GWA ARTIKELSERIE Titel: Nyhetsbrev Rättområde: Arbetsrätt Författare: Gärde Wesslau Advokatbyrås Arbetsrättsgrupp Datum: Juli, 2011 Då var sommaren åter här och några veckors ledighet väntar de flesta av oss. Likt förra året förser arbetsrättsgruppen inom Gärde Wesslau Er med ett nyhetsbrev för stunder i hängmattan. Nyhetsbrevet innehåller information om Arbetsdomstolens dom i målet mellan DO och SAS (AD nr 37/2011), den svenska 67-årsregeln, information om ändrade regler om övertid samt slutligen information om AD nr 30/2011 gällande förhållandet mellan anställningsskyddslagens regler om omplaceringsskyldighet och turlistor. Glad sommar önskar Gärde Wesslau! INNEHÅLL 1 DO mötte SAS i Arbetsdomstolen... 2 2 EU-domstolen prövar den svenska 67-årsregeln... 3 3 Ändrade regler om övertid... 4 4 Förhållandet omplaceringsskyldighet och turordningslistor AD 2011 nr 30... 5
1 DO MÖTTE SAS I ARBETSDOMSTOLEN Den 24-25 februari 2011 möttes DO och SAS i Arbetsdomstolen. DO hade stämt flygbolaget för bl.a. åldersdiskriminering och brott mot anställningsskyddslagen (LAS) sedan 25 personer anmält att de blivit uppsagda på grund av sin ålder. Bakgrunden är i korthet SAS beslut att säga upp 49 kabinanställda på grund av arbetsbrist. Samtliga uppsagda hade fyllt eller skulle fylla 60 år under uppsägningstiden. Merparten av de uppsagda var kvinnor. Enligt SAS var anledningen till att just denna grupp skulle sägas upp att kabinpersonal som har fyllt 60 år har rätt att ta ut sin tjänstepension och att de därmed har sin försörjning tryggad. SAS hävdade att man genom uppsägningarna av äldre vill komma till rätta med vad bolaget anser vara en icke-ändamålsenlig åldersstruktur på kabinpersonalen. Man menade vidare att de yngre arbetstagarna skulle fått gå ut i arbetslöshet, om de vanliga turordningsreglerna enligt lag följts. SAS beslut att säga upp personalen grundas på en avtalsturlista som gjorts upp tillsammans med den lokala fackklubben. Avtalsturlistan innebär ett avsteg från turordningsreglerna i LAS. SAS hade även förhandlat bort de uppsagdas förtursrätt till återanställning. Diskrimineringslagen förbjuder åldersdiskriminering i arbetslivet och målet i AD rör hur EU-rättens förbud mot åldersdiskriminering skall tolkas. Fråga är bl.a. om uppsägningarna skall anses som direkt eller indirekt diskriminerande samt i vad mån lokala parter på arbetsmarknaden kan formulera egna socialpolitiska mål som skiljer sig från dem som lagstiftaren har gett uttryck för i LAS och diskrimineringslagen. 2(7)
Arbetsdomstolen har nu i sin nyligen meddelade dom (AD nr 37/2011) ansett att uppsägningarna av de 25 pensionsberättigade kabinarbetstagare fyllda 60 år, enligt en avtalsturlista överenskommen mellan SAS och facket, stred mot förbudet mot diskriminering på grund av ålder i diskrimineringslagen. De vidtagna uppsägningarna var, enligt Arbetsdomstolen, vare sig lämpliga eller nödvändiga. Uppsägningarna ogiltigförklarades och de arbetstagare som fört talan tilldömdes skadestånd om 125 000 kronor. SAS skall således totalt betala 4 miljoner kronor i skadestånd jämte ombudskostnader trots att man varit överens med facket. SAS har meddelat att man kommer att rätta sig efter domen och erbjuda de uppsagda fortsatt arbete. Detta rättsfall kan sannolikt många bolag dra stor lärdom av framöver. 2 EU-DOMSTOLEN PRÖVAR DEN SVENSKA 67-ÅRSREGELN Enligt 33 anställningsskyddslagen har en arbetsgivaren rätt att skilja en arbetstagare från sin anställning när denne fyllt 67 år. EU-domstolen kommer nu att pröva om denna regel strider mot EU-rätten. Bakgrunden är att Södertörns tingsrätt har begärt förhandsbesked från EUdomstolen i två frågor som rör 67-årsregeln. Frågorna har att göra med förbudet mot åldersdiskriminering. Det aktuella målet vid tingsrätten rör en person vars anställning avslutades när denne fyllde 67 år. Personen i fråga hade arbetat deltid och fick därför en låg pension. Tingsrätten vill ha ett besked från EU-domstolen om 67-årsregeln är berättigad trots att den särbehandlar anställda på grund av ålder. Tingsrätten vill också ha besked om 67-årsregeln går utöver vad som är lämpligt och nödvändigt för att 3(7)
uppnå syftet med bestämmelsen. Särskilt mot bakgrund av att regeln inte tar hänsyn till nivån på den uppsagdas pension. 3 ÄNDRADE REGLER OM ÖVERTID Den 18 maj 2011 antog riksdagen regeringens proposition om förenklingar i arbetstidslagen och arbetsmiljölagen. Ändringarna innebär i huvudsak att man tar bort kravet på dispens från Arbetsmiljöverket för uttag av ytterligare övertid och mertid. Av lagtexten i arbetstidlagen skall det direkt framgå under vilka förutsättningar extra övertid och extra mertid får tas ut. Under ett kalenderår får extra övertid eller extra mertid tas ut med högst 150 timmar per arbetstagare. Detta under förutsättning att det finns särskilda skäl och situationen inte kan lösas på annat rimligt sätt. Fråga är i huvudsak om tillfälliga arbetstoppar eller andra oförutsedda händelser såsom t.ex. sjukdom. Genom ändringen tar man bort möjligheten att få dispens från reglerna om övertid på högst 48 timmar per fyra veckor eller högst 50 timmar per kalendermånad. Efter lagändringen krävs det inte längre tillstånd från Arbetsmiljöverket för s.k. nödfallsövertid som skall pågå längre tid än två dygn. Eftersom reglerna kan missbrukas har man infört en möjlighet för skyddsombud att göra framställningar till arbetsgivaren om arbetstidslagen inte följs. Vidare införs möjligheten att få den frågan prövad av Arbetsmiljöverket. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet var emot lagändringarna. De menar att det kan finnas risk för ett ökat övertidsuttag samt att den svenska kollektivavtalsmodellen försvagas. 4(7)
De nya reglerna börjar gälla den 1 augusti 2011 4 FÖRHÅLLANDET OMPLACERINGSSKYLDIGHET OCH TURORDNINGSLISTOR AD 2011 NR 30 Den 13 april 2011 avgjorde Arbetsdomstolen målet mellan Industrifacket Metall och Cargotec Sweden med Teknikarbetsgivarna. Förbundet stämde truckmontören för brott mot LAS sedan ett antal personer sagts upp på grund av arbetsbrist utan hänsyn till turlistor. Till grund för uppsägningarna låg en kraftigt minskad orderingång som tvingade Cargotec att omorganisera verksamheten. En del av verksamheten var truckmontering som bedrevs i Ljungby och Lidhult. Efter beslut om att truckmonteringen i Ljungby skulle flyttas till Lidhult erbjöds ett antal av montörerna att flytta med verksamheten fyra mil bort. Ett fåtal erbjöds istället anställning på en annan avdelning i Ljungby. De som varken erbjöds flytt eller avdelningsbyte sades upp pga. arbetsbrist. Cargotec tog ingen hänsyn till turlistor i något av besluten vilket i praktiken innebär att man sade upp de för bolaget minst attraktiva arbetstagarna. Arbetsdomstolen hade att avgöra frågan om bolaget i och med omorganiseringen åsidosatt turordningsreglerna enligt LAS 22 eller i övrigt agerat i strid mot grunderna för LAS eller god sed på arbetsmarknaden. Vad gäller omplaceringen till Lidhult hävdade Förbundet att LAS 7, om arbetsgivarens omplaceringsskyldighet, inte kunde tillämpas eftersom de nya tjänsterna inte fanns tillgängliga vid tidpunkten för uppsägningsbeslutet. Därför skulle anställningarna på den nya orten ses som nyanställningar där turordningsreglerna tillämpas. I vart fall menade förbundet att de två 5(7)
närliggande avdelningarna i Ljungby skulle ses som ett driftställe och därmed omfattas av turordningsreglerna. Cargotec å andra sidan menade att eftersom man kände till att tjänsterna i Lidhult skulle finnas tillgängliga inom överskådlig framtid omfattades de av LAS 7 och att man, eftersom det rör sig om en annan driftsenhet, inte är bunden av turordningsreglerna. Inte heller den närliggande avdelningen i Ljungby var enligt bolaget samma driftsenhet, eftersom avdelningarna var belägna i olika byggnader mm. Arbetsdomstolen konstaterade att uppsägning på grund av arbetsbrist får ske först när möjligheterna till omplacering enligt LAS 7 uttömts. Man tillägger att vid omplaceringar till annat driftställe är arbetsgivaren inte skyldig att följa turlistor förutsatt att god sed på arbetsmarknaden följs. Cargotecs beslut att säga upp personer utifrån företagets bästa ansågs inte strida mot god sed på arbetsmarknaden. Med hänvisning till praxis gör rätten bedömningen att tjänst som arbetsgivaren vet kommer finnas tillgänglig vid uppsägningens ikraftträdande omfattas av omplaceringsskyldigheten i LAS 7. Det kan tilläggas att två av Arbetsdomstolens ledamöter var skiljaktiga i frågan om god sed. De ansåg att arbetsgivare för att hålla sig till god sed på arbetsmarknaden ska beakta anställningens längd och att Cargotec inte gjort detta. Vad gäller frågan om vad som räknas som en driftsenhet anser rätten att det är snarare geografiska, än organisatoriska, faktorer som avgör. Vid bedömningen ska vikt främst läggas vid om verksamheterna ligger på samma fastighet och om fastigheterna är inhägnade. I det aktuella fallet ansågs verksamheterna vara två driftsenheter trots att de var belägna 100 meter från varandra och hade gemensam administration. Tilläggas kan att bedömningen endast blir aktuell om 6(7)
arbetstagarorganisationen inte begärt gemensam turordningslista senast vid förhandlingen enligt LAS 29. 4.1 Slutsatser Vid uppsägning på grund av arbetsbrist tillämpas turordningsreglerna i LAS 22 först när möjligheterna till omplacering till annan driftsenhet enligt LAS 7 är uttömda. Det innebär att arbetsgivaren i princip är fri att omplacera individuellt efter vad som är bäst för företaget och slipper ta hänsyn till anställningens längd. I bedömningen av vad som utgör annan driftsenhet har de geografiska faktorerna störst betydelse och då i första hand om verksamheterna är belägna på samma fastighet och om fastigheterna är inhägnade. Kontaktpersoner: Stockholm Carl Erik Setterberg, carlerik.setterberg@garde.se Göteborg Camilla Wikland, camilla.wikland@garde.se Jönköping Krister Havert, krister.havert@garde.se Borås Martin Bergander, martin.bergander@garde.se Helsingborg Jessica Stålhammar, jessica.stalhammar@garde.se 7(7)