Digitalisering av den radiologiska diagnostiken - digitalt bildarkiv

KAROLINSKA INSTITUTET Institutionen för ledarskap, informatik, management och etik. (LIME) Programmet för Medicinsk informatik, år 3 Vårdens organisation och ledning, 4p Kursledare: Monica Nyström Digitalisering av den radiologiska diagnostiken - digitalt bildarkiv Enl. MI-programmets policy namnges ej författarna på internet 2007-09-19

Förord I Västra Götalandsregionen har man samordnat hela röntgenverksamheten med ett inbyggt ITstöd för patienten där denna samt alla behöriga alltid har tillgång till denna information oavsett vart användaren befinner sig. En samordning med ökad tillgänglighet till samtliga digitala röntgenbilder i regionen ger alltså ett mervärde både för patienten och verksamheterna. Det finns en rad fördelar med ett samordnat system för både patienter samt verksamhet. Några fördelar som kan nämnas är att fler undersökningar kan utföras på hemsjukhusen, bättre möjlighet till uppföljning av den totala stråldosen, ökad möjlighet till second opinion, rationellare jourorganisation, bildbedömning av bakjourer i hemmet samt allmän kompetenshöjning hos personalen. För att kunna samordna ett sådant system har man kommit överens om hur strukturen för denna samt begrepp och termer som skall vara gemensamma för hela systemet och för alla sjukhus. Det är ytterst viktigt för att kunna i huvudtaget öppna möjligheterna till ett samarbete mellan sjukhus. Sveriges regering har beslutat att gå med i det internationella samarbetet om utveckling och förvaltning av begreppssystemet Snomed (Systematized Nomenclature of Medicine). Det ska bli en del av en nationell terminologi- och klassifikationsresurs. Ansvar för hela uppdraget har Socialstyrelsen fått av regeringen. I Västra Götalandsregionen pågår en utveckling med virtuella arbetssätt inom den radiologiska verksamheten. Fördelen med att jobba virtuellt är att man suddar ut de fysiska gränserna mellan sjukhusen och kan uppnå en jämnare arbetsbelastning, samt större tillgång till specialister. 2

Innehållsförteckning FÖRORD 2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 3 BAKGRUNDSBESKRIVNING 5 PROBLEMBESKRIVNING 6 TERMINOLOGI 6 Problematik kring ej samordnad informationsstruktur 6 HARMONISERA LAGAR OCH REGELVERK MED EN ÖKAD IT-ANVÄNDNING 7 Mål och strategi 7 SKAPA EN GEMENSAM INFORMATIONSSTRUKTUR 7 Mål och strategi 7 Pågående projekt och planerade projekt på nationell nivå 8 Nationell informationsstruktur 9 SNOMED CT 9 Det svenska arbetet inrymmer fyra delområden 10 VGRS LÖSNING 10 Arbetssätt/arbetsbelastning 10 Jobb tilldelade till ordinarie arbetsplatser 11 Speciella virtuella avdelningar 11 Jobba hemifrån 11 INFORMATIONSFLÖDET TILL OCH FRÅN EN VIRTUELL AVDELNING 11 SEKRETESS OCH SÄKERHET 11 3

Följande exempel kan vara bra att titta på och om möjligt implementera i en virtuell avdelning. 12 METOD 12 DISKUSSION 13 REFERENSER 14 4

Bakgrundsbeskrivning Mer beskrivning om vad som ingår i VGR. I Västra Götaland regionen (VGR) finns 11 sjukhus och sammanlagt 17 röntgen avdelningar tillsammns. Med ett digitaliserat bildbehandlingssystem får man nya möjligheter att effektivisera arbetsmetoderna, förbättra diagnostiken, förbättra arbetsmiljön samt att minska belastningen på den yttre miljön. Det finns en hel del fördelar för både patienten samt verksamheten med att samordna röntgenverksamheten i regionen. Några av dessa fördelar som bör nämnas är att fler undersökningar kan utföras på sjukhuset, bättre möjlighet till uppföljning av den totala stråldosen, ökad möjlighet till second opinions, rationellare jourorganisation, bildbedömning av bakjour i hemmet samt allmän kompetenshöjning hos personalen. I Västra Götalandsregion (VGR) har man samordnat röntgenverksamheten med IT-stöd. Detta innebär för patienterna att all diagnostisk information blir tillgänglig för alla individer som har den behörighet. Denna källa blir då tillgänglig dygnet runt för samtliga. Man hade bestämt sig att år 2003 skulle ett underlag vara framtaget vad gäller utökningen av kapacitet och kostnader av VGRnet mellan kärnpunkterna bekostas av samtliga förvaltningar i regionen utifrån antalet anställda. Dessutom så hade man bestämt sig att under samma år så skulle alla sjukhusgrupper inventera de interna näten mellan sjukhusen i sjukhusgrupperna, vad gäller redundans, säkerhet, kostnader m.m. Under år 2004 och 2005 måste alla sjukhus bygga ut de interna sjukhusnäten till erforderlig kapacitet för att tillgängligheten till digitala bilder ska nå full funktion i hela regionen under 2005. Vem som står för investeringskostnaderna, kapitalkostnaderna, ansvaret m.m. vad gäller de interna sjukhusnäten skall ha bestämts årsskiftet2002/2003. Alla möjliga beslut man tagit som angår den gemensamma arkivfunktionen av digitaliseringen av röntgenbilderna i regionen skall ha tagits fram år 2003. I dessa beslut skall även framgå finansieringsprinciperna för tillgängligheten till arkivfunktionen. Det skall även ha tagits fram ett underlag som belyser de juridiska aspekterna av full tillgänglighet till digitala röntgenbilder i regionen. En policy för säkerhet, kostnader m.m. för bildbedömning i hemmet av bakjourer skall ha fastställs (Ekman, 2002). 5

Problembeskrivning För att kunna maximera effekten och nyttan av ett IT-stöd inom vård- och omsorgssektorn krävs en gemensam och nationellt sammanhållande infrastruktur. Denna vårdinformation som i framtiden kommer att användas av flera professioner eller för olika ändamål måste struktureras på ett väl organiserat sätt för att detta sedan skalla kunna användas i olika datasystem oberoende av verksamhetsområde och leverantör. En förutsättning för detta är att man har en gemensam överenskommelse av begrepp och termer, men även klassifikationer och kvalitetsindikatorer. I dagsläget är bara några delar av informationen tillräckligt strukturerad för att man skall kunna använda sig av denna information som en långsiktig resurs. Ett problem som dock uppstår är att samordningen är otillräcklig. Detta p.g.a. att det saknas en tydlig rollfördelning samt en ansvarsfördelning för arbetet med en gemensam informationsstruktur (Nationella IT-strategin för vård och omsorg, 2006). Terminologi Problematik kring ej samordnad informationsstruktur Som det ser ut i vården idag så finns det ett stort antal olika informationssystem och ungefär lika många sätt att skriva och hantera informationen. För att kunna föra informationen mellan olika system så krävs det inte bara att formatet är densamma, utan man behöver även diagnoser, kliniska fynd och resultat skrivs med ett standardiserat språk. Om alla använder samma termer så uppstår mindre konfusion och missförstånd som i värsta fall kan leda till en sämre vård för den resande patienten. Det säkerställer även att rätt information dokumenteras (Nationella ITstrategin för vård och omsorg lägesrapport 2007, 2007). I dagens samhälle så är patienterna mycket mer rörliga, och vården är uppsplittrad på vårdcentraler, sjukhus och specialistkliniker. Alla tester och utredningar utförs inte på samma ställe. Om vi tar en röntgenundersökning som exempel så blir först patienten remitterat till röntgenavdelningen där bilderna tas. Bilderna skall bedömas av en röntgenspecialist och fynden skall skickas till den behandlande läkaren. Alla steg skall dokumenteras och informationen skall sen finnas tillgänglig för den vårdpersonal som behöver den för att patienten skall få bästa möjliga vård. Eftersom många informationssystem inte klarar denna överföring av data så tvingas ofta vårdpersonalen skriva ut t.ex. patientjournalanteckningar och faxa dem till vårdenheten som begär dem. Detta är tidskrävande och det finns dessutom regler för hanteringen av papperskopior av den personliga informationen i journalen. Det finns en uppsjö av regelverk för att hantera personlig information och patientjournaler. Om man skulle standardisera informationsstrukturen i vården så skulle det innebära att man skulle kunna bygga in sekretesshanteringen i systemen så att bara de som har rätt att läsa patientens 6

journal kan göra det. Detta skulle underlätta och spara tid för den administrativa delen av vårdinrättningen. I och med standardiseringen av informationsstrukturen och terminologin så skulle man dessutom kunna göra statistiska fynd, i och med att informationen som lagras blir enhetlig, definierad och klassificerad. Den blir en långsiktig resurs för forskning (Nationella IT-strategin för vård och omsorg lägesrapport 2007, 2007). Harmonisera lagar och regelverk med en ökad IT-användning Mål och strategi Den centrala delen i regeringens strävan att skapa goda grundförutsättningar för den fortsatta ITutvecklingen inom sektorn är att revidera lagstiftningen. Målet är att försöka skapa en enhetlig och sammanhängande reglering av all typ av personuppgiftsbehandling inom hälso- och sjukvården, så att verksamheten får tydliga regler för hur informationen ska hanteras på ett säkert och effektivt sätt. Det mål man satt upp och hoppas på att uppnå är en enhetlig och sammanhängande reglering av all typ av personuppgiftsbehandling inom hälso- och sjukvård. Därmed får även verksamheten tydliga regler för hur informationen skall hanteras på det säkraste samt det mest effektiva sättet som möjligt. Man anser att den nya regleringen även kommer att leda till effektivitetsvinster i form av minskad administration för hälso- och sjukvårdspersonalen samt att öka möjligheten att samarbeta över vårdgivargränser. Man har även jobbat på att införa en ny lagstiftning som ska tillgodose verksamhetens behov av tillförlitliga data för styrning och uppföljning samt forskning och utveckling. Den ger även patienten en möjlighet att kunna, i den egna journalen, ta del av uppgifter. Skapa en gemensam informationsstruktur Mål och strategi För att kunna förverkliga den nationella IT-strategin och leva upp till en kommande reviderad lagstiftning om informationshantering så behöver vi en informationsstruktur på olika nivåer. Målet är att informationen inom vård och omsorg ska vara en långsiktig och användbar resurs. Detta innebär att man skall kunna återanvända sig av resursen över organisatoriska gränser och under en längre tid. Informationen skall alltså kunna följa patienten och vid behov vara tillgänglig för behörig vård- och omsorgspersonal, oberoende av organisationen. Det krävs en mängd insatser för att uppnå detta. En av dessa insatser är utvecklingen av en nationell informationsstruktur som säkerställer att rätt information dokumenteras samt att den sätts i sitt sammanhang i en övergripande struktur och att den är enhetligt beskriven, definierad samt klassificerad. Den nationella informationsstrukturen ska ligga till grund för framtidens dokumentation och för utvecklingen av morgondagens processtödjande IT-system. Både kort och långsiktsinsatser krävs inom området informationsstruktur. De som arbetar långsiktigt är bland annat socialstyrelsen som arbetar för att skapa förutsättningar för 7

ändamålsenlig vård- och omsorgsdokumentation. De som stödjer och förbättrar dagens informationshantering på kort sikt genom projekt som tar fram informationsspecifikationer för elektroniskt informationsutbyte mellan olika IT-system. Dessa projekt kommer framöver att samordnas på ett tydligare sätt och även bidra med erfarenheter till utvecklingen av den nationella informationsstrukturen. Den nationella informationsstrukturen har även betydelse för den direkta vården och omsorgen av den enskilda individen och är en förutsättning för egenkontroll, uppföljning och erfarenhetsåterföring. Informationen som alltid dokumenteras och följer med patienten skall beskrivas med enhetliga begrepp, termer och klassifikationer samt vara ordnad i en gemensam struktur för att kunna ge verksamheten tillförlitlig och användbar information i en IT-baserad ändamålsenligt vård- och omsorgsdokumentation. I dagsläget så fungerar IT-systemet som ett stöd för avgränsade system och verksamheter men inte för hela vård- och omsorgsprocesserna där hänsyn måste tas till många intressenters behov och krav på information. IT-systemet ger alltså inget stöd för det som krävs för att informationen skall följa patienten över organisatoriska gränser. Dessa brister beror främst på den informations brist som finns i systemet. Att samordna det kortsiktiga och långsiktiga arbetet med informationsstrukturen är den största utmaningen. Det kortsiktiga och långsiktiga arbetet är inriktat på att förbättra informationsutbytet mellan dagens olika IT-system och arbetet som syftar till att utveckla en övergripande nationell informationsstruktur. De som bär på det gemensamma ansvaret här är Socialstyrelsen, huvudmännen samt vårdens IT-leverantörer. Pågående projekt och planerade projekt på nationell nivå Arbetet som Socialstyrelsen driver drivs genom tre regeringsuppdrag, nämligen: Utveckla en nationell informationsstruktur för individbaserad ändamålsenlig vård- och omsorgsdokumentation i projektet Nationell Informationsstruktur (NI). Utveckla och tillhandahålla en nationell terminologi- och klassifikationsresurs. Medverka i utvecklingen och etablering av förutsättningar för införandet av det internationella begreppssystemet Snomed CT. I det nationella och internationella standardiseringsarbetet har socialstyrelsen en stor roll med att bevaka den terminologiska kvaliteten i standarder och att ställa krav utifrån arbetet med den nationella informationsstrukturen. Utvecklingen av informationsstrukturen är ett viktigt inslag i flera av huvudmännens projekt för att utveckla vårdens IT-stöd. Beställarfunktionen har gett Carelink i uppdrag att samordna arbetet med informationsstruktur i dessa projekt. Uppdraget benämns Tillämpad Informationsstruktur och benämns TIS. Detta skall ta fram ett förslag om hur denna samordning ska gå till och hur arbetet ska utformas när det gället att etablera, dokumentera och förvalta framtagna informationsspecifikationer. För att tillgängliggöra framtagna specifikationer har man diskuterat 8

att etablera ett nationellt bibliotek. Socialstyrelsen har även beslutat över att det eventuella nationella biblioteket inte skall ligga hos myndigheten. Den vidare utredning av ett bibliotek ligger inom ramen för Carelinks uppdrag. Nationell informationsstruktur Det Nationella Informationsstrukturen, även kallad NI, ska i en samverkan med huvudmännen och andra viktiga aktörer identifiera, beskriva samt strukturera den minsta gemensamma kärnan av information i vård- och omsorgsprocessen som krävs i dokumentationen för att den skall vara ändamålsenlig. Olika intressenters behov av och krav på informationen på kärnan bestäms av olika faktorer som t.ex. patienter/närstående, vård- och omsorgspersonal, ledning/myndigheter/forskningsaktörer samt IT-marknaden/IT-beställaren. Verifiering samt kvalitetssäkring under utvecklingens gång är två viktiga delar för att informationsstrukturen skall kunna utvecklas till den rätta. Detta är en bekräftelse på att det är rätt information (kärnan) som har identifierats och att den beskrivs och struktureras med enhetliga begrepp samt termer. Denna verifiering sker oftast av experter inom terminologi, informationssäkerhet, hälso- och sjukvårdsinformatik och standardisering i ett antal testmiljöer i vård- och omsorgsverksamheten. Det är här den testas rent praktiskt. SNOMED CT Sveriges regering har beslutat att gå med i det internationella samarbetet om utveckling och förvaltning av begreppssystemet Snomed (Systematized Nomenclature of Medicine). Det ska bli en del av en nationell terminologi- och klassifikationsresurs. Ansvar för hela uppdraget har Socialstyrelsen fått av regeringen. Snomed är ett brittisk-amerikanska begreppssystemet och har utvecklas som underlag för strukturerad vårddokumentation och är den mest kompletta som finns idag. Men det behövs mer vidareutveckling och kvalitetssäkring av systemet för framtidsbehov. Internationell version av Snomed CT har nio länder uppgift att tillsammans utveckla, underhålla, licensera och distribuera. De nio följande länder är Danmark, Australien, Kanada, Litauen, Storbritannien, USA, Nederländerna, Nya Zeeland och Sverige. Den avancerade och oerhört omfattande elektroniska, strukturerade och grupperade versionen av Svenska Akademiens Ordlista (SAOL) kan jamföras med Snomed CT. Men i Snomed CT finns även tillägget vilka begrepp som på något sätt har en relation till varandra. Snomed CT används främst för klinisk medicinsk användning i datoriserad miljö och innehåller ca 360 000 begrepp. De olika begreppen finns för att beskriva sjukdomar, kroppsfunktioner, åtgärder, laboratorieundersökningar och mätvärde. Översättning och harmonisering av begreppssystemet Snomed CT har Socialstyrelsen fått uppdrag att ansvara för anpassning till svenska förhållanden och att medverka i den internationella utvecklingen, förvaltningen och samordningen det nationella arbetet. 9

Översättning Det svenska arbetet inrymmer fyra delområden Identifiering och etablering av den tvärprofessionella terminologin för vård och omsorg Mappning av befintliga svenska terminologier och klassifikationer till Snomed CT Etablering av en förvaltningsorganisation Man beräknar att hela översättningsprocessen kommer att ta 3-4 år. Under denna period kan pilotverksamheter förberedas. Dessutom kommer även under denna period uppnås överenskommelse om nationell terminologi för vård- och omsorgsdokumentations samt klassifikationer och andra kodverk harmoniseras till Snomed CT. Snomed CT ska också innehålla begrepp, termer och klassifikationer som används i Sverige och det är ett av målet för arbetet för den svenska versionen (Socialstyrelsen, 2007). VGRs lösning Eftersom man har estimerat att översättningen av SNOMED CT kommer att ta 3-4 år (Nationella IT-strategin, 2006) så var man tvungen att lösa problemet med samordningen av terminologin inom VGR på egen hand. Man skrev ihop en informationsmodell med förklaringar om hur man t.ex. skulle föra in ett personnummer i systemet, detta efter man noterat att man skrivit personnummer på sju olika sätt i regionen. Nu har man lämnat ärendet vidare till Sektorsrådet i regionen som skall godkänna ett nytt kodsystem. Att tänka på vid införandet av virtuell arbetssätt/avdelning Arbetssätt/arbetsbelastning Ett problem är ojämn arbetsbelastning mellan olika sjukhus, vilket ofta beror p.g.a. tillgång på kompetent personal. Istället för att locka läkare med höga löner till orter där det är svårt att få tag i arbetskraft kan diagnostiken utföras på orter där tillgången är bättre. Förutsättningen är då att den remitterande enheten vet var remissen ska skickas. Två alternativ för att veta var remissen kan behandlas kan vara: En kompetens och belastningsmjukvara som kan uppskatta väntetider för svar från andra sjukhus skulle vara praktisk i detta sammanhang. När en avdelning har hög arbetsbelastning eller brist på kompetent personal kan de via mjukvaran få en överblick var en remiss skulle kunna skickas för bästa möjliga bedömning och kortaste svarstid. Det här gäller för en second opinion också. 10

Remissen lagras i den centrala databasen. Dessa kan sedan hämtas upp av sjukhus som har tillgång på kompetent personal för diagnos där först in först ut principen gäller, alternativt någon form av prioriteringsordning. Något annat att tänka på är hur ofta de ska ta sig an remisserna från andra sjukhus och vem som är ansvarig för att jobben blir utförda. Hur ska då det här tilltänkta arbetssättet kunna tänkas fungera rent praktiskt. Det kanske kan ske löpande, någon speciell dag i veckan eller på något annat sätt beroende på behovet och arbetssättet. Några alternativ som kan vara möjliga: Jobb tilldelade till ordinarie arbetsplatser Läkare får helt enkelt upp remissen från ett annat sjukhus på sin skärm som en arbetsorder och gör sin diagnos som vanligt för sen skicka tillbaka svaret. Speciella virtuella avdelningar Upprätta virtuella avdelningar som avlastar sjukhus. Om läkare bara jobbar sporadiskt på en virtuell avdelning ska en svarsremiss som han eller hon har gjort alltid komma tillbaka till denna person om följdfrågor uppstår. Jobba hemifrån En förutsättning är då att berörda läkare får en dator med hårdvara och mjukvaror installerade. Dessa datorer bör kunna underhållas på distans. Informationsflödet till och från en virtuell avdelning Vad som bör gälla för alla tilltänkta arbetssätt är att läkarna som ställer diagnos och svarar alltid ska knytas till den speciella remissen. Detta för att inte andra läkare ska behöva sätta sig in i remisser där de själva inte har utfört diagnosen, om det nu uppstår följdfrågor runt en svarsremiss. I praktiken innebär det att följdfrågor automatiskt ska komma till rätt person även om denna har ställt en diagnos hemifrån under ett jourpass och för tillfället befinner sig på sin ordinarie arbetsplats. Informationen bör vara tillgänglig både hemma och på ordinarie arbetsplats i sådana fall. Med ett sådant arbetssätt undviker man även redundans eftersom remisserna alltid lagras på den centrala databasen. En remiss som ligger på den centrala databasen har ett statusfält som visar om remissen är färdigbedömd eller inte. När en svarsremiss är klar skickas ett meddelande till den remitterande enheten att arbetet finns att hämta. Sekretess och säkerhet Inom IT i vården finns flera nya aspekter att titta på när det gäller hantering av patientdata. Genom att ha känslig patientdata i digital form så öppnas nya vägar för otillåten access av informationen. Banker har länge erbjudit sina tjänster på Internet och här har man som kund tagit för givet att ens pengar är säkra inom bankens informationssystem (www.idg.se). Dock har det visat sig flertalet gånger att personer missbrukat bankkunders information genom att bryta 11

spärrarna som skall förhindra just detta. Inom vården kan man ta lärdom av sådana fall vid utformning av virtuella avdelningar. Följande exempel kan vara bra att titta på och om möjligt implementera i en virtuell avdelning. Först gäller det att utforma infrastrukturen så att informationen som skickas mellan sjukhusen är skyddad mot avlyssning. Detta kan uppnås med krypteringsmetoder. Systemen på de lokala avdelningarna skall även utformas så att även dessa är säkra mot otillåten access. Man kan exempelvis använda ny teknik som nu under en tid varit på prov vid Kallax flygplats i Luleå. Där använder man sig av ett system som identifierar passagerarna med hjälp av deras fingeravtryck, en teknik som även brukar kallas biometri. Detta kan vara ett alternativ till det vanliga sättet att logga in med lösenord. Ett fingeravtryck är säkrare än ett lösenord. Lösenord kan stjälas medans ett fingeravtryck är svårare att förfalska. Man bör även titta igenom revideringen av patientdatalagen som regeringen jobbar fram i den nationella IT-strategin för vården. Eftersom virtuella vårdavdelningar är ett relativt nytt begrepp och något som inte tas upp i den nationella IT-strategin, så kan det vara av vikt att följa utvecklingen på detta område. En förutsättning är ju att ett virtuellt arbetssätt följer inom gränsen för vad patientdatalagen säger. Den centrala utgångspunkten för revideringen av patientdatalagen har varit att skapa både en förbättrad patientsäkerhet och ett starkt integritetsskydd när information utbyts elektroniskt inom och mellan olika vårdgivare (Nationella IT-strategin för vård och omsorg lägesrapport 2007, 2007). Ekonomi När en röntgenavdelning vid ett sjukhus A skickar en remiss till en specialist på sjukhus B, är det sjukhus A som skall stå för kostnaderna av det arbete specialisten utför vid sjukhus B. Vid införandet av en virtuell vårdavdelning i ett landsting så kan det vara praktiskt för landstinget att göra en separat budget för arbete vid den virtuella vårdavdelningen. Ur denna budget ges resurser till de sjukhus som står för specialistbedömning av remitterade patientfall via den virtuella avdelningen. Metod Projektet började med att vi blev gruppindelade och fick ett projekt att arbete med. Efter det satt vi i gruppen och gick igenom alla punkter som skulle arbetas med. Dessutom kom vi fram till två delproblem som ska koncentreras och fördjupa på. Gruppen delades in i 2 mindre grupper som skulle ta hand om ett problem vardera. Vi skaffade oss information genom intervjuer, sökte på Internt och texter som tilldelades oss samtidigt som vi fick projektet. Vi hade även möte med handledaren på olika bestämda tider där vi diskuterade och kom fram till olika lösningar. Förutom mötena med handledaren hade vi i gruppen dagliga möten där vi arbetade tillsammans. Men vi jobbade även enskilda från olika håll. 12

Diskussion IT-samordningen inom Västra Götalandsregionen kommer troligtvis att ge bra förståelse och verktyg för att i framtiden kunna utveckla en nationell infrastruktur inom IT i sjukvården. En avgörande del i utveckling av infrastrukturen är att från början följa den nationella IT-strategin. Genom att följa en gemensam strategi minimerar man riskerna med att systemen måste ombearbetas vid framtida nationellt samarbete. Att den här samordningen fungerar är viktigt för att bemöta framtida ekonomiska utmaningar och efterfrågan från en allt mer åldrande befolkning. 13

Referenser Sten Ekman (2002) Verksamhetsmässiga och infrastrukturella förutsättningar för digitalisering av den radiologiska diagnostiken i Västra Götalandsregionen Lars Lindsköld (2005) Så här gjorde vi Erfarenheter av tre års arbete i projektet Distribuerat Radiologiskt Arbetsflöde i Västra Götalandsregionen, DRA i VGR Lars-Olof Rönnqvist, Gösta Malmer (2006) Projektbeskrivning Driftsättning av ett regiongemensamt digitalt arkiv för radiologisk bild- och textinformation samt implementering av nya arbetsformer Nationella IT-strategin för vård och omsorg, 2006 Nationella IT-strategin för vård och omsorg lägesrapport 2007, 2007 http://www.socialstyrelsen.se/amnesord/inter_fragor/snomed/, 2007 14