Herr ordförande och presidium, 1 fullmäktigekamrater och åhörare Ökad tillgänglighet och starkare ställning för patienten är ledord som styr inriktningen av hälso- och sjukvårdens framtida utveckling. Systematiska brister som försvagar patientens ställning ska rättas till och därmed stärka den enskilda patientens ställning, samt bidra till att stärka tilltron till den vård som organiseras av kommuner och landsting och dess gemensamma finansiering. Så formuleras viljeinriktningen i den flerårsplan som vi idag ska besluta om. I den mycket läsvärda publikationen Öppna jämförelser av vårdens kvalitet och effektivitet kan vi tydligt utläsa hur vi i Värmland klarar av våra uppdrag i relation till övriga landsting i Sverige. Vi värmlänningar har i allmänhet god tilltro till hälso- och sjukvårdens förmåga och vilja att ge en bra vård med hög kvalitet. Bästa resultat kan vi utläsa i enkäterna som handlar om hur många som har stort eller mycket stort förtroende för vården vid sjukhusen. Cirka 70 % av värmlänningarna ger detta goda betyg, så högt som 74 % av männen som tillfrågats och 66 % av de kvinnor som svarat. Detta är bättre resultat än rikets genomsnitt, och en mycket påtaglig förbättring i jämförelse med tidigare år, I den jämförelsen utmärker sig Värmland speciellt. Kvalitetsmätningen kring frågor om bemötande, respekt och hänsynsfullhet får också genomgående höga betyg. Där ligger vi värmlänningar alldeles intill riksgenomsnitten på 88 % nöjda bland kvinnorna och 91 % nöjda bland männen som tillfrågats och gett svar. På det här området är det ganska likartat över riket. Spännvidden mellan högsta och lägsta resultat ligger bara inom 5-7 procents avvikelse. Svaret på frågan om du fick tillräcklig information om ditt tillstånd får lika höga betyg i Värmland, snäppet bättre än riksgenomsnittet som ligger kring 77-80 % nöjda. Lika bra mätvärden får vi i Värmland på frågan om vi fick tillräcklig information om vårt tillstånd, när vi besökte primärvården.
2 Detta visar tydligt på att våra medarbetare står för ett gott professionellt arbete och de ger god kvalitet i sina insatser. Men de öppna jämförelserna visar också problemområden som vi med förenade ansträngningar måste bearbeta vidare. Tillgängligheten till vården visar inte samma goda resultat i jämförelserna med andra landsting. Största problemet ligger på området för tillgänglighet per telefon till våra vårdcentraler. Olikheterna mellan landstingen är påtagliga där högsta värdet noteras i Kalmar på 70 % nöjda, medan Värmland ligger på lägsta värdet med endast 33 % nöjda. Vi vet att verksamheterna länge arbetat med problemet med att söka nya tekniska lösningar. Inte minst sedan Hälsoval Värmland genomfördes har vi sett exempel på föredömliga förändringar i organisation och arbetssätt, för att svara upp bättre mot kraven på tillgänglighet. Ett annat område som också behöver sin särskilda översyn är det resultat som visar att jämförelsevis fler patienter i Värmland får vänta mer än 90 dagar på behandling i specialiserad vård. Andelen väntande har dessutom ökat från cirka 11 % till 13,7 % från mätningar i oktober 2009 till i mars månad i år. Men samtidigt noteras en mycket lyckad satsning som inneburit en halvering av gruppen som väntat över 90 dagar på besök till specialiserad vård. Ett gott tecken. En stor fråga som vi följt under många år och ivrigt önskat förändringar till det bättre är läkemedelsförskrivningarna. Ingen vill hindra nya effektivare mediciner att komma till användning som radikalt kan förbättra behandlingen av olika sjukdomar. Men undersökningar visar att viss förskrivning till olika patentgrupper måste betraktas som övermedicinering och behöver leda till nytt synsätt och nya vägval inom flera områden. Inte minst jämförelserna mellan tillämpningar i olika landsting tyder på detta. Värmland når bättre resultat för varje år, men fortfarande ligger vår genomsnittskostnad på cirka 1500 kr per invånare för läkemedel som omfattas av förmånssubventioner. Och det är nästan 200 kr mer än genomsnittet i Östergötland som ligger lägst i kostnadsjämförelsen för läkemedel på recept. Således är Värmland tredje största användare av lugnande medel och sömnmedel till vuxenbefolkningen bland kvinnor från 20 79 år. 0ch
3 jämförelsetalet från tidigare år ökar samtidigt som cirka 20 % av gruppen noteras som högkonsumenter. Samma tendens ser vi i förskrivning av psykofarmaka till kvinnor 80 år och äldre, där Värmland också ligger på tredje plats nedifrån i jämförelsetalen. Där är bästa läget på cirka 3 % förskrivning, högsta är 7,4 % och Värmland ligger på relativt hög nivå med 6 %. Det känns angeläget att vi försöker klarlägga vad skälen är för vår höga förskrivning och hur detta kan förebyggas på olika vägar. Vi behöver veta vilka effekterna är av dessa jämförelsevis höga förskrivningar. Dessa iakttagelser är viktiga skäl till att se över hur vi organiserar vården, på vad sätt vi behöver förändra våra samarbetsvägar mellan primärvården och de kommunala äldreomsorgerna, skolhälsovården och företagshälsovården i länet. Samtidigt kan vi även inom läkemedelsområdet se mycket glädjande signaler på hur Värmland även nått goda resultat i de öppna jämförelserna. Jag tänker då på användningen av antibiotika. De varningssignaler som gick ut tidigare om riskerna med överförskrivning av antibiotika har verkligen framgångsrikt bearbetats i Värmland. Här ligger Värmland på femte bästa plats i jämförelserna med tydliga minskningar från föregående jämförelsetillfälle. På ett speciellt område, där man förordat en speciell typ av penicillin vid behandling av barn har Värmland tagit en föredömlig tätplats i jämförelserna. Besök och vårdplatser Det är också viktigt att studera de jämförelsetal vi har för konumtionen av vård. Dessa finns redovisade i Flerårsplanen och är vårda eftertanke och intresse. Vi måste förhålla oss till dessa fakta i våra politiska värderingar för vad vi bör erbjuda som god servicenivå. Ser vi till konsumtionen har värmlänningarna något lägre besöksfrekvens hos läkare i primärvården än befolkningen i riket, med 1 342 besök per 1 000 invånare i Värmland mot 1 497 i riket. Också besöksfrekvensen hos övrig personal inom primärvården är lägre än för riket, 2 117 besök per 1 000 invånare för Värmland mot 2 674 för riket.
4 Inom den somatiska vården är besöksfrekvensen mycket lägre sett till läkarbesök, med 1 017 besök per 1 000 invånare för Värmland mot 1 274 för riket. Besökfrekvensen är även lägre för besök hos övrig personal, 679 besök per 1 000 invånare för Värmland mot 730 för riket. Inom den psykiatriska vården är besöksfrekvensen betydligt lägre än för riket. Detta gäller både besök hos läkare och besök hos övrig personal. För läkarbesök 63 besök per 1 000 invånare för Värmland mot 109 för riket och övrig personal 342 besök per 1 000 invånare för Värmland mot 395 för riket. Antalet disponibla vårdplatser inom den specialiserade slutenvården är lägre i Värmland än i riket. Totalt finns det i Värmland 2,46 vårdplatser per 1 000 invånare mot 2,63 för riket. Antalet vårdplatser har ökat i Värmland jämfört med tidigare år men minskat i riket. Vi måste ta bättre reda på vad som är en rimlig användning av vårdplatser och vårdtider för behandling före utskrivning. Vi måste studera vad som krävs för rätt försörjning av behoven. Det är nödvändigt att ta reda på inte bara vad som händer inne på ett sjukhus när vårdplatsbrist uppstår och överbeläggningar måste göras. Minst lika viktigt, men betydligt svårare, är att undersöka hur det går för patienter som söker vård och som på grund av vårdplatsbrist måste skickas hem när de egentligen borde ha lagts in. Det är också viktigt att följa upp patienter som måste skrivas ut alltför tidigt. För detta behöver vi samplanera i betydligt större omfattning med de kommunala verksamheter som också arbetar med tunga vård- och omsorgsinsatser efter den överföring av sjukhemsvård och hemsjukvård som skedde vid den s k Ädelöverenskommelsen på 90-talet. Andelen vårdtillfällen för somatisk vård i Värmlandär i nivå med riket, 156 vårdtillfällen per 1 000 invånare i Värmland mot 156,5 i riket. Inom den psykiatriska vården är det däremot betydligt lägre andel vårdtillfällen än för riket, 5,4 för Värmland mot 10 för riket. Detta måste vi utvärdera och pröva på ett ingående sätt.
5 I detta sammanhang behöver vi också pröva vilken servicegrad och innehåll vi ska ha i den nära vården i Värmland. I flerårsplanen har vi markerat på att Landstinget är öppet för att inbjuda fler aktörer att medverka i utvecklingen av den värmländska hälso- och sjukvården. Genom etablering av lämpliga nischverksamheter ska landstinget även kunna erbjuda vårdgivare utanför Värmland möjlighet att köpa specialiserad vård och behandling inom vårt län. Bättre tillgänglighet Värmlänningarna har en relativt låg sjukvårdskonsumtion om man ser till besök för bedömning och behandling i öppna vårdformer. Analyserna visar även att Värmland har färre vårdplatser per invånare än rikets genomsnitt. Detta slår igenom både i den somatiska vården och i psykiatrin. En fortsatt satsning på tillgänglighet i bred bemärkelse, inkluderande såväl akut kontakt, telefontillgänglighet och omhändertagande är därför angelägen. Möjligheten till direkt kontakt med specialistläkare utan remissförfarande bör prövas, med utgångspunkt från erfarenheter i jämförbara landsting. En fortsatt översyn av organisation och förutsättningar för arbetet med det akuta omhändertagandet ska prioriteras, med avseende på såväl akutsjukhus som ambulanssjukvård och vårdcentraler. Ett fördjupat samarbete med primärkommunernas äldreomsorg, hemsjukvård och familjecentraler ska bidra till att underlätta vårdplanering, användning av läkemedel, vårdplatsutnyttjande och rehabilitering. Hälsoval Värmland som startade 3 maj 2010 är ett system för att bättre svara mot medborgarnas behov. Genom att i högre grad överlåta inflytandet över valet av utförare av hälso- och sjukvård till medborgarna, sker ett vårdval som främst bygger på kvalitet och tillgänglighet. En fortsatt utveckling av primärvårdens roll är nödvändigt för att förbättra tillgänglighet och kvalitet, samt få rätt balans mellan öppna och slutna vårdformer. Motsvarande valfrihetssystem bör etableras inom flera verksamheter än primärvården.
6 Frågan aktualiseras inte minst av behoven hos en liten grupp med mycket speciella behov, multisjuka i äldrevården. De senaste 15 åren har antalet vårdplatser halverats från 50 000 direkt efter Ädelreformen till dagens 25 000. Samtidigt har allt fler operationer och andra typer av behandlingar och omvårdnad flyttat till öppna vårdformer och hemsjukvården. Många hävdar att motståndet mot en förstärkning med specialister i den nära vården skulle utgå från läkarna. Det kan inte stämma. Från Läkarförbundet har man centralt framfört krav på att representanter för relevanta yrkesgrupper, patienter, vårdföretagare och huvudmän ska få medverka i en översyn av den öppna sjukvården. De föreslog i sin remiss på utredningen om nya etableringar för specialister att uppdraget ska vara att med betänkandet som grund lösa de återstående knutarna med sikte på en fungerande ersättningsmodell som kan träda ikraft tidigast 2013. En av Läkarförbundets företrädare uttryckte sig så här: Jag är besviken på att man inte fått till ett system som innebär att specialistläkarna kan lämna den slutna sjukvården och närma sig närsjukvården. Vi måste få till en utbyggnad av primärvården och närsjukvården (Kåre H Jansson). Den medicinska och medicintekniska utvecklingen är fortsatt stark, vilket innebär att nya behandlingsmöjligheter öppnas. Detta medför ökad överlevnad och flera friska år med bättre livskvalitet för värmlänningarna. Men utvecklingen ställer även stora krav på prioritering och nationell samordning. Hur hälso- och sjukvårdens resurser ska fördelas geografiskt bör kunna prövas. Det ska göras med utgångspunkten att den vård som värmlänningarna behöver ofta ska förläggas nära, när så kan göras utan avkall på medicinsk kvalitet och säkerhet. Jag vill med detta yrka bifall till förslagen till budget för 2011 och Flerårsplan 2012-14.
7