Kommunledningsförvaltningen

Vattenvårdsprojektet - lokal planering och organisation för förbättring av övergödnings- och föroreningssituationen i Varnumsviken och Ölmeviken i norra Vänern som ett kunskapsunderlag och en modell för lokala vattenvårdsåtgärder med effekt på Västerhavet Kommunledningsförvaltningen

2

Vattenvårdsprojektet - lokal planering och organisation för förbättring av övergödnings- och föroreningssituationen i Varnumsviken och Ölmeviken i norra Vänern som ett kunskapsunderlag och en modell för lokala vattenvårdsåtgärder med effekt på Västerhavet Lokal åtgärdsstrategi och lokala miljömål Kommunledningsförvaltningen

2

Kommunledningsförvaltningen Stefan Johansson/Johanna Bengtson stefan.johansson@kristinehamn.se johanna.bengtson@kristinehamn.se RAPPORT REMISSVERSION 1(126) Vattenvårdsprojektet KRISTINEHAMNS KOMMUN E-post kommunen@kristinehamn.se Organisationsnr 212000-1868 Postadress 1. Kommunledningsförvaltningen 681 84 Kristinehamn Besöksadress Uroxen Kungsgatan 30 Telefon 0550-880 00 vx Fax 0550-880 11 Bankgiro 110-0213 PlusGiro 111 00-5

2(126) Vattenvårdsprojektet: Lokal planering och organisation för förbättring av övergödnings- och föroreningssituationen i Varnumsviken och Ölmeviken i norra Vänern som ett kunskapsunderlag och en modell för lokala vattenvårdsåtgärder med effekt på Västerhavet

3(126) Sammanfattning Bojorten på Vänern. Foto: Kristinehamns kommun Kristinhamns kommun har under 2009-2012 genomfört ett vattenvårdsprojekt Lokal planering och organisation för förbättring av övergödnings- och föroreningssituationen i Varnumsviken och Ölmeviken i norra Vänern som ett kunskapsunderlag och en modell för lokala vattenvårdsåtgärder med effekt på Västerhavet med stöd av LOVA och bidrag från Vattenmyndigheten. Vikarna är två av flera övergödda vikar i kommunen och tillhör de mest övergödda vattnen i både Värmland och Vänern. Ett viktigt syfte med projektet har varit att ta fram lokala miljömål för förbättring av den ekologiska statusen i vikarna. Utifrån sett kan man häpna över den fria tillgången till rent vatten och hur vi tar den för givet. I ett land med Sveriges förutsättningar är man inte van vid att betrakta vatten som en sårbar resurs. Vänern är ett viktigt akvatiskt ekosystem och en ekonomisk resurs för kommunen och regionen kring sjön. Sjön ger möjlighet till rekreation och upplevelser. Vattenmyndighetens klassning otillfredsställande gav oss en tankeställare inför projektstarten. Nu ser vi det dock som möjligt att påverka ekosystemen i vikarna genom att minska tillförseln av näringsämnen och på så sätt göra vikarnas vatten klarare och miljön mer naturlig och i bättre balans för växt- och djurlivet. Ett viktigt mål med projektet har varit att ta fram en organisation och arbetsform, eller arbetsmodell, med lokala arbetsgrupper som kan fungera som samverkansorgan för vattenförekomsterna Varnumsviken och Ölmeviken. Inledande möten med industrier, lantbrukare och organisationer ägde rum för både Varnumsviken och Ölmeviken 2009. Dessa två vikar har sedan projektstarten varsin aktiv arbetsgrupp, med representanter från de båda område-

4(126) nas olika sammansättningar av intressentgrupper. Projektets andra syfte eller mål har varit att genom kommunal arbetsgrupp ta fram planeringsunderlag för lokala miljömål och åtgärder som skall förbättra vattnets status. Ett tredje har varit att de lokala arbetsgrupperna och den kommunala arbetsgruppen tillsammans med specialister ta fram ett mer detaljerat planeringsunderlag än tidigare med mer kunskaper om vikarnas avrinningsområden. I denna rapport finns redovisat arbetet med en organisation, en åtgärdsstrategi och ett lokalt planeringsunderlag för att kostnadseffektiva och realistiska åtgärder skall kunna genomföras för att förbättra den ekologiska statusen i vikarna. I tabellen nedan sammanfattas tre scenarion. Effekter är angivna i årsmedel, över en tioårsperiod (2012-2021). Se vidare bilaga 7. Såvitt vi kan avgöra idag innebär nollalternativet ingen ytterligare försämring av miljön, men betyder också att vi misslyckats med målet att närma oss en god, respektive måttlig, status. Positiva sociala effekter av statusförbättringen uteblir också vid ett nollalternativ, t.ex. går vi miste om en förbättring av badvattnet, ett bättre fritidsfiske och trivsammare rekreationsmiljöer i allmänhet, alltihop faktorer som tycks vara viktiga för hur både besökare och innevånare trivs i Kristinehamn. De åtgärder och mål som finns med i planen har bedömts genom miljöanalys och kommunen gör bedömningen att den inte definierar projekt eller verksamheter som leder till betydande miljöpåverkan. Dagsläget Utveckling mot God och Måttlig status Nollalternativ Scenario 1 Scenario 2 Scenario 3 N P N P N P N P Belastning på Vänern: Årsbelastning Varnumsviken 102,8 2,2 98,5 1,9 97,5 1,8 96,5 1,7 Ton/ år Ölmeviken 75,6 5,8 69,2 5,5 61,1 5,2 54,7 4,8 Sänkning Varnumsviken 0,0 0,0 4,4 0,3 5,4 0,4 6,3 0,5 Ton/ år Ölmeviken 0,0 0,0 6,4 0,4 14,4 0,6 20,8 1,0 Belastning på Västerhavet: Årsbelastning Varnumsviken 58,6 0,8 56,1 0,7 55,5 0,6 55,0 0,6 Ton/ år Ölmeviken 43,1 2,1 39,4 2,0 34,8 1,9 31,2 1,7 Sänkning Varnumsviken - - 2,5 0,1 3,1 0,2 3,6 0,2 Ton/ år Ölmeviken - - 3,6 0,1 8,2 0,2 11,9 0,4

5(126) Innehåll Vattenvårdsprojektet: Lokal planering och organisation för förbättring av övergödnings- och föroreningssituationen i Varnumsviken och Ölmeviken i norra Vänern som ett kunskapsunderlag och en modell för lokala vattenvårdsåtgärder med effekt på Västerhavet...2 1 Bakgrund och problemställning...7 1.1 Utgångspunkter för arbetet med vattenvårdsstrategi... 8 1.1.1 Lokalt miljömålsarbete sedan 2008... 8 1.1.2 Miljökvalitetsnormerna för vatten och planeringen... 8 1.1.3 Strandnära boende... 9 1.2 Organisation... 9 1.2.1 Lokala arbetsgrupper... 9 1.2.2 Lokalt arbete med kommunal arbetsgrupp... 10 1.2.3 Samarbete med specialister och myndigheter... 10 1.3 Avgränsning... 11 1.3.1 Varnumsviken... 11 1.3.2 Ölmeviken... 13 2 er, åtgärder och mål...15 2.1 Övergripande vision... 16 2.2 Punktkällor och kommunalt VA... 16 2.2.1 Fosfor... 16 2.2.2 Kväve... 19 2.3 Fritidsbåtar... 21 2.3.1 Fosfor... 21 2.3.2 Kväve... 22 2.4 Enskilda avlopp... 22 2.4.1 Fosfor... 22 2.4.2 Kväve... 24 2.5 Jordbruk och skogsbruk... 25 2.5.1 Fosfor... 25 2.5.2 Kväve... 36 3 Strategins påverkan på samhälle och miljö...40 3.1 Tillväxt och sysselsättning... 40 3.2 Målens betydelse för övriga program och andra miljömål... 41 3.2.1 Vattenvårdsplan för Vänern... 41 3.2.2 Miljömål som påverkas av åtgärderna... 42 3.2.3 Regionala miljömål... 42 3.2.4 Natura 2000-området Ölmeviken... 45 3.2.5 Områden av riksintresse... 47 3.3 Uppföljning... 48 3.4 Behovsbedömning... 48 4 Faktadel...49 4.1 Uppstart av lokal samverkan... 49 4.2 Sammanställning av befintligt underlag Varnumsviken... 50 4.2.1 Fosforhalter i Varnumsviken... 51 4.2.2 Kvävehalter i Varnumsviken... 51 4.2.3 Tillförsel av fosfor till Varnumsviken... 52 4.2.4 Tillförsel av kväve till Varnumsviken... 52 4.2.5 SMED (Svensk MiljöEmmisionsData)... 53 4.3 Utvidgad källfördelningsanalys, provtagning och kontroll... 53 4.3.1 Markanvändning... 53 4.3.2 Vålösundet... 57

6(126) 4.3.3 Provtagning i Varnan med tillflöden... 66 4.3.4 Ökad upplösning av delavrinningsområden... 69 4.3.5 Provtagning i mindre vattendrag... 71 4.3.6 Dagvatten... 74 4.3.7 Punktkällor... 77 4.3.8 Enskilda avlopp... 84 4.3.9 Fritidsbåtar... 88 4.3.10 Jordbruket... 91 4.3.11 Djurhållning... 97 4.3.12 Skogsbruk... 99 4.3.13 GIS-skikt... 100 4.3.14 Kan man förändra ekosystem?... 101 4.4 Befintligt underlag samt fortsatt källfördelningsanalys Ölmeviken 102 4.4.1 Grumligheten... 102 4.4.2 Djurlivet... 103 4.4.3 Vattenkontroll i Ölmeviken... 106 4.4.4 Näringsämnen i Ölmeviken... 107 4.4.5 Hur mycket näring till Ölmeviken?... 108 4.4.6 Var kommer näringen från till Ölmeviken?... 108 4.4.7 Enskilda avlopp... 110 4.4.8 Jordbruksmarkens påverkan... 112 4.4.9 Djurhållning... 117 4.4.10 Skogsbrukets inverkan... 118 4.5 Relaterade ämnen, projekt och arbeten... 119 4.5.1 Vattenprovtagning Varnumsviken och Ölmeviken 2010-2011... 119 4.5.2 Fiskvägar/kontinuitet... 119 4.5.3 Retention... 120 4.5.4 Hur värderar man Vänern i Kristinehamn?... 120 4.5.5 Examensarbete, teknisk retentionshöjning i invallningsområden.. 120 4.5.6 Översvämningsfrågor... 120 4.5.7 Ökad hävd och åtgärder mot igenväxning... 121 4.5.8 Greppa Näringen... 121 4.5.9 Effektivare näring... 121 4.5.10 Exempel från andra vattenvårdsprojekt... 121 4.5.11 Vattenvård i Glumman... 122 4.5.12 Miljögifter och screening... 122 4.6 Kostnader... 123 4.7 Bidrag... 123 5 Referenser: litteratur, tidskrifter och internet...124 6 Bilagor...126 1. Översiktskarta 2. Belastningsberäkning av kväve och fosfor, DHI 2012 3. Ölme- och Varnumsviken 2010-2011, Alcontrol 2012 4. Understanding of the value of ecosystem services for more sustainable water strategy, Linköpings universitet 2011 5. Utformningsförslag, våtmarker. Rådgivning av Naturcentrum. 6. Åtgärdsförslag, vattendrag och retention: kartor och bilder 7. Åtgärdsscenarion 1-3: effekter och kostnader 8. Bidrag och styrmedel för åtgärder 9. Lokal demokrati, mötessammanfattning 2010 2011

7(126) 1 Bakgrund och problemställning Varnumsviken och Ölmeviken i nordöstra delen av Vänern är två av flera övergödda vikar i Kristinehamns kommun. Ölmeviken och Varnumsviken hör till de mest övergödda vattnen i både Värmland och Vänern i stort, enligt Vattenmyndighetens kartläggning. Vattenmyndigheten har nyligen klassat vattnets status i vikarna som otillfredsställande. Otillfredsställande ekologisk status är två statusklasser lägre än målet god ekologisk status vilket upplevs som en stor skillnad och en stor utmaning att förbättra till. Även vattnet i Vålösundet, den delen av vattenförekomsten som förbinder Varnumsviken med Stor-Vänern, har klassats som otillfredsställande. I Stor-Vänern har man redan uppnått god ekologisk status men trots detta påverkar förhållandena i vikarna Stor-Vänern och även havet genom avrinningen via Göta älv. Kommunen har p.g.a. dessa förhållanden installerat kväverening vid sitt avloppsreningsverk Fiskartorpet och på så sätt minskat kvävetillförseln till havet från flera tätorter i kommunen (Kristinehamn, Ölme och Björneborg). Åtgärden har dock inte varit tillräcklig. Under 2009-2011 har i ett projekt en organisationsmodell, en åtgärdsstrategi liksom ett lokalt planeringsunderlag prövats och gjorts för att ytterligare kostnadseffektiva åtgärder vid vikarna skall kunna genomföras. Ett viktigt syfte med projektet har varit att ta fram lokala miljömål för att lokalt förbättra vattnet i vikarna, minska den nuvarande belastningen av fosfor och kväve på Vänern, liksom minska tillförseln av näringsämnen och miljögifter till havet. Inledande möten med industrier, lantbrukare och organisationer ägde rum för både Varnumsviken och Ölmeviken 2009. Figur 1. Vattenområdenas ekologiska status (biologiska faktorer), bedömd av Vattenmyndigheten Västerhavet utifrån miljöövervakningsdata. Kartan är hämtad från Vattenkartan www.viss.lansstyrelsen.se.

8(126) 1.1 Utgångspunkter för arbetet med vattenvårdsstrategi 1.1.1 Lokalt miljömålsarbete sedan 2008 Kommunstyrelsen beslutade 2008 om en plan för långsiktig hållbar utveckling för det fortsatta strategiska arbetet med lokal miljömål. I underlaget till beslutet finns förslag på lokala miljömål utifrån de regionala delmålen för ingen övergödning med tanke på de övergödda vikarna som finns i kommunen. Tidigare antog kommunen ett miljöskyddsprogram 1990 som en åtgärdsstrategi för miljöarbetet i kommunen i vilket även vattenfrågan är belyst. Frågan om vatten har även funnits med som en del i kommunens översiktsplanering, som senast i planen från 2006. Kommunstyrelsens strategi 2008 formulerades enligt nedan: EU-s vattendirektiv håller på att införas i Sverige. Vattenmyndigheter har bildats och på länsstyrelsen pågår mycket arbete med det nya regelverket. I direktivet finns god ekologisk status, vattenråd (sammansatt av politiker, tjänstemän, organisationer och näringsliv) och åtgärdsprogram som centrala begrepp. Kommunerna kommer att få en allt viktigare roll i arbetet med åtgärdsprogram och att hantera sådana program. För Kristinehamn som har flera påverkade sjöar och vattendrag liksom övergödningsproblem är en övergripande planering och administration av lokala vattenråd både bra och nödvändig för verksamheten.. 2009 och 2010 erhöll kommunen projektanslag från Vattenmyndigheten och Länsstyrelsen (LOVA) för vidare analys av möjligheter att arbeta med att förbättra vattenkvaliteten i Varnumsviken och Ölmeviken. I och med att denna åtgärdsstrategi även kommer att fungera som lokala miljömål för ett par övergödda vikar så är den i linje med vad kommunstyrelsen ansåg 2008. Den ger konkreta och mer detaljerade förslag om hur man kan minska påverkan av framför allt näringsämnen på vikarna. 1.1.2 Miljökvalitetsnormerna för vatten och planeringen Miljökvalitetsnormerna för vatten utgör en planeringsförutsättning som måste inarbetas vid all planläggning och byggande. Kommunens planinstrument används både för att tydliggöra hur hänsyn ska tas och förankra lämpliga åtgärder men också för att påverka mål och inriktningar för framtida insatser inom vattenförvaltningen. Vattenförvaltning och plan- och bygglagen (PBL) är två parallella system och i den kommunala planeringen visas samspelet på ett påtagligt sätt. Det finns flera mål och krav i PBL som har anknytning till vattenförsörjning och vattenhushållning med inriktning så att en långsiktig god hushållning med bl.a. vatten uppnås. Kommunen har ansvar för planering och VA-försörjning, är verksamhetsutövare och ansvarig för annan kommunteknik, har ansvar och tillsyn inom bygg och miljö, samt är en viktig lokal utförare av åtgärdsprogram. Inför planläggning ska kommunen utreda och ta ställning till om planens genomförande kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Samråd ska ske med länsstyrelsen och andra tillsynsmyndigheter. Vid behovsbedömningen är det nödvändigt att identifiera och tydliggöra hur och på vilket sätt vattenmiljön berörs av planen och om det finns risk för att miljökvalitetsnormen inte kommer att följas. Planering omfattar både översiktsplanering och detaljplanering. I översiktsplanen skall tydligt redovisas med text och kartor de vattenområden som har dålig vattenkvalitet och som därför måste beaktas vid planering och byggande. I planen analyseras miljöproblemen i de vatten

9(126) som inte når god status, och kommunens mål, rekommendationer och strategier för hur påverkan på vattenkvaliteten ska hanteras i efterföljande planer och beslut. Miljökvalitetsnormerna beaktas när markanvändning och riktlinjer föreslås. Konsekvenserna av de föreslagna strategierna analyseras. 1.1.3 Strandnära boende Planeringsavdelningen arbetar med att ta fram ett tematiskt tillägg till översiktsplanen gällande strandnära boende och strandskydd. Arbetet är tänkt att resultera i ett tematiskt tillägg till översiktsplanen. Arbetet består av två delar som delvis går i varandra: Dels arbetet med strandnära boende där kommunen ska ta ställning till hur befintliga fritidshusområden ska regleras. Till grund för uppdraget finns det uttalat i den kommuntäckande översiktsplanen att kommunen ska möjliggöra för dem som så önskar att utveckla sitt boende inom de områden som i gällande planer är avsatta för fritidsboende, om detta kan ske utan att väsentliga allmänna och enskilda intressen äventyras. Till syvende och sist är det en fråga om vilken ekonomisk belastning kommunen är beredd att åta sig. En enskild bedömning för varje område avser man därmed göra efter att en heltäckande översyn är utarbetad. Den andra delen av arbetet tar sin utgångspunkt i 2009 års förändrande strandskyddslagstiftning. Varje kommun ska i sin översiktsplan peka ut s.k. landsbygdsutvecklingsområden i vilka en utveckling av landsbygden särskilt ska uppmuntras och underlättas. Endast områden som är av ett sådant slag och har en så begränsad omfattning att strandskyddets syften fortfarande tillgodoses långsiktigt och som endast har liten betydelse för att tillgodose strandskyddets syften (dvs. att förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv försämras eller om livsbetingelserna för djur- och växtlivet påverkas på ett oacceptabelt sätt) får utpekas som landsbygdsutvecklingsområden. Utöver strandskyddsfrågorna har även miljökvalitetsnormer för vatten, som tillkom år 2009, stor betydelse för utvecklingen av strandnära boende. Normerna innebär ett ansvar att anpassa planeringen till vattenmiljösituationen i området. För områden som Varnumsviken och Ölmeviken, där vattenkvaliteten inte håller god status, gäller idag att planeringen inte skall medföra ytterligare försämring. Under kommande förvaltningscykler i vattendirektivet kommer regelverket att förtydligas och utvecklas mot förbättringsåtgärder. De åtgärder som tagits fram under vattenmiljöprojektet ligger enligt vår åsikt i linje med hur man kan arbeta med förbättring av vattenkvaliteten i framtida planering. 1.2 Organisation 1.2.1 Lokala arbetsgrupper Ett viktigt syfte med projektet har varit är att ta fram en organisation och arbetsform, eller arbetsmodell, med lokala arbetsgrupper som kan fungera som samverkansorgan för vattenförekomsterna Varnumsviken och Ölmeviken. Det är viktigt att förankra vattenvården tidigt i åtgärdsprocessen för att på så sätt åstadkomma en förståelse och vilja att frivilligt vidta åtgärder. Detta sätt att arbeta har tidigare varit framgångsrikt för andra miljöåtgärder och kan fungera som en bra modell för lokala åtgärdsprogram och avlastar myndigheternas tillsynsfunktioner med mycket arbete. Förutom den samverkande och delaktiga arbetsprocessen får man i detta sätt att jobba ett forum för kunskapsförsörjning, specialistmedverkan och redovisning av fakta. Det kan behövas arbetsgrupper eller forum, utredningar även för andra vattenföre-

10(126) komster i kommunen (t.ex. Visman) men arbetet med dessa ligger inte så långt fram som för Varnumsviken och Ölmeviken. Dessa två vikar har sedan projektstarten varsin aktiv arbetsgrupp, med representanter från de båda områdenas olika sammansättningar av intressentgrupper. Grupperna räknas formellt inte som vattenråd utan drivs som lokala arbetsgrupper under Vänerns vattenråds organisation. Kommunen står som sammankallande för grupperna. Se vidare bilaga 9. Organisationer som representeras är bl.a. Lantbrukarnas Riksförbund, Sveriges Naturskyddsförening, Sveriges Ornitologiska Förening, Svartebergs stugägareförening, Vänerns fiskareförbund, Christinehamns Motorbåtsklubb, Christinehamns Segelsällskap, Akzo Nobel/Casco Adhesives AB, Vänerhamn AB, Statoil AB och Värmevärden AB. Bland deltagarna kan nämnas Klas Vallhagen, Thorbjörn Larsson, Olle Andersson, Emil Holmquist, Anette Falk, Bengt Brunsell, Roger Jonasson, Bo Lindberg, Peter Westerlund, Bengt Hedberg, Birger Hedberg, Carl-Gustaf Holmquist, Peter Berg, Ola Berg, Patrik Norström, Anders Andersson, Erik Andersson, Ulf T Carlsson, Lars-Peter Jansson, Carl-Erik Holmlin, Tony Kvick och Carina Lindholm. I Ölmegruppen kan också särskilt nämnas Lennart Lindeström som varit engagerad i arbetet, som ekologikunnig rådgivare och eldsjäl, sedan projektets tidigaste början. 1.2.2 Lokalt arbete med kommunal arbetsgrupp Projektets andra syfte har varit att genom kommunal arbetsgrupp ta fram planeringsunderlag för lokala miljömål och åtgärder som skall förbättra vattnets status i två övergödda vänervikar, Varnumsviken och Ölmeviken, för att minska tillförseln av näringsämnen och miljögifter till havet. Nätverket har bland annat bestått av representanter från kommunledningskontoret: Stefan Johansson och Johanna Bengtson, från tekniska förvaltningen: Eva Larsson, Per Lidén, Jenny Olsson, Anita Larsson, Conny Wolbe och Börje Nilsson, miljö- och hälsoskydd: Per Anesäter, Kirsti Lindemark-Jansson, Linda Nilsson och Eddie Persson, GIS- och mätfunktionen: Erica Bernhardsson och Kerstin Strömdahl, planavdelningen: Torbjörn Gustafsson och hans efterträdare Calle Alexandersson, samt näringslivssamverkan: Elsa Lund Magnussen. Arbetet har letts av miljösamordnare Stefan Johansson och ekolog Johanna Bengtson som också arbetat med denna rapport, gjort grundläggande utredningar och undersökningar och planerat arbetet inom projektet. Projektet ägs av kommunstyrelsen och kommunledningsförvaltningen. 1.2.3 Samarbete med specialister och myndigheter Problembilden för Varnumsviken är komplicerad då påverkan sker från flera olika källor tätort, landsbygdsbebyggelse, industri, jordbruk, skog, sediment etc. För Ölmeviken är problembilden en annan då det till stor del rör sig om påverkan från landsbygdsbebyggelse och jordbruk. Ett tredje syfte i projektet har varit att de lokala arbetsgrupperna och den kommunala arbetsgruppen tillsammans med specialister skall ta fram ett mer detaljerat planeringsunderlag än tidigare med mer kunskaper om vikarna. Målet är att åstadkomma en lokalt anpassad åtgärdsstrategi och modell för lämpliga och kostnadseffektiva åtgärder för att kunna förbättra vattnet vad gäller övergödning och miljögifter både lokalt i vikarna och i havet.

11(126) Inför och under framtagandet har Länsstyrelsens tjänstemän och specialister på vattenmiljöoch lantbruksfrågor varit delaktiga i uppläggningen av arbetet med strategi och åtgärder. Här kan nämnas Henrik Wapen, Märet Engström, Karin debeer, Grete Algesten, Gunnar Lagerqvist, Niklas Wahlström och Anna Bjureus. Agneta Christensen och Sara Peilot på Vänerns vattenvårdsförbund, där kommunen är medlem, och Hans Oscarsson och hans efterträdare Karin Olsson på Vattenmyndigheten har också bistått arbetet. Kommunen har upphandlat och skrivit avtal med konsulterna Vattenkompetensgruppen, där de inblandade varit Ann- Charlotte Norborg Carlsson, Susanne Holmström, Fredrik Holmberg och Marcus Andersson på Alcontrol Laboratories, Dick Karlsson och Cecilia Wennberg, DHI, Jens Morin och John Persson, Naturcentrum AB. Medins Biologi AB ingår också i gruppen. Vattenkompetensgruppen har bidragit med vattenprovtagning och analys, modellering av källfördelning samt kunskaper om olika åtgärder. 1.3 Avgränsning Vi har i projektet valt att fokusera på två vikar i kommunen där vattenkvaliteten inte uppnår god status enligt vattendirektivet. Förutsättningarna i områdena gör att de kan fungera som pilotområden för arbetet med vattenkvalitet i hela Kristinehamns kommun. Varnumsviken, som berörs av många olika intressen och en komplex problembild, fungerar som mall för utredningar av områden med tätort och industrier, medan jordbruksbygden i Ölmeviken ger ett testområde för planering av åtgärder i landsbygdsmiljö. Skillnaderna i kunskapsläge mellan de båda vikarna, vad gäller källfördelningen, har lett till att arbetsgången i Ölmeviken varit mer åtgärdsinriktad än i Varnumsviken, där arbetet har varit mer inriktat på utredning och undersökning. 1.3.1 Varnumsviken Varnumsviken är en vackert belägen vik där Kristinehamn som stad funnits sedan 1642 då drottning Kristina gav staden stadsrättigheterna. Kristinehamn har varit en stor utskeppningshamn för järn från Värmlands Bergslag och vattnet mycket betydelsefullt för utvecklingen och tillväxten både för staden och bygden. Bro var ett av de första järnbruken i Varnums församling och anlades vid Varnumsviken i slutet av 1500-talet där Kristinehamn nu ligger. Vid vattendraget Varnan med biflöden, anlades under 1600-talet järnbruken Spjutbäcken, Älvbron, Niklasdamm och Vassgårda. Hur var statusen på den tiden? Förmodligen bättre eftersom WC och konstgödsel knappast fanns, men man kan nog säga att påverkan på vattnet kanske började på allvar någon gång vid den här tiden. I vilket fall så är viken idag övergödd enligt vattenkvalitetsnormen och påverkan från tätorten på vikens vatten nu synliggjord på ett sätt som det är tveksamt om man funderade på under 1600-talet. Vikens ekologiska och kemiska status grundar sig dels på en övergödningssituation, dels på föroreningar knutna till miljögifter som släppts ut, släpps ut och diffust lakar ut från förorenade eller påverkade områden vid viken. Det finns i viken sediment som är störda av oljeföroreningar, vilka bidrar till mängden material för nedbrytning. Denna leder till syrefria och syrefattiga perioder då näringsämnen läcker från sedimenten och ger upphov till internbelastning. Ungefär 30 % av den fosfor som tillförs viken stannar kvar såsom sediment eller biomassa. I viken finns också stora vassområden som synliggör den påverkan som näringsämnena har. Stränderna har man förstås använt för bebyggelse, industrier, andra anläggningar och hamnar. Här finns sommarstugor, flera industrier såsom Cascos limfabrik, båtvarv, båtmotortillverk-

12(126) ning, turbintillverkning m.m. Hamn finns, eller har funnits, på båda stränderna. Idag är oljehamnen på den västra sidan nerlagd. I hamnen på östra stranden har utvecklingen åter tagit fart, bl.a. genom en multimodal terminal där man kombinerar fartygstrafik med järnväg och lastbilar. Det finns då även några äldre strandnära upplag med muddermassor som kan påverka vattnet. Upplagen håller på att miljösäkras och det största, den s.k. Sannatippen som även användes som stadens soptipp in på 1970-talet, håller på att sluttäckas med aska och rötslam. På den gamla tippen utvecklas för närvarande till en ny stadsdel i Kristinehamn. Förutom fjärrvärmeverk finns en idrottsarena och ett nytt badhus. Ett äldreboende blev klart 2011. Grönytor i form av fotbollsplaner och ett naturområde intill Vänerns strand utvecklas till en grönstruktur med bra kontakt med vattnet. Här finns en tidigare vänervik som det finns funderingar på att använda som våtmark för att minska utsläppet av näringsämnen från industrin. Från de stora vattendragen, Varnan och biflödet Lötälven kommer, enligt de beräkningar som gjorts i den samordnade recipientkontrollen för norra Vänern, i stora drag 80 % av den fosfor som tillförs viken från diffusa källor inklusive utsläpp från enskilda avlopp på landsbygden. (recipientkontroll är en kontrollverksamhet som sker i samverkan mellan industri och kommuner). Den övriga kända andelen, 20 %, i recipentkontrollens beräkningar, står kommunens avloppsreningsverk för. I den källfördelningsanalys som gjorts i detta projekt står kommunens reningsverk för 27 %, ställt mot den nu förfinade beräkningen av bidrag från det stora antalet övriga källor i avrinningsområdet, vilka finns redovisade i denna version. Bland dessa källor finns några industrier, hamn och andra anläggningar som påverkar vikens vatten. Andra källor är belastning från jordbruksmark, enskilda avlopp och skog. Tätorten i sig påverkar vattnet i viken genom att dagvatten från nederbörd via tak på byggnader, dräneringar och hårdgjorda ytor drar med sig föroreningar från trafik och spill i industriområden till viken. Omfattningen av fosforbelastningen har dock varit okänd utöver kunskapen om att dagvatten inne i tätorten är den dominerande fosforkällan. En kartläggning har nu sammanställts och dagvattnets påverkan är påtaglig. Lämpliga åtgärder och kontroll föreslås och behöver utredas mera. Varnan kommer från skogsmarken nordost om Kristinehamn och är ett vattendrag med god ekologisk status. Det har funnits misstanke om någon form av påverkan på vattendraget inne i tätorten sedan översvämningen 2000-2001, en fråga som nu är belyst. Nyligen gjordes en utredning av vattenkvaliteten i ett av biflödena till Varnan (Vassgårdaälven) och det konstaterades flera äldre och dåliga enskilda avloppsanläggningar i detta delavrinningsområde. Förutom åtgärdsarbete med befintliga dåliga avlopp vid älven så har tankarna om att restaurera ett tidigare våtmarksområde vuxit sig starkare i kommunen. Vattnet i Lötälven, som är ett övergött vattendrag, rinner genom områden med en stor andel jordbruksmark. Denna vattenförekomst behöver förbättringsåtgärder i sig, och eftersom den påverkar vattnet i Varnumsviken så är det lämpligt att den finns med även i en åtgärdsstrategi för att förbättra statusen i viken. De enskilda avloppen i Lötälvens delavrinningsområde har tidigare inventerats. Fastighetsägarna har genomfört åtgärder med efterföljande rening, ofta i form av markbäddar. Vattendraget innehåller både rätade sträckor och sträckor med naturligt och meandrande lopp, vilket gör den även ur naturvårdssynpunkt och för utvecklingen av biologisk mångfald intressant för åtgärder. Åkrarna ligger ofta mycket nära vattendraget. Kantzoner med trädridåer, våtmarker, sidodammar, tvåfasdiken etc. kan vara lämpliga åtgärder här längs med älven. Det finns även flera mindre vattendrag som rinner till viken och vars bidrag av näringsämnen hittills inte är känt. Dessa har inte varit kartlagda och kvantifierade i den samordnade recipi-

13(126) entkontrollen men några bör omfattas av kontroll och vara med i en åtgärdsstrategi för viken. Små vattendrag kan bidra med stor påverkan vad gäller näringsämnen och de kan samtidigt vara enkla att åtgärda t.ex. genom anläggande av kantzoner, våtmarker, fosforfällor, etc. Vålösundet, söder om Varnumsviken, är inte idag en egen vattenförekomst men en vattenmiljö som med ledning av äldre provtagningar har annorlunda vatten jämfört med Varnumsviken och Stor-Vänern. Här transporteras, vid gynnsamma vindar och strömmar, renare vatten in från Stor-Vänern och blandas med det mer påverkade vattnet i Varnumsviken. Vice versa kan förorenat vattnet från Varnumsviken strömma ut i Stor-Vänern och i skärgården. Skärgården är en miljö av högt värde för biologisk mångfald, rekreation och turism vilket innebär att den bör skyddas mot förorening som kan bidra till ökad igenväxning och påväxt på stränder, öar och skär. Längs med Vålösundet planerar kommunen nya bostadsområden. För området på östra sidan finns en fördjupad översiktsplan som ligger som grund för nya detaljplaner och en utbyggnad av kommunalt vatten och avlopp. I den befintliga bebyggelsen längs med sundet har de flesta hus idag både enskild dricksvattenförsörjning och enskild avloppsanläggning. Systemet består ofta av sluten tank med tankbilshämtning av WC-avloppet och en infiltration för rening av BDT-avloppsvatten i marken. I denna rapport finns ett underlag om hur mycket enskilda avlopp belastar avrinningsområdet. De står totalt för 14 %. Även från de mindre delavrinningsområdena där kommunal VA-anslutning saknas vid Varnumsviken finns det en bild av belastningen i kg/ha. 1.3.2 Ölmeviken Norr om Varnumsviken ligger Ölmeviken som är en vattenförekomst utan större påverkan från någon tätort (Ölmes avloppsvatten leds till Kristinehamn). Här handlar påverkan f.f.a. om utsläpp från enskilda avlopp och påverkan av jordbruket. Var kan åtgärder som kantzoner, fosforfällor och våtmarker anläggas och ge för effekt? Miljökontoret gjorde en inventering av dåliga enskilda avlopp i mitten av 1990-talet som följts upp. Källfördelningen är redan känd för avrinningsområdet för vattendragen Ölman och Sorkan som har sina utlopp till viken. Eftersom ansvaret i stora drag redan är känt så har arbetet med vidare utveckling av en åtgärdsstrategi varit väsentligt. I problemställningen finns även att viken är ett Natura 2000- område med ett beroende av ett näringsrikt vatten för att bevarandevärdena för viken skall bevaras. Det är dock viktigt med en minskning av den mänskliga påverkan av övergödningen för att bevarandevärdena skall utvecklas. De boende i avrinningsområdet har informerats om den nya miljösituationen i och med införandet av vattenkvalitetsnormen liksom behovet av förnyade förbättringsåtgärder. Därför har ett informationsmöte om enskilda avlopp hållits i Ölme med flera hundra deltagare. Flera samverkansmöten har hållits med lantbrukare, intresseföreningar m.fl. Delaktighet i vattendirektivets anda processas ofta bäst genom personliga kontakter. På initiativ av arbetsgruppen har därför en studie av påbörjats av påverkan från små vattendrag och invallningsföretag med uppsamlingsdiken och pumpar i den inre delen av viken. Den ger också nya fakta kring påverkan av hela avrinningsområdet kring viken. En ny källfördelningsanalys bör därför göras. Lantbruket kring viken har även under utredningstiden blivit det första som påbörjat s.k. strukturkalkning i Värmland, en kalkning som skall minska utläckaget från åkermark på lera.

14(126) Figur 2. Sorkan, utsikt nedströms från bron vid Torp, kontrollstation Kr 40. Bilderna åskådliggör de stora förändringarna av flöde och vattennivå i jordbruksmarkens vattendrag, under året. Vid den tidiga vårens högflöden ökar både erosion och urlakning av näringsämnen, och marginalerna mellan vattenström och brukad åker minskar. En lämplig åtgärd för en sträcka som denna kan vara att öka den permanent bevuxna ytan närmast vattnet, t.ex. genom anläggning av någon form av skyddszoner. En avfasning av branta älvstränder kan också skydda mot erosion i själva vattendraget och ger större kapacitet att ta emot höga flöden. Foto: Johanna Bengtson

15(126) 2 er, åtgärder och mål I det här kapitlet har vi presenterat de åtgärder som vi, utifrån den kunskap som samlats under projektet, funnit vara mest lämpliga för det fortsatta arbetet med att förbättra vattenkvaliteten i vikarna. Syftet med åtgärderna är att minska den ekologiska påverkan av näringsämnen på Ölmeviken och Varnumsviken, och på havet. Det ämne som har störst inverkan på ekologin i vänervikarna är fosfor, eftersom livet i naturliga sjö-ekosystem nästan alltid begränsas av fosforbrist. I havet är istället kvävet begränsande. Därför riktas åtgärder mot båda ämnena, men mot fosfor i första hand. Målet är också att undvika och ytterligare begränsa risker för spridning av miljögifter. Åtgärdsförslagen har tagits fram i nära samarbete med berörda avdelningar i kommunen och med lokala arbetsgrupper. Täta kontakter har hållits med myndigheter och organisationer med vattenvårdsanknytning, framförallt Länsstyrelsen, Vattenmyndigheten och Vänerns Vattenvårdsförbund. Ett antal projekt för vattenmiljövård runt om i landet har använts som exempel för åtgärdsstrategierna. Bland annat Tulltorpså-projektet i Skånes jordbruksmark, SLU:s försök med fosforretention vid Bornsjön i Sörmland, skogsmarksåtgärder i Sälboda, Dalsland, samt dagvattenprojekt i Stockholm och Haninge har stått som förebilder. Åtgärderna beräknas kunna sänka belastningen på Vänerns vikar med sammanlagt 700-1500 kg fosfor och 11 27 ton kväve. Det innebär att belastningen på Västerhavet också sjunker med ca 200 600 kg fosfor och mellan 6 15 ton kväve. I rapporten anges tre ambitionsnivåer för åtgärder. Valet av ambitionsnivå avgör hur stor sänkningen blir. För varje typ av källa: Punktkällor och kommunalt VA, fritidsbåtar, enskilda avlopp samt jordbruks- och skogsmark, redovisas åtgärder för fosfor samt för kväve, vilka ofta sammanfaller. Åtgärdsförslagen samlas under visioner för hur påverkan från varje källa skall utvecklas i framtiden och varje åtgärd preciseras också i mål för 2015 och 2021, samma målår som används inom vattendirektivet. Mer information om bakgrund till förslagen, och beräkningar av effekt och kostnader, hittas under motsvarande rubriker under 4. Faktadel, respektive Bilaga 7 Åtgärdsscenarion 1-3.

16(126) 2.1 Övergripande vision Vänern är ett viktigt akvatiskt ekosystem och en ekonomisk resurs för kommunen och regionen kring sjön. Sjön ger möjlighet till rekreation och upplevelser. Kommunen skall i samverkan med andra verksamhetsutövare och intressenter arbeta för att minska övergödningen och förbättra den ekologiska statusen på vattnet. 2.2 Punktkällor och kommunalt VA 2.2.1 Fosfor Kommunens avloppsreningsverk Utsläppet av näringsämnen från det kommunala reningsverket skall bli mindre, för att minska övergödningen och förbättra den ekologiska statusen i Varnumsviken. Åtgärd Effektiviteten i Fiskartorpets reningsverk ökas genom en förändring av externslamhanteringen. Genom att förbättra mottagningsanläggningen och möjliggöra hantering av externslammet direkt i verkets slamfas, minskas risken för störningar i reningsprocessen via momentana föroreningsbelastningar. Detta innebär att risken för nödutsläpp från verket minskar och att tillförseln av slam till biogasproduktion effektiviseras. Beslut om genomförande är fattat feb. 2012. Mål 2015 Ombyggnationen av verket är slutförd. VA-ledningsnät en är att Kristinehamns dagvatten- och spillvattensystem skall hålla modern standard och vara väl avpassat till förväntade flödesmängder, så att inga nödutsläpp av orenat vatten sker. Systemen skall bara belastas med sådant vatten, och ämnen, som de är avsedda för. Åtgärd 1, Duplicering och byte av ledningar Kommunen minskar nödutsläpp av orenat avloppsvatten från tätorten Kristinehamn genom arbete med duplicering och byte av ledningar, samt vidare utredning av kompletterande åtgärder för att minska problemen med överbelastning av spillvattennätet. Idag är arbete med duplicerings/saneringsåtgärder planerat och under genomförande i tre områden (Marielund, Stenfallet och Björneborg) där behovet bedömts som störst.

17(126) Mål 2015 Dupliceringsåtgärder i aktuella fokusområden är slutförda. Mål 2021 Resterande dupliceringsbehov är åtgärdats, kvarstående problem har utvärderats och planering av eventuella kompletterande åtgärder har påbörjats. Ca 10% av det totala ledningsbytet är avklarat. Åtgärd 2, Problemområden Konstaterade lokala problem i dagvattennätet utreds och åtgärdas genom stärkt tillsyn och tekniska uppgraderingar. Mål 2015 Högbelastade områden i Kristinehamns dagvattensystem är undersökta, i syfte att bekräfta och lokalisera akuta problem, och ev. åtgärder är genomförda. Åtgärd 3, Servissanering I områden där duplicering genomförts kopplas samtliga enskilda serviser till rätt avloppssystem. Kommunen vidtar åtgärder för att skynda på denna sanering. Mål 2015 Informationsåtgärder riktade till allmänheten och till enskilda fastighetsägare, bl.a. tillhandahållande av pump har inletts till år 2015. Mål 2021 Förelägganden om åtgärd vid kvarstående problem har börjat handläggas senast 2021. VA-planering en är att VA (vatten- och avlopp) i kommunen/avrinningsområdet som geografiskt område inte försämrar den ekologiska statusen och kan förändras så att påverkan leder till minskade utsläpp/belastning förbättring av statusen. Uppfyllandet av miljökvalitetsnormer för vatten ges hög status i kommunal planering. Åtgärd Kristinehamns kommun skall göra/ha tillgång till en VA-plan. Planen skall parallellt med mål för tillväxt, service och säkerhet syfta till att VA-verksamheterna inte skall ha en negativ påverkan på vattenförekomsternas ekologiska och kemiska status. En viktig del av en sådan är en långsiktig plan för sanering och förnyelse av dag- och spillvattensystemen, samt program för övervakning av dagvattenkvalitet. En annan del är en plan för fortsatt utredning av avloppssituationen bland enskilda avlopp, och en bedömning av behovet av gemensamhetsanläggningar eller kommunalt VA i fritidshusområden där kommunen vill uppmuntra åretruntbosättning. En utvecklad plan för hur risken för vattenmiljökonsekvenser vid översvämning skall minimeras, samt en plan för hur miljöhänsyn skall försäkras utrymme i snöhanteringen, ingår.

18(126) Mål 2015 En VA-plan har påbörjats (minst två av ovan nämnda delar färdigställda. Vissa är påbörjade 2012) Mål 2021 En VA-plan har upprättats i sin helhet och används i kommunal planering. Casco en är att industrin än mer ökar sin miljöanpassning och bidrar till positivt samarbete mellan samhälle och industri Åtgärd Se motsvarande rubrik under 2.2.2 Kväve. Kommentarer Målet med den utredda våtmarken är att minska utsläppet av f.f.a. kväve. Även de relativt blygsamma halterna av fosfor och syreförbrukande material i avloppsvattnet beräknas kunna minska. Värmeverket en är att värmeverket än mer ökar sin miljöanpassning och bidrar till ett positivt samarbete mellan samhälle och industri. Åtgärd Värmeverket har tillstånd till visst utsläpp av ämnen. Under 2010-2011 har prover tagits på värmeverkets utsläpp av fosfor och kväve via kondensvattnet till recipient. De renade kondensaten från värmeverkets pannor avleds till Varnan (hamnen) via kommunens dagvattennät. Provtagningen visade att halterna av kväve och fosfor i kondensvattnet är i nivå med övrigt dagvatten i tätorten. Halterna motsvarar extremt höga, i enstaka fall höga, värden i bedömningsgrunderna för sjöar och vattendrag. Statistiken är dock ganska liten och mer fakta bör samlas in. Mål 2015 Provtagning av kondensvatten har fortsatt i samma utsträckning som 2010-2011 och åtgärder som kan sänka kväve- och fosforhalterna till lägre, som högst måttliga, nivåer har utretts och planerats. Mål 2021 Planerade åtgärder (se ovan) har projekterats och påbörjats innan 2021.

19(126) 2.2.2 Kväve Kommunens avloppsreningsverk Utsläppet av näringsämnen från det kommunala reningsverket skall bli mindre, för att minska övergödningen av och förbättra den ekologiska statusen i Varnumsviken. Åtgärd Se motsvarande rubrik under 2.2.1 Fosfor. Kommentarer Åtgärder i reningsverket görs framförallt för att minska utsläppet av fosfor men genom dessa åtgärder kommer även kväveutsläppet att minska något. VA-ledningsnät en är att Kristinehamns dagvatten- och spillvattensystem skall hålla modern standard och vara väl avpassat till förväntade flödesmängder, så att inga nödutsläpp av orenat vatten sker. Systemen skall bara belastas med sådant vatten, och ämnen, som de är avsedda för. Åtgärd 1-3, Duplicering, Problemområden och Servissanering Se motsvarande rubriker under 2.2.1 Fosfor. Kommentarer En minskning av nödutsläpp, genom åtgärder i reningsverk och i ledningsnät, innebär minskade utsläpp av både fosfor och kväve. VA-planering en är att VA (vatten- och avlopp) i kommunen/avrinningsområdet som geografiskt område inte försämrar den ekologiska statusen och kan förändras så att påverkan leder till minskade utsläpp/belastning förbättring av statusen. Uppfyllandet av miljökvalitetsnormer för vatten ges hög status i kommunal planering. Åtgärd Se motsvarande rubrik under 2.2.1 Fosfor. Kommentarer En VA-plan bör hantera såväl utsläpp av näringsämnen som kväve och fosfor, som övriga ämnen och aspekter av miljökvalitetsnormerna för vatten.

20(126) Casco en är att industrin än mer ökar sin miljöanpassning och bidrar till positivt samarbete mellan samhälle och industri Åtgärd Casco Adhesives/Akzo Nobel AB är Kristinehamns näst största punktkälla och släpper kvävehaltigt vatten till Varnumsviken. Halterna och totalbelastningen ligger inom ramen för miljötillståndet, men Casco har genom arbetsgruppen för Varnumsviken inlett samarbete med kommunen för att utreda möjligheter till ytterligare rening. LOVA-bidrag söktes år 2010 för utredning av våtmarksanläggning för efterpolering av Cascos processavloppsvatten. En våtmark av föreslagen storlek beräknas minska utsläppet med knappt 10 kg fosfor och 8 ton kväve, per år, vilket leder till en förbättring av vattenkvaliteten både ur fosfor- och kvävesynpunkt både i Varnumsviken och i havet. Casco släpper idag ut en relativt stor andel av det kväve som belastar Vänern, och en minskning av utsläppet leder till en ökad miljöanpassning av verksamheten samt till ett positivt samarbete mellan samhälle och industri. Mål 2015 Detaljprojektering för våtmark genomförs, och anläggningen är klar att ta i drift senast 2015. Mål 2021 Våtmarken är anlagd och i full reningsfunktion. Den används även för rekreation och i miljöinformationssyften. Värmeverket en är att värmeverket än mer ökar sin miljöanpassning och bidrar till ett positivt samarbete mellan samhälle och industri. Åtgärd Se motsvarande rubrik under 2.2.1 Fosfor. Kommentarer Behovet av sänkning av utsläppen är lika stora för kväve och fosfor, i verkets utloppsvatten. Åtgärder bör riktas mot båda ämnena.

21(126) 2.3 Fritidsbåtar 2.3.1 Fosfor Båtlatrintömning Inga utsläpp av avloppsvatten från fritidsbåtar till Vänern skall ske. Åtgärd Miljövänliga servicestationer för tömning av båtlatrintankar och pottor finns tillgängliga i tillräcklig omfattning och används för samtliga fritidsbåtar med toalett. 2011 fanns en tömningsstation i bruk och ännu en planerar man att anlägga under 2012, båda i kommunal regi. Mål 2015 Kommunala tömningsstationer används till sin fulla kapacitet. Eventuellt utökningsbehov utreds. Mål 2021 Tömningsmöjligheterna är väl anpassade till en växande fritidsbåtflotta och används av samtliga fritidsbåtar med toalett. Båtbottentvätt Möjligheter till miljövänlig båtbottentvätt erbjuds vid strategiska lägen i området, vilket bidrar till att bottenfärger med biocider används i allt mindre utsträckning av fritidsbåtflottan. Åtgärd Miljövänliga bottentvättanläggningar, spolplattor med rening eller borsttvättar, anläggs vid båtupptagsplatser och på båtupplag. Anläggning av två sådana stationer i Varnumsviken planeras till år 2012-2014. Mål 2015 Anläggning av miljövänliga bottentvättanläggningar har slutförts i de planerade lägena. Ytterligare anläggningsbehov utreds. Mål 2021 Anläggningarna för miljövänlig bottentvätt är väl anpassade till en växande fritidsbåtflotta och används av samtliga fritidsbåtar i området.

22(126) 2.3.2 Kväve Båtlatrintömning Inga utsläpp av avloppsvatten från fritidsbåtar till Vänern. Åtgärd Se motsvarande rubrik under 2.3.1 Fosfor. Kommentar Åtgärden minskar utsläppen av fosfor och kväve i likvärdig omfattning. Störst effekt på Vänerns ekologi har minskningen av fosfor, eftersom detta ämne är begränsade i sjöns ekosystem och kan lokalt påverka t.ex. blomning av blågröna alger. Kväveminskningen är desto viktigare för slutrecipenten Västerhavet. Båtbottentvätt Möjligheter till miljövänlig båtbottentvätt erbjuds vid strategiska lägen i området, vilket bidrar till att bottenfärger med biocider används i allt mindre utsträckning av fritidsbåtflottan. Åtgärd Se motsvarande rubrik under 2.3.1 Fosfor. Kommentar Åtgärden genomförs framförallt för att minska utsläppen av miljögifter. Läckage av ämnen från båtfärger har en försumbar påverkan på vattnets näringshalt, både av fosfor och kväve. 2.4 Enskilda avlopp 2.4.1 Fosfor Enskilda avlopp Alla enskilda avlopp inom området skall ha av miljö- och byggnadsnämnden godkänd rening för att minska övergödningen och förbättra den ekologiska statusen i vikarna.

23(126) Åtgärd 1, Uppgradering Alla enskilda avlopp skall ha efterföljande rening med ett så litet utsläpp av näringsämnen till ytvatten som är motiverat ur miljösynpunkt, tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt. Om möjligt skall en infiltrationslösning eller markbädd ordnas på platsen. Där sådan lösning inte är lämplig, t.ex. vid strandläge, utrymmesbrist eller risk för förorening av vattentäkt, skall WC-avloppsvattnet samlas upp i sluten tank för transport till kommunalt reningsverk. Endast utsläpp av BDT-avlopp genom infiltration efter slamavskiljning sker då på platsen. Om inte heller detta är genomförbart, t.ex. där bebyggelsen är mycket tät, skall gemensam anläggning eller kommunal anslutning prövas. Mål 2015 Större delen av alla avlopp inom Ölmevikens och Varnumsvikens avrinningsområden skall vara åtgärdade med efterföljande rening. Samtliga ärenden som öppnats i samband med inventeringen i Ölmans och Sorkans avrinningsområden förväntas vara avslutade 2015. Mål 2021 Alla avlopp inom Ölmevikens och Varnumsvikens avrinningsområden skall vara åtgärdade med efterföljande rening Åtgärd 2, Datahantering Handläggning och samlade åtgärder skall kunna skötas avrinningsområdesvis enligt vattendirektivets anvisningar och miljöövervakning, t.ex. geografiska modelleringar, skall underlättas, genom överföring av avloppsinformation från pärmarkiv och digitalt arkiv till geografiska datalager. Mål 2015 All intern information om avloppsstandard är överförd till geografisk data samt till digitala arkiv, och kan sökas och uppdateras av behöriga handläggare. Digitalt arkiv och geografisk information är direkt länkade till varandra. Datan kan uppdateras löpande av behöriga handläggare i fält, m.h.a. handdator eller liknande. Mål 2021 Det geografiska lagret används i planering, miljöövervakning och som inventeringsunderlag. Åtgärd 3, Information Kommunens informationsinsatser ökar medvetenheten kring avloppens funktion och påverkan, hos husägare, vilket höjer förståelsen för inventeringsbehov, och initiativet till åtgärder flyttas till husägaren i större omfattning. Mål 2015 Kommunen har genomfört planerade informationsåtgärder och rådgivning för att medvetandegöra avloppsanläggningarnas ålderssymptom, åtgärdsbehov och miljöpåverkan. (LOVAanslag är sökt 20111130 för bl.a. detta syfte). Rutiner för information i samband med andra aktiviteter har upprättats. Mål 2021 Förnyelsetakten hos enskilda avlopp, och andelen åtgärder på initiativ av husägare, har ökat signifikant.

24(126) 2.4.2 Kväve Enskilda avlopp Alla enskilda avlopp inom området skall ha av miljö- och byggnadsnämnden godkänd rening för att minska övergödningen och förbättra den ekologiska statusen i vikarna. Åtgärd 1-3, Uppgradering, Datahantering och Information Se motsvarande rubrik under 2.4.1 Fosfor. Kommentarer Åtgärder i enskilda avloppssystem görs framförallt för att minska utsläppet av fosfor, som också har den största kapaciteten att renas i anläggningarna, men genom dessa åtgärder kommer även kväveutsläppet att minska.

25(126) 2.5 Jordbruk och skogsbruk 2.5.1 Fosfor Gödselhantering All gödsel som produceras lokalt bör också kunna användas lokalt. Spridd näring återgår i största möjliga mån till produktionen via upptag i fodergrödor och vall, och läckage av näring till vatten hejdas vid källan. Åtgärd1, Stallgödselspridning Kommunen ökar, genom rådgivning och planering av samarbetsprojekt, förutsättningarna för att spridning av stallgödsel skall ske endast under växtsäsong, enligt jordbruksverkets allmänna råd, och utifrån åkermarkens behov (växtnäringsbalans). Fortsatt god egenkontroll säkerställer att plötsligt uppkomna spridningsbehov minskar. Om spridning ändå måste ske utanför växtsäsong tas hänsyn till risken för uppslamning och fosforläckage vid bearbetning av vattensjuk mark. Mål 2015 Inga dispenser från förbudet att sprida gödsel vintertid skall sökas fr.o.m. 2015. Mål 2021 Samtliga åkrar och vallar gödslas enbart utifrån marken och grödans näringsbehov. Åtgärd 2, Gödselhantering vid djurhållning Gödsel från små och stora besättningar av klövdjur och hästar lagras utan risk för läckage till vatten. Vinterhagar och volter som gränsar till vatten omges av en bevuxen buffertzon på minst 2-5 meters bredd. Medvetenheten om vikten av buffertzoner ökar genom informationsåtgärder. Mål 2015 Efterlevnaden av jordbruksverkets riktlinjer för gödsellagring är fortsatt god (inga avvikelser, vid tillsyn). Mål 2021 Buffertzon har anlagts vid alla vinterhagar och volter med läckagerisk. Bevuxen jord nära vatten Avrinningsområdet skall bli mindre sårbart för vattenerosion och näringsläckage genom att en ökad areal områden nära vatten täcks av skyddande och näringsabsorberande växtlighet.