Äldres boende. Bostadsanpassningsbidrag även för generell tillgänglighet

Bostadsanpassningsbidrag även för generell tillgänglighet

Hjälpmedelsinstitutet (HI), 2010 Författare: Föreningen Kommunalt Bostadsstöd (FKBo) Ansvarig projektledare: Ingela Sedin-Nilsson, HI Ansvarig informatör: Magdalena Marklund Formgivning: Ordförrådet AB URN:NBN:se:hi-2009-093110-pdf Art nr: 093110 Publikationen är utgiven endast i elektronisk form och kan hämtas i pdf-format på HI:s webbplats, www.hi.se/publicerat. Den kan också beställas i alternativa format från HI.

Föreningen Kommunalt Bostadsstöd (FKBo) Bostadsanpassningsbidrag även för generell tillgänglighet

Innehåll Sammanfattning... 5 Uppdrag och genomförande... 8 Uppdraget... 8 Syfte... 8 Tillvägagångssätt... 9 Generella åtgärder för att förbättra tillgängligheten... 11 Bakgrund och förutsättningar... 11 Målsättning... 12 Problembild... 13 Äldres behov i boendet... 15 Vilka insatser behövs... 17 Drivkrafter... 21 Bostadsanpassningsbidrag även för generella åtgärder... 25 Möjliggöra kvarboende... 25 Öka utbudet av tillgängliga bostäder... 26 Tänkbara sätt att använda bostadsanpassningsbidraget... 26 Finansiering... 29 Överväganden och förslag från FKBo... 31 Litteratur... 34 Bilagor... 35

Sammanfattning FKBo har med stöd från Hjälpmedelsinstitutets projekt Teknik för Äldre utrett hur bostadsanpassningsbidraget kan användas i arbetet med att förbättra tillgängligheten i befintliga bostäder och därigenom öka möjligheterna till kvarboende för äldre. Utredningen har genomförts genom intervjuer av handläggare av bostadsanpassningsbidrag, bostadsbolag, kommunala tjänstemän som arbetar med bostadsförsörjning för äldre, Boverket, SKL m.fl. Befolkningsutvecklingen innebär att antalet äldre över 85 år ökar dramatiskt från år 2020. Samhällsutvecklingen innebär att så långt möjligt ska alla äldre bo kvar och bo i vanliga bostäder. Problemet är att flertalet av landets befintliga bostäder är otillgängliga. Äldreboendedelegationen beskriver i sitt slutbetänkande att tillgängligheten i befintligt bostadsbestånd är en ödesfråga för att vi ska klara äldres boende. För att klara äldres boende måste tillgängligheten förbättras i befintliga bostadshus dels för att möjliggöra kvarboende dels för att öka utbudet av tillgängliga bostäder att kunna flytta till. I första hand bör entréer till flerbostadshus förbättras eftersom åtgärder där får störst effekt för de boende. Badrum kan åtgärdas i samband med stambyten. Lägenheterna i övrigt kan åtgärdas individuellt med stöd av bostadsanpassningsbidrag. Kvarboende utgår från de äldre som bor i ett område. Vanligt är områden med trevåningshus utan hiss. De som bor där klarar i allmänhet att gå i trappor (med räcken). Det som behövs för att förbättra tillgänglig heten kan vara dörröppnare, stadiga räcken vid entrén och någonstans att ställa rollatorn utanför entrén. Hiss är oftast inte aktuell att installera. För att förbättra utbudet av tillgängliga bostäder kan kraven ställas högre eftersom människor väljer på en marknad och då ofta efterfrågar bostäder med hiss eller som man kan komma till utan nivåskillnader. är ett väsentligt samhällsintresse genom kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen och då speciellt för grupper med särskilda behov. Som ett uttryck för detta föreslår Äldreboendedelegationen i sitt slutbetänkande ett tillgänglighetsbidrag som stimulans till fastighetsägare att förbättra tillgängligheten. Bostadsanpassningsbidraget är avsett för individuell anpassning av bostäder i syfte att bl.a. möjliggöra kvarboende för äldre med funktionsnedsättningar. Vanliga anpassningsåtgärder vid entréer till flerbostadshus är dörröppnare, räcken, ramper m.m. Att möjliggöra kvarboende för 5

en individ skiljer sig inte från att möjliggöra kvarboende för alla det är samma åtgärder som behövs. Frågan bör därför prövas om hur bostadsanpassningsbidraget kan användas i arbetet med att förbättra även den generella tillgängligheten. Det finns flera starka skäl för att använda bostadsanpassningsbidraget även till generella åtgärder. Det är samma åtgärder som behövs och det finns redan en organisation och en specialkompetens för arbetet som bör utnyttjas. Bostadsanpassningsbidraget kan användas på ett par olika sätt för att förbättra den generella tillgängligheten. Det ena sättet är att utföra individuella anpassningsåtgärder på ett generellt sätt t.ex. kan dörröppnare styras av armbågskontakt som alla kan använda i stället för en personlig sändardosa. Det andra sättet är att använda bidraget till förebyggande åtgärder i områden eller hus där det bor många äldre. Sådana åtgärder skulle avsevärt förbättra möjligheterna till kvarboende. Äldre får ett aktivare, mer självständigt liv och behov av omsorger och individuella lösningar skjuts upp. Alla boende kan dra nytta av åtgärderna. Åtgärderna kan vidtas på ett resurs- och kostnadseffektivt sätt. Även mindre åtgärder kan få stora positiva effekter för de personer som bor i området. FKBo föreslår att en prövning bör göras av att vidga bostadsanpassningsbidraget så att det under vissa förutsättningar kan ges till generella åtgärder. I samband med detta bör det prövas om det föreslagna tillgänglighetsbidraget i de delar som gäller kvarboende för äldre kan slås ihop med bostadsanpassningsbidraget eftersom det är samma åtgärder som utförs. En utvidgning av bostadsanpassningsbidraget kan genomföras med en enkel regeländring genom att återinföra delar av de regler som gällde för bidraget före 1993. En konsekvens av att använda bidraget mer generellt är att fastighetsägare kan stå som sökande och som ägare till åtgärder i bostadshusens allmänna delar. Denna lösning bör enligt FKBo prövas oberoende av övriga regeländringar, i linje med Boverkets förslag i rapporten om Återanvändning av hissar m.m. Så gott som alla som intervjuats i utredningen är positiva till idéerna om en utvidgning av bostadsanpassningsbidraget då man ser likheterna mellan en individuell anpassning och en generell och då man inser fördelarna med att utnyttja befintlig kompetens och organisation. Tillgänglighetsbidraget i den del som gäller att öka utbudet av tillgängliga bostäder t.ex. genom hissinstallation eller andra tillgänglighetsskapande åtgärder bör dock enligt FKBo särskilt regleras enligt Äldreboendedelegationens förslag. En delfinansiering är där motiverad 6

i och med att syftet är att förbättra bostäder som kan efterfrågas på en marknad. Även denna verksamhet kan dock med fördel hanteras av den enhet inom kommunen som handlägger bostadsanpassningsbidrag eftersom åtgärder och lösningar är lika. En utvidgad användning av bostadsanpassningsbidraget skulle medföra ökade kostnader för kommunerna. Tänkbara sätt att finansiera utökningen, som bör prövas, är att tillföra delar av de tänkta medlen för tillgänglighetsbidragen till kommunernas bostadsanpassningsbidrag. Ett kompletterande sätt skulle kunna vara att ge kommunerna en möjlighet att lyfta momsen för kostnaderna för åtgärderna (som var möjligt i början på 90-talet). Äldreboendet är ett starkt samhällsintresse genom kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen och då speciellt för grupper med särskilda behov. En vidgning av bostadsanpassningsbidraget kan ge kommunerna ett viktigt långsiktigt verktyg att i samverkan med fastighetsägare förbättra möjligheterna till kvarboende genom att förbättra tillgängligheten. Med en sådan ordning kan kommunerna erhålla en lösning som på ett uthålligt sätt på sikt kan förbättra tillgängligheten och därigenom klara äldres boende i framtiden. 7

Uppdrag och genomförande Utredningen innehåller fyra delar. Den första delen innehåller en beskrivning av uppdraget och hur utredningen genomförts. Den andra innehåller en diskussion om utgångspunkter för tillgängligheten, om målsättningen med äldres boende, om nuvarande situation, om äldres behov av tillgänglighet samt om vad som behöver göras för att förbättra tillgängligheten. Den tredje delen innehåller en diskussion om på vilket sätt bostadsanpassningsbidraget skulle kunna användas i detta arbete. Den fjärde delen innehåller FKBo:s överväganden och förslag. Uppdraget Hjälpmedelsinstitutets projekt Teknik för Äldre har beviljat FKBo medel för att utreda på vilket sätt bostadsanpassningsbidraget kan användas i arbetet med att förbättra den generella tillgängligheten i befintliga bostadshus. Föreningen Kommunalt Bostadsstöd (FKBo) är en intresseförening som organiserar handläggare av bostadsanpassningsbidrag i landet. Föreningen har ca 430 medlemmar från ca 230 kommuner. Syfte Syftet med FKBo:s utredning är att undersöka på vilket sätt bostadsanpassningsbidraget kan medverka till och användas för att även förbättra den generella tillgängligheten i bostadshus. Frågan ställs eftersom bostadsanpassningsbidraget redan idag är ett viktigt instrument för att förbättra tillgängligheten och möjliggöra kvarboende för enskilda individer med funktionsnedsättningar. I frågan ligger också överväganden om hur bostadsanpassningsbidraget kan samordnas med det av Äldreboendedelegationen föreslagna tillgänglighetsbidraget för att kunna utnyttja redan befintlig kompetens och befintlig organisation. För att kunna utreda dessa frågor är det nödvändigt att inledningsvis diskutera vad som generellt behöver göras ur tillgänglighetssynpunkt för att möjliggöra äldres boende. 8

Tillvägagångssätt Utredningen har till stora delar genomförts genom intervjuer med personer som arbetar med äldreboende, bostadsförsörjningsfrågor, bostadsanpassningsbidrag och representanter för bostadsbolag och fastighetsägare. Utredningen har kontinuerligt haft kontakter med ett par andra projekt som drivs inom Hjälpmedelsinstitutets paraplyprojekt Teknik för äldre. Det gäller främst institutets uppdrag att ta fram en informationsportal om bostäders tillgänglighet och ett projekt om att ta fram förslag till utbildningsinsatser om tillgänglighet riktade till i första hand bostadsbranschen och kommunerna. Utredningsarbetet har genomförts av LJ-Utbildning, Leif Jalenius och KAS-Byggkonsult, Kjell Sjöberg. Arbetet har kontinuerligt diskuterats och stämts av i en arbetsgrupp bestående av Catharina Johansson, Cecilia Erlandsson, Annette Ejermark, Ralph Andreasson och Ingrid Norling, samtliga från FKBo:s styrelse. Vid ett par tillfällen har arbetet diskuterats med hela FKBo:s styrelse. Vid ett par medlemskonferenser med ett åttiotal deltagare vardera har arbetet presenterats och diskuterats liksom vid föreningens årskonferens med ca 180 medlemmar. Frågorna om bostadsanpassningsbidragets användning och idéerna om att vidga tillämpningen av bidraget har även diskuterats med representanter för Boverket och organisationen Sveriges Kommuner och Landsting. Intervjuer har genomförts med ett femtontal handläggare av bostadsanpassningsbidrag från lika många kommuner. Handläggarna arbetar dagligen med frågor att med stöd av bidraget förbättra tillgängligheten och möjliggöra kvarboende för enskilda människor med funktionsnedsättningar. De känner därför väl till problemen med tillgänglighet och vilka åtgärder som behövs för att förbättra den. Handläggarna är också den grupp som kan bostadsanpassning och som skulle få vidgade arbetsuppgifter vid en eventuell förändring av bostadsanpassningsbidraget. Ett femtontal representanter från olika bostadsbolag, fastighetsägare och riksorganisationer har intervjuats och presenterats för idéerna i utredningen. Bostadsbolag och fastighetsägare har naturligtvis en nyckelroll i att se till att bostadsbeståndet är utformat på ett sätt så att människor kan bo. Bostadsbolagen tillsammans med kommunerna måste leda förbättringsarbetet. För fastighetsägare handlar det dels om att kunna tillgodose behov från sina boende dels kunna tillgodose marknadens behov av tillgängliga bostäder. Deras syn på frågan om bostadsanpassningsbidragets roll och på stimulansåtgärder från samhället är viktig i sammanhanget. 9

Några politiker och chefstjänstemän har också intervjuats. De har en central roll i möjligheten att genomföra en förändring av bostadsanpassningsbidraget. Slutligen har några personer som arbetar med äldreomsorgsfrågor eller med bostadsförsörjningsplanering i kommunerna intervjuats. Det är personer som arbetar med hur framtidens bostadsförsörjning ser ut och vilka problem som kommunen måste lösa för att klara försörjningen av bostäder till äldre. Tillgänglighetsplaner och bostadsförsörjningsprogram med prioriteringar av var tillgänglighetsskapande åtgärder främst behöver sättas in är en förutsättning för det av Äldreboendedelegationen föreslagna tillgänglighetsbidraget. De frågor som ställts vid intervjuerna har rört hur situationen ser ut i kommunen respektive i bostadsbolaget i fråga om bostadsutbud av tillgängliga bostäder och äldres boende, vilken strategi man arbetar efter och vilken beredskap man har för den ökande äldre befolkningen. Vidare om man har någon förmedlingsverksamhet samt om man har något konkret exempel på förbättringar som genomförts. Dessutom har idéerna om och frågan om en vidgning av bostadsanpassningsbidraget presenterats och diskuterats. De frågor som ställts redovisas i bilaga 1 4. 10

Generella åtgärder för att förbättra tillgängligheten Bakgrund och förutsättningar Siffror och statistik som presenteras är i huvudsak hämtade från Äldreboendedelegationens rapporter Bo bra hela livet, SOU 2008:113 samt Bo för att leva, SOU 2007:103. Befolkningsutveckling Idag är ca 1,7 miljoner personer i Sverige över 65 år. Prognoser från Statistiska centralbyrån som Äldreboendedelegationen refererar till visar att år 2040 är antalet personer över 65 år ca 2,5 miljoner. Antalet äldre män kommer att öka betydligt snabbare än antalet äldre kvinnor. Med stigande ålder blir funktionsnedsättningarna fler och svårare och mer omsorg behövs. Därför är befolkningsutvecklingen för de äldsta personerna av särskilt intresse för frågan om boende. Personer över 85 år kommer att öka väsentligt från år 2020. Av de 1,7 miljoner personer som är äldre än 65 år bor ca 1,6 miljoner i vanliga bostäder och endast 0,1 miljoner bor i särskilt boende eller med Äldreboendedelegationens terminologi vård- och omsorgsboende. Det särskilda boendet förutsätter biståndsbeslut och är endast aktuellt för personer med stort omsorgsbehov och framförallt är det de allra äldsta personerna som behöver denna typ av boende. Ca 40 000 personer bor i så kallade seniorbostäder. Det är vanliga bo städer avsedda för hushåll där någon har uppnått en viss ålder t.ex. + 55, + 65 eller + 75. Många äldre bor i småhus. 66 procent av personer över 55 år bor i småhus. 60 procent av de över 65 år och 40 procent över 80 år bor i småhus. Det är vanligare att ensamstående flyttar till lägenhet i flerbostadshus. Bostadsanpassningsbidraget Bostadsanpassningsbidraget är ett bidrag för individuell anpassning av bostäder. Syftet med bidraget är att vidta nödvändiga åtgärder för att möjliggöra för personer med funktionsnedsättningar att kunna bo kvar i sin bostad. Enskilda personer ansöker om bidrag. Funktionsnedsätt 11

ningen styrks medicinskt i intyg från arbetsterapeut eller andra med medicinsk kompetens. Bostadsanpassningsbidraget handläggs och beslutas av kommunen. Bidrag beviljas till hela kostnaden för de åtgärder som bedöms vara nödvändiga. Åtgärder som beviljas ska vara fasta funktioner i eller i anslutning till bostaden. I och med att bidraget beviljas till individ är enskilda personer formellt ägare till de åtgärder som vidtas även i flerbostadshus. Ett villkor för bidraget är att fastighetsägare ska ge sitt medgivande till åtgärderna. Bostadsanpassningen genomförs ofta i nära samråd med fastighetsägaren. Vanliga åtgärder som bidrag beviljas till är i entréer till flerbostadshus för att möjliggöra kvarboende är dörröppnare, ramper, räcken m.m. Antalet personer som beviljas bostadsanpassningsbidrag ökar kontinuerligt. År 2007 fick 75 000 personer bidrag för nödvändig anpassning för en total kostnad på 960 Mkr. Ca 85 procent av bidragstagarna är över 65 år. Målsättning Äldreboendedelegationen konstaterar i sitt slutbetänkande Bo bra hela livet, SOU 2008:113 att en förutsättning för äldres boende är tillgängliga och användbara bostäder. Med stigande ålder följer ofta nedsatt rörelseförmåga, nedsatt syn och hörsel, nedsatt kognitiv förmåga osv vilket ställer krav på tillgänglighet och på hur den fysiska miljön är utformad. Ett uttryck för den betydelse Äldreboendedelegationen lägger på att förbättra tillgängligheten är förslaget att tillskapa ett särskilt statligt tillgänglighetsbidrag. Samhällsutvecklingen förutsätter att äldre människor så långt som möjligt ska bo i vanliga bostäder. Antalet äldre som bor i och kommer att bo i särskilda boendeformer är förhållandevis få och det är endast äldre med mycket stora omsorgsbehov som efter biståndsbeslut kommer ifråga för ett sådant boende. Äldreboendedelegationen föreslår i konsekvens att denna typ av boende i stället ska kallas vård- och omsorgsboende. Det innebär att det i huvudsak är de bostäder och de bostadsområden där människor redan bor som ska möta de högre kraven på och behoven av tillgänglighet från den allt äldre befolkningen. Det är den vanliga miljön som måste fungera. Även äldres egna önskemål förstärker bilden av att få bo kvar där man bor eller i alla fall i grannskapet. Det är där man har sitt sociala umgänge och det är i det området där man känner sig hemma. Problemet som kan finnas är att saknas ställen att träffas på och att området 12

och bostäderna ofta är otillgängliga. Denna bild av äldres önskemål styrks också av handläggare av bostadsanpassningsbidragen som dagligen gör individuella anpassningar för att möjliggöra detta kvarboende. Lösningar i form av kategoriboenden som t.ex. seniorboenden och andra speciella lösningar för äldre kommer sannolikt att bli betydligt fler i framtiden. Intervjuer med bostadsbolagen och med representanter för kommuner visar att det på flera håll satsas på seniorboenden. Dessa boenden riktar sig ofta till en köpstark grupp äldre som sålt sitt småhus och som kan köpa en bostadsrätt eller klara av en relativt hög hyra i bostäder som ofta ligger i centrala lägen nära service. Seniorboenden är en viktig del av äldres boende i framtiden. Här kommer dock marknaden att se till att sådana bostäder finns. De utgör ett viktigt komplement men är i stort endast en mindre del av den totala lösningen (idag bor ca 2 procent av de äldre i denna typ av boende). Det är den befintliga vanliga bostadsmiljön som måste fungera. Även den relativt nya formen trygghetsboende börjar växa upp och bli vanligare som en mellanform mellan seniorboende och vård- och omsorgsboende. Intervjuerna visar att det ofta är i samverkan mellan kommun och främst allmännyttiga bostadsbolag som planerar trygghetsboenden. Samhällsutvecklingen förutsätter att det för äldre människor finns möjligheter att bo kvar i sin bostad (eller grannskap) samt att det finns vanliga tillgängliga bostäder i främst flerbostadshus att tillgå som man kan välja att flytta till. Problembild Äldreboendedelegationen skriver i sitt slutbetänkande Bo bra hela livet : Äldreboendedelegationen konstaterar att behovet av bostäder anpassa de för äldre inte kan lösas genom en enda begränsad insats. Tillgängligheten i befintliga flerbostadshus kan komma att bli en ödesfråga i samhällets strävanden att tillgodose behovet av bra bostäder för äldre personer. De nya bostäder som nu byggs och planeras såväl inom ramen för det ordinarie bostadsbeståndet som särskilda boendeformer/vårdoch omsorgsboende kommer inte att räcka till för att möta de behov av stödjande bostadsmiljöer som man kan förutse under de närmaste trettio åren. Det behövs åtgärder från alla berörda aktörer. Hur ser då det befintliga bostadsbeståndet ur? Det finns inte några entydiga och heltäckande uppgifter om hur tillgängligheten faktiskt ser ut i landets befintliga bostadsbestånd. En orsak till att uppgifter saknas är att olika definitioner på tillgänglighet används. När det gäller 13

fler bostadshus finns äldre undersökningar som uppskattat att andelen otillgängliga lägenheter var ca 85 procent av beståndet. En enkätundersökning som redovisas i Äldreboendedelegationens rapporter visar att 70 80 procent av de äldre bor otillgängligt. Med otillgänglighet i den undersökningen avsågs att det fanns trappsteg för att ta sig till bostaden och att hiss saknas. De intervjuer som gjorts i föreliggande utredning bekräftar att det i landet är mycket vanligt med trevåningshus utan hiss. Svaren från handläggare, bostadsbolag liksom kommunens tjänstemän stärker bilden av att en mycket stor del av bostadsbeståndet är otillgängligt. Med otillgängligt avses då bostäder i flerbostadshus utan hiss, med trappor och trappsteg, tunga dörrar och dåliga räcken. Flera bostadsbolag som intervjuats har gjort inventeringar av tillgängligheten i sitt bostadsbestånd. Dessa inventeringar förstärker bilden ytterligare genom att de vanligaste problemen är att det saknas hiss, att det är nivåskillnader vid entrén, att entrédörren är försedd med dörrstängare och är tung samt att räcken saknas. Det är ofta mycket begränsade utrymmen i trapphuset och det är ofta en halvtrappa upp till första våningsplanet. Även badrummen i bostäderna har brister i tillgänglighet. En spegling av vilka problemen med tillgängligheten faktiskt är ges av de åtgärder som bostadsanpassningsbidragen söks för. Enligt handläggare av bostadsanpassningsbidrag är vanliga problem som bidrag söks för i flerbostadshus tunga dörrar, nivåskillnader, avsaknad av räcken vid entrén, någonstans att ställa sin rollator samt otillgängliga badrum oftast på grund av badkar samt avsaknad av hiss. Hur ser det då ut med de bostäder som nyproduceras? Nybyggda bo städer har generellt sett bättre tillgänglighet än befintliga bostäder framförallt eftersom nästan alla hus har hiss men även här finns brister. Trots bygglagstiftningens krav på tillgänglighet uppvisar nybyggda bostäder brister i form av nivåskillnader, tunga dörrar, dålig tillgäng lighet för personer med nedsatt orienteringsförmåga m.m. De nya byggregler som fullt ut gäller från 2009-07-01 bör kunna leda till bättre tillgänglighet. Men med den nuvarande produktionstakten på 10 20 000 bostäder per år utgör endast en marginell del (< 4 promille) av bostadsbeståndet. Det innebär att även om all nyproduktion fick bra tillgänglighet så löser det inte problemet eftersom tillskottet är så litet. Sammanfattningsvis kan konstateras att äldre kräver tillgänglighet för att kunna bo i vanliga bostäder. Det är en tillgänglighet som inte finns idag. Bostadsbeståndet uppfyller inte de behov som krävs av dagens äldre och än mindre den ökande andelen äldre i samhället i framtiden. 14

Det allt överskuggande problemet är därför bristen på tillgängliga bo städer i det befintliga beståndet. Problembilden bekräftas av utredningens intervjuer där samtliga intervjuade anger att bristen på tillgängliga bostäder är ett stort problem. Äldres behov i boendet Äldres situation Frågan om vilka behov som behöver tillgodoses i äldres boende och vilka problem som behöver åtgärdas beror på en mängd olika faktorer och kan därför variera en hel del. Olika utgångspunkter kan vara aktuella. Hur ser bostadsmiljön ut idag vilken tillgänglighet har bostaden och området? Här finns variationer från helt otillgängliga miljöer till fullt tillgängliga. Vilka behov har människor? Det kan variera från fullt rörliga personer till rullstolsanvändare, från seende till helt blind, från hörande till döv osv. Vilken omsorg behöver personen? Det kan variera från helt självständig till behov av hjälp dygnet runt. En annan viktig faktor är vilka ekonomiska förhållanden personer har som bland annat avgör möjlighet att byta bostad. Som tidigare konstaterats är situationen generellt sådan att antalet bostäder som är tillgängliga inte motsvarar behovet hos äldre människor. Det finns en diskrepans mellan äldres behov och den tillgänglighet deras bostäder har idag. Med dessa variationer finns mängder med olika situationer som människor befinner sig i och som avgör vad som behöver göras. Ett par av de vanligaste scenarierna är: En mycket vanlig situation är att äldre personer bor i trevåningshus utan hiss. Det är företrädesvis bostadsområden från 1940- och 50-talen. De människor som bor där har ofta bott i huset under många år och med stigande ålder börjat få funktionsnedsättningar. Många äldre använder rollator som gånghjälpmedel. För dessa människor är möjligheten att kunna bo kvar i sin bostad (eller i sitt grannskap) avgörande. En annan vanlig situation är att enskilda vill flytta till en bostad som är tillgänglig. Där finns ett par olika scenarier med olika förutsättningar. Det ena är att de personer som beskrivs ovan blir rullstolsanvändare och måste byta till en tillgängligare bostad som helst ska ligga i samma område och till ungefär samma pris. Den andra är att människor säljer sitt småhus och vill flytta till en tillgänglig lägenhet. I denna senare situation handlar det om en relativt köpstark grupp som inte heller är lika bunden vid ett visst område. 15

Gemensamt för bägge dessa situationer är att det måste finnas ett utbud av tillgängliga bostäder som är möjliga att välja att flytta till. Ytterligare en vanlig situation är att äldre väljer att bo kvar i sitt småhus. I många fall behöver huset anpassas till någon hushållsmedlem för att fungera. Anpassningen kan göras med stöd av bostadsanpassningsbidrag eller genom egna insatser. Med ytterligare stigande ålder och med mer omfattande funktionsnedsättningar kan det förr eller senare av omsorgsskäl bli aktuellt med någon form av särskilt boende (vård- och omsorgsboende) och då med ett biståndsbeslut från kommunen som grund. Behoven av tillgänglighet och omsorger upplevs ofta öka stegvis. En självklar strävan är att människor klarar sig självständigt och kan hålla sig aktiva så länge som möjligt och därmed senarelägga behovet av tyngre boendeformer. Behov av tillgänglighet Äldre människor får efterhand ofta funktionsnedsättningar i form av bland annat nedsatt rörelseförmåga, nedsatt syn, nedsatt hörsel samt nedsatt kognitiv förmåga. I de flesta fall kommer försämringarna successivt men t.ex. vid en stroke kan funktionsnedsättningarna komma direkt. Personer med nedsatt rörelseförmåga har stor nytta av en hiss i huset där de bor. En hiss skulle avsevärt underlätta situationen för de många personer som har nedsatt rörelseförmåga. För de flesta personer är dock hiss inte helt nödvändig. De klarar att gå i trappor om stadiga räcken finns. Med nedsatt rörelseförmåga och nedsatt balans är det däremot svårt att klara tunga dörrar varför dörröppnare behövs. Nivåskillnader är svåra att klara och om de är i form av steg bör de förses med stadiga räcken. Ibland kan en nivåskillnad tas upp med en ramp men det är viktigt att en tillräckligt stor yta direkt framför entrén är plan. Som gånghjälpmedel används ofta rollator och det finns ett stort behov av att kunna parkera rollatorn på ett säkert och lättillgängligt sätt helst utanför entrén. De människor som använder gånghjälpmedel är till antalet betydligt fler än antalet människor som använder rullstol. När det gäller nyproduktion av bostäder är rullstolsanvändare dimensionerande för de krav som ställs för tillgänglighet bland annat genom bygglagstiftningen. När det gäller ombyggnad av befintliga bostadshus kan, beroende på situation, ofta personer som använder gånghjälpmedel vara dimensionerande. Det gäller framförallt i områden där hissinstallation inte är möjlig eller realistisk. För personer med nedsatt syn och nedsatt kognitiv förmåga är det viktigt att kunna orientera sig i området, till entrén och i trapphuset. Gångvägar fram till entrén bör vara tydliga ledstråk utmärkta med 16

materialskillnader t.ex. mellan stenplattor och gräs, med god belysning och jämn yta. Entréerna bör vara färgsatta så att de lätt upptäcks och de bör vara väl upplysta och ha en tydlig skyltning. Även inne i trapphuset är belysning och färgsättning viktig. Personer med nedsatt syn behöver tydligt uppmärksammas på riskmoment som t.ex. trappsteg, trappor, pelare, glasytor m.m. Det kan göras med hjälp av markstruktur, färgsättning, belysning m.m. Vilka insatser behövs Strategi och förhållningssätt En viktig del i en strategi eller ett förhållningssätt till tillgänglighetsfrågorna är att inom t.ex. ett bostadsbolag genomgående finns en medvetenhet, insikt och förståelse för de krav som ställs. Med en sådan medvetenhet kan rätt lösningar väljas i samband med att annat arbete utförs som t.ex. underhållsarbeten, stambyten och fasadrenoveringar. En annan viktig utgångspunkt är att utnyttja de bostäder som är lätttast att göra tillgängliga. Det kan finnas bostäder på bottenvåningen som med enkla åtgärder kan få en god tillgänglighet. En sådan strategi bör kombineras med någon form av riktad förmedling av bostäder till de som behöver tillgänglighet. Bland de bostadsbolag som intervjuats finns några som arbetar efter dessa principer och på det sättet får en stor andel av sitt bostadsbestånd att bli tillgängligt och de bostäder som finns utnyttjas på ett effektivt sätt. Det som också kännetecknar dessa bolag är att man bland sina boende har skapat en flyttfilosofi som innebär att man inom ett område gärna flyttar till en annan mer tillgänglig bostad. Som tidigare konstaterats beror sedan behovet av insatser på hur det ser ut från början och om frågan gäller kvarboende eller att öka utbudet och därmed vilken tillgänglighet som ska uppnås. I den strategi som väljs är det viktigt att begränsningar kan göras för att få en rimlig avgränsning av vad som behöver göras. Målet för förbättringen av tillgängligheten bör sättas på en nivå som är realistisk och som motsvarar vad som kommer att kunna utföras. Målsättningen bör sedan vara utgångspunkt för insatser i form av inventeringar, åtgärdsprogram m.m. Om målet sätts för högt t.ex. att uppnå full tillgänglighet blir de insatser som behövs ofta orimligt omfattande och dyra varför det finns risk för att ingenting görs. En begränsning som kan göras när det gäller den generella förbättringen av tillgängligheten är att insatserna kan koncentreras till flerbostadshusens entréer och till utemiljön i anslutning till bostadshusen. Skälen för detta är att insatserna där får störst effekt och förbättrar tillgängligheten för alla i huset. De tillgänglighetsproblem som finns i lägenhe 17

ternas badrum kan åtgärdas och förbättras i samband med stambyten. Övriga problem inne i bostäderna kan lösas vid individuell bostadsanpassning. Vid en diskussion om strategi och förhållningssätt kan utgångspunkten vara något av de två alternativen för insatser som diskuterats ovan dvs å ena sidan att möjliggöra kvarboende för de människor som bor i ett område och å andra sidan öka utbudet av tillgängliga bostäder som är möjliga att flytta till. Som hjälp för att välja ambitionsnivå kan tillgänglighetsnivåer som presenteras i nästa avsnitt användas. Ett grundläggande synsätt bör vara att varje förbättringsåtgärd i samband med t.ex. ordinarie underhållsarbete är viktig att genomföra då den medverkar till att förbättra tillgängligheten. Även begränsade åtgärder kan få stora effekter på t.ex. möjligheten till kvarboende. Åtgärder För att bostadsbeståndet i landet ska få en större andel bostäder som är tillgängliga krävs dels att befintliga bostäder förbättras dels att nytillskottet av bostäder blir fullt tillgängligt och inte lägger till ytter ligare otillgängliga bostäder till de vi redan har. Nybyggnad Att allt som byggs nytt ska bli fullt tillgängligt kan synas självklart då vi har haft en lagstiftning i över 40 år som krävt tillgängliga entréer och i över 30 år krävt tillgängliga lägenheter. Men bl.a. handläggarna av bostadsanpassningsbidraget vittnar om att det fortfarande byggs otillgängligt och att även nybyggda bostäder behöver grundläggande anpassning för att bli tillgängliga. Som vi konstaterat tidigare byggs det väldigt lite nytt. Tillskottet är endast ca 4 promille per år. Dessutom är nya bostäder dyra och inte möjliga att köpa eller hyra för många människor. För antalet tillgängliga bostäder är därför nybyggnation endast marginellt men det har en viktig symbolisk betydelse och därför är det mycket viktigt att det nya som tillförs blir fullt tillgängligt. Plan- och byggkommittén hade ett särskilt uppdrag att bedöma om tillgänglighetskraven i bygglagstiftningen var tillräckliga. Den slutsats kommittén drog var att kraven på tillgänglighet var tillräckliga men att de krav som finns måste tillämpas. Tillämpas kraven i bygglagstiftningen så blir enligt kommittén tillgängligheten tillfredsställande. Det anmärkningsvärda är att lagstiftningen funnits i över 40 år och tilllämpas fortfarande inte! Också Äldreboendedelegationen understryker vikten av att kraven på tillgänglighet i bygglagstiftningen faktiskt tilllämpas. 18

Ombyggnad Som konstaterats tidigare är den stora uppgiften och utmaningen de närmaste åren att förbättra tillgängligheten i befintliga bostäder, framförallt då i flerbostadshus. Det behövs enligt ovanstående scenarier översiktligt två huvudtyper av insatser som berör flerbostadshus och som ställer olika krav på tillgänglighet: Att förbättra möjligheterna till kvarboende. Att utöka utbudet av tillgängliga bostäder som människor kan flytta till. En förbättring av möjligheterna till kvarboende måste utgå från de människor som bor i ett område/hus och vilka förutsättningar som finns. I och med att det praktiskt taget är omöjligt att förse alla trevåningshus med hiss så kan en utgångspunkt i områden med trevåningshus från 1940- och 50-talen där det bor många äldre vara att människor använder rollator men de klarar att gå i trappor. Förbättringar som behövs är dörröppnare, räcke och uppställningsplats för rollator enligt nivå 1 eller 2 i exempel på tillgänglighetsnivåer i nästa avsnitt. Enkla åtgärder kan ofta förbättra tillgängligheten avsevärt för de människor som bor där. Att utöka utbudet av tillgängliga bostäder som människor kan välja att flytta till ställer högre krav på tillgänglighet. Människor som står inför att välja bostad efterfrågar bra tillgänglighet enligt nivå 4 eller 5 i nästa avsnitt. Det ska vara bostäder utan nivåskillnader eller med hiss. Kraven på tillgänglighet liknar mer den tillgänglighet som krävs vid t.ex. nybyggnation. Typiska bostäder kan vara bostäder i äldre högre hus eller 60-tals hus med hiss. Från 1966 ska entréer till flerbostadshus enligt bygglagstiftningen vara tillgängliga (men är det sällan bland annat enligt erfarenheter från handläggare av bostadsanpassningsbidrag). Eftersom antalet bostäder som har tillgång till hiss är begränsat och inte täcker det behov som finns är det viktigt att alltid pröva frågan om installation av hiss. I prövningen kan en utgångspunkt vara att installera en lågfartshiss som klarar tre våningar för att få ner kostnaderna (Ca en femtedel av kostnaderna för en vanlig hiss). Tillgänglighetsnivåer en idéskiss Som ett hjälpmedel för att bedöma hur tillgänglig entrén är från början och på vilket sätt den kan förbättras generellt kan olika nivåer användas. De lägre nivåerna gäller främst för situationen att förbättra möjligheterna till kvarboende och de högre nivåerna för att öka utbudet av tillgängliga bostäder. Varje entré kan nivåbestämmas och potentialen beskrivas för vilken nivå man kan komma till med rimliga insatser. Strävan ska naturligtvis vara att klättra upp någon eller några nivåer. 19

Som framgår av idéskissen kan även enkla åtgärder få väsentliga effekter för de boende. Nivå 0: Otillgängligt (under nivå 1). Nivå 1: Innebär att entrén fungerar för människor som kan gå i trappor och utan gånghjälpmedel (möjligtvis med käpp) men kan ha balanssvårigheter och nedsatt kraft. Krav som ställs är: automatisk dörröppnare eller lättöppnad dörr med uppställningsbeslag tillräckligt stort vilplan om dörren öppnas manuellt stadiga räcken vid nivåskillnader Nivå 2: Innebär att entrén fungerar för människor som kan gå i trappor men använder rollator eller elektrisk utomhusrullstol och kan lämna dem utanför entrén i förråd eller på annat låsbart sätt. Krav som ställs är: automatisk dörröppnare tillräckligt stort vilplan stadiga räcken vid nivåskillnader uppställningsplats för rollator/förråd för rullstol Nivå 3: Innebär att entrén fungerar för människor som kan gå i trappor och som använder rullstol eller rollator och måste ha med dem in genom entrén för förvaring i trapphus eller intilliggande förrådsutrymme. Krav som ställs är: automatisk dörröppnare uppställningsplats/förråd för rollator (rullstol) innanför entrén nivåfritt för att komma in genom entrén Nivå 4: Innebär att det fungerar för människor som inte kan gå i trappor och som använder rullstol eller rollator och måste ha med dem in genom entrén för förvaring i trapphus eller intilliggande förråd. Krav som ställs är: automatisk dörröppnare uppställningsplats/förråd för rollator (rullstol) innanför entrén nivåfritt för att komma in genom entrén minst en liten hiss eller stoltrapphiss alternativt bostad på bottenvåning. 20

Nivå 5: Innebär att det fungerar för människor som inte kan gå i trappor och som använder rullstol eller rollator och måste ha med dem hela vägen in i bostaden. Krav som ställs är: automatisk dörröppnare nivåfritt för att komma in genom entrén hiss (min 1 100x1 400 mm) eller trapphiss med platta alternativt bostad på bottenvåning. Till detta kommer på samtliga entréer tillgängligheten för personer med nedsatt orienteringsförmåga med krav som: ledstråk till entrén färgsättning belysning skyltning Drivkrafter Det främsta skälet för att förbättra tillgängligheten är att det är nödvändigt för att klara bland annat äldres boende i framtiden. Men det medför också andra positiva effekter. Tillgänglighet i ett bostadsområde ökar möjligheten för äldre att kunna besöka sina vänner och bekanta och kunna behålla sina sociala kontakter. Tillgänglighet underlättar för äldre att utnyttja sitt bostadsområde och medverkar till att hålla sig aktiva längre och kan ge en förbättrad livskva-litet. Aktiva människor klarar sig självständigt betydligt längre och behov av individuell anpassning och behov av hjälp och omsorger senareläggs. Dessutom underlättar en förbättrad tillgänglighet för alla övriga boende som t.ex. barn, föräldrar med barnvagn och boende som bär matkassar. Men för att bostadsbolag och kommuner ska satsa på att bygga om och förbättra befintliga bostadsmiljöer krävs även andra drivkrafter. Några sådana för att skapa fler tillgängliga bostäder är: Marknadskrafter. Människor säljer småhus och efterfrågar tillgängliga bostäder på en marknad. Det kan vara en marknad på rent kommersiella grunder där bostäder efterfrågas av köpstarka äldre. Det finns även bostadsbolag som har tillgänglighet som en självklar del av sin verksamhet och sitt ansvar för sina boende. Man satsar på tillgänglighet i sin marknadsföring och ser äldre som en viktig kundgrupp. Det är självklart att även äldre ska kunna bo kvar i sina bostäder och de vill gärna locka till sig fler äldre. 21

Starkt samhällsintresse eftersom kommunerna har ett bostadsförsörjningsansvar och då speciellt för äldre som en grupp med särskilda behov. Kommunerna får ett direkt ansvar för de äldre som inte har tillgängliga bostäder. Särskilt boende är inte något alternativ för de många äldre eftersom det alltmer blivit ett vårdboende för de som kräver mest omsorg. Individuell drivkraft som kan leda till ansökan om bostadsanpassningsbidrag eller till egna ombyggnader (framförallt i småhus). Ca 75 000 bostäder per år anpassas individuellt med stöd av bostadsanpassningsbidrag. Möjligheten för äldre att kunna bo i vanliga bostäder är helt avgörande för om kommunerna ska klara äldres boende i framtiden och då framförallt efter år 2020 då antalet personer över 85 år ökar markant. Äldreboendedelegationen beskriver det som en ödesfråga. Med ansvaret för äldres boende måste kommuner samverka med fastighetsägare för att få ett tillräckligt stort utbud av vanliga bostäder som fungerar för äldre. I en situation med ett begränsat antal tillgängliga bostäder kan en viss styrning från kommun eller fastighetsägare vara viktig så att bostäderna förmedlas till dem som särskilt behöver tillgänglighet. Vikten av att bostäder får en förbättrad tillgänglighet i kombination med samhällets ansvar för frågorna har medfört att Äldreboendedelegationen i sitt slutbetänkande föreslår att ett särskilt tillgänglighets bidrag inrättas som en stimulansåtgärd för att förbättra tillgängligheten (se nedan). Ett hinder mot krafter mot att förbättra tillgängligheten är framförallt okunskap och motivet att det är för dyrt. Det finns en allmänt spridd uppfattning hos många fastighetsägare att tillgänglighet är komplicerat, dyrt och enbart handlar om rullstolskrav. Med kunskap om ett rimligt förhållningssätt och en strategi med utgångspunkt i kvarboende blir ambitionsnivån rimlig och genomförbar. Med förhållandevis enkla medel kan tillgänglighet förbättras. Många av de som intervjuats i utredningen anser att någon form av stimulansåtgärder behövs för att få igång arbetet med förbättring av tillgängligheten. Ett alternativ skulle naturligtvis kunna vara att bygglagstiftningen utvidgas och att kraven motsvarande enkelt avhjälpta hinder också skulle gälla flerbostadshus. Men när bygglagstiftningen utvidgades för några år sedan med de retroaktiva kraven på enkelt avhjälpta hinder exkluderades entréer och trapphus i flerbostadshus. Mot den bakgrunden bedömer vi att det inte är ett realistiskt alternativ idag. 22

Hur löses dessa problem idag Idag finns egentligen bara en lösning på att möjliggöra kvarboende för människor med funktionsnedsättningar och det är det individuella bostadsanpassningsbidraget. Med stöd av bidraget kan de åtgärder som är nödvändiga för den enskilde personen att kunna bo vidtas. Ca 75 000 människor får sina bostäder anpassade årligen med stöd av bidraget. Det finns, som tidigare nämnts, även bostadsbolag som medvetet förbättrar sina bostäder ur tillgänglighetssynpunkt vid underhållsåtgärder, stambyten m.m. Det finns även bostadsbolag och kommuner som via förmedlingsverksamhet söker anvisa tillgängliga bostäder till dem som behöver dem. Generellt sett är det dock i en begränsad omfattning även om intresset blir större och större. Tillgänglighetsbidrag Äldreboendedelegationen föreslår i sitt slutbetänkande Bo bra hela livet att ett särskilt tillgänglighetsbidrag inrättas för att stimulera förbättringar av tillgängligheten i bostadshus. Bidraget är tänkt att delfinansiera tillgänglighetsskapande åtgärder som hissinstallationer och andra åtgärder som dörröppnare, ramper m.m. Hissinstallationer föreslås kunna stödjas med 25 procent av kostnaden och maximalt 300 000 kr i flerbostadshus med minst tre våningar. Andra tillgänglighetsskapande åtgärder föreslås kunna stödjas med 50 procent av kostnaden och maximalt 100 000 kr. En förutsättning för bidrag föreslås vara att kommunen gjort en inventering av tillgängligheten i flerbostadshus och att bostadsförsörjningsprogram anger att området eller huset är prioriterat för tillgänglighetsskapande åtgärder. Boverket föreslås pröva frågor om bidrag. Bidraget föreslås kunna be viljas under tiden 2010 2014 i mån av tillgång på medel. Samverkan Förbättringar av tillgängligheten och att skapa förutsättningar för äldres boende måste ske i en samverkan mellan kommuner och bostadsbolag/fastighetsägare. Med tanke på problembilden är det av stor vikt att kommunerna i sina bostadsförsörjningsprogram uppmärksammar situationen för äldres boende och hur man kan möta bl a tillgänglighetsproblemen i det befintliga bostadsbeståndet. Generellt sett är det få kommuner som idag tar upp denna typ av frågor i sina program. Bostadsförsörjningsprogrammen har ofta blivit nybyggnadsprogram som anger en prognos för planerat byggande. 23

Som ett bra exempel kan nämnas att Karlstad kommun i analyserna till sitt bostadsförsörjningsprogram tagit med behovet av förbättringar i det befintliga beståndet för att klara äldres boende i framtiden. 24

Bostadsanpassningsbidrag även för generella åtgärder I avsnitt tre av utredningen diskuteras vad som behöver förbättras ur tillgänglighetssynpunkt för att möjliggöra äldres boende i framtiden. Tillgängligheten behöver förbättras generellt för att möjliggöra kvarboende samt för att utöka utbudet av tillgängliga bostäder att kunna flytta till. Möjliggöra kvarboende De förbättringar som gäller att möjliggöra kvarboende har en direkt koppling till bostadsanpassningsbidraget. En av bidragets främsta uppgifter är att möjliggöra kvarboende för enskilda människor med funktionsnedsättningar (merparten äldre). I sak är inte någon skillnad på att möjliggöra kvarboende för en person eller för alla i ett trapphus det är samma åtgärder som behövs. Redan av detta skäl anser FKBo att frågan bör prövas om bostadsanpassningsbidraget kan utvidgas till att även kunna ges till vissa generella åtgärder för att möjliggöra kvarboende. Även det av Äldreboendedelegationen föreslagna tillgänglighetsbidraget avser att möjliggöra kvarboende för äldre. De åtgärder som då behövs är desamma som behövs för en individuell anpassning med stöd av bostadsanpassningsbidrag och därför finns mycket att vinna på att samordna eller kanske till och med slå ihop stöden. Starka skäl för en samordning är att kunna utnyttja den speciella kompetens handläggare av bidraget har för att avgöra vilka lösningar och åtgärder som behövs. Likaså kan en redan etablerad organisation för frågorna utnyttjas. Handläggare av bostadsanpassningsbidrag arbetar dagligen med frågor om att åtgärda problem i otillgängliga bostäder. Att utnyttja den kompetens och den organisation som redan finns kan ge stora plusvärden och kan ge ett snabbt effektivt genomslag i praktisk handling. En sådan lösning skulle också medföra att vissa tillgänglighetsskapan de åtgärder helt skulle finansieras via kommunen. Det skulle ge en stark stimulans för arbetet med att förbättra tillgängligheten. Bostadsbolagens och fastighetsägares medverkan i arbetet när det gäller att ta fram lösningar m.m. leder till en ökad medvetenhet som i sin tur leder till att följdåtgärder kan komma igång och nya egna initiativ till ytter ligare förbättringar tas från bolagens sida. 25

Öka utbudet av tillgängliga bostäder För att öka utbudet av tillgängliga bostäder är situationen en annan. Syftet med denna typ av åtgärder är att vidga marknaden på tillgängliga bostäder att kunna flytta till och efterfråga t.ex. efter att ha sålt sin villa eller behöver byta från ett otillgängligt boende. Det finns marknadsmässiga och affärsmässiga skäl att förbättra tillgängligheten vilket innebär att behovet av samhällsstöd inte är lika stort. I dessa fall är en delfinansiering av åtgärderna motiverad och en särskild reglering av ett sådant stöd behövs. Åtgärder för att öka utbudet av tillgängliga bostäder föreslås därför av utredningen inte inordnas i bostadsanpassningsbidraget. Till denna del bör en särskild reglering enligt Äldreboendedelegationens förslag göras. De åtgärder som behöver vidtas är många gånger lika de som krävs för kvarboende och samma kompetens om lösningar och produkter behövs som vid vanliga bostadsanpassningar. Det kan därför vara lämpligt att även denna typ av frågor hanteras av de tjänstemän som hanterar bostadsanpassningsbidraget. Tänkbara sätt att använda bostadsanpassningsbidraget Bidraget skulle i första hand kunna användas för att förbättra den generella tillgängligheten på två olika sätt: a) Individuella åtgärder genomförs på ett generellt sätt. b) Åtgärder genomförs i förebyggande syfte för att möjliggöra kvar boende utan enskild individ som söker. a) Individuella åtgärder genomförs på ett generellt sätt Vid en individuell bostadsanpassning där åtgärder ska utföras vid entréer till flerbostadshus kan generella lösningar väljas i stället för individuella. Exempel på sådana lösningar är: Dörröppnare som styrs på ett sätt som alla boende kan använda, t.ex. med armbågskontakt och kodlås, i stället för med en personlig sändardosa. Ramper som byggs permanent med t.ex. asfalt eller betong i stället för plåtramper. I de få fall där det är genomförbart bör vertikala lågfartshissar kunna installeras i stället för trapphissar (samma kostnad). Den här typen av åtgärder genomförs ibland redan idag. Skäl för det kan vara att en dörr blir tyngre av en dörröppnare och därför behövs armbågskontakter för andra boende, att fastighetsägare vill ha en snyggare lösning än en plåtramp, osv. Det innebär att möjligheten att 26

genomföra åtgärder på det här sättet kan sägas ges i lagen redan med dagens regelverk. Med en ändring av praxis (t.ex. genom ett regeringsuttalande) bör bidraget redan idag kunna användas på detta sätt i större utsträckning. En konsekvens av att välja generella lösningar blir att fastighetsägare måste stå som ägare till den genomförda åtgärden i bostadshusens allmänna delar idag är formellt bidragstagaren ägare till de åtgärderna. Denna del kräver en regeländring. Det skulle i förlängningen också kunna leda till att fastighetsägare övertar ansvaret för service och reparationer av allmänna åtgärder som t.ex. dörröppnare dvs. sådana åtgärder som alla i huset kan använda och ha nytta av och som innebär en kvalitetsförbättring i fastigheten. b) Åtgärder genomförs i förebyggande syfte För att förbättra möjligheterna till kvarboende skulle bostadsanpassningsbidraget även kunna användas för åtgärder i förebyggande syfte. Sådana åtgärder kan ses som åtgärder som vidtas i förväg där sannolikheten för att en individuell anpassning förr eller senare behövs. Åtgärderna ska röra allmänna utrymmen i flerbostadshus och då främst entréförhållanden där åtgärderna får stor effekt. I dessa fall aktualiseras behovet av åtgärder inte av någon enskild person som söker bidrag. En förutsättning för förebyggande åtgärder är att fastighetsägare står som sökande och som ägare av åtgärderna. Genom förebyggande anpassning möjliggörs kvarboende för äldre på det sätt som beskrivs i tidigare avsnitt. Åtgärder vidtas som förbättrar tillgängligheten och som innebär att äldre kan bo kvar och utnyttja sitt bostadsområde och sin bostad på ett aktivt självständigt sätt. Skillnaden mot en individuell anpassning är att åtgärderna kan vidtas på ett effektivt samlat sätt som kan ge ett bostadsområde eller hela fastigheter en förbättrad tillgänglighet. Det är en tillgänglighet som kan nyttogöras av alla boende och inte enbart de äldre där anpassningen är en absolut nödvändighet enligt nuvarande regelverk. En förebyggande anpassning skulle sannolikt på sikt minska behovet eller senarelägga behovet av en individuell anpassning eller flytt till tyngre boendeformer genom att äldre aktiveras och kan behålla sina sociala kontakter och fortsätta besöka vänner och bekanta i området. Äldres livskvalitet förbättras och innebär att äldre klarar sig självständigt längre. Beskrivning av vilka positiva effekter en högre tillgänglighet genom anpassning kan få ges av forskningsrapporten Värdet och nyttan av bostadsanpassning från FoU i Väst/GR, Rebecka Arman och Lisbeth Lindahl. 27