Sveriges Tandhygienistförening, STHF, tackar för möjligheten att lämna synpunkter på förslaget.

Transkript

1 Socialdepartementet Mats Nilsson S2010/8847/HS Remiss Departementspromemorian Friskare tänder till rimliga kostnader även för personer med sjukdom och funktionsnedsättning. Förslag om tredje steget i tandvårdsreformen (Ds 2010:42), tackar för möjligheten att lämna synpunkter på förslaget. Allmänt STHF välkomnar ett tandvårdsstöd till personer som till följd av sjukdom och funktionsnedsättning har ett ökat behov av tandvård. De personer som skulle kunna vara föremål för stödet är ofta redan utsatta och sköra till följd av sin sjukdom/tillstånd. Med ett särskilt tandvårdsstöd skulle dessa personer ha möjlighet att både minska sina kostnader för tandvård och även ges bättre förutsättningar att på ett positivt sätt påverka sin sjukdomsbild. STHF efterlyser i det sammanhanget en mer övergripande analys över sambandet mellan allmänhälsa och munhälsa liksom hur hälso- sjuk- och tandvård skulle kunna samverka för individens bästa. Grundläggande för att förslaget ska kunna genomföras på ett för alla parter lyckosamt sätt är att den administrativa bördan kan begränsas och att samverkan med sjukvården underlättas med hjälp av standardiserade intyg och elektronisk överföring. Ett tydligt stöd till hälsofrämjande och förebyggande tandvård är mycket välkommet och något som STHF efterlyst sedan tidigare. Det framlagda förslaget är dock mycket komplext och på en del håll finns frågetecken. STHF kommer nedan att lämna några synpunkter där vi ser svårigheter och risker för att stödet inte blir den effektiva stimulans som eftersträvas.

2 6 Särskilt tandvårdsbidrag till riskgrupper 6.1 STHF ser mycket positivt på att det särskilda tandvårdsbidraget, STB, är knutet till förebyggande tandvård. Det är dock mycket viktigt att tydliggöra var gränserna mellan förebyggande och behandlande åtgärder går. Exempel: Är det förebyggande eller behandlande att utföra åtgärder inom 300- serien i tandvårdsstödet? 6.2 Det är väl känt att de sjukdomar och tillstånd som föreslås ska omfattas av STB ger en ökad risk för försämrad munhälsa. Däremot är kronisk destruktiv parodontit och implantit (14 och 15) sjukdomar/tillstånd som kan öka risken för försämrad allmänhälsa. Därmed skiljer sig de föreslagna sjukdomarna/tillstånden åt. Vad gäller tillstånden 1 till 13 stöder STHF förslaget att Socialstyrelsen ges i uppdrag att utforma bedömningskriterier. Det är av största vikt att kriterierna blir tydliga och att administrationen kan hållas enkel och inom det befintliga redovisningssystemet samt att samverkan med hälso- och sjukvård underlättas. För tillstånden 14 och 15 behöver diagnoskriterier tydliggöras samt om det är sjukdomsbehandling eller stödbehandling/efterbehandling eller både och som ska omfattas av STB. Kravet på att STB endast ska utgå om behandling utförs av eller i samverkan med specialist väcker en del frågor. Exempel: Specialister arbetar endast i begränsad omfattning med stödbehandling efter genomförd kausalbehandling. Ska specialisten kunna återremittera patienten till allmänpraktik och patienten kunna tillgodogöra sig STB där? Ska patienter som tidigare genomfört behandling för parodontit och nu går på stödbehandlingar i allmäntandvården kunna tillgodogöra sig STB?

3 Kravet på specialist är också svårt att förstå då långt ifrån alla patienter med destruktiv parodontit behandlas på specialistklinik. Att specialistklinikerna skulle klara den ökande arbetsbelastningen som förslaget innebär verkar inte heller troligt. Problem med tillgänglighet ur ett geografiskt perspektiv är också tydligt och skulle ge ökade kostnader för patienter både för att resa längre sträckor och ta ledigt från arbetet. Ur ett tandvårdslagsperspektiv är det varken vård på lika villkor eller jämlikt. De högre kostnaderna för specialistvård kompenseras inte heller av STB. 6.4 Som tidigare påpekats finns här gränsdragningsproblem mellan förebyggande och behandlande åtgärder. I betänkandet står behandling av initialkaries och infektionsbekämpning vid parodontal sjukdom eller implantit kan vara nödvändig. eller kan vissa parodontalkirurgiska åtgärder... Här måste TLV och professionerna samverka för att ta fram ett regelverk som fungerar i praktiken. 6.5 STHF stöder förslaget att STB ska kunna användas till abonnemangstandvård. 6.6 STHF stöder förslaget att STB ska utbetalas två gånger per år och att det inte bör finnas någon gräns för hur stor del av tandvårdskostnaden stödet bör täcka. Den ökande administrationen för tandvården gör dock att vi känner tveksamhet till att 600 kronor per halvår är tillräkligt för att undvika underutnyttjande. 6.9 STHF känner tveksamhet till att tandhygienister och tandläkare hamnar i situationer där de ska vara både den som avgör om patienten är berättigad till stöd och den som tar risken att vid felbedömningar bli ersättningsskyldig. Samtidigt som information, insamlande av uppgifter, provtagning, kontroll av medicinlistor och läkarintyg, kontroll av tidsperioder, upprättande av underlag till Försäkringskassan och så vidare tar tid i anspråk. Risken för underutnyttjande ökar därmed, speciellt för sjukdomar/tillstånd där tandvården inte har den medicinska kompetensen.

4 För att ha en chans att lyckas krävs mycket tydliga riktlinjer och standardiserade formulär, intyg och rutiner där samverkan med sjukvården är mycket viktig. Ett betydande frågetecken är om sjukvården har de resurser som krävs för den ökande arbetsbelastningen. Patientens roll i sammanhanget är också mycket betydelsefull. För att kunna ta tillvara möjligheten att nyttja STB behövs tydlig och lättillgänglig patientinformation om vilka som är berättigade, hur man går till väga och vart man vänder sig. Att ansvaret enbart ska ligga på tandvården är inte rimligt då det bygger på att tandvården får information från patienten och att patienten själv ordnar nödvändiga intyg m.m STHF stöder förslaget att Socialstyrelsen ska meddela föreskrifter men hänvisar till tidigare framförda synpunkter STHF skulle föredra ett system där vårdgivare, behandlare och patient kunde känna en större trygghet med ett förhandsbesked speciellt med tanke på den ökade administrativa bördan och därmed kostnader STHF anser att problematiken med gränsdragning och svårtolkat regelverk för patienter och tandvårdspersonal gör att förhandsprövning bör vara ett förstahandsalternativ Med hänvisning till förgående anser STHF att vårdgivaren endast ska kunna krävas på återbetalning av ersättning om vårgivaren medvetet vilselett Försäkringskassan.

5 Övrigt STHF förslår med bakgrund av vad vi idag känner till om äldres livskvalitet i förhållande till sjukdomar, medicinering, tidigare tandvård, behov av vårdinsatser och munhälsans betydelse för den allmänna hälsan, att STB borde utgå till alla över 85 år. STB skulle kunna stimulera till hälsofrämjande och förebyggande munvård för en grupp med många individer som har ett stort omvårdnadsbehov men också många som med ett extra stöd skulle kunna upprätthålla en god munhälsa hela livet. 7 Tandvård till hälso- och sjukvårdsavgift stöd till nya grupper 7.2 STHF stöder förslaget att personer med stort behov av tandvård på grund av långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning ska få stöd till tandvård med hälso- och sjukvårdsavgift. Socialstyrelsen bör meddela föreskrifter och avgränsa vilka grupper som ska kunna tillgodogöra sig stöd och vad som kan krävas i form av intyg m.m. 7.3 STHF stöder i princip förslaget om vilken tandvård som ska ersättas men anser att fastsittande protetik i form av kronor och i vissa fall även broar, efter förhandsprövning ska kunna ingå. I vissa fall är det ett betydligt bättre alternativ för patienten som ger en tryggare hållfasthet och bättre estetik. 8 Uppföljning och utvärdering 8.1 STHF ser det som mycket viktigt att uppföljning och utvärdering sker på ett strukturerat och samlat sätt. Socialstyrelsen eller den nya Myndigheten för vårdanalys kan ansvara för ett uppföljningsprogram. Socialstyrelsen har ett speciellt ansvar att bevaka ett eventuellt behov av förändring i tandvårdsstödet. 8.2 STHF ser positivt på att tandhälsoregistret tar in uppgifter från tandvård till hälso- och sjukvårdsavgift och nödvändig tandvård. STHF ser dessutom ett behov av att identifiera vilken yrkesgrupp som utfört behandlingen, alltså inte

6 enbart mottagning och organisationsnummer. Detta för att få ett underlag för utveckling och planering av tandvårdens struktur. 8.3 STHF anser att behovet av information ut till tandvården, sjukvården och patienter inte får underskattas på samma sätt som vid införandet av tandvårdsstödet Det är däremot inte rimligt att lägga hela informationsansvaret på tandvården. En generell referensprishöjning förefaller inte heller rimligt, en särskild undersökningsåtgärd kan i stället vare en möjlighet. STHF anser att information och utbildning till tandhygienister och tandläkare är en mycket viktig del för att reformen ska bli lyckosam. 9 Genomförandet och ikraftträdande STHF delar synen på att reformen kan träda i kraft tidigast juli STHF delar även synen på vikten av en tydlig genomförandeplan i nära samverkan med alla berörda parter. 10 Kostnadsberäkningar och ekonomiska konsekvenser STHF har inga avvikande synpunkter på kostnadsberäkningen men vill påtala den ökade administrativa belastningen som tar dyrbar behandlingstid i anspråk, utbildningsbehovet samt vikten av stabila och koordinerade IT-system. Sveriges Tandhygienistförening Yvonne Nyblom Ordförande