Urbant utvecklingsarbete

Rapport 2013:6 REGERINGSUPPDRAG Urbant utvecklingsarbete delrapportering av regeringsuppdrag

Urbant utvecklingsarbete delrapportering av regeringsuppdrag Boverket februari 2013

Titel: Urbant utvecklingsarbete Rapport: 2013:6 Utgivare: Boverket februari 2013 Upplaga: 1 Antal ex: 80 Tryck: Boverket internt ISBN tryck: 978-91-87131-88-2 ISBN pdf: 978-91-87131-89-9 Sökord: Städer, stadsdelar, bostadsområden, boendesegregation, boendeintegration, social integration, boendemiljö, utanförskap, Hässleholmen, Borås, Bergsjön, Gårdsten, Hjällbo, Norra Biskopsgården, Göteborg, Gamlegården, Kristianstad, Centrum-Öster, Landskrona, Herrgården, Södra Sofielund/Seved, Malmö, Rinkeby,Tensta, Stockholm, Hovsjö, Ronna, Södertälje, Kronogården, Trollhättan, Araby, Växjö Dnr: 1410-287/2012 Publikationen kan beställas från: Boverket, Publikationsservice, Box 534, 371 23 Karlskrona Telefon: 0455-35 30 50 Fax: 0455-819 27 E-post: publikationsservice@boverket.se Webbplats: www.boverket.se Rapporten finns som pdf på Boverkets webbplats. Rapporten kan också tas fram i alternativt format på begäran. Boverket 2013

3 Förord Många års statliga satsningar för att minska boendesegregation och främja social integration har inte nått de resultat som politiken har önskat. Tvärtom talar mycket för att utvecklingen mot socioekonomiskt segregerade städer har accelererat på senare år. Under 2012 har Boverket haft i uppdrag att inom ramen för det urbana utvecklingsarbetet regeringens satsning för att minska utanförskapet i 15 stycken utvalda stadsdelar/bostadsområden bidra till fortsatt kunskapsuppbyggnad. I samråd med Arbetsmarknadsdepartementet har det beslutats att regeringsuppdraget ska avrapporteras i form av en lägesoch analysrapport, i stället för en kunskapsöversikt. Denna delrapport är sammanställd av projektgruppen på enheterna Boende och Stadsutveckling samt Stad och Land. I projektgruppen har Kerstin Andersson, Catarina Carlén, Micael Nilsson (projektledare) och Mirja Ranesköld ingått. Karlskrona februari 2013 Janna Valik generaldirektör

4 Urbant utvecklingsarbete

5 Innehåll Förord... 3 Innehåll... 5 Sammanfattning... 7 Inledning... 11 15 stadsdelar omfattas av det urbana utvecklingsarbetet... 11 Uppdraget... 15 Uppdraget enligt regleringsbrev för 2012... 15 Syftet och målformuleringen... 15 Metod och avgränsning... 15 Läsanvisning... 16 Boverkets iakttagelser vid besök i kommunerna... 17 Vertikal integration saknas i flera kommuner... 17 Utarmad service och begränsad tillgång till offentliga rum... 19 Oseriösa fastighetsägare... 23 I flertalet områden bor många familjer trångt... 23 Okunskap kring flyttningsmönster... 24 Traditionella välfärdssystem fungerar sällan i utsatta områden... 24 Osäkerhet om vad som är målet med det urbana utvecklingsarbetet... 25 Negativa artiklar i den lokala tidningen påverkar ryktet... 25 Regional nivå... 26 Rapporter framtagna på uppdrag av Boverket... 27 Bakgrundsbeskrivning av utpekade stads-delar... 27 Om stadskvaliteters betydelse för attraktivitet och hållbar utveckling... 27 Några slutsatser och tankar kring fortsatt arbete... 29 Vad ska det urbana utvecklingsarbetet leda till?... 29 Svårt att bedöma insatsernas värde... 29 Kan boendesegregationen minska med urban utvecklingspolitik?... 30 Ett policygap att undersöka... 31 Stadsutvecklingsbolag som redskap för urban utveckling... 31 Forskning om uppföljnings- och utvärderings-metoder som kan stödja en hållbar stads-utveckling i Göteborg... 33 Det fortsatta arbetet 2013... 34 Bilagor... 37 Bilaga 1... 37 Bilaga 2... 37 Bilaga 3... 37

6 Urbant utvecklingsarbete Vy över Hässleholmens centrum i Borås. Foto: Kerstin Andersson

7 Sammanfattning Arbetsmarknadsdepartementet har gett Boverket i uppdrag att bygga upp och sprida kunskap som kan bidra till positiv utveckling i stadsdelar med utbrett utanförskap genom att knyta forskning närmare de kommuner som omfattas av det urbana utvecklingsarbetet. I uppdraget ingår också att medverka till att relevant kunskapsutbyte mellan kommuner kommer till stånd och samordna sig med andra myndigheter som har uppdrag inom ramen för det urbana utvecklingsarbetet. Rapporten grundas i huvudsak på samtal med tjänstemän i kommuner, behovsinventering och platsbesök, men också inläsning av material, SCB-statistik och möte med forskare. Vidare har samverkan skett med de fyra länsstyrelser som har haft ett särskilt uppdrag att synliggöra de regionala aspekterna. Det urbana utvecklingsarbetet omfattar 15 stadsdelar i Sverige vars boende har mycket låg förvärvsfrekvens, höga uttag av försörjningsstöd och låg behörighet till gymnasieskolan. Dessa stadsdelar är: Hässleholmen (Borås), Bergsjön, Gårdsten, Hjällbo och Norra Biskopsgården (Göteborg), Gamlegården (Kristianstad), Centrum-Öster (Landskrona), Herrgården och Södra Sofielund/Seved (Malmö), Rinkeby och Tensta (Stockholm), Hovsjö och Ronna (Södertälje), Kronogården (Trollhättan) samt Araby (Växjö). Boverket har i detta uppdrag bildat en arbetsgrupp tillsammans med länsstyrelserna och har deltagit i planeringen av deras aktiviteter inom ramen för deras uppdrag att lyfta fram de regionala aspekterna. Tillsammans med berörda representanter från länsstyrelser företogs en rundresa under våren 2012, varvid samtliga nio kommuner besöktes. Kommunbesöken planerades i samråd med länsstyrelserna. Det primära syftet med besöken var att i dialog med kommunerna försöka klargöra vilken typ av forskningssamverkan dessa efterfrågar, samt se den regionala nivåns betydelse utifrån ett utanförskapsperspektiv. Av inventeringen framgick att: Det tvärsektoriella samarbetet ute i stadsdelarna inte är lika väl utvecklat på nivåerna över stadsdelsnivån. Många centrumanläggningar är isolerade och slutna enheter. Det finns oseriösa fastighetsägare som hyr ut undermåliga lägenheter. Stor trångboddhet. Anhörighetsinvandringen har ökat brist råder på större lägenheter. Okunskap kring flyttningsmönster. Traditionella välfärdssystem fungerar sällan i utsatta områden. Det förekommer en osäkerhet om vad det urbana utvecklingsarbetet egentligen syftar till. Ryktet i området påverkas av negativa artiklar i den lokala pressen. Det saknas ofta en regional aktör som kan ta ett samlat styrningsansvar och som utifrån det regionala strategiarbetet kan samordna olika lokala satsningar.

8 Urbant utvecklingsarbete Boverket har också medverkat på seminarier och workshops, antingen som medarrangör eller som inbjudna tillsammans med till exempel Brottsförebyggande Rådet, Skolverket, Folkhälsoinstitutet, hemlöshetssamordnaren med flera. Boverket har gett stiftelsen Mångkulturellt Centrum i uppdrag att sammanställa en bakgrundsbeskrivning för de insatser som skett över tid i de utpekade stadsdelarna. Beskrivningen utgår från en litteraturgenomgång. Vidare har Spacescape AB på uppdrag av Boverket översiktligt undersökt den rumsliga attraktiviteten i de femton utvalda stadsdelarna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Södertälje, Växjö, Kristianstad, Trollhättan, Borås och Landskrona. Spacescape betonar sju stadskvaliteter som grundläggande för attraktivitet och social hållbarhet: Närhet till city, närhet till spårstation, tillgänglighet i gång- och gatunät, tillgång till butiker, restauranger och kultur, tillgång till park, närhet till vatten och kvartersform. Slutligen lyfter Boverket fram några slutsatser och tankar för det fortsatta arbetet: Det urbana utvecklingsarbetet präglas av motsägelsefulla målformuleringar. Aktörerna ute i stadsdelarna ställs nästan dagligen inför målkonflikter. Det är inte alltid lätt att avgöra vad som det underliggande problemet som utlöser social oro. Kortsiktiga insatser som adresserar symptom snarare än de bakomliggande orsakerna, riskerar ständigt att hamna i konflikt med långsiktiga målsättningar. Det socioekonomiska utanförskapet sammanfaller därför med de minst attraktiva bostadsområdena. Däremot råder stor osäkerhet kring hur boendesegregationen ska kunna motverkas. Det finns ett retoriskt gap mellan policynivån och den faktiska rumsliga förändringen. Stadsutvecklingsbolag som redskap för urban utveckling ett initiativ för att överbrygga det retoriska gapet mellan å ena sidan kommunövergripande mål och visioner och å andra sidan utmaningen att lyfta den utsatta stadsdelen i centrumområdet i Landskrona.- I Göteborg finns ett behov av forskning som kan öka kunskapen om hur befintliga och nya strukturer bör utvecklas för att främja integrationen mellan människor i stadens olika delar, och vilka som i stället förstärker effekten av segregation. Målet med forskningen är att den kunskap som produceras ska kunna användas strategiskt i policyarbetet och som underlag i beslutssammanhang. Rapporten avslutas med en inventering av alternativa spår som kan väljas. Spårvalet beror på vad som är viktigast implementering och goda exempel eller arbetsmarknad/skolor eller integration och social sammanhållning.

Innehållsförteckning 9 Grönområde mellan bostadshusen i Gårdsten i Göteborg. Foto: Kerstin Andersson

10 Urbant utvecklingsarbete

11 Inledning 15 stadsdelar omfattas av det urbana utvecklingsarbetet Det urbana utvecklingsarbetet omfattar 15 stadsdelar i Sverige vars boende har mycket låg förvärvsfrekvens, höga uttag av försörjningsstöd och låg behörighet till gymnasieskolan. Dessa stadsdelar är: Hässleholmen (Borås), Bergsjön, Gårdsten, Hjällbo och Norra Biskopsgården (Göteborg), Gamlegården (Kristianstad), Centrum-Öster (Landskrona), Herrgården och Södra Sofielund/Seved (Malmö), Rinkeby och Tensta (Stockholm), Hovsjö och Ronna (Södertälje), Kronogården (Trollhättan) samt Araby (Växjö). I fortsättningen kallas dessa för URB - 15 stadsdelar. Länsstyrelse Kommun Stadsdelar Stockholm Stockholm Rinkeby Tensta Södertälje Hovsjö Ronna Västra Götaland Göteborg Gårdsten N. Biskopsgården Hjällbo Bergsjön Borås Hässleholmen Trollhättan Kronogården Kronoberg Växjö Araby Skåne Malmö Herrgården Södra Sofielund Landskrona Centrum-öster Kristianstad Gamlegården Kommuner och stadsdelar som omfattas i uppdraget. Förutom Södra Sofielund och Centrum-Öster har stadsdelarna varit föremål för ett flertal satsningar och specifika åtgärder. De flesta bostadshusen är byggda under tidsperioden 1965 1974 undantaget Södra Sofiero (Seved) i Malmö och Centrum/Öster i Landskrona, där bebyggelsen har en äldre historia.

12 Urbant utvecklingsarbete Debatten om utanförskapets avigsidor ger intryck av att husen har fått förfalla och att områdenas invånare lämnats åt sitt öde. Den bilden stämmer inte riktigt. Sedan 1980-talet har det konstant pågått olika former av aktiviteter, projekt och bebyggelseinriktade förnyelseåtgärder. 1 Således har husen och den yttre miljön i majoriteten av de stadsdelar, som i detta fall härrör från miljonprogrammets dagar, genomgått större och mindre förändringar. Även en del rivningar, hela hus eller nedmontering av våningsplan har förkommit men de flesta av husen står kvar i dag. I en del områden har lägenheter byggts om för nya ändamål, lägenheter har också genom sammanslagningar blivit större, och i en del områden har lägenheter i markplan fått egen uteplats. Däremot har områdenas stadsplanestruktur inte nämnvärt förändrats, men många utemiljöer såsom torg, parker och lekplatser har rustats upp och nya kvaliteter har tillförts som exempelvis multisporthallar, konstgräsplaner, basketplaner, grillplatser och nya skolor. Slutsatsen är att flera av de områden som på 1970-talet kritiserades för att vara gråa och trista betonghus, med torftiga utemiljöer ser annorlunda ut i dag. Det finns dock undantag. I några områden har tiotals miljoner satsats utan att det i dag finns några synliga spår och där fastighetsbeståndet måste renoveras i en nära framtid. 2 Seved, Södra Sofielund, Malmö. Foto: Micael Nilsson 1 Bilaga 2 En rapport på uppdrag av Boverket. 2 Bakgrundsbeskrivning för de insatser som skett över tid i de utpekade stadsdelarna, NicolasOrozco, Mångkulturellt Centrum.

Inledning 13 Här börjar Centrum-Öster i Landskrona. Foto: Micael Nilsson

14 Urbant utvecklingsarbete

15 Uppdraget Uppdraget enligt regleringsbrev för 2012 Arbetsmarknadsdepartementet har gett Boverket i uppdrag att bygga upp och sprida kunskap som kan bidra till positiv utveckling i stadsdelar med utbrett utanförskap genom att knyta forskning närmare de kommuner som omfattas av det urbana utvecklingsarbetet. Boverket ska också medverka till att relevant kunskapsutbyte mellan kommuner kommer till stånd; samordna sig med andra myndigheter som har uppdrag inom ramen för det urbana utvecklingsarbetet. Boverket ska också sammanställa och analysera den kunskap som inhämtats och redovisa slutsatser av det arbete som utförts i en kunskapsöversikt. 3 Arbetet ska redovisas 28 februari 2013. 4 Syftet och målformuleringen Det övergripande syftet med uppdraget är att utifrån kommunernas och stadsdelarnas behov av kunskapsstöd, rekrytera lämpliga forskare som kan bidra till att höja kunskapsnivån. Därutöver syftar uppdraget till att i samverkan med andra myndigheter sprida kunskap och lärande exempel på strategier och lösningar, som bidrar till positiv utveckling i utsatta stadselar. Målet är att Boverkets insatser i förlängningen kan understödja ökad träffsäkerhet när det gäller den framtida urbana utvecklingspolitiken. Metod och avgränsning Rapporten grundas i huvudsak på samtal med tjänstemän i kommuner, behovsinventering och platsbesök. Inläsning av material, SCB-statistik, och möte med forskare. Vidare har samverkan skett med de fyra 3 Kunskapsöversikten har i samråd med Arbetsmarknadsdepartement ändrats till en lägesoch analysrapport eftersom uppdragstiden är förlängd till februari 2014. 4 Uppdrag 11 i regleringsbrev 2012 A2012/174/IU och regeringsbeslut S2011/11148/VS

16 Urbant utvecklingsarbete länsstyrelser som har haft ett särskilt uppdrag att synliggöra de regionala aspekterna. Vid behov även kommunikation med andra myndigheter. Uppdraget har avgränsats till de 15 stadsdeler i nio kommuner som omfattas av det urbana utvecklingsarbetet. Behovsanalyserna har begränsats till kunskap som kan bidra till att motverka boendesegregation, samt efterfrågan på praktisk kunskap inriktad mot att förbättra situationen i berörda stadsdelar. Eventuella kunskapsbehov som är förbundna med arbetsmarknads- och utbildningsområdet har lämnats utanför behovsinventeringen. Utgångspunkten har varit de områden som Boverket har rådighet över. Läsanvisning I rapporten beskrivs det arbete som Boverket genomfört under år 2012. Rapporten innehåller en fördjupad problembeskrivning och analys där fokus ligger på de målkonflikter och andra problem som framkommit i möten med kommuner, länsstyrelser och forskare. Förslag anges också för hur det urbana utvecklingsarbetet kan utvecklas framöver. Torget i Kronogården i Trollhättan. Foto: Kerstin Andersson

17 Boverkets iakttagelser vid besök i kommunerna Tillsammans med berörda representanter från länsstyrelserna företogs en rundresa under våren 2012, varvid samtliga nio kommuner besöktes. Kommunbesöken planerades i samråd med länsstyrelserna. Det primära syftet med besöken var att i dialog med kommunerna försöka klargöra vilken typ av forskningssamverkan dessa efterfrågar, samt se den regionala nivåns betydelse utifrån ett utanförskapsperspektiv. Vilka förvaltningar (aktörer) som var representerade på mötena varierade beroende på var ansvaret för det urbana utvecklingsarbetet fanns placerad i förvaltningsorganisationen. Vertikal integration saknas i flera kommuner Utöver de gånga decenniernas satsningar på fysisk upprustning och boendesociala projekt, kan konstaterats att perioden med lokala utvecklingsavtal (LUA) har haft en positiv effekt på samarbetet mellan företrädare för olika verksamheter ute i stadsdelarna. Med några få undantag har det etablerats relativt bestående samarbetsstrukturer mellan tjänstemän från olika sektorer med målet att försöka ta ett samlat grepp över områdesutvecklingen. LUA-avtalen tycks alltså ha främjat horisontella samarbetsstrukturer på områdesnivå. Den samverkan, nätverk och mötesplatser som kom till stånd under LUA-perioden tycks leva kvar i områdena. I de flesta områden finns det i dag medborgarkontor eller något motsvarande kontor som fungerar som en länk mellan myndigheter och de boende. Boverket kan dock ändå se att det finns mer att göra. Till exempel saknades ofta representanter från planerings- och stadsbyggnadssidan vid våra samtal. Vi kunde också konstatera att det vertikala samarbetet mellan olika nivåer i den kommunala hierarkin varierar kraftigt från kommun till kommun. I flera fall lyfte de kommunala representanterna fram att kopplingen mellan å ena sidan stadsövergripande visioner och utvecklingsplaner och å andra sidan den utsatta stadsdelen, många gånger upplevs som näst intill obefintlig. LUA-avtalen tycks alltså inte ha

18 Urbant utvecklingsarbete främjat den vertikala samarbetsstrukturen. I Nihad Bunars utvärdering av det urbana utvecklingsarbetet i Växjö finns det en iakttagelse som känns igen i flera av de besökta stadsdelarna. På samma sätt som nyckelinformanter i Bunars rapport vittnade om att personer i kommunledningen upplevde att ledningens engagemang inte kändes äkta, beskriver en del tjänstemän relationen till kommunledningen på ett liknade sätt. Ute i områden finns det eldstjälar som år ut och år in kämpar för att åstadkomma förändringar. Eldsjälarna känner sina områden och människorna som bor där. De har byggt upp stora kontaktnät och har förmåga att mobilisera resurser för att få till stånd en ny basketplan, odlingslotter etcetera. Det kan ibland upplevas att det fattas beslut högre upp i den politiska-administrativa organisationen vars effekter är till stadsdelens nackdel. Kort sagt, stödet från kommunens ledningsorganisation kan upplevas halvhjärtat. Det utsatta området behandlas som ett särfall. Dessutom är det inte alltid tydligt på vilket sätt den utsatta stadsdelen passar in i de övergripande mål och visioner som formuleras i policyprocesser på kommunal och regional nivå. Möjlighet till odling var något som kom fram som förslag i ett tidigare nätverksmöte i Gamlegården i Kristianstad. De flesta odlingslotterna är reserverade. Foto: Mirja Ranesköld. Två rapporter bekräftar Boverkets tolkning att det ibland saknas kopplingar mellan olika nivåer och sektorer. Forskarna Mikael Stigendal och Martin Grander har i en rapport beskrivit och analyserat kommuners och allmännyttiga bostadsföretags förutsättningar för att kunna arbeta med frågor kring integration och social sammanhållning. 5 En rad konkreta områdesbaserade åtgärder och insatser analyseras. Bostadsbolagen är bra på att involvera de boende och öka känslan av verklig delaktighet, men det är inte tillräckligt skriver forskarna. Åtgärder som inte bidrar till att minska skillnader i livsvillkor mellan individer 5 Att främja integration och social sammanhållning En kunskapsöversikt över verksamma åtgärder inom ramen för kommunernas bostadsförsörjningsansvar. Rapport framtagen av Sveriges kommuner och Landsting. 2012.

Boverkets iakttagelser vid besök i kommunerna 19 eller i olika delar av staden eller regionen bryter inte segregationen. Mycket få av de analyserade exemplen i rapporten är kopplade till en helhetsstrategi som involverar övergripande målsättningar för att minska utanförskapet, det vill säga den nivå som kommunen ansvarar för. Under perioden 2010 12 genomfördes en satsning i Hovsjö som finansieras av Tillväxtverket och bostadsbolaget Telge Hovsjö. Totalt investerades 81 miljoner kronor. I rapporten 6 skriver Ingvar Nilsson och Eva Lundmark att satsningen har varit mycket lyckosam. Tillväxtverkets pengar och bostadsbolagets agerande har medfört att de projekt som genomförts har haft stor symbolisk betydelse för området och en ekonomisk injektion till en positiv utvecklingsprocess. Telge Hovsjö har lyckats med den sociala mobiliseringen samtidigt som konkreta resultat har leverats. Flaggskeppet är Hovsjö Hub, ett center för arbete, utbildning och företagande i området och Hovsjöbyggarna, som kombinerar upprustning av lägenhetsbeståndet med praktik och utbildning. Forskarna pekar på flera framgångsfaktorer. Ett exempel är att de boende är i majoritet i bostadsbolagets styrelse. Ett annat är att sommarjobbsatsningar har bidragit till social mobilisering samt att Hovsjö Hub och Hovsjöbyggarna har resulterat i att det har skapats jobb och att det numera finns samlingslokaler. Tyvärr, skriver forskarna, har mönstret de senaste åren i Hovsjö varit att de offentliga aktörerna dragit sig tillbaka från området. Det finns inte någon tydlig och samlad strategi för Hovsjös framtida utveckling på kommunal nivå. Dessa båda rapporter speglar på så sätt förhållanden som känns igen från Boverkets besök. Flera kommuner har som mål att locka till sig inflyttare. Stadsutvecklingspolitiken används för att attrahera människor med goda arbetsmarknadsutsikter. Som ett led i tillväxtplanerna satsas det stora resurser på att utveckla attraktiva stads- och boendemiljöer. När dessa planer inte involverar den utsatta stadsdelen finns det en risk att boendesegregationen förstärks ännu mer. Det sammavägda intryck är att de flesta av tjänstemännen som vi har mött inte har det övergripande ansvaret. Majoriteten av tjänstemännen har haft en roll i det lokala utvecklingsavtalet, men de befinner sig ganska långt från de instanser som har det övergripande ansvaret. Detta att maktoch ansvarsfrågan är diffus har i flera av besöken lyfts upp som något som de vill ha hjälp med att förstå. Utarmad service och begränsad tillgång till offentliga rum När bostadsområden som Kronogården, Gamlegården och Gårdsten med flera planerades och byggdes var tanken att områdena skulle vara autonoma, det vill säga att all service och handel skulle finnas i områdenas centrumanläggningar. Att centrumdelen i många miljonprogramsområden har utarmats på både offentligt och kommersiellt utbud är omvittnat i många utredningar. 6 Det omöjliga tar bara något längre tid. Hovsjösatsningen ur ett process- och socioekonomiskt perspektiv, av Ingvar Nilsson och Eva Lundmark. Telge Hovjsö. 2013.

20 Urbant utvecklingsarbete Många centrumanläggningar är ofta anonyma och introverta, vissa entréer är dolda och dunkla. I flera fall framstår centrumanläggningarna därför som isolerade och slutna enheter. De kan till och med vara svåra att hitta till. Torget eller den öppna platsen att mötas på, som oftast finns i centrum, saknar vanligtvis sammanhang med omgivande bebyggelsestrukturer. Centrum som har bristande funktion är sannolikt en viktig förklaring till varför det finns bostadsområden som särskilt pekats ut som oattraktiva att bo och leva i. 7 I till exempel Norra Biskopsgården har det skett en omfattande upprustning av torget och andra offentliga platser i området. I andra områden som exempelvis Gamlegården i Kristianstad planerar bostadsbolaget att rusta upp centrumanläggningen. En annan viktig aspekt som rör de boendes livsmiljö är tillgången till offentliga platser som fungerar som gemensamma neutrala mötesplatser. Kronogården i Trollhättan. Foto: Micael Nilsson 7 Bilaga 3 Om stadskvaliteters betydelse för attraktivitet och hållbar utveckling. Spacescape AB

Boverkets iakttagelser vid besök i kommunerna 21 Besök i Gamlegårdens centrum i Kristianstad. Foto: Kerstin Andersson Samspelsintegration handlar om att det finns platser som människor vill söka sig till. En gemensam neutral arena för möten är viktig eftersom människor har behov av att bli synliga för varandra. Möten och kontakter mellan människor på neutrala arenor är betydelsefulla, inte minst för möjligheten att uttrycka sina åsikter i offentliga samtal och demonstrationer. I många områden är det centrumanläggningen som utgör det offentliga rummet. Om torget mitt i byn ligger inomhus i en centrumanläggning är det tveksamt om den kan fungera som en gemensam neutral arena för möten och kontakter. Centrumägaren bestämmer reglerna och tillgången till torget styrs av centrumets öppettider. Om många boenden inte upplever att ett besök i centrum är värt besväret, riskerar den offentliga platsen, torget, att tas över av att till exempel ungdomsgäng. I några kommuner har genusaspekter lyfts fram som en faktor som påverkar kvinnors möjligheter och tillgång till det offentliga rummet. Det är inte alltid som områdets torg upplevs som en neutral plats. I ett öppet samhälle är det viktigt att kunna vistas på offentliga platser men ändå känna sig anonym om man vill det. Det har framkommit att det finns kvinnor som känner sig kontrollerande på ett sätt som de helst vill

22 Urbant utvecklingsarbete undvika. Daglediga män dominerar i centrummiljön och den manliga dominansen sätter neutraliteten ur spel. Det offentliga rummet framstår i dessa fall inte som platser eller rum där kvinnorna kan välja att förhålla sig aktiva eller passiva. Det betyder att dessa kvinnor inte upplever att detta också är deras plats, eller i varje fall att det inte är oproblematiskt att vistas där. I Ronna i Södertälje vittnade en grupp kvinnor om att de helt har slutat besöka centrumanläggningen då det enligt dem var förenat med obehag; kränkande blickar och nedsättande kommentarer. Utbud som erbjuds i stadsdelarna Nedan visas exempel på det utbud som erbjuds i stadsdelarna. Bankomater Stadsdel/område Ja Nej Annat Gårdsten x Hjällbo x + Växlingskontor Ronna x Hovsjö x Tensta x + Växlingskontor Rinkeby x Gamlegården x Centrum/Öster x Ca 500 meter till närmaste bankomat. Kronogården x Hässleholmen x S Sofielund (Seved) Ca 300 500 meter till närmaste bankomat Herrgården x Rosengårds Centrum Araby x Livsmedelsbutik Stadsdel/område Typ ICA/COOP Lågpriskedja Gårdsten x x (2) De allra nödvändigaste Frukt o grönt Annat Hjällbo x Fiskbutik m m Ronna x x Hovjsö Tensta x + Matvärlden Rinkeby x (3 st) x Kan finnas fler Gamlegården x x x + Köttbutik i en gammal lada Centrum/Öster Ca 1,5 km till Netto och Lidl Krongården x x Hässleholmen x x S.Sofielund(Seved) x x ( 3 st) Herrgården x x x Rosengårds Centrum Araby x (2 st) x

Boverkets iakttagelser vid besök i kommunerna 23 Oseriösa fastighetsägare I nästan samtliga URB15 dominerar allmännyttan. Flera rapporter visar att allmännyttan i många fall tar ett socialt ansvar långt utöver vad som normalt förknippas med hyresvärdars skyldigheter. I Landskrona och Malmö (Seved) vittnar man om att det finns relativt många människor som är bosatta i bostäder med väldigt låg standard. Där finns det flera oseriösa fastighetsägare som hyr ut undermåliga lägenheter. Problemet med de oseriösa fastighetsägarna är att dessa dels inte sköter om lägenheterna och fastigheten, dels att hyresgästerna bor trångt, samt att kvarteren runt husen utgör en spelplan för kriminella gäng. För att komma till rätta med problemen krävs det andra lösningar än i områden dominerade av en enda stor fastighetsägare. I Södra Sofielund försöker kommunen med hjälp av partnerskap och lagstiftning att lyfta områdets fysiska standard. Efter många års fruktlösa försök att ta ett samlat grepp i centrum-öster har Landskrona stad och fem privata fastighetsägare bildat ett gemensamt stadsutvecklingsbolag. Denna kraftsamling ska leda till en omvandling av stadsdelen. Målet är att minska inflyttningen av personer som saknar egen försörjning och få till stånd en mer socialt blandad befolkning. Bild från området Öster i Landskrona. Foto: Micael Nilsson I flertalet områden bor många familjer trångt I samband med platsbesöken har trångboddheten lyfts fram av kommunerna. Trots att nästan inga nya lägenheter tillkommer i stadsdelarna ökar antalet boende över tid. Detta tolkas som att de boende i allt större utsträckning tränger ihop sig. Anhörighetsinvandringen har ökat kraftigt och att det redan nu råder brist på större lägenheter, så som 4:or och 5:or, är ett känt problem. Storleken på lägenheterna matchar inte de inflyttades behov.

24 Urbant utvecklingsarbete Okunskap kring flyttningsmönster Vi har noterat att kunskap om utsatta gruppers boendekarriärer ofta är bristfällig. Många vittnar om en relativt stor in- och utflyttning. En drivkraft bakom inflyttning anses vara EBO-systemet 8. En annan drivkraft sägs vara anhöriginvandringen. Utflyttningen sägs ha med områdenas dåliga rykte att göra, eller antas bero på att det saknas alternativa boendeformer i området. Men varifrån människor kommer och vart de flyttar till, kan kommunen oftast inte svara på. Samtliga stadsdelar riktar kritik mot EBO. Traditionella välfärdssystem fungerar sällan i utsatta områden En synpunkt som ofta lyftes fram vid besöken är att de traditionella välfärdssystemen inte fungerar för stora grupper av människor som bor i utsatta områdena. De generella välfärdssystemen, till exempel a-kassa och sjukförsäkring, förutsätter arbete under en viss tid. Trots de många satsningar som har gjorts på att lyfta områdena eller satsningar på att lyfta individer ur utanförskapet, signalerar flera stadsdelar att många av de boende står väldigt långt från den reguljära arbetsmarknaden. Därmed fastnar de i bidragsberoende. I exempelvis Borås prövas ett sätt att bryta bidragsberoendet. I det arbetet ligger bland annat en satsning på unga vuxna med försörjningsstöd. Det kallas för växla bidrag och innebär att kommunen erbjuder en ettårig anställning, till exempel praktik med lön för att prova på ett yrke. Andra exempel finns i Gårdsten. Hässleholmens centrum i Borås. Foto: Micael Nilsson I flera stadsdelar är man väldigt kritisk till Arbetsförmedlingen. Myndigheten har i många falla upplevts som stelbent och byråkratisk. Det har även riktats kritik mot hur Arbetsförmedlingen använder sina ekonomiska resurser. Arbetsförmedlingen har haft lokalt kontor i 8 EBO är en förkortning av Lagen om eget boende som gäller i samband med assylsökning i Sverige.

Boverkets iakttagelser vid besök i kommunerna 25 åtminstone en stadsdel. Erfarenheterna därifrån visade att det krävs ett mer aktivt och uppsökande arbetssätt för att nå ut till arbetslösa i området. I flera URB 15 prövas olika arbetsmarknadsprojekt. Dock har vi inte träffat på den modell med bostadsbolag som alternativ arbetsförmedling, som just nu prövas i två kommuner. I Halmstad och Örebro prövar de kommunala bostadsbolagen ett nytt grepp i Andersberg respektive Vivalla. I Anderberg har bostadsbolaget anställt en arbetsförmedlare. Projektet startade 2011 och pågår i två år. Det kommunala bostadsbolaget i Halmstad, HFAB, arbetar aktivt med att stärka välfärden och har sedan augusti 2011 anställt en arbetsförmedlare, på projekt under 2 år. Syftet är att ordna arbete eller utbildning åt hyresgästerna i stadsdelen Andersberg. I bostadsområdet Vivalla har Örebro bostäder inlett ett nära samarbete med en arbetsförmedlare. Projektet i Örebro bostäders regi sägs ha resulterat i att väldigt många som deltagit i verksamheten har gått från försörjningsstöd till egen försörjning. Osäkerhet om vad som är målet med det urbana utvecklingsarbetet En generell iakttagelse är att det råder delade meningar om vad det urbana utvecklingsarbetet egentligen syftar till. Trots miljoninvesteringar genom åren, bland annat den i fysiska miljön pekar SCB:s integrationsstatistik i motsatt riktning. Det övergripande målet att bryta utsattheten har inte lyckats. Vad som bidrar till positiv eller negativ utveckling i utsatta områden är inte självklart. Verkligheten är komplex och föränderlig och det behövs mer kunskap, säger kommunerna. En försvårande omständighet när det gäller att mäta områdenas relativa framgång är att utvecklingen kopplas till en socioekonomisk skala på individnivå. Även om många tjänstemän ut i stadsdelarna upplever att utvecklingen har varit positiv har de svårt att sätta ord på vad som egentligen har förbättrats. Ibland förefaller de mena de fysiska förbättringarna. Ibland tycks framgång avse de nätverk och de kontakter med det civila samhället som tjänstemännen har byggt upp ute i områdena. Osäkerheten kring vad det urbana utvecklingsarbetet egentligen har som mål, visar sig också när vi har lyft frågan om behov av forskningssamverkan. Negativa artiklar i den lokala tidningen påverkar ryktet De lokala tidningarna i de berörda kommunerna skriver ofta artiklar som förstärker bilden av URB 15 stadsdelarna som otrygga och farliga. Artiklarna upplevs ha en förödande inverkan på områdenas rykte. Journalisternas nyhetsrapportering uppfattas dessutom som orättvisa. En händelse i någon annan del av staden ges inte lika stort textutrymme som när det händer något i URB 15 samma typ av händelse får olika stort utrymme i tidning, beroende var i staden händelsen utspelas. Nyhetsrapporteringen förstärker fördomar om att områdena är kriminellt belastat och farliga att bo och vistas i. Om målet är att den utsatta

26 Urbant utvecklingsarbete stadsdelens attraktivitet ska öka och nästan alla kommuner har under många år haft det som mål motverkas måluppfyllelsen av det dåliga ryktet. Det urbana utvecklingsarbetet har alltså inte lyckats komma åt de bakomliggande ryktesmekanismerna: fördomar och medier. Det leder i sin tur till en känsla av maktlöshet. Ryktesspridningen och den negativa nyhetsrapporteringen skadar de som bor i områdena, säger flera aktörer. Framför allt bidrar den negativa stigmatiseringen till sämre livskvalitet för barn och ungdomar som bor i de stigmatiserade stadsdelarna. Regional nivå Styrning och genomslag över flera planeringsnivåer en utmaning De berörda kommunerna nämner vid våra samtal att flernivåstyrning är en utmaning. Detsamma konstaterar även de fyra länsstyrelserna som omfattas av det urbana utvecklingsarbetet. Flera kommuner beskriver att utformningen av den svenska politiska strukturen mellan den regionala och den lokala nivån innebär svårigheter. De upplever att det ofta saknas en regional aktör som kan ta ett samlat styrningsansvar och som utifrån det regionala strategiarbetet, kan samordna olika lokala satsningar. Kommunerna har också uttryckt att de har ett behov av öka kopplingen mellan olika politikerområden för att kunna koordinera det urbana utvecklingsarbetet. Exempel Stockholmsregionen Boverket har under 2012 vid flera tillfällen samverkat med representanter från såväl Länsstyrelsen i Stockholms län och (Stockholms läns landsting, Tillväxt, miljö och regionplanering) genom att ha deltagit i möten, workshops och seminarium. Tillsammans med länsstyrelsen i Stockholms län initierades SLL TMR 2012 en tvärsektoriell förstudie med syfte att ta fram ett underlag för hållbar urban utveckling som koncept och dess betydelse på strategisk nivå för regional utveckling på Stockholmsregionen samt att öka samordningen och genomförandet av länsstyrelsens strategiska inriktning och RUFS 2010 (regionala utvecklingsplanen). Uppdragsgivare och projektledare för förstudien var Sweco Eurofutures AB. Tillsammans med länsstyrelsen och landstinget utmynnade det i Det urbana spelet. Det är ett verktyg innehållande flera workshopsformer. Utifrån en spelplan med styrnivåer och identifierade stuprör med tillhörande åtgärdskort och åsiktskort kan deltagarna diskutera utmaningar och möjligheter med horisontell och vertikal samordning. Därtill kan olika hållbarhetsperspektiv belysas. Slutgiltig rapport om förstudien, konceptet och verktyget kommer att släppas av TMR under februari 2013.

27 Rapporter framtagna på uppdrag av Boverket Bostaden har blivit allt viktigare som uttryck för livsstil och som identitetsmarkör. Omgivningens betydelse, den byggda miljöns gestaltning och grannskapets sociala, kulturella och kommersiella innehåll är viktiga faktorer för livskvaliteten. Tyvärr finns det fortfarande stora kunskapsluckor. Dagens boendesegregation har en tydlig rumslig dimension med koppling till stadsrummet. Människor som bor i förorten har ofta beskrivits som offer för torftiga boendemiljöer. Mycket har gjorts för att lyfta URB 15 områdena, men det saknas en systematisk och sammanställning. Bakgrundsbeskrivning av utpekade stadsdelar Boverket uppdrog i augusti 2012 Nicolas Orozco, Mångkulturellt Centrum, att sammanställa en bakgrundsbeskrivning för de insatser som skett över tid i de utpekade stadsdelarna. Beskrivningen utgår från en litteraturgenomgång av vad om finns skrivet om dessa områden framför allt sådana insatser som kan definieras som fysiska åtgärder. Även en redogörelse för vilka centrala aktörer som initierat och/eller genomfört insatserna. Se bilaga 2. Sammanställningen visar att den dominerande fastighetsägaren har en nyckelroll. Bostadsbolagen, främst de allmännyttiga, har utvecklat metoder som framstår som både bredare och mer ansvarstagande än för 20 25 år sedan. I rapporten ges många exempel på sociala insatser kopplade till områdesutvecklingen. Om stadskvaliteters betydelse för attraktivitet och hållbar utveckling Spacescape AB har på uppdrag av Boverket översiktligt undersökt den rumsliga attraktiviteten i femton utpekade stadsdelar i Stockholm, Göteborg, Malmö, Södertälje, Växjö, Kristianstad, Trollhättan, Borås och

28 Urbant utvecklingsarbete Landskrona. De flesta stadsdelarna har storskalig bebyggelse och kom till under miljonprogrammet. Samtliga präglas av social utsatthet. Trots att de flesta stadsdelarna ligger inom gång- eller cykelavstånd från stadskärnorna är nästan alla delvis eller helt isolerade i relation till den omgivande staden. Den rumsliga segregationen förstärker det sociala utanförskapet och minskar möjligheten för människorna till ett varierat stads- och vardagsliv. Hur kan man då öka attraktiviteten? Spacescape betonar sju stadskvaliteter som grundläggande för attraktivitet och social hållbarhet: Närhet till city, närhet till spårstation, tillgänglighet i gångoch gatunät, tillgång till butiker, restauranger och kultur, tillgång till park, närhet till vatten och kvartersform. Några förslag till åtgärder för att förstärka attraktiviteten läggs fram i rapporten. Se bilaga 3. (Rapporten finansierades av andra medel). I Araby i Växjö finns numera en multiarena. Foto: Mirja Raneskö ld

29 Några slutsatser och tankar kring fortsatt arbete Vad ska det urbana utvecklingsarbetet leda till? I Niahad Bunars utvärdering av det urbana utvecklingsarbetet i Växjö finns det en nyckelpassage som även kan användas för att beskriva mötena med URB 15 stadsdelarna. I Växjö-utvärderingen citeras chefen för Panncentralen. På Bunars fråga om det urbana utvecklingsarbetet haft någon avgörande betydelse, svarar denne att det händer saker hela tiden, men det är svårt att säga vad som är vad. Svaret fångar in den osäkerhet som även vi mötts av. Ute i kommunerna är det väldigt många aktörer som är involverade i väldigt många olika aktiviteter och insatser. Verkligheten ute i stadsdelarna är både komplex och mycket av det som görs skulle ha gjorts även utan det urbana utvecklingsarbetet. Svårt att bedöma insatsernas värde Flera stadsdelar säger att det är svårt att mäta om arbetet som bedrivs på områdesnivå förmår bryta utanförskapet. Den aggregerade områdesstatistiken indikerar att den ekonomiska utvecklingen fortsätter att vara negativ. I många stadsdelar går den extremt höga arbetslösheten, de låga disponibla inkomsterna och långvarigt bidragsberoende hand i hand med sociala problem, som skolmisslyckanden, sociala störningar och gängkriminalitet. Många insatser handlar därför om att hantera den sociala oro som ständigt hotar att rasera det sociala förtroendet mellan tjänstemännen och de boende, som bland annat LUA-satsningens nätverksbyggande och bostadsbolagens sociala engagemang grundlagt. Aktörerna ute i stadsdelarna ställs nästan dagligen inför målkonflikter. Det är inte alltid lätt att avgöra vad som det underliggande problemet som utlöser social oro. Kortsiktiga insatser som adresserar symptom snarare än de bakomliggande orsakerna, riskerar ständigt att hamna i konflikt med långsiktiga målsättningar. Om de långsiktiga målen dessutom

30 Urbant utvecklingsarbete upplevs som otydliga, tenderar de kortsiktiga målen om ökad trygghet och minskad brottslighet att riktas in mot symptombekämpning. Det civila samhället beskrivs som fragmentiserat. Föreningslivet sägs i stor utsträckning vara organiserat på basis av etnisk tillhörighet och religionsinriktningar. Social mobilisering kräver många och långa möten med många olika företrädare. I och med att den lokala kulturen och föreningslivet tenderar att vara manligt genuskodat existerar det en konflikt mellan jämställdhetspolitiska mål och behovet av att upprätthålla det sociala förtroendet mellan offentliga aktörer och föreningarnas representanter. Jämställdhetspolitiken utgår från en könsbaserad kulturellt betingad maktteori. I de flesta av URB 15 områdena vittnar tjänstemännen om att kulturen i området inte tillskriver kvinnor och män likvärdiga egenskaper och kompetenser inom livets alla områden. I flera områden bedrivera man olika projekt för att kompensera kvinnornas kulturella underläge, till exempel genom att den lokala samlingspunkten anordnar särskilda kvinnokvällar. Därmed kommer den sociala genusordningen i konflikt med den nationella jämställdhetspolitiken. Den mest påfallande målkonflikten är den mellan arbete och kvarboende. När personer som har arbete flyttar från stadsdelen sjunker det sociala kapitalet och sociala kontrollen. Å andra sidan är det positivt att människor kommer i arbete. I detta fall handlar målkonflikten om att vissa individer tycks använda stadsdelen som en språngbräda ut i samhället, medan andra blir kvar i lånvarigt utanförskap. En slutsats är att det urbana utvecklingsarbetet fortfarande präglades av motsägelsefulla målformuleringar till exempel att individuella mål som fokuserar på arbete, utbildning med mera, inte nödvändigtvis sammanfaller med kollektiva mål, som att till exempel öka områdenas attraktivitet på bostadsmarknaden. Kan boendesegregationen minska med urban utvecklingspolitik? De flesta som vi har mött ute i stadsdelarna är införstådda med mekanismerna bakom boendesegregationen. Utvecklingen under de senare decennierna har lett till att invånarna i staden i dag på ett helt annat sätt än tidigare kan välja var de vill bo, var barnen ska gå i skola, var de vill ha sin barnomsorg. Valfrihetsreformerna har både vinnare och förlorare. Aktörerna ute i stadsdelarna är medvetna om att för att kunna välja krävs resurser och att resurser inte är jämnt fördelade. Utsatta hushåll har inte samma möjligheter att välja som de mer resursstarka. De blir därmed ofta hänvisade till sådana boendeområden som de resursstarka valt bort. Den som kan och har tillräckliga resurser för att välja andra boendealternativ, utnyttjar den valmöjligheten. Det socioekonomiska utanförskapet sammanfaller därför med de minst attraktiva bostadsområdena. Däremot råder stor osäkerhet kring hur boendesegregationen ska kunna motverkas. Även om många aktörer känner till de bakomliggande orsakerna till varför de som kommer i arbete väljer att flytta till andra områden, råder stor osäkert kring hur detta problem ska hanteras; eller om det ens är ett segregationsproblem. Nilsson och Lundmark resonerar kring utflyttarna i Hovjö-rapporten. Det

Några slutsatser och tankar kring fortsatt arbete 31 är personer som förmår att utnyttja utvecklingsprocesser i området för att göra en territoriell klassresa. Det kommunala bostadsbolaget (eller den dominerande fastighetsägaren) är oftast den centrala aktören och motorn i områdenas utvecklingsprocesser. I rollen som fastighetsägare ligger självklart målet att minska omsättningen i hyresbeståndet. I det urbana utvecklingsarbetet är det överordnade målet ökad sysselsättning och förbättrade skolresultat. Ett policygap att undersöka Trots ambitioner att öka social och ekonomisk integrering upplevs det som att det finns ett gap mellan policynivån och den faktiska rumsliga förändringen. Kommunen kan till exempel ha en övergripande policy som säger att boendesegregationen ska motverkas. Trots det sker stadsutvecklingen allt som oftast i eller i närheten av centrumkärnan. Även om viss bebyggelseutveckling sker (har skett) i de utsatta områdena upplevs dessa satsningar inte ingå i det övergripande stadsutvecklingsarbetet. I flera kommuner lyfts problemet om hur man ska få politiker att agera mer enhetligt på kommunlednings- eller regionalnivå. Kommuner (och regioner) har visioner och mål inför framtiden men hur ska utsatta områden omvandlas till attraktiva stadsdelar? Det framgår oftast inte i de övergripande dokumenten. Behovet av att koppla in forskare som kan bidra med forskning som kan överbrygga det retoriska gapet är angeläget. Samtalen som har förts kring forskningsbehov har klargjort att kopplingen mellan governance och urban utveckling ofta är otydlig. Beslutsprocesserna i kommunerna har förändrats. Ledande aktörer inom olika samhällsektorer skapar allianser som i sin tur skapar komplicerade maktstrukturer. Viktiga politiska beslut mejslas fram genom olika nätverk, där representanter från såväl politik och tjänstemannaorganisationer på nationell, regional och lokal nivå, som ideella föreningar och företag, görs delaktiga i processerna. Governance är en realitet som får konsekvenser även för utstatta stadsdelar. Att makten över stadsdelarnas framtid ligger inbäddade i nätverk eller politiska konstellationer utan tydligt politiskt ansvar, har seglat upp som ett viktigt kunskapsfält att utveckla mer kunskap om. Stadsutvecklingsbolag som redskap för urban utveckling I Landskrona har många års pratande om vad som behöver göras i Centrum-Öster resulterat i att politikerna beslutade sig för att inrätta ett särskilt stadsutvecklingsbolag. Detta är ett initiativ för att överbrygga det retoriska gapet mellan å ena sidan kommunövergripande mål och visioner och å andra sidan utmaningen att lyfta den utsatta stadsdelen i centrumområdet. Bakgrunden är följande. Landskrona har genomgått stora förändringar som successivt har förändrat befolkningsstrukturen. De sociala förhållandena är sämre jämfört med Skåneregionen och riket i övrigt. Kraftigt ökade kostnader för försörjningsstöd och utbredd barnfattigdomen i vissa stadsdelar, är faktorer som skiljer ut staden från andra städer i regionen.

32 Urbant utvecklingsarbete Landskrona beskrivs ofta som en etniskt delad stad. Många med utländsk bakgrund bor i stadsdelen Centrum-Öster. En del av problematiken är kopplad till att det finns fastighetsägare i området som anses bedriva oseriös verksamhet. Detta område är ett nyckelområde, säger politikerna. För att vända utvecklingen i Landskrona stad måste inflyttningen av bidragstagare till Centrum-Öster minska. Nytt bolag ska förändra situationen i Centrum-Öster Den stora utmaningen i Landskrona är att få den tvärsektoriella samverkan att fungera i en stadsdel med många olika fastighetsägare. År 2012 bildade Landskrona stad och fem större privata fastighetsägare ett gemensamt bolag Landskrona Stadsutveckling AB med 100 miljoner kronor i kapital. Kommunen och de fem fastighetsägarna äger bolaget, där kommunen satsar 95,5 miljoner kronor och de fem bolagen satsar 4,5 miljoner kronor. Bolagets mål är att förbättra situationen i stadsdelen Centrum-Öster. Utifrån ett samordnat helhetsperspektiv ska bolaget bland annat medverka till att minska antalet hushåll med försörjningsstöd som flyttar in till stadsdelen. Övriga insatser som bolaget ska ägna sig åt är att kvartersvis rusta upp och modernisera boendemiljöer för att minska segregationen. Man ska vidare kraftsamla och vidta åtgärder mot oseriösa fastighetsägare. Stadsutvecklingsbolaget kommer troligen att få en nyckelroll men kan sannolikt inte agera på egen hand. För att satsningen ska lyckas behöver många olika aktörer, både kommunala och privat, samarbete med varandra. Inte minst har tidigare forskning visat att de boende måste göras delaktiga i förändringsprocesser, för att insatserna ska ha en chans att lyckas. Forskare knyts till Landskrona satsningen Det finns många studier och utvärderingar av hur kommunala bostadsbolag agerar i samband med större insatser för att lyfta en utsatt stadsdel eller ett utsatt bostadsområde. I Landskronas fall är allmännyttan inte en ledande aktör i den berörda stadsdelen, utan fastighetsägandet i Centrum Öster domineras av många mindre fastighetsägare. Landskronas satsning öppnar upp för en följeforskning med governance-perspektiv. Forskarna Gunnar Blomé och Kerstin Annadotter kommer under de närmaste 18 månaderna att följa Landskronas satsning. Forskarna kommer bland annat att undersöka hur bolaget agerar i området. Men även identifierar andra aktörers roller och ansvar. I centrum för studien står fastighetsägarna och vad de kan göra för att vända utvecklingen. Följeforskningen förväntas bidra med ny kunskap om vilka strategier, metoder och arbetssätt som, om möjligt, skapar positiv utveckling för stadsdelen Centrum-Öster. Följeforskarna ska också bistå som kunskapsspridare och agera bollplank för kommunledningen och Landskrona Stadsutveckling AB. Inrättandet av ett stadsutvecklingsbolag erbjuder en unik möjlighet att producera ny kunskap som kan gynna andra kommuner i liknade situationer.

Några slutsatser och tankar kring fortsatt arbete 33 Centrum Öster i Landskrona. Foto: Micael Nilsson Forskning om uppföljnings- och utvärderingsmetoder som kan stödja en hållbar stadsutveckling i Göteborg I Göteborg förde vi samtal med områdescheferna för de fyra stadsdelar som ingår i det urbana utvecklingsarbetet. Vid mötestillfällena deltog även tjänstemän från Göteborgs stads stadsledningskontor stadsledningsstaben, samt tjänstemän från Länsstyrelsen i Västra Götaland. Ett möte hölls även i Norra biskopsgården. Vid detta mötestillfälle deltog, utöver ovan nämnda representanter, tjänstemän som dagligen träffar stadsdelens invånare. I de fyra Göteborgsområdena har det konstant pågått olika former av aktiviteter, projekt och bebyggelseinriktade förnyelseåtgärder sedan början av 1980-talet. Inom ramen för storstadssatsningen genomfördes enbart i Gårdsten 25 åtgärder, Bergsjön fick 133 miljoner i statligt stöd, Hjällbo cirka 76 miljoner och Norra Biskopsgården 47 miljoner och Gårdsten 63 miljoner. I en sammanfattande utvärdering av storstadssatsningen i Göteborg, konstateras att Bergsjön, Gårdsten, Hjällbo och Norra Biskopsgården på många sätt blivit bättre på en rad punkter (Thörnqvist 2005). I dag pågår utveckling av Angereds Centrum med planer för närsjukhus, ny sim- och idrottshall, upprustning av Kulturhuset Blå Stället med mera. I samtalen som fördes kring vad för slags forskning de har behov av, ringades några forskningsfrågor av governance-karaktär in. En viktig fråga inför framtiden är hur positiva förändringar, som tjänstemännen ute i områden tycker sig se (men som inte syns i SCB-statistiken) ska understödjas av andra utvecklingsprocesser runt om i Göteborg. Vilken betydelse har de kvalitetshöjningar av den fysiska miljön som har gjorts i utsatta områden när det gäller förutsättningarna för människorna som bor där att delta i samhällslivet och för möjligheterna till egenförsörjning? Göteborg efterfrågar mer kunskap om hur uppföljnings- och utvärderingsmetoder som kan stödja en hållbar stadsutveckling som