Postmarknaden i Sverige och. rikstäckande kassaservice. - en beskrivning. Rapport från Post-och telestyrelsen 1995-08-31

Postmarknaden i Sverige och rikstäckande kassaservice - en beskrivning Rapport från Post-och telestyrelsen 1995-08-31

Postmarknaden i Sverige och rikstäckande kassaservice - en beskrivning Föreliggande beskrivning har utarbetats av Post- och telestyrelsens Postavdelning i samverkan med Kommunikationsdepartementets Kommunikationsenhet. Syftet med studien är att den skall tjäna som underlag för en översyn av Postlagen samt Regeringens överväganden inför ett eventuellt nytt avtal med Posten om särskilda åtaganden. Utgångspunkten för arbetet har varit två separata studier; en beskrivning av postmarknaden och en beskrivning samt definition av rikstäckande kassaservice. Dessa redovisas emellertid i en sammanhållen rapport varför det kan förekomma vissa upprepningar av sakförhållanden i texten. Stockholm den 31 augusti 1995 POST- OCH TELESTYRELSEN Postavdelningen

Innehållsförteckning Sid nr 1 Postverksamhet - definition och beskrivning av marknaden 1 1.1 Postverksamhet - definition och centrala begrepp 1 1.2 Närmare om postlagens definition 2 1.3 Oklarheter och gränsdragningsproblem 3 2 Genomgång av respektive delmarknad 7 2.1 Brev 7 2.1.1 - Kort presentation 7 2.1.2 - Företagens olika tjänster 8 2.1.3 - Formerna för inlämnandet av försändelser för distribution 9 2.1.4 - Formerna för utdelning av försändelserna 10 2.1.5 - A-post och B-post 11 2.2 Direktreklam 12 2.3 Helt elektronisk post och kombinationer mellan elektronisk och fysisk post 12 2.4 Övriga tjänster som företagen erbjuder 13 2.5 Sociala åtaganden 14 2.6 Tidningsdistribution 15 2.6.1 - Distribution av dagstidningar 15 2.6.2 - Samdistributionsstödet 16 2.6.3 - Distributionsbolagen 17 2.6.4 - Tjänsteutbud 18 2.6.5 - Marknadsandelar och konkurrensförhållanden 18 2.7 Paketdistribution 19 2.7.1 - Företagen 19 2.7.2 - Tjänsteutbud 21 2.7.3 - Marknadsandelar och konkurrensförhållanden 23 2.8 Budtransporter 26 2.8.1 - Företagen 26 2.8.2 - Tjänsteutbud 27 2.8.3 - Marknadsandelar och konkurrensförhållanden 28 3 Internationella operatörer på den svenska brevmarknaden 30 3.1 Operatörernas företagsstruktur och verksamhetsform 30 3.2 Integrators 30 3.3 Flygbolag + postverk 32 3.4 Remailing 32 4 PTS kommentarer 34 4.1 Förhållandena på de olika delmarknaderna 34 4.2 Service och kvalitet 35 4.3 Kostnader och priser m.m. 36 4.4 Avregleringens effekter 40

Sid nr 5 Tjänster som faller in under begreppet rikstäckande kassaservice 42 5.1 Vilka tjänster skall tillhandahållas? 42 5.1.1 - Postlagen 42 5.1.2 - Avtalet 42 5.1.3 - Postens uppgifter 43 5.2 Hur och var skall tjänsterna tillhandahållas? 43 6 Postens kassaservice 45 6.1 Omorganisationen av affärsområdet Bank och Kassa 45 6.1.1 - Bank och kassa blir Posten Försäljning 45 6.1.2 - Organisationsstrukturen för Posten Försäljning 45 6.2 "Kontorsnätet" 46 6.2.1 - Egna postkontor 47 6.2.2 - Övriga servicepunkter 47 6.2.3 - Hushåll som saknar kassaservice 5 dagar i veckan 50 7 Utvecklingen för alternativen till Postens kassatjänst 51 8 Kompletterande tjänsteutbud och samverkan 52 8.1 Kassatjänsternas "strukturomvandling" 52 8.2 Betydelsen av ett kompletterande tjänsteutbud 52 8.3 Kassaservice, brev och lättgods 53 9 Sociala åtaganden vad gäller kassatjänsten 55 10 Postens kostnader för tillhandahållande av kassaservice 57 10.1 Postens beräkningar 57 10.2 PTS kommentarer 58 Bilagor 1. Postens regionala åtaganden, redovisning av undersökningen våren 1994 2 Avtal om särskilda åtaganden mellan svenska staten och Posten AB 3. Aktörer på svenska postordermarknaden 4. Överenskommelse om utredning mellan Posten och CityMail 5. Postens prislista 6. PTS yttrande över Postens utredning STAD'97

1. Postverksamhet - definition och beskrivning av marknaden 1.1 Postverksamhet - definition och centrala begrepp 3 postlagen Med postverksamhet avses i lagen regelbunden befordran mot avgift av brev eller av brev och paket. Brev och paket som hanteras i postverksamhet utgör postförsändelser. Med brev avses adresserade postförsändelser som är inneslutna i kuvert eller annat omslag och som väger högst 2 kg. Vykort, brevkort och liknande försändelser jämställs med brev vid tillämpningen av lagen. Med paket avses adresserade postförsändelser som väger mer än 2 men högst 20 kg. Det finns därmed tre centrala begrepp som är grundläggande för bedömning av om en verksamhet är att anse som postverksamhet, nämligen: - regelbunden befordran - mot avgift - av brev eller av brev och paket (postförsändelser) I det följande redogörs inledningsvis för innebörden i dessa begrepp, med utgångspunkt i vad som sägs i förarbetena. Därefter redogörs för oklarheter och gränsdrag- ningsproblem. I anslutning därtill görs några reflexioner angående konsekvenserna av den ena eller andra tolkningen mot bakgrund av de skyddsintressen som postla- gen avser att tillgodose. Hittills har PTS i liten utsträckning ställts inför uppgiften att bedöma huruvida en viss verksamhet faller in under postlagens definition. Det bör nämnas att det i första hand är det företag som avsändaren anlitar som skall anses bedriva postverksamhet och som därmed skall göra anmälan. I Sverige finns tre etablerade och redan anmälda operatörer, Posten Sverige AB, SDR-Gruppen AB och CityMail AB. Därutöver har ytterligare en anmälan kommit in till myndigheten. Under första halvåret 1995 har PTS märkt ett tilltagande intresse i form av förfrågningar från olika företag om vad som gäller för att man skall vara skyldig att anmäla sig som postoperatör m. m. Anmälan hos PTS ses inte bara som ett sätt att uppfylla det formella kraven enligt postlagen, utan kanske än mer som ett sätt att få en "kvalitetsstämpel". Sannolikt kommer PTS att ställas inför ett ökande antal konkreta ärenden i vilka olika verksamheter skall prövas i förhållande till postlagens definition. 1.2 Närmare om postlagens definition 5

,,,,,regelbunden befordran I postlagsutredningen talas om viss regelbundenhet. Befordran skall i någon mening vara tidtabellsbunden eller följa ett fastlagt utdelningschema. Utdelning efter detta fasta mönster skall i princip ske oberoende av hur många försändelser det råkar finnas vid varje särskilt tillfälle. Normalt är det fråga om stora volymer. Kravet på regelbundenhet är avsett att skilja postverksamhet från beställningsdistri- bution, d.v.s. sådan verksamhet som sköts av bud-, express- och kurirföretag. Inom dessa verksamheter är det fråga om förmedling av enstaka försändelser vid tider som bestäms från fall till fall. Priserna är normalt sett högre än vad som är fallet vid postbefordran. I Postlagsutredningen sägs att det i första hand är utdelningen - distributionen - och hur denna är anordnad som avgör om det är fråga om postbefordran. Att en post- operatör inte utför samtliga led som ingår i det som betecknas som traditionell postbefordran av det slag det tidigare Postverket bedrev, exempelvis vissa sorte- ringsmoment, hindrar inte att det kan vara frågan om postverksamhet. Detsamma gäller s.k. hybridtjänster, exempelvis när ett meddelande förs över elektroniskt till en postterminal där det skrivs ut och kuverteras för att sedan delas ut till mottaga-ren. I sistnämnda fall blir det fråga om postbefordran när meddelandet väl kuverterats och på så sätt blivit ett brev i postlagens mening. mot avgift Avgiftsbeläggningen behandlas inte närmare i förarbetena. Däremot finns vissa resonemang rörande omfattningen av Postverkets tidigare brevmonopol, vilka kan vara av intresse. Dessa återges under avsnitt 1.3 nedan. av brev eller av brev och paket. Till någon del måste distribution av brev ingå i verksamheten för att den skall bedömas som postverksamhet. Brev definieras i lagen som adresserade postförsändelser som är inneslutna i kuvert eller annat omslag och som väger högst 2 kg. Intresset att skydda avsändares och mottagares personliga integritet och att garantera tillförlitliga befordringsmöjligheter gör sig, enligt Postlagsutredningen, i princip bara gällande när det rör sig om försändelser som är avsedda för en speciell mottagare. Befordran enbart av oadresserade försändelser faller således utanför begreppet postverksamhet. I enlighet med detta faller, enligt propositionen, oadresserade försändelser - reklam, samhällsinformation och annat - utanför begreppen brev och paket. Vykort, brevkort och liknande försändelser jämställs med brev vid tillämpning av lagen, då dessa liksom brev kan innehålla förtroliga eller personliga meddelanden. 6

Även postanvisningar räknas hit.det är således meddelandets karaktär och innehåll som utgör bedömningsgrund. Öppna meddelanden i övrigt, d.v.s. sådana som inte innehåller personliga meddelanden räknas inte som brev. Det innebär att tidningar, tidskrifter eller reklam som befordras utan någon form av kuvert eller annat omslag inte är brev i lagens mening. Det är intresset att skydda förtroliga eller personliga meddelanden som är avgörande för vad som är särskilt skyddsvärt och därmed att betrakta som brev. Vad som är förtroligt eller personligt i detta avseende bestäms antingen av formen - d.v.s att meddelandet är inneslutet i ett kuvert eller motsvarande - eller av meddelandets personliga karaktär vilken kommer till uttryck i vykort, brevkort eller dylikt. 1.3 Oklarheter och gränsdragningsproblem När det gäller kravet på regelbunden befordran aktualiseras två frågor, nämligen hur befordran skall avgränsas eller - annorlunda uttryckt - var befordran börjar respektive slutar, samt vilken periodicitet som skall upprätthållas och möjligen också i vilken omfattning som verksamheten skall ha i andra avseenden. Postlagsutredningen utgick i allt väsentligt ifrån dåvarande Postverkets verksamhet när det gäller att definiera postverksamhet och andra begrepp i postlagen. Sålunda valde man att betona själva utdelningsmomentet som det centrala. I Postlagsutredningens betänkande sägs "Det är i första hand utdelningen - distributionen - och hur denna är utformad som avgör om det är fråga om postbefordran". Med den tyngd som enligt förarbetena tillmäts utdelningsmomentet är det inte självklart hur man skall betrakta företag som visserligen inte delar ut, men väl samlar in och/eller på något sätt bearbetar adresserade försändelser. Enligt uppgift från Posten har det förekommit att kurirföretag, som ett led i s.k. re-mailing-verksamhet (se avsnitt 4), dagligen och enligt ett i förväg fastlagt schema hämtat kundföretags försändelser och transporterat dessa till ett uppsamlingsställe utanför Sverige. Eftersom försändelserna inte delas ut här i landet är det tveksamt huruvida det är fråga om postverksamhet, trots att försändelserna är adresserade och sannolikt också kuverterade d.v.s. det är sådana försändelser för vilka skyddsintressena gör sig gällande. Detta gäller oavsett om breven distribueras individuellt eller i klump över gränsen. Ett annat exempel är när tryckerier, som förutom själva tryckningen av adresserade försändelser, även svarar för adressering och transport av dessa för vidarebefordran till företag som skall svara för utdelningen till de enskilda adressaterna. Börjar i ett sådant fall befordran först när försändelserna har tagits om hand av den som skall svara för den slutliga distributionen till mottagarna, eller skall även tryckeriets befattning med försändelserna (vidarebefordran till den som svarar för distributionen till de enskilda adressaterna) anses som postbefordran? Frågan om tjänstens början respektive slut aktualiseras även när det gäller företag som sysslar med mer utvecklad mail-management och som svarar inte bara för ett företags internpost, utan även ser till att externposten kommer till en postoperatör 7

för vidarebefordran till adressaterna. Ett av de företag som sysslar med mail-management är Posten AB. Företag som erbjuder mail-managementtjänster kan också mer regelbundet mot avgift vidarebefordra företagspost till enskilda adressater, exempelvis till och från filialer, dotterbolag eller andra företag med vilka man har anledning att mer fortlöpande utbyta handlingar av olika slag. Postlagen gör ingen skillnad och drar inte heller någon gräns mellan intern och extern posthantering. När mottagarna är självständiga rättssubjekt torde det i dessa fall vara fråga om postverksamhet. Här finns också ett gränsdragningsproblem relativt beställningsdistributionen, då det sannolikt förkommer att budfirmor är involverade i den här typen av regelbunden befordran. I det sammanhanget aktualiseras även frågan om flera olika operatörer kan vara involverade i distributionen av viss försändelse och ansvara för olika delar i distri-butionskedjan. Postlagen hindrar inte en sådan tolkning. I Postlagsutredningens betänkande sägs att det i första hand är det företag som avsändaren träffar avtal med som skall anses driva postverksamhet. Detta utesluter dock inte att flera operatörer kan medverka vid distribution av en och samma försändelse. Kravet på regelbundenhet synes också i allt väsentligt ha sitt ursprung i den verksamhet som Postverket bedrev. Postlagsutredningen förefaller ha utgått ifrån sinnebilden av en brevbärare, som med täta intervall fullgör fastlagda rutter, oberoende av hur många försändelser det finns att dela ut vid varje utdelningstillfälle. Periodiciteten berördes inte närmare, utan man valde att stanna vid att det skall vara fråga om viss regelbundenhet. Ett par tolkningar av den numera upphäv- da kungörelsen 1947:175 återges i utredningsrapporten "Postens konkurrensförutsättningar" (Ds 1991:44). En person som en gång i veckan vidarebefordrar en assurerad försändelse mellan Stockholm och Uppsala har inte ansetts uppfylla kraven på regelbundenhet, likaså har inte extrem snabbefordran med bud på slumpvisa tidpunkter ansetts omfattas av Postverkets tidigare ensamrätt till brevbefordran. Dessa båda exempel representerar sådana ytterligheter att de knappast ger någon egentlig vägledning. Det förhållandet att kravet på regelbundenhet avser att skilja postverksamhet från beställningsdistribution, d.v.s. sådan verksamhet som sköts av bud-, express- och kurirföretag, talar för att kravet på regelbundenhet bör sättas relativt lågt. Det ovan relaterade exemplen, som talar om extrem snabbefordran och slumpvisa tidpunkter kan också ge stöd för en sådan tolkning. Ett sätt att bestämma nivån är att ta fasta på det som enligt Postlagsutredningen kännetecknar företag som sysslar med beställningsdistribution, nämligen att de ofta sysslar med förmedling av enstaka försändelser vid tider som bestäms från fall till fall. Det är dock uppenbart att det behövs ett mer utvecklat resonemang till stöd för tillämpningen. PTS har fått förfrågan om anmälningsskyldighet från kurirföretag som nära nog dagligen transporterar post från Storbritannien till Sverige för att dela ut den direkt till ett antal nischföretag inom ett mycket begränsat geografiskt område. Det rör sig om adresserade försändelser vars innehåll är av vital betydelse för mottagaren. Verksamheten synes under alla förhållanden uppfylla postlagens krav på regelbun- denhet. Det förhållandet att verksamheten betecknas som kurirverksamhet kan inte föranleda annan bedömning. En fråga som inställer sig är inte bara vilken periodicitet som krävs, utan också om viss varaktighet krävs och om det bör ställas krav på att antalet försändelser eller antalet mottagare skall ligga på viss nivå. Entreprenadlösningar kan gälla under kortare eller längre tid. Ett budbilsföretag kan i förhållande till en kund under kortare eller längre tid bedriva distribution som ligger nära begreppet postverksamhet, genom att exempelvis fortlöpande vidarebefordra fakturor och övrig korrespondens till uppdragsgivarens 8

kunder, filialer o d. I förhållande till budbilsföretagets totala verksamhet kan detta emellertid vara av begränsad omfattning. Att befordran skall ske mot avgift berördes, som ovan nämnts, inte närmare av Postlagsutredningen. En tolkning är att det är fråga om postverksamhet när det finns ett avtal mellan två parter, enligt vilket den ena parten mot ersättning (faktu- rering) utför en viss tjänst. Denna tolkning har stöd i vad som sägs i Ds 1991:44 rörande omfattningen av det tidigare brevmonopolet. Utdelning som ombesörjdes av egna bud, även om ett bud är anställt enbart för den aktuella utdelningen, föll inte in under monopolet. Om någon däremot åtog sig att dela ut försändelser åt flera uppdragsgivare och i en eller annan form fick betalt av dessa torde detta ha kommit i konflikt med det tidigare monopolet. När ett företag i egen regi distribuerar förtroliga meddelanden och annat som faller in under postlagens definition av brev är det företaget självt som bestämmer vilka åtgärder som bör vidtas till skydd för den personliga integriteten. Detsamma gäller de krav på tillförlitlighet som bör gälla. Brister i dessa avseenden drabbar i första hand företaget, som får stå sitt kast. Det är först när någon erbjuder tjänster åt annan som de intressen som postlagen avser att skydda gör sig gällande. Kunden skall kunna lita på att befordran sker med beaktande av de krav som uppställs i postlagen. Med denna tolkning uppkommer inga bedömningsproblem när ett företag distribuerar egna försändelser. Eftersom ingen avgift erläggs - annat än möjligen i form av interndebitering - är det inte fråga om postverksamhet. Det förekommer att företag skiljer ut vissa företagsinterna servicefunktioner, såsom den del som sysslar med distribution till och från övriga delar av företaget. Görs en sådan uppdelning och distibutionsorganisationen läggs i ett eget bolag blir det fråga om fakturering. Förutsatt att övriga rekvisit för postverksamhet är uppfyllda torde verksamheten falla in under postlagens definition. Detta trots att verksamheten som sådan i princip är oförändrad jämfört med tidigare. Med en tilltagande "outsourcing" finns anledning att tro att befordran av brev och andra försändelser inom stora organisationer i allt högre utsträckning kan komma att ske mot avgift. Många tidningsdistributörer delar förutom tidningar ut fakturor (abonnemangsavier). Ett sådant företag är Nyhetsbärarna i Växjö som distribuerar morgontidningar i större delen av Kronobergs län. Företaget har nära relationer med Smålandsposten, men verksamheten bedrivs i aktiebolagsform. Förutom tidningar distribuerar således Nyhetsbärarna även abonnemangsavier till prenumeranterna. Då fakturor jämställs med brev enligt postlagen och då utdelningen sker regelbundet är det mycket som talar för att verksamheten faller in under postlagens definition. Frågan är dock vilken principiell skillnad som finns mellan utdelning i egen regi och utdelning via ett helägt dotterbolag eller motsvarande. 9

Till någon del måste alltid distribution av brev ingå för att en verksamhet skall bedömas som postverksamhet. Det finns därför skäl att här kort beröra också postlagens definition av brev och de försändelser som jämställs med brev. Alla försändelser som är adresserade och inneslutna i kuvert räknas som brev. När det gäller adresserade öppna försändelser är det bara vissa som jämställs med brev vid tillämpningen av postlagen. Till de öppna försändelser - d.v.s. sådana som saknar kuvert eller annat omslag - som inte jämställs med brev hör tidningar, tid- skrifter och reklam. Motivet för detta är inte klart utsagt i förarbetena, men synes vara att de inte som traditionella brev innehåller förtroliga eller personliga meddelanden och att kraven på tillförlitlighet och skydd för den enskildes integritet inte gör sig gällande på samma sätt som för brev. För att illustrera hur olika typer av fysisk distribution skiljer sig åt och hur skyddsintressena påverkas har CityMail utvecklat ett resonemang som utgår ifrån skill- nader i distributionen. Oadresserad distribution Tidningsdistribution "oadresserad" Adresserad distribution Utdelaren kan dela ut vilken försändelse som helst till vilket brevinkast som helst. Ingen adresshantering krävs. Utdelaren kan dela ut vilket exemplar som helst till ett bestämt brevinkast. Fysiska försändelser eftersänds aldrig. Utdelaren måste dela ut en bestämd försändelse till en bestämd individ. Fastighetsbok eller motsvarande och adressändringssystem nödvändigt. Uppställningen avser i första hand att belysa förhållandet mellan de olika försän- delsetyperna och infrastrukturella frågor. Den kan samtidigt användas för att illu- strera grundläggande skillnader som påverkar behovet av skydd för den enskildes integritet. Som framgår ovan går skiljelinjen huvudsakligen mellan adresserade och oadresserade försändelser. Lagen gör dock ett par undantag som kan diskuteras. Tidningar, tidskrifter och reklam, som är adresserade men inte kuverterade räknas således inte som brev i lagens mening. 10

2. Genomgång av respektive delmarknad I snäv bemärkelse associeras begreppet "postmarknaden" till distribution av brev och traditionell brevbäring. I en vidare mening kan begreppet omfatta distribution av såväl olika typer av skrivna meddelanden som lättare gods. I föreliggande studie är det den sistnämnda vidsträckta definition som fått ange ramarna för vad som skall omfattas av begreppet postmarknad och därmed ingå i beskrivningen. PTS har valt att, med utgångspunkt från den verksamhet som Posten bedriver, göra en beskrivning av respektive delmarknad. 2.1 Brev 2.1.1 Kort presentation För närvarande finns det fyra anmälda postoperatörer på den svenska postmarknaden, Posten AB, CityMail AB, SDR (Svensk Direkt Reklam AB) samt Kompassnål AB. Posten är genom sitt affärsområde Brev det i praktiken helt dominerande företaget i postbranschen. Företaget är den enda postoperatören som distribuerar alla typer av post över hela landet och även utrikes. Distributionskedjan täcker allt från inlämning av enskilda brev i brevlådor, sortering och transport till utdelning hos adressaten. De olika delarna i distributionen sköts i huvudsak av egna dotterbolag. Vissa delar sköts dock av fristående underentreprenörer. CityMail verkar på en begränsad del av brevmarknaden. Företagets affärsidé är att distribuera försorterad post med hög precision till en låg kostnad. För närvarande täcker företaget Stockholm stad och Lidingö stad. Sedan Postbolagen AB förvärvat 75% av bolaget har den nya styrelsen fattat beslut om att utöka CityMails verksamhetsområde med, till att börja med, Täby och Danderyd. CityMails distributionskedja är något annorlunda uppbyggd jämfört med Postens. Företaget hämtar den försorterade posten hos sina kunder, detta oavsett var kunden befinner sig ute i landet. Transporten till CityMails utdelningskontor sköts av inhyrda transportörer. SDR distribuerar främst oadresserad reklam samt samhällsinformation. I hittills begränsad omfattning avser utdelningen även adresserade reklamförsändelser. Företaget är för närvarande Posten Brevs största konkurrent på direktreklammarknaden. Företaget har även aviserat sitt intresse för utdelning av s.k. industriell post (se vidare under avsnitt 2.1.3). SDR köpte, i mars 1995, det konkurrerande företaget Market Mail, som då täckte c:a 10% av direktreklammarknaden. Kompassnål AB är ett direktreklamföretag som även distribuerar adresserad direktreklam i viss omfattning. 11

Svenska postoperatörer FÖRETAG ÄGARE MARKNAD POSTEN BREV Staten 100% Alla former av fysiska eller icke fysiska meddelanden över hela landet. CITYMAIL Postbolagen AB 75%. Samtliga tidigare aktie- ägare (bl.a B.A Månsson och SE- Banken fonder) kvarstår med 25%. Industriell post (inkl.tidskrifter och adresserad direktreklam) i Storstockholm. SDR (+ Market Mail.) Moderbolaget i Uppsala 55 franchisingföretag E. Grönberg och R.Tipner 100% Egna företagare Direktreklam, adresserad och oadresserad, över hela landet. KOMPASSNÅL AB Privat ägare 100% Direktreklam, varav en mindre del adresserad i Skåne och Göteborg. 2.1.2 Företagens olika tjänster Det finns olika sätt att definiera tjänsterna på postmarknaden. Indelningen kan ske efter formen för inlämning vilken skiljer ut mellan små, medelstora och stora sändningar. Indelningen kan även ske efter befordringshastighet samt det säkerhets- mått som avsändaren avtalat med postoperatören. Inom dessa kategorier kan sedan i sin tur försändelserna delas in i olika grupper efter innehåll och typ. 12

En uppdelning av den totala mängden adresserade försändelser (exkl. ess-brev och tidningar), mellan avsändare och mottagare kan illustreras på följande sätt. Procentsatserna baserar sig på uppskattningar gjorda av Posten. 13

För närvarande är det endast Posten AB som tillhandahåller alla former av postala tjänster. Här nedan skall göras ett försök att beskriva de olika tjänsterna med utgångspunkt från innehåll och de villkor som är förenade med dessa. 2.1.3 Formerna för inlämnandet av försändelser för distribution Nedan följer ett av flera möjliga sätt att dela in posten efter hur inlämning görs. De uppräknade formerna är alla olika delar i det rikstäckande produktionssystemet för befordran av brev och ekonomibrev. Brevlådepost: Företagspost: Industriell post: Avsändaren lämnar enstaka adresserade försändelser i någon av Postens brevlådor som finns utplacerade på lämpliga ställen i landet. En viss försortering av avsändaren sker då denne kan välja mellan gul, blå eller grön låda. Försorteringen sker efter distributionshastighet och destinationsort. Privatkunder och små företagskunder har även möjligheten att lämna in sin post via postkontoren. I regel skall denna typ av post befordras över natten, så kallad A-post. Brevlådeposten utgör c:a 5-10% av den totala brevmängden. 1 Post från företag som lämnas in över disk är i regel inte försorterad. Den vanligaste befordringstiden för denna typ av post är övernattbefordran. Företagsposten utgör c:a 40-45% av den totala brevmängden. 1 Avsändaren sorterar försändelserna i postnummerordning och lämnar in dessa i lastbärare. Med lastbärare avses lastpall, transportlåda, lådvagn samt s.k. brevcontainers. För denna typ av post är det inte alltid viktigt att distributionen sker nästföljande dag. Det kan istället vara viktigt att försändelsen når mottagaren en viss veckodag eller ett visst datum. Industriell post utgör c:a 50-55% av den totala brevmängden. 1 Elektronisk post: Avsändaren kan "posta" sina meddelanden via en dator, magnetband eller diskett och når på så sätt snabbt meddelandets adressat. De meddelanden som inte kan levereras elektroniskt eller som mottagaren önskar motta i fysisk form kan skrivas ut och kuverteras samt därefter befordras som fysiska brev. 1 Det finns ingen tillförlitlig statistik som kan ligga till grund för exakta beräkningar bl. a. beroende på operatörernas olika indelningsgrunder. Procentsatserna grundar sig därför på uppskattningar som gjorts efter kontakter med operatörsföretagen. 14

Posten har en annorlunda indelning vad gäller inlämnandet av post. Uppdelningen sker, i frankerad post som i sin tur delas in i frimärkt och frankostämplad post, respektive post som lämnas in med följesedel d.v.s porto-betalt markerade försändelser. Posten gör inte heller någon åtskillnad mellan företagspost och industriell post, utan anser att båda dessa typer av post utgör företagspost. Företagsposten kan lämnas in på alla de ovan beskrivna sätten, allt från den post som den enskilde tjänstemannen lägger i brevlådan eller lämnar in på ett postkontor till den som postoperatören hämtar hos företaget eller som företaget lämnar till operatörens terminal är företagspost. Den uppdelning som enligt Posten kan göras är en uppdelning mellan A-post och B-post (ekonomipost), den senare kategorin utgörs av all adresserad post som inte skall övernattbefordras (inkl. direktreklam, tidskrifter m.m.). 2.1.4 Formerna för utdelning av försändelserna Posten Brev tar emot alla nämnda typer av försändelser och erbjuder en mängd olika kringtjänster. Distributionen är rikstäckande och sker varje arbetsdag med undantag för de drygt 1500 hushåll som har en begränsad postservice. 15

Utdelningen i tätorter sker idag via stadsbrevbärare. Dessa går, cyklar eller åker bil inom sitt distrikt. Som tätort räknas områden som har 200 hushåll eller flera. I dessa ligger hushållen samlade i småhusområden eller flerfamiljshus. Utdelningen sker i postlådor, brevinkast eller andra former som kan finnas i flerfamiljshus. Till utdelning i tätort får även utdelning i boxar räknas. Antalet lantbrevbärarlinjer uppgår till ca 2 700. Lantbrevbäring förekommer inte enbart i glesbygd, utan även i storstadsområdenas utkanter förekommer lantbrevbärarlinjer. Idag sker utdelningen av post på landsbygden via lantbrevbäraren. Lantbrevbäring anordnas för c:a 690 000 fasta hushåll och c:a 185 000 sommarhushåll. Utdelningen sker med vissa undantag 5 dagar i veckan. Antalet hushåll som saknar 5-dagarsservice är, enligt en av Posten gjord kartläggning från 1994, 1529 st. (Bilaga 1). Dessa hushåll är främst lokaliserade till landets norra delar samt till skärgårdsområden. Sundsvallsregionen har c:a 33%, Umeåregionen c:a 43% och skärgårdsområdena c:a 17%. Övriga 7% ligger spridda i landets västra inland.. För de hushåll som saknar daglig service varierar antalet postdagar per vecka. I regel sker utdelningen 2-3 dagar per vecka. Antalet dagar varierar mellan sommar och vintersäsong, särskilt i skärgårdsområden, då utdelningen är beroende av att det finns farbara vägar och av annan trafik, exempelvis färje- och båttrafik till öarna. Utdelning på landsbygd sker i postlådor som placeras i lådsamlingar eller var för sig efter lantbrevbärarens färdväg. Postlådorna placeras enligt de regler som Vägverket och Posten kommit överens om. Överenskommelsen gäller postlådor vid allmän väg. Enligt överenskommelsen får avståndet mellan stoppen inte vara mindre än 200 m. Inom områden med tätare bebyggelse kan dock avståndet minskas till omkring 150 m. 16

Flertalet fasta landsbygdshushåll får sin post utdelad i postlådesamlingar i närheten av sin bostad, d.v.s. avståndet är sällan längre än 200 m. Övriga får hämta sin post i egen låda vars placering bestäms av lantbrevbärarens färdväg. Lantbrevbäring till bostadens närhet anordnas när det finns 2 hushåll per km enkel färdväg och vägarna är framkomliga året runt. Till de hushåll som ligger inom 200 m gränsen kör lantbrevbäraren ut paket och värdepost utan anmodan. CityMails affärsidé är att inrikta sig på en delmarknad och att bli starka just på denna. Företaget har valt delmarknaden för industriell post. I dag är företaget verksamt inom Stockholm stad och Lidingö stad. Försändelserna delas ut fyra dagar i veckan på så sätt att varje mottagare kan nås två gånger i veckan. CityMails utdelningsschema: Om inlämning sker på: Måndag => Tisdag => Onsdag => Torsdag => Fredag => delar CityMail ut på: Tisdag & Torsdag Torsdag & Fredag Torsdag & Fredag Fredag & Måndag Måndag & Tisdag Exempel: Lidingö har delats upp i två distrikt, A och B. Mottagare i distrikt A får sin post på måndagar och torsdagar, medan mottagare i distrikt B får sin post på tisdagar och fredagar. CityMail kan även ta emot osorterad post men låter då en entreprenör sköta sorteringen och tar själv hand om posten när detta väl är gjort. Företaget tillhandahåller också en tjänst som innebär distribution av osorterad lokalpost. SDR distribuerar i huvudsak oadresserad direktreklam. Även adresserad direktreklam distribueras om än i liten omfattning. Företaget distribuerar sina försändelser på söndagar med viss uppföljning under veckan. Företagets distributionskedja, bestående av fristående företagare är i det närmaste rikstäckande. SDR har under våren 1995 aviserat att företaget är intresserat av att även distribuera andra former av industriell post. SDR når ca 3,9 miljoner av landets totalt 4,2 miljoner hushåll genom den egna distributionsorganisationen. I övrigt köps distributionen av Posten Brev. Detta sker främst i glesbygdsområden i norra Sverige, men också i stadsområden där SDR inte har tillgång till portkoder samt utdelning i postbox. 2.1.5 A-post och B-post A-post: Övernattbefordran är till för den kund som vill få försändelsen utdelad nästföljande dag. Det är av tradition den normala befordringshastigheten. Den snabba tekniska utvecklingen och därmed det ökade utbudet av konkurrerande tjänster t.ex. fax har emellertid lett till att det inte längre är lika 17

självklart eller nödvändigt med övernattbefordran. B-post Befordran kan ta upp till 3 dagar. Tjänsten riktar sig till kunder som inte är beroende av övernattbefordran och därmed får betala ett lägre porto för befordran av sina försändelser. Denna tjänst ger postföretagen möjlighet att planera sortering och transport. Posten Brev erbjuder sina kunder de två alternativa befordringshastigheterna. CityMail och SDR däremot har inriktat sina tjänster på den typ av post som inte kräver övernattbefordran. 2.2 Direktreklam Den reklam som delas ut direkt till konsumenterna i deras postlådor kallas för direktreklam (DR). Av hela reklammarknaden utgör DR ca 16% om man räknar med produktionskostnader och distributionskostnader. Om produktionskostnaderna exkluderas är andelen ca 8%. DR kan vara adresserad eller oadresserad. Adresserad DR. Reklambladet eller foldern är en massproducerad trycksak som har försetts med en adress. Adresserna hämtas från avsändarens egna kundregister eller köps av andra företag t.ex. postorderföretag, bokklubbar m.m.. Adresser kan även köpas från andra adressregister t.ex. SPAR. Fördelen med att adressera reklam, direkt till en potentiell kund, är att det på så vis går att rikta reklamen till en bestämd målgrupp, exempelvis ungdomar som nyligen flyttat hemifrån, nyblivna småbarnsföräldrar o.s.v. För viss reklam kan det förhållandet att den är personligt adresserad anses "statushöjande". Oadresserad DR har samma form som ovan men saknar adress. Denna form erbjuder inte samma selekteringsmöjligheter som den adresserade gör. Det finns dock möjlighet att rikta oadresserad reklam direkt till vissa områden, barnrika bostadsområden, områden med villabebyggelse eller hyresfastigheter, o.s.v. Både Posten och SDR erbjuder sina kunder selektering av målgrupper som en tilläggstjänst. SDR kallar tjänsten för "Nästan Adresserat" och Postens kallar sin tjänst för selekterad gruppreklam. CityMail distribuerar endast adresserad direktreklam. 2.3 Helt elektronisk post och kombinationer mellan elektronisk och fysisk post Utvecklingen på elektronik- och dataområdet går snabbt och marknaden för elektronisk överföring av meddelanden är inne i ett expansivt skede. Extremfallet är när avsändare och mottagare kommunicerar direkt via sina datorer. Då inget fysiskt meddelande distribueras faller denna form av meddelandeöverföring inte in under 18

postlagens definition av postverksamhet. Likväl är den en konkurrent till det traditionella brevet. Det elektroniska meddelandet kan kombineras med en rad postala tjänster. Meddelanden kan lämnas in elektroniskt för att sedan printas och delas ut i form av försändelser, så kallad hybridpost. Affärsidén bakom hybridposten är att ersätta fysisk transport och sortering av brev med elektronisk sådan. Det elektroniska meddelandet skapas i avsändarens dator. Meddelandet sänds vidare via nät, magnetband eller diskett till en skrivcentral eller distributör. Meddelandet skrivs ut, kuverteras och distribueras till adressaten på traditionellt sätt. För Postens del innebär detta en möjlighet att förlägga utskrift och kuvertering till regionerna och på så sätt begränsa den fysiska distributionen. Olika former för elektronisk överföring av meddelanden har i allt större utsträckning blivit en konkurrent till brevet för förmedling av information. Ett belysande exempel är hur användningen av telefax har utvecklats under den senaste tioårsperioden. För tiotalet år sedan fanns ett mycket litet antal faxar och dessa arbetade långsamt. I takt med att faxarna blev allt snabbare och bättre ökade antalet apparater liksom användningen av dem. Posten har gjort egna undersökningar för att söka utröna hur brevvolymen påverkats av denna utveckling. Enligt postens bedömning ersätter vart tredje faxmeddelande ett brev. En rad elektroniska meddelandetjänster marknadsförs i dag av Posten. - epost är information som postas direkt från dator och delas ut som brev. Posten uppskattar att epost svarar för ca 4% av den adresserade brevvolymen i Sverige. - email innebär överföring av ett meddelande från PC till PC. Postens email är marknadsledande i Sverige och har, enligt Postens uppskattningar, ca 58% av denna marknad. - edi används för att sända elektroniska affärsdokument mellan datorer. Postens bedömer sin marknadsandel till ca 35%. - edirekt är Postens "elektroniska marknadsplats" där man kan söka information och eller beställa varor och tjänster via PC eller terminal. Det finns olika distributionsföretag som sköter posthanteringstjänster. Flertalet är stora företag som har kvalificerade posthanteringsrutiner internt och kan sälja en del av överkapaciteten till andra mindre företag. Tjänsterna kan bestå av tryckning, kuvertering, adressering samt sortering och kan avse reklamutskick, fakturor, kontobesked eller dylikt. 2.4 Övriga tjänster som företagen erbjuder Postoperatörerna erbjuder sina kunder olika kombinationer av tjänster som kan kopplas till de rena distributionstjänsterna. Posten och CityMail äger gemensamt, Svensk Adressändring AB (SvAAB). Via detta bolag 19

erbjuder företagen sina kunder möjligheten att få sin post eftersänd både tillfälligt och definitivt samt att få den lagrad. Posten och CityMail kan även erbjuda sina kunder adressuppdatering av sina register. Företagen sköter även returhanteringen av obeställbara brev, d.v.s. brev som saknar fullständig adress eller där adressaten flyttat och eftersändning saknas. Returhanteringen kan också innebära att avsändaren inte vill att försändelsen skall eftersändas utan att den skall returneras till avsändaren med uppgift om den nya adressen. CityMail marknadsför inte några mer omfattande kringtjänster. De erbjuder dock sina kunder en sorteringstjänst. Det ligger i företagets affärsidé att erbjuda sina kunder en renodlad distributionstjänst och på så sätt hålla kostnader och priser på en låg nivå. Som en kostnadsfri mertjänst erbjuder CityMail en mätning av avsändarens adresskvalitet. SDR erbjuder sina kunder olika former av reklamtjänster via sina dotterbolag. Det kan röra sig om allt från helt färdiga reklamkampanjer till tryckning av reklamblad och leverans ut till det område där utdelningen skall ske. Posten kan erbjuda allt från hämtning och lämning av post hos företag till hela pakettjänster med mail-management för företag. Den senare tjänsten innebär att Posten sköter hela eller delar av kundföretagets posthantering, såsom internpost samt hämtning och lämning vid postterminalen. Posten är idag den ende operatör som erbjuder sina företagskunder boxar där kunden kan hämta sin post redan när postkontoren öppnar och ibland även tidigare än så. Posten kan utöver kombinationer av postala tjänster, även erbjuda kombinationer där Postens övriga tjänster ingår, t.ex. finansiella tjänster. 2.5 Sociala åtaganden Postverket skötte tidigare vissa sociala åtaganden såsom varande en myndighet. När Posten ombildades till aktiebolag tecknade Staten ett avtal med Posten som skall säkerställa att denna service tillhandahålls även i fortsättningen (Bilaga 2). Att det just är Posten som blivit statens avtalspart beror på att det idag inte finns något egentligt alternativ. Det är dock inte uteslutet att det i framtiden kan finnas andra lösningar. Lantbrevbärarna har vid sidan av sin reguljära verksamhet också fått en social funktion. Brevbärarens besök är ofta en viktig kontakt för de gamla och sjuka som är bosatta i glesbygdsområden. För handikappade och personer som p.g.a. hög ålder har svårt att röra sig finns det möjlighet att göra avsteg från de avståndsregler som beskrivits under avsnitt 2.1.4. Antal hushåll 1 som idag får extraservice på grund av: 1 Uppgiften är hämtad från 1994 års upphandling av tjänsten. Ute i regionerna pågår en kartläggning över behovet av merservice och hur servicen fungerar idag. 20

handikapp 2213 hög ålder 7000 En fråga som har rests i samband med diskussionerna kring handikappservicen är hur "hög ålder" bör definieras. Det finns idag inga enhetliga och klara instruktioner ute i regionerna för hur reglerna skall tolkas. I den praktiska tillämpningen kan därför de villkor som uppställts för rätt till utökad service variera såväl mellan som inom regionerna. Samtidigt bör, enligt avtalet, förändringar i servicens utformning i glesbygd ske varsamt, vilket kan verka återhållande på benägenheten att göra tillämpningen mer enhetlig. Posten får ersättning av Staten för den merkostnad som uppkommer när lantbrevbärarlinjen utökas med den extra färdväg och tidsåtgång som krävs för att tillhandahålla utökad service. Vilket ärende som brevbäraren sedan utför på platsen har ingen betydelse se så länge de ingår i lantbrevbärarens ordinarie tjänsteutbud. Hur ersättningen för merkostnaden skall beräknas framgår inte av avtalet. Se även under avsnitt 10 "Postens kostnader för tillhandahållande av kassaservice". Vilka krav som uppställs för rätt till utökad service liksom hur Postens kostnader härför beräknas undersöks för närvarande av PTS tillsammans med Posten. 2.6Tidningsdistribution 2.6.1Distribution av dagstidningar 1967 års Pressutredning medförde viktiga förändringar i den dåvarande tidningsdistributionen. Utredningen underströk bl.a. behovet av en ökad konkurrens på marknaden och behovet av någon form av distributionsstöd. Utredningens förslag kom att genomföras 1969. Innan 1969 års förändringar genomfördes distribuerades 41% av landsortstidningarna i egen regi, 41% av postverket och endast 18% i någon form av samdistribution. Av storstadstidningarna var det endast stockholmstidningarna som hade ett något mer omfattande samarbete. Det fanns endast en rikstäckande distributör av tidningar, nämligen Pressbyrån. För att öka konkurrensen på marknaden etablerade sig dåvarande Postverket. som tidniningsdistributör. Distributionen avsåg dagstidningar och var rikstäckande. Postverket valde av administrativa skäl att bilda ett dotterbolag, Tidningstjänst AB (TAB). Idag sköts den rikstäckande distributionen av Tidningstjänst AB (TAB) och Pressens Samdistribution AB (PSAB), tidigare Pressbyrån samt Posten Brev, som via sin lantbrevbäring täcker de områden i landet som inte nås av de övriga tidningsdistributörerna. Dessutom finns också två regionala företag som administrerar det statliga distributionsstödet, nämligen Pressens Morgontjänst AB i Stockholm och Tidningsbärarna KB i Skåne. Därutöver agerar lokala tidningsföretag som underentreprenörer till de två stora rikstäckande distributionsbolagen. De olika distributörerna delar ut samtliga dagstidningar som ingår i samdistributionen inom deras respektive distributionsområde, d.v.s. lokaltidningen, de 21

rikstäckande tidningarna samt de andra tidningar som kan finnas inom distributionsområdet. 22

I regel delas tidningar ut sju dagar i veckan. Undantag gäller lantbrevbärare som inte delar ut tidningar på söndagar. På orter, där lokal lördagstidning saknas, sker inte heller någon utdelning på lördagar genom Posten. Inom vissa distriburionsområden på landsbygden blir således tidningsdistributionen beroende av den allmänna postservicen. Konkurrens råder främst mellan de båda dominerande företagen TAB och PSAB. Dem emellan handlar det i första hand om att slå vakt om, och bevaka, de marknadsandelar respektive distributör redan har eftersom man konkurrerar om geografiska områden och inte om distributionen av enskilda tidningar. Det förekommer - om än rätt sällan - att samtliga tidningar inom ett mindre geografiskt område går över till konkurrenten. Anledningen till att konkurrensen kommit att inriktas på geografiska områden är att sam- distribution är en förutsättning för att få del av det stöd som betalas ut till tidningar som samdistribueras. 2.6.2Samdistributionsstödet År 1969 infördes samdistributionsstödet. Enligt pressutredningen saknade de upplagemässigt dominerande tidningarna på orten tillräckliga incitament för att ingå i samdistribution med ortens övriga tidningar. Därför lämnade utredningen som förslag att ett ekonomiskt stöd skulle utformas. Avsikten med stödet var att stimulera de olika tidningsföretagen till att samdistribuera sina tidningar och på så sätt dela på och samtidigt sänka den totala kostnaden för distributionen. Kostnadssänkningen avsågs även främja en överspridning av tidningar vilken i sin tur ökade valfriheten för tidningskunderna. Reglerna för vem som är berättigad till stödet och för hur distributionsstödet skall administreras återfinns i Presstödsförordningen SFS 1990:524. Distributionsstödet lämnas för varje abonnerat exemplar av en dagstidning som distribueras via ett distributionsbolag. I en samdistribution måste minst två tid ningsföretag delta. Företagen måste skriftligen avstå från egen distribution inom det aktuella området samt överlämna hela distributionsarbetet till distributionsbolaget. Pressstödsnämnden kan i vissa särskilda fall medge att ett tidningsföretag eller ett företag i en tidningskoncern anlitas som underentreprenör. En förutsättning är dock att övriga tidningsföretag, som deltar i samdistributionen, ger sitt medgivande. Distributionsstödet betalas ut till det företag som svarar för distributionen vilket förmedlar stödet vidare till tidningsföretagen. Prissättningen skall vara sådan att storleken på de enskilda tidningarnas upplaga inte påverkar distributionsavgiften per exemplar. Priserna för de tidningar som distribueras inom en och samma ort skall var enhetliga. Undantag kan göras för de tidningar vars vikt innebär en väsentlig kostnadsskillnad. Bolagen skall hålla samdistributionen öppen för samtliga tidningar som finns tillgängliga på orten. Ett distributionsbolag får inte förmedla distributionsstöd om bolaget ägs av eller ingår i en koncern med ett eller några få tidningsföretag. Undantag från denna regel kan medges av Presstödsnämnden. 23

2.6.3 Distributionsbolagen De företag som sysslar med tidningsdistribution kan delas in i två kategorier. Dessa är större företag verksamma över hela landet och företag verksamma på regional nivå. Till den första kategorin kan räknas Pressens Samdistribution AB, Tidningstjänst AB och Posten Brev. Pressens Samdistribution AB är ett helägt dotterbolag till Pressens Samdistributions Ekonomiska Förening. Medlemmar i föreningen är dagstidningarna. Företaget som genom den egna distributionsapparaten är verksamt över hela landet distribuerar (förutom de lokala tidningarna), Dagens Nyheter (DN), Svenska Dagbladet (SvD), Dagens Industri (DI), Tidningen Dagen (Dagen) och Finanstidningen (Fi). Bolaget sköter i huvudsak distributionen med egen personal. Till viss del sköts dock distributionen av lokala tidningsföretag som underentreprenörer. Tidningstjänst AB är ett dotterbolag till Posten AB. Företaget är verksamt över hela landet och distribuerar de lokala tidningarna samt rikstidningarna (DN, SvD, DI, Dagen och Fi) inom de geografiska områden där bolaget har sin distributionsverksamhet. Till övervägande del sköter Tidningstjänst AB sin distribution med egen personal, men företaget anlitar i vissa områden lokala tidningsföretag som underentreprenörer. Posten Brev distribuerar dagstidningar via sina lantbrevbärare. Lantbrevbärarlinjer förekommer över hela landet. Lantbrevbäringens geografiska täckning är densamma som för postservicen. Posten Brev verkar huvudsakligen inom de områden där de ovan nämda bolagen av olika anledningar inte når med sin distribution. Till företag verksamma på regional nivå hör Pressens Morgontjänst AB och Tidningsbärarna KB. Pressens Morgontjänst AB, ägs av Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter. Företaget är verksamt i Stockholmsområdet och distribuerar, förutom ägartidningarna, DI, Dagen och Fi. Tidningsbärarna KB ägs av de skånska tidningarna och distribuerar dagstidningar inklusive rikstidningar i Skåne. Utöver dessa finns det ett antal tidningsföretag som sköter distributionen i sina respektive områden som underentreprenörer till Pressens Samdistribution AB och Tidningstjänst AB. Exempel på dessa är: Nyhetsbärarna i Växjö ägs av Smålansposten som sköter distributionen i större delen av Kronobergs län. G-P Distribution AB som ägs av Göteborgs-Posten och distribuerar dagstidningar i Göteborgsområdet. 24

Dessa båda företag är underentreprenörer till Pressens Samdistribution. Som underentreprenörer till Tidningstjänst AB verkar bl.a. Norrtelje Tidning och Vestmanlands Läns Tidning. 2.6.4 Tjänsteutbud De företag som sysslar med tidningsdistribution konkurrerar med Posten, inte bara när det gäller distribution av tidningar på landsbygden, utan även när det gäller distribution av oadresserad direktreklam och av tidningarnas abonnemangsavier. Reklamen bladas antingen in i tidningarna direkt vid tryckeriet eller distribueras som lösblad tillsammans med tidningen. Distributionsföretagen åtar sig som regel distribution av direktreklam etc. endast på uppdrag av sina tidningskunder. Primärt når företagen endast de hushåll som prenumererar på någon dagstidning. Bolagen kan dock som en extratjänst erbjuda totaldistribution, d.v.s. nå alla hushåll inom sitt distributionsområde. Vid sidan om den direkta distributionen erbjuder sig distributionsföretagen att gå in tidigt i distributionskedjan och bemanna tidningarnas packsalar.tidningstjänst AB äger, tillsammans med andra distributörer och Tidningsutgivareföreningen, företaget Morgon Tidnings Distribution KB (MTD). Detta företag åtar sig att distribuera produkter som passar in i distributionsbolagens transportnät, d.v.s. försändelser som skall distribueras till samma adressater som tidningarnas distribueras till. MTD sköter bl.a. lösnummerhanteringen av vissa tidskrifter, distributionen av Tipstjänstkuponger samt levererar lättare reservdelar. 2.6.5 Marknadsandelar och konkurrensförhållanden Marknadsandelar m.m. kan sammanfattas i följande tabell Andel av marknaden för tidningsdistribution i landet. DISTRIBUTIONSBOLAG OMRÅDE MARKNADSANDEL* Pressens samdistribution AB Hela landet 38% Tidningstjänst AB Hela landet 28% Pressens Morgontjänst AB Stockholmsområdet 14,5% Tidningsbärarna KB Skåne 14,5% Posten Brev/Lantbrevbärare Hela landet 5% * Beräkningen av marknadsandelar grundar sig på fördelningen/förmedlingen av distributionsstödet 1994. Stödet delas ut av Presstödsnämnden och beräknas på antalet samdistribuerade tidningsexemplar. Distributionsbolagen verkar i stort sett ensamma inom sina respektive geografiska marknader. När det gäller de två rikstäckande bolagen, Pressens Samdistribution AB och Tidningstjänst AB, finns emellertid inga lätt urskiljbara geografiska områden som respektive 25