Inga-Lena Palmgren. 08-523 038 60 insa-lena.~alm~renbsodertalie,se

Södertal je kommun SODERTALJE KOMMUN 2012-10-02 Tjansteskrivelse Kontor Social- och omsorgskontoret Handläggare Inga-Lena Palmgren 08-523 038 60 insa-lena.~alm~renbsodertalie,se ÄIdreomsorgsnämnden Kommundelsnämnderna Demensomsorg i södertälje - kartläggning Dnr ÄON 20121093, En 12172, HM 12183, Ja 121108, V8 12/86 Sammanfattning av ärendet Rapporten "Demensomsorg i Södertälje'' ar en sammanställning av huvudresultaten från kartläggning inom demensomsorgen i södertälje. Kartläggningen är genomförd som intervjustudier på vård- och omsorgsboenden (särskilt boende), hemtjänstgrupper och dagverksamheter för personer med demens. Kartläggningen kommer att användas som underlag i fortsatt arbete med handlingsplan för demensomsorg. Social- och omsorgskontoret föreslår att rapporten "Demensomsorg i Södertälje" godkänns. Beslutsunderlag Tjänsteskrivelse från social- och omsorgskontoret daterad den 2 oktober 20 12 Bifogad rapport "Demensomsorg i Södertälje'' daterad den 2 oktober 2012 Ekonomiska konsekvenser och finansiering Kartläggningen har inga ekonomiska konsekvenser. Postadress 151 89 södertälje Tfn 08-523 O10 O0 sodertalie.kornrnun~sodertalie.se www.sodertalje.se

Social- och omsorgskontorets förslag till beslut i aldreomsorgsnamnden och i kommundelsnämnden Rapporten "Demensomsorg i Södertäljem godkänns. Gilda Johans on P smcialdirektög Beslutet expedieras till: Kommunala pensionarsrådet Kommunala handikapprådet Akten

Social och omsorgskontoret 2012-10-02 Demensomsorg i Södertälje Sammanställning av huvudresultaten från kartläggning och förstudie inom demensomsorgen i Södertälje Handläggare: Anne Rinne, Ksk

1. INLEDNING... 3 1.1 Fakta om demens... 3 1.2 Nationella satsningar på demens... 3 1.3 Lagar och regler som styr demensvården... 4 1.4 Underlaget till rapporten... 4 1.5 Syfte med rapporten och avgränsning... 4 2. FRAMGÅNGSFAKTORER I GOD DEMENSVÅRD OCH OMSORG... 5 3. DEMENSOMSORG I SÖDERTÄLJE... 6 3.1 Demensplatser inom särskilt boende och antalet med demensdiagnos inom hemtjänst... 6 3.2 Dagverksamhet för demenssjuka... 7 4. RESULTAT SAMMANSTÄLLNING AV HUVUDRESULTATEN FRÅN INTERVJUER MED PERSONAL INOM DEMENSOMSORGEN... 7 4.1 Intervjuer med personal om samverkan... 8 Överföring av information och rapportering... 8 Hälso- och sjukvårdsenheten... 9 4.2 Intervjuer med personal om personcentrerad omvårdnad... 10 Genomförandeplan... 10 Bemötandeplan... 11 Levnadsberättelse... 11 Kontaktmannaskap... 12 4.3 Intervjuer med personal om utbildning, handledning och reflektion... 13 Utbildning... 13 Handledning... 14 Reflektion... 14 4.4 Intervjuer med personal om anhörigstöd... 15 Anhörigstöd från omsorgspersonal... 15 Anhörigstödsteamet... 16 5. SAMMANFATTANDE KOMMENTARER... 16 6. UTVECKLINGSINSATSER INOM DEMENSOMSORGEN I SÖDERTÄLJE... 17 6.1 BPSD-register, Senior Alert, handlingsplan... 17 2

1. Inledning 1.1 Fakta om demens Demens är en folksjukdom som drabbar allt fler personer när antalet äldre fortsätter att öka. Demens är inte en bestämd sjukdom utan beror på skador i hjärnan. Skadorna kan orsakas av flera olika sjukdomar och demens är ett gemensamt namn. 1 Det finns inget botemedel mot demenssjukdomar. Målet för vården och omsorgen om demenssjuka är i stället att skapa en så meningsfull och trygg tillvaro under sjukdomens olika faser. Varje år nyinsjuknar ca 25 000 personer i demens. I Sverige finns ungefär 150 000 demenssjuka och efter år 2020 när allt fler personer är över 80 år beräknas antalet personer med demens uppgå till ca 180 000. Förekomsten av demens är ca 1 % vid 65 års ålder och över 50 % vid 90 års ålder. Fler kvinnor än män drabbas av demenssjukdom. Yngre personer med demens i Sverige uppskattas till ca 8000-9000, varav de flesta är i åldern 60-65 år. Kostnaderna för demens ligger på ca 40 miljarder kr per år och kommunernas kostnader är ca 80 procent i form av omvårdnad vid särskilt boende och stöd i ordinärt boende. Inom 2,5-3 år efter att en demenssjukdom diagnosticerats har oftast hälften av de demenssjuka flyttat till särskilt boende. 2 1.2 Nationella satsningar på demens De senaste åren har ett antal nationella satsningar gjorts på demensområdet i syfte att utveckla och förbättra vården och omsorgen om personer med demens. Socialstyrelsen publicerade i maj 2010 de första nationella riktlinjerna för vård och omsorg om personer med demens. Riktlinjerna spänner över hela demensförloppet, från utredning av tidiga symtom till livets slutskede. Riktlinjernas rekommendationer är graderade från 1-10. De åtgärder som starkast rekommenderas har prioritet 1. Syftet med riktlinjerna är att bidra till att utveckla en god kvalité och likvärdig vård och omsorg om demenssjuka och ge nationella rekommendationer till hur olika aktörer gemensamt kan tillgodose behovet av vård och omsorg till demenssjuka och deras anhöriga. Varje kommun förväntas ta ställning till om och hur riktlinjerna ska tillämpas i den egna kommunen. 3 Svenskt demenscentrum publicerade 2012 en guide till de viktigaste rekommendationerna för det praktiska vård- och omsorgsarbetet. Boken kan användas som ett komplement och en fördjupning till demenscentrums ABC-utbildning. Guiden är tänkt att vara till stöd för personal inom vård och omsorg. 4 1 Svenskt demenscentrum (2011), Guiden till nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom. 2 Sammanfattning av SBU:s (Statens beredning för medicinsk utvärdering) rapport om Demenssjukdomar (2006) en systematisk litteraturöversikt. 3 Socialstyrelsen (2010), Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom. 4 Svenskt demenscentrum (2011), Guiden till nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom. 3

1.3 Lagar och regler som styr demensvården Vård och omsorg om äldre där också vård av demenssjuka ingår regleras främst i socialtjänstlagen (SoL), i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS), och i Hälso- och sjukvårdslagen (HSL). Lagarna har fäste i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Socialtjänstlagen är både ramlag och en rättighetslagstiftning, vilket ger kommunerna frihet att anpassa sina insatser efter behov och resurser. I ärenden enligt socialtjänstlagen ska principerna om frivillighet och självbestämmande vara vägledande och socialtjänsten ska planera insatser tillsammans med den enskilde. 1.4 Underlaget till rapporten Med utgångspunkt i Socialstyrelsens nationella riktlinjer (2010) om demens och som ett led i att utveckla och stärka vård- och omsorgskedjan för personer med demenssjukdom i Södertälje har en kartläggning utförts i Södertälje som omfattar lokala primärvårdsenheter, den lokala minnesmottagningen, geriatriken, beställarkontoret, hemtjänsten, särskilt boende samt Hälso- och sjukvårdsenheten. Kartläggningen bygger på e-post kontakter och/eller intervjuer med personal. Det ställs frågor om utbildning och fortbildning, samverkan och informationsöverföring, demens och demenssjukdomar samt bemötande, omsorg och omvårdnad. En mindre förstudie har också genomförts (2010) som beskriver nuläget inom demensomsorgen. Förstudien bygger på samtal, telefon- och e-post kontakt med enbart chefer på särskilt boende, dagverksamhet och företrädare för dåvarande demensteamet på Anhörigcenter. 1.5 Syfte med rapporten och avgränsning Enheten för utredning och statistik, KsK fick den 25 maj 2012 i uppdrag av Social- och omsorgskontoret att göra en sammanställning av befintligt material kring de viktigaste resultaten som kom fram i intervjuerna med personal inom demensomsorgen i Södertälje. Det befintliga materialet har i hög grad fokus och bredd på intervjusvar med omsorgspersonal inom hemtjänst, särskilt boende och i viss mån dagverksamhet. Sammanställningen av resultatet i denna rapport begränsas i huvudsak till dessa verksamheter. Hur utförliga svaren är varierar kraftigt från enhet till enhet. Det innebär att en viss försiktighet bör hållas när slutsatser ska dras från materialet. 4

2. Framgångsfaktorer i god demensvård och omsorg Enligt nationell forskning inom området framgångsfaktorer för en god vård och omsorg om äldre personer och personer med demens är ett flertal komponenter av värde. 5 En framgångsfaktor är att snabbt erbjuda demensdiagnostik inom hälso- och sjukvården så att personer med begynnande demens kan upptäckas i ett tidigt skeende och därmed få rätt behandling. Det är också av värde att utveckla en vård och omsorg om demenssjuka som utgår från enskildas behov och önskemål oberoende av om det sker på dagverksamhet, hemtjänst eller på ett särskilt boende. En omsorg utifrån personliga förutsättningar och behov ökar den demenssjukes självständighet, integritet och initiativförmåga samt minskar socialt icke accepterat beteende. Som hjälp för god individbaserad omsorg kan den lagstadgade genomförandeplanen och ett väl utvecklat kontaktmannaskap vara. Ytterligare en viktig aspekt för att få till en god omvårdnad och vård är att skapa arbetssätt och rutiner som omfattar flera yrkesgrupper. Genom att flera yrkesgrupper samverkar med varandra skapas kontinuitet och helhetsperspektiv i vården och omsorgen och det blir lättare att utforma adekvata vård- och omsorgsinsatser för demenssjuka. För att förbättra och utveckla kvalitén av omsorgen om personer med demens så är kunskap och utbildning hos personal som arbetar närmast patienten av värde. Att möta en demenssjuk utifrån adekvat kunskap om sjukdomen och kännedom om personen förbättras och förstärks personalens attityd och uppträdande i positiv riktning. Ett bättre bemötande minskar också psykiska symtom och ökar välbefinnandet hos demenssjuka. Att regelbundet följa upp sociala och medicinska insatser för personer med demens ger både underlag för att utvärdera behovet av vård och omsorg och det bidrar också till att minimera risken för att demenssjukas psykiska och fysiska hälsa försämras. Personer med demenssjukdom och deras anhöriga bör erbjudas kunskap och information rutinmässigt. Det påverkar känslan av tillit och trygghet för dem. Anhörigstöd kan ges i form av utbildning, avlösning och kunskap. Erfarenheter har visat att stöd till anhöriga minskar stress och oro. 5 Socialstyrelsen (2010), Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom. SKL (2010), Framgångsfaktorer inom äldreomsorgen - en analys utifrån kommunernas resultat 2009. 5

3. Demensomsorg i Södertälje I Södertälje kommun finns 13754 (31/12-2011) personer som är över 65 år. År 2020 kommer antalet personer över 65 år att uppgå till ca 15 710. Den åldersgrupp som ökar mest i Södertälje är personer i åldern 75-79 år. 6 3.1 Demensplatser inom särskilt boende och antalet med demensdiagnos inom hemtjänst Södertälje kommun har 276 platser fördelat på tio vård- och omsorgs boenden för demenssjuka över 65 år. I nedan tabell 1 framgår antalet platser/lägenheter på demensboende i kommunen. På respektive avdelning bor 8-11 vårdtagare. På Mariekällgården finns en avdelning med elva platser för finsktalande demenssjuka. Det finns inget boende för yngre demenssjuka i Södertälje. Uppgifter om antalet med demensdiagnos inom hemtjänst framgår av tabell 2 nedan. Tabell 1: Antalet platser/lägenheter på kommunens vård- och omsorgs boenden för demenssjuka (uppgifter hämtade från äldreomsorgens myndighetsenhet, juni 2012). Boende Antal Lillängen 19 Tallhöjden 57 Slåttergården 18 Solgläntan 18 Hejkensköldska 34 Artursberg 17 Ljungbacken 18 Mariekällgården 56 Cederströmska 21 (privat) Oxbacken (privat) 18 Totalt 276 Tabell 2: Antalet personer med demensdiagnos inom hemtjänst (uppgifter hämtade från kartläggningsunderlaget, 2011). Bergvik/Brunnsäng hemtjänst Järna hemtjänst Lina hemtjänst Tveta hemtjänst Östertälje hemtjänst Aleris HSB omsorg 8 brukare/ varav 6 ensamboende 3 brukare/ varav 2 ensamboende Uppgift saknas 28 brukare/ varav 20 ensamboende 7 brukare/ varav 6 ensamboende 3 brukare/ varav 3 ensamboende 20 brukare/ varav 15 ensamboende 6 Befolkningsprognosen Södertälje kommun 2011-12-31. 6

3.2 Dagverksamhet för demenssjuka Södertälje kommun har fyra dagverksamheter för äldre demenssjuka Eken, Björken, Tallhöjden och Oliven samt en dagverksamhet för yngre under 65 år, Gula paviljongen. Samtliga dagverksamheter för äldre har kapacitet att ta emot ca 15 besökare per dag. Personalstyrkan ligger på 26 anställda. Dagverksamheten, Gula paviljongen, för personer under 65 år har möjlighet att ta emot högst 6 personer. Oliven öppnade i mars 2011 för målgruppen brukare från mellanöstern över 65 år. 17 personer är inskrivna på Oliven, 7 kvinnor och 10 män. Oliven har mellan 13-15 besökare per dag. Oliven är bemannad med 5 personal (1 man 4 kvinnor) som pratar arabiska, kurdiska, turkiska och lite syrianska. Personalen är utbildade undersköterskor. Dagverksamheterna Oliven, Eken och Björken har öppet alla dagar på året. De tre avdelningarna slås ihop på helger och röda dagar. Dagverksamheten har tre finsktalande brukare, som placeras på Tallhöjden, då 2 av 4 personal är finsktalande. Forskning om tvåspråkighet och omvårdnad visar på hur det senare inlärda språket går förlorad i takt med att demenssjukdomen försämras. Under sista stadiet av demenssjukdomen kan den demenssjuke oftast bara uttrycka sig på sitt modersmål, vilket leder till problem i situationer där omsorgspersonalen inte kan prata brukarens modersmål. Språkförståelse mellan personal och brukare ger oftast djupare relation och förmågor och styrkor hos brukaren kommer bättre fram och ger ökat välbefinnande och hälsa för brukaren. 7 4. Resultat Sammanställning av huvudresultaten från intervjuer med personal inom demensomsorgen Socialstyrelsens rekommendationer om multiprofessionellt teambaserat arbete Hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör säkerhetsställa ett multiprofessionellt teambaserat arbete inom vården och omsorgen av personer med demenssjukdom. Prioritet 2. Multiprofessionellt teambaserat arbete är ett tydligt avsnitt i de nationella riktlinjerna och har fått hög prioritet (2). Ett strukturerat samarbete mellan olika yrkesgrupper är viktig för att vården och omsorgen om den demenssjuke ska fungera bra. När personer med olika yrken samarbetar kring 7 SBU Statens beredning för medicinsk utvärdering (2007), vård av personer med demenssjukdom vad vet vi idag? 7

en demenssjuk person kan de utbyta kunskap och erfarenheter. Ett gott samarbete gör att den demenssjukes behov av vård och omsorg kan tillfredställas ur ett helhetsperspektiv. 8 4.1 Intervjuer med personal om samverkan Överföring av information och rapportering Enligt omsorgspersonalen finns det problem med att skapa en sammanhållen vårdkedja för personer med demenssjukdom i Södertälje. Som mest bristfällig beskrivs samarbetet mellan myndigheten och utförarna. Den överförda informationen från biståndshandläggarna till omsorgspersonalen är ibland otillräcklig och bristfällig i sitt innehåll. Den information som kommer omsorgspersonalen till del saknar viktiga data och är inte alltid relevant. Två exempel från dagverksamheten är att det kan stå att personen använder rullstol, men det visar sig att personen kommer gående eller att det står information om lägenhet och trädgård men ingen information om personen. Det här försvårar personalens arbete med personcentrerad omsorg och att utforma en genomförandeplan för den demenssjuke. En annan brist enligt hemtjänstpersonalen är att det i regel bara är gruppchefer som tillåts ha direkt kontakt med biståndshandläggare när problem uppstår. Hemtjänstpersonalens önskemål är att det etableras bättre samarbete med biståndshandläggarna. Kommunikationen mellan hemtjänsten och primärvård/sjukhus anses också fungera dåligt enligt hemtjänstpersonal. Ett exempel från hemtjänsten är att primärvårdens medicinbeställningar inte alltid stämmer och att personalen får bristfällig information och instruktioner för medicinering. Det brister även i kommunikationen med sjukhuset. Hemtjänstpersonalen kan med mycket kort varsel få besked om att en person kommit hem från sjukhuset. Hemtjänstpersonalens önskemål är att få delta i vårdplanering för att effektivisera verkställighet. När det gäller generell informationsöverföring inom hemtjänsten så finns det ingen speciell rutin för detta. Rapportering sker mestadels muntligen. I några hemtjänstgrupper rapporteras det i den sociala dokumentationen. Informationen i den sociala dokumentationen är mycket eftersatt enligt gruppchefer på hemtjänst. De anser att tidsbristen bland hemtjänstpersonal är orsak till att rapportering fungerar relativt dåligt. I intervjuerna med personal på boendena framgår det att den interna överföringen fungerar relativt väl. Överföringen på boendena sker både muntligt och skriftligt samt i den sociala dokumentationen. Ibland använder personalen på boendena övertid för att överföra information mellan personal, vilket även sker bland hemtjänstens personal. Kommentar För att omsorgspersonalen ska göra en bra planering av omsorgsinsatserna förutsätter det god information från alla aktörer. Som situationen är idag så är slutsatsen att det tar det mycket tid i anspråk för utförarna att få en korrekt bild av den demenssjuke för att på bästa sätt kunna anpassa 8 Socialstyrelsen (2010), Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom. 8

och planera insatserna på ett lämpligt sätt. Att skapa bättre förutsättningar för hemtjänstens interna överföring är också av värde. Primärvården/sjukhuset har inte kommit till tals i intervjuerna om hur de uppfattar samarbetet/samverkan med kommunala utförare. Hälso- och sjukvårdsenheten Äldreomsorgen har en hälso- och sjukvårdsenhet sedan 2005. Sjuksköterskor, sjukgymnaster och arbetsterapeuter har ett eller flera särskilda boenden som de är knutna till. De finns på plats på de särskilda boendena och bör därför känna till både personal och vårdtagare. Sjuksköterskorna har omvårdnadsansvaret och i deras uppdragsbeskrivning framgår att de ska samverka med alla personalkategorier på vård- och omsorgsboendena. En förutsättning för ett gott omhändertagande av de demenssjuka och deras anhöriga är att medicinska insatser och social omvårdnad sker parallellt och att den individuella vårdplaneringen görs gemensamt. När en demenssjuk är utskrivningsklar vid Södertälje sjukhus äger en vårdplanering rum som är en rutin som alltid ska följas. I det mötet deltar den demenssjuka, eventuellt anhöriga, biståndshandläggare från kommunen, samt personal som ansvarat för vården under sjukhusvistelsen. Mötet ska resultera i en plan för kommunala insatser samt vid behov insatser från primärvården. Läkaren bedömer och beslutar om när personen är utskrivningsklar. Det kan betyda återgång till ordinärt boende med stöd från t ex hemtjänst, dagverksamhet, korttidsboende/växelvård, särskilt boende och även andra insatser. Biståndshandläggarna använder manualen Samordnad vård- och omsorgsplanering som FoU Nestor tagit fram. Manualen är resultat av ett samarbete med flera kommuner, geriatriska kliniker och primärvårdscentraler för att ge vårdtagaren möjlighet att själv vara delaktig i mötet och för att strukturera hela processen runt vårdtagaren, allt från planeringen av själva vård- och omsorgsplaneringsmötet till insatserna efter sjukhusvistelsen. När kommunens biståndshandläggare får kännedom om att en äldre önskar insatser från kommunen träffar biståndshandläggaren den äldre tillsammans med en anhörig eller annan person. Kännedom om någons vårdbehov sker även genom primärvården eller geriatriska mottagningen vid sjukhuset. Det finns rutiner för samverkan mellan biståndshandläggare och geriatriken via vårdplaneringen och regelverket kring den däremot finns inga rutiner för samverkan mellan biståndshandläggare och primärvården. Individuella lösningar förekommer och kontakter tas vid behov i de enskilda ärendena. 9

Socialstyrelsens rekommendationer om personcentrerad vård och omsorg och individanpassade aktiviteter Hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör ge personer med demenssjukdom en personcentrerad omvårdnad. Prioritet 1. Aktiviteter - socialtjänsten bör erbjuda personer med demenssjukdom möjlighet att delta i individuellt anpassade aktiviteter och fysisk träning samt erbjuda hjälpmedel för personer som har svårigheter att klara det dagliga livets aktiviteter. Prioritet 1. Att arbeta personcentrerat är en av grundförutsättningarna för god vård och omsorg om personer med demenssjukdom. Vid personcentrerad omvårdnad sätts människan i fokus och inte demenssjukdomen. Människor är olika vilket förutsätter att insatser och vårdmiljön bör göras mer personlig. Det betyder exempelvis att värna den demenssjukes självbestämmande, skapa en relation till den demenssjuke, att bjuda in den demenssjukes sociala nätverk i vården och sträva efter att förstå vad som är den demenssjukes önskemål utifrån hans/hennes perspektiv, personlighet och erfarenheter. Det betyder att kunskap om den demenssjuke är mycket viktig. I nationella studier som gjorts om personcentrerad omsorg tyder resultaten på att personcentrerad omvårdnad ökar livskvalitén hos den demenssjuke. Andra effekter som iakttagits är att personcentrerad omvårdnad gör demenssjuka lugnare. Socialt icke acceptabla beteenden som aggressivitet, vandringar, ropande och skrikande minskar. En del studier visar också att bruk av antipsykotiska läkemedel minskar. 9 4.2 Intervjuer med personal om personcentrerad omvårdnad Genomförandeplan Krav på individuell planering och individinriktat stöd finns i lagstiftning som styr verksamhet riktat mot äldre. En utgångspunkt för personcentrerad omvårdnad bland utförarna är den personliga genomförandeplanen. I den individuella planeringen ingår vilket stöd vårdtagaren ska ha, mål för insatserna, hur och när insatserna ska ges, vem som ansvarar för uppföljning och tidpunkt för uppföljning. Personer med demenssjukdom behöver aktivera sig fysiskt för att må bra precis som alla andra människor. Gruppträning och promenader är bra då det ökar och stärker balansen och rörligheten. Sjukdomen gör att den sjuke ofta har svårt att själv aktivera sig på ett meningsfullt sätt. När det gäller individanpassade aktiviteter så har dagverksamheten ett programutbud av olika aktiviteter på grupp som på individnivå som brukarna kan delta i efter intresse och förmåga. 9 Socialstyrelsen (2010), Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom. Svenskt demenscentrum (2011), Guiden till nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom. 10

Genomförandeplanen är ett instrument för att säkerhetsställa brukarens behov av insatser och ska revideras med jämna mellanrum. I intervjuerna framgår att omsorgspersonalen försöker att tillgodose brukarnas behov så gott det går. De tycker att genomförandeplanen generellt fungerar bra och följs upp var sjätte månad. Några hemtjänstenheter tycker dock att det är svårt att hinna med uppföljning av genomförandeplanen. Enligt personalen är det främst tidsbrist hos hemtjänstpersonalen som är orsak till att planerna inte följs upp vid rätt tidpunkt. Bemötandeplan Instrumentet bemötandeplanen togs fram av Södertälje Nestor FoU som bygger vidare på boken Samvaro med dementa och skriften Att handleda inom demensomsorgen 10. Den kan användas som en metod för att på ett strukturerat sätt kartlägga demenssjuka personers förmågor. Bemötandeplanen beskriver hur omsorgspersonal genom ett jagstödjande förhållningssätt kan stödja de demenssjuka till så stor självständighet som möjligt och genom det stärka en sviktande självkänsla. 11 Det är kontaktpersonen som ansvarar för att det finns en plan och uppföljning ska ske var sjätte månad. I intervjuerna framgår att det endast är en enhet som har planen i bruk. Det finns dock inget beslut om att den ska användas som en strukturerad metod av personalen i sitt arbete med de demenssjuka. Levnadsberättelse En levnadsberättelse är utarbetad för att personalen ska känna till den demenssjukes bakgrund. Den berör viktiga skeenden i en persons liv, från barndom till vuxenlivet och ålderdomen. Den tar upp personliga egenskaper och intressen i personens liv. Det är kontaktpersonen som ansvarar för att levnadsberättelsen lämnas ut till anhöriga och till den demenssjuke som sedan fyller i den, ibland med hjälp av personalen. Levnadsberättelsen används enligt personalen i olika hög grad på enheterna. På de enheter där levnadsberättelsen används i det dagliga arbetet som på dagverksamheten och i boendena är den ett mycket uppskattat verktyg och hjälp i stödet och omsorgen om den demenssjuke. Personalen berättar att det ibland är svårt att få anhöriga och brukare att fylla i levnadsberättelsen. På Drömkåken, en träffpunkt för nydiagnosticerade personer, erbjuds brukarna att fylla i levnadsberättelsen i ett tidigt stadium av sjukdomen. Levnadsberättelsen kan sedan följa med personen genom alla verksamheter. En svårighet är att levnadsberättelsen är sekretessbelagd och inte automatisk följer med exempelvis från dagverksamhet till särskilt boende i privat regi. 10 Samvaro med dementa (2006), råd till anhöriga och personal om bemötande av Jane Cars och Birgitta Zander och skriften att handleda inom demensomsorgen av Jane Cars och Birgitta Zander. 11 Manual för bemötande plan (2009), Södertälje kommun. 11

Kommentar För att individanpassad/personcentrerad omsorg ska fungera på alla enheter i Södertälje behöver genomförandeplanen ses som ett centralt instrument i omsorgspersonalens dagliga arbete. Genomförandeplanen behöver fortlöpande uppdateras och ses över. Den skapar förutsättningar för personalen att lära känna den demenssjuke och få bättre förståelse för hans/hennes individuella behov. Enligt resultat från SKL:s öppna jämförelse analys (2010), har kommuner med höga resultat bättre lyckats med att upprätta genomförandeplanen som ett nödvändigt och absolut stöd i arbetet med äldre än kommuner med lägre resultat. 12 Levnadsberättelsen är ett annat viktigt instrument i arbetet med demenssjuka och det är av vikt att personalen har tillräcklig kunskap om levnadsberättelsens värde och att den kommuniceras ut på rätt sätt till den demenssjuke och hans/hennes anhöriga så att anhöriga eller den demenssjuka inte avstår från att fylla i den. Kontaktmannaskap För demenssjuka är det särskilt viktigt att ha en kontaktperson. Personer med demens behöver omsorgspersonal i sin närhet som vet vad den demenssjuke vill ha och behöver. Enligt personalen ser det olika ut på de olika enheterna och mellan olika arbetsgrupper vad som ingår i kontaktmannaskapet. Allt från att ha ansvar för alla insatser inklusive genomförandeplan och anhörigkontakter till endast dusch och städ. Det nya systemet med heltid/deltid inom särskilt boende, undantaget Artursberg har medfört att kontaktpersonen inte träffar sin brukare på flera dagar vilket enligt personalen innebär sämre kontinuitet och att kontaktmannaskapet förlorar sin egentliga funktion. Även flytt till andra bostadsgrupper på fyllnadstid minskar kontinuiteten för personal och de demenssjuka. Det finns rutiner för kontaktmannaskap på alla enheter men är okänt för en del av personalen. Kommentar Att det finns kontaktpersoner som har särskilt ansvar för den demenssjuka är viktigt. Ett gott kontaktmannaskap är en garanti för personlig omsorg och vård från den initiala insatsen till den sista. Inom hemtjänst är det lämpligt att det finns en särskild personalgrupp som enbart arbetar med personer med demenssjukdom. Det ökar känslan av trygghet för de demenssjuka och säkerställer att kontaktmannaskapet grundar sig på ansvar, kontinuitet och tillgänglighet. 12 Sveriges kommuner och landsting (2010), framgångsfaktorer inom äldreomsorgen en analys utifrån kommunernas resultat (2009). 12

Socialstyrelsens rekommendationer om utbildning och handledning Hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör ge personal, främst vårdbiträden och undersköterskor, som arbetar inom vård, omvårdnad och omsorg om personer med demenssjukdom möjligheter till utbildning som är långsiktig, kombinerad med praktisk träning, handledning och feedback. Prioritet 1. Omsorgspersonal behöver återkommande handledning i bemötande och i frågor som handlar om synsätt. De behöver också få tid och möjlighet att tillsammans inom sin arbetsgrupp reflektera och diskutera hur de gör i olika situationer som uppstår med brukare. Personalen behöver också tillsammans diskutera hur de utför sina arbetsuppgifter. Vårdbiträden och undersköterskor med kortast utbildning är oftast de som arbetar närmast personer med demenssjukdom. Det är viktigt att de får adekvat utbildning och fortbildning. Det bidrar till att deras teoretiska och praktiska kunskap ökar. Det i sin tur leder till att kommunikationen och förhållningssättet till personer med demenssjukdom och anhöriga blir bättre. I SKL:s öppna jämförelse analys (2010), tyder resultaten på att kommuner med höga resultat i de allra flesta fall har en välutvecklad personalstrategi och kompetent personal. I dessa kommuner ser man till att personalen får möjligheter att utvecklas inom sin yrkesroll. Kommunen låter vård- och omsorgspersonalen fortbilda sig för att exempelvis arbeta som specialist eller ombud inom ett specifikt område, som demens, nutrition eller rehabilitering. 13 4.3 Intervjuer med personal om utbildning, handledning, reflektion Utbildning Relativt många i personalgrupperna saknar adekvat utbildning och fortbildning inom demens. Det är ganska få av personalen på enheterna (hemtjänst + särskilt boende) som gått Nestors utbildningssteg 1+2 eller som gått alla Nestors utbildningssteg 1+2+3. Nästan alla inom dagverksamheten har genomfört Socialstyrelsens ABC- utbildning. Inom några särskilda boenden finns personal med fördjupad kunskap inom demens. Det är tre undersköterskor som är utbildade Silvia systrar (60 högskolepoäng inriktning demens). Hälso- och sjukvårdsenheten har sjuksköterskor som har utbildning inom demens eller äldres hälsa och sjukdomar som de fått via intern utbildning (Nestor FoU) eller har i sin högskoleutbildning. Däremot finns ingen som har spetsutbildning inom beteendemässiga och psykiska symtom vid demens (BPSD) bland hälso- och sjukvårdsenhetens personal. Enligt personalen på hemtjänsten varierar kunskapsnivån stort. Det finns de som saknar basal kunskap inom demens till de med hög kunskaps/utbildningsnivå. Det framgår av intervjuerna att personalen på hemtjänsten har små möjligheter till fortbildning och 13 Sveriges kommuner och landsting (2010), framgångsfaktorer inom äldreomsorgen en analys utifrån kommunernas resultat (2009). 13

kompetensutveckling. Hos en av de privata utförarna erbjuds all hemtjänstpersonal oavsett anställningsform eller tidigare utbildning en grundkurs i demens. Handledning Handledning från demensteamet ges vid specifika tillfällen och vid akuta behov. Teamet kommer ut till personalgrupper och handleder i exempelvis arbetsmetoder, utförande, tekniker och förhållningssätt. Demensteamet svarar på spontana frågor från omsorgspersonal som kommer via mejl eller telefonsamtal och återkopplar. Demensteamet arbetar också med stöd till demenssjuka men inte till anhöriga. Anhörigstöd ges av Anhörigstödsteamet. 14 Omsorgspersonalen berättar i intervjuerna att de uppskattar handledningen från demensteamet mycket och behovet att få handledning är stort ute bland enheterna. Reflektion Det är viktigt att det finns tid att sätta sig ned tillsammans i sin arbetsgrupp och diskutera olika situationer och händelser som inträffar under en arbetsdag. Tid för reflektion och stöd från sina arbetskamrater och gruppchef minskar risken för att drabbas av ohälsa i sitt arbete. Personalen inom hemtjänsten beskriver att det inte finns tid för reflektion i regelbundna och organiserade former. Det saknas också struktur, rutiner och planer för hur befintlig kunskap och erfarenheter ska spridas inom personalgrupperna. Enligt boendena fungerar reflektion relativt väl i arbetsgruppen. Kommentar All omsorgspersonal behöver basal kunskap inom demens. Handledning från demensteamet och anhörigstödsteamet bör vara återkommande. Det är också av värde att boendena och hemtjänsten utformar och möjliggör reflektionsmöten, där personalen kan diskutera hur man ska arbeta med insatser och förhållningssätt inom demensområdet. Det är också i dessa möten som gemensamt lärande kan ske. 14 Samtal med demensteamet, (juni 2012). 14

Socialstyrelsens rekommendationer om stöd till anhöriga Hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör erbjuda anhöriga möjligheter till utbildningsprogram och psykosociala stödprogram. Prioritet 2. Kombinationsprogram. Kombinationsprogram innefattar service, indirekt eller direkt stöd till anhöriga i form av avlösning, dagverksamhet eller hemtjänst. Prioritet 3. Avlösning till anhöriga. Prioritet 2. Stöd till anhöriga är ett viktigt avsnitt i de nationella riktlinjerna om god vård och omsorg vid demenssjukdom. Rekommendationerna är starka och har prioritet 2 och 3. De nationella riktlinjerna betonar att stödet till anhöriga måste anpassas till den situation som familjen befinner sig i. Som anställd inom hemtjänsten eller särskilt boende är det viktigt att se de anhörigas behov och hjälpa dem till det stöd som de behöver. Många demenssjuka bor kvar längre hemma idag än vad som annars är möjligt eftersom anhöriga lägger ned en stor del av sin energi på att vårda sina nära. En uppskattning är att anhöriga som ger stöd står för fyra gånger så mycket stöd som den offentligt finansierade vården. Det är oftast make/maka eller döttrar i medelåldern som tar hand om sin demenssjuke anhörig. Omsorgen från en anhörig ger trygghet och livskvalité och innebär samtidigt en enorm ekonomiskt vinst för samhället. Anhöriga behöver utbildning, psykosocialt stöd och avlastning för att mäkta med och inte själva drabbas av psykisk eller fysisk ohälsa. Utbildningsprogram till anhöriga kan bestå av information och utbildning om demenssjukdomen, dess symtom, orsaker och utveckling. Psykosociala program kan bestå av lärarledda gruppsammankomster, stöd individuellt, i par eller i familj. 15 4.4 Intervjuer med personal om anhörigstöd Anhörigstöd från omsorgspersonal I intervjuer med en del boenden och framförallt med hemtjänsten framgår det att det inte finns några etablerade arbetssätt eller rutiner i hur anhörigstöd ska gå till och inte rutiner för hur personalen ska delge anhöriginformation. Enheterna anser generellt att kontaktman och/eller gruppchef har det främsta ansvaret för anhöriga/närstående men även HS-personal, och då speciellt omvårdnadsansvarig sjuksköterska. Oftast hänvisas anhöriga till Anhörigstödsteamet för stödkontakt men det görs inte alltid fast behov finns. En del av omsorgspersonalen på hemtjänst och särskilt boende känner inte alls till att Anhörigstödsteamet finns som ett stöd för anhöriga och närstående som har en person i sin närhet med demens. Dagverksamheten har ganska mycket kontakt med anhöriga och särskilt Oliven, en dagverksamhet för arabisktalande som också anordnar anhörigmöten. 15 Socialstyrelsen (2010), Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom. Svenskt demenscentrum (2011), Guiden till nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom. 15

Kommentar Flertalet av personalen tycker det är svårt att möta anhöriga. Reflektion och handledning kring denna del av arbetet är viktigt då det är av stort värde att skapa en förtroendefull relation till de anhöriga. Anhöriga är en oerhört viktig resurs som behöver bli sedda och deras kunskaper behöver tas tillvara. Anhörigstödsteamet Anhörigcenter, som startade 2009, har utvecklats genom ett projekt till Anhörigstödsteamet. Anhörigstödsteamet startade1 jan 2012 och bemanningen av anhörigkonsulenter blev helt klar under försommaren. I Anhörigstödsteamet arbetar tre anhörigkonsulenter som verkar under en styrgrupp. I anhörigkonsulenternas uppdrag ingår att erbjuda anhöriga vägledande samtal, hålla i anhöriggrupper, samordna lokala nätverk och delta vid tematräffar, informera löpande om anhörigstöd, utbilda nyckelpersoner i anhörigstöd och omvärldsbevaka inom området. Som tillägg till det ordinarie stödet erbjuds anhöriga Internet baserat anhörigstöd genom Gapet. Varje anhörigkonsulent ansvarar för en specifik målgrupp; anhöriga till äldre, anhöriga till funktionshindrade eller anhöriga till personer med psykiska och missbruksrelaterade problem. Den anhörigkonsulent som ansvarar specifikt för stöd till äldre har också ansvar för anhöriga till demenssjuka. Under 2012 har anhörigkonsulenterna hållit i anhörigutbildning inom demens under kvälls- och dagtid. Det har skett vid fyra tillfällen och två timmar per gång. I utbildningen ingår kunskap om symtom som glömska, kognitiv svikt, vad demenssjukdom innebär, bemötande och information om hjälpmedel. Utbildningens målgrupp är make/maka och vuxna barn. Under hösten 2012 planerar anhörigstödsteamet ha anhöriggrupper inom demens och omvårdnad. Under hösten ska också en av anhörigkonsulenterna fortbilda sig inom demens genom Silvia hemmet. Anhörigstödsteamet handleder och utbildar även personal ute på verksamheterna. Kontakt med Anhörigstödsteamet sker genom biståndshandläggare, omsorgspersonal eller genom egen kontakt. 16 5. Sammanfattande kommentarer Kunskap är en viktig faktor för att utveckla en verksamhet med hög kvalitet i fråga om vård och omsorg. Det handlar om att omsorgspersonalen behöver ha basal utbildning inom demens. Att personalen får regelbunden och professionell handledning hjälper till att omsorgspersonalen i sin vardag reflekterar kring mål, metoder och förhållningssätt. En kommunal beställardel och utförardel som både har kommunala och externa utförare ställer stora krav på att viktig information passerar alla led från demensutredning till biståndshandläggare, vidare till den 16 Samtal med Anhörigstödsteamet (juni 2012). Slutrapport 2012-02-02, Anhörigstöd, Social och omsorgskontoret. 16

kommunala och externa utföraren och sist till kontaktpersonen och omvårdnadspersonalen. Att skapa fungerande rutiner är ett viktigt arbete för att det personcentrerade arbetet ska bli verklighet utifrån ett multiprofessionellt teambaserat arbete. Det är också av stor vikt att inbegripa anhöriga som resurs i vården och omsorgen om den demenssjuke. 6. Utvecklingsinsatser inom demensomsorgen i Södertälje 6.1 BPSD-register, Senior Alert och handlingsplan Äldreomsorgen har under 2012 gått med i två nationella kvalitetsregister i syfte att kvalitetssäkra vården av personer med demens. BPSD- registret är det ena nationella kvalitetsregistret som startade nationellt i november 2010. Syftet med registret är att kvalitetssäkra vården av personer med demens. Observation av BPSD görs med stöd av en skattningsskala. Denna skala gör det möjligt att bedöma hur ofta personen har BPSD och hur mycket det påverkar hans/hennes liv. Efter att personalen har skattat görs en analys med stöd av en checklista. Resultatet kan sedan användas för att göra en vårdplan 17. Under hösten 2012 kommer Tallhöjden att prova BPSDregister som pilotprojekt. BPSD register ska därefter införas på andra enheter. Det andra kvalitetsregistret är Senior Alert i vilken varje person över 65 år registreras med riskbedömning, vilka åtgärder som har utförts och resultatet av åtgärderna. Det gäller inom fall, trycksår, undernäring och munhälsa. Senior Alert har till syfte att utveckla förebyggande arbetssätt som ger möjlighet till likvärdig och bästa vård oavsett vårdgivare 18. Under hösten 2012 kommer äldreomsorgen att starta upp arbetet med att ta fram en handlingsplan för demensomsorgen. I fokus för utvecklingsprojektet ligger utveckling av personalens arbetssätt mot en mer personcentrerad omsorg och omvårdnad, utbildningsinsatser för personalen, utveckling av demensteamet och samverkan mellan olika aktörer. 17 http://www.bpsd.se/ 18 http://www.lj.se/senioralert 17