Exempel på personer vars arbete och forskning ger en grund för både teori och praktiskt arbete med dialogbaserat föräldraskap och Jesper Juuls tankegångar: 1) Professor Dr Daniel N. Stern utgör med sin spädbarnsforskning en av grundvalarna för boken " Ditt kompetenta barn av Jesper Juul. Stern föddes 1934, är amerikansk psykiater och psykoterapeut och en av de främsta forskarna inom självpsykologin. Han är främst inspirerad av Heinz Kohut. Stern är mycket empirisk och hans teori bygger på experiment som han själv har utformat och genomfört, främst på småbarn. Något som utmärker Stern är att han anser att spädbarn redan från födseln är kapabla till självständigt tänkande och har en fri vilja och redan från födseln deltar i sociala samspel. Detta märks, enligt Stern (mfl), bland annat genom spädbarns styrning av blicken, med vilken barnet själv kan söka kontakt eller avsluta ett samspel. Stern har skrivit en rad böcker, bland annat Ett litet barns dagbok, Spädbarnets interpersonella värld, En mor blir till. Moderskapskonstellationen och Ögonblickets psykologi. Stern är hedersprofessor vid en rad universitet och du kan läsa mer om Stern här (engelsk text): [länka till en pop-up ruta med stern.doc] eller se Stern live genom att beställa en video här: [länk till http://www.waageproductions.com/stern/] 2) Systemterapeuten Peter Lang är ansvarig och en av grundarna för utbildningsinstitutet KCC International i London. Peter Lang är internationellt renommerad och har bidragit till tankarna bakom dialogbaserat förhållningssätt med sin kompetens och med erfarenheten av arbetet med familjer, grupper, individer och nätverk. Han arbetar med kreativa och etiska metoder och hans utbildningar finns även i Sverige. För mer information om KCC och Peter Lang, se KCC:s hemsida [lägg länk till http://www.kcc-international.com/]. Beställ video med samtal mellan Jesper Juul och Peter Lang här: [länka till http://www.waageproductions.com/invitations/]

3) Psykologen och psykoanalytikern Peter Fonagy är en internationell auktoritet både inom anknytningsteori och inom psykoanalys. Även han har bidragit till tankegångarna bakom dialogbaserat förhållningssätt genom sitt arbete, där han har riktat fokus på familjen i sin helhet, och inte enbart på barnet som "symtombärare". Peter Fonagy har också forskat och skrivit mycket om behandling för personer med borderline-problematik. Han har bland annat skrivit böckerna Anknytningsteori och psykoanalys samt, tillsammans med Bateman Mentalization-Based Treatment for Borderline Personality Disorder: A Practical Guide. Läs mer om Peter Fonagy (engelsk text) här: [länka till en pop-up ruta med fonagy.doc]. Du kan läsa mer om mentalisering på en sida av MBT-teamet i Huddinge för personer som är intresserade av borderline personlighetsstörning, mentalisering och mentaliseringsbaserad terapi på MBT-Sveriges hemsida [lägg länk till http://www.mbtsverige.se/]. 4) Professor Dr Paul Watzlawick och hans kolleger från den sk. Palo Alto-gruppen (t. ex. Virginia Satir och John H. Weakland) har influerat Jesper Juul med sina ur praktiken grundade teorier om kommunikation. Till exempel menar de, att våra implicita och oreflekterade perspektiv styr vår uppmärksamhet på vad vi fokuserar på i en viss situation. I praktiken betyder det att människan i nya situationer bara kommer att se det förväntade, eller det som är möjligt att se utifrån det egna perspektivet. Analysen och problemlösningen, både i personliga och professionella relationer, blir därefter. Det blir bara mer av samma, säger Watzlawick (1974) om denna typ av problemlösning, som han kallar lösning av första graden. Enligt Watzlawicks teori måste vi ta ett nytt perspektiv för att hitta lösningar på gamla problem, lösningar på en annan, strukturell, nivå, en andra gradens lösning. Han talar också om kvaliteten på våra inbördes förhållanden, och menar att själva kvaliteten, atmosfären, i vår familj och i våra relationer, är överordnad innehållet. Ett exempel är, om stämningen runt middagsbordet i en familj är dålig, så spelar det ingen roll vad föräldrarna försöker säga, utan barnen (och de vuxna) kommer att handla utifrån det icke-sagda, atmosfären, snarare än det uttalade, orden. Watzlawick var en av de mest inflytelserika personerna på det amerikanska intstitutet Mental Research Institute, för mer information läs här: [länk till http://www.mri.org/]. Läs mer om Paul Watzlawick här (engelsk text): [länk till http://en.wikipedia.org/wiki/watzlawick]. Här kan du få mer information om Palo Alto och Watzlawick: [länk till http://www.colorado.edu/communication/metadiscourses/theory/watzlawick/].

5) Neuropsykologiska fynd i modern hjärnforskning styrker också den de erfarenheter som Jesper Juul och hans kollegor på Kemplerinstitutet i Danmark gjort i sitt praktiska arbete. Bland annat visar den forskning som tyskarna Dr. Gerald Huether (neurobiolog vid bland annat Göttingens och Mannheim/Heidelbergs universitet) och Professor Dr Joachim Bauer bedrivit, precis som Watzlawick och hans kollegors, att kvaliteten på relationen barn-föräldrar är avgörande för hur relationen utformas. Hjärnforskaren Hüther skriver följande som kommentar till Juuls tyska bok Was Familien trägt (ung. Vad familjer behöver ): Om det lyckas för föräldrar, att omsätta i praktiken det som Juul betonar i sin bok, så innebär det inte bara att föräldrar och barn blir lyckligare. Det innebär också att nätverk och synapser i barnets hjärna minst fördubblas. Garanterat!. Det finns en rad andra forskare som också betonat samspelets betydelse för barns kognitiva och emotionella utveckling, några välkända är John Bowlby, Mary Ainsworth, Mary Main m.fl. I Sverige finns t. ex. David & Martin Ingvar, Hugo Lagercrantz samt Pia Risholm Mothander och Anders Broberg. Se till exempel böckerna om Anknytningsteori: Läs mer om Pia Risholm Mothanders forskning här [länk till http://fmp.psychology.su.se/fmpro?-db=ar&-lay=detalj&-format=ar_sok_svar.html&- max=5&-op=eq&specid=prm&-find]. 6) Professor Dr. Remo Largo har lett avdelningen för Växande och utveckling på barnsjukhuset i Zürich i mer än trettio år. Med sitt team har han bedrivit longitudinell forskning och de har kunnat visa hur avgörande barns goda självkänsla är för hur barn mår. Arbetet med att bevara och stärka barnets självkänsla är avgörande för att barnet ska få en sund tillväxt. Självkänsla är ett nyckelbegrepp inom Dialogbaserat föräldraskap. 7) Berit Bae är professor vid Oslo universitet och har forskat och undervisat om små barns fostran i över 30 år. I sitt arbete tar hon bland annat upp vuxnas definitionsmakt och barns självupplevelse. Tillsammans med J. Waastad har hon skrivit boken Erkjennelse og anerkjennelse - Perspektiv på relasjoner. I sin doktorsavhandling

Dialoger mellom førskolelærer og barn - en beskrivende og fortolkende studie, som även kan beställas som bok, (läs mer här [lägg länk till avhandlingens abstract: http://www.uv.uio.no/forsk/disputaser/gamledisp/beritbaesammendrag.html]) har Bae studerat samspelsprocesser mellan vuxna och barn. För mer information se t. ex. denna pdf-fil [länka till http://www.uis.no/getfile.php/fleks/berit%20bae.pdf] eller hennes artikel Voksnes definitionsmagt og børns selvoplevelse i tidsskriften Social Kritik från 1996, nr 47, s. 6-21. Annette Emilsson har doktorerat i Göteborg med Berit Bae som opponent, hennes avhandling heter Det önskvärda barnet. Fostran uttryckt i vardagliga kommunikationshandlingar mellan lärare och barn i förskolan. Hon har också tittat på samspelsprocesser och makthierarkier och analyserat dessa. Ur sammanfattningen: Analysen genererade tio värden av omsorgsetisk, demokratisk eller disciplinerande karaktär. Värdena kommunicerades på olika sätt och kommunikationens vad-aspekt tolkades hänga samman med dess hur-aspekt, d.v.s. hur läraren kommunicerade med barnen fick konsekvenser för vad som blev möjligt att kommunicera. De fostransaspekter som genom avhandlingens tre studier har framträtt som centrala för att hierarkiska maktstrukturer mellan lärare och barn ska rubbas är: närmandet av barns perspektiv, emotionell närvaro samt lekfullhet. När dessa aspekter genomsyrar kommunikationen förefaller det som om lärare och barn möts i samförstånd där en verklighet blir möjlig för dem att dela. Teoretiskt faller dessa aspekter inom ramen för kommunikativt handlande och kan bidra till förståelse för vad teorin kan innebära i kommunikationen med de yngsta barnen i utbildningssystemet. Läs en intervju i tidningen Skolporten med Emilsson här [lägg länk till http://www.skolporten.com/art.aspx?id=31zqe]. Avhandlingen kan beställas från Göteborgs universitet. 8) Dr Anne-Lise Løvlie Schibbye, född 23 juni 1932, har arbetat vid Psykologiska institutionen på universitetet i Oslo (UiO) där hon kombinerat forskning, undervisning och kliniskt arbete (patientbehandlingar) i mer än trettio år. Hon har intresserat sig för vad som förstärker och försvagar relationer. Hon har också pekat på värdet av att kunna skilja på egna känslor och behov, och kraven vi möter från omvärlden. Termer som avgränsning och reflektion är för henne nyckelord i denna process. Hon har skrivit boken Relationer ett dialektiskt perspektiv (2002), som bland annat handlar om partnerval, samt boken Livsmedvetenhet: om att vara närvarande till sitt eget liv (2006).

Hon har också medverkat i en antologi av Jacobsen, Refleksive laereprocesser med kapitlet Fra begrensning til avgrensning: synspunkter på grensesetting og barns utvikling af selvrefleksjon från 2005. 9) Margareta Berg Brodén, svensk psykolog, med lång erfarenhet av arbete med föräldra-barn-samspel, arbetar på Viktoriagården i Malmö med små barn och deras föräldrar. Hon har bland annat skrivit boken Mor och barn i ingenmansland" och sätter fingret på kärnpunkten när hon skriver: Kanske hade vi fel, och barn verkligen är behöriga. 10) Dion Sommer är professor i psykologi vid Aarhus universitet och har forskat på bred front om barns uppväxtvillkor i det moderna samhället, de senaste åren med speciellt fokus på kultur, vardagsliv och barnets sociala kompetens. Han har gett ut en rad artiklar och böcker (för en lista, se här [länka till http://person.au.dk/da/dion@psy.au.dk/pub]) och i boken Barndomspsykologiska fasetter, presenteras en väsentlig del av hans senaste forskning. Boken berör teorier inom utvecklingspsykologi, socialiseringsteori, relationen mellan vuxna och barn, faderskapet, barns umgängesmönster m.m. 11) Emmy Werner, utvecklingspsykolog utbildad vid universitetet i Nebraska och numer professor emeritus vid universitetet i Davis, Kalifornien, har i sin forskning kunnat visa på vad barn behöver för att växa upp på ett tillräckligt bra sätt: trygga, beständiga relationer. Hon är mest känd för sin utvecklingsforskning från Kuai, en ö i Hawaii-gruppen, där hon undersökte alla 700 barn födda på ön år 1955 för att se vilka risk- och friskfaktorer som fanns. Under fyrtio år ledde hon den sk. Kauai-studien som initierades för att undersöka den långsiktiga utvecklingen hos barn som kunde ha fått skador på hjärnan i samband med sin födelse. De flesta barnen växte upp under fattiga förhållanden. Föräldrarna var lågutbildade arbetare och mödrarna hade inte fullföljt sin skolutbildning. Det visade sig att ungefär en tredjedel hade en ökad risk för att utveckla barnpsykiatriska symtom. Dels för att de hade den tidigare nämnda typen av perinatala (vid tiden för födelsen) skador, dels för att deras familjeförhållanden och socio-ekonomiska situation var ovanligt handikappande. Forskarna märkte till sin förvåning att c:a 30 % av dessa högriskbarn trots allt utvecklades mycket positivt. Werner fokuserade då sitt intresse på att försöka förstå varför dessa barn klarade sig, mot alla odds. Hennes epokgörande studier har kartlagt flera sådana stressmotståndskraftskapande faktorer. Hennes mest oväntade fynd var att barn som hade haft någon person i sin närhet, mormor, morfar, faster, barnvakt som kunnat ge hopp och vara en positiv del av barnens liv, klarade sig bättre än andra barn.

Läs mer om Emmy Werner här (engelsk text) [länka till werner.doc i ett pop-up fönster] eller här på universitetet i Davis hemsida [länka till http://hcd.ucdavis.edu/faculty/webpages/werner/].