Yrkesutbildningen i Finland Yrkeskunnande, kunskaper och färdigheter för arbetslivet och fortsatta studier
Utbildningssystemet i Finland Doktors- och licentiatexamina Universitet Högre högskoleexamina Universitet Lägre högskoleexamina Universitet Högre yrkeshögskoleexamina Yrkeshögskolor Arbetserfarenhet 3 år Lägre yrkeshögskoleexamina Yrkeshögskolor Det finländska skolsystemet består av förskoleundervisning, grundläggande utbildning, allmänbildande gymnasieutbildning och yrkesutbildning på andra stadiet, samt utbildning på högskolenivå vid yrkeshögskolor och universitet. Vuxenutbildning erbjuds på alla utbildningsnivåer, med undantag av förskoleundervisning. De studerandes behörighet för fortsatta studier på följande utbildningsstadium tryggas i lag. arbetslivet Yrkesinriktade examina Studentexamen Gymnasier Grundexamina Yrkesexamina Specialyrkesexamina Yrkesläroanstalter, vuxenläroanstalter och läroavtalsutbildning Grundläggande utbildning 7 16-åringar Grundskolor Förskoleundervisning 6-åringar Grundskolor/daghem 2
INNEHÅLL Utbildningssystemet i Finland... 2 Yrkesutbildning... 4 Yrkesinriktade examina... 7 Orienterande och förberedande utbildningar för yrkesutbildning... 10 Att ansöka till utbildning och inleda studier... 11 Studier och studiehandledning... 13 Bedömning av kunnande... 17 Studiekostnader och studiesociala förmåner... 18 Förvaltningen av yrkesutbildningen... 19 Utbildningsanordnarna... 21 Lärare... 22 Finansiering... 23 Kvalitetsledning... 25 Internationalisering... 26 Fakta om Finland... 27 3
Yrkesutbildning yrkeskompetens för ett föränderligt arbetsliv Yrkesutbildning och yrkesskunnande är av största betydelse för den ekonomiska konkurrensförmågan och välståndet. I framtiden behöver arbetsmarknaden en mångsidig yrkeskompetens, ett gediget kunnande och en ständig förnyelse av yrkeskunnandet. Utvecklingen av yrkesutbildningen utgår från en nationell och långsiktig prognos. I den ingår en kvantitativ prognos över arbetskrafts- och utbildningsbehoven och en kvalitativ prognos över kompetensbehoven. Prognosen ger uppgifter om vilken form av kompetens som behövs i arbetslivet i framtiden, och hur man kan tillmötesgå behoven med hjälp av utbildningsutbudet. Målet är att den kvantitativa efterfrågan och utbudet på arbetskraft så långt som möjligt ska motsvara varandra. Med hjälp av prognoserna kan man därtill utveckla examensstrukturerna, kraven på yrkeskunnandet (examensgrunderna) och undervisningen, så att de motsvarar de framtida kompetensbehoven i arbetslivet. Yrkesutbildningen utvecklas kontinuerligt genom omfattande nationella utvecklingsprojekt. I utvecklingsarbetet deltar förutom tjänstemännen inom utbildningsförvaltningen även representanter för arbetslivet, utbildningsanordnare, lärare och studerande. Under de senaste åren har utvecklingsarbetet främst riktat in sig på att svara mot de förändrade kompetensbehoven i arbetslivet, att utveckla samarbetet mellan utbildningen och arbetslivet och att höja yrkesutbildningens kvalitet. Andra utvecklingsområden har varit erkännande av kunnande, mångsidigare inlärningsmiljöer, effektivare ansökningsförfaranden till utbildning, färre avbrutna studier samt att höja yrkesutbildningens status och dragningskraft. 4
Utbildningsområden Yrkesutbildningen är indelad i åtta utbildningsområden: Det humanistiska och pedagogiska området Kultur Det samhällsvetenskapliga, företagsekonomiska och administrativa området Det naturvetenskapliga området Teknik och kommunikation Naturbruk och miljöområdet Social-, hälso- och idrottsområdet Turism, kosthålls- och ekonomibranschen Turism, kosthålls- och ekonomibranschen Det humanistiska och pedagogiska området Kultur Social-, hälso- och idrottsområdet Det samhällsveten skapliga, företagsekonomiska och administrativa området Naturbruk och miljöområdet Det naturvetenskapliga området Yrkesutbildningen år 2008 Det totala antalet studerande per utbildningsområde Kvinnornas andel är utmärkt med ljusare färg Teknik och kommunikation Källa: Statistikcentralen 5
Utbildningens struktur Yrkesutbildningen består av grundläggande yrkesutbildning och yrkesinriktad tilläggsutbildning. Den är avsedd både för unga som är på väg ut i arbetslivet och för vuxna som redan arbetar eller som av olika orsaker står utanför arbetslivet. Yrkesutbildningen ger mångsidiga kunskaper och färdigheter för arbetslivet. Den ger också goda färdigheter för livslångt lärande och självutveckling. Utbildningen kan ordnas på många olika sätt, såväl vid läroanstalter som på arbetsplatser och inom lärmiljöer på webben. Den grundläggande yrkesutbildningen består av yrkesinriktade grundexamina och av orienterande och förberedande utbildning för grundläggande yrkesutbildning. Den yrkesinriktade tilläggsutbildningen består av utbildning för yrkes- och specialyrkesexamina och av tilläggsutbildning som inte leder till examen. Utbildningen ordnas enligt den studerandes och arbetsgivarens behov. Systemet med fristående examina Den yrkesinriktade vuxenutbildningen i Finland bygger till stor del på systemet med fristående examina. Fördelen med systemet är först och främst att en persons yrkeskunnande kan erkännas oavsett om kunnandet förvärvats genom arbetserfarenhet, studier eller på annat sätt. De som avlägger en fristående examen deltar ändå ofta i en förberedande utbildning, för att på så sätt skaffa sig den nödvändiga yrkesskickligheten. Examinander som redan har tillräcklig yrkesskicklighet kan avlägga en fristående examen eller en del av den utan att delta i den förberedande utbildningen. Det går inte att ställa förhandsvillkor om deltagande i utbildning på dem som deltar i fristående examen. Examina avläggs ändå huvudsakligen i samband med förberedande utbildning. En fristående examen avläggs genom att examinanderna vid examenstillfällen påvisar det kunnande som förutsätts i examensgrunderna. Examenstillfällena ordnas främst i autentiska miljöer inom produktions- eller servicesituationer i arbetslivet. Varje examinand följer sin personliga examensplan. I allmänhet avlägger examinanden en examensdel i sänder. Examen kan avläggas vid en viss tidpunkt eller som en process under en längre tidsperiod. Examenskommissionerna som tillsatts av Utbildningsstyrelsen ansvarar för att ordna fristående examina i samarbete med examensanordnarna. Examenskommissionerna ingår avtal om anordnandet av fristående examina, övervakar verksamheten och utfärdar examensbetyg. I examenskommissionen ingår representanter för arbetsgivare, arbetstagare, lärare och vid behov företagare inom de olika områdena. Utbildningsanordnarna ansvarar för den förberedande utbildningen för fristående examina. De beslutar om innehållet och anordnandet av den förberedande utbildningen i enlighet med examensgrunderna. Orienterande och förberedande utbildning för grundläggande yrkesutbildning Utbildning vid läroanstalt Förberedande utbildning för en fristående examen Utbildning vid läroanstalt Utbildning för en yrkesinriktad grundexamen Yrkesinriktad utbildning Grundläggande utbildning Utbildning som inte leder till en examen Förberedande utbildning för en fristående examen Tilläggsutbildning Förberedande utbildning för en fristående examen Läroavtalsutbildning Förberedande utbildning för en fristående examen Läroavtalsutbildning Utbildning för en yrkesinriktad grundexamen Utbildning som inte leder till en examen 6
Yrkesinriktade examina kompetens och flexibilitet Yrkesutbildningens examensstruktur och examina utvecklas tillsammans med arbetslivet och andra centrala intressegrupper. På så sätt kan studerandena efter avlagd examen så flexibelt och effektivt som möjligt finna en plats på arbetsmarknaden, utvecklas i sitt yrke eller byta yrke under olika skeden i sin arbetskarriär. Vid utvecklingen av yrkesutbildningen och de yrkesinriktade examina beaktar man därtill färdigheterna för ett livslångt lärande och individens behov och möjligheter att flexibelt avlägga examen enligt sin egen personliga livssituation. Examensgrunderna utarbetas separat för varje examen. Examina bygger på det kunnande som arbetslivet förutsätter och de består av examensdelar som baserar sig på arbets- och verksamhetshelheter i arbetslivet. I examensgrunderna fastställs vilka examensdelar och eventuella utbildningsprogram eller kompetensområden som ska ingå i varje enskild examen. Där fastställs uppbyggnaden av examen, kraven på yrkesskicklighet för varje enskild examensdel och bedömningen (föremålen och kriterierna samt sätten att påvisa yrkesskicklighet). Kraven på yrkesskicklighet i examen och examensdelarna definieras som kunnande: kunskaper, färdigheter och skicklighet. Yrkesinriktade grundexamina Genom yrkesinriktade grundexamina skaffar man sig och påvisar de kunskaper och färdigheter som behövs för uppnå yrkesskicklighet och för att kunna sysselsätta sig inom branschen. De som avlagt en grundexamen påvisar breda yrkesinriktade basfärdigheter för olika uppgifter inom branschen samt ett mera specialiserat kunnande och den yrkesskicklighet som förutsätts inom ett delområde av examen. År 2010 fanns det 52 yrkesinriktade grundexamina med totalt 120 olika utbildningsprogram. Den grundläggande examen omfattar 120 studieveckor (tre år), och av dem genomförs minst 20 studieveckor (ett halvt år) i form av inlärning i arbetet på en arbetsplats. Utbildningen för en grundexamen omfattar yrkesinriktade examensdelar (90 studieveckor) och kompletterande examensdelar (20 studieveckor) som kan vara obligatoriska eller valfria samt fritt valbara examensdelar (10 studieveckor). 7
En grundexamen som avläggs i form av fristående examen består av enbart yrkesinriktade examensdelar, och omfattningen anges inte i studieveckor. De yrkesinriktade examensdelarna bygger på arbets- och verksamhetshelheter i arbetslivet och i dem ingår minst 20 studieveckor som avläggs i form av inlärning i arbetet. I de yrkesinriktade examensdelarna för varje enskild examen ingår därtill företagsamhet och färdigheter att verka som företagare i branschen, samt krav på yrkesskicklighet som stärker hälsan och arbetsförmågan. I examen ingår också ett lärdomsprov. Syftet med de examensdelar som kompletterar yrkeskompetensen (gemensamma studier) är att ge kunskaper, färdigheter och kompetens som den utexaminerande behöver i arbetet, vid fortsatta studier och som medborgare. De här examensdelarna kan ersättas med gymnasiestudier. Kompletterande examensdelar som är obligatoriska för alla är bland annat språk, matematik, gymnastik samt konst och kultur. De fritt valbara examensdelarna kan bestå av yrkesinriktade studier, studier som kompletterar yrkeskompetensen, allmänbildande studier eller studier som har anknytning till fritidsintressen. En studerande eller examinand kan välja examensdelar för sin grundexamen även bland andra yrkesinriktade grundexamina, yrkesexamina eller specialyrkesexamina. Därtill kan man studera vid gymnasiet och avlägga studentexamen, för att stärka sin behörighet för fortsatta studier. Vid behov kan man också inkludera fler yrkesinriktade examensdelar i sin examen än vad omfattningen på examen förutsätter. Studeranden kan också avlägga grundexamen genom att avlägga en eller flera examensdelar åt gången om det är befogat med tanke på individens studieförutsättningar, livssituation eller sysselsättning. I det fallet utarbetar utbildningsanordnaren, i mån av möjlighet tillsammans med en arbetsplats, en plan för hur den studerande ska avlägga hela sin examen. Det primära målet inom den grundläggande yrkesutbildningen är att man avlägger hela examen. 60000 50000 40000 30000 20000 10000 0 2005 2008 Antalet avlagda examina Yrkesinriktad grundexamen varav fristående examina Yrkesexamen Specialyrkesexamen Sammanlagt varav läroavtalsutbildning Källa: WERA 8
I grunderna för de yrkesinriktade grundexamina definieras nyckelkompetenserna för livslångt lärande som ingår i kraven för de yrkesinriktade och de kompletterande examensdelarna. Nyckelkompetenserna för livslångt lärande är bland annat lärande och problemlösning, interaktion och samarbete, yrkesetik, hållbar utveckling, estetik, kommunikation och mediekunskap samt aktivt medborgarskap och olika kulturer. En yrkesinriktad grundexamen avläggs huvudsakligen vid yrkesläroanstalter enligt en läroplan som baserar sig på examensgrunderna. Studier på arbetsplatsen kan flexibelt och på olika sätt kombineras med studierna vid läroanstalten. Grundexamen kan också avläggas i form av en fristående examen. Kraven på yrkesskicklighet är desamma oavsett hur man avlägger examen. Yrkes- och specialyrkesexamina I yrkesexamina påvisar examinanden den yrkesskicklighet som förutsätts av en yrkeskunnig i branschen. År 2010 fanns det totalt 187 yrkesexamina. I specialyrkesexamina påvisar examinanden att han eller hon behärskar de mest krävande uppgifterna inom sitt område. År 2010 fanns det totalt 129 specialyrkesexamina. Yrkes- och specialyrkesexamina består av examensdelar som baserar sig på arbets- och verksamhetshelheter inom branschen. Examensdelarna kan vara obligatoriska eller valfria. I examensgrunderna bestäms vilka kompetensområden som ingår i examen och vilka de obligatoriska och valfria examensdelarna ska vara. Nyckelkompetenserna för livslångt lärande ingår i tillämpliga delar i examensdelarna. Omfattningen av yrkes- och specialyrkesexamina eller examensdelarna är inte fastslagen. Yrkes- och specialyrkesexamina avläggs alltid som fristående examina. Vid behov erbjuds förberedande utbildning vid läroanstalter eller som läroavtalsutbildning. Behörighet för fortsatta studier De yrkesinriktade grundexamina samt yrkes- och specialyrkesexamina ger allmän behörighet för fortsatta studier vid yrkeshögskolor och universitet. En naturlig väg till fortsatta studier för dem som t.ex. avlagt en yrkesinriktad grundexamen är yrkeshögskolorna, där en knapp tredjedel av studerandena har avlagt en yrkesinriktad grundexamen. Till universiteten söker man sig i första hand via gymnasiet, men det är också möjligt att söka sig till ett universitetet via yrkesutbildningen. 9
Orienterande och förberedande utbildningar för yrkesutbildning För övergången från den grundläggande utbildningen till utbildning på andra stadiet har det utvecklats mångsidiga och flexibla utbildningsstigar. Avsikten med dem är att stödja övergången från ett skolstadium till ett annat och att skapa en fortlöpande livslång utbildningsstig för de studerande. Före man påbörjar en utbildning som leder till yrkesinriktad grundexamen kan man söka sig till följande orienterande, förberedande och rehabiliterande utbildningar. Utbildningarna grundar sig på lagen om yrkesutbildning samt Utbildningsstyrelsens läroplansgrunder. Orienterande och förberedande utbildning för grundläggande yrkesutbildning Yrkesstarten (20 40 studieveckor). Utbildningen riktar sig till unga som ännu inte har en klar bild av sitt yrkesval, eller som inte har tillräckliga studiefärdigheter eller baskunskaper, för att kunna söka till en yrkesutbildning. Studeranden studerar enligt sin personliga studieplan. Undervisning och handledning i tränings- och rehabiliteringssyfte (20 120 studieveckor) Utbildningen är avsedd för handikappade personer. Under utbildningen kan de studerande utveckla sina färdigheter för yrkesinriktade studier, arbete och ett självständigt liv. Utbildningen bidrar också till att att klargöra framtidsplanerna. Syftet är att studeranden efter utbildningen ska ha så goda förutsättningar som möjligt att leva ett självständigt liv samt att skaffa sig en utbildning eller ett arbete. Utbildningens omfattning fastslås enligt den individuella planen för hur undervisningen ska ordnas. Denna plan utarbetas individuellt för varje studerande. Då studeranden planerar att fortsätta studera inom den grundläggande yrkesutbildningen omfattar utbildningen 20 40 studieveckor, men den kan i särskilda fall vara upp till 80 studieveckor lång. Om en yrkesinriktad grundexamen är ett alltför krävande mål kan utbildningen istället förbereda studeranden för ett arbete och ett självständigt liv. Utbildningen kan då omfatta 40 120 studieveckor. Förberedande utbildning för grundläggande utbildning för invandrare (20 40 studieveckor) Utbildningen är avsedd för invandrare och personer med invandrarbakgrund som redan behärskar grunderna i undervisningsspråket. Utbildningen ska förbättra deras kunskaper i undervisningsspråket (finska eller svenska) och även i övrigt förbereda dem för studier som leder till en yrkesinriktad grundexamen. Därtill ska de få kännedom om den finländska studie- och arbetskulturen. De studerande får samtidigt bekanta sig med olika yrken och yrkesinriktade studier. De får också stöd för att upprätthålla sitt eget modersmål och sin kulturella identitet. En personlig studieplan utarbetas för varje studerande. Undervisning i huslig ekonomi (20 studieveckor) Undervisning i huslig ekonomi ger studeranden färdigheter och praktiska kunskaper i att sköta sitt eget hushåll och att klara av alla vardagssituationer. Utbildningen ger grunder för fortsatta studier. Den kan riktas in på ett särskilt utbildningsområde och anpassas enligt studerandens egna behov. 10
Att ansöka till utbildning och inleda studier Varje studerande eller examinand har rätt att söka till önskad yrkesutbildning överallt i landet. Till grundläggande yrkesutbildning söker man främst via gemensam ansökan. Den som vill söka till en yrkesinriktad tilläggsutbildning ska ta direkt kontakt med läroanstalten, arbets- och näringsbyråerna eller läroavtalsbyråerna. Unga och vuxna som söker till yrkesutbildning har en mycket varierande utbildnings- och arbetsbakgrund och deras kunnande ska erkännas som en del av den yrkesinriktade examen. Också personer som avlagt studentexamen kan söka sig till en yrkesinriktad utbildning och avlägga yrkesinriktade examina. Av en studerande inom den grundläggande yrkesutbildningen krävs att han eller hon har avlagt grundläggande utbildning eller motsvarande tidigare lärokurs. Därtill kan utbildningsanordnarna anta personer som de anser att i övrigt har tillräckliga förutsättningar för att klara av studierna. 100 80 60 Undervisnings- och kulturministeriet bestämmer om grunderna för antagningen av studerande. Bland annat beaktas tidigare skolframgång, den sökandes prioriteringar och arbetserfarenhet. Utbildningsanordnaren beslutar om antagningen av studerande och kan använda sig av t.ex. inträdesprov och lämplighetstest eller intervjuer. Utbudet på grundläggande yrkesutbildning och gymnasieutbildning är dimensionerat så att varje elev kan fortsätta sina studier efter grundskolan. Den grundläggande yrkesutbildningens popularitet har ökat under hela 2000-talet. Allt flera söker sig i första hand till den grundläggande yrkesutbildningen och har också fått en studieplats. Ungefär 95 procent av alla elever som går ut den grundläggande utbildningen fortsätter sina studier direkt, antingen vid gymnasiet, inom den grundläggande yrkesutbildningen eller inom påbyggnadsundervisningen i den grundläggande utbildningen. Årligen påbörjar ca 50 000 studerande en grundläggande yrkesutbildning. Studerandena är i genomsnitt ca 19 år. Årligen deltar ca 10 000 i en förberedande utbildning för fristående examina som leder till grundexamen. Man kan fritt söka sig till önskad yrkesinriktad tilläggsutbildning. Utbildningsanordnaren bestämmer om grunderna för antagningen av studerande och om eventuella inträdesprov eller lämplighetstest. På alla sökande tillämpas likvärdiga urvalsgrunder. Vid behov kan undervisnings- och kulturministeriet bestämma om grunderna för antagningen av studerande. 40 20 Övergången till utbildning efter den grundläggande utbildningen Gymnasieutbildning Utbildning på andra stadiet Årskurs 10 i grundskolan Fortsatte inte studera Frivillig, yrkesinriktad tilläggsutbildning är kundorienterad och ordnas enligt efterfrågan. Omkring 23 000 studerande påbörjar årligen förberedande utbildning för yrkes- eller specialyrkesexamen. Studerandena inom tilläggsutbildningen är i huvudsak yrkesarbetande vuxna i åldern 25 64 år. 0 2000 2008 Källa: Wera Antalet deltagare i examenstillfällena har ökat konstant. 11
Nya studerande som antagits till grundläggande yrkesutbildning 2007 2009 År 2009 År 2008 År 2007 0 10 000 20 000 30 000 40 000 50 000 60 000 Förhållandet mellan förstahandssökande till grundläggande yrkesutbildning och gymnasieutbildning 2007 2009 År 2009 Gymnasiet Yrkesutbildning År 2008 År 2007 0 10 000 20 000 30 000 40 000 50 000 60 000 Källa: Statistikcentralen 12
Studier och studiehandledning Studier som leder till en yrkesinriktad grundexamen och den förberedande utbildningen för en fristående examen ordnas vid yrkesläroanstalter i form av när-, distans- och flerformsstudier eller som läroavtalsutbildning. På läroanstalterna studerar eleverna i olika inlärningsmiljöer, t.ex. i arbetssalar, laboratorier och undervisningsrestauranger. Studierna som sker på arbetsplatserna är mycket viktiga för att studeranden ska uppnå kraven på yrkesskicklighet. Inlärning i arbetet I en utbildning som leder till yrkesinriktad grundexamen är det utbildningsanordnaren som ansvarar för att skaffa en arbetsplats för inlärningen i arbetet och som ingår ett skriftligt avtal med arbetsgivaren. I allmänhet är studeranden inte anställd utan förblir studerande med rätt till lagstadgade studiesociala förmåner. Vanligtvis får arbetsgivaren inte heller någon ersättning. Arbetsplatsen för inlärning i arbetet kan också vara förlagd utomlands. Lärarna och arbetsplatshandledarna planerar och genomför perioden för inlärning i arbetet och utvärderar tillsammans med studeranden den inlärning man ställt upp som mål för perioden i arbetslivet. Läroavtalsutbildning Läroavtalsutbildningen är den utbildningsform som har den starkaste kopplingen till arbetslivet. Den bygger på ett skriftligt, tidsbundet arbetsavtal (läroavtal) mellan arbetsgivaren och en studerande som har fyllt 15 år. Också tjänstemän och företagare kan förbättra sin kompetens genom läroavtalsutbildning. Ungefär 70 80 procent av läroavtalsutbildningen sker på arbetsplatsen, där en eller flera arbetsplatshandledare ansvarar för utbildningen av den studerande. Utbildningen på arbetsplatsen kompletteras med teoriundervisning som huvudsakligen ges vid yrkesläroanstalter. Utbildningsanordnaren fastställer läroavtalet mellan studeranden och arbetsgivaren. Ungefär 17 % av all yrkesutbildning sker genom läroavtal. Arbetsgivaren betalar en kollektivavtalsenlig lön till läroavtalsstuderanden under arbetsperioden. Under den teoretiska studieperioden kan de studerande få studiesociala förmåner, t.ex. dagpenning och ersättning för resor och inkvartering. Arbetsgivaren får ersättning för kostnaderna för undervisningen på arbetsplatsen. Specialundervisning Specialundervisning ges till studerande som behöver särskilt stöd i sina studier på grund av handikapp, sjukdom, försenad utveckling eller någon annan orsak. Studeranden får stöd genom olika pedagogiska metoder och elevvårdstjänster under studietiden. Målsättningen är att studeranden ska få stöd att slutföra sina yrkesstudier. Utgångspunkten för specialundervisningen är studerandens individuella förutsättningar att utvecklas och växa som människa. Undervisningen är så långt som möjligt anpassad enligt den enskilda studerandens behov och riktar sig såväl Specialstuderande i den grundläggande yrkesutbildningen år 2004 2008 20000 15000 10000 5000 Källa: Statsandelssystemet Specialyrkesläroanstalter Övriga yrkesläroanstalter 2004 2005 2006 2007 2008 13
till ungdomar som vuxna. Varje studerande som behöver särskilt stöd får en individuell plan för hur undervisningen ska ordnas. Inom den grundläggande yrkesutbildningen som leder till examen kan man vid behov anpassa målen efter den studerandes personliga förutsättningar. Undervisningen för studerande som behöver särskilt stöd ordnas i huvudsak vid yrkesläroanstalter i undervisningsgrupper med övriga studerande. Undervisningen kan också vid behov ordnas delvis eller helt i specialgrupper. Specialyrkesläroanstalterna och en del yrkesutbildningsanordnare som fått ett specialuppdrag ordnar utbildning för gravt handikappade studerande. Om specialstuderandena behöver träning i grundläggande färdigheter kan de delta i undervisningen och handledningen i tränings- och rehabiliteringssyfte innan de inleder sina yrkesstudier. Ungefär 13 % av studerandena inom den grundläggande yrkesutbildningen är studerande med behov av särskilt stöd. Antalet studerande inom den yrkesinriktade specialundervisningen har ökat under de senaste åren. Yrkesinriktad utbildning för invandrare Med invandrare avses flyktingar, immigranter, återflyttare och andra utlänningar samt i vissa sammanhang även asylsökande. Invandrare kan studera vid yrkesläroanstalter och avlägga yrkesinriktade examina. Kraven på yrkesskicklighet är desamma för dem som för andra studerande. Invandrare kan, innan de påbörjar en grundläggande yrkesutbildning, genomgå en förberedande utbildning. Invandrare kan också söka till andra orienterande och förberedande utbildningar för grundläggande yrkesutbildning under förutsättning att de uppfyller urvalskriterierna. För vuxna invandrare som omfattas av integrationslagen ordnas integrationsutbildning. Utbildningen är i snitt 40 veckor lång, dvs. 14
ett läsår. I allmänhet består utbildningen av flera kurser. Största delen av integrationsutbildningen utgörs av arbetskraftsutbildning. I integrationsutbildningen ingår undervisning i finska eller svenska, samhällskunskaper, färdigheter som behövs i det dagliga livet, kulturkännedom samt handledning gällande yrkesval och arbetsliv. Ofta ingår också arbetspraktik. Studerandena kan utveckla sina studiefärdigheter och under utbildningens gång utarbetar man ett personligt studieprogram och en sysselsättningsplan för varje studerande. Studiehandledning och personlig studieplan inom utbildning som leder till en yrkesinriktad grundexamen I utbildningen som leder till yrkesinriktad grundexamen utarbetar läroanstalten och studeranden tillsammans en personlig studieplan för studeranden. Studieplanen omfattar studerandens individuella val, studietakt, bedömning av inlärning, identifiering och erkännande kunnande, platser och tider för inlärningen i arbetet samt yrkesprov. Studeranden har rätt att få tidigare inhämtat kunnande identifierat och erkänt, så att det förkortar utbildningstiden. Studerande med främmande språk som modersmål i yrkesutbildningen åren 2004 2008 10000 Studeranden kan också avlägga en yrkesinriktad grundexamen och studentexamen samtidigt. Då avlägger studeranden gymnasiestudierna på så sätt, att studentexamen kan avläggas i minst fyra ämnen. Studeranden kan också avlägga gymnasiets hela lärokurs. Det är möjligt att avlägga en yrkesinriktad grundexamen och gymnasiets hela lärokurs på 3 4 år. 8000 6000 4000 2000 I utbildningen som leder till yrkesinriktad grundexamen ingår minst 1,5 studieveckor studiehandledning. Genom studiehandledningen kan man försäkra sig om att den personliga studieplanen är rätt upplagd och att studerandena får det stöd de behöver för den personliga tillämpningen i examen. Handledningen består av grupphandledning och personlig handledning. Därtill får studeranden stöd kring frågor gällande inlärning och examen. Handledningen involverar alla lärare och övriga personer som är ansvariga för handledningen vid läroanstalten. Studiehandledaren bär huvudansvaret för att ordna studiehandledningen och för planeringen och genomförandet av handledningen i sin helhet. 0 2004 2005 2006 2007 2008 På många läroanstalter finns det äldre studerande som fungerar som tutorer. De hjälper särskilt nya studerande att komma in i verksamhetskulturen på läroanstalten. Källa: Statistikcentralen 15
Personlig tillämpning i fristående examina Då man avlägger en fristående examen följer utbildningsanordnaren upp den personliga tillämpningen i tre steg: då man ansöker om att avlägga examen och förberedande utbildning samt då man skaffar sig den nödvändiga yrkesskickligheten och avlägger sin examen. Därtill handleder man examinanderna att även uppsöka andra stödtjänster som erbjuds av experter på området. När en person anhåller om att få avlägga en fristående examen är det examensarrangörens uppgift att utreda vilket kunnande personen har från tidigare. Man ska också beakta andra utgångspunkter, såsom lämpliga examina och behov av utbildning samt ett eventuellt behov av handledning och stödfunktioner. Kunnandet identifieras med hjälp av olika metoder som passar för den specifika branschen. För att examinanden ska kunna inhämta den nödvändiga yrkesskickligheten som krävs för examen, utarbetar man en personlig examensplan för varje examinand.. I planen beaktas personens livssituation, kompetens, inlärningsbehov och möjligheter till inlärning i arbetet. I den personliga examensplanen fastställer man när, var och hur examinanden ska delta i examenstillfällena. 16
Bedömning av kunnande I den utbildning som leder till yrkesinriktad grundexamen bedömer man kontinuerligt de studerandes inlärning och utveckling och det kunnande de uppnått som ett resultat av inlärningen. Den studerandes självvärdering ingår alltid i bedömningen. Vid bedömningen jämför man studerandens inlärning och kunnande med kraven på yrkesskicklighet och bedömningskriterierna i examensgrunderna. Studerandens inlärning bedöms genom muntlig eller skriftlig respons om hur inlärningen framskrider. Utgående från bedömningen av kunnandet får studeranden vitsord i examensdelarna på betyget. Bedömningsskalan är nöjaktig 1, god 2, berömlig 3. I de yrkesinriktade examensdelarna bedöms kunnandet med ett yrkesprov, dvs. genom att utföra ett arbete enligt kraven på yrkesskicklighet i en så autentisk arbetsmiljö som möjligt. Vid behov används också andra bedömningsmetoder för att komplettera yrkesproven. Yrkesproven planeras, genomförs och bedöms utgående från examensgrunderna i samarbete med representanter för arbetslivet. De ordnas om möjligt i anslutning till inlärningen i arbetet antingen på arbetsplatsen eller vid läroanstalten. När studerandena avlagt alla examensdelar som ingår i examen och fått dem godkända får de ett examensbetyg som omfattar ett avgångsbetyg och ett yrkesprovsbetyg. I yrkesprovsbetyget antecknas yrkesproven med vitsord; i avgångsbetyget antecknas alla examensdelar som ingår i examen med vitsord. I fristående examina bedömer man examinandens kunnande vid ett examenstillfälle. Bedömningen av examensprestationen baserar sig på de krav på yrkesskicklighet och de bedömningskriterier som fastställts i examensgrunderna. Vid bedömningen används många olika och i huvudsak kvalitativa metoder, t.ex. observationer, intervjuer, frågor samt grupp- och självvärdering. I bedömningen deltar representanter för arbetsgivarna, arbetstagarna och utbildningsområdet. Examinanden bedömer också själv sitt eget kunnande. Inom branscher där det är vanligt med självständig yrkesutövning beaktas också denna grupp vid valet av bedömare. När examinanden avlagt en examensdel för man ett utvärderingssamtal, där examinanden och bedömarna som representerar arbetsgivarna, arbetstagarna och utbildningsområdet deltar. Bedömarna föreslår för examenskommissionen att examensdelen i en grundexamen antingen ska underkännas eller godkännas med vitsordet nöjaktig 1, god 2, berömlig 3. I en yrkes- eller specialyrkesexamen är vitsordet antingen godkänd eller underkänd. Det slutgiltiga beslutet om bedömningen fattas av examenskommissionen. Ett examensbetyg kan utfärdas när examinanden har avlagt alla examensdelar som krävs för examen med godkänt vitsord. 17
Studiekostnader och studiesociala förmåner Om man avlägger en yrkesinriktad grundexamen i form av en fristående examen är den förberedande utbildningen avgiftsfri. Däremot har man inte rätt till avgiftsfria måltider. Examinanden betalar en examensavgift vid anmälan till en fristående examen. För den förberedande utbildningen för yrkes- och specialyrkesexamina och för andra frivilliga yrkesinriktade tilläggsutbildningar kan man uppbära en skälig avgift. Av dem som deltar i yrkesoch specialyrkesexamen utan förberedande utbildning kan man uppbära en skälig avgift för att täcka kostnaderna för examensarrangemangen. Därtill betalar examinanden en examensavgift vid anmälan till en fristående examen. Studerande kan få studiestöd för grundläggande yrkesutbildning och för yrkesinriktad tilläggsutbildning. Förutsättningen för att beviljas studiestöd är att studeranden studerar på heltid, framskrider i studierna och är i behov av ekonomiskt stöd. Stödet bestäms efter behovsprövning och studerandens ålder, boendeform och inkomster inverkar på beslutet. Vuxenstuderande som redan har en lång arbetserfaranhet kan beviljas vuxenutbildningsstöd. Villkoret är att studeranden är studieledig utan lön under minst två månader och inte får annat stöd för studierna. Studier som berättigar till studiestöd ska bedrivas vid en läroanstalt i Finland som står under offentlig tillsyn. I utbildningen som leder till yrkesinriktad grundexamen är undervisningen och avläggandet av examen avgiftsfria för studeranden. Studeranden får också ett gratis mål mat om dagen och erbjuds möjlighet till stöd för skolresan. De studerande betalar ändå en del av sina studiekostnader själva: t.ex. läroböcker samt arbetsredskap, utrustning och material för eget bruk, som de får behålla efter avslutad utbildning. Vid läroavtalsutbildning får studeranden kollektivavtalsenlig lön, avgiftsfri teoretisk utbildning och rese- och inkvarteringsersättning. Under den tid man avlägger de teoretiska studierna får man dagpenning om arbetsgivaren inte betalar ut lön under studietiden. En studerande med familj har också rätt till familjebidrag. Studeranden har rätt att utnyttja de avgiftsfria social- och hälsovårdstjänster som ordnas i samarbete med kommunernas socialoch hälsovård. Många läroanstalter har en mångprofessionell elevvårdsgrupp som tar hand om studerandenas välmående. Vid utbildning av ungdomar är läroanstalten förpliktigad att hålla kontakt med hemmen. 18
Förvaltningen av yrkesutbildningen Yrkesutbildningen hör till undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde. Riksdagen föreskriver om yrkesutbildningen i lag. De huvudsakliga lagarna är lagen om yrkesutbildning (630/1998), lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning (631/1998) och lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet (1705/2009). Statsrådet fattar beslut om de riksomfattande målen för yrkesutbildningen, examensstrukturen och de gemensamma studierna, medan undervisnings- och kulturministeriet fattar närmare beslut om examina och deras omfattning. Undervisnings- och kulturministeriet ansvarar för de utbildningspolitiska riktlinjerna samt regleringen, styrningen och finansieringen av yrkesutbildningen. Arbetet ska bl.a. följa riktlinjerna i regeringsprogrammet, regeringens strategidokument och linjedragningarna i utvecklingsplanen för utbildning och forskning. Utbildningsanordnarna beslutar om yrkesutbildningen inom sitt respektive område i enlighet med sitt tillstånd. De beslutar självständigt bl.a. om vilken utbildning de erbjuder, hur de organiserar verksamheten och hurdana läroanstalter de upprätthåller. Utbildningsanordnarna planerar sitt utbildningsutbud utgående från befolkningen och arbetsmarknadens behov i regionen. Utbildningsanordnarna fastslår läroplanerna för den grundläggande yrkesutbildningen de erbjuder utgående från examensgrunderna. Utbildningskommissionerna, som undervisnings- och kulturministeriet tillsätter, är rådgivande trepartsorgan som ser till att kontakterna mellan utbildningen och arbetslivet fungerar på ett nationellt plan. Utbildningskommissionerna deltar som rådgivande organ i utvecklingen och prognostiseringen av yrkesutbildningen. Undervisnings- och kulturministeriet beviljar tillstånd att anordna grundläggande yrkesutbildning och yrkesinriktad tilläggsutbildning. I tillstånden för anordnande av yrkesutbildning fastställs utbildningsområdena, examina, antalet studerande, undervisningsspråket, platsen för utbildningen, särskilda utbildningsuppgifter och vid behov även andra ärenden. Tillståndet att anordna yrkesinriktad tilläggsutbildning omfattar i sin tur bestämmelser om utbildningsområden, undervisningsspråk samt studerandearbetsåren i den förberedande utbildningen för fristående examen och den övriga yrkesinriktade tilläggsutbildningen. Här ingår också antalet läroavtal i tilläggsutbildningen. Utbildningsanordnaren kan även beviljas en utvecklings- och serviceuppgift för arbetslivet. Utbildningsstyrelsen är ett expert- och utvecklingsämbetsverk som beslutar om de nationella examensgrunderna. I dem fastslår man kraven på yrkesskicklighet och sätten att påvisa kunnandet. Därtill koordinerar Utbildningsstyrelsen nationella utvecklingsprojekt för utbildningen och undervisningen, följer upp inlärningsresultaten och ställer prognoser över utbildnings- och kompetensbehoven. 19
Utbildningsanordnarna har ett eller flera organ för yrkesproven och därtill har en del av dem branschvisa delegationer med representanter för arbetslivet. Starka och täta kontakter med det lokala arbetslivet utgör grunden för en högklassig undervisning. Inom vuxenutbildningen har examenskommissionerna en central roll. De tillsätts av Utbildningsstyrelsen för att verkställa fristående examina. Examenskommissionerna ansvarar för att ordna och övervaka fristående examina. De ser till att systemet för fristående examina fungerar inom den egna branschen och tar vid behov initiativ för att utveckla systemet. Examenskommissionerna ingår avtal om olika examina med de utbildningsanordnare eller andra institutioner som har förutsättningar att ordna examenstillfällen enligt principerna för fristående examina. Examenskommissionerna försäkrar sig om att examina håller en jämn kvalitet och utfärdar även examensbetyg. I Finland finns inget system för inspektion av undervisningen. Men undervisnings- och kulturministeriet, Utbildningsstyrelsen eller en utomstående revisionssammanslutning gör inspektioner för att kontrollera att finansieringen sköts korrekt. Regionförvaltningen i Finland spelar en viktig roll i fråga om att främja balansen mellan utbud och efterfrågan inom den yrkesinriktade vuxenutbildningen. Regionförvaltningsmyndigheterna verkställer en statsfinansierad fortbildning för lärarna inom sina respektive områden. Därtill delar de ut bidrag till yrkesläroanstalter som erbjuder utvecklings- och serviceuppgifter till arbetslivet. De handhar också förvaltningen av regional ESF-finansiering som bl.a. har som syfte att utveckla inlärningen på arbetsplatsen. Riksdagen lagstiftning statsbudget allmän utbildningspolitik Statsrådet förordningar utvecklingsplaner för utbildningen och politikprogram allmänna mål för studierna Undervisnings- och kulturministeriet kulturpolitiska linjedragningar styrning, finansiering och reglering examina Utbildningsstyrelsen läroplans- och examensgrunder verkställande av utvecklingsprogram serviceuppgifter Utbildningskommissionerna kontakter till arbetslivet Examenskommissionerna kontakter till arbetslivet Utbildningsanordnarna lokal planering och organisering av utbildningen utbildning och undervisning lokala delegationer och verksamhetsorgan kvalitetsledning Regionförvaltningen förvaltningsuppgifter 20
Utbildningsanordnarna Yrkesutbildning kan ordnas av en kommun, en samkommun, en registrerad sammanslutning, en stiftelse eller ett statligt affärsverk som beviljats anordningstillstånd av undervisnings- och kulturministeriet. Staten är huvudman för Sameområdets utbildningscentral och Centret för sjösäkerhetsutbildning. 150 120 Yrkesutbildningsanordnarna bildar ett mångsidigt och regionalt heltäckande nätverk. Nätverket omfattar yrkesinstitut med flera branscher, ofta enligt region eller landskap. De ansvarar både för den grundläggande yrkesutbildningen och för den yrkesinriktade tilläggsutbildningen utgående från det regionala arbetslivets behov. Nyckelfaktorerna för att kunna svara mot behoven av yrkeskompetens är ett starkt branschkunnande, täta kontakter med arbets- och näringslivet samt fokus på individuella utbildningsbehov vid planeringen och genomförandet av utbildningen. Svenskspråkig yrkesutbildning ordnas antingen vid svenskspråkiga eller tvåspråkiga yrkesinstitut. Antalet yrkesutbildningsanordnare har minskat betydligt under de tio senaste åren, eftersom anordnarna av yrkesutbildning har slagits samman till ännu större helheter än tidigare. Största delen av utbildningsanordnarna erbjuder både grundläggande yrkesutbildning och yrkesinriktad tilläggsutbildning. Det finns totalt ca 150 yrkesutbildningsanordnare. Nästan alla yrkesutbildningsanordnare har flera läroanstalter och verksamhetsenheter och många av dem erbjuder också läroavtalsutbildning. Läroanstalterna har mångsidiga undervisningslokaler och modern teknisk utrustning för den praktiska undervisningen. Undervisningspersonalen är välutbildad. 90 60 30 0 Anordnare av grundläggande yrkesutbildning år 2008 endast yrkesinriktad tilläggsutbildning endast grundläggande yrkesutbildning både grundläggande yrkesutbildning och yrkesinriktad tilläggsutbildning Källa: WERA Varje läroanstalt har en rektor som ansvarar för verksamheten. Varje läroanstalt har också en studerandekår som för de studerandes talan. Studerandekåren förmedlar de studerandes synpunkter vidare till utbildningsanordnarens beslutande organ. De studerande har möjlighet att delta i och påverka utvecklingen av utbildningen samt att utöva fritidsaktiviteter i läroanstaltsmiljön. De riksomfattande studentorganisationerna (OSKU ry, SAKKI ry) stödjer studerandekårernas verksamhet och fungerar som deras intressebevakare. 21
Lärare Behörighetskraven för yrkeslärare är lämplig högre högskoleexamen eller lämplig yrkeshögskoleexamen, minst tre års arbetserfarenhet i en bransch som motsvarar uppgiften och pedagogiska studier för lärare. Behörighetskraven för speciallärare och studiehandledare är förutom tidigare nämnda krav även studier för speciallärare och studiehandledare. Utbildningen för yrkeslärare samt speciallärare och studiehandledare inom yrkesutbildningen ordnas vid yrkeshögskolornas enheter för den yrkespedagogiska lärarutbildningen. På svenska ordnas utbildningen för yrkeslärare, speciallärare och studiehandledare vid Åbo Akademi. Det är många som söker till yrkeslärarutbildningen. Årligen antas ca 35 40 % av de sökande till utbildningen. En del av lärarna inom yrkesutbildningen har fått sin pedagogiska behörighet genom att avlägga ett lärarutbildningsprogram i samband med sin universitetsexamen. Omkring 72 % av lärarna inom yrkesutbildningen har formell behörighet för sin uppgift. Orsaken till att en del saknar behörighet är framför allt att de inte har avlagt de pedagogiska studierna. Den högsta andelen behöriga finns bland rektorer och direktörer, lektorer, speciallärare och studiehandledare. Drygt hälften av lärarna (54 %) är kvinnor. I den undervisning som sker på arbetsplatsen sköts handledningen förutom av lärarna även av arbetsplatshandledarna. Dessa deltar både i handledningen och i bedömningen av de studerandes yrkesskicklighet. 22
Finansiering Yrkesutbildningen finansieras av undervisnings- och kulturministeriet och utgör en del av undervisnings- och kulturväsendets finansieringssystem. Arbets- och näringsministeriet finansierar den arbetskraftspolitiska utbildningen. Arbetsförvaltningen köper arbetskraftspolitisk utbildning av utbildningsanordnare inom undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde och i någon mån även av andra utbildningsanordnare. Finansieringen beviljas direkt till den utbildningsanordnare som fått tillstånd att ordna yrkesutbildning. Finansieringen bygger på kalkylerade priser per enhet. Grunden för utbildningsanordnarens årliga bidrag är antalet studerande eller någon annan finansieringsprestation (t.ex. studerandearbetsår) som ersätts enligt ett kalkylerat pris per enhet. Utbildningsanordnaren får använda finansieringen för planering och genomförande av utbildning efter eget övervägande. Användningen av finansieringen är inte bunden till de beviljade och kalkylerade kriterierna. Finansieringssystemet styr utbudet av yrkesutbildning enligt behovet inom de olika branscherna, eftersom prisen per enhet definieras utgående från utbildningskostnaderna inom arbetslivet och de olika branscherna. Systemet beaktar utbildningsbehov som är dyrare än genomsnittet och utbildningar som är viktiga ur nationalekonomisk synpunkt. Finansieringen av den grundläggande yrkesutbildningen Staten och kommunerna finansierar gemensamt den grundläggande yrkesutbildningen. Statens andel är omkring 42 % och kommunernas andel omkring 58 % av finansieringen. Statsrådet fastställer årligen ett kalkylerat genomsnittligt pris per enhet för den grundläggande yrkesutbildningen. Utgående från detta räknas prisen per utbildningsområde. Det genomsnittliga priset per enhet beaktar såväl totalkostnaderna för den grundläggande yrkesutbildningen, förändringarna i kostnadsnivån samt övriga förändringar som förorsakats av lagstiftningen och de statliga myndigheternas åtgärder. Utbildningsanordnarens finansiering bestäms utgående från antalet studerande och det pris per enhet som fastställts per studerande. Priset per enhet graderas utifrån faktorer som på ett väsentligt sätt påverkar utbildningskostnaderna. Inom den grundläggande yrkesutbildningen påverkas priset per enhet bl.a. av utbildningsområdet, utbildningar som är speciellt dyra, antalet studerande inom specialundervisningen och antalet studerande som har inkvarteringsförmån. Priset per enhet för grundläggande yrkesutbildning som ordnas som läroavtalsutbildning är ca 63 % av det genomsnittliga priset per enhet för grundläggande yrkesutbildning. Specialundervisning inom läroavtalsutbildningen höjer priset per enhet. Yrkesutbildningens finansieringsmodell Kalkylerad finansiering l driftskostnader och investeringar Resultatbaserad Resultatbaserad finansiering Kvalitetsbaserad Grundläggande yrkesutbildning Enhetspris/studerande/år l effekt l lärarnas behörighet l personalutveckling l Europeiska kvalitetsprismodellen l teman Yrkesinriktad tilläggsutbildning Enhetspris/studerandearbetsår/år l avlagda examina Läroavtalsutbildning Enhetspris/studerande = godkända läroavtal/år l Europeiska kvalitetsprismodellen l teman vid behov 23
Finansieringen med resultatet som grund togs i bruk för den grundläggande yrkesutbildningen från år 2006. Det resultatbaserade finansieringssystemet baserar sig på kvantitativa indikatorer samt ett kvalitetspris. Resultatfinansieringens uppgift är att sporra utbildningsanordnarna till goda resultat och en fortgående kvalitetshöjning. Resultatfinansieringens andel av den grundläggande yrkesutbildningens totala finansiering är 3 %. Den bygger på indikatorer som mäter sysselsättningen bland dem som avlagt examina, övergången till fortsatta studier på högre nivå, avbrutna studier, genomströmningsgraden i utbildningen, undervisningspersonalens behörighet och resursering för personalutveckling. Resultatfinansieringen förnyas från början av år 2011. Finansieringen av den yrkesinriktade tilläggsutbildningen Den yrkesinriktade tilläggsutbildningen finansieras i huvudsak av staten. Studerandena och arbetsgivarna finansierar en del av utbildningen genom avgifter. Statsandelsprocenten i den frivilliga yrkesinriktade tilläggsutbildningen är 85 % och i personalutbildningen ca 47 %. Kommunerna är inte skyldiga att delta i finansieringen av den yrkesinriktade tilläggsutbildningen. Finansieringen av den läroanstaltsbaserade yrkesinriktade tilläggsutbildningen grundar sig på studerandearbetsår och priser per enhet. Priserna per studerandearbetsår baserar sig på det genomsnittliga priset per enhet för den grundläggande yrkesutbildningen. Priset per enhet graderas enligt koefficienter som representerar prisgrupper för olika utbildningsområden. Undervisnings- och kulturministeriet fastställer årligen antalet studerandearbetsår för varje utbildningsanordnare som ordnar yrkesinriktad tilläggsutbildning utgående från tidigare års verksamhet. Med dessa antal multipliceras prisen per enhet för varje prisgrupp. Priserna per enhet för den yrkesinriktade tilläggsutbildning som avläggs som läroavtalsutbildning fastslås årligen i statsbudgeten. Dessa priser multipliceras med antalet läroavtal som fastställts för följande år. Resultatbaserad finansiering infördes för den yrkesinriktade tillläggsutbildningen år 2010. Resultatfinansieringens andel är 3 % av det totala statsandelsbeloppet för tilläggsutbildningen. Resultatfinansieringen förutsätter att examen avläggs i sin helhet. 24
Kvalitetsledning Yrkesutbildningens kvalitetsledning är utbildningsanordnarens arbetsredskap för att säkra och utveckla kvaliteten. Yrkesutbildningens nationella kvalitetsledningssystem består av nationell styrning, utbildningsanordnarnas kvalitetsledning och extern utvärdering av utbildningen. Kvalitetssäkringens internationella riktlinjer, såsom en rekommendation för grundandet av en europeisk referensram för den yrkesinriktade utbildningens kvalitetssäkring, har beaktats både vid utvecklingen av den nationella kvalitetsledningen och vid utbildningsanordnarnas kvalitetsledning. Yrkesutbildningens breda arbetsfält samt arbetslivets och individens ökade och föränderliga behov ställer extra krav på utbildningens kvalitet. Att kontinuerligt förbättra yrkesutbildningen är ett centralt tyngdpunktsområde såväl i Finland som i Europeiska unionen. De främsta styrredskapen för yrkesutbildningens kvalitetsledning vid sidan av lagstiftningen, är t.ex. Utvecklingsplanen för utbildning och forskning som fastställs av statsrådet, statsbudgeten, tillstånd att ordna yrkesutbildning, examensstrukturen och examensgrunderna, grunderna för finansieringen av verksamheten och resultatbaserad finansiering samt undervisningspersonalens behörighetskrav. Viktig är också undervisningsförvaltningens utvecklings- och informationsstyrning samt yrkesproven och fristå- ende examina. En kontinuerlig utveckling av undervisningspersonalens kompetens och lärarnas aktiva kontakter till arbetslivet är också en central del av kvalitetsledningen. Enligt lagen ska utbildningsanordnarna utvärdera sin egen verksamhet. De mest centrala resultaten i utvärderingen ska publiceras. Yrkesutbildningens kvalitet utvärderas också genom extern utvärdering och utbildningsanordnarna är skyldiga att delta i den. För den externa utvärderingen av utbildningen har man tillsatt Rådet för utbildningsutvärdering. För den uppföljande utvärderingen av de nationella inlärningsresultaten upprätthåller Utbildningsstyrelsen ett uppföljningssystem som bygger på yrkesproven. Undervisnings- och kulturministeriet bestämmer om den övriga externa utvärderingen av utbildningen. Den organiseras av Rådet för utbildningsutvärdering eller någon annan institution som är utsedd av undervisningsoch kulturministeriet. En annan ofta använd metod är grupputvärdering som används både på nationell och på internationell nivå. Rekommendationen om kvalitetsledning för yrkesutbildningen och de årliga kvalitetspriserna som delas ut som en del av resultatfinansieringen inom yrkesutbildningen uppmuntrar till kvalitetsledning och en utveckling av densamma. Bedömningskriterierna för kvalitetspriserna bygger på den europeiska kvalitetsprismodellen. Kvaliteten inom yrkesutbildningen Styrsystemet l utvecklingsplan för utbildning och forskning, budgeten l utbildningstillstånd l finansieringssystemet l examensstrukturen l läroplans- och examensgrunder l behörighetskraven för undervisningspersonalen l osv. UTBILDNINGSANORDNARNAS KVALITETSLEDNINGSSYSTEM l interna utvärderings- och responssystem l mätare, kvalitetskriterier l intern verksamhetsstyrning och utnyttjande av respons Internationella linjedragningar och principer inom kvalitetssäkring Den europeiska referensramen för kvalitetssäkring av yrkesutbildning Extern utvärdering l läges-, tema- och systemutvärderingar l stöd till utbildningsanordnarna i frågor som berör kvalitetsledning Lagstiftning som gäller utbildning l grunden för utvärdering och kvalitetssäkring (principer, befogenheter, verksamhetsförutsättningar, mål, aktörer, arbets- och ansvarsfördelning, verksamhetsformer) 25