Konst, Feminism och IT ett åsiktslandskap Julia Boström Kulturverkstan 2001-05-03 Innehåll Inledning Feministiskt ställningstagande Konst av kvinnor eller feministisk konst? Curatorns roll som åsiktsmaskin Konst och informationsteknik Organisation. Slutdiskussion Källor Inledning Jag har länge velat starta en verksamhet på Internet som diskuterar samhällsfrågor utifrån ett feministiskt perspektiv. Under den andra LIA - perioden på Kulturverkstan har jag fått möjlighet att undersöka det åsiktslandskap som ett feministiskt webbgalleri skulle kunna verka i. Att jag har valt att begränsa mig till konst beror på ett stort personligt intresse för samtidskonst och en tro på att konst kan fungera som katalysator i samhällsdebatten. Jag upplever att det inte visas tillräckligt mycket konst av kvinnor i Sverige idag, speciellt inte med feministiska anspråk. Kultursverige är enligt min uppfattning fortfarande en patriarkal struktur där kvinnors konst ofta kommer i andra hand. Min första tanke med galleriet var att öppna ett digitalt utställningsrum för kvinnliga konstnärer men projektet har senare blivit att skapa en verksamhet där innehållet är det intressanta, inte konstnärens kön. Jag tänker mig ett galleri som uppdateras med en ny utställning varje eller varannan månad, det är alltså inte fråga om ett bibliotek över konstnärer. För att utveckla min idé kring ett eventuellt uppstartande av ett feministiskt webbgalleri ville jag undersöka hur andra människor i liknande verksamheter tänker kring feminism, konst och informationsteknologi. Jag har valt att arbeta med två utgångslägen, Göteborg och Umeå, dels på grund av att jag har två olika kontaktnät i städerna, dels för jag tänker att åsikterna kan se annorlunda ut beroende på städernas skilda politiska aktivitet och geografiska läge. Jag låter i den här rapporten de personers röster jag samtalat med möta min och min avsikt är alltså inte att skriva en akademiskt objektiv rapport utan att presentera olika tankar kring de frågor jag satt upp. Jag har utgått från frågorna 1) Behövs det ett feministiskt webbgalleri? 2) Hur skulle det i såfall kunna se ut med avseende på innehåll, praktiskt genomförande, tekniskt genomförande samt ekonomiskt genomförande. För att få svar på dessa frågor har jag valt att arrangera gruppdiskussioner, intervjua enskilda experter inom konst och IT samt att läsa litteratur i ämnet.
Jag har genomfört två gruppdiskussioner på Kulturverkstan i Göteborg (4/4-01+25/4-01) samt en på konsthögskolan i Umeå (18/4-01). De enskilt intervjuade i kronologisk ordning är: Jenny Wahlgren, bildredaktör på Bang, Stockholm Sol Morén, konstnär, Interactive Institute, Umeå Harald Larsen, projektledare, Museum Anna Nordlander, Skellefteå Veronica Brovall, elev, Konsthögskolan, Umeå Marie Olsson, konstvetare och anställd vid sekretariatet för genusforskning, Göteborg Feministiskt ställningstagande Eftersom begreppet feminism har så olika innebörd för olika människor vill jag inleda min rapport med att ge exempel på olika attityder till feminism som jag mött under min undersökning. Jag presenterar tankar kring privata förhållningsätt, feministiska verksamheter och samhällets struktur i stort. För mig handlar feminism om att våga se de orättvisa maktstrukturer som vårt samhälle vilar på, och att sedan försöka hitta metoder för att förbättra relationerna mellan könen. Jag tycker också att tänkandet kan överföras på andra indelningar i samhället som t.ex. svarta vita, unga gamla eller fattiga rika. Min erfarenhet som kvinna är att jag i många situationer missgynnas på grund av mitt kön och förutses inneha vissa egenskaper eller kunskaper som är könsrelaterade. Detta problemet är något som kvinnor såväl som män drabbas av. Jag tror att människor tvingas att ikläda sig en roll som utgår från det biologiska kön man råkar vara född till och då hindras att utgå från andra, viktigare utgångslägen, t.ex. faktiska kunskaper. Jag håller fast vid Simone de Beauvoirs bevingade ord i Det andra könet, man föds inte till kvinna, man blir det. Nina Björk skriver i Under det rosa täcket: Utgångspunkten för varje feminist är en insikt om att Sverige i slutet av 1900-talet fortfarande är ett patriarkat, ett samhälle där makten fördelas olika mellan två kön. Hur kan ett sådant orättvist förhållande accepteras i en demokrati? 1 Denna insikt har jag mött hos alla som jag har intervjuat, alltså att man ser hur olika makten är fördelad. Vad som skiljer dem jag talat med åt är idéer om metoder för att förändra strukturerna. Jag kan dela upp inställningarna i två huvudgrupper. Att utgå från ordet feminism. Här litar man på ordets makt. Man vill skapa en grupptillhörighet, att vara flera som tillsammans uttrycker sina åsikter under parollen feminism. Att vara tydlig mot andra vart man har sina sympatier och stå för det man tycker. Att utgå från jämställdhet. Man vill inte skylta med feminism som en programförklaring. Man vill arbeta för att föra fram sina idéer inom den befintliga strukturen. Att infiltrera de feministiska tankarna i de normer som nu råder. Ofta kan man se en kombination av de två förhållningssätten, där man förutsätts kunna använda de olika metoderna i olika sammanhang. Det finns alltid för- och nackdelar med båda metoderna. Genom att utgå från ordet feminism riskerar man att skrämma många som man vill kommunicera med samtidigt som det kan kännas viktigt att vara tydlig med sitt ställningstagande. Att endast utgå från jämställdhet kan skapa en otydlighet och osäkerhet kring det feministiska ställningstagandet samtidigt som man kan nå fler människor utan att känna att man satt en stämpel på sig själv. Förhållningssättet kan också ses som en utveckling 1 Nina Björk, Under det rosa täcket 1996 sid. 16
av det feministiska förhållningssättet, att inte kalla hållningen för feministisk utan att utgå från att den är normal och därigenom skapa helt nya normer. I inledningen till antologin Konst, kön och blick beskriver Anna Lena Lindberg skiljelinjen i kvinnoforskningen mellan essentialister och konstruktivister. Essentialisterna utgår enligt Lindberg från könens biologiska skillnader medan konstruktivisterna undersöker hur man socialt och kulturellt skapar könsidentiteter. Konstruktivisterna intresserar sig för hur bägge könen konstrueras. Idag talar man ofta om genus, socialt eller kulturellt kön och här tänker man att uppdelningen man/kvinna upplevs genom vårt kulturella betydelsesystem, ett system där manligt och kvinnligt är varandras motsatser. Anna Lena Lindberg definierar feminism som ett kritiskt perspektiv, ett förhållningssätt. Man vill identifiera, ifrågasätta och förändra det samhälle som bygger på könsstrukturerad överoch underordning. 2 De strategier, riktningar som kan användas för förändring är många. Monika von Stedingk presenterar i en bilaga till rapporten Kvinnokonstmuseum som idé II tre faser inom den feministiska forskningen: kvinnoforskning, genusforskning och feministisk forskning. Hon ger också exempel på olika feministiska riktningar, politiska och filosofiska. De exempel på riktningar hon presenterar är liberalfeminism, radikalfeminism, socialistisk feminism, humanistisk feminism, gynocenrisk feminism, strukturellt, symboliskt och individuellt kön samt genussystemet. 3 Som sagt, det finns en stor mångfald av olika feministiska riktningar, de som presenterats ovan är bara några. Stedingk beskriver kvinnoorganisationerna i Sverige genom att hänvisa till en föreläsning av historikern Christina Florin om kvinnors organisering i Sverige under 150 år. Florin menar att politiska, ideologiska och personliga strider inom den egna kvinnofalangen är ett utmärkande drag för arbetet inom de olika kvinnoorganisationerna. Vidare, kännetecknande för kvinnokampens arbete har huvudsakligen varit ett ständigt ifrågasättande av den manliga hegemonin och av den manliga normen som värdemall. 4 Det gemensamma för dem jag har talat med är en vilja att föra in ett kvinnligt perspektiv i såväl konst - och kulturvärlden som i samhället i stort. Alla har också varit ense om att manliga konstnärer har större fördelar än kvinnliga på grund av sitt kön, speciellt ifråga om utställningsmöjligheter. Det finns ett stort behov både hos män och kvinnor av att lyfta fram alternativ till den manliga normen. Tendenserna i kulturlivet är desamma som t.ex. i universitetsvärlden, ju högre upp i hierarkierna man kommer desto mer könssegregerat blir det. På toppen återfinner man oftast män. Dem jag intervjuat har alla funderat mycket kring vad jämställdhet är och vilka brister som finns i vårt svenska samhälle. Även om de är ense om att det är viktigt att aktivt kämpa för att få en jämnare maktfördelning i samhället har jag förstått att motståndet mot en sådan kamp alltjämt är stor. Monica von Stedingk skriver i sin rapport: I det mainstreambegrepp, som slagit igenom på hög politisk nivå, tenderar köns- och maktperspektivet att försvinna. Ett genusperspektiv med feministisk koncentration anses vara förlegat. Snarare ska diskussionen utgå från frågor om makt, kulturklimat, samhällssituation, mänskliga rättigheter, förhållandet mellan centrum och periferi. 5 Alla de saker hon tar upp tycker jag får plats under ett feministiskt ställningstagande, men att man genom att föra bort diskussionen från begreppet feminism riskerar att glömma den mest genomgripande maktstrukturen, patriarkatet. Vilket naturligtvis är mainstreamkulturens önskan, att hålla diskussionen på en mer allmän nivå. 2 Anna Lena Lindberg, red. Konst, kön och blick sid. 13-15. 3 Monica von Stedingk, Kvinnokonstmuseum som idé II, tryckkorrektur 2001, sid. 56-58 4 Stedingk II sid. 15 5 Stedingk I sid. 90
Min slutsats av dessa samtal är att det finns ett stort intresse och behov av att driva verksamheter som tar sin utgångspunkt i ett feministiskt ställningstagande, men att dylika initiativ också möter stort motstånd. Konst av kvinnor eller feministisk konst? Jag har fått många olika förslag på vad som bör visas på ett feministiskt galleri. De största skillnaderna i åsikter handlar om att välja mellan att koncentrera sig till konst av kvinnliga konstnärer eller till konst med ett feministiskt budskap. Monica von Stedingk försöker i Kvinnokonstmuseum som idé II reda ut begreppet kvinnokonst. Begreppet kan definieras dels som verk som skapats av kvinnliga konstnärer, dels verk som behandlar kvinnliga aspekter, det som betraktas som kvinnligt. Man måste här ställa sig frågan om vad som ska visas, konstnären eller verket. Om man väljer att presentera konstnären exkluderas män helt ur begreppet. Om man istället vill presentera verket kan både kvinnliga och manliga konstnärer vara av intresse. Här kombinerar Stedingk definitionerna och beskriver kvinnokonst som antingen verk som skapats av en kvinna och som behandlar kvinnliga aspekter eller konst som behandlar kvinnliga aspekter. 6 Stedingk skriver vidare att man får bestämma sig för om man talar om kön eller genus. Diskussionen om queer (eng. avvikande, egendomlig, tankar om att det finns fler än två kön, individen väljer könstillhörighet) är också avgörande för verksamhetens innehåll. Stedingk upplever att det inte går att hitta någon gemensam konsensus hos de olika europeiska konstinstitutioner med kvinnoprofil som hon har besökt. 7 Inom de feministiska organisationer Stedingk och styrgruppen för museum Anna Nordlander besökt råder en ständig kamp om vad jämställdhet och kvinnligt konstnärskap är. Hos dem jag intervjuat råder skiljda åsikter om vad som bör visas på ett feministiskt webbgalleri, en del vet inte heller själva vad som är mest intressant. Marie Olsson, konstvetare tycker till exempel att det vore lika intressant med ett feministiskt separatistiskt galleri som ett mer öppet forum för verk som behandlar genusproblematik. Hon menar dock att urvalet av vad som kan visas och vilka som vill besöka galleriet blir tämligen begränsat om man skapar ett separatistiskt galleri. Christina Florin beskriver i Stedingks rapport att kvinnoorganisationerna ofta upprättat enkönade verksamheter som ett led i jämställdhetsarbetet, allt för att utmana den manliga hegemonin. 8 Katy Deepwell skriver: Exhibitions of only women artists remain rare events and often controversial for this fact alone when exhibitions of only male artists are still taken as an unquestioned normal pattern of exhibition organisation. 9 Jag har upplevt delade meningar om ett webbgalleri som särskilt presenterar konst av kvinnor kan leda till en andra arena, ett B-lag för kvinnliga konstnärer. Harald Larsen, projektledare för museum Anna Nordlander möter då och då sådana reaktioner. En del konstnärer vill inte sätta sig i ett könsrelaterat fack, medan andra inte har några som helst betänkligheter kring att ställa ut på ett museum med kvinnlig prägel. Jenny Wahlgren på Bang har däremot aldrig stött på några tankar om att det skulle vara ofördelaktigt att publiceras i den feministiska tidskriften Bang, snarare tvärtom. Hon menar att många konstnärer och illustratörer aktivt vänder sig till Bang på grund av dess starka feministiska hållning. Veronica Brovall är fjärdeårselev på Umeå konsthögskola och hon tycker att feministisk konst dels kan vara verk som bär ett utpräglat feministiskt budskap men att det också kan handla om 6 Stedingk II sid. 13f 7 Stedingk II sid. 15-16 8 Stedingk II sid. 15 9 Katy Deepwell Curating feminist histories Expositioner, sid. 91
konstnärer som är feminister och i sitt arbete utgår från ett medvetet feministiskt förhållningssätt till omvärlden. Både hon och Sol Morén på Interactive Institute menar att det är handlingen som är det viktigaste, att inte låsa sig i sitt arbete på grund av sitt kön. De menar att det är viktigt att lyfta fram kvinnliga förebilder och att det kan vara en politisk handlig att t.ex. gå in för sitt arbete och konkurera med män på samma nivå. Veronica tycker till exempel att hennes arbete med att under en period helt gå in för att bli bättre på att teckna var en feministisk handling, att låta sig få den tiden. För Sol kan det handla om att lära sig förstå dataprogrammering. Veronica tror att man som övertygad feminist alltid bär med sig erfarenheten om hur samhället ser ut och att det då är omöjligt att inte beröra det problemet i sin konst, det vore omöjligt att som feminist göra patriarkal konst. Med detta förhållningssättet blir inte ordet feminism avgörande för verksamheten utan istället handlingen att skapa en ny norm, att visa på alternativ till den dominerande manliga konsten. För Jenny Wahlgren, bildredaktör på Bang, är det feministiska budskapet eller konstnärens feministiska ställningstagande inte avgörande för publicering men hon tittar på den feministiska medvetenheten, det språk som bilden själv förmedlar. Hon menar att konst idag ofta är mer konceptuell och individualistisk än politisk. En uppfattning som också Marie Olsson framhåller. Hon beskriver också att tendensen hos kvinnliga konstnärer, eller feministisk konst idag fortfarande ofta behandlar kroppen som tema, men att man också allt mer kan se en inriktning mot cultural studies. Monica von Stedingk har i sin undersökning kommit fram till en påtaglig tendens hos dem hon intervjuat om att det behövs fler kvinnliga förebilder inom konsten men hon har också nått slutsatsen: Att bara behandla kvinnligt skapande skapar begränsningar. Flera av våra informanter menar att ett led i denna riktning kan vara att lyfta fram och visa på kvinnligt skapande inom ämnen som traditionellt inte förknippas med kvinnligt skapande; teknik, design, arkitektur liksom media och IT. 10 Vad jag kan finna gemensamt för de personer jag intervjuat är en önskan om större mångfald hos den konst som presenteras. Det finns också en önskan om att man i en feministisk verksamhet tydliggör sitt feministiska förhållningssätt, om inte för alla besökarna så åtminstone för dem som arbetar med siten och de konstnärer som deltar. Förhållningssättet är avgörande för vad som kan visas. Curatorns roll som åsiktsmaskin Jag kommer nu att ta upp några tankar kring den omdebatterade curatorn. Jag tycker att man kan kalla en person som driver ett webbgalleri utifrån bestämda teoretiska och analytiska ramar för curator. Jag trodde då jag påbörjade min undersökning att jag skulle möta ett större motstånd mot att skapa ett galleri som på ett subjektivt sätt väljer att fokusera på feministisk konst eftersom jag tidigare har stött på tankar om att en curator manipulerar konstverken och att de alltså då inte får stå för sig själva. I antologin Expositioner frågar sig Power Ekroth och Tove Helander vilka aktörer som har tolkningsföreträde i den heterogena konstvärlden. Kan utställningssamordnaren/curatorn ses som en subjektiv meningsskapare? I så fall är steget kanske inte så långt till att också se de enskilda konstverken som delar i ett större konstverk, nämligen utställningen. 11 Jag tror att man som curator på ett feministiskt webbgalleri kan ha en konstnärlig ambition med sitt arbete men att det främst handlar om att skapa en plats där en viss typ av kontext, här 10 Monica von Stedingk, Kvinnokonstmuseum som idé I, sid. 30 11 Expositioner, förord sid. 9
feministisk, kan belysas. Det handlar alltså mer om att visa konst som på något sätt bidrar till diskussionen om könsrelaterad makt än att hitta konstverk som sammanfaller med mina tankar om hur man åstadkommer förändring i samhället. Sol Morén tycker att en bra curator ser sig som en kreativ medskapare till en utställnings helhet. Det handlar inte om att bara samordna konstverk utan att faktiskt skapa något tillsammans med de konstnärer man presenterar. Själv tänker jag att det skulle behövas gallerister eller curatorer som har en stark politisk eller etisk drivkraft i sitt arbete. Genom att utgå från sin egen feministsiska hållning tror jag att man kan skapa intressanta utställningar som dels visar på en riktning inom konsten, dels kan leda till en allmän debatt kring genus och samhälle. The question of identification or examination of the differences between women or within feminism(s) is strangely still seen as a risky or dangerous subject to be avoided even though the play of differences globally, cross-culturally, or ethnically in a postcolonial contex or in terms of hetero/homosexualities is now regarded as politically acceptable or as cutting edge. 12 Jag tror att man som curator i ett feministiskt konstsammanhang måste vara öppen för alla slags olikheter och motsättningar, såväl mellan feministiska riktningar, mellan individer, kön, etniciteter eller sexualiteter. Jag tror att man kan presentera annorlundaskap utifrån en feministisk hållning utan att för den skull låsa sig till sin egna tolkning av vad feminism är. Katy Deepwell menar att problemet för curatorn alltid ligger i var man ska framföra utställningens argument, i katalogen eller i utställningsrummet. Man får räkna med att publiken inte köper katalogen och i konsthallsmodellen finns det redan färdiga ramar för hur man presenterar konst (konstnärens namn, titel, årtal, ägare.) Explanations of the reason for the selection by the work are seen as didactic, defensive, preaching and an interruption with a tenet of belief in the art world that the work must speak for itself. 13 Detta är ett förhållningssätt som jag tror att man också som curator på ett webbaserat galleri får räkna med att bemöta, dock finns det inga givna ramar för hur ett utställningsrum på Internet får se ut och därför finns det en större frihet att finna sätt att lyfta fram motivationen till galleriets urval. Text och bild hör samman på ett enklare sätt än i ett ordinärt utställningsrum. Konst och informationsteknik Jag har i mina intervjuer mötts dels av stor tilltro till teknikens möjlighet för konsten men lika mycket av praktiska funderingar, hur siten ska se ut och fungera. Jag kommer här att redovisa olika åsikter om förhållandet konst, informationsteknologi och kvalitet. För Sol Morén är den tekniska kvaliteten av avgörande betydelse för om galleriet blir meningsfullt eller ej. Hon tycker att det inte går att nå ett bra resultat utan både en bra idé och ett bra hantverk. Många tycker att det fungerar att presentera bild och text på nätet men att man ska betänka att man förlorar den tredje dimensionen, rumsperspektivet. Vid en gruppdiskussion i Göteborg framkom det att viljan att utforska det digitala rummet som konstnärligt verktyg troligtvis är stor men att kunskaperna inte är tillräckliga. På Umeå konsthögskola menade eleverna jag talade med att många är vana vid att göra digitala bilder, men om man ska göra konst som är helt anpassad till nätet kommer konstnärerna troligtvis att behöva professionell hjälp för att genomföra sina idéer. 12 Katy Deepwell Curatuing feminist histories Expositioner, sid. 92 13 Katy Deepwell Curatuing feminist histories Expositioner, sid. 95
Det intryck jag har fått, genom de samtal jag fört, är att låta webbgalleriet fungera som ett slags laboratorium både vad det gäller innehåll och teknik. Lars Vipsjö skriver i en konstvetenskaplig rapport att: Den snabba ökningen av teknologisk innovation i samhället avspeglar en konstant process av produktion, information och distribution. Varje försök av konsten att svara mot detta genom innovation av form, utan att samtidigt ändra konstnärliga tekniker och kanaler för distribution/media är dömt att misslyckas. 14 Vipsjö tror att digitalisering av konst betyder en problematisering av ett traditionellt kvalitetsbegrepp som utgår från den romantiska idén om det genuina konstverket. Han beskriver den förändrade synen på fotografiets värde, från att ha betraktats som kopiering till att bli ett värdefullt original. Han menar att det finns en uppfattning om att digital konst inte har någon förmåga att förmedla konstens andlighet och att den synen kanske kan bero på att det ännu inte skapats någon nostalgi kring digital konst. 15 Video- och datorkonst håller nu på att arbeta sig in konstvärlden på samma sätt som fotografiet tidigare gjort. Intermedia är ett begrepp som enligt Lars Vipsjö är ett konstnärsgenererat koncept till skillnad mot multimedia som blivit teknikgenererat; det handlar om en ideologisk skillnad mellan de två begreppen. Konstnärerna ligger alltid ett par steg efter programutvecklarna samtidigt som synen på kommersialism inte är förenligt med en traditionell syn på konstnärlig kvalitet. 16 De flesta jag intervjuat tycker att siten bör använda engelska som huvudspråk, det är inte längre meningsfullt att i Internetsammanhang begränsa sig till en nation. Däremot tyckte flera att man kan ha utgångspunkten i konstlivet i Sverige och norden för att sedan kunna växa internationellt. Jag tycker att det också är intressant och relevant att titta på galleriets verkningsfält, Internet, ur ett könsperspektiv. Boel Elmroth skriver i texten Vad spelar det för roll om webbanvändarna är män eller kvinnor? att det finns en syn på att IT - baserade medier ofta förknippas mer med teknik och datorer än ett sätt att överföra information. Elmroth tror att den bild av informationstekniken som ett tekniskt fenomen som svensk media skapade under de första åren av publikt webbanvändande kan ha påverkat kvinnors förhållande till IT. Av tradition betraktas ofta teknik med manlighet 17 Kvinnor använder sig av nya medier i mycket lägre utsträckning än män och detta är enligt Elmroth ett demokratiskt problem eftersom massmedia spelar en stor roll i opinionsbildningen. Skillnaden mot mer traditionella medier är att man i användandet av ITmedier gör aktiva val av vilken information man vill ha. Medieanvändning och inflytande över massmedia handlar till syvende och sist om makt. Makt i form av synlighet på den offentliga arenan, möjligheten att sätta frågor på dagordningen och skaffa kunskap för att kunna förhålla sig kritisk och sålla i informationsflödet. 18 Vi har skapat en social norm för hur kvinnor ska förhålla sig till teknik, att man skapar en bild av att det handlar om något svårt istället för ett massmedium som kan erbjuda intressanta funktioner och innehåll. 19 14 Lars Vipsjö Konstpedagogik Teknik Konstkunskap Makt sid.3 15 Lars Vipsjö Konstpedagogik Teknik Konstkunskap Makt 16 Lars Vipsjö Konstpedagogik Teknik Konstkunskap Makt 17 Boel Elmroth Vad spelar det för roll om webbanvändarna är män eller kvinnor Från siffror till surfing red, Kallin, Palmqvist sid. 148-149 18 Boel Elmroth Vad spelar det för roll om webbanvändarna är män eller kvinnor Från siffror till surfing red, Kallin, Palmqvist sid.157 19 Boel Elmroth Vad spelar det för roll om webbanvändarna är män eller kvinnor sid. 164
Elmroth avslutar: Att dessa nya och informationsrika medier dessutom tenderar att öka kunskapsklyftorna mellan användare och icke-användare, men också mellan användare med olika kunskapsbakgrunder, gör det än mer intressant att fundera över deras idag ojämlika spridning. 20 Jag tror att ett feministiskt webbgalleri utifrån dessa tankar om kön och teknik fyller ytterligare en funktion förutom det innehållsmässiga, nämligen att ta plats på en arena som fortfarande domineras av verksamheter drivna av män. Att som kvinna bygga upp en site som är tekniskt väl fungerande med ett innehåll som ifrågasätter maktstrukturer i det övriga samhället tror jag är en bra metod för en förändring av det ojämlika maktförhållandet mellan könen. Slutdiskussion och idéutveckling Jag har i arbetet med rapporten upplevt ett starkt intresse och engagemang för de tankar jag presenterat. Att det finns behov av att starta upp feministiska och/eller webbaserade verksamheter råder det ingen tvekan om utifrån de samtal som förts. I alla de olika verksamheter som de intervjuade befinner sig i finns ett stort behov av fungerande nätverk där man kan diskutera kulturell och konstnärlig verksamhet ur ett feministiskt perspektiv. Hur ett nätverk skulle kunna se ut och fungera har jag fått olika förslag på, allt från att ha en diskussionssite under galleriet där endast medlemmar kan logga in och där de också har möjlighet att presentera sig själva och sitt arbete, till en större organisation som utifrån webbgalleriet som bas likt t.ex. Ordfront kan arrangera seminarier, konferenser och andra mötesmöjligheter. Angående om man ska gå in i en befintlig struktur, samarbeta med t.ex. konst- och/eller feministiska tidskrifter eller starta helt nytt har det också rått olika tankar kring. De flesta åsikterna lutar mot att starta nytt, men med aktivt samarbete med andra organisationer, tidskrifter, företag m.fl.. Detta för att ha stöd från och utbyte med befintliga verksamheter men att inte behöva anpassa idén till andra verksamheters ideologier. Att behovet av att skapa nätverk upplevs så stort idag hör nog ihop med hela den förändrade samhällsstrukturen. Så här skriver Manuell Castells: Nätverken är våra samhällens nya sociala morfologi, och nätverklogikens utbredning påverkar i hög grad funktionssätt och resultat för produktionsprocesser, erfarenheter, makt och kultur. Även om nätverksformen av social organisation har funnits också i andra tider och rum, utgör ny informationsteknologi den materiella grunden för dess genomträngande expansion till hela samhällsstrukturen. ( ) Närvaro eller frånvaro i nätverket och ett nätverks dynamik i förhållande till andra är avgörande orsaker till dominans och förändring i vårt samhälle, 21 Själv tror jag på att generöst utbyte med liknande verksamheter ger stora möjligheter till vidareutveckling av idéer, innehåll och kunskaper. Det är också viktigt att hitta sätt för att undvika dubbelarbete i det enorma system av information som Internet består av. Man skulle kunna göra flera olika mallar för hur en feministisk konstverksamhet skulle kunna se ut, men jag har valt att skissa på en modell som stämmer ihop med min grundidé och som utvecklats genom tankar från diskussionerna. Det webbaserade feministiska konstföretaget kan vara en verksamhet som bedrivs i företagsform. För hjälp med urval och utveckling av verksamheten behövs en styrelse med 20 Boel Elmroth Vad spelar det för roll om webbanvändarna är män eller kvinnor sid. 166 21 Manuell Castells Nätverksmhällets framväxt sid. 471
personer från skilda yrkesområden som, konstnärer, musiker, skribenter, programmerare, tidningsmakare o.s.v. Sidan fungerar så att en ny utställning/konsert/happening/text publiceras med jämna mellanrum på indexsidan, exempelvis en gång per månad. Den aktuella utställningen är alltså ansiktet utåt. Därifrån kan man klicka sig vidare till tidigare utställningar, insändare, anslagstavlor, länkar m.m. En debattdel för medlemmar kan också upprättas där en intern debatt kan pågå både kring utställningarnas innehåll och sidans utformning. Eventuellt kan det också finnas behov för medlemmarna att på något sätt presentera sig själva och sitt arbete. Vad för sorts konst, alltså vilket media som siten kan presentera får bli upp till dem som deltar, det går inte att låsa sig till ett uttryck som t.ex. bildkonst eller video utan man får vara öppen för olika konstnärliga och kulturella uttryck, inte minst med tanke på den tekniska utvecklingen. Innehållet ska utgå från en stark feministisk hållning, men vad konsten sedan ska uttrycka får vara mer öppet, det går inte att berätta för folk vad de borde säga. Galleriet bör dock arbeta med att visa upp alternativ konst som på något sätt kan bidra till debatten om maktstrukturer. De som deltar i sammanhanget gör det inte på grund av sitt biologiska kön utan på grund av ett gemensamt engagemang. Det är viktigt med ett kritiskt feministiskt förhållningssätt till verksamheten i alla led, både i arbetet inom den fasta kärnan och i förhållande till de tillfälliga verk som presenteras. Verksamheten ska arbeta för att alla som deltar får ett fast arvode för sin arbetsinsats. Detta är viktigt av många anledningar, dels att man först då kan ställa krav på deadlines och kvalité, dels för att höja statusen på konstnärligt arbete, men även för att locka intressanta konstnärer till sig. Finansieringen sker genom statliga bidrag/stipendier och genom reklamintäkter. Sidan produceras med engelska som huvudspråk men utgår från det nordiska kulturlivet för att senare eventuellt kunna expandera. Företaget bör också finna sätt att arbeta med nätverk, dels för möten mellan konstnärer, dels för utbyte med andra kultur, webb och/eller feministiska verksamheter. Det webbaserade feministiska konstföretaget kommer att bli en viktig part både i den allmänna konstdebatten och i den politiska debatten. Jag har fått ut otroligt mycket genom min arbetsmetod med rapporten, att försöka överblicka ett åsiktslandskap genom samtal och läsning. Såväl fakta, erfarenheter, idéer och motsättningar har kommit fram under den undersökning jag gjort. Jag hoppas också att mitt arbete kan leda till andra projekt som rör feminism och konst. Att arbeta både med enskilda intervjuer och gruppdiskussioner tycker jag var ett effektivt sätt att nå både en allmän diskussion, med dess riktningar och motsättningar men att samtidigt komma in på djupet i personliga uppfattningar och erfarenheter. Det var också mycket givande att arbeta utifrån både Göteborg och Umeå, dels för att diskussionerna såg lite olika ut, dels för att känna på möjligheter att förmedla kontakter och idéer mellan olika geografiska och arbets- områden. Naturligtvis leder de samtal jag fört till en vilja att göra en större undersökning med fler personer men jag känner att ur de diskussioner som förts har jag hittat en kärna, något gemensamt att utgå ifrån.
Källor Skriftliga: Björk, Nina Under det rosa täcket Wahlström och Widstrand, 1998 Castells, Manuell Nätverksmhällets framväxt Daidalos, 2000 Deepwell Katy Curating feminist histories Expositioner Stockholms universitet, 2000 Elmroth, Boel Vad spelar det för roll om webbanvändarna är män eller kvinnor Från siffror till surfing red: L Kallin, L Palmqvist, Umeå universitet, 1999 Lindberg, Anna Lena, red. Konst, kön och blick Norstedts, 1995 Stedingk, Monica von Kvinnokonstmuseum som idé I Museum Anna Nordlander, Skellefteå 2000, Kvinnokonstmuseum som idé II, Museum Anna Nordlander, Skellefteå tryckkorrektur 2001 Lars Vipsjö Konstpedagogik Teknik Konstkunskap Makt konstvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet Övriga: Gruppdiskussioner; Kulturverkstan i Göteborg (4/4-01+25/4-01) Sofia Årman, Ari Pärnänen, Sophie Engström, Anna Säfve, Karin Frennemo, Gustav Söderström, Erika Harlitz, Kristian Berglund, Karin Rödström. Konsthögskolan i Umeå (18/4-01)Anna Henriksson, Erica Bergman, Karin Frennesson, Maja Hjertzell, Veronica Brovall, Kristian Berglund, Jonte Björklund Enskilda intervjuer; Veronica Brovall, elev Konsthögskolan, Umeå (19/4-2001) Harald Larsen, projektledare, Museum Anna Nordlander, Skellefteå (17/4-2001) Sol Morén, konstnär, Interactive Institute Umeå (12/4-2001) Marie Olsson, konstvetare och anställd vid sekretariatet för genusforskning, Göteborg (27/4-2001) Jenny Wahlgren, bildredaktör på Bang, Stockholm (10/4-2001)