Justitiedepartementet Enheten för fastighetsrätt och associationsrätt 103 33 STOCKHOLM Aktiebolagskommitténs slutbetänkande Ny aktiebolagslag (SOU 2001:1) Sammanfattning Aktiebolagskommittén har lämnat sitt slutbetänkande, innehållande en helt omarbetad aktiebolagslag. Stiftelsen Ackordscentralen välkomnar en enhetlig och sammanhållen aktiebolagslag, där de ändringar som redan trätt i kraft och de ändringar som föreslagits och remissbehandlats tidigare, arbetats in. Med undantag av förslaget om ansvarsgenombrott på miljöbalkens område finner Ackordscentralen inte skäl att avstyrka något av de förslag som presenteras i slutbetänkandet. Flera av förslagen känns naturliga mot bakgrund av den tekniska utvecklingen och ökar dessutom bolagens flexibilitet och valfrihet när det gäller såväl aktiebolagens interna angelägenheter som kapitalanskaffning. Ackordscentralen menar också att införandet av ett aktieägarregister är önskvärt, även om aktiebreven inte slopas i kupongbolag. Sakrättsskyddet bör dock enligt Ackordscentralens mening knytas till anmälan till registret och inte till anteckningen. Kommittén uppger att man haft ambitionen att göra aktiebolagslagen lättläst och begriplig, vilket resulterat i bl a korta kapitel och korta paragrafer samt rubriker och underrubriker i stor mängd. Antalet checklistor har också ökat, enligt uppgift för att förenkla vid t ex registreringsförfaranden.
Aktiebolagslagen är tillämplig på alla typer av bolag och har stor praktisk betydelse, vilket enligt Ackordscentralen motiverar att göra lagen lättillgänglig även för läsare som inte har tillgång till juridisk expertis. Ackordscentralen menar att det kan vara eftersträvansvärt med en så enkel lagtext som möjligt, vilken inte skall kräva att läsaren har specialkompetens för att vara begriplig. Det kan dock ligga en fara i att lagtext får en alltför vardaglig språkdräkt. Den verklighet som lagstiftningen skall appliceras på är komplex och texten måste bli föremål för viss tolkning. Vardaglighet i språket och förment enkelhet kan ge läsaren fel uppfattning om textens karaktär. Ibland kan det till och med vara klarare med mer komprimerade och juridiska formuleringar. Det är också fel att tro att tolkningsproblem bortfaller efter dessa åtgärder. Trots att t ex nuvarande 13 kap 2 spritts ut över åtta paragrafer (22 kap 9 16 ) och försetts med sju rubriker kvarstår oklarheter i formuleringar som genast, så snart det finns skäl och snarast möjligt. Ackordscentralen noterar att ambitionen att skriva kort och enkelt inte förefaller ha omfattat förslagen till ändringar i lagarna om handel med och kontoföring av finansiella instrument. Dessa är inte heller av så allmänt intresse som aktiebolagslagen. Nedan kommenteras några av kommitténs nu framlagda förslag särskilt. Aktier utan nominellt värde Ackordscentralen tillstyrker förslaget. Det väsentliga för aktieägarna är hur stor del av bolagets totala värde deras aktieinnehav motsvarar och för borgenärerna att det registrerade aktiekapitalet verkligen tillförs bolaget och därefter inte förbrukas eller på otillåtet sätt förs över till aktieägare eller annan. Aktiers nominella värde är i stort sett bara relevant vid det tillfälle då bolaget bildas och ännu inte börjat bedriva vinst- eller förlustbringande verksamhet. Såväl när bolag bildas som senare tillförs också kapital på andra sätt än genom ökning av aktiekapitalet. Kommitténs förslag förenklar förfarandet i flera omstrukturerings-
situationer, vid ökning och nedsättning av aktiekapitalet. Ackordscentralen kan inte se några uppenbara nackdelar med förslaget. Ansvar för fel och brister i emissions- och erbjudandeprospekt Ackordscentralen tillstyrker förslaget. Det kan naturligtvis ifrågasättas om någon som förvärvat fondpapper på grundval av felaktiga emissions- och erbjudandeprospekt skall kunna utkräva ansvar mot bolaget, vilket skulle kunna inkräkta på bundet eget kapital. Dock medför den ökade internationaliseringen enligt Ackordscentralens uppfattning, att vi på detta område bör ha en lagstiftning som överensstämmer med lagstiftningen i flertalet övriga länder, om inget särskilt talat däremot. Förslaget kommer att förenkla vid kapitalanskaffning utomlands och det är inte till nackdel för svenska investerare att tryggheten ökar. Det är också viktigt att markera den noggrannhet som måste läggas vid att kontrollera riktigheten av uppgifter i prospekt av olika slag. Dessutom är det inte orimligt, utan framstår snarare som skäligt, att bolaget återbetalar vad bolaget erhållit för mycket på grund av felaktig information om ekonomiska och andra förhållanden. I de fall prospektet även avser försäljning av redan utgivna fondpapper lider dock bolaget skada om det tvingas utge vad aktieägaren erhållit för mycket vid en försäljning. Att göra åtskillnad i ansvar är inte en tillfredsställande ordning, eftersom erbjudanden ofta innehåller såväl försäljning av redan utgivna som nyemitterade aktier och andra papper. För köparen kan det vara en sinkadus vilken typ som erhålls. Ackordscentralen är ense med utredningen om att det i dessa fall kan föreligga en regressrätt mot aktieägaren. I många fall, särskilt om aktieägarens innehav varit litet, har denne dock knappast haft något inflytande över prospektets utformning. Av vikt är att begränsa kretsen av skadelidande som kan utkräva ansvar av bolaget, för att om möjligt undvika stora aktioner från samtliga som köpt aktier under tid då
innehållet i ett prospekt kan ha påverkat kursen. Trots att det, som utredningen påpekar, är svårt att hävda att den som köpt fondpapper direkt av bolaget eller aktieägare skulle vara mer skyddsvärd än den som köpt av annan, väger hänsynen till bolagets borgenärer liksom ambitionen att undvika omfångsrika processer med komplicerade kausalitetsdiskussioner tungt. Ansvarsgenombrott Ackordscentralen avstyrker förslaget avseende ansvarsgenombrott på miljöbalkens område. Ackordscentralen är ense med utredningen om att det saknas behov av att lagfästa en generell regel om ansvarsgenombrott. Att härefter, som utredningen föreslår, särreglera en viss typ av ansvar i syfte att ge mer bett åt detta måste enligt Ackordscentralens mening vara en åtgärd som skall vidtas bara om inga andra möjligheter står till buds. Aktiebolagsrättsliga grundprinciper bör inte urholkas bakvägen. Ackordscentralen menar att det är angeläget att miljöstörande verksamheter saneras och återställs så att skadlig miljöpåverkan minimeras. Ackordscentralen besitter ingen miljörättslig expertis, men har förstått att de principer som gäller för att uppnå det miljörättsliga målet en hållbar utveckling är den förebyggande principen samt principen att förorenaren betalar. Från principen att förorenaren betalar hävdar Ackordscentralen att det redan idag görs avsteg genom att ett konkursbo anses som verksamhetsutövare i fall av förvaring av miljöfarligt avfall. Konkursboet kan därför enligt dagens praxis åläggas att bekosta bortforsling och destruktion av miljöfarligt avfall, trots att den juridiska personen konkursboet enligt normalt språkbruk aldrig bedrivit någon verksamhet. Detta är enligt Ackordscentralens mening en olycklig praxis som inte står i logisk överensstämmelse med konkursrättsliga principer. Eftersom den ansvarige i MB 33:3 enligt gällande praxis anses vara konkursboet i vart fall i förvaringsfallen utesluts användningen av miljöskadeförsäkringen, vilket inte förefaller genomtänkt.
Ackordscentralen förespråkar istället en annan tillämpning av miljöskadeförsäkringssystemet, så att försäkringen skulle gälla i samtliga de fall då den juridiska (eller i undantagsfall fysiska) person som förorsakat den skadliga miljöpåverkan saknar betalningsförmåga. Detta borde kunna gälla såväl förvarings- som saneringsfallen. Över miljöpåverkande verksamheter råder viss kontroll och myndighetsövervakning. Anmälan skall i vissa fall göras och tillstånd i vissa andra fall sökas. Enligt MB 33:1 skall företag som bedriver sådan anmälnings- eller tillståndspliktig verksamhet teckna miljöskadeförsäkring. I MB finns också regler avseende brott mot dessa bestämmelser. Det förefaller Ackordscentralen lämpligare att förstärka de preventiva och övervakande åtgärderna samt miljöskadeförsäkringens räckvidd istället för att göra undantag från grundläggande principer i aktiebolagslagen. En möjlighet att förhindra att ett moderbolag tillåts dränera sitt dotterbolag på medel som skulle behövts för att sanera dotterbolagets miljöstörande verksamhet skulle kunna vara att hävda att förfarandet utgör olovlig kapitalanvändning. Värdeöverföringar till aktieägare eller annan får ju ske endast i den mån det är försvarligt med hänsyn till verksamhetens art, omfattning och risker. Aktieägarregister Ackordscentralen tillstyrker förslaget med den invändningen att sakrättsligt skydd bör knytas till anmälan för registrering. Med hänsyn till den tekniska utvecklingen och att det på andra områden införts regler som går i riktning mot det papperslösa samhället, är det naturligt att tänka sig att samtliga pappersaktier slopas. Det är Ackordscentralens bestämda uppfattning att ett slopande av pappersaktierna bör kombineras med ett centralt aktieägarregister. Det är en erfarenhet som Ackordscentralens medarbetare ofta gör, såväl i obeståndssituationer som vid företagsöverlåtelser, att aktieboken i mindre och medelstora bolag inte förs på ett korrekt sätt, trots att styrelsen enligt nu gällande aktiebolagslag åläggs att föra den på visst sätt och att detta är straffsanktionerat.
Enligt utredningens förslag skulle i steg ett anteckningen i aktieboken ge sakrättsligt skydd och det skulle härutöver ingå bland revisorns uppgifter att kontrollera aktiebokens riktighet. Trots att en viss uppstramning av rutinerna avseende aktieboken härmed skulle uppnås menar Ackordscentralen att flera skäl talar för att snarast också genomföra det av utredningen föreslagna andra steget, det centrala aktieägarregistret. Vid företagsförvärv skulle det vara en fördel att kunna förlita sig på uppgifter i ett centralt register istället för på uppgifter i bolagens egna aktieböcker. Registret skulle befrämja en hälsosam ordning och reda i t ex snåriga koncerner. Ur ett småaktieägarperspektiv skulle registret också kunna ge större trygghet. Även för kreditgivare skulle registret kunna ge relevant och säker information om ägarförhållanden och annat. Det kan möjligen också antas att ett centralt aktieägarregister skulle ge större tyngd åt aktieägandet. Visserligen kan det befaras att ägar-målvakter kommer att användas, liksom idag styrelse-målvakter förekommer, men de ekonomiska incitamenten och behovet av säkra uppgifter talar för ett centralt aktieägarregister. Ackordscentralen har i andra sammanhang argumenterat för att aktieägarna skall ha ett ansvar för att det utses en styrelse i aktiebolaget (remissvar avseende aktiebolagskommitténs delbetänkande Likvidation av aktiebolag). Ett centralt aktieägarregister skulle otvivelaktigt vara en fördel om ett sådant ansvar övervägs. Registret skulle också förenkla tillämpningen av 12 6 st förmånsrättslagen, vilket inte sällan orsakar diskussioner i konkursärenden. Ur sakrättslig synvinkel vore det en klar fördel med ett centralt register som förhindrar ante- och postdateringar och ger publicitet åt överlåtelser och pantsättningar. Dock bör det sakrättsliga momentet vara anmälan till registret och inte själva registreringen. Oönskade konsekvenser kan annars uppkomma och det står dessutom i överensstämmelse med befintliga sakrättslig principer. I t ex sjölagen 2 kap 9 har det sakrättsliga momentet knutits till anmälan till registrering. I andra fall har anmälan uttryckligen eller i rättspraxis givits sakrättslig verkan vad gäller pantsättning. Ackordscentralen menar att det är angeläget att såväl överlåtelse som pantsättning
får sakrättslig verkan på samma sätt samt att det sakrättsliga momentet bör vara anmälan till registrering. I kommitténs uppdrag har inte legat att bedöma lämpligheten av att införa ett centralt aktieägarregister. Några ingående kostnadsanalys har därför inte gjorts. Ackordscentralen menar att införandet det nya papperslösa systemet och registret säkerligen kommer att medföra övergångsproblem, liksom vid alla systemskiften, men att det innebär stora fördelar. En viss kostnadsökning kan också bli följden. Dock får det förmodas att de aktiebolag där omsättningen av aktier är störst, redan idag är avstämningsbolag. Skillnaden torde i dessa fall bli liten. Fördelarna med registret framstår som så stora att ett införande kan motiveras. Övrigt Nuvarande 15 kap 14 ABL motsvaras helt av förslagets 26 kap 14. Ackordscentralens konkursförvaltare upplever att den yttersta preskriptionsfrist om sex månader från edgångssammanträdet som enligt stadgandet gäller för skadeståndsanspråk som enligt 13 preskriberats efter ansökan om konkurs gjordes, är i kortaste laget för en så komplicerad fråga som aktiebolagsrättsligt skadestånd. Ackordscentralen är dock på det klara med att starka skäl bör föreligga för att göra avsteg från de preskriptionstider som gäller enligt 13. Förlängs konkursboets talefrist till ett år från dagen för konkursbeslutet uppnås emellertid inte bara den fördelen att tiden förlängs något, utan också att likhet skulle råda mellan denna frist och talefristen avseende återvinning enligt konkurslagen 4 kap 20. Göteborg 2001 08 17 Stiftelsen Ackordscentralen P-I Lundberg Peter Björnram