JUKKA SALOMAA Varken mellanol eller prisnivå forklarar konsumtionsskillnaderna mellan Finland och Sverige I denna artikel behandlas olika faktorer som påverkat alkoholkonsumtionen i Finland och Sverige, samt de forandringar som skett i dess monster, fr.a. efter mitten av 1970-talet. Dessutom analyseras skillnaderna i konsumtionsnivå mellan landerna, varvid det påvisas att dessa skillnader inte på ett tillfredsstallande satt kan forklaras enbart med skillnader i inkomst- och prisnivå, eller med skillnader i utbudsfaktorerna (dvs. tillgången). Artikeln bygger på forskningsreferat publicerade på finska (Salomaa och 1992). I dessa behandias skillnaderna i totalkonsumtionen mera vidlyftigt, samt orsakerna till de skillnader som kan observeras i OECD-Ianderna. I den finska rapporten (Salomaa ) analyserades varje OECD-land till en borjan skilt for sig. Totalkonsumtionen och detaljhandelskonsumtionen i varje enskilt land forklarades med hjalp av foljande lineara modeller: dar (1) Ei = a + b 1Qi + b 2 PAi / pe i + b 3 PMi / pe i + b4k30i + bsk55i + b 6 Ui + b 7 TUi + bsbu j + b 9 Mb + E Vi = Ci + i3 1 Qi + i3 2 PAi / pe i + i3 3 PAi / PMi + i34k30i + i3sk55i + i3 6 Ui + i3 7 TUi + i3sbuj + 13 9 Mb + E Ei = totalkonsumtionen av den etanol som ingår i alkoholdryckerna, liter/invånare i lagstadgad konsumtionsålder i land i Vi = vardet på alkoholdryckerna i detaljhandeln i fasta priser/invånare i lagstadgad konsumtionsålder i land i Qi = vardet på den privata konsumtionen i 1985 års priser/invånare i land i PAi = det implicita prisindexet for alkoholdryckerna inom detaljhandeln i land i (i Finland prisindex for konsumtion eller detaljhandelskonsumtion) PMi = det implicita prisindexet for hotell-och restaurangnaringen i land i pe i = konsumtionsprisindex i land i K30 = andelen personer under 30 år av befolkningen i lagstadgad konsumtionsålder i land i K55 = andelen over 55 år av befolkningen i lagstadgad ålder i land i u = arbetsloshetsnivån i land i TU = nettointakterna från turismen (turistinkomsterna - turistutgifterna enligt 1985 års prisnivå) per invånare i lagstadgad ålder i land i. For att elasticiteten skall kunna beraknas har variabeln standardiserats genom au man tillfogat en konstant, vilket gor au variabeln antar enbart positiva varden. BU = utbudsvariabler (BU = antal butiker och RE = antal restauranger per invånare i lagstadgad ålder) och j = Finland, Norge, Sverige - 330-
Mb = en dummy-variabel som mater mellanolets effekter i Sverige, och som antar viirdet 1 under åren -, och i ovrigt viirdet O. På basen av den landsspecifika analysen ser det ut som om alkoholkonsumtionsutvecklingen i samtliga OECD-Hinder i huvudsak skulle kunna forklaras med de allmanna faktorer som ingår i modellen. Darfor gick jag in for att prova hur mycket av skillnaderna i konsumtionsnivå mellan landerna som kan forklaras med dessa faktorer. For att de ekonomiska faktorerna i analyser av det har slaget skall vara jamforbara måste man mata konsumenternas inkomster utgående från den faktiska kopkraften, och beakta skillnaderna i prisnivå mellan landerna, samt eliminera effekterna av valutakursforandringar. Detta skedde utgående från OECD:s index over konsumenternas reella kopkraft, alkoholdryckernas prisnivåindex (for år 1985) samt från fasta valutakurser (for år 1985). Som oberoende variabler anvandes, forutom inkomster och priser, samma faktorer som anvants i de landsspecifika analyserna. Som forklarande faktorer anvandes dessutom ett antal dummy-variabler, som matte den effekt landsspecifika siirdrag har på konsumtionsnivån. Den dummy-variabel som forklarar konsumtionen i land i antar vardet 1 betriiffande observationema for landet i, och i annat fall vardet O. Dessa dummy-variabler kan av matematiska skal inte vara fler an n-l till antalet, eftersom materialet består av n lander. Den modeli som forklarar skillnadema i konsumtionsnivå har foljande utseende: diir E = konsumtionen av ren alkohol per invånare i lagstadgad dryckesålder i liter q = inkomstnivåkoefficient for år 1985 (USA = 1) Q = index for den privata konsumtionen per invånare, US dollar enligt 1985 års prisnivå och valutakurser (1985 = 100) p = prisnivåkoefficient inom detaljhandeln med alkoholdrycker for år 1985 (USA = 1) PAlPe = realprisindex for alkoholen inom detaijhandeln (1985 = 100) K30 = andelen personer under 30 år av befolkningen i lagstadgad konsumtionsålder K55 = andelen personer over 55 år av befolkningen i lagstadgad konsumtionsålder U = standardiserad arbetsloshetsnivå TU = nettointiikter från turismen i fasta priser, US dollar per invånare (skalan sådan att variabeln ar storre an 1) BU = antalet alkoholmonopolbutiker per 100 000 invånare Mb = dummy-variabel som mater effekterna av mellanolsperioden i Sverige D = dummy-variabel som mater effekterna av de landsspecifika faktorerna, och som anger tid, som anger alla de lander som ingår i det kombinerade materialet k som anger lander med monopol (Finland, Norge, Sverige) r som anger Sverige. Variablernas varde antar positiva viirden storre an nol!, utom i de fall då dummy-variablema antar vardet o. Samtliga resultat som beror OECD-landerna har publicerats i den finskspråkiga rapporten, och behandias dador inte dess utforligare i den har artikeln. Det framgår av rapporten att man inte på ett tillfredsstallande satt med denna modeli kan forklara den utveckling som skett i Sverige, vare sig nar det galler totalkonsumtionen eller detaljhandeln. Sverige var också ett av de få lander, till skillnad från Finland, dar effekterna av de landsspecifika faktorerna (vilka mattes med en landsspecifik dummy-variabel) i betydande grad inverkade dampande på alkoholkonsumtionen - trots att alkoholsystemen i Finland och Sverige inte namnvart skiljer sig från varandra. Den viktigaste orsaken till svårigheterna att få totalkonsumtionen i Sverige att passa in i modellen torde ligga i den stora forandring som skett i konsumtionsstrukturen, fr.a. under 1980-talet. Av den har orsaken beslot jag mig for att i stallet analysera den svenska konsumtionen sarskilt for varje dryckeskategori, for att darigenom lattare kunna beakta de strukturella forandringarna. Svenskarna dricker allt mindre starkt Man har i Sverige åtminstone sedan mediet av 1950-talet sålt starkol (av skatteklass III) med 5.5 volymprocent, och ol med c. 3.3 volymprocent (av skatteklass IlA). I oktober borjade man salufora mellanol (av skatteklass IlB), med 4.3 volymprocent. Detta drogs emellertid in i juli. Ol klass IlA och IlB bildar alltså inedanstående - 331 -
analys tillsamrnans den andra skatteklassen. Den alkoholkonsumtion som går genom detaljhandeln var annu år 1976 storre i Sverige an i Finland, raknat som ren alkohol per invånare over 14 år. Man sålde då annu mellanol i Sverige, och nivåskillnaderna var minst betraffande olforsaljningen och storst betraffande spritdrycker. Det att mellanolet drogs in i mitten av sankte for en lång tid detaljforsaljningen av ol till 1.3-1.4 liter, for att i slutet av 1980-talet nastan igen nå upp till 1976 års nivå. Fram till år hade detaljforsaljningen av ren alkohol per invånare over 15 år i Finland stigit till 7.3 liter (vilket var mer an i Sverige 1976), medan den i Sverige hade sjunkit till 5.3 liter. Okningen i detaljforsaljningen berodde i Finland nastan enbart på okningen i olforsaljningen (fr.a. mellanol), medan minskningen i Sverige nastan enbart berodde på minskningen i forsaljningen av spritdrycker (figur 1). Utskankningskonsumtionen har i Sverige alltid varit avsevart lagre an i Finland. Under åren 1976-90 stod den svenska utskankningen for enbart 60 % av motsvarande i Finland. År 1976 var skillnaderna storst i fråga om spritdrycker och minst i fråga om ol. Fram till år sjonk utskankningen av spritdrycker och vin i Finland, men samtidigt steg såval forsaljningen av ol som den sammanlagda utskankningen. I Sverige sjonk utskankningen av spritdrycker, samtidigt som både forsiiljningen av svaga viner och den sammanlagda utskankningen steg. År kan man saga att skillnaderna ino m utskankningen var storst nar det galler ol och minst nar det galler viner 1 (figur 1). Konsumtionsstrukturen var år 1976 med andra ord ungefar densamma i bagge landerna. Om vi utgår från totalkonsumtionen, matt i ren alkohot var spritdryckernas andel 50 % i Sverige och 47 % i Finland, vinets 18 % i Sverige och 15 % i Finland samt olets 32 % i Sverige och 39 % i Finland. Det att man i Sverige drog in mellanolet och pris massigt borjade gynna svaga viner forandrade fr.a. forhållandet mellan spritdrycker och viner redan i mitten av 1980-talet. I Finland kunde man obs ervera en motsvarande overgång till svaga viner och 1. I berakningarna ar proportionerna for utskanknings- och detaljkonsumtionen av ol klass II desamma som for starkol. Ol vid decennieskiftet 1980-90. Ser vi på totalkonsumtionen år (matt i ren alkohol) var spritdryckernas andel 33 % i Sverige och 36 % i Finland, vinets 29 % i Sverige och 13 % i Finland samt Olets 39 % i Sverige och 50 % i Finland. År 1992 var olets andel av konsumtionen i Finland annu storre. Fordelningen mellan de olika dryckeskategorierna var nu: spritdrycker 30 %, viner 15 % och ol 55 %. Material och metod For att kunna jamfora konsumtionsutvecklingen i Finland och Sverige konstruerades bl.a. efterfrågemodeller skilt for varje dryckeskategori, på basen av data från respektive land. Uppgifterna var från 1964-1987 (Sverige) respektive 1969-1988 (Finland). Åven om observationsperioderna inte ar identiska kan man andå med hjalp av modellerna forklara de forandringar som skett i konsumtionsstrukturen i respektive land. Analysen av de olika dryckeskategorierna gors sarskilt for utskankningen och sarskilt for detaljforsaljningen. I Finland klassificeras de olika dryckerna i åtta olika kategorier: brannvin (VO), cognac, whisky och rom (CWRt likorer, bitters, cocktail (LBC), starkviner (SV), svaga viner (V), long drink (LD), starkai (IV) och mellanol (III). I Sverige ar klassificeringen i ovrigt densamma, men skiljer sig på tre punkter: CWR- och LBCgrupperna betraktas som en enda grupp 'ovriga spritdrycker (SD)'; man salufor inte alls LD-drycker, dvs. long drink, och mellanolet ersatts av allt annat ol an starkat dvs. ol av skatteklass IlA och IlB (OL). Den variabel som skall forklaras ar den mangd ren alkohol som konsumeras per vuxen invånare for varje enskild dryckeskategori. De forklarande variablerna ar i princip desamma som nar det gallde att forklara totalkonsumtionen (se ovan). I stallet for realpriset for den totaia detaljhandelsforsaljningen utgår man från realprisema for varje enskild dryckeskategori och från prisrelationer mellan den kategori som skall forklaras och dess eventuella substitut (= konkurrerande dryckeskategorier). I Finland kan man for det har syftet anvanda sig av de s.k. Divisia-Tornqvist prisindexen. Nar det galler Sverige måste man daremot anvanda sig av det aritmetiska medelpriset på de produkter som ar representativa for varje enskild dryckeskategori. - 332 -
Figur 7. Konsumtionsnivån i Finland och Sverige. Liter 100 % alkohol per myndig invånare DET ALJHANDELN Finland Liter 8~~--------------~ Sverige Liter 8.------------------, 6 6 4 4 2 2 o 1976 1983 1992 o 1976 1983 UTSKANKNINGEN Finland Liter 3.-----------------~ Sverige Liter 3~~--------------~ 2 2 1976 1983 1992 o 1976 1983 Spritdrycker II Viner * Fordelningen mellan detaljhandel och utskankning gjord utgående från starkolets fordelning Kal/or: Oy Aiko Ab: Alkoholstatistisk årsbok 1976-92 Socialstyrelsen, Stockholm: Alkoholstatistik 1976-90 Nordisk Alkoholtidskrift Vol. IO, 1993:6-333 -
TabelI l. Substitutionskoefficienterna for detaljhandeln i Finland* Substitutionsprisrelation Beroende variabel Brannvinl CWR a Brannvinl svagt vin b LBCI starkvin a Andra spritdrl starkvin b a IV-oll mellanol b Alkol mellanol b Brannvin CWR LBC Andra spritdr. tot. Starkvin Svaga viner Starkai Mellanol -0.015 0.019-0.003 0.005-0.011 0.014-0.019 0.008-0.002-0.002 0.003 0.020 a material från åren 1969-88 b material från åren 1969-91 *Eftersom modellen ar linear och variablerna inte ar logaritmiska ar koefficienterna inte elasticiteter. Koefficienten visar hur mycket en forandring på ett indexpoang i den forklarande prisrelationen antingen okar eller minskar konsumtionen i den dryckeskategori som skall forklaras, matt i ren alkohol per vuxen invånare. Modellens elasticiteter ar inte konstanta, utan måste utraknas skilt for varje observationspunkt Ofr tabeli 3). De ovriga variablerna utgjordes av: storleken på hushållens konsumtionsutgifter (dvs. de privata konsumtionsutgifterna i fasta priser per invånare, vilket ar ett mått på hushållens realinkomstutveckling); realpriserna inom hotell- och restaurangnaringen; andelen personer under 30 respektive over 55 år inom den vuxna befolkningen; antalet monopolbutiker per vuxen invånare (som ett mått på regleringen av utbudet), samt en dummy-variabel som skattar effekterna av mellanolsperioden i Sverige (variablen får vardet 1 under perioden -77 och i ovrigt vardet O). Utover dessa variabler anvandes for analysen av det finska materialet dessutom vissa extra variabler. Dessa var (for detaljforsaljningens del): den andel av den vuxna befolkningen i hela landet som bor i torra kommuner (dvs. kommuner som infort mellanolsforbud); den andel av befolkningen som bor i stader, samt ytterligare en dummy-variabel som mater effekterna av den lordagsstangning Alko inforde 1978, som får vardet O fore 1978 och darefter vardet 1. For utskankningens del utgors de extra variablerna, forutom av den andel som bor i stader (jfr ovan), av antalet kundplatser i forhållande till antalet vuxna invånare, såval i samtliga utskankningsrestauranger som i restauranger med B-rattigheter, samt motsvarande for mellanolskrogarnas del. Modellerna estimerades som lineara nivåmodeller (jfr (1) ovan). Utiiver dessa, redan tidigare erhållna, resultat presenteras vissa resultat som bygger på farskare material från Sverige. Dessutom presenteras berakningar som bygger på alternativa elasticitetsantaganden, med vars hjalp man kan skatta den effekt som olika faktorer har på skillnaderna i den svenska respektive finska konsumtionsnivån. I det foljande skall jag granska de viktigaste faktorer som påverkat alkoholkonsumtion i Finland och Sverige samt hur dessa faktorer påverkar alkoholkonsumtionen i vardera landet. Konsumenterna viii ha billig alkohol Ser man på de olika varugrupperna noterar man att de i det finska materialet från 1969-88 klart fordelar sig på sinsemellan konkurrer and e dryckeskategorier. Sådana konkurrerande par ar t.ex. brannvin/cwr-drycker; LBC-dryckerlstarkviner; och starkollmellanol. Att det finns ett konkurrensforhållande ser vi av att prisrelationen mellan den dryckeskategori som skall forklaras och substitutgruppen på ett signifikant satt kan forklara konsumtionen i bagge grupperna. Dessutom ar effekten av en forandring i prisrelationen ungefar lika stor i bagge dryckeskategorierna. Sålunda forklarar t.ex. prisrelationen mellan brannvin och CWR på ett statistiskt signifikant satt konsumtionen av både brannvin och CWRdrycker; variabelns koefficient har namligen nastan samma egenvarde i bagge efterfrågemodellerna och har ett negativt forteeken då man forklarar konsumtionen av brannvin, och ett positivt då man forklarar konsumtionen av CWR-drycker (tabell 1). Man genomforde i Finland efter mitten av Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 70, 1993:6-334 -
Figur 2. Berusningens pris enligt dryckeskategori i Finland och Sverige. Index, svaga viner 100 FINLAND SVERIGE 1983 1992 1988 Briinnvin 1983 1992 1988 1983 1992 1988 Starktil 1983 1992 1988 1983 1992 Mellantil 1988 Mellantil O 100 200 Brannvin = Absolut rent brannvin I Poytaviina Andra spritdrycker = Eau de vie I Gambina Starkvin = VemlOuth (svensk) I Sorbus Viner = Vin EspagnollVin d'algerie (Misket Karlovo) 1988 Kallor: Oy Aiko Ab: Prislistor for detaljhandeln 1.7.63; 1.8.65; 1.6.77; 1.6.83; 1.6.90; 3.6.92. Socialstyrelsen, Stockholm: Alkoholstatistik -90-335 -
1980-talet flera reformer som på ett avgorande satt påverkade pris strukturen, så att man fick det billigaste ruset av svaga viner. Konsumenterna insåg detta snabbt, vilket vi kan se av de modeller som estimerats på basen av material från 1969-91: spritdryckernas viktigaste substitut utgjordes av kategorin svaga viner (figur 2). Resultaten visar alltså entydigt att en del av konsumenterna, i sin jakt efter den typ av produkter som ar både billigast och bast motsvarar deras konsumtionsvanor, by ter dryckeskategori i takt med de forandrade prisrelationerna. Resultaten visar också att konsumenterna inte ens drar sig for att andra på sina vanor ifråga om smak, ifall prisrelationerna forandras tillrackligt mycket. Om etanolen (dvs. alkoholen) i vinet kostar 60-70 % av vad den kostar i brannvinet (från att tidigare ha kostat 75 %), ar det givetvis både naturligt och latt att overgå från spritdrycker till avsevart svagare drycker. Detta ar ett beslut som ytterligare underlattas av att priset på starka cocktails och starkviner, som tidigare varit formånligast, nu ar avsevart hogre an priset på svaga viner (figur 2). For Sveriges del var det inte mojligt att i materialet från 1964-87 hitta motsvarande substitutionspar, med undantag for kategorin ol. Starkolet och mellan61et var också i Sverige klart sinsemellan konkurrerande drycker. Det kan vi se av vardet på den dummy-variabel som mater effekterna av mellanolsperioden. Detta ar namligen positivt (dvs. inverkade konsumtionshojande) i den modell som forklarar mellanolskonsumtionen, och negativt (dvs. inverkade konsumtionsminskande) i den modell som forklarar konsumtionen av starkol. Mellanolsperioden hade inte någon statistiskt signifikant inverkan på konsumtionen av ovriga drycker, och man kunde inte heller finna några andra substitutionspar. Resultaten tyder på att svenskarna inte ar lika ivriga på att leta sig fram till det billigaste ruset. Att detta inte syns i de modeller som forklarar svenskarnas alkoholkonsumtion beror emellertid antagligen på att svenskarna helt enkelt inte behover leta efter det. Under hela undersokningsperioden har det for svenskar varit ett valkant faktum att svaga viner ger den billigaste berusningen. Vinkonsumtionen har mycket riktigt vuxit stadigt under hela perioden. I de modeller som byggts upp utgående från data efter mellanolsperioden kan vi på ett statistiskt signifikant satt forklara TabelI 2. Substitutionskoefficienterna i Sverige på basen av materialet från -90 Prisrelation Brannvinl Andra Starkvinl III-oll svagt vin spritdrl svagt vin II-ol svagt vin Brannvin -0.019 Andra spritdr. -0.013 Starkviner -0.002 Svaga viner 0.004 Starkol -0.015 IIA+IIB-ol 0.023 konsumtionen av brannvin, andra spritdrycker och starkviner med hjiilp av forhållandet mellan priset på den dryckeskategori som skall forklaras och priset på de svaga vinerna. De enda substitutionspar som klart låter sig estimeras ar emellertid brannvin/svaga viner respektive olkategorin, såsom fallet var under perioden 1964-87 (tabell 2). Det forefaller alltså som om de svenska konsumenterna trots allt, i likhet med finnarna, skulle vara prismedvetna i sitt alkoholbruk. Substitutionseffekten under post-mellanolsperioden forklarar emellertid inte varfor t.ex. brannvinskonsumtionen sjonk just under 1980-talet, då brannvinets pris sjonk i forhållande till priset på svaga viner Gfr figur 1 och 2). Smakar Systemets brannvin inte langre? Om vi ser till utvecklingen under 1980-talet ligger den storsta skillnaden mellan Sverige och Finland i sj alva verket i sattet att forhålla sig till spritdrycker. I Sverige var koefficienten for inkomstvariabeln negativ nar det giiller samtliga drycker starkare an svaga viner, medan den i Finland var positiv. I detaljhandelsforsiiljningen av starkviner var inkomstkoefficienten negativ i Finland, om an inte statistiskt signifikant (tabell 3). En negativ inkomstkoefficient innebar enligt teorin att det ror sig om en s.k. mindre varderad nyttighet (inferior good); nar inkomstnivån stiger vill konsumenterna med andra ord inte langre ha produkten ifråga. Nar det giiller spritdrycker kan man emellertid for svenskarnas del knappast tala om en egentlig inferior good. Den negativa inkomstkoefficienten beror antagligen på långsarnma forandringar i - 336 -
TabeJl 3. De viktigaste elasticiteterna i Finland 1988 och i Sverige 1987** Detaljhandeln FINLAND Utskankningen Inkomst Realpris Inkomst Realpris Hotell- och rest. verks. realpris Brannvin 0.71-0.61 1.48-0.31 CWR 0.42-0.91 1.50-1.29-1.56 LBC 1.84-0.71 2.44-1.13-3.31 Starkvin -0.21* -1.02-4.31-10.67 Svaga viner 2.48-0.86 3.38-0.47-2.42 Long drinks 2.66-1.06 5.36-1.75 Starkol 1.78-0.26 1.18-0.31 Mellanol 1.78-0.30-0.55-0.35 Sammanlagt 1.31-0.58 1.39-0.34-0.61 Detaljhandeln SVERIGE Utskankningen Inkomst Realpris Inkomst Realpris Hotell- och rest. verks. realpris Brannvin -2.20-2.74 3.07-5.50-1.49 Andra spritdr. -2.29-1.08 0.08-2.72 Starkvin -1.88-0.33 Svaga viner 1.66-0.13b 3.17-0.14 Starkol 0.99-0.70 3.09 Ol klass II 4.97a -2.35ab **Elasticiteterna måste beraknas skilt for varje observationspunkt.. Ai Elasticiteterna har beraknats utgående från formeln I: = a j Qf, dar Il elasticiteten på den oberoende variabeln i i punkt j koefficienten for den oberoende variabeln i i den lineare modellen vardet på den oberoende variabeln i punkt j vardet på den beroende variabeln i punkt j konstant Eftersom a ar konstant och Q i allmanhet ar liten i borjan av perioden, ar elasticiteterna på motsvarende satt stora i borjan av perioden. * statistiskt icke-signifikant a totalkonsumtionen av ol i skatteklass II b = eget pris I priset inom hotell- och rest.naringen konsumtionsvanorna, vilkas effekter syns i inkomstvariabeln. Man brukar ju utgå ifrån att en konsumtionsstil som domineras av spritdrycker ar inriktad på berusning. Och omvant: ju mindre spritdrycker, desto måttligare och mindre benlsningsinriktat anses alkoholbruket vara. Man skulle alltså på basen av spritdryckernas negativa inkomstkoefficient i Sverige kunna dra den slutsatsen att konsumtionsvanorna redan under langre tid forandrats i en mer central- och sydeuropeisk riktning, praglade av svagare drycker. Spritdryckernas andel av den registrerade totalkonsumtionen av etanol har i Sverige foljaktligen sjunkit med 14 procentenheter på åtta år. Omraknat i konsumtion per Vill<en invånare innebar denna strukturforandring en minskning på nastan en liter i 100 % alkohol. Hall uppgifterna om den våldsamma tillvru<ten i den icke-registerade konsumtionen under 1980- talet håller streck (se t.ex. Osterberg 1991) kan det å andra sidan också handia om en helt annan typ - 337 -
Tabel/ 4. Exempel på alkoholpriserno inom detaljhandeln år, mk Finland Sverige, Prisskill- 1.6. medei- naden pris parvis, % Spritdrycker - Absolut, 50 cl 69.84 13.1 - Koskenkorva, 50 cl 79.00 - Eau-de-vie, 37 cl 72.64 37.0 - Cognac Monopol, 37 cl 99.50 - MacScot Whiskey, 75 cl 114.13 35.8 - Kolmen leijonan viski, 75 cl 155.00 Storkvin - Vermouth, svensk, 75 cl 37.64 15.6 - Aikos vermouth, 75 cl 43.50 - Madeira Fine, 75 cl 54.68 82.9 - Saint John, 75 cl 100.00 - Amontillado, 75 cl 63.00 48.80 29.1 Svaga viner - Vino Tinto Espagnol, 75 cl 21.05 35.4 - Rioja Tinto, 75 cl 28.50 - Vino Blanco Espagnol, 75 cl 24.58 3.7 - Misket Karlovo, 75 cl 25.50 - Cates du Rhone, 75 cl 29.00 31.05-6.6 Storke I - Pripps Blå Export, fiasko 6.59 7.7 - inhemskt ordinart el, fiasko 7.10 Kal/or: Dy Aiko Ab: prislistor fer detaljhandeln 1.6. Socialstyrelsen, Stockholm: Alkoholstotistik 1987- Bank of Finland Bulletin, februari 1991 Tabel/ 5. Exempel på alkoholpriserno inom utskankningen år, mk Koskenkorva, 4 cl Misket Karlovo, 75 cl Inhemskt storkel, 33 cl Renat, 4 cl Finland max sjalv- rest. i rest. i bet ja- allman- specialnings- na pris- prisrest. gruppen gruppen 11.40 16.50 23.30 52.50 79.40 117.50 11.00 15.50 21.00 Sverige medelpriser 01- vin- spritdrycksrestouranger 30.76 Billigoste svaga vinet, 75 cl 68.44 87.65 Inhemskt storkel, 33 cl 21.78 21.01 23.33 Kal/or: Dy Aiko Ab: utskankningspriser 1.1. Socialstyrelsen, Stockholm: Alkoholstotistik 1989- Bank of Finland Bulletin, februari 1991 rar de inhemska priserna? Hall den inhemska prisnivån inte langre svarar mot konsumenternas uppfattning om vad som kan betraktas som skaligt, kan det handa att man inte langre anser hembranning vara ett så allvarligt brott som forut. Det ar skal att komma ihåg att de resultat som presenteras i fortsattningen enbart galler den registrerade konsumtionen. av attitydforandring. Det kan visserligen handa att de siffror som framforts ar overdrivna, men det faktum att antalet registrerade fall av hembranning i polisens statistik okat så explosionsartat (Philipson ), och att man under den senaste tiden avslojat flera regelratta spritfabriker och gjort stora tullbeslag, tyder på att tillvaxten i den icke-registrerade konsumtionen ar reell. Detsamma galler turistspriten; de forsok som gjorts att uppskatta den mangd alkohol turisterna for med sig kanns trovardiga mot bakgrunden av hur mycket turiststrommarna okat. Kanske det ar så att svenskarna blivit så vana vid prisnivån både i grannlanderna (Tyskland, Storbritanninen och Danmark) och soderut, att de inte langre accepte- Finnarna betalar mer for sin sprit - och bryr sig allt mindre om prishojningar Inkomstelasticiteten ar storre i Finland an i Sverige, både nar det galler den totala detaljhandelsforsaljningen och de varugrupper, dar Sverige inom detaljhandelsforsaljningen har en positiv inkomstelasticitet (tabelli). Det innebar med andra ord att finnarna anvander en storre del av sina merinkomster på inkop av alkohol an svenskarna. Också om finnarna alltså ivrigt soker den billigaste alkoholen, påverkas de alkoholmangder de konsumerar inte lika mycket av prisforandringar som de mangder svenskarna konsumerar. Priselasticitetens egenvarde ar mindre i Finland an i Sverige, såval inom de flesta varugrupperna som - 338-
inom den totala detaljhandelsforsaijningen och den totala utskankningen (tabell 3). For finnen år spriten alltid vårt sih pris? Alkoholdryckernas realpriser har under 1980-talet stigit långsammare i Finland an i Sverige (den sammanlagda tillviixten i minutforsaljningen från 1980 till var 8.4 % i Finland och 11 % i Sverige). Skillnaderna var stora i konsumtionstillvaxten: totalkonsumtionen per vuxen invånare vaxte hela 18 % i Finland, medan den i Sverige minskade med 1.4 %. År var prisnivån inom detaljhandeln hogre i Finland an i Sverige, också om prisnivåerna varierade betydligt beroende på dryckeskategori. Storst var skillnaden betraffande brannvin och starkviner (13-15 %) och minst betraffande svaga viner (i praktiken låg de billigaste vinerna i samma prisklass i bagge landerna; tabell 4). Också inom utskankningen ar de svaga vinernas priser i Finland ungefar desamma som priserna på svenska krogar med fri prissattning. I tabeli 5 finns några exempel på restaurangpriser hamtade ur Sveriges alkoholstatistik, jamforda med motsvarande finska priser. For Finlands del uppges enbart utskankningens maximipriser, men medelpriserna skiljer sig inte mycket från dem; t.ex. avvek det medelvarde som utraknats på basen av utskankningspriserna, vagda med forsaijningen, under hosten 1991 enbart 2 % från maximipriserna. Det forefalier alltså som om prisnivån på de finska krogarna under 1980-talet delvis skulle ha gått om den svenska. I de finska sjaivbetjaningsrestaurangerna var priserna på svaga viner annu år lagre an i Sverige. I de dyrare restaurangerna var maximipriserna hogre an de svenska medelpriserna. Ol och spritdrycker kan man emellertid fortfarande kopa avsevart billigare på krogarna i Finland. ValutakursfOrandringarna utgor ett betydande problem i alla prisjamforelser. Den svenska kronan sjonk t.ex. mellan åren 1981 och nastan 25 % i forhållande till den finska marken. Det innebar att pris erna i Sverige, raknat i mark, steg 25 % mindre an om man raknar i kronor. Å andra sidan innebar devalveringen av marken hosten 1991 att den svenska prisnivån på ett par dagar steg nastan 15 % jamfort med medeivardet for år, och denna skillnad har ytterligare utokats av att marken hållits flytande. Detta valutakursproblem kan undvikas genom att man samtidigt jamfor både inkomst- och prisnivån. Man kan darigenom få en uppfattning om hur mycket en medelinkomsttagare i respektive land har råd att kopa i respektive varugrupp. Också det har sattet att rakna stader de slutsatser vi tidigare kom fram till: i detaljhandeln låg vinerna i samma prisklass, medan olet var en aning och de ovriga dryckerna betydligt dyrare i Finland an i Sverige. Inom utskankningen ar vinerna i sin tur dyrare i Finland, medan de ovriga dryckerna ar billigare an i Sverige (jfr tabellerna 4, 5 och 7). Vilka prisskillnaderna, korrigerade på basen av kopkraft, sedan ar i dag - i ett lage dar den allt svårare massarbetslosheten skapar ett hela tiden okande inkomstbortfall - ar något vi kan se forst nar vi fått den slutliga statistiken. Alkoholpriserna inom detaljhandeln har i forhållande till inkomstnivån under nastan hela 1980-talet varit hogre i Finland an i Sverige, medan restaurangpriserna i Finland i sin tur stigit snabbare an i Sverige. Trots detta kan man inte skonja några tecken på en storre overgång till icke-registrerad konsumtion, eller på att kundflykten från krogarna skulle ha varit namnvard. Kanske det ar så att spriten i Finland varit mer yard sitt pris an i Sverige. Nar man i Sverige i borjan av 1960-talet gick in for fri prissattning på krogarna, utan att andå avreglera licenssystemet, steg realpriserna med flera tiotals procent på några år. Detta ledde till att okningen av konsumtionen inom utskankningen avstannade. Dess andel av to~ talkonsumtionen, raknat i ren alkohol, ar i dag drygt 10 %, medan motsvarande andel i Finland ar nastan 25 %. Når mellanolet slopades steg konsumtionen av starkol i Sverige Att det finns ett substitutionsforhållande mellan de olika oltyperna ser vi också av det svenska datamaterialet. Starkolet var i Sverige den end a dryckeskategori som uppvisade en statistiskt signifikant okning i samband med att man drog in mellanolet. På basen av de modeller som gjorts utgående från materialet 1964-87 ser vi att - 339 -
TabelI 6. En hypotetisk bertikning av hur de viktigaste faktorerna påverkar* konsumtionen av ol Konsumtionsnivåskillnaden jtimford med åren 1961-65 Faktisk De bertiknode effekterno (det ltigre alternativet)** Mellanols- Inkomster Real- Substitution Bertiknode forstiljningen priser sammanlagt Ol klass II 1966-76 96.5 95 6.5 1.0 0.5 104-80 10.0-12 11.1-5.9-2.6-904 Starkol 1966-76 61.8-24 6.5 0.2-0.5-17.8-80 362.8 57 11.1-1.8 2.6 68.9 De bertiknode effekterno (det hogre alternativet)*** Ol klass II 1966-76 96.5 95 21.6 3.3 1.1 121-80 10.0-12 36.9 19.6-5.2 0.1 Starkol 1966-76 61.8-24 21.6 0.5-1.1-3 -80 362.8 57 36.9-5.9 5.2 93.2 * De bertiknade effekterno av mellanolsforbudet Noval-Nilssons kalkyl. Den bertiknode effekten av de ovriga faktorerna = den hypotetiska elasticiteten multiplicerad med den oberoende variabel ns nivåskillnad (%) jtimford med åren 1961-65. De faktiska nivåskillnaderna: Inkomster Realpriser II-ol Starkol 1966-76 21.6-3.3-0.5-80 36.9 19.6 5.9 ** de hypotetiska elasticiteterna: inkomstelasticiteten = 0.3; priselasticiteten = - 0.3; substitutionselasticiteten = - 0.2 *** de hypotetiska elasticiteterna: inkomstelasticiteten = 1.0; priselasticiteten = - 1.0; substitutionselasticiteten = -004 mellanolets frishi.ppande minskade konsumtionen av starkol (i ren alkohol per vuxen invånare) med 0.40 liter. Hall mellanolet inte hade varit fritt hade konsumtionen av starkol med andra ord varit i genomsnitt 2,5 gånger storre under åren -77. Den fria forsrujningen av mellanol innebar i sin tur att konsumtionen av II-ol steg med 0.9 liter. Konsumtionen av II-ol hade alltså varit en tredjedel mindre -77, ifall mellanolet inte hade varit fritt. Den nettoeffekt det fria mellanolet hade på okningen av totalkonsumtionen under åren -77 var alltså 0.5 liter, eller c. 7 %, rru<.nat i ren alkohol per vuxen invånare. I tidigare berill.<ningar har man kommit till att nettoeffekten skulle ha varit dubbelt storre (Noval-Nilsson 1984). Orsaken till att skillnaderna mellan de olika bedomningarna av mellanolsperiodens effekter ar så stora forefaller att åtminstone till en del bero på att man i den namnda rapporten av Noval och Nilsson underskattat den inverkan slopandet av mellanolet haft på den ovriga olkonsumtionen. Den snabba och kraftiga overgången till starkol och IlA-Ol syns tydligt t.ex. i statistiken over konsumtionen av ren alkohol per invånare over 15 år: Konsumtionen av 100 % alkohol, liter/invånare som fyllt 15 stark- mellan- IlA- 61 sam- totalkon- 61 61 61 manlagt sumtion 1976 0.21 2.10 0.12 2.43 7.70 0.37 0.95 0.72 2.04 7.32 1978 0.65 1.14 1.79 7.01 Under år var mellanolet bortdraget från forsrujning under ett halvår. Under samma år steg konsumtionen av starkol 76 %, konsumtionen av lia-ol 500 % medan konsumtionen av mellanol sjonk 55 %. Under hela borjan av 1970-talet hade Nordisk Alkoholtidskrift Vol. IO, 1993:6-340-
konsumtionen av TIA-ol sjunkit, medan konsumtionen av starkai var konstant. Nar mellanolet drogs bort steg den genomsnittliga konsumtionen av starkai under åren -80 med ungefar 200 %, jamfort med mellan Olsperioden. Enligt Noval och Nilsson ledde indragningen av mellanolet till att konsumtionen av starkol steg med nastan 100 % jamfort med mellanolsperioden. I deras artikel namns ingenting om vilken inverkan inkomster och priser har haft. Mina egna berakningar, utforda med hypotetiska elasticiteter, visar att inkomst- och prisforandringarna var såpass små att de under den senare perioden bidrog till att oka starkaiskonsumtionen med enbart 5-12 %, jamfort med mellanolsperioden. I Novals och Nilssons analys forblir ungefar en tredjedel av den okning som skett i starkaiskonsumtionen oforklarad (tabell 6). Den har oforklarade okningen, som skett under loppet av några år, kan emellertid inte vara foljden av någonting annat an det substitutionsforhållande som råder mellan ol av olika typ. Nar det svagare olet forsvann overgick konsumenterna till starkare ol. Noval och Nilsson overdriver dessutom i någon mån den effekt tillgången har på konsumtionen av IlA-ol; de forandringar som påverkats av tillgången ar lika stora som de faktiska forandringarna i totalkonsumtionen (tabell 6). Det faktum att okningen av antalet monopolbutiker i Finland (under perioden 1969-88) ledde till en minskning av detaljhandelskonsumtionen av mellanol, och till en okning av starkaiskonsumtionen, stader också antagandet om att det råder ett konkurrensforhållande mellan de olika 01- typema och att distributionsnatet påverkar konsumtionsmonstret. Det har strider inte på något satt mot den utveckling som skedde under åren 1989-92, varvid mellanolskonsumtionen vaxte explosionsartat. Orsakerna till denna senare utveckling ligger framfor allt i att prisstrukturen radikalt forandrades. Anda fram till 1986 steg prisema i de olika olkategoriema i jamn takt, och forandringarna i prisrelationerna uppgick till hogst c. 5 %. Men under åren 1987-92 steg priset på starkol13 % mer an priset på mellanol. Efter detta har alkoholens pris i starkolet varit en fjardedel dyrare an imellanolet, medan skillnaden t.ex. år 1985 annu var c. 10 %. Att distributionsnatet påverkar forsaljningen ser Tabe/l 7. Nivån respektive nivåskillnaderna for de faktorer som forklarar alkoholkonsumtionen i Finland och i Sverige år Finland Nominella inkomster: de privata inkomsterna per invånare, US dollar 104.7 Realinkomster 93.7 Detaljhandelspriser: OECD:s prisnivåindex 120.6 Utskonkningspriser: prisnivåindex med genomsnittliga vikter 73.8 Relationen mellan utskonkningspriser och detaljhandelspriser 52.5 Tillgången: forsoljningsstollen per 100 000 myndiga invånare - monopolbutiker 6.3 - utskonkningsrestauranger 66.8 Konsumtionen av alkoholdrycker: liter 100 % alkohol per inv. som fyllt 15 år - detaljhandeln 7.28 - utskonkningen 2.25 - totalkonsumtionen 9.53 Sverige Finland/ Sverige, % 100.0 4.7 100.0-6.3 100.0 20.6 ;00.0-26.2 100.0-47.5 6.1 3.3 96.6-30.8 5.32 36.8 1.09 106.4 6.41 48.6 Ka/lar: Aiko: Alkoholstatistisk årsbok Utskonkningspriser 3.5.1988 Socialstyrelsen, Stockholm: Alkoholstatistik 1987 och 1988 OECD: National Accounts 1976-1988, Vol. I and II Purchasing power and real expenditures 1985 vi också av att den andel av befolkningen som bor i kommuner som forbjudit forsaljning av mellanol i livsmedelsaffarema på ett statistiskt signifikant satt kan forklara konsumtionen av mellanol. Daremot har antalet "torra" kommuner inte haft någon inverkan på totalkonsumtionen av alkoholdrycker. TiIIgång och pris forkiarar mindre an halften av nivåskillnaderna Det satt på vilket olika faktorer inverkar på alkoholkonsumtionens nivå kan analyseras t.ex. med hjalp av elasticiteten. Forst beriiknar vi hur stora Nordisk Alkoholtidskrift Vol. IO, 1993:6-341 -
TabelI 8. De relativa nivåskillnaderna i alkoholkonsumtionen och i de faktorer som ev. kan forklara den, samt olika faktorers inverkan på konsumtionens nivåskillnader år Nivåskillnad % Detaljhandeln: Inkomstnivå Finland/Sverige -2.8 Prisnivå Finland/Sverige 20.6 Tillganglighet 3.3 beraknad effekt sammanlagt, % Faktisk nivåskillnad, % Icke forklarad nivåskillnad, % Elasticitetetsvardenas variationsintervall Effekt på konsumtionens nivåskillnad min max min max 1.5 0.5-4.2 -la -1.5-0.5-30.9-10.3 0.1 0.3 0.3 1.0-33.6-10.7 36.8 36.8 106.0 53.2 Utskankningen: Inkomstnivå Finland/Sverige -2.8 Prisnivå Finland/Sverige -26.2 Tillganglighet -30.8 beraknad effekt sammanlagt, % Faktisk nivåskillnad, % Icke forklarad nivåskillnad, % 2.0 1.5-5.0-4.2-0.5-1.0 13.3 26.2 0.3 0.1-9.2-3.1 2.3 17.2 10604 10604 101.8 76.1 differenserha ar mellan Finland och Sverige ifråga om de viktigaste forldarande variablerna. Darefter uppskattar vi med hjalp av elasticiteten hur stor inverkan dessa differenser har på skillnaderna i konsumtionsnivå. I tabell 7 ser vi de relativa skillnaderna for de variablers del som kanske kan forklara nivåskillnaderna mellan Finland och Sverige nar det galler konsumtionen inom detaljhandeln respektive utskankningen år. Inkomstnivån mats med hjalp av de faktiska, totala konsumtionsutgifterna. Ser vi på de nominella inkomsterna per invånare ar skillnaden inte storre an knappt 5 procent till Finlands fordel. Om vi daremot beaktar att de totala konsumtionsutgifternas prisnivå i Finland ar 12 % hogre an i Sverige, kommer vi till en nivåskillnad på 6 procent till Sveriges fordel, matt med realinkomsterna. Enligt den prisjamforelse OECD gjorde år (OECD 1992) var alkoholpriserna i detaljhandeln i Finland 40 % hogre an i Sverige. Detta forefalier taget i overkant, t.ex. mot bakgrunden av siffrorna i tabell 4. En1igt den prisjamforelse OECD gjorde 1985 var skillnaden det året 13 %. Om man på basen av det beraknar skilinaden i prisnivå, med beaktande av prisforandringarna i Finland och Sverige under åren 1986-90 samt valutakursforandringarna, kommer man till en prisdifferens på 20,6 år. Ser vi på tabell 4 ar det en siffra som verkar trovardig. Det finns, t.ex. från OECD:s sida, inga fardiga prisnivåindex med vars hjalp man kunde analysera effekterna av skillnaderna i utskankningspriserna, utan dessa har enbart beraknats på basen av hela hotell- och restaurangnaringen. Då man beraknar prisdifferensen måste man besluta sig for vems konsumtionspreferenser det ar man utgår ifrån, finnarnas eller svenskarnas. År skiljde sig finnar och svenskar avsevart från varandra nar det gallde konsumtionsvanorna inom utskankningen, speciellt ifråga om viner och spritdrycker. I Finland var spritdryckernas andel av utskankningen 28 %, medan den i Sverige var 21 %. For vinernas del var proportionerna 6 % respektive 19 %, och for olets del 66 % och 60 %. Skillnaden i prisnivå inom utskankningen ar i storleksklassen någon procentenhet, beroende på vilka vikter vi anvander. }amforelsen mellan prisnivåerna i Finland och Sverige har gjorts utgående från landernas vagda medeivarden. Resultaten visar att utskankningspriserna i Fin1and år var i genomsnitt en fjardedellagre an i Sverige. I tabell 8 redovisas två alternativa berakningar, utgående från olika elasticitetsantaganden, av hur de olika faktorerna inverkar på konsumtionen inom detaljhandeln respektive utskankningen. Elasticiteterna har inte beraknats på basen av någon speciell analys. De ovre och undre grans erna Nordisk Alkoholtidskrift Vol. IO, 1993:6-342-
har valts så, att de till sin storlek ar plausibla (dvs. att de representerar elasticiteter man utgått ifrån i många andra undersokningar). Alternativet min (minimum) ar en kombination av elasticiteter vars forklarande andel ar liten, medan alternativet max (maximum) ar en kombination vars forklarande andel ar storre. Också i det senare fallet borde konsumtionen inom detaljhandeln, som en foljd av skillnader i inkomster, tillgång och framfor allt prisnivå, vara lagre i Finland an i Sverige. Men i verkligheten ar detaljhandeln i Finland 37 % storre an i Sverige, vilket innebar att nivåskillnaderna i detaljhandeln år berodde på helt andra faktorer. Inom utskankningen ar situationen densamma: konsumtionen borde i Finland vara enbart 17 % storre an i Sverige, medan skillnaden i verkligheten ar storre an 100 % (tabell 8). Skillnaderna i restaurangkonsumtionen har en lång historia Det att man drog bort mellanolet från marknaden har inte langre under 1980-talet påverkat utvecklingen i Sverige. Den kraftiga minskningen for spritdryckernas del ar den viktigaste och nastan enda orsaken till att både detaljhandelskonsumtionen och totalkonsumtionen i Sverige gick ned under 1980-talet (fig. 1). Daremot kan vi inte med siikerhet saga om spritdryckernas minskade popularitet beror på att dryckesvanorna blivit mera europeiska eller på att hembranningens, smugglingens och turistspritens andel i stallet skulle ha okat, eller om det ar ett resultat av alia faktorer tillsamrnans. Det ar också svårt att hitta en entydig orsak till nivåskillnaden i restaurangkonsumtionen i Sverige och Finland. Uppenbarligen handlar det om en kombination av kulturella skillnader som går långt tillbaka i tiden och skillnader i ekonomisk utveckling och utskankningspolitik. Enligt somliga experter borjade den finska och den svenska krogkulturen gå skilda vagar redan på 1910- och 20-talet. Som ett resultat av forbudslagen borjade mat- och dryckeskulturen på de finska krogarna forfalia, och dessa effekter har varit mycket långvariga (se t.ex. Sillanpaa: Ravintolan uusi aika (Nya tider for restaurangen)). I Sverige skedde ingen motsvarighet till detta. Också narhistorien uppvisar liknande skillnader, speciellt på 1960-talet. Då overgav man i Sverige systemet med maximipriser inom utskankningen, vilket ledde till att framfor allt spritdryckernas krogpriser steg mycket kraftigt i mitten av decenniet. Samtidigt inledde man i Finland ett experiment med olrestauranger, genom att man grundade over etthundra vin- och Olkrogar, i huvudsak ianslutning till turistforetag på landsbygden. Restaurangkonsumtionen har darigenom utvecklat sig på olika satt i de båda landerna and a sedan 1960-talet. Den snabba hojningen av realpris erna i Sverige under 1970- och 80-talet enbart kompletterade den chockeffekt som hade fororsakats av prishojningarna på 1960-talet. Matt i ren alkohol var restaurangkonsumtionen år 1970 i stort sett densamma som år 1960, dvs. ungefar 0.3 liter/myndig invånare. Det innebar mindre an halften av motsvarande i Finland, trots att priserna på starkai och fr.a. viner i forhållande till inkomsterna var lagre an i Finland, och trots att antalet utskankningsrestauranger per myndig invånare var i stort sett detsamma i bagge landerna. Efter 1970 steg restaurangkonsumtionen i Sverige långsamt, men nåd de forst i slutet av 1980-talet den nivå man i Finland hade uppnått redan i slutet av 19S0-talet. Tillgången utgjorde ingen broms, eftersom antalet krogar per myndig invånare nastan tredubblades under denna tidsperiod. I Finland har restaurangkonsumtionen, matt i ren alkohol, åtminstone sedan borjan av 1960-talet varit både storre och vuxit snabbare an i Sverige, också om det så gott som hela tiden funnits avsevart farre krogar. Daremot har realpriserna på spritdrycker och starkai åtminstone på 1970- och 1980-talet stigit betydligt långsammare an i Sverige. Det blir intressant att se om depressionen, och den sankning av inkomstnivån den ekonomiska politiken åstadkommit, kommer att leda till liknande chockeffekter på restaurangkonsumtionen som prishojningarna i Sverige på 1960-talet. I Finland har restaurangkonsumtionen sjunkit i två års tid, och man antar att det ar en trend som kommer att fortsatta. Det ar i och for sig inte unikt att konsumtionen går ner, men de tidigare tillbakagångarna har varit både mindre och vant snabbare an den nuvarande. - 343-
Sammandrag Annu år 1976 var totalkonsumtionen av alkohol i Sverige storre an i Finland, samtidigt som konsumtionsstrukturen var ungefar densamma i båda landerna. Vid ingången till år hade konsumtionen per vw<en invånare i Finland stigit med mer an 1.3 liter, medan den i Sverige hade sjunkit ungefar lika mycket. bkningen i Finland berodde nastan uteslutande på den okade konsumtionen av mellanol, medan minskningen i Sverige i sin tur nastan enbart berodde på minskningen av spritdryckskonsumtionen.i det finska datamaterialet från 1969-88 fordelar sig dryckeskategorierna i konkurrerande par: brannvin/cwr-drycker; LBC-drycker/starkvin; svaga viner/long drinks samt starkollmellanol. Nar prisrelationerna forandras overgår en del av konsumenterna i sin jakt efter de optimala produkterna från en varugrupp till en annan. I slutet av 1980-talet har man prismassigt gynnat svaga viner och mellanol, vilket gjort att man i Finland numera får den billigaste berusningen just av dessa dryckesgrupper. Effekterna av detta kan ses i de modeller som gjorts upp på basen av materialet från 1969-91: de svaga vinerna och brannvinet utgor numera ett sinsemellan konkurrerande substitutionspar, dar brannvinet blivit den forlorande parten. I det svenska materialet från 1964-87 gick det inte att hitta motsvarande substitutionspar, med undantag av olen. Den viktigaste orsaken torde ligga i det faktum att de svenska konsumenterna inte har behovt leta efter det billigaste alternativet. De svaga vinerna har under hela observationsperioden varit formånligast. Vinkonsumtionen har foljaktligen vuxit stadigt från borjan av 1960-talet till slutet av 1980-talet. Trenden med okande vinkonsumtion och minskande brannvinskonsumtion upphorde så gott som helt under senare halften av 1980-talet, då priserna på svaga viner steg betydligt snabbare an priset på brannvin. I de modeller som gjorts for perioden efter mellanolet, dvs. -90, bildar de svaga vinerna och brannvinet också i Sverige ett sinsemellan konkurrerande substitutionspar. I Sverige ar inkomstelasticiteten for samtliga drycker som ar starkare an svaga viner negativ, medan den i Finland ar positiv. I Sverige har konsumtionen av alia typer av spritdrycker foljaktligen minskat under hela 1980-talet. Man kan emellertid inte med sakerhet saga om orsaken ligger i en forandring av konsumtionsvanorna, eller i okningen av hembranningens, smugglingens och turistspritens andel, eller eventuelit i en kombination av samtliga faktorer. Inkomstelasticiteterna ar i de flesta dryckesgrupperna storre i Finland an i Sverige. Det innebar med andra ord att finlandarna anvander en storre del av sina merinkomster på alkohol an svenskarna. Å andra sidan påverkas finlandarnas konsumtionsnivå mindre av prisforandringar an svenskarnas, genom att priselasticitetens egenvarde i de flesta dryckeskategorierna ar mindre an i Sverige. Prisnivån inom detaljhandeln var år hogre i Finland an i Sverige. Daremot var utskankningspris erna i Finland avsevart lagre i Finland, med undantag av de svaga vinerna. Alkoholpriserna har under 1980-talet stigit snabbare i Finland an i Sverige. Det ledde andå inte i Finland till någon storre overgång till icke-registrerad konsumtion, eller till någon namnvard kundflykt från krogarna. Det ar forst nu med depression och massarbetsloshet som alkoholkonsumtionen gått ner, specielit betraffande utskankningen år 1991. Resultaten visar att slopandet av mellanolet i Sverige ledde till att totalkonsumtionen, matt i ren alkohol per vuxen invånare, sjonk drygt 0.5 liter, eller ungefar 7 procent. Man har i tidigare undersokningar kommit till att mellanolsperiodens effekt på totalkonsumtionen skulle ha varit dubbelt storre (Noval & Nilsson 1984). Det forefaller som om Noval och Nilsson i sin analys skulle ha underskattat den overgång till starkare olsorter som slopandet av mellanolet ledde till. Man kan forklara ungefar halften av skillnaden i konsumtionsnivå mellan Sverige och Finland år med hjalp av skillnader i inkomst- och prisnivå respektive tillgång. Detaljhandelsforsaljningen borde i Finland vara 10-30 procent mindre an i Sverige, framfor allt som en foljd av den hoga prisnivån i Finland. I verkligheten ar detaljhandelsforsaljningen emellertid 20 procent storre an i Sverige. Utskankningen borde på motsvarande satt vara enbart 2-17 procent storre an i Sverige, men i verkligheten ar skilinaden over 90 procent. Det att mellanolet slopades har inte langre under 1980-talet påverkat utvecklingen i Sverige. Den viktigaste, och i det narmaste enda, orsaken till att konsumtionen i Sverige har minskat ar att - 344-
spritdryckernas popularitet så drastiskt har minskat under 1980-talet. Det ar svårt att hitta någon klar och entydig orsak till detta. Utskankningen har under flera decennier varit mindre i Sverige an i Finland. Det beror till stor del på att regleringen av restaurangnaringen varit helt olika i de två landerna. KALLOR Oversattning: Thomas Rosenberg AIkoholstatistisk årsbok 1976-1992, Oy AIko Ab, Helsinki -1993 AIkoholstatistik -90. Socialstyrelsen, StockholmlOrebro 1967-1992 Anniskeluhinnasto 1.1.90 ja 3.5.88 (Utskiinkningspriser 1.1.90 och 3.5.88). Oy AIko Ab, Helsinki Bank of Finland Bulletin February 1991. Finlands Bank, Helsingfors National Accounts -88 Volume I and II. OECD, Paris Noval, Stanley & Nilsson, Tom: Mellanolets effekter på konsumtionsnivån och tillvaxten hos den totala konsumtionen. I Tom Nilsson (red.): Når mellanolet forsvann. Samhallsvetenskapliga institutionen, Universitetet i Linkoping, 1984 Purchasing power and real expenditures 1985. OECD, Paris 1987 Salomaa, Jukka: AIkoholin kulutus eriiissa OECD-maissa vuosina 1960-87. (AIkohoIkonsumtionen i vissa OECD-lander åren 1960-87). AIkon taloudellisen tutkimuksen- ja suunnitteluyksikon tutkimusseloste. Oy AIko Ab, Helsinki Salomaa, Jukka: AIkoholijuomien kulutusrakenne ja sita selittavat tekijiit 1980-luvun lopulla. (AIkohoIkonsumtionens struktur och bakomliggande faktorer i slutet av 1980-talet). Tutkimusseloste n:o 21. AIkon alkoholipoliittinen suunnitteluja tiedotusyksikko. Oy AIko Ab, Helsinki Sillanpaa, Merja: Ravintolan uusi aika. (Nya tider for restaurangen). Hotelli- ja ravintolaneuvosto r.y., Helsinki 1991 Viihittiiismyyntihinnastot (Detaljhandelspriser) 1.7.63, 1.8.65, 1.6.77, 1.6.83, 1.6.90, 3.6.92. Oy AIko Ab, Helsinki. ENGLISH SUMMARY Neither medium-strength beer nor price explains the discrepancy in alcohol consumption between Finland and Sweden (Varken mellanol eller prisnivå forklarar konsumtionsskillnaderna mellan Finland och Sverige) In 1976, total consumption of alcohol was higher in Sweden than in Finland, and the structure of consumption was the same in both countries. By, consumption, calculated per person aged 18 or over, had risen by over 1.3 litres in Finland and fallen in Sweden by the same amount. The increase in consumption in Finland was attributed to an increase in consumption of mediumstrength beer, whereas the drop in Sweden was attributed to a reduction in consumption of spirits. In the models for data collected in 1969-88, the beverage groups in Finland are divided into mutually competitive pairs: spirits and BWRs (brandy, whiskey, rum); LBCs (liqueurs, bitters, cocktails) and fortified wines; wines and long drinks; and beers. In their efforts to get their money's worth, som e consumers switch between groups as prices change. Pricing in the late 19805 favoured wines and medium-strength beer. As aresult, these provide the cheapest way of getting intoxicated in Finland today. The consequences are reflected in models constructed using the data for 1969-91: in these, wines and spirits are a mutually competitive substitute pair, with spirits losing out. There is no such substitute pair in the Swedish data for 1964-87, with the exception of beers, most likely because Swedish drinkers have not needed to search for a drink that would allow them to get drunk at the lowest cost. In Sweden prices were lowest for wines throughout the study period. Consumption of wines rose consistently from the early 19605 to the late 19805. The increase in the consumption of wines and the drop in that of spirits came to a halt in the latter half of the 19805, when the prices of wines rose much more sharply than did those of spirits. In the models constructed using the data for the post medium-strength beer period (-90), wines and spirits were a mutually competitive substitute pair in Sweden, too. In Sweden the income flexibility of all dr~nks stronger than wines is negative; in Finland positive. Indeed, consumption of all strong drinks fell in Sweden throughout the 19805. But still it is impossible to state categorically - 345 -