Friskare tänder - till rimliga kostnader (SOU 2007:19)

Transkript

1 Sundbyberg Vår referens: Karin Sandström Diarienummer Ange diarienummer vid all korrespondens Socialdepartementet Stockholm Friskare tänder - till rimliga kostnader (SOU 2007:19) Handikappförbundens samarbetsorgan, nedan kallat Handikappförbunden, är ett partipolitiskt och religiöst obundet samarbetsorgan för rikstäckande handikappförbund. Vi representerar 43 medlemsförbund med sammanlagt ca enskilda medlemmar. Vi har fått möjlighet att lämna synpunkter på ovannämnda betänkande och vill framföra följande. Allmänt Ambitionen i utredningen har varit att skapa en enkel och sammanhållen modell för tandvårdsstödet. Handikappförbunden anser att det är bra att man föreslår ett generellt system så långt som möjligt utan särlösningar för skydd mot höga kostnader. Men menar samtidigt att det här i hög grad är ett system för friska personers behov av tandvård. För de grupper som vi företräder, som på grund av funktionsnedsättningar eller kroniska sjukdomar har svårt att påverka sin tandstatus och därför har ett stort tandvårdsbehov avser regeringen att överväga särskilda insatser. Frågan omfattas inte av den pågående utredningen utan kommer att hanteras i annan ordning. Beträffande uppdragets avgränsningar menar Handikappförbunden att dessa är olyckliga. Vi anser att när nu regeringen avser att ta ett helhetsgrepp på tandvården, samt genomför en rad radikala förändringar inom området måste man ha en helhetssyn och inte senare fatta beslut avseende personer som på grund av funktionsnedsättning eller sjukdom har svårt att påverka sin tandstatus vilket i sin tur leder till ett stort tandvårdsbehov. Handikappförbunden anser att det är ytterst angeläget att även den tandvård för grupper med stora tandvårdsbehov kopplade till sjukdom eller funktionsnedsättning som idag hanteras framförallt inom

2 landstingen ses över. Så att de förbättringar inom tandvårdsstödet som utlovats till allmänheten även kan komma våra medlemmar till del.

3 Förslagen i korthet Förslaget består i ett nytt statligt tandvårdsstöd för personer i åldrarna 20 år och uppåt. Stödet består av en tandvårdscheck, stöd till abonnemangstandvård och ett skydd mot höga kostnader. Tandvårdschecken föreslås uppgå till 300 kronor vartannat år för alla i åldrarna år och till 600 kronor vartannat år för personer i åldrarna år samt 75 år och äldre. Checken är tänkt att användas som delbetalning vid ett tandvårdsbesök hos valfri tandläkare, tandhygienist, eller som delbetalning för abonnemangstandvård. I grundförslaget till skydd mot höga kostnader lämnas ersättning med 50 procent av patientens tandvårdskostnader mellan och kronor och med 85 procent av kostnader som överstiger kronor. Ersättningen baseras på s k referenspriser. Utredningen har även kostnadsberäknat ett sidoalternativ där den övre beloppsgränsen är kronor. Tandvård för personer med funktionsnedsättning För personer med funktionsnedsättningar och kroniska sjukdomar finns idag två olika ersättningssystem dels förhöjd ersättning på grund av ett långvarigt och väsentligt ökat tandvårdsbehov till följd av långvarig sjukdom eller funktionshinder, som handläggs inom Försäkringskassan. Dels det särskilda tandvårdsstödet som hanteras inom landstingen med uppsökande verksamhet, nödvändig tandvård och tandvård som utgör ett led i en sjukdomsbehandling. Hur de här systemen kommer att se ut i framtiden vet vi inte, då landstingens framtida roll inte omfattas av uppdraget. Vi tycker att det är synd då vi gärna sett att man tagit ett helhetsgrepp på samtliga frågor som berör tandvården. Under rubriken Uppdraget och utredningens arbete kan man läsa att utredaren skall analysera vidare hur det nya tandvårdsstödet skulle förhålla sig till vad som gäller för de personer som idag har rätt till förhöjd ersättning på grund av ett långvarigt och väsentligt ökat tandbehov till följd av långvarig sjukdom eller funktionshinder. Här skall tilläggas att många av dem som är berättigade till stödet aldrig söker detta, då systemet är krångligt, många vet inte att man har rätt att söka samt att tandläkarna ej anser sig ha tid med den administration som omger detta. Handikappförbunden stödjer att den förhöjda ersättningen på sikt försvinner men menar att systemet med den förhöjda ersättningen bör bibehållas tills man har gjort en helhetsöversyn av vad som gäller även för landningens tandvård. Landstingets roll idag är att man har ansvar för uppsökande verksamhet, nödvändig tandvård och tandvård som utgör ett led i en sjukdomsbehandling enligt bestämmelserna i 8 a tandvårdslagen (1985:125) och i tandvårdsförordningen (1998:1338). Ett problem med det särskilda tandvårdsstödet är att det finns 21 olika huvudmän för denna del av tandvården. Det leder till olika hantering av reformen, en bristande rättssäkerhet då huvudmannens beslut om vården inte går att överklaga samt att regelverket som stödet omges av är svårfattlig och

4 byråkratiskt. I fråga om rättsäkerheten anser vi det som otillfredsställande att det inte går att överklaga ett beslut. Det blir särskilt uppenbart då beslut fattade av ett landstings tandvårdsenhet enbart delges tandläkaren och inte den berörda patienten. Också Socialstyrelsen har uppmärksammat och kritiserat det särskilda tandvårdsstödet och hur landstingen hanterat detsamma. Vad gäller tandvård som ett led i sjukdomsbehandling under begränsad tid så finns det i dag 13 grupper. För många i dessa grupper krävs läkarintyg och andra intyg som ska bekostas av patienten. Förutom kostnaden innebär det också att man måste lägga ned mycket tid för telefonsamtal och läkarbesök. Inte sällan krävs även förnyade läkarintyg. Detta anser vi vara onödigt för personer som har en sjukdom som är kronisk eller där behandling och rehabilitering väntas ta lång tid. Nuvarande system kan också leda till att patienter tvingas växla mellan den allmänna tandvårdsförsäkringen och det särskilda tandvårdsstödet. Vidare har dagens system sådana begränsningsregler som åsidosätter patientens och tandläkarens möjlighet att styra över vårdinnehållet. I extremfallet kan patienten gå miste om det stöd som ges inom systemet. Rätten till tandvård som ett led i en sjukdomsbehandling fungerar mycket olika runt om i landet. Landstingen har skilda bedömningsgrunder och vilken hjälp du får beror således på var i landet du bor. Detta upplevs som orättvist och kan inte ha varit avsikten med reformen. Den tröskel som måste passeras innan man kan få hjälp med sina tandproblem är mycket hög och det är en lång kamp som den enskilda patienten måste föra innan man kan få hjälp. De personer vi arbetar för hör i hög grad till dessa grupper och det är mycket angeläget att landstingens ansvar ses över samt att det finns finansiering till dessa grupper med stora tandvårdsbehov kopplade till sjukdom eller funktionsnedsättning. Nedan följer korta kommentarer till några av utredningens förslag 11.7 Referenspriser Ett system med s k referenspriser föreslås för att få en nödvändig kontroll av ersättningen. Referenspriserna skall ha till uppgift att utgöra grunden för beräkningen av tandvårdsersättning inom skyddet mot höga kostnader samt fungera som ett stöd för patienten genom att tjäna som jämförelsepriser. Utredningen tror att referenspriserna därmed får en prisstyrande effekt samt skapar möjligheter för prispress och utvecklad konkurrens på tandvårdsmarknaden. Handikappförbunden menar att idéen med referenspriser är god. Det blir på så sätt lättare för patienten att avgöra om kostnaden för åtgärden är dyr eller ej i förhållande till andra tandläkare. 12 Tandvårdscheck Handikappförbunden anser att den förebyggande tandvården är oerhört viktig och att den tandvårdscheck som föreslås kan fungera som ett incitament för förebyggande insatser. För grupper med stora behov av förebyggande vård är summan som föreslås dock försumbar.

5 13 Abonnemangstandvård Vid abonnemangstandvård görs en riskbedömning av individens framtida tandvårdskostnader. Handikappförbunden menar att många med stora tandvårdsbehov inom våra grupper avstår från abonnemangstandvård då det skulle leda till en allt för hög abonnemangskostnad. Abonnemangstandvården fungerar bäst för friska personer med låga tandvårdskostnader. 14 Ett skydd mot höga kostnader Handikappförbunden förordar grundförslaget vad gäller skydd mot höga kostnader. Att stärka patientens ställning Utredningen ger olika förslag på att stärka patientens ställning med bland annat informationsinsatser och rådgivningsbyrå. Handikappförbunden menar att sådana insatser är nödvändiga och vill även peka på möjligheten att nå ut med information genom Handikappförbundens medlemsorganisationer. Med vänlig hälsning HANDIKAPPFÖRBUNDENS SAMARBETSORGAN - 43 handikappförbund i samverkan - Örjan Brinkman generalsekreterare