Brott mot vuxna går före Polis och åklagares handläggningstider vid misstänkt barnmisshandel 2011
Rädda Barnen kämpar för barns rättigheter. Vi väcker opinion och stöder barn i utsatta situationer i Sverige och i världen. 2012 Rädda Barnen ISBN: 978-91-7321-433-9 Författare: Åsa Landberg Omslagsfoto: Anna Fairbrass. Övriga foton: Thierry Foulun. Formgivning: Annelie Rehnström Rädda Barnen 107 88 Stockholm Besöksadress: Landsvägen 39, Sundbyberg Tel: 08-698 90 00 kundservice@rb.se www.raddabarnen.se 2 Brott mot vuxna går före
Innehållsförteckning Inledning... 5 Rättigheter för barn som utsätts för våld... 7 Polis och åklagares handläggningstider vid misstänkt barnmisshandel 2011... 9 Varför skyndsam handläggning?... 11 Satsning som gett resultat men inte nått ända fram... 15 Barnahus... 17 Rädda Barnens krav... 19 Tabell 2... 20 Fotnoter... 21 Brott mot vuxna går före 3
Inledning Polisen vill inte hjälpa mig Så säger ett av de barn vi mötte på Rädda Barnens Centrum för barn och ungdomar i utsatta livssituationer under 2011. Efter polisanmälan tog det ett halvår innan någon polis hade tid att intervjua den här flickan. Brottsmisstanken var våldtäkt mot barn. Barn som utsätts för våldsbrott är i en mycket utsatt situation. En lång utredningstid riskerar att få förödande konsekvenser, speciellt när en närstående är misstänkt. Informationen till barnen under väntetiden är ofta bristfällig eller helt obefintlig. Ett barn som berättat om misshandel och inte blir hörd upplever att ingen tar det på allvar. Risken är stor att barnet hunnit glömma och har svårt att berätta när det väl kallas till förhör. Under väntetiden har barnet ofta kontakt med den misstänkte och kan pressas eller mutas att ta tillbaka sin historia. För många barn innebär en fördröjd utredning också att beslut om vårdnad och umgänge fattas på ett bristfälligt beslutsunderlag. I värsta fall bidrar den långa utredningstiden till att barn fortsätter att utsättas för våld. Under 2009 prioriterade Rädda Barnen barn som utsatts för fysisk barnmisshandel i familjen på mottagningen i Stockholm. 1 Fler och fler fall av oacceptabelt långa handläggningstider hos polis och åklagare väckte vår uppmärksamhet. Vi beslutade oss då för att ta reda på om det var fler barn än de som vi träffade på vår mottagning som fick vänta alltför länge på att det brott de utsatts för skulle utredas. För tredje året i rad granskar Rädda Barnen därför polis och åklagares handläggningstider vid misstänkt barnmisshandel. När polisen får in en anmälan om våld eller övergrepp mot barn ska den utredas skyndsamt. Men våra tidigare kartläggningar har visat att polis och åklagare alltför ofta överskrider den lagstadgade tidsfristen. 2 Barnombudsmannen (BO) uppmärksammar i sin årsrapport för 2011 hur barn som utsatts för våld i nära relationer far illa av långa handläggningstider inom rättsväsendet. 3 I en enkätundersökning riktad till Åklagarmyndigheten visar det sig att endast en tredjedel av åklagarkamrarna alltid håller tidsfristen. 4 BO föreslår att man lagstiftar om ytterligare en tidsgräns. Det första förhöret ska ske senast inom två veckor efter det att förundersökningen har påbörjats eller övertagits av åklagare. Brott mot vuxna går före 5
I den här rapporten har vi huvudfokus på barn under 15 år där det finns uppgifter om misshandel, men bland de barn vi träffar är det vanligt med dubbel utsatthet. Samma barn kan ha blivit utsatt för flera olika vålds- eller sexualbrott, och skyndsam handläggning är viktigt vid alla typer av brott mot barn. Enligt Åklagarmyndigheten 5 utredde man 2011 drygt 32 000 brottsmisstankar som gällde brott mot barn. Trots att handläggningstiderna i landet minskat de senaste åren och att tidsfristerna hålls på många håll fortsätter vi på Rädda Barnen att stöta på exempel där barn far mycket illa på grund av orimligt långa handläggningstider. Ett av de värsta exemplen från 2011 handlar om ett barn som misstänks vara utsatt för våldtäkt: Anna 6 berättar för skolkuratorn att hon utsatts för sexuella övergrepp av en vuxen man. Skolkuratorn anmäler genast till polis och socialtjänst. Polisen öppnar förundersökning om misstänkt våldtäkt av barn. Men sedan händer ingenting. Inte på länge. Först efter ett halvår kallas Anna till polisen för att berätta om vad som hänt. Anna förhörs två gånger. Efter sista för höret säger polisen att hon ska höra av sig. Men sedan blir det tyst igen. Länge. Det känns som mitt hjärta går sönder? Ett år efter polisanmälan hör en ny polis av sig. Den första är sjukskriven. Även åklagaren är ny. Anna kallas till förhör igen. Hon är arg och känner sig sviken, minnena från övergreppen väcks till liv igen. Mamma berättar att hon nattetid drömmer mardrömmar och skriker mannens namn och Nej, nej! Men både för Anna och hennes mamma är det ändå självklart att medverka i förhöret. De vill att mannen ska dömas. Mamman tänker mycket på att han kan ha utsatt andra barn under den tid som gått. Anna berättar för en ny polis. Det tar på krafterna men hon är lättad efteråt. Polisen frihetsberövar mannen. De lyssnade på mig! Jag tackar Gud att de lyssnar! Efter ett par dagar släpps mannen. Anna hörs ytterligare en gång. Polisen förklarar att de antagligen inte kan väcka åtal. Det finns inga bevis annat än Annas berättelse. Och det har gått så lång tid att det är svårt att samla bevis. Anna blir förtvivlad. Polisen vill inte hjälpa mig... Någon vecka efter det sista förhöret får Anna besked om att inget åtal väcks. För Anna väcks och släcks hoppet att den som utsatt henne för övergrepp ska fällas gång på gång. Det är grymt. Och varje gång hon berättar väcks minnena och symtomen kommer tillbaka. 6 Brott mot vuxna går före
Rättigheter för barn som utsätts för våld FN:s konvention om barnets rättigheter gäller för alla barn i Sverige. Några av artiklarna i konventionen är särskilt aktuella för barn som misstänks vara utsatta för brott: Artikel 1. Artikel 2. Artikel 3. Artikel 12. Artikel 19. Artikel 34. Artikel 39. Ett barn det är varje människa under 18 år. Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras. Barnets bästa ska alltid komma i första rummet. Barnet har rätt att uttrycka sin mening i alla frågor som berör det. När domstolar och myndigheter behandlar fall som rör barnet skall barnet höras och barnets intresse ska komma i första rummet. Barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet ska respekteras. Barnet har rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld och mot vanvård eller utnyttjande av föräldrar och andra vårdnadshavare. Barnet har rätt att skyddas mot alla former av sexuella övergrepp och mot att utnyttjas i prostitution och pornografi. Barnet som blivit offer för vanvård, utnyttjande, försummelse, tortyr, väpnade konflikter eller annan omänsklig behandling har rätt till rehabilitering och social återanpassning. Lagstiftningen i Sverige ger goda förutsättningar för att utreda vålds- och sexualbrott mot barn snabbt och tar extra hänsyn till barns utsatta situation. Vid misstanke om att ett barn utsatts för brott ska förundersökningen bedrivas särskilt skyndsamt: om brottet riktats mot målsägandens liv, hälsa, frihet eller frid och det för brottet är föreskrivet fängelse i mer än sex månader. 7 Förundersökningen ska vara avslutad och beslut fattat i åtalsfrågan så snart det kan ske och senast inom tre månader efter den tidpunkt då det finns någon som är skäligen misstänkt för brottet. Såväl Rikspolisstyrelsen som Åklagarmyndigheten rekommenderar att ett första barnförhör hålls senast inom två veckor efter det att förundersökning inletts när man misstänker att ett barn utsatts för vålds eller sexualbrott. 8 Brott mot vuxna går före 7
Polis och åklagares hand läggningstider vid misstänkt barnmisshandel 2011 För tredje året i rad följer Rädda Barnen upp på vilket sätt polis och åklagare lever upp till lagens krav på att utreda misstänkt barnmisshandel inom 90 dagar. I den första granskningen (2009 års handläggningstider) konstaterade vi att hälften av förundersökningarna om misshandel eller grov misshandel mot barn under 15 år överskred tidsfristen. Tabell 1. Medelvärde och median för polis och åklagares handläggningstid vid misstänkt misshandel av barn 2007-2011. 9 År Antal inkomna brottsmisstankar Medelvärde handläggningstid Median handläggningstid 2007 6 537 140 93 2008 7 208 137 94 2009 8 177 130 90 2010 8 930 115 80 2011 9 109 190 62 Den genomsnittliga utredningstiden har sedan 2007 sjunkit från 140 till 90 dagar (se tabell 1). Medianen har sjunkit från 93 dagar 2007 till 62 dagar. Det är mycket positivt att handläggningstiden vid misstänkt barnmisshandel minskar i landet. De flesta åklagarkammare har förkortat sina handläggningstider eller behållit dem oförändrade. Men fortfarande har sju åklagarkammare en genomsnittlig handläggningstid på över 100 dagar. (Se tabell 2). Falun, den enda åklagarkammare i landet som har försämrat sitt resultat, har i särklass längst handläggningstider med ett medelvärde på 167 dagar och en median på 130 dagar. Alla utredningar ska enligt lag vara avslutade inom 90 dagar, men i Falun tog hälften av utredningarna längre tid än 130 dagar! Brott mot vuxna går före 9
Åklagarkammare med längst handläggningstider: Åklagarkammare Medelvärde i dagar Median i dagar Falun 167 130 Sundsvall 146 106 Malmö 123 81 Eskilstuna 112 87 Örebro 109 80 Östersund 103 92 Halmstad 101 77 Samtidigt finns det åklagarkammare som visar att det är fullt möjligt att leva upp till lagens krav och utreda brott mot barn skyndsamt. De åklagarkammare som förkortat sina tidigare långa handläggningstider har gjort en stark insats. De har arbetat ikapp genom att utreda de brottsmisstankar som legat på hög och dessutom fått in allt fler nya brottsmisstankar varje år. Åklagarkammare med kortast handläggningstider: Åklagarkammare Medelvärde i dagar Median i dagar Gävle 61 35 Helsingborg 61 44 Kristianstad 68 31 Kalmar 68 49 City 69 48 Göteborg 69 56 Växjö 71 44 10 Brott mot vuxna går före
Varför skyndsam handläggning? En lång handläggningstid innebär stora påfrestningar på barn och familj När brott mot barn polisanmäls innebär det ofta en stor kris för hela familjen. För föräldrarna kan det till exempel innebära vrede mot den som utsatt barnet, sorg över vad barnet utsatts för, oro för att barnet tagit skada och skuldkänslor över att inte ha kunnat skydda det. När någon i familjen är misstänkt blir det än mer komplicerat, misstankarna kan innebära separation och avbrutna relationer. För barnet känns väntan ofta mycket lång. Många barn beskriver hur allting stannar upp fram till dess att de får ett besked om det blir åtal eller inte. Skolgång, kamratrelationer och fritidsintressen blir lidande. En lång handläggningstid försämrar möjligheten att skydda barn Alla barn har rätt till en uppväxt utan våld. Våld mot barn är en stor riskfaktor vad gäller fysisk och psykisk ohälsa under hela livet. När ett barn är utsatt för brott av sin egen mamma eller pappa är det extra skyddslöst. Det innebär att skyddsåtgärder är en första prioritet. Andra insatser blir oftast verkningslösa om barnet fortsätter att utsättas för våld eller hot. För många av de barn Rädda Barnen kommer i kontakt med brister skyddet under utredningstiden. Det är inte ovanligt att en mängd olika utredningar och flera olika rättsprocesser pågår samtidigt. Alltför ofta saknas samordning. Under brottsutredningen händer det att nya anmälningar kommer in till socialtjänsten och polisen. Ofta pågår också familjerättsutredning och förhandlingar om umgänge och vårdnad. För barnen är det ofta obegripligt. Jag berättar och berättar men ingen tror mig. Får mammor slå barn? En pojke i förskoleåldern har berättat att hans mamma slår honom. Han är väldigt rädd för henne och vaknar av mardrömmar nästan varje natt. Han har berättat för många. För pappa, släktingar, sin lärare, sin terapeut och för polisen. Det har snart gått ett år sedan polisanmälan gjordes men inget beslut har fattats om åtal. Däremot har tingsrätten bestämt att han ska träffa sin mamma. Han vill inte och vaknar skrikande nästan varje natt av mardrömmar. Brott mot vuxna går före 11
En lång handläggningstid försämrar förtroendet för rättsväsendet och vuxenvärlden i stort - Jag kan förstå att man blir sen. Det förlåter man. Det blir jag också ibland. Men inte hur sen som helst. Om man säger att man ska bli klar på tre månader kan jag inte förlåta att det tar mer än ett år. Flicka som berättar att hon misshandlats av sin styvpappa. Det tog åtta månader innan hon hördes av polis och 16 månader innan beslut fattades i åtalsfrågan. 10 I exemplet ovan visste flickan att polisanmälan skett och när förhöret dröjde tänkte hon att polisen inte tyckte att det hon utsatts för var tillräckligt viktigt. Annars skulle de väl ha velat prata med henne? För ett barn känns väntetiden fram till dess att de ska få berätta för polisen oändligt lång. Den kan kännas för lång även när det bara tar ett par veckor mellan polisanmälan och förhör. Andra barn vet inte ens om att någon slagit larm och kontaktat polisen. En del av de barn vi träffar har aldrig fått möjlighet att berätta sin historia för någon utomstående: En flicka i förskoleålder är sent utvecklad och pratar inte så bra. En bekant till familjen polisanmäler att hon misshandlas av sin mamma. Det finns flera vittnen; pappan, syskon, bekanta och släktingar. Det tar nästan åtta månader innan något vittne hörs och långt över ett år innan beslut fattas i åtalsfrågan. Ingen myndighet frågar någonsin flickan om vad hon varit med om; varken polis, socialtjänst eller familjerätt. När ett barn blivit utsatt för våld av en vuxen i familjen har det ofta växt upp med dubbla budskap. De har fått höra att man inte får slåss men verkligheten har visat dem något annat. Ofta känner barn sig svikna även av de vuxna som inte reagerat eller satt stopp för våldet. - Jag sa åt henne att det sista hon ska göra är att prata med soc eller polisen. Det blir bara värre. En tonårsflicka har utsatts för misshandel i familjen och är väldigt besviken på att det dröjt så länge innan polisen hört henne. Nu berättar hon att en kompis blivit slagen av sin pappa. 12 Brott mot vuxna går före
En lång handläggningstid försämrar kvaliteten på utredningarna Brottsutredning, barnavårdsutredning och familjerättsutredning bygger grunden för möjligheten att skydda barn mot fortsatt våld. De hänger ihop. Om den första utredningen inte sköts, eller om samverkan inte fungerar riskeras barnets skydd. Orimligt långa väntetider hos en myndighet försvårar de andra utredningarna. I en förundersökning (brottsutredning) är tiden en oerhört viktig faktor. 11 Ju längre tiden går desto svårare är det att minnas vad som hänt både för det utsatta barnet och för vittnen. Långa handläggningstider kan i enstaka fall bero på att fallet är komplicerat och att de olika utredningsinsatserna tar tid. Men det vanligaste är att inga utredningsinsatser alls sker under väntetiden. När misstanke om misshandel uppstår behöver myndigheterna samråda och samplanera sina insatser. Annars finns en risk att myndigheternas utredningar och insatser motverkar och hindrar varandra. En god planering förhindrar att det sker. Oftast är det önskvärt att polisen hör barnet först, med möjlighet till medhörning där socialtjänst kan ställa kompletterande frågor och direkt göra en skyddsbedömning. Men när polisens barnförhör dröjer måste socialtjänsten göra sin skyddsbedömning ändå. 12 Det medför att socialtjänstens utredning kan försvåra brottsundersökningen t ex genom att en misstänkt förvarnas innan polisförhör. När en förälder är misstänkt för brott utser tingsrätten en särskild företrädare som övertar vissa av vårdnadshavarens uppgifter i brottsutredningen. Den särskilda företrädaren kan ge tillåtelse till barnförhör hos polisen och rättsmedicinsk undersökning. Barnet kan då hämtas in till barnförhör utan att en misstänkt förälder informeras i förväg, ofta i sällskap av t ex en lärare eller av dagispersonal. Den möjligheten finns inte i socialtjänstens barnavårdsutredning. Även om socialtjänsten sedan 2010 har möjlighet att samtala med barn utan vårdnadshavares godkännande innebär det i praktiken oftast att föräldrarna först tillfrågas om att barnet ska intervjuas även om de själva är misstänkta för brott. Barnet riskerar då att utsättas för olika former av påtryckningar. Hot, mutor eller vädjanden kan leda till att barnet inte berättar om det brott det utsatts för. Familjerättens utredningar är självständiga men en viktig del är den information som tas in från andra myndigheter. När det finns misstankar om brott mot barn är förundersökningen, en eventuell dom och barnavårdsutredningen viktiga informationskällor. Finns det brister i de andra utredningarna så blir också familjerättsutredningen sämre. Familjerätten avslutar sin utredning och föreslår växelvis boende och gemensam vårdnad för föräldrarna till en pojke. De uppgifter som mamman lämnat om att pappan misshandlat barnet avfärdas. Någon månad senare väcks åtal mot pappan om grov fridskränkning. Tingsrätten begär att hela familjerättsutredningen görs om. Brott mot vuxna går före 13
En lång handläggningstid omöjliggör eller försvårar behandlingsinsatser Erfarenheten från Rädda Barnen är att en lång utredningstid kraftigt försvårar barns möjligheter till rehabilitering. Barn har det i huvudet hela tiden och kommer aldrig ifrån det. En flicka på mellanstadiet har väntat över ett år på att beslut ska fattas i åtalsfrågan. Hon får frågan om vad hon vill säga till de som ansvarar för den långa väntetiden. Under väntetiden handlar behandlingen ibland enbart om hjälp att stå ut. Symtom hinner förvärras och bli kroniska innan beslut om åtal fattas eller rättegång hålls. Först när ett beslut eller en dom finns blir det möjligt för barnet att gå vidare. När åtal inte väcks innebär ett besked besvikelse men det är samtidigt något att förhålla sig till. Väntan är över. En fällande dom ger upprättelse, och innebär också att möjligheterna till skydd mot fortsatt misshandel förbättras. När det blir en fällande dom underlättar det oftast för barnet att gå vidare. Tyvärr är Rädda Barnens erfarenhet att alltför många BUP-mottagningar drar slutsatsen att svårig heterna i behandlingen är ett skäl att inte erbjuda barnet något stöd alls under utredningstiden: En flicka kommer till BUP efter det att hon hörts av polisen om misstänkt misshandel. BUP träffar henne vid två tillfällen och konstaterar en mycket pressande social situation, en mängd symtom och suicidtankar hos flickan. Man erbjuder ingen behandling innan utredningarna och rättsprocesserna är klara. Efter ett år pågår fortfarande rättsprocessen och hon har for tfarande inte fått hjälp. 14 Brott mot vuxna går före
Satsning som gett resultat men inte nått ända fram Under 2011 har Åklagarmyndigheten haft ett antal prioriterade områden som angavs i verksamhetsplanen. Det är ungdomsbrott, mängdbrott, brott mot barn, sexualbrott och våld i nära relationer. Under 2012 kommer Åklagarmyndigheten att fortsätta prioritera utvecklingsinsatser bland annat inom områdena brott mot barn, sexualbrott och våld i nära relationer. 13 I sin årsredovisning för 2011 lyfter Åklagarmyndigheten fram insatser som ska förbättra kvaliteten och effektiviteten i ärenden om brott mot barn: Ett ökat samarbete med polisen i syfte att ta fram bättre arbetsmetoder och att öka kvaliteten i förundersökningarna. Metodutvecklingsprojektet om arbetet med vålds- och sexualbrott i nära relation och mot barn. En tillsynsgranskning av enhetligheten i rättstillämpningen vid lagföring av våld mot barn har påbörjats och kommer att slutföras under 2012. Nätverksträffar för de åklagare som är relationsspecialister för att öka enhetligheten i rättstillämpningen och vara ett forum för att diskutera exempelvis metodutvecklingsfrågor. Från Rädda Barnens sida ser vi mycket positivt på de satsningar som görs från Åklagarmyndigheten. Men de har ännu inte gett tillräckliga resultat. Brott mot vuxna går före 15
Barnahus Rädda Barnen ser barnahus som en helhetslösning som innebär ökade förutsättningar för att barns rättigheter tillgodoses och för att utredningar bedrivs effektivt. 14 På barnahuset ska de olika myndigheter som samarbetar kring ett barn som misstänks vara utsatt för brott vara representerade. Målet är att barnet ska slippa att åka till flera olika lokaler och myndigheter och upprepa sin berättelse för många olika personer. Barnahuset ska vara inrett på ett sådant sätt att barn och tonåringar känner sig trygga och bekväma. Miljön ska vara anpassad efter deras behov. De olika myndighetsrepresentanterna samarbetar som ett team, men varje medlem av teamet är anställd av sin respektive myndighet, har sin egen sekretess och ansvarar för sin myndighetsutövning. Barnahuset har personal som ansvarar för samordning och bjuder in till samrådsmöten, samarbetsmöten och gemensamma utbildningar. De ansvariga myndigheterna formulerar målet med samverkan i barnahus så här: Målet för samverkan är att tillförsäkra barn som misstänks vara utsatta för brott rättstrygghet, gott bemötande och stöd samt vid behov omgående kris- och behandlingsinsatser. Barnets bästa ska vara i fokus under processen. Det berörda barnet ska få information om åtgärder som berör honom eller henne, samt få tillfälle att uttrycka sin uppfattning och åsikter i den utsträckning och på det sätt som hans eller hennes mognad och utveckling medger. De utredningar som parallellt genomförs inom rättsväsendet och socialtjänsten ska inledas skyndsamt och bedrivas så snabbt som hänsynen till barnets och sakens komplexitet medger. Förundersökningen ska vara avslutad och beslut fattat i åtalsfrågan så snart det kan ske. För utredningarna gäller lagstadgade tidsfrister. 15 När de professionella samlas under samma tak innebär det att förutsättningarna för samarbetet förbättras, men det krävs fortfarande stora ansträngningar för att samarbetet ska bli optimalt. Ett barnahus förändrar inte allt: Den kränkning som misshandel och övergrepp innebär är lika stark som tidigare. Men följderna kan mildras och man kan undvika att barn utsätts för nya kränkningar under själva rättsprocessen. Varje myndighet står fortfarande för sitt. Kvaliteten i myndigheternas arbete ändras i sig inte av barnahus. Men barnahus ger större möjlighet till metodutveckling och insyn från andra myndigheter och sätter fokus på brister och kan driva på förändring. Barnahus åtgärdar inte resursbrister eller felprioriteringar. Men det blir tydligt för alla inblandade när en myndighet inte tillsätter tillräckliga resurser för att fylla sina åtaganden. Barnahusutredningen 16 betonar att samverkan är nödvändigt för att hjälpa brottsutsatta barn och att barnahus är en lämplig form för sådant samarbete. På några få år har barnahusmodellen spridits till stora delar av landet. De första svenska barnahusen startade för fem år sedan. Idag (2012) finns minst 30 verksamheter i landet som strävar efter att arbeta enligt barnahusmodellen. Det är en positiv utveckling, men vi har fortfarande en lång väg att gå. Alla barn som misstänks vara utsatta Brott mot vuxna går före 17
för brott måste få tillgång till barnahus och kvaliteten på barnahusen behöver bli ännu bättre. Få av barnahusen lever helt och hållet upp till Rädda Barnens definition av ett barnahus eller till de kriterier för barnahus som de ansvariga myndigheterna antog 2009. Brister som Rädda Barnen fortfarande ser gäller till exempel information till barnet, brottsutredningarnas kvalitet, tillgång till krisstöd och behandling samt läkarundersökningar. Särskilt slående är att villkoren för barn i olika kommuner och delar av Sverige skiljer sig åt på ett oacceptabelt sätt. Exemplen är många. Av de barn som utreddes för misstankar om våld eller sexuella övergrepp 2009 så blev många barn aldrig hörda alls av polisen. Skillnaderna över landet är enorma. I Göteborg hördes 84 % av barnen efter polisanmälan, i Sundsvall hördes enbart 33%. I Linköping hördes 71 % av kända misstänkta, i Malmö hördes enbart 40 %. I Sundsvall erbjöds 44 % av barnen en öppenvårdsinsats i samband med utredningen, i Norrköping bara 6 %. 17 Det finns många goda exempel på barn och familjer som får ett bra och professionellt bemötande när det finns misstankar om brott mot barnet. Men det finns också otaliga exempel på motsatsen. De stora skillnaderna mellan olika delar av Sverige belyser de orättvisor som drabbar många barn i Sverige idag. Barn har samma rättigheter oavsett var de råkar bo. Rättsprocessen när det gäller brott mot barn behöver förändras så att den blir en hjälpprocess för varje inblandat barn! 18 Brott mot vuxna går före
Rädda Barnens krav Det är helt oacceptabelt att misshandelsbrott mot barn i delar av landet prioriteras så lågt. Det strider både mot artikel 19 i FN:s konvention om barnets rättigheter och mot den svenska lagstiftningen. Barnahusutredningen som lämnades till regeringen i december visar att utvecklingen har gått framåt men att satsningen på barnahus på många håll fortfarande är otillräcklig. Utredningen lämnar också en rad kloka förslag. Rädda Barnen kräver att: Polis och åklagare följer den lagstiftning som finns och utreder brott mot barn skyndsamt. Samverkan mellan berörda myndigheter prioriteras för att säkerställa både ett bra bemötande av barnet och en hög kvalitet på förundersökningarna. Misstankar om brott mot barn utreds noggrant och barns rätt att komma till tals och få information tillgodoses. Alla barn i Sverige får tillgång till barnahus av god kvalitet. De lagändringar som Barnahusutredningen föreslår genomförs. Ett kunskapscentrum för våldsutsatta barn inrättas. Det får som uppgift att ansvara för certifiering, uppföljning och kvalitetssäkring av barnahusen och att erbjuda kompetensutveckling och fortbildning för de anställda. Brott mot vuxna går före 19
Tabell 2. Medelvärde för polis- och åklagares handläggningstid vid misstänkt misshandel av barn 2010-2011 uppdelat per åklagarkammare. Median för polis- och åklagares handläggningstid vid misstänkt misshandel av barn 2011 uppdelat per åklagarkammare. Åklagarkammare Antal 2011 Medelvärde 2010 Medelvärde 2011 Median 2011 Falun 256 126 167 130 Sundsvall 260 153 146 106 Malmö 616 168 123 81 Eskilstuna 153 124 112 87 Örebro 278 110 109 80 Östersund 114 148 103 92 Halmstad 194 137 101 77 Västerort 458 106 99 71 Jönköping 268 132 95 70 Västerås 301 138 93 77 Norrort 531 115 92 63 Norrköping 174 79 91 58 Umeå 198 106 91 45 Södertörn 619 117 89 74 Söderort 312 144 88 70 Borås 189 102 86 73 Luleå 146 87 87 77 Linköping 226 106 85 49 Nyköping 154 134 84 64 Uppsala 309 104 83 53 Uddevalla 219 108 82 60 Karlstad 191 84 79 36 Skövde 159 98 79 53 Södra Skåne 454 86 77 52 Karlskrona 127 91 77 38 Växjö 165 123 71 44 Göteborg 569 138 69 56 City 352 92 69 48 Kalmar 186 90 68 49 Kristianstad 222 77 68 31 Helsingborg 361 66 61 44 Gävle 319 81 61 35 Riksenheten för polismål 27 76 50 42 Hela landet 9,109 115 90 62 20 Brott mot vuxna går före
Fotnoter 1. Rädda Barnens Centrum för barn och ungdomar i utsatta situationer finns i Umeå, Stockholm, Göteborg och Malmö. Där kan barn och familjer få stöd och behandling. Vi prioriterar de barn där samhällets stöd brister. 2. Landberg, Å. (2010). Brott mot vuxna går före. Polis och åklagares handläggningstider vid misstänkt barnmisshandel 2009. Rädda Barnen. Landberg, Å. (2011). Brott mot vuxna går före - en uppföljning. Polis och åklagares handläggningstider vid misstänkt barnmisshandel 2010. Rädda Barnen. 3. Barnombudsmannen. (2012). Signaler. Våld i nära relationer. Barn och ungdomar berättar. 4. Barnombudsmannen. (2012). Tid för rättvisa. En enkätstudie av åklagarkamrarnas handläggning av ärenden där barn misstänks vara utsatta för vålds- eller sexualbrott i nära relationer. 5. Åklagarmyndigheten.(2012). Årsredovisning 2011. 6. Anna heter i själva verket något annat. 7. 2 första stycket Förundersökningskungörelsen 8. Åklagarmyndigheten (2007). Handläggning av ärenden rörande övergrepp mot barn. Handbok. och Rikspolisstyrelsen (2009). Brott i nära relationer. Handbok 2009. 9. Källa: Åklagarmyndighetens analysenhet. 10. Det här exemplet är liksom flera andra hämtade från Landberg, Å. (2010). Brott mot vuxna går före. Polis och åklagares handläggningstider vid misstänkt barnmisshandel 2009. Rädda Barnen. 11. Se till exempel: Diesen, C & Diesen, E. (2009). Övergrepp mot kvinnor och barn den rättsliga hanteringen. Norstedts Juridik. Åklagarmyndigheten.(2010) Tvångsmedelsanvändning och beslutsfrister m. m vid vålds- och sexualbrott i nära relation och mot barn. 12. Socialstyrelsen.(2006). Barn och unga i socialtjänsten. Utreda, planera och följa upp beslutade insatser. 13. Åklagarmyndigheten.(2012). Årsredovisning 2011. 14. Landberg, Å. (2009). Boken om Barnahus. Gothia förlag. 15. Rikspolisstyrelsen. (2009). Delredovisning av regeringsuppdrag avseende gemensamma nationella riktlinjer kring barn som misstänks vara utsatta för brott och kriterier för landets barnahus, s 9. 16. Kaldal, A. Diesen, C., Beije, J. & Diesen, E.F. (2010). Barnahusutredningen 2010. Jure Förlag. 17. Kaldal, A. Diesen, C., Beije, J. & Diesen, E.F. (2010). Barnahusutredningen 2010. Jure Förlag. 18. Kaldal, A. Diesen, C., Beije, J. & Diesen, E.F. (2010). Barnahusutredningen 2010. Jure Förlag. 19. Källa: Åklagarmyndighetens analysenhet Brott mot vuxna går före 21
22 Brott mot vuxna går före
Brott mot vuxna går före 23
Rädda Barnen 107 88 Stockholm Tel: 08-698 90 00 Vill du veta mer besök www.raddabarnen.se