Våld i nära relationer Slaget djur? Handlingsplan Skriven av: Linda Strohmaier Denna handlingsplan är omarbetad version av ett arbete som skrevs inom ramen för kursen Våld i nära relationer vid Mittuniversitet år 2013, omfattande 7,5 högskolepoäng.
Handlingsplan Historiskt sett har behandlingen av kvinnor, barn och djur ansetts vara en privatsak. Men medan kvinnor och barn sakteliga tar sig ur den privata sfären och in i den offentliga, anses behandlingen av djur fortfarande mer som en privat angelägenhet än en allmän fråga (citat: Holmberg, 2004). Bakgrund Våld är varje handling eller påverkan som skrämmer, smärtar eller skadar en person, så att hon eller han mot sin vilja gör eller avstår från något. Världshälsoorganisationens (WHO) definition av våld: att uppsåtligt bruka eller hota att bruka makt eller fysisk styrka mot sin egen person, mot en annan människa, en grupp människor, en gemenskap eller ett samhälle, med följd eller tämligen sannolik följd att någon dör eller att det uppstår kroppsskada, psykisk skada, skador i den känslomässiga utvecklingen eller funktionshinder (www.who.int). Våldet kan ta sig olika uttryck och förekomma i alla åldrar, samhällsklasser och typer av relationer, oavsett kön, ålder, sexualitet, kultur, religion, etnicitet eller annan tillhörighet (Heimer & Sandberg, 2008). Det handlar om den makt som kan uppstå genom att tillfoga någon smärta, eller genom att skrämma eller kränka en annan person. Det handlar alltså även om psykiskt, eller emotionellt våld, som maktmedel mot en person (Heimer & Sandberg, 2008). Våld i nära relationer Våld i nära relationer är ett samhällsproblem. Det är oftast kvinnor och barn som är de utsatta och förövaren är ofta en man, men som alltid finns det undantag så man kan ej utgå ifrån att det alltid förhåller sig på detta sätt. Förutom att det orsakar ett stort antal drabbade fysiskt och psykiskt lidande samt en påtaglig risk för traumatisering av familjernas barn, innebär våldet mycket stora samhällskostnader för sjukvård, sjukskrivningar inklusive arbetsbortfall, rättsväsende, kriminalvård och socialtjänst (Heimer & Sandberg, 2008). Historiskt sett har behandlingen av kvinnor, barn och djur ansetts vara en privatsak, men tystnaden har börjat luckrats upp enligt Holmberg (2004). Nyhetsrapporteringar visar endast en liten del, och oftast bara det mest sensationella händelserna, media ger också ofta en felaktig bild om att det tycks vara ett invandrarproblem. Det mesta våldet sker i det tysta och uppmärksammas inte alls (Heimer & Sandberg, 2008). Under 2006 anmäldes 25 412 fall av misshandel mot kvinnor, varav 18 286 med bekant gärningsman. Under den senaste tioårsperioden har antalet anmälda ärenden om kvinnomisshandel ökat med närmare 30 procent i Sverige. Ökningen kan delvis bero på att kvinnornas benägenhet att anmäla har ökat (www.bra.se). Enligt studien Slagen dam - Mäns våld mot kvinnor i jämställda Sverige, en omfångsundersökning genomförd på uppdrag av regeringen och brottsoffermyndigheten (1998) har 46 procent av kvinnorna i Sverige blivit utsatta för någon form av våld av en man efter sin 15 årsdag. Var fjärde kvinna har blivit utsatt för fysiskt våld av en man, 34 procent av kvinnorna utsatts för sexuellt våld av en man och nästan var femte kvinna har erfarenhet av någon form av hot från en man. Våldets olika ansikten De flesta tänker automatiskt på fysiskt våld när man talar om våld i nära relationer, men våldet kan delas in i flera olika kategorier: Fysiskt våld - kan delas in i aktivt och passivt. Det aktiva fysiska våldet är väl det som främst belyses i media och kan innefatta allt från en knuff till knivhugg. Det passiva fysiska våldet går ut över kvinnans
hälsa och välbefinnande genom att exempelvis inte få tillgång till hälso- och sjukvård, hållas vaken om nätterna samt vägras pengar till mat och kläder (Holmberg & Enander, 2010). Sexuellt våld - Våldtäkt definieras enligt kvinnovåldskommissionen när någon tvingar annan till samlag eller därmed jämförligt sexuellt umgänge genom våld eller genom hot som innebär eller för den hotade framstår som trängande fara (citat: SOU 1994:56, s.13). Andra begrepp som används för att beteckna olika former av övergrepp mot kvinnor är sexualiserat våld och sexuellt tvång. Dessa benämningar inkluderar pornografi, prostitution, sexuella trakasserier och sexuella övergrepp mot barn (SOU 1994:56). Det sexuella våldet kan även innefatta att kvinnan mot sin vilja tvingas titta på porrfilm (Holmberg & Enander, 2010). Psykologiskt våld - Det psykiska våldet är det vanligast förekommande, det svåraste att bevisa och också det som kvinnorna upplever som det jobbigaste (Holmberg, 2013 ; Börjesson 2013). Det psykiska våldet omfattar verbala kränkningar, isoleringsförsök, hot och emotionell utpressning (Holmberg & Enander, 2010 ; Heimer & Sandberg, 2008). Även materiellt och ekonomiskt våld kan ibland räknas in (Holmberg & Enander, 2010). Ekonomiskt våld - Handlar om att göra någon i ekonomisk beroendeställning. Att inte själv ha tillgång till pengar ger begränsade möjligheter. Det kan också vara så att partnern lånar pengar i kvinnans namn och inte betalar tillbaka så hon får betalningsanmärkning och på så sätt blir möjligheten att flytta till egen lägenhet obefintlig (Heimer & Sandberg, 2008). Materiellt våld - Handlar t.ex. om att slå en möbel i bitar för att någon annan ska bli så rädd att man påverkas av det. Även slå i dörrar, krossa föremål, riva kläder eller kasta saker klassas som materiellt våld (Heimer & Sandberg, 2008). Enligt svensk lagstiftning räknas även våld mot djur som materiellt våld då djuret anses vara en ägodel. Normaliseringsprocessen Begreppet normaliseringsprocess är ett sätt att förklara våld mot kvinnor som en process utifrån ett normaliserat perspektiv snarare än utifrån ett avvikande perspektiv (Lundgren, 2004). För båda parterna tänjs gränserna till det som är acceptabelt, resulterande i att våldet förminskas medan de positiva handlingarna förstoras upp (Heimer & Sandberg, 2008). Det är viktigt att förstå att relationsvåldet inte finns synligt från relationens början utan är något som gradvis introduceras. Mannen kan exempelvis i början av relationen vara mycket omtänksam och romantisk, uppvaktningen förvandlas sedan sakta till negativ kontrollering (Heimer & Sandberg, 2008). Normaliseringsprocessen hänger samman med föreställningar om kön, makt och sexualitet. Mannens bild av kvinnligheten blir också till hennes bild av sig själv. Våldet ses då av kvinnan som en nödvändighet från hans sida, eftersom hon inte motsvarar hans förväntningar på hur en kvinna bör vara och därför förtjänar den behandling hon utsätts för. Det är en kombination av kontroll, isolering, växlingar mellan brutalitet och värme och fysiska våldshandlingar. Alla dessa strategier måste ses som en enhetlig process för att förstå våldsdynamiken (Lundgren, 2004 ; Heimer & Sandberg, 2008). Våldet i normaliseringsprocessen kan efterhand upplevas som något normalt som också kan kopplas samman med normala könsnormer. För mannen innebär normaliseringsprocessen att han blir man genom att med olika metoder markera att han är överordnad kvinnan. För kvinnan innebär normaliseringsprocessen att hennes livsutrymme krymper och att hennes förmåga till tolkning av det som händer minskar och kanske helt försvinner (Lundgren, 2004). En studie visar att kvinnor i våldsamma relationer tenderar att uppmärksamma sina partners positiva beteende mer än det våldsamma och att avslutade relationer är mer associerade med frånvaron av positivt beteende än närvaron av våld (Katz et al., 2000).
Att lämna Separationsvåldet och hotet, eller misstanken om det, är en betydande orsak till varför kvinnor har svårt att lämna sina förhållanden. Att lämna är jobbigt i sig, men att samtidigt behöva stålsätta sig för att situationen i samband med detta kan förväntas bli ännu värre måste vara direkt avskräckande (Eriksson et al., 2001 ; Heimer & Sandberg, 2008). En effekt av detta är troligen den höga andel kvinnor som återgår till sina förhållanden. Man räknar med att en kvinna lämnar samma relation 3-5 gånger innan det definitiva uppbrottet sker (Holmberg & Enander, 2010). En förklaring kan vara att kvinnan kan förstå vad som skedde i relationen först när hon känslomässigt lämnat den (Heimer & Sandberg, 2008). En betydande orsak till varför kvinnan inte lämnar alternativt återvänder till relationen är hennes, eller barnens, oro för kvarvarande husdjur (Holmberg, 2004). Våld mot barn Ungefär 200 000 barn i Sverige har upplevt våld eller hot av någon närstående. Detta visar en sammanställning från Barnombudsmannen. Siffror från denna sammanställning visar också att anmälningarna om barnmisshandel har ökat under det senaste årtiondet (Malmberg, 2012). Barn som lever med våld drabbas särskilt hårt om ett älskat djur blir utsatt. Många gånger kan djuret vara den enda tryggheten som barnet har. Majoriteten av Sveriges kvinnojourer har mött våldsutsatta kvinnor och barn som upplevt våld mot djur. Våld mot djur kan effektivt användas för att kontrollera eller hota personer i djurets närhet (Holmberg, 2004). Hela 46 % av kvinnor mellan 15-65 år har utsatts för våld av en man efter sin 15-årsdag och polisanmälningarna gällande små barn (0-6 år) har ökat enligt Slagen dam från 2001 (Eriksson et al.). Det krävs vanligen omkring 20 våldstillfällen innan kvinnan gör en anmälan (Börjesson, 2013), vilket ytterligare kan bidra till förståelsen om våldets faktiska omfattning i dessa relationer. Även om barnen inte själva blivit primärt utsatta så har de ofta sett och detta är något som de bär med sig in i framtida relationer. Barn som bevittnar våldsutövelser i hemmet under uppväxten får ofta en särställning bland jämnåriga, vilket leder till att de betraktas som udda och riskerar bli retade, mobbade och slagna (Eriksson et al., 2001). De blir dubbelt drabbade. Flickor utsätts oftast för våld i hemmet som utövas av familjemedlem under kvällar, nätter och helger. Pojkar utsätts oftast för våld på fritiden, utomhus och av en okänd person. I skolan utövas ofta det våld som sker dagtid, offren är elever och det drabbar fler pojkar än flickor (Eriksson et al., 2001). Barnen vill inte bli som sina föräldrar, men ändå är det flera flickor som senare har en relation där självkänslan sätts på spel eller där hon blir utsatt för fysiskt våld. Det är även flera pojkar som utövat våld mot flickvännen i situationer då denne ansett att hon förtjänat det. Barn som upplever våld i barndomshemmet blir morgondagens offer och våldsutövare (Eriksson et al., 2001). Hur drabbar våldet djuren? Våld mot djur räknas i lagens mening som materiellt våld och kan användas för att kontrollera eller hota personer i djurets närhet, men eftersom djur är kännande varelser kan man inte enbart reducera detta till att enbart handla om ett indirekt våld mot kvinnan (citat: Holmberg, 2004). Majoriteten av Sveriges kvinnojourer har mött våldsutsatta kvinnor och barn som upplevt våld mot djur. De möter även kvinnor som stannar kvar i relationer för att skydda djuren. Barn som lever med våld drabbas särskilt hårt om ett älskat djur blir utsatt. Många gånger kan djuret vara den enda tryggheten barnet har (Holmberg, 2004).
Djuren kan drabbas av olika former av misshandel så som fysisk (sparkas, slås, kastas, brännas, förgiftas etc.), sexuell (djuret utnyttjas för sexuell tillfredsställelse/nöje) och försummelse. Försummelse innebär att djurets grundläggande behov ignoreras, så som näringsriktig mat, vatten, skydd, sällskap och veterinärvård (McGuinness et al., 2005). Inom forskning om våld mot djur så talar man enbart om fysiska skador som medvetet tillfogats och som orsakat smärta eller kroppsskada, andra kränkningar eller ignorering av grundläggande behov som kan tros orsaka psykiska skador diskuteras sällan (Holmberg, 2004). Djur kan även avlivas i syfte att kontrollera och skrämmas, främst drabbade är hankatter under två års ålder (Holmberg, 2013). Vad är NAI? Förkortningen NAI står för Non-Accidental Injury. Vad gäller NAI så omfattar begreppet även de som självmant misshandlar sina djur, alltså inte enbart de som gör det i syfte för att kontrollera någon annan alternativt tvingas till handlingen av annan person (McGuinness et al., 2005). I McGuinness et al. studie (2005) framhåller man att resultaten är jämförbara med andra länder och att veterinärer kan vara omedvetna om att de träffar på NAI i sitt arbete samt att de har svårt att identifiera denna typ av skador. Tecken man bör vara uppmärksam på är en icke konsekvent förklaring till hur skadan uppstått, obehandlade skador, återkommande skador, undergivet djur, misstänkt beteende hos ägare i samband med misshandelsliknande skador hos djuret. Observerade NAI är brännskador, skottskador, förgiftning, skador på genitalier, blåmärken och frakturer (McGuinness et al., 2005). Kopplingen mellan människor och djur Idag menar både forskare och praktiker att det finns ett samband mellan våld mot djur och våld mot människor. (citat: sesambandet.wordpress.com). Det finns en tydlig koppling mellan våld mot människor och våld mot djur och detta är något som flera organisationer redan har uppmärksammat och också arbetar aktivt med. Våld mot djur måste förstås i sitt sammanhang och inte som isolerade företeelser. Genom att utgå från ett helhetsperspektiv på våld kan både den direkta hjälpen och det förebyggande arbetet bli mer heltäckande och effektivare (www.sesambandet.wordpress.com ). När man kopplar ihop våld mot djur och våld mot människor kan det leda till att annars oupptäckta brottsoffer blir synliga (citat: Dagens nyheter, 2012 ). I Storbritannien kunde socialtjänsten under året 2008 uppdaga över 600 fall av övergrepp mot djur i samband med utredningar om mäns våld mot kvinnor. Detta tack vare ett samarbete mellan ideella djur- och barnorganisationer och socialtjänsten (Dagens nyheter, 2012). The National Link Coalition Organisationen bildades år 2008 i USA. Organisationen grundas i ett samarbete som involverade personer och organisationer, från flera verksamhetsområden, som uppmärksammade sambandet mellan våld mot djur, våld i relationer, barnmisshandel och utnyttjandet av äldre personer. Visionen är att arbeta tillsammans för att stoppa våld mot människor och djur. De ser sambandet mellan våld mot djur och våld mot människor och de försöker informera allmänheten och utbilda yrkesverksamma för att reducera all form av våld. Detta genom bland annat forskning och
information till allmänheten. The National Link Coalition publicerar bland annat ett gratis nyhetsbrev som når över 1200 prenumeranters inkorg varje månad (https://www.facebook.com/nationallinkcoalition). Se Sambandet Kan närmast beskrivas som en svensk variant av The national Link Coalition. Då det är ett Nationellt Kunskapscentrum som vill synliggöra sambandet mellan våld mot djur och våld mot människor och mer specifikt; våld mot sällskapsdjur och våld i parrelationer. På Se Sambandets hemsida skriver de att "Sambandet kan enklast uttryckas så här: När djur är utsatta är människor i riskzonen; när människor är utsatta är djur i riskzonen. Visionen är att arbetet för att motverka och upptäcka våldet ska ske i samverkan mellan de som arbetar med våldsutsatta människor och de som möter våldsutsatta djur (sesambandet.wordpress.com). Veterinär Omtanke Om Våldsutsatta Veterinär omtanke om våldsutsatta (VOOV) startades år 2009 av några veterinärstudenter som uppmärksammats på att våldsutsatta personer sällan får ta med sig sina djur till skyddat boende. VOOV är en ideell förening som vill underlätta för våldsutsatta personer att lämna en våldsam relation, då nästan alla skyddade boenden i Sverige saknar möjlighet att ta emot husdjur på grund av allergiskäl. Föreningen kan förmedla tillfälliga jourhem åt djuren under tiden som djurägaren befinner sig i ett skyddat boende. Förutsättningen för att VOOV ska ta hand om ett djur (tillfälligt omplacera) är att djurägaren ska ha börjat ta sig ur relationen och kontakten med VOOV förmedlas också via socialtjänst, polis, kvinnojour och brottsofferjour (www.voov.nu). VOOV finns på olika orter runt om i landet och verksamheten utökas kontinuerligt. För uppdaterad information om föreningen och vilka orter som omfattas gå in på: www.voov.nu. Mål Det huvudsakliga målet är att framgångsrikt lyckas identifiera de fall där djur utsätts för våld, därigenom även personer som själva är utsatta för våld eller utsätter andra för våld, på veterinära inrättningar i hela landet. Delmål Öka medvetenheten och kunskapsnivån om våld i nära relationer och hur det drabbar djuren, igenkänningen av NAI hos djur samt kopplingen däremellan hos personal på samtliga av landets veterinära inrättningar. Verka för att blivande veterinärer och djursjukskötare får kunskap om våld i nära relationer och hur det drabbar djuren inom sina respektive utbildningar. Verka för att myndigheter och andra uppmärksammas på att våld i nära relationer även kan drabba djuren.
Tillvägagång Veterinärer, djurhälsopersonal och övrig personal behöver överlag vidare utbildningar i bemötande (här syftas främst på hur man bemöter de som är våldsutsatta eller utsätter andra för våld, även om bemötandet av den vanliga djurägaren inte är mindre viktig i verksamheten) och krishantering, samt hur man kan identifiera NAI. Informationsmaterial i tryckt form kan givetvis vara en hjälp till att sprida budskap, men får inte alltid den eftersökta genomslagskraften som behövs för att engagera. För att uppnå detta kan kurser och seminarier erbjudas yrkesverksam personal. Här kan man exempelvis samarbeta med länsstyrelsen, VOOV och Se Sambandet för att få kunniga och inspirerande föreläsare. En dialog med Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) borde upprättas då universitetet håller i de enda utbildningsprogrammen för både veterinärer och djursjukskötare i Sverige. Även om viss utbildning inom våld i nära relationer och hur det drabbar djuren kan implementeras i de båda programmen kommer vidare utbildning behövas, dels för att fördjupa kunskapen hos alla yrkesverksamma och dels för att hålla ämnet relevant och kunskapen uppdaterad inom ämnet. Det kommer även behövas grundläggande kurser inom ämnet våld i nära relation och hur det kan drabba djuren fortsättningsvis för att nå de som valt att utbilda sig utomlands. Resurser Det behövs utbildning av samtliga anställda på veterinära inrättningar med punktinsattser på veterinärer, djursjukskötare och djurvårdare som är de som främst kommer i kontakt med både djuret och dess ägare. Ekonomiska resurser kommer att behövas men man kan ta hjälp av länsstyrselsen med flera för vidare utbildning och föreläsningar. Förslagsvis bör grundläggande information ges under betald arbetstid, medan man kan anta att de som har ett intresse kan tänka sig att delta i ytterligare kurser och utbildningar på fritiden. Det bör finnas en eller flera personer som agerar som kontaktpersoner för polis, länsstyrelsen, lokala samverkansgrupper, VOOV med flera och anordnare av, alternativt anmälare till, utbildningar av våld i nära relationer och hur det drabbar djuren. Utvärdering Utvärdering bör göras på olika sätt för att komma åt de olika delarna i handelsplanen. Det finns svårigheter i att utvärdera denna handlingsplan då veterinär verksamhet, liksom sjukvården, omfattas av sekretess. Det finns även en legitim oro över att skrämma bort kunder och etablera ett dåligt rykte. Eftersom en stor del också bygger på information och det är resurskrävande att göra egna undersökningar så kan man använda punkterna i arbetsplanen som en typ av självutvärdering för att se hur långt man har kommit i arbetet. Genom att vara självkritisk kan man på egen hand identifiera de områden som åsidosatts alternativt behöver vidare arbete. Utbildning en del av utvärderingen bör baseras på antalet anmälningar till eller närvarande på anordnade seminarier, alternativt kurser, inom våld i nära relationer. En kompletterande lösning för utvärdering kan vara att använda sig av olika former av rapporteringsstatistik. Denna skall dock föras utan personuppgifter.
NAI kan man föra statistik över antalet rapporterade NAI? Dock kräver det medvetenhet om att alla förekommande NAI inte nödvändigtvis är relaterade till våld i nära relationer, våldet mot djuret kan ha andra orsaker (McGuinness et al., 2005). Orosanmälningar till socialtjänsten kan göras anonymt av en enskild person då det finns barn som man misstänker far illa. Detta är kanske främst ett alternativ för den anställda snarare än en bra modell för utvärdering. Polisanmälningar ska göras i de fall man misstänker djurplågeri. Man bör även polisanmäla då barn eller partner far illa, detta kan dock vara svårt att bedöma för djurhälsopersonal och övriga anställda. Arbetsplan Själva arbetsplanen delas in i en årsvis planering, omfattande tre år, för att underlätta igångsättandet på den veterinära inrättningen. Planen är per definition enbart en plan och bör också därför anpassas efter övriga vidkommande omständigheter. Efter det tredje året rekommenderas en revidering av arbetsplanen, då detta är ett område som börjar uppmärksammas och man därför kan räkna med att det kommer ske framsteg och ytterligare forskning på området under de närmaste åren. De punkter som ej påbörjats under föregående år i planen bör givetvis flyttas med till det innevarande eller nästkommande året. År 1 Seminarier och kurser för yrkesverksamma veterinärer, annan djurhälsopersonal samt djurvårdare och övrig personal bör anordnas för att ge en ökad medvetenhet och grundläggande kunskap inom våld i nära relationer och hur det drabbar djuren, samt väcka intresse och engagemang för frågan hos yrkesaktiv personal. Personalen, framför allt veterinärerna, bör ges möjligheten att få vidare kunskaper om hur man kan identifiera NAI på sina patienter. En separat handlingsplan eller policy angående hantering och rapportering av NAI bör upprättas på varje arbetsplats. En eller flera personer bör utses som kan agera som kontaktpersoner för polis, länsstyrelsen, lokalaoch länsstyrelsens samverkansgrupp, VOOV med flera och som även kan vara anordnare av, alternativt anmälare till, utbildningar av våld i nära relationer och hur det drabbar djuren på varje veterinär inrättning. En (fördelaktigt), eller ett par personer, bör utses som kan sitta med i den lokala samverkansgruppen, om det finns en sådan. Utbilda samtlig personal inom bemötande, både vad gäller fall relaterade till våld i nära relation eller där NAI misstänks samt gentemot den vanliga djurägaren. Personalen kan inte förväntas bemöta en våldsutsatt person på ett bra sätt om densamma ej kan ge den vanliga djurägaren ett gott bemötande. Ämnet och diskussionen bör vara ständigt återkommande och framsteg bör utvärderas kontinuerligt. Detta bör ses som en investering för hela företaget, som även kan ge en ekonomisk vinning.
Bjud in VOOV att hålla en kortare information, antingen enbart för personal alternativt ha föredraget öppen för allmänheten, alternativt delta i något av VOOV s informationsmöten någon annan stans. Dialog med SLU bör inledas för att utreda möjligheterna att få med ämnet våld i nära relationer och hur det drabbar djuren, alternativt våld mot djur, på schemat i utbildningsprogrammen till veterinär och djursjukskötare. Denna punkt gäller främst större djursjukhus, som kanske har större möjlighet att påverka. Se över vad som, inom rimliga gränser, kan göras av och på den veterinära inrättningen för att öka allmänhetens såväl som den egna personalens medvetenhet om våld i nära relationer och hur det drabbar djuren. År 2 Den veterinära inrättningen bör redan ha genomfört eller planerat att under år 2 delta i, alternativt hålla, en föreläsning eller kurs inom våld i nära relationer. Anordna, alternativt delta i, flera kurser och seminarier för djurhälsopersonal och övrig personal inom den veterinärmedicinska verksamheten om våld i nära relationer och hur det drabbar djuren. Troligen kommer fokus även under år 2 behöva vara på en grundläggande nivå. Verka för att fler som arbetar med och mot våld i nära relation får kännedom om att våldet även kan drabba djuren och vetskap om att det kan vara värdefullt att samarbeta med den lokala veterinären/kliniken/djursjukhuset, exempelvis genom medverkan i samverkansgrupp och/eller i andra sammanhang. Fortsätt med utbildning och diskussion om bemötande med personalen. Samtlig personal bör få möjlighet att delta i en kurs i Krishantering, eller annan lämplig alternativ kurs. Denna bör upprepas, förslagsvis, vartannat år för uppdatering och täcka in personalutbytet (beroende på personalomsättningen). Om den veterinära inrättningen ännu ej blivit tillfrågade att ingå i den samverkansgrupp som finns i kommunen, samt den samverkansgrupp som finns i länet (länsstyrelsen), bör kontakt tas för att informera om att intresse att deltaga finns från veterinärmedicinskt håll. Om det finns VOOV verksamhet i området bör denna kontaktas. Se över internt vilka resurser som den veterinära inrättningen kan tänkas erbjuda VOOV (finns behov generellt av överlämningsplatser, möteslokaler, veterinärundersökningar och övrig veterinärvård, placeringar under kortare tid m.m.) och om någon i personalen är villiga att engagera sig privat. Om dialog med SLU ännu ej upprättats (av de större djursjukhusen) för att påverka innehållet i utbildningsprogrammen till djursjukvårdare respektive veterinär bör detta göras under år 2. Om dialogen har upprättats är det troligt att man kan behöva arbeta vidare för att påverka SLU till att se vikten av att ha med hur våld i nära relationer drabbar djuren i de aktuella utbildningarna. År n Kurser och seminarier för djurhälsopersonal och övrig personal inom den veterinärmedicinska verksamheten om våld i nära relationer och hur det drabbar djuren kommer fortsättningsvis behöva
hållas på grundläggande nivå för att öka medvetenheten hos den yrkesverksamma personalen. Från och med år 3 kan det även vara aktuellt att hålla eller delta i kurser och seminarier inom ämnet med lite fördjupat innehåll, beroende på hur långt man tycker sig ha kommit i arbetet, för att hålla intresset och dialogen uppe. Aktivt leta efter nya föreläsare och kurser som kan informera om och utbilda inom våld i nära relationer och hur det drabbar djuren. Här räknas även informering och vidareutbildning, av framför allt veterinärerna, angående NAI också in. Fortsätt med utbildning och diskussion om bemötande med personalen. Se över möjligheterna att på olika sätt underlätta för den del av personalen som är villiga att på egen tid engagera sig inom VOOV. Det kan exempelvis röra sig om uppstallning för hundar, fria hälsokontroller på de djur som är placerade, rabatter m.m. Se över möjligheterna att bidra till forskning inom området våld i nära relationer, exempelvis genom att ta kontakt med, i första hand, närliggande universitet och högskolor. Är först och främst aktuellt för djursjukhus och de lite större klinikerna. Referenser Brottsförebyggande rådet, www.bra.se, 2013-05-23 Börjesson, P. 2013. Våld i nära relationer. (Föreläsning) Länsstyrelsen i Västmanlands län gemensamma utbildningsdag Våld mot djur och våldsamma relationer finns det samband?, Regiondjursjukhuset Strömsholm 2013-03-14 Dagens nyheter, http://www.dn.se/debatt/nar-pappa-slar-varmer-han-ofta-upp-pa-hunden Publicerad 2012-05-19 Eriksson, M., Nenola, A., Muhonen, M. 2001. Kön och Våld i Norden. Rapport från en konferens i Køge, Danmark, 23-24 november 2001. Nordiska ministerrådet. Tema Nord 2002:545 Heimer, G., Sandberg, D. (red) 2008. Våldsutsatta kvinnor samhällets ansvar. Lund: Studentlitteratur Holmberg, C. 2013. Se sambandet om kopplingen mellan våld i nära relationer och våld mot djur. (Föreläsning) Länsstyrelsen i Västmanlands län gemensamma utbildningsdag Våld mot djur och våldsamma relationer finns det samband?, Regiondjursjukhuset Strömsholm 2013-03-14 Holmberg, C. 2004. Med husbondens röst Om våld mot djur i misshandelsrelationer. Ystad: Kabusa Böcker Holmberg, C., Enander, V. 2010. Varför går hon? Om misshandlade kvinnors uppbrottsprocesser. Lund: Studentlitteratur Katz. J., Arias. I., & Beach. S, (2000). Psychological abuse, self esteem, and women s dating relationship outcomes A comparison of the self- verification and self- enhancement perspectives. Psychology of women quarterly 24: 394-357 Lundgren. E, (2004) Våldets normaliseringsprocess. Stockholm : Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS)
Lundgren. E, Heimer.G, Westerstrand. J, & Kalliokoski.A-M, (2001). Slagen dam, mäns våld mot kvinnor i jämställda Sverige - en omfångsundersökning. Stockholm: Fritzes Offentliga Malmberg, F. (2012). Våldet mot barn kvar på samma nivå visar ny kartläggning. (Elektronisk). Tillgänglig: http://www.barnombudsmannen.se/i-media/nyhetsbrev/2012/1/valdet-mot-barn-kvarpa-samma-niva-visar-ny-kartlaggning, 2013-05-24 McGuinness, K., Allen, M. & Jones, B.R. 2005. Non-accidental injury in companion animals in the Republic of Ireland. Irish Veterinary Journal, 58 (7): 392-396 Se Sambandet, www.sesambandet.wordpress.com, 2013-05-20 Statens Offentliga Utredningar 1994:56, delbetänkandet Ett centrum för kvinnor som våldtagits och misshandlats (SOU1994:56) The Links Group. 2012. Recognising abuse in animals and humans: Guidance for veterinary surgeons and other veterinary employees. Daterad april 2012. Åtkomst via: http://www.bva.co.uk/public/documents/recognising-abuse-in-animals-and-humans-guidance-forveterinary-surgeons.pdf, 2013-05-24 The National Link Coalition, https://www.facebook.com/nationallinkcoalition, 2013-05-23 Veterinär Omtanke Om Våldsutsatta, www.voov.nu, 2013-05-19 WHO, The WHO Definition of Reproductive Health, www.who.int, 2013-05-24