Sundbyberg 2010-04-28 Dnr. 10-004 Justitiedepartementet 103 33 Stockholm Vår referens: Linda Bergfeldt linda.bergfeldt@hso.se tel 08-546 404 22 Remissvar: Lag om resenärers rättigheter i lokal och regional kollektivtrafik (SOU 2009:81) Handikappförbunden Handikappförbundens samarbetsorgan, nedan kallat Handikappförbunden, är ett partipolitiskt och religiöst obundet samarbetsorgan för rikstäckande handikappförbund. Vårt mål är ett samhälle för alla. Det samhället präglas av solidaritet, jämlikhet och full delaktighet för alla människor. Handikappförbunden representerar 43 medlemsförbund med sammanlagt cirka 480 000 enskilda medlemmar. Sammanfattning Handikappförbunden tycker det är viktigt att den nya lagstiftningen kring resenärers rättigheter utformas utifrån en transportövergripande tanke. Därför tycker vi att det är mycket bra att utredaren omfattat rättigheter vid resor med buss, båt, spårvagn, taxi, tunnelbana och tåg i sitt förslag, vilket inte infattas i EUförordningen. Dessa transportmedel utgör en stor del av storstadstrafiken och kan ses som en nyckel till tillgänglighet och användbarhet för många resenärer med funktionsnedsättning. Vår helhetsbedömning är dock att det är svårt att diskutera lagförslag om resenärers rättigheter i lokal och regional kollektivtrafik innan alla EG-förordningar inom området har trätt i
kraft. Det är även oklart hur myndigheter och trafikförsörjning kommer att se ut på sikt. För Handkappförbunden är det centralt att ett hela resan-perspektiv tillämpas så att det fungerar för personer med funktionsnedsättning att resa från punkt a till ö på samma villkor som andra resenärer. Därför är det helt avgörande att rätten att resa, anpassning av stationer och terminaler, rätten till information och assistans på stationer och terminaler samt ombord på de olika transportmedlen tillgodoses. Det är nödvändigt att olika aktörer och företag inom reseområdet samverkar för att resenärer med funktionsnedsättning ska få sina rättigheter tillgodosedda och resan ska fungera som helhet. Det är också viktigt att alla stationer och bytespunkter görs tillgängliga och användbara för personer med funktionsnedsättning, inte endast några få. I förslaget finns flera diffusa skrivningar exempelvis rimliga ansträngningar, särskild hänsyn och godtagbara alternativ, vilket gör det möjligt för transportföretag att neka personer med funktionsnedsättningen rätten att resa. Fordonets storlek och beskaffenhet kan till exempel tas som intäkt för detta. Handikappförbunden poängterar att detta inte är förenligt med Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det måste redan i upphandlingen av transporter ställas krav på tillgängliga och användbara transportmedel som fungerar året om. Samtliga fordon som köps in eller görs om ska utgå från teknisk standard, TSD. Som enskild person är de också svårt att åberopa att ett trafikföretag inte har tagit särskild hänsyn när man nekas att resa. Handikappförbunden vill ha lagar som ger personer med funktionsnedsättning rätt resa på samma villkor som andra medborgare. Handikappförbunden tycker att det är ett bra förslag att låta Konsumentverket utöva tillsyn. Om systemet ska bli effektivt är det självklart viktigt att brister åtföljs av någon form av vite, eller förlorade marknadsandelar. I annat fall riskerar förslaget att skapa ett system där ingen förvägras rätten att resa men där själva resandet fortfarande är en praktisk omöjlighet.
4. Lagens tillämpningsområden och ansvariga aktörer Handikappförbunden tycker det är viktigt att den nya lagstiftningen kring resenärers rättigheter utformas utifrån en transportövergripande tanke. Därför tycker vi att det är mycket bra att utredaren omfattat rättigheter vid resor med buss, båt, spårvagn, taxi, tunnelbana och tåg i sitt förslag, vilket inte infattas i EUförordningen. Dessa transportmedel utgör en stor del av storstadstrafiken och kan därför ses som en nyckel till tillgänglighet och användbarhet för många resenärer med funktionsnedsättning. 5. Rätt till information När det gäller rätten till information måste denna göras så att den är tillgänglig både muntligt och skriftligt för resenärer med olika funktionsnedsättningar. Handikappförbunden tycker att förslaget att transportören ska ha skyldighet att informera om fordonets användbarhet är mycket bra. Utredarens exempel på detta är bra men bör kompletteras: om bussen har lågt insteg, ramp eller lyftanordning för rullstolar samt vilken storlek på rullstolen som kan tas ombord. I spårtrafik kan avståndet mellan vagn och plattform vara relevant information, likaså storlek på hjälpmedel som kan as ombord. Det bör framgå antal platser som rullstolar och barnvagnar har förtur till. För personer som har allergi eller överkänslighet är viktig information om det finns vagnar eller avdelningar där djur få vistas. Till detta kan tilläggas att det är viktigt att kunna erbjuda platser där lampor är släckta under dagtid samt att mobiltelefoni och bredband ej är tillåtet för personer med elöverkänslighet. Det bör även vara möjligt att få information om det finns displayer och möjlighet till muntlig eller alternativ information för personer som inte ser, hör eller har kognitiv funktionsnedsättning avseende exempelvis förseningar, byten och ledsagning. Dagsaktuell information om antalet toaletter som finns samt är i funktion eller fungerande lyftar/liftar ska också ingå. Information ska även kunna lämnas om bytespunkternas tillgänglighet, exempelvis fysisk tillgänglighet, antal toaletter och om skyltningen är tydlig, om det finns möjlighet att till att ställa frågor till personal/funktionär. Samtliga avvikelser från detta ska vara till fördel för resenärer. Det är viktigt att rättigheterna inte ska gå att förhandla bort i lokal eller regional upphandling, anser Handikappförbunden.
7. Rättigheter för personer med funktionsnedsättningar 7.2 Begreppen funktionshinder och nedsatt rörlighet Handikappförbunden förordar att begreppet funktionsnedsättning används i enlighet med Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. 7.3 Rätt att resa I enlighet med Konventionen om rättigheter för personer (artikel 9, 18, 19, 29) anser Handikappförbunden att undantag som görs med hänvisning till fordonets storlek eller utformning utgör grund för diskriminering. I praktiken genomförs inte all upphandling av trafikföretag utifrån tillgänglighet och användbarhet för personer med funktionsnedsättning. Därför får ofta ekonomin styra. Äldre tåg köps in, tåg byggs om så att antalet platser för rullstolsanvändare minskar eller försvinner, tunnelbanor som är billigare föredras framför tillgängliga i upphandlingen av nya transportmedel. Handikappförbunden menar därför att detta undantag gör det fullt möjligt att även fortsättningsvis neka personer med funktionsnedsättningen rätten att resa. Förslaget blir som helhet tandlöst då rätten medger det som i praktiken inte efterlevs. 7. 4 Rätt till assistans vid på- och avstigning Utredarens förslag om rätt till assistans vid av och påstigning samt att den inte ska avgiftsbeläggas är bra. Enligt utredaren är det inte relevant att införa bestämmelser om att införa skyldigheter som hjälp med bagage eller assistans till toaletter och liknande service. Handikappförbunden anser att denna inskränkning allvarligt försvårar möjligheten för resenärer att stiga ombord utan assistans då det förekommer att man medför hjälpmedel etcetera som man behöver hjälp för att komma ombord och av med. Transportören ska vidare aldrig kräva att den enskilde har personlig assistans för att kunna ta sig till toaletten eller köpa mat i exempelvis restaurangvagnen. Det ska finnas möjlighet att få assistans fram och tillbaka från toalett eller restaurang/café. Gränsen bör gå vid personliga behov. 7.5 Bytespunkternas tillgänglighet Handikappförbunden vill framhålla att kvaliteten på bytespunkter är helt avgörande för dess tillgänglighet och användbarhet, exempelvis att de är fysiskt tillgängliga, är tydlig skyltade och har flera toaletter i anslutning. Vi ställer oss också frågande till vad större bytespunkter innebär? Samt till varför bytespunkterna begränsas till endast några större? Personer med funktionshinder bör ha samma möjlighet och
frihet att byta transportmedel som andra. Handikappförbunden skulle även vilja se ett förtydligande om även verksamheten inne på stationen omfattas av förslaget? Utredarens förslag att förvaltarna av bytespunkter ska utgöras av kollektivtrafikansvarig myndighet i länet är bra. 7.6 Ledsagning på fullt tillgängliga bytespunkter Handikappförbunden tycker förslaget att alla som anser sig ha behov av ledsagning ska få det. Vi anser dock att begränsningen av ledsagning till ett antal stationer inte är förenligt med Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (artiklarna 9, 18, 19 och 29). Det är helt avgörande att ett hela resan-perspektiv tillämpas på ledsagning. Olika transportföretag måste ha en effektiv samordning för att en person ska kunna resa på ett tryggt sätt. Tågoperatörer måste ha kommunikationsvägar med bussbolag, taxibolag och åter andra tågoperatörer för att säkerhetsställa att ledsagningen fungerar. Idag finns inget tekniskt kommunikationssystem som stödjer detta. Ett trafikföretag måste vara medvetet om att en person med ledsagning är ombord och kunna meddela sig med denna. Idag fungerar inte detta vad gäller ledsagning, det kan exempelvis vara svårt för en person som har syn- eller hörselnedsättningar att påkalla personal vid behov av information eller hjälp. Detta fungerar utmärkt när det handlar om andra tjänster, exempelvis SJ:s pluskundstjänst, varför det borde vara fullt möjligt att genomföra i praktiken för personer med ledsagningsbehov. 7. 7 Utbildning av ledsagning och annan assistans Handikappförbunden tycker att det är bra att utbildning erbjuds personal kring ledsagning och assistans. Vi skulle dock vilja se att den utsträcktes till att omfatta alla personal inom kollektivtrafiken. Vår utgångspunkt är all utbildning genomförs efter kontakter med handikapprörelse, enligt Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (artikel 33). 7.8 Ledarhund och assistanshund Det är viktigt att ledarhund och assistanshund anvisas till särskilda vagnar för att även personer med allergi eller överkänslighet ska kunna resa.
8. Klagomål, reklamation och preskription 8.1 Klagomål Det är ett bra förslag att transportören ska inrätta ett system för att hantera klagomål från resenärer. Vi kan inte nog understryka att detta system måste vara tillgängligt och användbart i sig för att kunna användas av personer med funktionsnedsättning. Det är exempelvis vanligt att hantera klagomål per telefon, när en person som är döv vill klaga måste denne kunna få en hänvisning till taltelefon. Det är även viktigt att ha möjlighet att framföra klagomål i efterhand, när resan redan är utförd. Inte minst för att transportören därigenom för en möjlighet att lära sig av det som inte har fungerat. 8.2.1 Reklamation Utredaren föreslår att reklamation ska kunna utföras både skriftligt och muntligt. Resenären bör dock i eget intresse bekräfta en muntlig reklamation i skrift för att på så sätt säkra att bevisningen om att reklamation lämnats. Handikappförbunden tycker det är bra att reklamationer kan lämnas både skriftligt och muntligt för att möta behov hos personer som på grund av sin funktionsnedsättning inte kan reklamera skriftligt. Om denne dock måste intyga den muntliga reklamationen skriftligt faller poängen totalt. Handikappförbunden föreslår därför att bevisbördan omvänds så att det är transportören som måste intyga skriftligen efter att en muntlig reklamation har framförts. 9. Tillsyn och marknadsmässiga sanktioner 9.1.1 Konsumentverket Handikappförbunden välkomnar utredarens förslag att Konsumentverket ska utöva tillsyn över att bestämmelser i lagförslaget följs avseende rätten till information och skyldigheten att inneha ett system för klagomål; samt avseende särskilda rättigheter för personer med funktionsnedsättning eller nedsatt rörlighet. Förslaget att avvikelser i villkor gäller endast om de är till fördel till resenären är bra. 9.2.1 Information, system för klagomål, ersättning och ersättningstrafik Om systemet för klagomål, ersättning och ersättningstrafik ska bli effektivt är det självklart viktigt att brister åtföljs av någon form av vite, eller förlorade marknadsandelar. I annat fall riskerar förslaget att skapa ett system där ingen förvägras rätten att resa men där själva resandet fortfarande är en praktisk omöjlighet. För att rätten ska bli reell menar Handikappförbunden att det krävs ett diskrimineringsskydd.
Det kan hända att resenären erbjuds något som presenteras som ett likvärdiga alternativ till de resa som efterfrågats. Frågan blir då vem som har tolkningsföreträde till vad som ska anses vara en likvärdig resa? Är en tågresa som tar ett antal fler timmar än det tänkta alternativet likvärdigt när lyftarna ej fungerar på X2000 under vinterhalvåret? När det gäller ersättningstrafik anser Handikappförbunden att en fråga om rimlighet bör vägas in där rimlighet ska anses vara att en ersättningstrafik tar samma tid i anspråk som den resa som bokats. Samma ersättningstrafik ska erbjudas resenärer med funktionsnedsättning som andra resenärer. 9.2.2 Marknadsmässiga sanktioner avseende information och klagomål Handikappförbunden tycker det är ett bra förslag att transportörer eller förvaltare av en bytespunkt som undlåter att lämna föreskriven information eller inneha ett system för klagomål kan åläggas vite genom att talan väcks i Marknadsdomstolen. Det finns dock oklarheter kring vem som har tolkningsföreträde, resenärers som nekas eller transportörer? Vad händer om en resenär ges rätt att köpa biljett men inte kan nyttja denna på grund av bristande tillgänglighet och användbarhet? 10. Tilläggsavgift i kollektiv persontrafik Om resenären ej kan lösa biljett på grund av att biljettautomaten är trasig bör denna kunna betala i efterhand eller genom att skicka sms utan att för den skull erlägga tilläggsavgift. 12. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser Handikappförbundens helhetsbedömning är att det är svårt att diskutera lagförslag om resenärers rättigheter i lokal och regional kollektivtrafik innan alla EU-förordningar inom området har trätt i kraft. Det är även oklart hur myndigheter och trafikförsörjning kommer att se ut på sikt. Det är högst väsentligt att lagen tar sin utgångspunkt i Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning vilket den inte gör idag. Lagen måste också se över när fordonets storlek gör det fysiskt omöjligt att ta ombord eller transportera personer med funktionsnedsättning. Det kan inte nog understrykas att fordon som tas i bruk efter införandet av TSD inte får undantas. Fordon som görs om eller är nya ska följa lag.
Med vänlig hälsning Handikappförbunden Örjan Brinkman Generalsekreterare