan en underrättelse lämnas upplevs som svår. Påtryckning från fackliga ombud och anhöriga om att inte lämna underrättelse. 18

19 Med anledning av andra punkten i uppräkningen kan nämnas att AMS i sitt handläggarstöd för kontrollfunktionen anger att arbetsförmedlingen ska informera arbetslöshetskassan om att den brist som arbetsförmedlingen tidigare påpekat är undanröjd. I denna situation har AMS även kompletterat handläggarstödet med Viktiga rutiner vid vissa underrättelser till a-kassan. I rutinerna anges bland annat att om underrättelsen skrevs på grund av att den sökande vägrade redovisa sökta arbeten, ska kassan meddelas när den sökande återkommer och lämnar den begärda redovisningen. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det bland de intervjuade arbetsförmedlarna är ovanligt att arbetsförmedlare lämnar en underrättelse till arbetssökandens arbetslöshetskassa redan vid första tillfället där han eller hon inte bedöms uppfylla kravet på ett aktivt arbetssökande. 5 Arbetslöshetskassornas tillämpning av begreppet aktivt arbetssökande Under tredje och fjärde kvartalet 2005 lämnade arbetsförmedlingen sammanlagt underrättelser till arbetslöshetskassorna. 10 Av dessa angav arbetsförmedlingen anledningen annan orsak för underrättelser, det vill säga 58 procent. Av de underrättelserna hade arbetslöshetskassorna vid uttaget av data fattat beslut i totalt ärenden. Bland dessa har IAF identifierat 418 ärenden som handlar om att sökanden inte sökt något arbete eller har sökt ett fåtal arbeten men bedömts inte söka tillräckligt många. Vid analys av de 418 ärendena har vi kartlagt arbetslöshetskassornas beslut och det underlag som låg till grund för besluten. Underrättelser lämnade med anledning av 9 ALF kan leda till att sökanden tillerkänns ersättning eller att rätten till ersättning bortfaller fram till dess sökanden åter uppfyller villkoren för rätt till ersättning. 5.1 Presentation av kartläggningen Av tabell 1 framgår att arbetslöshetskassorna fattat beslut om att villkoret för ersättning inte är uppfyllt i 358 av de 418 underrättelserna, det vill säga 86 procent av ärendena. Andelen är högre för personer som var del- 10 IAF:s kvartalsrapport 1, 2006, sid 9. 19

20 tidsarbetslösa (90 procent) än för helt arbetslösa (83 procent). Tabell 1 Sammanställning av arbetslöshetskassornas beslut. ALF 9 Deltidsarbetslös 11 Helt arbetslös Totalt Tillerkänd ersättning Ej rätt till ersättning Totalt Denna kartläggning visar, precis som IAF:s kvartalsrapport , att sanktionsgraden är hög när underrättelse lämnats. För att närmare studera skillnaden mellan arbetsförmedlingens bedömning och arbetslöshetskassans beslut har vi särskilt granskat ärenden där den sökande tillerkänts rätt till arbetslöshetsersättning. Kartläggningens syfte i denna del är att få vissa indikationer kring vilka områden som skulle kunna utgöra problemområden vid tillämpningen av begreppet aktivt arbetssökande. Det är totalt 60 ärenden där arbetslöshetskassorna beslutat att tillerkänna ersättningsrätt och därmed av olika skäl fattat ett beslut som skiljer sig från arbetsförmedlingens ursprungliga bedömning. Eftersom det rör sig om ett litet antal ärenden så går det inte att av denna undersökning dra några generella slutsatser om hur arbetslöshetskassorna tillämpar regelverket kring aktivt arbetssökande. Avsikten är att belysa frågor som skulle kunna vara problemområden när det rör hanteringen av begreppet aktivt arbetssökande. De iakttagelser som diskuteras ur en problematiserande synvinkel kan ha inneburit en felaktig hantering i det enskilda ärendet även om det inte behöver innebära att arbetslöshetskassans hantering i stort är felaktig. Att granskningen har inriktats på ärenden där arbetslöshetskassorna har tillerkänt ersättning innebär inte heller att samtliga ärenden där kassan har beslutat i enlighet med arbetsförmedlingens underrättelse är korrekta. Anledningen till att ärenden där ersättning har tillerkänts granskats är att i dessa ärenden kan man, så länge bedömningen gjorts på samma underlag, åtminstone som en utgångspunkt anta att arbetsförmed- 11 Deltidsarbetslös innefattar både de som arbetar deltid eller har en timanställning. 20

21 lingens och arbetslöshetskassans uppfattning om begreppet aktivt arbetssökande skiljer sig åt. 5.2 Tillerkänd ersättningsrätt Arbetslöshetskassorna har en utredningsskyldighet som innebär att de i normalfallet behöver inhämta mer information än vad som framgår av själva underrättelsen. Det kan bland annat röra sig om den sökandes handlingsplan, information om hur många lediga arbeten som har funnits att söka under perioden i fråga, den sökandes egen motivering och övrig information som kan påverka bedömningen. De 60 underrättelser där den sökande tillerkänts fortsatt ersättning av arbetslöshetskassan kan delas in i olika kategorier utifrån vissa mönster i handläggningen. Dessa kategorier är Sökområde Handlingsplan Deltids-/timanställning Bedömningsärenden Missuppfattningar Bristande kommunikation Sen redovisning till arbetsförmedlingen Sökområde En sökande har under de första 100 ersättningsdagarna möjlighet att begränsa sig till att söka lämpliga arbeten inom sitt yrke och i närområdet. 12 En grupp av de granskade underrättelserna handlar om den sökandes sökområde. Vanligtvis har dessa sin grund i att sökanden och arbetsförmedlaren fört en diskussion där det framkommit att sökanden inte har sökt några, eller endast ett fåtal, arbeten under en viss period. Förmedlaren har sökt fram de lediga arbeten som funnits inom sökandes yrke i hela landet. Med sökresultatet som underlag har förmedlaren sedan lämnat en underrättelse till arbetslöshetskassan. Det har inte av underrättelsen gått att utläsa om förmedlaren har beaktat att sökanden haft möjlighet till begränsat sökområde. När arbetslöshetskassan utrett ärendet har sökanden hävdat regeln om begränsat sökområde. Arbetslöshets- 12 Detta gällde tidigare enligt 9a ALF men regeln är borttagen från den 2 juli

22 kassan har vid en kontroll av förbrukade ersättningsdagar funnit att den enskilde förbrukat mindre än 100 ersättningsdagar och beslutat att tillerkänna medlemmen ersättning. Arbetslöshetskassan har i dessa fall inte gjort någon ytterligare prövning av om den sökande skall anses vara aktivt arbetssökande utan motiverat sitt beslut med att sökanden har haft rätt att begränsa sitt arbetssökande geografiskt och/eller yrkesmässigt Handlingsplan Den överenskommelse som är dokumenterad i handlingsplanen mellan arbetsförmedlaren och den sökande är utgångspunkt vid bedömningen av om sökanden varit aktiv eller inte. Det förekommer flera fall där grunden för arbetsförmedlingens underrättelse är att den sökande inte har sökt det antal arbeten som krävts enligt upprättad handlingsplan. Underrättelser av denna typ är ofta ställda som en fråga till arbetslöshetskassan där förmedlingen vill veta om det krav på ett visst antal arbeten som förmedlingen ställt på den sökande kan anses vara rimligt. Arbetsförmedlingen lämnar sällan någon övrig redogörelse över den sökandes aktivitet. I de granskade ärendena har arbetslöshetskassorna tillerkänt den sökande rätt till ersättning utan utredning om eller bedömning av den sökandes aktivitet i övrigt. En beslutsformulering i ett av ärendena som kan spegla något av arbetslöshetskassornas syn på underrättelser av denna typ är: Kassan kan ej avgöra om denna aktivitet innebär att 20 arbeten per månad ska sökas. Enbart det förhållandet att man inte söker 20 arbeten per månad kan ej medföra att man inte uppfyller kraven för rätt till ersättning. För att ytterligare belysa problematiken kan nämnas att i ett av de granskade ärendena har arbetslöshetskassan tillerkänt den sökande ersättning med motiveringen att det inte framgick av handlingsplanen hur många arbeten som krävdes för att den sökande skulle kunna anses som aktiv i den mening som är en förutsättning för ersättning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring. Detta trots att det enligt arbetsförmedlingen har funnits lämpliga arbeten att söka. I ytterligare ett ärende har en arbetslöshetskassa motiverat tillerkännandet med att den sökande och arbetsförmedlaren inte varit överens om att ett sökt arbete per dag skulle krävas. Eftersom parterna inte var överens hade enligt kassan inte en giltig handlingsplan 22

23 kommit till stånd. Det finns dock inget krav på att den sökande och arbetsförmedlingen behöver vara överens för att en giltig handlingsplan ska anses ha kommit till stånd. 13 Handlingsplanen är ett instrument för arbetsförmedlaren i dennes kontakt med den sökande men den tjänar också som utgångspunkt för arbetslöshetskassornas bedömning. I bedömningen av om en sökande varit aktiv eller inte i sitt arbetssökande kan kassorna dock inte begränsa sig till vad som står eller inte står i handlingsplanen gällande antalet arbeten som ska sökas. Det krävs att Arbetslöshetskassan gör en självständig prövning på det underlag som kommer in till arbetslöshetskassan 14. Normalt innebär det att kassan måste ha kompletterande information om den enskildes arbetssökande för att kunna göra en annan bedömning än arbetsförmedlingen Deltids-/timanställning De ärenden som kan sorteras in under ovanstående rubrik rör sökande som arbetar samtidigt som de får arbetslöshetsersättning. Arbetsförmedlingen skickar en underrättelse som oftast baseras på att personen ifråga inte söker heltidsarbete utan verkar vara tillfreds med att komplettera sitt deltidsarbete med arbetslöshetsersättning. Av arbetslöshetskassornas motivering till beslutet att tillerkänna ersättning framgår att dessa sökande endast har gjort anspråk på arbetslöshetsersättning för ett fåtal dagar under den period som är uppe för bedömning. Arbetslöshetskassorna har därför bedömt att de står till arbetsmarknadens förfogande och är aktiva i enlighet med de krav som framgår av lagen. Det förekommer ingen argumentation om vad de sökande har gjort för att anses aktiva. Arbetslöshetskassorna motiverar inte beslutet att tillerkänna fortsatt ersättning med att de sökande anses aktiva utan konstaterar att de har erhållit få ersättningsdagar. Av arbetsförmedlingens motiv till underrättelserna framgår tydligt att arbetsförmedlingens bedömning är att sökanden varit inaktiv. I något fall motiveras arbetslöshetskassans tillerkännande med att det är den första underrättelsen som har lämnats och att den sökande därför beviljas fortsatt ersättning. Att tillerkänna ersättning med motiveringen att sökanden endast har ansökt om arbetslöshetsersättning för ett fåtal 13 7 AMSFS 2004:11 14 Kommentar till 11 ALF, regelbok för arbetslöshetskassor 23

24 dagar eller att det är den första underrättelsen som lämnats är enligt IAF inte en korrekt hantering enligt regelverket Bedömningsärenden Ett mindre antal ärenden kan sägas vara bedömningsärenden. Med det avses här att det i arbetslöshetskassans utredning inte har tillkommit några nya omständigheter vid tidpunkten för arbetslöshetskassans beslut och den faktiska situation som arbetsförmedlingen har presenterat ifrågasätts inte av den sökande. Arbetsförmedlingens uppgift är att göra en bedömning av arbetsmarknaden och utifrån den bedömningen samt den enskildes bakgrund fastställa vilka krav på aktivitet som kan anses befogade i det enskilda fallet. Arbetslöshetskassans uppgift är att väga arbetsförmedlingens bedömning och vad den sökande anför mot de krav som ställs i 9 ALF. Dessa ärenden handlar i grunden om att värdera aktivitetskravet i det enskilda fallet. I några av ärendena har den enskilde sökt omkring två till fyra arbeten under en månads tid. Det rör personer som är runt 50 år och har en ganska hög formell kompetensnivå. Personerna motiverar det begränsade antalet sökta arbeten med att det finns få arbeten som motsvarar deras kompetens och att det inte är meningsfullt att söka arbeten som inte överensstämmer med denna. Arbetsförmedlingen har ansett att personerna begränsat sig både vad gäller antal arbeten och yrkesbredd och att de inte når upp till den aktivitetsnivå som krävs eftersom det har funnits lämpliga jobb att söka utöver de som de enskilda faktiskt har sökt. Arbetslöshetskassorna har i dessa fall gjort en annan bedömning och ansett att ett arbete i veckan varit tillräckligt för att vara aktivt arbetssökande. I ett annat ärende har den sökande inte presenterat någon jobblista eller på annat sätt redovisat sökta arbeten trots att arbetsförmedlingen har efterfrågat detta. En jobblista innehåller uppgifter från sökanden om vilka arbeten som sökts, när de sökts, vilken befattning det varit fråga om samt kontaktperson hos arbetsgivaren. Arbetslöshetskassan har ansett att enbart det faktum att en jobblista saknats inte är skäl för att ifrågasätta sökandens aktivitetsnivå. Dessutom anger arbetslöshetskassan att eftersom sökanden inte heller har blivit anvisad eller erbjuden något arbete som han eller hon har tackat nej 15 9 och 11 ALF samt IAFFS 2004:3 24

25 till, så har kassan funnit skäl att tillerkänna fortsatt arbetslöshetsersättning Missuppfattningar Fall där den sökande och arbetsförmedlaren missuppfattat varandra i något avseende utgör den största kategorin av underrättelser där den sökande tillerkänts arbetslöshetsersättning. Kartläggningen har visat att missförstånden främst gäller redovisningen av sökta arbeten och villkoren för arbetslöshetsersättning. Missförstånd rörande redovisningen innebär oklarheter om när, hur och till vem redovisningen av sökta arbeten ska ske. Det händer att den sökande väntar på en kallelse till arbetsförmedlingen och arbetsförmedlingen i sin tur väntar på en redovisning från den sökande. Ibland har den sökande haft kontakt med arbetsförmedlingen strax före datum för redovisning och tror då att han eller hon uppfyllt kravet för avrapportering. Arbetslöshetskassornas utredningar av den här kategorin av ärenden visar att den sökande vanligtvis varit aktivt arbetssökande och att han eller hon kan styrka det genom jobblistor. I andra hand gäller missförstånden regelverket. Den sökande har inte förstått reglerna för sökområde och yrke. Till skillnad från missförstånd rörande redovisningen är det inte lika enkelt att styrka missförstånd i dessa fall. Arbetslöshetskassans prövning innefattar därmed en bedömning av den sökandes trovärdighet. I de ärenden då en sökande tillerkänns arbetslöshetsersättning förefaller arbetslöshetskassans bedömning ha varit att den sökande gjorts medveten om kraven i regelverket först i och med underrättelsen. En arbetssökande får, som tidigare redovisats, både skriftlig och muntlig information om arbetslöshetsförsäkringens regler i samband med eller i nära anslutning till att han eller hon anmäler sig på arbetsförmedlingen. Ytterst är det den sökande själv som har ansvar för att informera sig om de villkor som gäller för att ha rätt till arbetslöshetsersättning. Det är därmed inte självklart att arbetslöshetskassan enbart kan grunda sitt beslut på den enskildes uppgift om att de inte förstått kraven i arbetslöshetsförsäkringen. I enstaka fall beror missförstånden på helt andra saker, till exempel att den sökande kryssat fel i sin avrapporteringsblankett. 25

26 5.2.6 Bristande kommunikation Ärenden som präglas av brister i kommunikationen mellan arbetssökande och arbetsförmedling är på många sätt snarlika ärenden i kategorin Missuppfattning. Flera ärenden handlar om sökande som redovisat sökta arbeten till Arbetsförmedlingen Kundtjänst när de enligt handlingsplanen skulle ha redovisat direkt till den lokale arbetsförmedlaren eller vice versa. Det förekommer också att en sökande av en eller annan anledning fortsätter att redovisa till sin tidigare arbetsförmedlare, trots att han eller hon bytt arbetsförmedlare. I något ärende har en sökande haft kontakt med två olika arbetsförmedlingar. Arbetsförmedlingen har i dessa situationer bedömt att sökanden inte uppfyller kravet att avrapportera sökta arbeten till arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen har en gemensam, rikstäckande databas kallad AIS, där alla kontakter med en arbetssökande dokumenteras. Att en sökande redovisar sökta arbeten eller har kontakt med annan arbetsförmedlare/arbetsförmedling registreras i AIS och borde därmed inte föranleda arbetsförmedlingen att underrätta arbetslöshetskassan. Även tekniska problem kan räknas in i denna kategori. Flera sökande anger datorproblem som orsak till att en redovisning försenats eller uteblivit. E-post eller fax som uppgetts ha skickats har inte kommit fram och vanlig post uppges också ha förkommit. Telefonköerna till arbetsförmedlingen är också ett problem, särskilt för sökande som till följd av deltidsarbete har begränsade möjligheter att förnya kontakten Sen redovisning till arbetsförmedlingen Det förekommer att den sökande redovisar sökta arbeten efter överenskommet redovisningsdatum. I de flesta fall uppger sökanden att han eller hon missat datumet för redovisningen. Ofta handlar det om deltidsarbetande enligt vad som nämns ovan och en vanlig förklaring är att de arbetat så mycket att de glömt redovisningsdatumet. I enstaka fall handlar det om en situation där den sökande inte haft möjlighet att redovisa inom utsatt tid och haft godtagbara skäl för detta eller tekniska problem enligt ovan. Kartläggningen visar att hanteringen varierar när den sökande underlåtit att redovisa till arbetsförmedlingen och som svar på arbetslöshetskassans kommunicering istället redovisar direkt till kassan. Kan den sökande styr- 26

27 ka sökaktivitet i tillräcklig omfattning under perioden då arbetsförmedlingen ifrågasätter aktivitet bedöms den sökande ha uppfyllt grundvillkoret rörande aktivitet. I en del av de granskade ärendena tillerkänns ersättning efter att den sökande har visat att den varit aktivt arbetssökande även om redovisningen av aktiviteten till arbetsförmedlingen skett senare än vad som var överenskommet. I andra ärenden där den enskilde inte har redovisat sin aktivitet vid rätt tidpunkt till arbetsförmedlingen bedömer kassan att den enskilde inte varit aktivt arbetssökande och har beslutat att den enskilde inte har rätt till ersättning. I dessa ärenden har kassan beslutat om rätt till ersättning först från det datum arbetsförmedlingen intygar att den sökande åter redovisar sökta arbeten i tillräcklig omfattning. I dessa ärenden grundar kassan således sitt beslut enbart på att redovisningen inte skett vid överenskommen tidpunkt trots att den enskilde i övrigt kan styrka aktivitet. IAF:s uppfattning är att tidpunkten vid vilken sökanden redovisar sin aktivitet inte ensamt kan läggas till grund för ett beslut om att den sökande inte är aktivt sökande och därför inte har rätt till ersättning. 6 Sammanfattande analys 6.1 Arbetsförmedlingen Arbetsförmedlarna uppvisar samsyn vad gäller begreppet aktivt arbetssökande på så sätt att de anser att det krävs aktivitet från den sökandes sida och att begreppet innefattar olika typer av aktiviteter. Kartläggningen visar också att arbetsförmedlingarna informerar den sökande både muntligen och skriftligen om villkoren i arbetslöshetsförsäkringen. Informationen lämnas på ett tidigt stadium av arbetslösheten. Av informationen framgår att det är den sökande som har ansvar för att visa sin aktivitet. Om den sökande inte kan visa att han eller hon aktivt sökt lämpligt arbete ska arbetsförmedlingen i samband med att detta konstateras lämna en underrättelse till arbetslöshetskassan. Vid intervjuerna framkommer dock att många arbetsförmedlare väljer att inte lämna en underrättelse till arbetslöshetskassan i dessa situationer. Det kan finnas flera förklaringar till att tillämpningen av regelverket varierar. En förklaring är själva begreppet aktivt arbetssökande. Villkoret innehåller bedömningsmoment som varje enskild arbetsförmedlare ska tillämpa i det enskilda fallet. Arbetsförmedlaren måste bland an- 27

28 nat ta hänsyn till hur arbetsmarknaden ser ut under den period som är aktuell för att bedöma den sökandes aktivitet. Vidare ska hänsyn tas till vilken utbildningsbakgrund och erfarenhet den sökande har. Kravet på individuell bedömning och bristen på mer utförliga anvisningar om vad som ska ingå i bedömningen, kan leda till att arbetsförmedlaren har svårt att avgöra om den sökande varit tillräckligt aktivt arbetssökande. Det kan leda till brister i tydlighet gentemot den sökande, något som i sin tur kan skapa osäkerhet hos den sökande gällande kraven på aktivitet. En annan förklaring kan vara arbetsförmedlarens förhållningssätt till kontrollfunktionen. Arbetsförmedlare har dubbla roller som består i att de dels ska stödja den sökande i sitt arbetssökande dels kontrollera att han eller hon uppfyller villkoren för att ha rätt till ersättning. Vid intervjuerna framkommer att en del arbetsförmedlare som en följd av detta har svårt att dra gränsen för vad den sökande har ansvar för. De bedömer att det ofta råder osäkerhet om den sökande förstått informationen som lämnats angående arbetslöshetsförsäkringen. De informerar om regelverket på nytt för att försäkra sig om att den sökande verkligen förstått kraven i arbetslöshetsförsäkringen. De arbetsförmedlare som uppger att de känner sig trygga i sin roll med kontrollfunktionen anser att de genom en tydlig information från början har lämnat över ansvaret för att söka arbete på den sökande. Visar det sig sedan vid uppföljning att sökande inte varit aktiva i sitt arbetssökande innebär det därför ingen konflikt att skicka en underrättelse till arbetslöshetskassan. Dessa arbetsförmedlare anser att de arbetssökande inte följt den överenskommelse de haft. Vid intervjuerna framkommer även att arbetsförmedlarna inte alltid förstår arbetslöshetskassornas beslut. Det kan handla om ärenden där arbetsförmedlingen anser att det är självklart att det ska bli en sanktion men beslutet resulterar i tillerkänd ersättning. Oavsett om detta beslut skulle vara korrekt kan arbetsförmedlarna uppleva det som att deras underrättelse lämnats i onödan. Det kan i sin tur bidra till att förmedlarna underlåter att lämna underrättelser vid liknande situationer framöver. När det gäller kravet på aktivitet uppger samtliga intervjuade arbetsförmedlare att de inte ställer krav på att den arbetssökande under en viss period ska söka ett visst antal arbeten. IAF:s kartläggning av underrättelserna vi- 28

29 sar dock att arbetsförmedlarna som grund för en underrättelse ibland anger till arbetslöshetskassorna att den arbetssökande inte sökt det antal arbeten som krävts enligt upprättad handlingsplan. Mot bakgrund av tidigare nämnda uttalanden i förarbetena 16 vill IAF understryka att det inte är frågan om att sökanden måste visa att denne sökt ett visst minsta antal arbeten. Kravet på aktivitet ska bedömas utifrån de förutsättningar som råder på arbetsmarknaden samt att sökanden visat aktivitet under perioden och gjort de ansträngningar som kan krävas för att få ett arbete. En omständighet som kan påverka bedömningen av aktivitetskravet är att när arbetslöshetskassan fattat beslut om att den sökande inte har rätt till ersättning måste arbetsförmedlingen normalt göra en bedömning av när en sökande åter är aktivt arbetssökande. Av intervjuerna framgår att detta medför stor press på arbetsförmedlaren att omgående återigen pröva kravet på aktivitet. Det framkommer även att arbetsförmedlaren kan uppleva det svårt att avgöra när aktivitetskravet åter är uppfyllt. 6.2 Arbetslöshetskassornas bedömning De vanligaste ärendena där arbetslöshetskassorna beslutat att tillerkänna sökande ersättning är då denne inte redovisat sina aktiviteter i tid till arbetsförmedlingen samt där missuppfattningar mellan sökande och arbetsförmedlingen skett. I en del av dessa ärenden förefaller arbetslöshetskassans beslut vara rimligt. IAF:s kartläggning av arbetslöshetskassornas beslut visar dock att flera av de enskilda ärendena förekommer beslut på felaktig grund. Felen har till exempel utgjorts av att arbetslöshetskassan tillerkänner ersättning utifrån att den sökande nyttjat få ersättningsdagar. Ytterligare exempel på där fel förekommer återfinns under kategorin sena redovisningar till arbetsförmedlingen. Hanteringen av dessa ärenden har varierat. IAF kan konstatera att arbetslöshetskassornas uppgift är att utreda och besluta om huruvida den sökande ska anses ha varit aktivt arbetssökande eller inte under den aktuella perioden. Tidpunkten för den sökandes redovisning av aktivitet är i sig inte avgörande vid bedömningen av om sökanden ska anses ha varit aktiv eller inte. 16 Ds 1999:58, Kontrakt för arbete. samt Proposition 1999/2000:98, kap