4 Åtgärds- och utförandealternativ 21 4.1 Föreskrivna åtgärder 21 4.2 Efterbehandlings- och omhändertagandealternativ 22 4.

Innehåll 1 Inledning 1 1.1 Bakgrund 1 1.2 Syfte 2 1.3 Omfattning 3 1.4 Underlag 3 2 Förutsättningar 4 2.1 Markanvändning 4 2.2 Fastighetsförhållanden 5 2.3 Planförhållanden 5 2.4 Plandirektiv och planbestämmelser 7 2.5 Myndighetsbeslut 9 3 Hälso- och miljörisker 11 3.1 Underlag 11 3.2 Platsspecifika riktvärden 12 3.3 Bedömning baserad på platsspecifika riktvärden 15 3.4 Asbest 17 3.5 Metangas 18 3.6 Radongas 20 4 Åtgärds- och utförandealternativ 21 4.1 Föreskrivna åtgärder 21 4.2 Efterbehandlings- och omhändertagandealternativ 22 4.3 Övertäckning 30 5 Krav på beskaffenhet 33 5.1 Övertäckning 33 5.2 Ytjord 34 5.3 Mellanskikt 35 5.4 Djupjord 36 6 Åtgärdsförslag 37 6.1 Åtgärdsmål 37 6.2 Masshantering 39 6.3 Omhändertagande av massor 41 6.4 Skyddsåtgärder 42 6.5 Kontroll 42 6.6 Myndighetskontakter 43 6.7 Dokumentation 43 7 Miljökonsekvenser 44 7.1 Nuläge 44 7.2 Riskfaktorer vid förändrad markanvändning 44 7.3 Miljöeffekter avseende jord 45

7.4 Miljöeffekter avseende vatten 46 7.5 Miljöeffekter avseende luft 46 7.6 Avfall 47 7.7 Buller 47 7.8 Natur- och kulturmiljö 47 7.9 Sammanfattande bedömning 48 Referenser 49

1 Inledning 1.1 Bakgrund avser att exploatera delar av Lomma Hamnområdet med i huvudsak bostäder. Det aktuella området framgår av Figur 1. Eftersom huvuddelen av området består av utfyllnader med varierande slag av fyllnadsmaterial har frågan om områdets lämplighet för byggnation varit föremål för överväganden i olika planeringsskeden. Centrala frågeställningar i dessa överväganden har varit förekomsten av föroreningar i fyllnadsmassorna, gasavgång från organiskt material i massorna samt fyllnadsmassornas bärighet. Figur 1. Aktuellt exploateringsområde. Utdrag ur illustrationsplan för Lomma Hamnområdet. 1 (50)

I dagsläget har detaljplaner upprättats för den västra och den nordligaste delen (Strandfuret) av exploateringsområdet samt för den östra av delen av detsamma (Brohus). För den centrala delen (Haboområdet) avses detaljplanearbetet att påbörjas under det kommande året. Under detaljplanearbetet och den projektering, som delvis löpt parallellt med planarbetet, har frågor vad gäller sanering av förorenade fyllnadsmassor, övertäckning av befintliga utfyllnader och andra skyddsåtgärder aktualiserats. Som ett led i arbetet har bland annat underlag för riskbedömning av föroreningar i jord och grundvatten tagits fram (platsspecifika riktvärden), behov av skyddsåtgärder mot gasavgång bedömts samt preliminära schaktnings- och utfyllnadsplaner upprättats. Inför det slutliga beslutet om vilka åtgärder som ska vidtas och hur omfattande dessa ska vara bör en riskvärdering göras. I en sådan görs en avvägning mellan kostnaderna för tänkbara åtgärdsalternativ samt nyttan de medför i miljö- och hälsomässigt avseende. Även de tekniska och ekonomiska riskerna beaktas i en riskvärdering. Föreliggande utredning utgör en grund för riskvärdering och beslut om vilka efterbehandlingsåtgärder som bör utföras vid exploatering av området Rapporten är en revidering av en tidigare riskvärdering (SWECO VIAK, 2007b). Skälet till revideringarna är framför allt de platsspecifika riktvärdena som legat till grund för riskbedömningar reviderats mot bakgrund av att Naturvårdsverket tagit fram nya generella riktvärden för jord och i samband med detta även utvecklat en modell för beräkning av platsspecifika riktvärden. Vidare har detaljplaner vunnit laga kraft för delar av det planerade exploateringsområdet. 1.2 Syfte Syftet med detta dokument är att redovisa ett förslag till åtgärdsplan för hantering av föroreningar i mark och grundvatten inom CA Fastigheters exploateringsområde i Lomma Hamn. Planen är avsedd att utgöra grund för detaljerade åtgärdsplaner för olika utbyggnadsetapper. 2 (50)

1.3 Omfattning Föreliggande utredning omfattar hela exploateringsområdet. Vid eventuell exploatering med bostäder på utfyllnader med hushållsavfall kan särskilda överväganden behöva göras. Exploateringsplanerna för detta delområde ligger längre fram i tiden. 1.4 Underlag Detta dokument bygger på befintligt underlag, vilket anges i referenslista i slutet av dokumentet. Hänvisning sker i texten till detta. 3 (50)

2 Förutsättningar 2.1 Markanvändning Huvuddelen av området upptas av deponier (se Figur 2). Volymen fyllnadsmassor inom det område som markeras i figuren kan grovt uppskattas till 600 000 m 3, varav i storleksordningen 100 000 m 3 beräknas finnas inom den norra delen där fyllnadsmassorna delvis består av hushållsavfall (SWECO, 2004). Figur 2. Utfyllnadsområden och förekommande avfall. Utfyllnaderna domineras av jord med varierande textur. Huvuddelen består av leriga och siltiga massor, men även sandiga förekommer. I utfyllnaderna förekommer även avfall, såsom bygg- och rivningsavfall, sopor, slagg och aska samt asbestcement och asbestcementslam. 4 (50)

Sopor, d.v.s. hushållsavfall, förekommer främst i den norra delen av området. Asbestcementavfall förekommer främst i den södra och sydvästra delen och bygg- och rivningsavfall inom de centrala delarna av utfyllnadsområdet. Området är i dag inte bebyggt frånsett den östra delen, Brohus, där det finns några äldre bostadshus. Området är för närvarande under stark omvandling. Den campingplats, som funnits under många år i den nordvästra delen av området, är under avveckling. Inom den norra delen utfyllnadsområdet, strax söder om Fyrkantsdammen, har en parkeringsplats avsedd för badgäster anlagts. Vidare pågår uppfyllnad med externa schaktmassor inom stora delar av området som förberedelse för exploateringen. Området kommer efterhand att bebyggas med i huvudsak bostäder. En hotellanläggning planeras att utföras i nordväst. Planerad bebyggelse illustreras i Figur 1. 2.2 Fastighetsförhållanden CA Fastigheter äger genom Byggnadsfirma Claesson & Anderzen HB marken inom det i Figur 1 markerade området, frånsett mindre områden i den östra delen. CA Fastigheters fastighet har beteckningen Lomma 25:1, 25:2 och Lilla Habo 3:3. Fastighetsbildning kommer att ske efterhand som exploatering äger rum. Allmän platsmark kommer att övergå i kommunal ägo och kvartersmark till berörda husägare och samfälligheter. 2.3 Planförhållanden Lomma Hamn-området, som även innefattar områden söder om CA Fastigheters exploateringsområde, har varit och är föremål för ett omfattande planarbete. Syftet med detta är att lägga den formella grunden för en utbyggnad av en aktiv stadsdel med drygt 1 200 bostäder och utrymme för verksamheter integrerade i bostadsbebyggelsen. Stadsdelen kommer även att rymma anläggningar för rekreation och friluftsliv. Genom förverkligandet av planen för Lomma Habo kan flera positiva effekter uppnås: 5 (50)

Attraktiva boendemiljöer skapas nära vatten Befintlig infrastruktur kan nyttjas, då utbyggnaden sker nära Lomma centrum Tätortsnära områden av impedimentkaraktär och sådana som inte svårtillgängliga för allmänheten öppnas upp för verksamheter där allmänheten har tillträde Förorenade områden efterbehandlas och säkras i större omfattning och i högre grad än om ingen exploatering äger rum CA Fastigheters område utgör som nämnts ovan en del av Lomma Hamn-området och omfattas därför av de planprogram och konsekvensanalyser som upprättats för Lomma Hamn. Vad gäller frågeställningar som rör miljöförhållanden bedöms följande handlingar vara av central betydelse: Lomma kommun, 2002. Planprogram för Lomma Hamn. Fastställt av kommunfullmäktige 2003-02-27. Kompletterat förslag för samråd 2005-12-07. Lomma kommun och Internationella Institutet för Industriell Miljöekonomi (IIIEE), 2003. Lomma Hamn En stadsdel vid Östersund. Miljöprogram för stadsdelens bebyggelse och utformning. Daterat 2003-06-23. Antaget av kommunstyrelsen i Lomma 2003-12-03. Lomma kommun, 2005. Konsekvensbeskrivning för Lomma Hamn. Samrådshandling 2005-12-07, reviderad 2007-05-29. Exploateringen av CA Fastigheters område ligger efter de södra delarna av Lomma Hamn i den pågående processen, men som nämnts inledningsvis har detaljplaner upprättats och lunnit laga kraft för delar av CA-Fastigheters exploateringsområde (se Figur 3). De aktuella detaljplanerna är: Detaljplan för del av Lomma 25:2 m.fl. Brohus mm, Lomma Hamn. 1262 - DP 08/03. Laga kraft 2008-07-10. Detaljplan för del av Lomma 25:1 m.fl, Lomma Hamn Strandfure, badhotell, strandvillor och badparkering. 1262 - DP 08/02. Laga kraft 2008-07-10. 6 (50)

Figur 3. Detaljplanelagda områden. Gränserna är ungefärliga. 2.4 Plandirektiv och planbestämmelser I planprogrammet för Lomma Hamn (Lomma kommun, 2002) anges att behov av uppfyllnad av marken inom exploateringsområdet erfordras av följande skäl (Kap. 6.10 Infrastruktur, byggteknik): Påfyllnaderna på marken fyller funktionen både att undanröja behovet av schakter i deponier och förorenad mark, att isolera deponier och att höja marken för att få tillräcklig nivå i förhållande till även en höjd havsyta. +2,5 har angivits som lägsta nivå för bebyggelse, vilket skapar marginal om 1,25 m till högsta vattenstånd (och en viss marginal till högsta någonsin uppmätta högvattenstånd - +2,06 vid ett tillfälle). Påfyllnaderna är ett bidrag också gestaltningsmässigt genom att skapa nivåskillnader i området som kan ge bättre utblickar mm. Av dessa skäl höjs marken på många ställen till +3,0. 7 (50)

Vidare anges att: Dagvattensystemet kommer, trots att infiltration av olika skäl inte är realistiskt, att baseras på lokalt omhändertagande. Nya lokala stråk och recipienter - kanalen, en ny dagvattendamm söder om villa Solsken kommer att sätta prägel på stadsmiljön. För att dagvatten ska kunna avledas, utan att det ska komma i kontakt med avfall i marken, måste markytan höjas. I planförutsättningarna (Lomma kommun, 2005) anförs vidare att (Kap. Teknisk försörjning): Minsta möjliga schaktning vid ledningsbyggande kommer att eftersträvas för att minska risken för kontakt med förorenade massor. Då höjdskillnaderna är små samtidigt som man ska försöka undvika att komma ned i befintlig mark mer än nödvändigt föreslås ledningarna läggas så grunt som möjligt och med minsta möjliga fall Strävan att förlägga ledningarna grunt påverkar också höjdsättningen av området, särskilt om ledningarna ska fungera som självfallsledningar. Ett förslag till balansering av naturresurser finns bilagt konsekvensbeskrivningen till planprogrammet. Balansberäkningen resulterar i ett underskott i vegetation för CA Fastigheters område. Underskottet hänför sig främst till exploateringen av delar av Strandfuret. Detta underskott kompenseras genom nyplantering inom området söder om Fyrkantsdammen. I planbestämmelserna för de två detaljplanerna anges beträffande markföroreningar att marken, i enlighet med vad som avtalats i ramavtal och exploateringsavtal, skall vara efterbehandlad innan den tas i bruk för sitt ändamål. Vidare anges i planbestämmelserna beträffande placering, utformning och utförande, att grundläggning till byggnader samt ledningsföringar ska utföras täta mot inträngande gas. Dessutom ska bjälklag utföras fribärande för att motverka sprickbildningar i bottenplattan och parkeringsplatser ska beläggas med genomsläppligt material. I Brohusplanen anges dessutom att det under byggnader ska finna ett lager av öppen friktionsjord som tillåter ventilation av gas. 8 (50)

I upplysningar till detaljplanerna påtalas krav på anmälan för s.k. avhjälpandeåtgärd (d.v.s. sanering och efterbehandling). Vidare upplyses om att grundvatten inom planområdena inte bör användas för konsumtion och bevattning av grödor för konsumtion. Dessutom anges att ledningsschakter ska utföras med strömningsavskärande fyllning där de går mellan områden med olika beskaffenhet så att ingen gas kan transporteras i dessa (områdena anges på kartor i upplysningsrutorna). Inom planområdet för Brohus finns kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. I planhandlingarna anges att vegetationen (bl.a. äldre träd) vid befintlig bebyggelse och längs Höje å är särskilt värdefull. Längs Höje å gäller strandskydd om 100 m. Länsstyrelsen har fattat beslut 2006-12-20 om upphävande av strandskydd för befintlig och planerad ny bebyggelse inom området mellan Brohusvägen och Höje å. 2.5 Myndighetsbeslut Länsstyrelsen har i egenskap av tillsynsmyndighet tidigare utrett ansvarsförhållanden avseende förorenad mark inom Lomma Hamn och Habo deponiområde (Länsstyrelsen i Skåne län, 2003). Delar av det aktuella exploateringsområdet enligt Figur 1 faller inom det som benämns Habo deponiområde. I ansvarsutredningen påtalade Länsstyrelsen behovet av fördjupade utredningar för att fastställa föroreningsspridningen från Habo deponiområde och för att föreslå motiverade åtgärder som kan komma i fråga. Berörda verksamhetsutövare och markägaren () lät därefter i samverkan genomföra en utredning med syfte att bedöma behovet av åtgärder samt belysa olika åtgärdsalternativ och dess effekter och konsekvenser (SWECO VIAK, 2004). I utredningen konstaterades att riskerna för hälsa och miljö är små vid den då aktuella markanvändningen (huvuddelen av området utgjorde impediment), men att täckning borde ske med ren jord där avfallet låg blottat. Vidare konstaterades att behov av ökad täckning av avfallsmassorna kan uppstå vid exploatering av området. Mot bakgrund av de undersökningar och utredningar som utfördes i ärendet bedömde Länsstyrelsen (underrättelse daterad 2004-11-25) att behov fanns att kartlägga dels föroreningssituationen i ytvatten inom området, dels områden med bristfällig täckning samt att redovisa förslag till åtgärder. En utredning med dessa syften utfördes med 9 (50)

Lomma kommun som huvudman (SWECO VIAK, 2005). Efter anmälan till Länsstyrelsen utförde Lomma kommun täckningsåtgärder enligt utredningens rekommendationer under sommaren 2005. Efter genomförda åtgärder bedömde Länsstyrelsen (beslut daterat 2005-12-12) att krav på ytterligare åtgärder inte är nödvändiga inom deponiområdet förutsatt att dåvarande markanvändning bibehålls. Länsstyrelsen anförde vidare att om området tas i anspråk för andra ändamål, t.ex. rekreation eller bostadsbebyggelse, bör miljötekniska undersökningar utföras om markens lämplighet för ändamålet och mer långtgående åtgärder vidtas. Anläggandet av badparkeringen strax söder om Fyrkantsdammen regleras i tillfälligt bygglov utfärdat 2007-07-02. Ett beslut som inte direkt berör det aktuella exploateringsområdet, men som ändå bedöms ha relevans, är Länsstyrelsens beslut daterat 2005-06-29 rörande efterbehandlingsåtgärder inom JM:s exploateringsområde beläget omedelbart söder om det aktuella området. Det åberopade beslutet har varit vägledande för åtgärder inom områden som kännetecknas av liknande typer av föroreningar (framför allt asbestcement) som förekommer även inom CA Fastigheters exploateringsområde. 10 (50)

3 Hälso- och miljörisker 3.1 Underlag Föroreningsförhållandena inom området har undersökts vid flera tidigare tillfällen. En sammanställning av äldre undersökningar och utredningar redovisas i en förstudie utförd av SWECO VIAK (2006). I förstudien redovisas även en preliminär bedömning av föroreningsförhållandena. Förstudien följdes upp med förundersökningar inom hela det aktuella området enligt Figur 1 (SWECO VIAK, 2007a). Förundersökningarna utfördes som samordnade undersökningar av geotekniska och miljötekniska förhållanden, och de omfattade bland annat jordprovtagning genom skruvborrning i 67 punkter och grundvattenprovtagning i 35 punkter. Även undersökning av markradonhalter utfördes i 8 punkter. Som underlag för riskbedömning av föroreningar i jord och grundvatten har platsspecifika riktvärden tagits fram (Kemakta, 2007). Som nämnts inledningsvis har dessa riktvärden senare varit föremål för en översyn och revidering (Kemakta, 2009) beroende på att Naturvårdsverket under 2008 tagit fram nya generella riktvärden för jord och därvid även utvecklat modellen för beräkning av platsspecifika riktvärden. I nämnda rapporter från Kemakta redovisas även översiktliga bedömningar av vilka ämnen som utgör riskämnen inom området. Bedömningen baseras på de undersökningsresultat som framkommit vid förundersökningarna och tidigare utförda undersökningar. Risker avseende asbestfibrer i jordlagren har studerats i samband med exploatering av de södra delarna av Lomma Hamn-området. Undersökningarna omfattar provtagning och analys av jord och omgivningsluft (Tauw, 2002a och 2002b). Risker till följd av förekomst av metangas redovisas i rapporter upprättade av COWI (2007a och b). Bedömningarna baseras på tidigare utförda undersökningar av metangasförekomst i jordlagren. Utöver ovan nämnda undersökningar har en detaljerad undersökning utförts inom Brohusområdet med syfte att kartlägga jordlager- och föroreningsförhållandena ner till grundvattenytan. Undersökningen har utförts genom provgropsgrävning i 23 punkter. Resultaten av denna undersökning har i dagsläget inte sammanställts och redovisats. Resultaten, som bekräftar tidigare bedömningar om förore- 11 (50)

ningssituationen, kommer att utgöra underlag för masshanteringen inom området. Vidare har provgropsgrävning utförts inom de centrala, ännu inte detaljplanelagda, delarna av området med samma syfte och på liknande sätt som inom Brohusområdet. 3.2 Platsspecifika riktvärden Platsspecifika riktvärden för jord och grundvatten har som nämnts ovan tagits fram som underlag för riskbedömning och åtgärdsmål (Kemakta, 2009). Riktvärdena gäller för tre typer av områden, nämligen: Kvartersmark Parkmark Gatumark Indelningen representerar tre distinkta markanvändningar som inte förutses ändras inom överskådlig framtid. Detta innebär att kvartersmark innefattar mark under byggnader, trädgårdar och annan mark kring byggnader. Parkmark omfattar de allmänna grönområden som planeras i området. Gatumark innefattar huvudstråk och lokalgator samt större parkeringsplatser. Eftersom gatornas sträckning styrs av de huskvarter som planeras och befintliga vägars läge görs bedömningen att markanvändningen som gatumark på området kommer att vara beständig. Exponeringsförutsättningar och spridningsförutsättningar har antagits variera med djup från markytan. För mark på större djup är risken för exponering lägre och den effektiva exponeringstiden kortare. Vidare är även risken för spridning av ångor mindre från djupare belägna jordlager. Därför har riktvärden beräknats för följande jorddjup (räknat från färdig markyta): 0 1 m 1 2 m Större än 2 m 12 (50)

Gränsen 1 meter täcker in det djup dit grävning för husfundament och ytligt förlagda ledningar utförs. Det överskrider också det djup till vilket växtrötter vanligen sträcker sig. Gränsen 2 meter under slutlig markyta innebär en nivå som ligger strax över förväntad grundvattenyta efter utfyllnad av området. Djupet 2 meter utgör också en begränsning för det djup där större schaktarbeten kan utföras utan speciella åtgärder. Två grupper av riktvärden har beräknats för jord 1 2 m inom kvartersmark. Skillnaden mellan grupperna är graden av skydd av markmiljön. För grupp a antas samma skydd av markmiljön gälla från markytan ner till 2 m djup motsvarande känslig markanvändning. För grupp b antas skyddet motsvara det som gäller för mindre känslig markanvändning. För mark under 2 meter har ingen åtskillnad gjorts mellan olika slag av markanvändning Värdena har anpassats så att de motsvarar de högst ställda kraven. Riktvärdena för grundvatten beaktar framför allt spridningen av föroreningar, dels genom förångning och inträngning i byggnader, dels spridning till ytvatten. Även spridning till ovanförliggande mark beaktas. Urvalet av ämnen för vilka riktvärden tagits fram baseras på resultatet av förundersökningarna där ett brett spektrum av ämnen (ca 200 stycken) undersöktes i framför allt grundvatten. Underlag, beräkningsförutsättningar och resultat av riktvärdesberäkningarna framgår av Kemakta (2009). De platsspecifika riktvärdena redovisas i Tabell 1. 13 (50)

Tabell 1. Platsspecifika riktvärden för Lomma Habo-området (Kemakta, 2009). Halter för jord i mg/kg TS och för grundvatten i µg/l. Ämnen/ämnesgrupper Kvartersmark Parkmark Gatumark All mark 0-1 m 1-2 m a 1-2 m b 0-1 m 1-2 m 0-1 m 1-2 m > 2m Grund vatten Arsenik 10 20 40 10 40 40 40 100 100 Bly 70 200 400 80 400 400 400 1 000 20 Kadmium 1 4 10 1,5 10 10 10 10 1 Kobolt 20 20 35 20 35 35 35 200 20 Koppar 80 80 200 80 200 200 200 4 000 200 Krom 80 80 150 80 150 150 150 1 000 20 Kvicksilver 0,4 1,5 1,5 1,2 3 5 5 5 0,5 Nickel 70 70 120 70 120 120 120 1 000 100 Zink 250 250 500 250 500 500 500 2 500 250 Alifater >C8-C10 20 50 50 100 100 300 300 300 30 Alifater >C10-C16 100 100 500 100 500 500 500 1 000 30 Alifater >C16-C35 100 100 1 000 100 1 000 1 000 1 000 2 500 1 000 Bensen 0,15 0,4 0,4 0,7 0,8 2,5 2,5 2,5 50 Toluen, etylbensen, xylen 10 10 25 10 25 25 25 25 500 Aromater >C8-C10 10 10 50 10 50 50 50 350 250 Aromater >C10-C16 3 3 15 3 15 15 15 250 30 PAH-L 3 3 15 3 15 15 15 80 80 PAH-M 8 10 30 10 40 40 40 60 5 PAH-H 1,5 2,5 10 2,5 10 10 10 50 0,5 Fenoler & kresoler 3 3 8 3 8 8 8 8 500 Trikloreten 0,7 2,5 2,5 2,5 5 15 15 15 400 cis 1,2-Dikloreten 1,8 5 5 10 10 20 20 20 800 Vinylklorid 0,02 0,2 0,2 0,07 0,4 1,2 1,2 1,2 50 Summa klorfenoler 0,5 0,5 5 0,5 5 5 5 12 20 Mono- & diklorbensener 5 5 15 5 15 15 15 15 150 Triklorbensen 1 1 10 1 10 10 10 15 20 Tetra- & pentaklorbensen 0,5 0,5 1,2 0,5 1,2 1,2 1,2 1,2 0,4 Hexaklorbensen 0,05 0,5 2 0,15 2 2 2 2 0,5 PCB 7 0,012 0,1 0,25 0,018 0,25 0,4 0,6 0,8 0,01 a) Med skydd av markmiljön enligt krav motsvarande Känslig Markanvändning b) Med skydd av markmiljön enligt krav motsvarande Mindre Känslig Markanvändning 14 (50)

3.3 Bedömning baserad på platsspecifika riktvärden 3.3.1 Jord Den jämförelse som gjorts mellan uppmätta halter i mark och de platsspecifika riktvärdena inom områden som planläggs för kvartersmark visar att de huvudsakliga riskämnena är: Arsenik, som ställvis förekommer i halter över riktvärden för kvartersmark, vilket bör undvikas i ytnära jord. Bly, som förekommer ställvis i höga halter inom området, något som bör undvikas i ytnära jord inom kvartersmark och grönområden för att förhindra förhöjd exponering av framförallt lekande barn. Zink, som förekommer i höga halter inom vissa delar av området. Zink kan inverka negativt på mikroorganismer i jorden samt påverka möjligheten för vissa växter att etablera sig. Risken för hälsoeffekter är obetydlig. Cancerogena PAH (PAH-H), som förekommer i halter över riktvärdena på området, vilket bör undvikas i ytnära jord inom kvartersmark och grönområden för att minska risken för exponering på grund av kontakt med förorenad jord eller intag av växter som odlats i sådan jord. Olja, som förekommer i medelhöga och ställvis höga halter inom områden som skall bli kvartersmark. Huvuddelen av oljeföroreningarna utgörs av tyngre kolväten med låg mobilitet och låg potential för förångning, men kan ändå utgöra ett estetiskt problem i en bostadsmiljö om de förekommer i ytnära jord. Medeltunga kolväten med potential för förångning förekommer i delar av området. För kvartersmark redovisas, som nämnts i föregående kapitel, två uppsättningar riktvärden för skiktet 1-2 m. Den första utgår från krav på markmiljön motsvarande Känslig Markanvändning och den andra från krav motsvarande Mindre Känslig Markanvändning. Det är endast för olja som mer än en liten andel av proven ligger mellan dessa värden. Den oljeförorening som påträffats i jordlagren består huvudsakligen av tyngre kolväten som har lägre giftighet för markorganismer än lättare kolväten. Effekten av att välja det högre värdet bedöms därför som liten. Höga halter av koppar och zink kan hämma 15 (50)

rotbildningen på träd, men relativt få prover ligger mellan de två alternativa riktvärdena för skiktet 1 2 m. Skydd av träd kan uppnås genom att man tillser att även djupare jord har god kvalitet på ställen där träd planteras. 3.3.2 Grundvatten Som nämnts ovan beaktar riktvärdena för grundvatten framför allt spridningen av föroreningar, dels genom förångning och inträngning i byggnader, dels spridning till ytvatten. Även spridning till ovanförliggande mark beaktas. De ämnen som kan utgöra en potentiell risk för inomhusmiljön är flyktiga organiska ämnen, såsom aromatiska kolväten, lågmolekylära alifatiska kolväten och klorerade alifatiska kolväten. Dessa ämnen förekommer i halter väsentligt under riktvärdena och de bedöms därför inte utgöra riskämnen av generell betydelse inom området. De flesta av riktvärdena för grundvatten styrs av påverkan på ytvatten. Utförda undersökningar visar att zink och möjligtvis också olja ställvis förekommer i halter över riktvärdena. När det gäller påverkan på ytvatten har dock enstaka punkter med förhöjda koncentrationer underordnad betydelse. I stället är det den samlade påverkan i grundvattnet som har betydelse, särskilt i anslutning till områden där utläckage sker av grundvatten till ytvatten. Eftersom utfyllnaderna är utförda i lergravar är grundvattnet som står i kontakt med fyllnadsmassorna i huvudsak instängt innanför lågpermeabla väggar. Omsättningen av grundvatten sker därför väsentligen i de övre delarna av grundvattenzonen och dränage av grundvatten sker genom bräddning över de lågpermeabla sidobarriärerna. Utläckaget från deponiområdena och den påverkan detta kan ge upphov till behandlas av SWECO VIAK (2004). I rapporten görs den sammanfattande bedömningen att risken är liten för skadlig påverkan på Höje å eller Öresund på grund av utläckande grundvatten. Det bör framhållas att denna bedömning även gäller de deponiområden som är belägna öster om Södra Västkustvägen, som gränsar direkt mot Höje å. Vidare konstateras att endast en mindre del av det lakvatten som bildas inom västra deponiområdet, där i huvudsak inert avfall finns, bedöms avledas mot hamnområdet i söder. Utläckaget av föroreningar mot hamnområdet belystes även i förundersökningarna (SWECO VIAK, 2007). I rapporten görs bedöm- 16 (50)

ningen att transporten av föroreningar från utfyllnadsområdet till angränsande bostadsområden i söder bedöms som låg och inte innebärande några risker av betydelse. Vidare görs bedömningen att det inte föreligger något behov av att anordna särskilda avskärmningar för att ytterligare begränsa transporten av föroreningar. 3.4 Asbest Asbest är en samlingsbenämning på fiberartade silikatmineral. Asbest utgjorde viktig råvara vid framställningen av asbestcementprodukter (eternit) vid Eternitfabriken i Lomma. Eternit tillverkades av ca 10% asbest och 90% cement. Restprodukter från tillverkningen i form av slam och kasserade produkter har deponerats inom området. Som framgår av Figur 2 har asbestcementavfall påträffats främst inom de södra och västra delarna av utfyllnadsområdet, och ofta under endast ett tunt täckande jordlager. Asbestfibrer utgör risk först vid inandning och kan därvid orsaka skador på lungorna, i vissa fall med cancer som följd. Så länge asbesten är bunden i asbestcementfragment eller -produkter utgör den inte någon risk, utan först när den förekommer fritt. Vid sönderdelning av asbestcement kan asbestfibrer frigöras. Risker avseende förekomst av asbest i jord har behandlats inför exploateringen av de södra delarna av Lomma Hamn. Undersökningarna, som omfattande provtagning och analys av jord och omgivningsluft, utfördes av det holländska konsultföretaget Tauw (Tauw, 2002a och 2002b). Erhållna analysresultat jämfördes mot holländska riktvärden. Jordprovtagning utfördes i tre områden längs stranden mot havet. Inom det första området fanns inga synliga tecken på asbest i form av bitar med asbestcement, inom det andra fanns synliga tecken och inom det tredje, som omfattade kaj och vågbrytare, fanns synliga tecken på omfattande asbestförorening. Analysresultaten bekräftade de okulära indikationerna på förekomsten av asbest, men den asbest som påvisades var hårt bunden till fragment av asbestcement. För framför allt det sistnämnda området, med omfattande förekomst av asbest, bedömdes att en potentiell risk kunde finnas för de som vistas inom området, särskilt om fyllningen störs genom grävning och liknande aktiviteter. Provtagning av omgivningsluften utfördes på fem platser inom olika delar av området. En av dessa var belägen strax söder om CA 17 (50)

Fastigheters exploateringsområde. Vid mätningarna kunde asbestfibrer inte påvisas. Detektionsgränsen låg 2-3 gånger under den nivå som enligt holländska riktvärden utgör negligerbar risk. Slutsatsen av undersökningarna var att om material som innehåller asbest inte bearbetas, bryts sönder i mindre bitar eller krossas och om inga aktiviteter utförs i marken är risken försumbar för dem som vistas inom området eller för omgivningen. Tauw rekommenderade att en saneringsplan upprättas för stranden med syfte att omhänderta asbestmaterial från ytlagret och därmed att förhindra framtida spridning av asbest. 3.5 Metangas En genomgång har gjorts av de tidigare undersökningarna med syfte att ge (1) en bedömning av förekomsten av deponigas inom området, (2) en riskbedömning av metangasförekomsten i förhållande till den planerade användningen av området samt (3) förslag på möjliga åtgärder för att förebygga eventuella risker. Utredningen genomfördes av COWI (2007a), som kom till följande slutsatser: Utförda undersökningar visar att förekomsten av metangas i jordlagren varierar betydligt inom olika delar av området: 1. Inom område där det förekommer hushållsavfall (norra delen av exploateringsområdet) sker betydande gasproduktion, även om denna är avtagande och väsentligt lägre än vad den varit tidigare. 2. Inom område där det förekommer byggnadsavfall sker gasproduktion på flera ställen i fyllningen. Gasproduktionen och gasemissionerna från fyllningen är dock väsentligt lägre än i området med hushållsavfall. 3. Inom område där det förekommer asbestcementavfall är gasproduktionen mycket låg. 4. Inom områden med naturliga jordlager har det inte påvisats förekomst av metangas. Produktionen och förekomsten av metangas bedöms inte utgöra en risk vid nuvarande markanvändning, men den kan ställvis komma att utgöra det vid byggnation. Risken med metangas är att antändning 18 (50)

och förbränning, eventuellt förenad med explosion, kan ske vid vissa blandningar av metan och luftsyre. 1. Risken är klart störst inom området med hushållsavfall. Eventuell byggnation på området bör därför endast genomföras om omfattande åtgärder vidtas för att säkra byggnaderna mot uppträngande gas. 2. Inom området med byggavfall sker gasproduktion i mindre omfattning, men det kan inte helt uteslutas att oönskad gasuppträngning kan ske till byggnader som uppförs inom området. Åtgärder bör därför vidtas som skydd mot gasinträngning. 3. Inom övriga delar av området (utfyllnader med asbestcementavfall samt områden med naturliga jordlager) bedöms inga risker föreligga för byggnader som uppförs inom dessa områden. Några särskilda skyddsåtgärder bedöms inte erfordras som skydd mot gasinträngning. 4. Risken för gastransport mellan olika delområden bedöms generellt sett vara låg. Dock bör ledningsgravar som läggs genom områden med starkt gasproducerande fyllning tätas i gränsen till dessa områden med syfte att förhindra gasmigration. I en kompletterande utredning rörande gasproblematiken (COWI, 2007b) gavs rekommendationen att radonskyddande grundläggning utförs även inom områden med asbestcementavfall, då förekomsten av fickor med gasproducerande fyllning inte helt kan uteslutas. Rekommendationen avser den planerade byggnationen inom detaljplaneområdet Brohus (se Figur 3). I den förstnämnda utredningen (COWI, 2007a) diskuteras även betydelsen av metangasläckage till atmosfären och förutsättningarna att reducera detta läckage. Metan är en s.k. växthusgas, som kan påverka klimatet om den kommer ut i atmosfären. Metangas som utvecklas i deponier genomgår vanligtvis en omvandling vid transporten genom täckskiket över de gasproducerande fyllnadsmassorna. Vid omvandlingen, som förutsätter närvaro av syre och lämpliga mikroorganismer, bildas koldioxid. 1. Inom område med byggavfall bedöms genererad metangas i allt väsentligt omvandlas till koldioxid i täckskiktet. Åtgärder att minska emissionerna är därför inte befogade. 19 (50)

2. Inom område med hushållsavfall sker ställvis direkt emission av metangas till atmosfären. Åtgärder att minska emissionerna kan därför vara befogade. 3.6 Radongas Enligt förundersökningen (SWECO VIAK, 2007) är uppmätta halter av radon i jordluft huvudsakligen låga inom området. Halterna varierar mellan 0 till 10 kbq/m 3 med undantag för en punkt där ett värde på 42 kbq/m 3 har uppmätts. De inom området förekommande jordarna och fyllningen utgörs huvudsakligen av finkorniga jordar och lermorän, varför området klassas som lågradonmark. Uppmätta halter av markradon är låga och bedöms inte föranleda behov av åtgärder vid grundläggning av planerade bostäder. 20 (50)

4 Åtgärds- och utförandealternativ 4.1 Föreskrivna åtgärder Planläggningen av exploateringsområdet har i alla steg skett med insikten att det förekommer föroreningar inom utfyllnadsområdena samt att ett återställande av området till vad som kan jämföras med jungfruligt tillstånd är varken nödvändigt för att uppnå acceptabelt skydd för människors hälsa och miljön eller ekonomiskt rimligt. Olika former av riskreducerande åtgärder har därför övervägts i plandirektiv och -bestämmelser (se kapitel 2.4). Sammanfattningsvis förutsätts följande typer av åtgärder att vidtas: 1. Markytan kommer att höjas inom i stort sett hela det aktuella exploateringsområdet. Motiven för detta är dels att minska risken för översvämningar, dels att minska risken att människor, växter och marklevande organismer kommer i direkt kontakt med förorenade jordlager. Vidare medför en ökad täckning gynnsammare förutsättningar för nedbrytning av flyktiga organiska ämnen i den omättade zonen och ett ökat skydd mot gasinträngning i byggnader. Ytterligare en följd av ökad täckning är att markförlagda ledningar i större omfattning kan förläggas i påförd täckning och i mindre omfattning behöver förläggas i de underliggande fyllnadsmassorna. Hantering av förorenade massor minskar därför i omfattning. 2. Dagvatten kommer att avledas till recipient (Höje å) från hårdgjorda ytor inom området och inte omhändertas lokalt genom infiltration. Motivet för detta är i första hand att minska vattenomsättningen och därmed urlakningen från underliggande fyllnadsmassor. Åtgärden medför dessutom att risken minskar för fuktproblem i byggnader och anläggningar som uppförs inom området. 3. Inom områden där metangas förekommer i jordlagren utförs grundläggning på sådant sätt att inträngning av gas till byggnader begränsas genom grundläggning som i utförande motsvarar krav på radonsäker grundläggning. Åtgärden medför att även risken för inträngning av andra eventuellt förekommande gaser minskar. 21 (50)

4. Åtgärder som motverkar nyttjande av lokalt förekommande grundvatten för konsumtion eller bevattning. Juridiska förutsättningar saknas att införa totalförbud att anordna brunnar för vattenuttag, men en upplysning ges i detaljplanerna att grundvatten inte bör användas för konsumtion eller bevattning av grödor som används för konsumtion. Området förses med kommunalt vatten och bebyggelsen utförs med förhållandevis liten tomtstorlek, varför behov av eget vatten inte bedöms uppkomma. Upplysningsvis kan nämnas att utfyllnadsområdena, där grundvatten som inte är lämpat för konsumtion kan förekomma, består av finkorniga massor med mycket liten potential för vattenuttag. 4.2 Efterbehandlings- och omhändertagandealternativ 4.2.1 Jord Som framgår av kapitel 3.3 utgör i första hand vissa metaller (arsenik, bly, koppar och zink) samt högmolekylära polyaromatiska kolväten och oljor möjliga riskämnen med avseende på människors hälsa eller miljön. Utöver dessa ämnen utgör enligt kapitel 3.4 även asbest i jord ett möjligt riskmineral. Den helt dominerande riskfaktorn för människors hälsa är sannolikt asbest, eftersom asbestcement förekommer i ytnära jordar inom stora delar av området, medan övriga riskämnen endast påvisats ställvis inom området i koncentrationer som kan utgöra en risk. Utförda analyser tyder inte på att halterna i jorden är så höga att uppschaktade jordmassor utgör farligt avfall (utsortering av större fragment och ansamlingar av asbestcement förutsättes ske under schaktningen). 4.2.1.1 Metallförorenad jord Metaller är inte destruerbara, varför möjligheter saknas att minska föroreningskoncentrationer och mängder av dessa ämnen genom nedbrytning. Metallförorenad jord kan i vissa fall behandlas genom s.k. jordtvättning med syfte att koncentrera föroreningarna till mindre volymer så att den behandlade jorden kan återläggas. Emellertid bedöms jordtvättning som orealistisk metod inom det aktuella området, då jord- 22 (50)

lagren domineras av finkorniga fraktioner. Vikten av den restfraktion som återstår skulle vara endast obetydligt mindre (eller t.o.m. större genom att vatten tillförs vid tvättningen) än den jord som behandlas. Kostnaderna för behandling och slutligt omhändertagande av restfraktionen (genom deponering) blir i sådana fall högre än om den obehandlade jorden deponerades direkt. För metallförorenad jord återstår i praktiken endast extern deponering som möjligt åtgärdsalternativ. I västra Skåne finns flera olika tänkbara mottagare. 4.2.1.2 Asbest- och asbestcementförorenad jord Asbest utgör som nämnts ovan ett samlingsnamn för trådaktiga silikatmineral. Asbest är således ett oorganiskt material som är mycket beständigt även vid höga temperaturer. Asbestmineralen kan omvandlas på kemisk väg eller vid mycket höga temperaturer till andra mineralformer, men det är inte känt om detta har prövats i praktiken vid sanering. Som efterbehandlingsmetod för jord som innehåller asbest bedöms dock destruktion inte vara en realistisk metod. Den gängse metoden att omhänderta jord som innehåller asbest eller asbestcement är inneslutning på plats eller deponering. Siktning eller annat förfarande att koncentrera innehållet av asbest och asbestcement till mindre kvantiteter bedöms inte vara tänkbar metod. Skälet är att spridningen och exponeringsriskerna för asbestdamm ökar mångfalt vid sådan hantering samt att en asbestfri slutprodukt inte kan påräknas i vare sig grov- eller finfraktion. Eftersom asbestfibrer inte utgör hälsorisk annat än vid inandning av dammpartiklar är inneslutning genom övertäckning med ren jord en tänkbar metod. Med övertäckning kan jämställas en grundkonstruktion för byggnad eller anläggning. En övertäckning som motstår erosion krävs och som är tillräcklig mäktig för att inte den asbestförorenade jorden ska exponeras genom normal grävning (av djur eller människor). För södra delarna av Lomma Hamn-området har inneslutning på plats (även efter omflyttning av massorna) accepterats som åtgärdslösning i kombination med kravet på 1 m övertäckning och utläggning av geotextil som materialskiljande skikt. Extern deponering av asbest- och asbestcementförorenad jord kan ske på olika platser i västra Skåne. Emellertid är deponeringskapaci- 23 (50)

teten begränsad eftersom resurserna är dimensionerade för asbesthaltigt bygg- och rivningsavfall och inte större kvantiteter jord. Asbest är till följd av den tidigare produktionen av asbestcement i Lomma gängse förekommande i jord, inte bara inom exploateringsområdet, utan också i stora delar av Lomma. Produktionsavfall har använts bland annat för grundläggning och förstärkning av vägar, gator och grundkonstruktioner. Asbestcement förekommer därför spritt som fragment eller som större ansamlingar i ytliga jordlager inom stora områden i Lomma med omnejd. Mot bakgrund av detta är borttransport och extern deponering av jord innehållande asbestfibrer och asbestcementfragment en åtgärd som inte leder till någon generell och märkbar miljönytta, eftersom de kvantiteter som kan komma i fråga för omhändertagande är försumbara i det stora hela. Externt omhändertagande på deponi medför dessutom att deponeringsresurser tas i anspråk, som annars är planerade för förhållandevis små asbestmängder. Dessutom tar transportarbetet större energiresurser i anspråk och genererar större emissioner än om massorna hanteras på plats. De största mängderna asbest- och asbestcementhaltig jord förväntas uppkomma i anslutning till områdets ränder där slutliga marknivåer i hög grad bestäms av redan låsta höjder, t.ex. befintliga vägar. Vidare förväntas större urschaktningsbehov uppkomma vid förläggning av VA-ledningar. Den totala mängden jord innehållande asbest- och asbestcement, som behöver schaktas ur, bestäms av förutom de slutliga markhöjderna också hur mäktig skyddstäckning som bedöms erfordras (se kapitel 4.3) samt på vilka nivåer VA-ledningar förläggs. Mängden är därför inte närmare bestämd, men den torde uppgå till flera tusen kubikmeter. Av nämnda skäl är lokal omflyttning av schaktmassor som innehåller asbest- och asbestcement att föredra i likhet med vad som tillämpas inom den södra delen av Lomma Hamn. De bör då hanteras i fuktigt tillstånd så att massorna inte dammar och att spridning av asbestfibrer till omgivningen undviks. Asbesthaltiga schaktmassor bör dock inte placeras utanför utfyllnadsområdena, utan placeras inom dessa och övertäckas på godtagbart sätt med geotextil eller motsvarande som materialskiljande skikt. Placeringen bör dokumenteras. Det största utfyllnadsbehovet föreligger inom den centrala delen av Haboområdet, där betydande nivåhöjning av markytan (upp till 2 2,5 m) behöver ske inför den kommande exploateringen. 24 (50)

4.2.1.3 Jord förorenad med olja och PAH Oljekolväten och polyaromatiska kolväten är ämnen som är destruerbara på biologisk, kemisk eller termisk väg. De föroreningar som påvisats av dessa ämnesgrupper består av högmolekylära kolväten, som generellt sett är svåra att bryta ner på biologisk väg. Kemisk och termisk destruktion är däremot teoretiskt sett möjlig. Utöver behandling (eller som komplement till föregående behandling) kan massor förorenade av de aktuella ämnena även deponeras. Behandling med nämnda metoder kan ske antingen in situ utan föregående uppgrävning eller ex situ på plats eller på annan plats. In situbehandling bedöms dock, oavsett metodval, inte som realistiskt av följande skäl: Aktuella jordar är heterogena och finkorniga. För i stort sett all form av in situ-behandling krävs relativt homogena förhållanden och permeabla jordarter. Föroreningarna finns spridda på flera platser och i små volymer samt i förhållandevis låga koncentrationer. För in situ-behandling erfordras vanligtvis omfattande etableringsinsatser på behandlingsområdet. Förorenad jord som kan förväntas vara aktuell för behandling återfinns framför allt ytligt (på grund av högre kvalitetskrav på ytliga jordlager) och därmed åtkomlig för urgrävning. Urgrävning och omhändertagande ex situ är således utförandetekniskt enkelt och ekonomiskt fördelaktigt, och med hänsyn till de ovan nämnda begränsningarna för in situ-behandling, enda tänkbara förfarande. Även valet mellan behandling på plats och omhändertagande på annan plats är uppenbart. Eftersom mottagningsresurser finns på olika platser i västra Skåne och mängden massor som kan vara aktuell för behandling inte är känd (men troligtvis förhållandevis begränsad) bedöms externt omhändertagande som ojämförligt säkrare alternativ än lokal behandling. Behandling på plats innebär sannolikt att tillstånd erfordras, vilket kan innebära fördröjningar och osäkerheter för projektet. Ett ytterligare skäl för externt omhändertagande är att massorna kan innehålla blandföroreningar av organiska ämnen och metaller, och att metallförorenade massor måste av skäl som nämns ovan deponeras externt. 25 (50)

Valet mellan behandling eller deponering vid externt omhändertagande är beroende på mottagarens resurser och ytterst en fråga för denne att avgöra. En förutsättning i sammanhanget är givetvis att mottagaren har tillstånd att ta emot de massor som kan komma ifråga. 4.2.1.4 Jord förorenad av övriga typer av ämnen Om andra typer av föroreningar än de som diskuteras ovan, påträffas vid fortsatta undersökningar eller schaktningsarbeten kan ställningstagande kring omhändertagandet ske först i det uppkomna läget. Av liknande skäl som gäller för metaller samt olje- och PAH-förorenade massor är externt omhändertagande av urgrävda massor det sannolikt lämpligaste förfarandet. 4.2.2 Övriga avfallsslag Som framgår av kapitel 2.1 förekommer olika typer av avfall i utfyllnadsområdena, men som påpekats ovan utgör merparten av fyllnadsmassorna jord. Vid förestående schaktningsarbeten kan olika typer av avfall behöva schaktas upp, vilket innebär att omhändertagande av avfall aktualiseras. Avfall som är möjligt att avskilja vid grävarbeten bör avskiljas och hanteras separat. De viktigaste grupperna avfall som kan komma att påträffas är: Asbestcement, bygg- och rivningsavfall samt organiskt avfall (trädgårds- och hushållsavfall). 4.2.2.1 Asbestcementavfall Asbestcement (eternit) utgör ett inert avfall, som antingen kan återanvändas inom området som fyllnads- och konstruktionsmaterial eller deponeras på extern deponi. Asbestcement är ett utmärkt utfyllnadsmaterial som kan användas för grundläggning, under förutsättning att det packas väl och övertäcks så att det inte exponeras mot omgivningen. Stora utfyllnadsbehov finns dessutom inom området som delvis kan täckas genom omlokalisering av uppschaktad asbestcement. Alternativet till lokalt omhändertagande är att avfallet levereras till en godkänd mottagare för deponering. Extern deponering av asbestcement kan ske på olika platser i västra Skåne. Som framhålls ovan beträffande asbest- och abestcementförorenad (se kapitel 4.2.1.2) är emellertid är deponeringskapaciteten begränsad, eftersom resurserna 26 (50)

är dimensionerade för mindre kvantiteter asbesthaltigt bygg- och rivningsavfall än vad som sannolikt uppkommer vid den förestående exploateringen. Utsorterat asbestcementavfall, som inte återanvänds för utfyllnad inom arbetsområdet, bedöms utgöra farligt avfall. Externt omhändertagande är förenat med betydande kostnader, samtidigt som inte några väsentliga miljövinster uppnås, eftersom endast en marginell andel av förekommande asbestcementavfall förväntas behöva schaktas ut. Av ovan nämnda skäl bör asbestcement, som påträffas i ansamlingar vid schaktning, i första hand omhändertas lokalt och placeras i eller i anslutning till befintliga utfyllnader med asbestcement inom exploateringsområdet. Det största utfyllnadsbehovet föreligger inom den centrala delen av Haboområdet, där betydande nivåhöjning av markytan (upp till 2 2,5 m) behöver ske inför den kommande exploateringen. I likhet med vad som sägs om förekomsten av asbest- och asbestcementförorenad jord (se kapitel 4.2.1.2) är sannolikheten störst att ansamlingar av asbestcement påträffas i anslutning till områdets ränder och längs schakter för VA-ledningar. Vilken totalmängd av utsorterbar asbestcement som kan komma att påträffas är inte möjlig att bedöma. Vid urschaktning av asbestcement bör tillses att den är fuktig och att transporter sker med täckta fordon samt att asbestcementen täcks direkt efter utläggning. 4.2.2.2Bygg- och rivningsavfall Bygg- och rivningsavfall som påträffas bör sorteras så långt möjligt vid schaktningen i följande fraktioner: Betong, metallskrot, trä, asfalt och övrigt. Avfallet levereras till godkänd mottagare. Betong kan möjligtvis återanvändas på plats efter krossning. Utsorterat bygg- och rivningsavfallet bedöms i allt väsentligt inte utgöra farligt avfall. Möjligtvis kan tjärasfalt påträffas, som då bör hanteras som farligt avfall. 27 (50)

4.2.2.3 Organiskt avfall (trädgårds- och hushållsavfall) I den mån organiskt avfall (trädgårds- och hushållsavfall) påträffas vid schaktningsarbeten bör detta sorteras ut och levereras till godkänd mottagare. Utsorterat hushållsavfall bedöms inte utgöra farligt avfall. 4.2.3 Grundvatten Några riktade åtgärder för att ytterligare begränsa föroreningsinnehållet i grundvattnet eller uttransporten av föroreningar bedöms inte föreligga av skäl som framförs i kapitel 3.3.2. 4.2.4 Metangas Som skydd mot gasinträngning i byggnader kan två strategier tillämpas, nämligen att avlägsna den gasproducerande fyllningen eller att avleda gasen genom ett ventilerat lager under byggnadens bottenplatta. I det senare alternativet bör bottenplattan utföras dubbelarmerad för att begränsa sprickbildningen och rörgenomföringar i plattan utföras täta. Ventilationen kan antingen vara passiv eller aktiv. Vid passiv ventilation åstadkoms luftutbytet genom naturliga lufttrycksoch temperaturdifferenser mellan porgasen under bottenplattan och atmosfären, medan luftutbytet åstadkoms med hjälp av mekaniska fläktar vid aktiv ventilation. Grundläggning som ger skydd mot metangasinträngning utformas på liknande sätt som radonsäker grundläggning. Inom områden med hushållsavfall där gasproduktionen är förhållandevis hög erfordras aktiv ventilation under bottenplattan i kombination med noggrann tätning av byggnadskonstruktionen, alternativt urgrävning av den gasproducerande fyllningen i kombination med tätning mot intilliggande gasproducerande fyllning. Om byggnation aktualiseras inom områden med hushållsavfall bör en fördjupad risk- och åtgärdsutredning utföras innan slutligt åtgärdsval görs. Vid områden med byggavfall, där gasproduktionen är mindre omfattande är urgrävning inte realistiskt eftersom organiskt material förekommer i stort sett inom hela fyllningen, men i förhållandevis liten mängd. Åtgärden medför en orimligt stor insats för att reducera en måttlig risk. Ett passivt ventilerat lager under bottenplattan bedöms ge ett fullgott skydd mot gasinträngning, och är att föredra framför ett mekaniskt ventilerat lager, då ett sådant kräver drift och underhåll. 28 (50)

Inom områden med hushållsavfall sker ställvis emissioner av metangas direkt till atmosfären. För att minska de skadliga effekterna på atmosfären kan två strategier tillämpas, nämligen uppsamling av gasen i ett ventilerat lager som täcker deponins hela yta kombinerat med förbränning av den uppsamlade gasen, eller naturlig nedbrytning i en förbättrad täckning av deponin Förutsättningarna att anordna effektiv gasuppsamling inom området är mycket ogynnsamma, då den omättade zonen har mycket begränsad mäktighet och det är dessutom osäkert om gas med tillräckligt god kvalitet för direkt förbränning kan samlas upp. Med hänsyn till avfallets ålder och förhållandena i övrigt bedöms att det mest kostnadseffektiva sättet att minska gasemissionerna är att skapa gynnsammare förutsättningar för naturlig omvandling av metangasen genom att förbättra avrinningen av nederbörd och/eller att förstärka täckningen med porösa täckmassor. 4.2.5 Radongas Åtgärder för skydd mot radon bedöms inte erfordras av skäl som anges i kapitel 3.6. 29 (50)