Ann-May Carlson-Wikström blickar tillbaka på sin långa karriär

Korsholms senioren Nr 2 Oktober 2013 Korsholms pensionärsförening r.f. Årgång 7 Många bilägare har hittat till Tor-Eriks bilskrotning i Torik I över 50 år har Tor-Erik Smeds handlat med bilar. Hans filosofi har varit: - Om jag inte kan sälja en hel bil, får jag sälja den i delar. I det här numret: Ledaren... 2 En hälsosysters bravader. 3 Kommande aktiviteter... 4 Föreningens årsmöte 5 Bilskrotningen i Torik.... 6-7 Orientering...... 8-10 Hjälpmedel i hemmet.. 11-13 Kvevlaxnejdens Pensionärsklubb..14-15 Känn ditt Korsholm.. 16 Sommarfest på Helsinghörnan. 17 Sommarresa till Sverige och Norge..18 Läs mera på sidorna 6-7 Bildgalleri.... 19-20 Hur var det att orientera på 1950-talet? Ann-May Carlson-Wikström blickar tillbaka på sin långa karriär som tävlingssorienterare. Det hela började redan 1952 i skogarna i Solf. Mycket har hänt under åren när det gäller banläggning, kartor och kompasser. Alvar Lithén som började orientera redan på 1930-talet bidrar med synpunkter på orienteringssportens utveckling i bygden.på bilden kan man se Ann-May som nykorad finländsk mästare i budkavle i Orimattila 1974 tillsammans med Svea Nojonen (Ahlskog) och Saga Pått (Berts). Läs mera på sidorna 8-10 Kommande aktiviteter bland annat: Korsholms pensionärsförening Månadsträff med Mikael Gädda..17.10. Månadsträff med Britt-Louise Granö.. 20.11. Julfest på Karperö UF.. 13.12. Julgröt på Seniorpunkten..20.12. Kvevlaxnejdens Pensionärsklubb. sid.14 SPF Österbotten: Pidroturnering i Oravais november Resa till Spanska solkusten 3.1.-15.2.2014 Förbundet SPF Teaterresa till Stockholm 29.11.-1.12. Jul på Lehmiranta

Ledare Att leva i tiden... Som nyvald ordförande för Korsholms Pensionärsförening öppnade sig en ny dimension i mitt värv. Är väldigt glad över all den vänlighet som jag redan fått erfara och skall göra mitt bästa för att uppfylla mitt uppdrag. Det samhälle vi idag lever i är mycket turbulent, stora förändringar är på gång och ingen vet egentligen vart vi är på väg. Kommunerna skall utreda om sammanslagningar ger mervärde eller inte. Social-och hälsovården står inför stora strukturella förändringar, där förslagen är fler och fler allt eftersom tiden går. Vi skall tro att något beslut i frågan kommer i mitten på oktober. Hälsovården är ju väldigt viktig för oss alla, att den fungerar då vi behöver den och att den är på rimligt avstånd. Frågorna är fler än svaren för tilfället. Hade förmånen att deltaga i förbundets inspirationsdag på Seniorpunkten i slutet av augusti och kunde konstatera att förbundet är mycket aktivt i intressebevakningen i frågor som berör pensionärernas vardag. Det var roligt att höra. Monica Sirén-Aura Det gäller för alla att aktivt ta tag i frågor som direkt berör, gammal som ung. På det sättet får vi ett samhälle som fungerar på bästa möjliga sätt. Som jag sade i början är jag ännu novis i mitt uppdrag och har mycket att lära av er alla. Ser positivt på morgondagen och tror bestämt att hjälper vi varandra når vi bästa resultat. Nu just bekantar jag mig med våra äldreboenden runt i Korsholm och slås av den entusiasm direktioner arbetar med för att de som bor skall ha det gott. Det jobb som man gör frivilligt och för att hjälpa andra är imponerande och för det skall alla ha ett erkännande. Ser fram emot att träffa er i olika sammanhang och tag gärna kontakt med mig. Med vänliga hälsningar, Monica Sirén-Aura Ordförande Korsholms pensionärsförening r.f. Monica Sirén-Aura, ordförande och ansvarig utgivare Emmavägen 11, 65610 Korsholm Tfn 0440 256 101, e-post monica.siren-aura@netikka.fi Henrik Svarfvar, ordförande för aktivitetskommittén Mottatået 59, 65460 Tölby Tfn 050 69341, e-post henrik.svarfvar@agrolink.fi Börje Paro, sammankallare Tölby-Vikbyvägen 22, 65480 Vikby Tfn 050 339 3016, e-post borje.paro@netikka.fi Korsholmssenioren Redaktionsgruppen för utgivningen av Korsholmssenioren består av: Håkan Wikberg, medlem i redaktionsgruppen Auroravägen 20, 65610 Korsholm Tfn 050 313 8158, e-post hawikberg@hotmail.com Alf Norrgård, medlem i redaktionsgruppen Lamaslotvägen 8, 66540 Petsmo Tfn 0500 161 240, e-post alf.norrgard@netikka.fi Fredrik Björk, webbmaster Brobackvägen 53, 65520 Helsingby Tfn 0500 225 907, e-post fredrik.bjork@anvianet.fi Detta nummer har sponsrats av Aktiastiftelsen i Korsholm. Marlene Ehnström, medlem i redaktionsgruppen Vallavägen 7, 65630 Karperö Tfn 050 543 0574, e-post marlene.ehnstrom@netikka.fi www.korsholm.spfpension.fi Text-och bildbidrag till nästa nummer av Korsholmssenioren kan inlämnas före den 15 mars 2014 till redaktionsgruppen. Foto Börje Paro om inget annat nämns. Ombrytning och tryck: Upc Print 2 Korsholmssenioren

Ann-Charlotte Willför från Tölby var en av pristagarna i SPF:s region Österbottens skrivtävling. Korsholmssenioren har fått tillstånd att publicera hennes text. Ur minnenas värld En hälsosysters bravader Min första tjänst som hälsosyster fick jag som nyutexaminerad år 1969, i Kvevlax. På den tiden var Kvevlax en självständig kommun med egen hälso- och sjukvårdsservice. I kommunen fanns en barnmorska och en hälsosyster. En av Korsholms två kommunalläkare höll mottagning där ett visst antal dagar i månaden. På den här tiden var både lördagar och helgaftnar arbetsdagar. Till Kvevlax hörde också Köklot, som då var en ö utan vägförbindelse. På Köklot fanns en skola och en butik. Som hälsosyster besökte jag Köklot för att väga, mäta och vaccinera skolbarnen, men också för att göra hembesök hos sjuka personer, eller för att mäta blodtryck och liknande. Jag liftade till Köklot antingen med postiljonen eller handelsmannen när de hämtade sina leveranser och varor med båt. Första vintern jag arbetade i Kvevlax fick jag ett telefonsamtal på trettondagsaftonen från Köklot. Det var en kvinna som kände sig litet trött och svag och ville få blodtrycket mätt. Jag lovade komma, men var osäker på hur jag skulle hitta. Jag hade bara åkt till Köklot med båt några gånger tidigare. Det här året kom vintern tidigt och det var möjligt att köra med bil på isen. - Det är bara att följa spåret på isen, så kommer du nog rätt, sade man åt mig. Väl ute vid stranden i Petsmo följde jag spåret på isen, men bara efter några hundra meter från stranden delade sig spåret åt flera håll. Jag valde det spår jag tyckte att vi kört med båt. Det visade sig vara fel. Jag kom in i en vik och förstod att jag kört fel, varpå jag försökte svänga bilen. Snö hade drivit in i viken och bilen, en gammal Mercedes, var ingen bra snöbil. Jag fastnade i snödrivan! Däcken bara slirade tomt och rörde sig varken framåt eller bakåt. Det var minus 25 grader och den tidens hälsosysterklädsel var inte ämnad till att färdas ute på isar och till fots. Jag beslöt mig för att sitta i bilen, som var både varm och skön med ett extra värmeaggregat dessutom. Jag tänkte att det säkert är fler än jag som rör sig på isen, så nog kommer någon att upptäcka mig och hjälpa mig att komma loss.jag mådde bra i bilen, lyssnade på radion och skrev arbetsrapporter. Efter en stund kom två män skidande emot mig. Jag steg ur bilen och viftade åt dem att de skulle komma. Männen gjorde en helsväng och skidade bort. Kanske såg jag farlig ut? Ann-Charlotte Willför Småningom började det skymma. Jag såg flera bilar som körde på isen och tänkte att bara det blir litet mörkare kommer de att se när jag blinkar med lamporna och förstå att här är någon som behöver hjälp. Det blev långtråkigt att sitta i bilen, så jag tänkte göra ännu ett försök att själv komma loss. Beslutsamt bröt jag grankvistar som jag packade under och framför däcken och startade sedan mycket, mycket försiktigt bilen. Jag var så försiktig att motorn slocknade! När jag försökte starta igen hördes knappt ett endaste ljud från motorn. Det extra värmeaggregatet som jag njutit av, hade förbrukat all el i ackumulatorn. - Vad gör jag nu, när jag inte kan blinka med lamporna och uppmärksamgöra andra bilister på isen om min nöd? Dessutom blev bilen hastigt isande kall. Jag beslöt att det enda jag kunde göra i den här situationen var att försöka ta mig tillbaka till Petsmo. Bredvid mig på bilsätet låg min fina hälsosysterväska, som innehöll både mediciner, instrument och förkläden. I bilen fanns en filt som jag klippte i två delar. Med förklädesbandens hjälp band jag delarna runt mina fötter och ben. I bilen fanns också två sittskydd av teddytyg. Det ena tygstycket band jag på ryggen och det andra om magen. Så rustad började jag vandra mot Petsmo. Jag hoppades att jag skulle hinna dit innan någon meddelat radion och Österbottnisk Journal att hälsosystern i Kvevlax försvunnit på Köklotisarna. Jag förstod att man letade efter mig, då flera bilar körde åt olika håll på isen. När jag just nådde stranden i Petsmo, kom en bil. Jag försökte göra mig osynlig, för inte ville jag bli hittad i min mundering så nära land. Jag vek av från bilspåren, men bilen stannade och man ropade på mig, så jag fick lov att ge mig till känna. Männen som hittade mig berättade, att det var fullt pådrag och man befarade att jag kört genom isen. Min man deltog i spaningarna efter mig och berättade hur hemskt det kändes när det lastades draggningsutrustning i bilarna. Nå, allt slutade gott och väl. Jag kom hem välbehållen och kvinnan som mådde dåligt på Köklot, hade inga behov av blodtrycksmätning efter att hon hörde att jag var välbehållen. Följande vecka fick hon sitt blodtryck mätt och då körde jag efter handelsmannen till Köklot. Ann-Charlotte Willför Korsholmssenioren 3

KOMMANDE AKTIVITETER I FÖRENINGEN - REGIONEN - FÖRBUNDET Inbjudan till pensionärsföreningens aktiviteter Under hösten och förvintern inbjuds alla medlemmar att delta i allt som Korsholmsföreningen, SPF Österbotten och förbundet ordnar. Korsholms pensionärsförening - Månadsträff 17 oktober kl. 13.00 på Seniorpunkten Hälsovårdsdirektör Mikael Gädda informerar om nya Korsholms sjukhus, Dan Lillas underhåller med dragspel - Månadsträff 20 november kl. 13.00 på Seniorpunkten Britt-Louise Granö berättar om en resa till Armenien. - Julfest 13 december kl. 17.00 på Karperö uf med Kjell Herberts som festtalare. Smedarna sköter musiken och julmiddag serveras. - Julgröt 20.12 kl. 12.00 på Seniorpunkten. Kort program och trevlig samvaro i julens tecken. - Revyresa till Pörtom i månadsskiftet januari februari 2014. SPF Österbotten - Pidroturnering i slutet av november i Oravais. Intresserade spelare kan anmäla intresse till den egna föreningen. - Resa till Almunecar på Spanska solkusten 31.1 15.2 2014. Flyg från Helsingfors med anslutning från Österbotten. Halvpension och några utflykter ingår i priset från Helsingfors om 1100. Anmälan till SPF:s kansli i Vasa. SPF Förbundet - Teaterresa till Stockholm 29.11 1.12 med Spök på Cirkus. - Fira jul på Eläkeliittos kursgård Lehmiranta med andra från SPF. Följ med annonseringen i God Tid, i Vbl:s spalt för föreningar och på SPF:s hemsidor. Henrik Svarfvar 4 Korsholmssenioren

Korsholms pensionärsförenings styrelse och övriga funktionärer 2013 Föreningens årsmöte Korsholms pensionärsförening r.f. Mustasaaren eläkeläisyhdistys r.y. höll sitt årsmöte 28.5.2013 på Seniorpunkten i Smedsby. Årsmötet behandlade ärenden uppräknade i stadgarna, 12, särskilt val av styrelsemedlemmar och funktionärer för verksamhetsåret 2013. Stig Landing som lett föreningen i dryga sju år hade bett om att få stiga åt sidan. Valberedningen hade hittat en ny ordförandekandidat. Den som lovat lotsa föreningen vidare är Monica Sirén-Aura, som av årsmötet enhälligt valdes till ny ordförande för år 2013. Styrelsen 2013 Ordförande är som ovan antecknats Monica Sirén-Aura Styrelsen höll omedelbart efter årsmötet sitt konstituerande möte och valde viceordförande och sekreterare. Fransholm Olle viceordförande Backlund Per-Erik sekreterare Övriga styrelsemedlemmar Berts Johan-Erik, Svarfvar Carita, Örn Gunnel, Iilahti Helena, Swanljung Rosie-Marie, Rosbäck Inga-Britt och Mäkinen Gunhild. Ersättare. Bonn Stig, Nygård Nils och Håkans Stefan, tilllika direktionsordförande för respektive pensionärshem, och Åkersten Agneta. Kassör. Styrelsen valde enhälligt Paro Börje till kassör. Pensionärshemmens direktioner. Helsinghörnan. Nygård Nils ordförande, medlemmar Holm Stig Landing överräcker klubban till sin efterträdare Monica Sirén-Aura vid årsmötet den 25 maj 2013. Jörgen, Nordlund Siv och Swanljung Rosie-Marie. Ersättare Ek Sigel och Södergård Birgitta. Weikarshemmet. Bonn Stig ordförande, medlemmar Martola Jan-Erik, Berg Birgit och Pått Anna-Lisa. Ersättare Smeds Saimi. Jungsborg. Håkans Stefan ordförande, medlemmar Lund Britta, Renkonen John-Ingmar och Örn Gunnel. Ersättare Loo Lars, Smedman Marita och Hedman Lars. Fest- och aktivitetskommittén. Svarfvar Henrik ordförande, medlemmar Lillas Dan, Båtman Tor-Erik, Willför Ann- Charlotte, Pått Kaj-Erik, Pörn Gun-Britt, Ehnström Marlene, Wikberg Helena, Sabel Elsie-Maj och Skur Göta. Revisor. Edberg Ann-Britt Verksamhetsgranskare. Ingo Henrik Den avgående ordföranden Stig Landing avtackas av föreningens sekreterare Per-Erik Backlund vid styrelsemötet den 28 maj 2013. Ersättare. Hämäläinen Yngve och Ståhl Per-Olof. Valberedningsutskottet. Smeds Folke sammankallare, medlemmar Härtull Siv, Holm Klas-Erik, Ståhl Per-Olof och Swanljung Rosie-Marie. Korsholmssenioren 5

Intresset för bilar gjorde Tor - E Säg namnet Smedsin och de flesta äldre bilburna vet vem du talar om. Hos Tor-Erik Smeds har man hittat det mesta inom reservdelsbranschen. Han har satt bydelen Torik i Veikars på Finlands karta. Nu är både Tor-Erik och hustrun Saimi pensionärer. Sedan tre år tillbaka bor de i centrum av Kvevlax. Vi sitter i deras trevliga lägenhet och samtalar om hur det började och hur det fortsatte. De berättar att sonen har tagit över verksamheten i Torik. Företaget är numera ett aktiebolag: Bilskrotning Smeds Ab. Intresset blev till yrke Som 25-åring började Tor-Erik Smeds handla med bilar, både nya och litet använda. Det var hans stora intresse för motorfordon som ledde in honom på den banan. Verksamheten började alltså 1960 och växte undan för undan till vad den är i dag. - Det kom av sig självt. Om jag inte kunde sälja hela bilen, sålde jag den i delar. Bildäck var alltid en efterfrågad vara och motorerna köptes för att användas i bland annat båtar. Material till stockvinschar hittade man lätt bland de gamla bilarna. Det var i början stor efterfrågan på axlar från begagnade bilar. De användes till olika slag av kärror inom jordbruket. På 1960- och 70-talen tillverkade bönderna s.k. störborrar, som gjorde arbetet på höängarna litet lättare. Man behövde inte stöta ner störarna för hand, utan tog mekaniken till hjälp. Tor-Erik berättar att man först annonserade i tidningar. Så småningom började ryktet om stället gå från man till man. Kunder hos Smedsin har varit allt från enskilda fordonsägare till firmor och bilverkstäder. Turister, till exempel från Estland, har ibland hittat till Veikars. God arbetsgivare i byn Med yrkesskolan har bilskrotningen Tor-Erik och Saimi Smeds bor som pensi onär etablerat god kontakt. Skolans elever på bilsidan ville gärna komma på prao till Torik. Det var för det mesta verkligt intresserade pojkar som skötte Tor-Erik Smeds har i sin ägo en verklig raritet en Oldsmobile av årsmodell 1927. Bilen härstammar från Solf. 6 Korsholmssenioren

- Erik Smeds till företagare nsi onärer i Kvevlax. sig bra. Någon flicka har man också haft på praktik. Smeds bilskrotning har under lång tid kunnat erbjuda arbete även åt byns pojkar. Många av ungdomarna har fått sina första jobb bland bildelarna. Våren och sommaren var högsäsong, vintern lugnare. Det säger sig självt att det inte är så lätt att ta loss fastfrusna bildelar i sträng kyla. Stora översvämningar har flera gånger ställt till problem. Paret Smeds minns speciellt året 1983, då bilarna stod under vatten och däcken flöt omkring ute på fälten. Då var det inte enkelt att ta hand om allt som fanns på gården. Tor-Erik Smeds använde aldrig datorer under sin tid som företagare. Men han hade ändå god överblick över sina varor och visste vad som fanns att tillgå. Återvinningsföretaget Kuusakoski hämtar regelbundet överblivet skrot och forslar bort det. Flera år skedde transporterna nattetid per järnväg. Närheten till järnvägen var ett plus i sammanhanget. som övningsmaterial då man tränat på att skära sönder en bil för att få ut en skadad person. Kultur av bilskrotet På Konstens natt i Vasa har besökarna kunnat betrakta stora paket med hoppressade bilar, 2-3 stycken i varje paket. Åskådarnas fantasi sattes i rörelse av plåtmassorna och var och en fick bilda sig egna föreställningar. - Vi har blivit filmade av Finlands teve. Programmet har sänts ett par gånger. Kanske någon av läsarna har sett det? säger Saimi. Dubbelarbetande företagare Vid sidan om bilskrotningen har familjen även skött ett stort jordbruk. Det blev mycket arbete och få lediga stunder. Man arbetade nästan 24 timmar i dygnet. Några fasta öppethållningstider var det inte tal om. Kunderna kom ofta på kvällen efter att de slutat sitt arbete. - Semester har vi ytterst sällan kunnat tänka på. Men jag har inte haft några egentliga nervsammanbrott. Och för det mesta har jag träffat ärliga människor som det varit lätt att ha kontakt och samarbeta med. Till sin hjälp har Tor-Erik haft frun Saimi, som alltid har ställt upp. - När jag for till stan, måste jag först till Autola, yrkesskolan och liknande ställen. Först efter det kunde jag uträtta mina egna ärenden, minns hon. Även Saimi har jobbat inom bilvärlden, som skoltaxichaufför i 17 år. I detta sammanhang kan nämnas att hon nu sitter som medlem i direktionen för Veikars pensionärshem. Makarna Smeds känner sig i dag nöjda med livet. - Det har gått bra, fastän det varit ett kämpande många gånger säger de båda. Marlene Ehnström Med brandkåren och polisen har bilskrotningen haft gott samarbete. De skrotade bilarna har varit ypperliga På 1980-talet ställde stora översvämningar till problem för bilskrotningen. Korsholmssenioren 7

Orienteringssporten på 19 4 Den rikssvenska idrottsmannen och sportjournalisten Gösta Holmér införde orientering som tävlingssport i Finland år1923, alltså för 90 år sedan nu i höst. Tävlingar anordnades på 1920-och 30-talet både av enskilda föreningar och av skyddskårerna. Hösten 1937 hölls bland annat en stor firma-orientering i Vasa med 225 deltagare. Det blev början till bolagsorienteringarna, som länge arrangerades i Vasatrakten. Den organiserade orienteringen skedde till en början inom Svenska Finlands Idrottsförbund och det första SFI-mästerskapet hölls 1934. År 1945 bildades Finlands Svenska Orienteringsförbund. De första FSO-mästerskapen hölls hösten 1945 i Sibbo. Nio femmaiter deltog första gången i FSOM i Pargas hösten 1948 medan sex solforienterare var med första gången i Snappertuna 1950. Solf IK hade tagit orienteringen med på programmet hösten 1937 och IF Femman någon gång på 40-talet. Alvar Lithén, f.1925, började orientera tillsammans med kamrater i Singsby redan på 1930-talet på heimlaga kartor. Han fortsatte in på 50-talet men tog paus tills Skärmträffarna började anordnas 1980. Han har deltagit aktivt i dessa arrangemang fram till senaste år. När vi sitter och samtalar är vi båda ivriga att visa våra samlingar av gamla program och kartor. Själv kan jag se tillbaka på 60 aktiva år som tävlingsorienterare utan längre uppehåll. Orientering är för mig som en drog jag inte blir fri från. Varje gång man startar är man fylld av förväntan, ska jag lyckas hitta kontrollerna utan större misstag idag. Numera som oldgirl är det dock den sociala samvaron som är viktigast. Inom orienteringssporten är vi alla som en stor familj från barnorienterare till 90-åringar. Vi hejar på varandra, vi diskuterar vägval och vi trivs tillsammans. Det gäller sällan sekundstrider i min klass, varför jag också kan njuta av naturen. Jag kan betrakta utsikten från berget, där kontrollen är belägen eller njuta av stillheten vid den lilla tjärnen, vid vars rand jag just hittat min kontroll. Det anordnades få orienteringstävlingar på 1940- och 50-talet. Främst var det distriktstävlingar och distriktsmästerskap. Nuvarande Österbottens Idrottsdistrikt var fram till 1956 indelat i tre distrikt, Norra Österbottens, Vasa och Södra Österbottens Idrottsdistrikt. Varje höst anordnades distriktskamp mellan de tre. Ännu på 1950-talet hade få personer egna bilar. Till träningar och tävlingar cyklade man ofta men om avstånden var längre åkte man på ett lastbilsflak. Till distriktskamp och förbundsmästerskap kunde föreningarna satsa på en gemensam busstransport. Tävlingsplatsen hölls hemlig in i det sista. Man samlades på en i inbjudan 8 Korsholmssenioren

40- och 1950-talet bestämd plats vid ett bestämt klockslag och därifrån åkte alla samtidigt till tävlingsplatsen. Ibland startade man på en plats och kom i mål långt därifrån, varför persedlarna skulle transporteras. Det var möjligt eftersom få tävlande kom med egna bilar. Tävlingarna hölls alltid på en söndag. För att få inleda dem under kyrktid inleddes de med en fältandakt. När t.ex.solf IK höll FSOM-budkavle år 1956 höll prosten Birger Geber fältandakt och man sjöng psalmen O Jesus styr min vandring så.. Vid FSOM i Pargas år 1948 var klasserna för manliga deltagare sju till antalet. För de kvinnliga deltagarna fanns bara en klass. Yngsta pojkklassen var för 16-17-åringar och den hade inte mästerskapsstatus. Som jämförelse kan nämnas att i årets förbundsmästerskap fanns 19 klasser för manliga deltagare och 18 klasser för kvinnliga. Diskrimineringen av unga flickor fortsatte ända till medlet av 1950-talet. Då fick flickor under 18 år en egen klass. Vid mitt första DM 1953 och FSOM på Åland 1954 måste jag alltså delta i damklassen trots att jag var bara 15-16 år. Då jag började delta i tävlingar var vi inom Vasa distriktet bara tre deltagare i damklassen, Etel Gädda, Inga-Lill Forsblom och så jag. Då och då gästspelade några flickor i min ålder men de försvann snabbt igen. Genom införandet av RR- och TRbanor för de yngsta har barnen på ett naturligt sätt fått egna klasser, vilket är mycket positivt. Intresse väcks och håller kanske i sig, om de börjar innan tonåren, då andra intressen kommit med i bilden. Med snitslade ruttbanor för de yngsta orienterarna är det idag inte ovanligt att se 3-4-åringar med på träningarna. Däremot har vi kvinnor igen under de senaste årtiondena fått kämpa för egna klasser och nu har det gällt klasser för old-girls. När Alvar började orientera var det på en rysk karta i skala 1:42 000 eller 1:21 000. När jag började år 1952 var kartorna fortfarande svart-vita, otydliga sockenblad med alla rår inritade. Skalan var då oftast 1:20 eller 1:30 000. Solf IK lät redan år 1951 göra en ny karta baserad på flygfotografier. Det leddde till många tävlingsarrangemang och jag fick assistera min pappa John med banläggning. Det kan också nämnas att IK Hellas anordnade FSOM på denna karta 1952. Att man förr i tiden började orientera först i tonåren har sina orsaker. Dagens orientering innebär främst kartläsning. Det var omöjligt i orienteringens barndom. Kontrollerna fanns visserligen på stora föremål men de var få och sträckorna mellan dem var ofta kilometerlånga. Endast stora terrängföremål var inritade på kartan. Man var helt beroende av att gå kompass och helst skulle man också räkna steg för att ha en aning om hur långt man kommit. Det krävdes en viss mognad Fortsätter på sid 10. Korsholmssenioren 9

Fortsättning från sid 9. för att använda den tidens klumpiga armékompass och ännu svårare var det att koncentrera sig på stegräkning. Hur skulle man minnas hur många parsteg man hade? Jo, en möjlighet var, att för varje hundra meter plocka upp en sticka i handen. Med handen full av trästickor, kanske 10-15, kom man så fram till kontrollpunkten. Man stämplade, tog ny riktning, mätte avståndet och sprang iväg samlande på nya stickor. Kartfodralet var stort och styvt. Det fanns inga tunna plastpåsar då ännu. Pappa John gjorde en stegräknare till mig i form av ett band på fodralet med gummibitar. När jag hade räknat 50 parsteg, alltså lunkat 100 meter, förde jag en gummibit från en sida till den andra. På modernare kompasser fanns en stegräknare. Nuförtiden med detaljrika kartor är behovet inte så stort av dylika. Länge måste vi själva rita in banorna på kartan också i större tävlingar. Det skedde ännu vid FSOM i Esbo år 1960. En felinritad kontroll och dagen var förstörd. Kanske efter en del irrande kunde man ha turen att ändå ramla över den. Det är stor skillnad att orientera på en detaljrik karta där 1 cm motsvarar 100 meter i stället för 300 m på en nästan vit karta med en del svarta plumpar. Å andra sidan kan också för många detaljer göra kartläsningen långsam, om man lärt sig orientera enligt gamla metoder. Kontrollangivelser fanns ju inte och inte heller koder som nuförtiden. Antalet kontroller i skogen var dock så få, att risken för felstämpling var liten. Det som kunde försvåra situationen var, att vissa banläggare hade egna ideer om kontrollens placering. Om den var inritad i åkerkanten, placerade han skärmen en bit in i skogen bakom. I större tävlingar var kontrollerna bemannade. Det satt alltså en eller två personer vid kontrollskärmen och skrev en siffra, bokstav eller gjorde en färgklick på tävlingskortet. En pratstund med kontrollpersonalen var inte alls ovanlig. Länge användes kontrollkort, som vid regnväder eller om man stått på huvudet i ett kärr, kunde vara dyblöta och mycket svåra att tolka. Dagens stämpling med emit har varit revolutionerande för både deltagare men främst för tävlingsfunktionärerna. På 1950-och 1960-talet ordnades många läger för ungdomar både av distrikt och förbund. Det gav den viktiga Några deltagare från IF Femman vid FSOM i Pargas 1948. Bakre raden från vänster: Anders Ståhl, Hjalmar Hannus, Robert Vasberg, Paul Sabel och Oskar Sundvik. Främre raden från vänster: Klas Sundholm, Paul Strandberg, Helge Dahl och Alvar Lithén. I början av 1950-talet åkte man på lastbilsflak till DM. På bilden finns bl.a. följande orienterare från Solf: John Carlson, Lennart Svennbäck, Arne Sjöberg, Runar och Karl Englund, Bruno Vestlund, Birger och Lars Kvist samt Janne Majors. teknikträning, som föreningen kanske inte klarade av att ge. Det var dagar av lek, sång och samvaro med likasinnade. Det ledde till livslångt kamratskap mellan ungdomar från hela Svensk-Finland. Själv minns jag med glädje åtta storläger på Solvalla och som damledare vid ungdomsläger vid Granvik invalidhem, vid Kvevlax slöjdskola och vid Norrvalla. Vid alla de sistnämnda var Sigurd Lillandt lägerchef. Det har skett stora förändringar inom orienteringssporten och de flesta är positiva. Några synpunkter på det som var bättre förr har att göra med färre deltagare och bilar. Inga långa vandringar från parkering till tävlingsplats. Alla kom samtidigt och alla var med till tävlingens slut och deltog i prisutdelningen. Det blev alltså mera samvaro. Och det var inte ovanligt att man efter tävlingen kunde bada i en liten gårdsbastu, ja t.o.m. i en äkta rökbastu. Som sagt, mycket har förändrats inom orienteringssporten under de senaste 60 åren. Det har varit en utmaning att försöka hänga med, då dagens orientering i alla avseenden är annorlunda än vad jag upplevde år 1952, då jag inledde min orienteringskarriär. Ann-May Carlson-Wikström Källor: Samtal med Alvar Lithen, bilder ur Ann-Mays privata bildarkiv. 10 Korsholmssenioren

Hjälpmedel i hemmet Minna Östman, ergoterapeut vid Korsholms HVC Hjälpmedel är ämnade att främja eller upprätthålla självständighet och deltagande i vardagliga aktiviteter. Hjälpmedel kan behövas då en persons funktionsförmåga blivit nedsatt, t.ex. till följd av sjukdom, skada eller efter en operation. Ytterligare en vanlig orsak till att ett hjälpmedelsbehov uppstår är naturligt åldrande. Många äldre märker att musklerna blir svagare, balansen sämre och kroppen stelare. Då kan det till exempel bli svårare att gå, resa sig upp från stolar, komma sig i och ur sängen, sköta personlig hygien eller att klä på sig. Dylika svårigheter kan underlättas med olika hjälpmedel. Användande av hjälpmedel kan också bidra till att spara krafter, underlätta för anhöriga, minska behov av tjänster utifrån och göra det möjligt att bo hemma längre. Det är kommunerna och sjukvårdsdistrikten som har huvudansvaret för att hjälpmedelstjänster ordnas. Hälsovården står för grundservicen, medan specialsjukvården står för mera avancerade hjälpmedel. I Korsholm finns hjälpmedelsutlåningen vid huvudhälsocentralen i Smedsby. De hjälpmedel som lånas ut där är så kallade bashjälpmedel. Är man i Duschstol, fristående wc-förhöjning, stödhandtag och wc-förhöjning. Vanliga wc-förhöjningar spänns fast på wc-stolen, medan en fristående wc-förhöjning kan placeras ovanpå wc-stolen eller i något annat rum i bostaden. Vid svårigheter att stå och duscha kan man låna en duschpall. Stödhandtag kan vara till nytta om man någonstans i bostaden har behov av extra stöd att hålla i för att kunna röra sig tryggt. Minna Östman behov av ett mera avancerat hjälpmedel, t.ex. en elrullstol, är det till centralsjukhusets hjälpmedelscentral man ska vända sig. I dylika fall behövs läkarremiss. Till de bashjälpmedel som finns att låna från hälsovårdscentralen hör följande: - Förflyttningshjälpmedel: promenadkäppar, kryckor, rollatorer och rullstolar. - Hjälpmedel för personlig hygien: duschstolar, wc-förhöjningar, fristående wc-förhöjningar, stickbäcken. - Påklädningshjälpmedel: strumppådragare, griptänger. - Hjälpmedel till bostaden: förhöjningsklossar, förhöjningsdynor, uppresningsstöd till sängen, stödhandtag. För att få låna bashjälpmedel krävs det att någon inom hälso- och sjukvårdens personal konstaterat att man har en sjukdom, skada eller funktionsnedsättning som orsakar ett behov av hjälpmedel. Ofta är det den som ansvarar för hjälpmedelsutlåningen som konstaterar att man är berättigad till att låna hjälpmedel. Det går således bra att komma direkt till utlåningen och berätta vilka svårigheter man upplever varefter man tillsammans provar ut ett lämpligt hjälpmedel. Hjälpmedlen lånas ut som långtidslån eller för en Fortsätter på sid 12. Korsholmssenioren 11

Hjälpmedel i hemmet Hjälpmedel i hemmet H Fortsättning från sid 11. Exempel på förflyttningshjälpmedel; rollator, rullstol, kryckor och promenadkäpp. Vid gångsvårigheter eller nedsatt balans ger en käpp eller kryckor ett lätt stöd, medan en rollator ger mera stöd. Rullstolar lånas ut om gångförmågan är kraftigt nedsatt eller saknas helt. Om man till följd av nedsatt benstyrka eller smärtor i benen har svårigheter att resa sig upp från säng, soffa eller stol underlättar det om man höjer upp dessa. På bilden ses en modell av förhöjningsklossar som placerats under en säng. Vid sängen har det också fästs ett uppresningsstöd, vilket kan behövas vid svårigheter att komma sig upp från liggande till sittande. begränsad tid, beroende på om behovet är fortgående eller tillfälligt. Hjälpmedelsservicen är gratis och i det ingår utprovning, utlåning och vid behov även reparation av hjälpmedlen. I vissa enskilda fall kan hembesök göras, om det behövs en mera omfattande kartläggning av hjälpmedelsbehovet. Det är viktigt att komma ihåg att om man har ett hjälpmedel hemma som man inte längre använder bör man lämna tillbaka det. Utöver bashjälpmedlen finns det även en del specialhjälpmedel och individuella hjälpmedel. Hit hör t.ex. sjukhussängar, individuellt utprovade rullstolar, personliftar och olika stöd för kroppen. För att få sådana hjälpmedel krävs det att man uppfyller vissa kriterier och ibland även läkarrekommendation. Ytterligare finns det så kallade småhjälpmedel, och dit hör mindre redskap för att underlätta vardagliga sysslor såsom matlagning, ätande och personlig hygien. Även för dessa krävs det att man uppfyller vissa kriterier, samt en individuell bedömning vilken görs hos ergoterapeut. Är man osäker på vad man har rätt att låna eller hur man ska gå tillväga kan man ringa till hjälpmedelsutlåningen och fråga under telefontiden. Om man upplever behov av något hjälpmedel som inte finns att lånas eller som man inte är berättigad till kan man köpa det själv från någon hjälpmedelsfirma. Vid behov kan man från hjälpmedelsutlåningen få information om sådana firmor. Minna Östman 12 Korsholmssenioren

Hjälpmedel i hemmet Hjälpmedel i hemmet En griptång kan vara till nytta om man har svårigheter att böja sig ner för att plocka upp föremål eller att nå föremål som är högt placerade. Griptänger kan också användas som hjälpmedel vid på- och avklädning. Vid användning av strumppådragare behöver man inte böja sig framåt för att få på strumporna, utan kan sitta rak. Strumppådragare används ofta efter knä- och höftoperationer då man inte kan/får böja sig ner, eller då man av någon orsak blivit för stel i kroppen för att nå ner till fötterna. Hjälpmedelsutlåningen vid Korsholms hälsovårdscentral: Telefonnummer: 06-3277 530 Telefontid: måndag-fredag kl.10.30 11.30 Utlåningstid: måndag-fredag kl.12.00 14.00. Övriga tider enligt överenskommelse. Utlåningen är belägen vid fysioterapiavdelningen. Det är alltid bra att ringa på förhand för att försäkra sig om att de hjälpmedel man behöver finns i lager. Korsholmssenioren 13

Kvevlaxnejdens Pe En annorlunda USA-resa Jag och min hustru har under flera år rest till Florida för att besöka mina föräldrar som har sitt vinterviste i South Palm Beach. Detta år startades resan abrupt eftersom vi fick veta att min far hamnat in på sjukhus och var i kritiskt tillstånd. Han hade då under lång tid före haft Parkinsons demens, men kunnat vara hemma tack vare en envis hustrus goda skötsel. Vi fick senare veta att han avled när vi satt och väntade på planbyte i Köpenhamn, så när vi kom fram var det att börja ställa till med begravning. Begravning i USA är lite annorlunda än här i landet. Hos begravningsbyrån kan man välja om kremering eller vanlig jordfästning skall utföras. Om kremering skall ske kan man välja mellan att ha endast urnan framme i kyrkan, eller hyra en kista för ceremonin i kyrkan. Eftersom min far var veteran från Koreakriget, samt också från Finska kriget, hör det till att en militär hedersvakt Min hustru Britta och mor Sonya som, sitter och läser matsedeln på sjukhuset. Maten skulle komma inom en timme, men gjorde det sällan. blåser ett tapto och halar amerikanska flaggan, antingen efter ceremonin eller när gravsättningen sker. I vårt fall sker gravsättningen med detta tapto i sommar i Worcester Massachusetts där han var född! I kyrkan, Living Word Lutheran Church, var det ungefär samma ritual som här, samtal med prästen om val av psalmer, och tryckning av ett programblad för deltagarna, där det fanns ett kort memorandum över hans levnad, efteråt samling med mat och kaffe i församlingshemmet. I stället för blomsterhyllningar uppmanades man ge donationer till Tidningen Norden eller andra välgörenhetsfonder. Till hemmet kom många kondoleanskort och blomsterhyllningar. Så skulle vardagen för oss fortsätta. Vi hade gäster från Sverige som kommit för att närvara vid begravningen, och de skulle föras till Miami för flygresan tillbaka. Vi beslöt alla att pröva tåget Program för hösten 2013 14.10. Höstmöte. Kjell Herberts berättar om en resa genom det österbottniska kultur- och språklandskapet. 11.11. Matts Andersen berättar om Söderfjärden, en unik plats på jorden. 23-24.10. Resa till Tallinn. 28.10. och Vi träffas i Drängstugan mellan kl. 14.00 och 16.00 för samtal om smått 25.11 och gott kring en kopp kaffe. 14.12. Vi utlyser julfrid på Bernys med en fest dagen efter Lucias ankomst. Välkommen till vår hemsida på adressen Kvevlax.spfpension.fi Nästa nummer av Korsholmssenioren utkommer på våren 2014. Vi tar gärna emot bidrag redan nu. Genom att kontakta någon i styrelsen kan du för 16 /år bli medlem i Kvevlaxnejdens Pensionärsklubbs glada gäng. På sidan 4 i denna tidning hittar du information om SPF:s och SPF Österbottens verksamhet. Ordf. Peter Sahlsten Ljungvägen 21 66530 Kvevlax Mobiltel. 050-5885103 Tel. 3460540 peter.sahlsten@netikka.fi Viceordf. Alf Norrgård Lamaslotvägen 8 66540 Petsmo Mobiltel 0500-161240 Tel. 3466214 alf.norrgard@netikka.fi Sekr. Gertrud Ståhlberg Porsvägen 3 B13 66530 Kvevlax Mobiltel 050-5919937 Tel. 3460526 g.stahlberg@netikka.fi Kassör Märta Nyman Hemåkersvägen 3 66530 Kvevlax Mobiltel. 050-3636753 Tel. 3460166 marta.nyman@hotmail.com 14 Korsholmssenioren

ensionärsklubb r.f. som trafikerar sträckan förbi där vi bor, eftersom vi inte prövat det förut. Biljetterna köper man från automat givetvis! Vi konstaterade att man ska vara ute i god tid, för olyckor längs spåret kan ske som försenar tåget, vilket det också gjorde. På återresan, några stationer före vi skulle stiga av, föll bokmärket ur boken som mor Sonya läste. På frågan om vi skulle ta upp det, nickade hon på huvudet, men vi såg att något var fel. Hon kunde inte tala eller röra högra armen och benet och vi fattade då att hon drabbats av stroke. En medpassagerare sade att vi skulle söka upp konduktören, och han fanns ju längst bak i tåget förståss, men han kallade genast på ambulans till följande station, och meddelade att tåget väntar där på ambulansen. Väl framme bars hon medvetslös ner av två ambulansmän och vi följde med ambulansen till sjukhuset. Inom två timmar var hon under vård på John F Kennedy Medical center i Lake Worth. I skivröntgen konstaterades proppar i hjärnan, och doktorn frågade om vi gav tillåtelse att de ger henne TPA clothbuster, propplösare, och förklarade att om man kommer under vård inom 3 timmar, har man 90 % chans att tillfriskna, och 10 % att en blödning kan uppstå. 5 timmar efter behandlingen sade hon okey, när vi sade att vi kommer på nytt imorgon. När man kommer till sjukhuset ska man identifiera sig med pass eller körkort, det tas en bild och du får ett klistermärke att limma på bröstet, nya varje dag, det var det första vi måste göra. Sedan frågades om hennes ålder, adress, sjukförsäkringskort och efter hennes medicinlista, vilket vi ju inte hade. Vi hade som tur var goda vänner att kalla på, som fick rycka ut till vår hjälp, en kom och hämtade hustru Britta och de for hem efter de dagliga medicinerna, som alla fanns i en plastpåse med recepten påskrivna, en annan skjutsade oss efter bilen som lämnats vid tågstationen. Klockan 11 på kvällen var vi hemma och kunde äta lite, så det var det dagsverket! Följande dag var det frågor om det finns ett living well, en typ av testamente som beskriver hur man vill bli vårdad om man blir som ett paket, oförmögen att överleva utan mekanisk hjälp. Det är tydligen vanligt att t.ex. makar upprättar ett dylikt testamente i USA. Vi fick också reda på att proppen kom från hjärtat, och att det inte är ovanligt att sånt händer kort efter en make eller maka avlidit efter ett långt liv tillsammans. Det kallas broken heart syndrom. Sedan beskrevs medicineringen med blodförtunning som skulle utprovas, dietföreskrifter, utredas hur hon skulle klara sig hemma, behov av rehabilitering osv. Eftersom vi skulle vara där nästan två månader, så ville hon komma hem och få rehabilitering hemma. Efter 10 dagar på sjukhuset var hon hemma igen, lite trött men gick normalt och hon talade både svenska och engelska normalt, fick rehabilitering 3 gånger per vecka, vilket hon enligt min mening skulle ha klarat sig utan. Vad lär vi oss av denna berättelse? Ha med dej en lista i plånboken på vilka mediciner du tar varje dag. Om din granne tystnar, be Inifrån kyrkan, före begravningsceremonin. honom eller henne räcka ut tungan och flina, om det inte går kan en stroke vara på gång, och då är det bråttom! Nå hur blev det med kostnaderna, amerikansk sjukvård lär ju vara så dyr? Det är som i visan det är försäkringen som betalar! Jag har förstått att om man har betalat sina försäkringar blir det inte dyrt, sjukhuset skickar en saftig räkning till försäkringsbolaget, sedan förhandlar dom vad summan blir! Har hört att 6 dagar på sjukhus skulle ha kostat 86000 $ för en person, men hur det stämmer vet jag inte! Fysioterapeuten som kom och hem och utförde gymnastiken med henne, sade att hon betalade ingen sjukförsäkring, för hon ansåg hon var ung och frisk, och räknade tydligen inte med någon olycka. Henrik och Britta Westerback Vuxeninstitutsansvarig Kerstin Norrman Videvägen 3, 66530 Kvevlax Mobiltel. 050-3361492 Tel. 3460468 kerstin.norrman@netikka.fi Reseansvarig Henrik Westerback Österhankmov. 788 66560 Österhankmo Mobiltel 050-5937810 Tel. 3468810 henrik.westerback@netikka.fi Medlemsreg. Rose Näsman Varpvägen 151 65300 Vasa Mobiltel.050-5711656 Tel. 3152876 rose.nasman@saunalahti.fi Korsholmssenioren 15

Känn ditt Korsholm gör ett besök på Weikarshemmet med Stig Bonn som ciceron. Känn ditt Korsholm På rundtur i södra och östra Korsholm Man tror att man vet en del om hemknutarna. Efter en utfärd med buss genom södra och östra Korsholm måste man i viss mån revidera den tron. Till och med nya landmärken i de bekanta omgivningarna dök upp. Det var dessutom en njutning att färdas genom sommarlandskapet med Toby ås och Kyro älvs vatten turvis vid sidan om rutten. Korsholms pensionärsförening bjöd även i år på bussturen och intresse saknades inte. Bussen var fullsatt. Vem hade kunnat tro att broilerodlingen i Sevar, Helsingby, var av den dimensionen att den ingår i en odlingskedja på riksplanet med ansvar för att tillgången på broilerkött hålls stabil? Atria sköter logistiken. Här såg vi också en silo för råsäd. Höns kan nämligen tillgodogöra sig hela vetekorn. Processen med hönskullarnas uppfödning (en kull = 60.000 kycklingar i två parallella långa längor) kräver nog sin man, dvs. företagaren Juha Saarimäki. Växthusanläggningen Grethel Hoijar skymtade vi i bakgrunden. Bussen vände in på Laihelasidan för att ta vägen mot Karkmo. Ruto bro var sevärd och likaså märkte vi att järnvägen till Vasa löpte jämsides med landsvägen långa sträckor. Likaså fick vi syn på kraftlinjen mot Seinäjoki från Fingrids elstation i Toby. Förr talade vi om Harjavalta-linjen. Det är nu historia. Gammal såg- och kvarnplats i Storkarkmo, Karkmo bro, Lillkarkmo skymtade förbi. Karkmo har förr haft både tegelbruk, skaftfabrik och snickeri. Plötsligt upptäckte vi att vi efter att ha lämnat Rågålin och Kvänbackan i Helsingby kommit till Toby välvda stenbro (färdigmurad 1781). Toby mossen som nu består av böljande sädesfält passerades, likaså Torrviksvägen, där partibossen Carl Haglund ibland sägs landa. Följande hållplats var Martois, byn med Korsholms äldsta bevarade skolhus (1875). Skolhuset hyser i dag Veikars karosseri. Några ord om de förr så inflytelserika storbönderna Johan-Erik Keto, Jakob Martola, Johan Lång och Verner Smeds från Martois Veikars satt bra i sammanhanget. Kom någon ihåg att Skatila bro byggdes 1905? Platsen är fortfarande en av de vackraste i Korsholm. Och Voitbyforsarna måste ha varit mäktiga. Flera kvarnar lär ha funnits i dem. På 1920-talet började man där producera el i egen regi. Voitby har under tidernas lopp varit en by med dragningskraft, sett företag av många slag, börjande med en salpeterfabrik på 1500-talet, en krutfabrik mm. Det har sedermera skett utflyttning från Voitby. Vallvik uppstod. Efter att bussen åkt genom gamla ärevördiga Kuni och kort genom en flik av Vassor var det dags för en stor smörgås på Tesses Café. Återfärden gick längs Båskasvägen förbi Majorna, Pölsvik, Båskas och Veikars. Den siste mjölnaren på Båskas kvarn var Alvar Lithén. Här imponerade skyddsvallarna ditsläpade med mänsklig kraft som skydd mot våröversvämningarna i älven. Höstves passerades sist i raden. Som utmärkta guider i bussen fungerade Nils Nygård och Kaj-Erik Pått. Greta Ahlskog 16 Korsholmssenioren

Sommarsamling vid Helsinghörnan Onsdagen den 26 juni hölls den sedvanliga sommarsamlingen vid Helsinghörnan med ett 60-tal deltagare. Vad passade bättre än att börja med sången Nu är det ljuvlig sommar? Ute var det 24 graders värme och strålande solsken hela kvällen. Korsholmsgillet ställde upp som vanligt och bjöd på underhållande musik samt ledde allsången. En extra låt spelades för Helsinghörnans föreståndarinna Inger Södersved, som fyllt år. Dessutom är Inger den som varit längst i tjänst inom pensionärsföreningen. Direktionens ordförande Nils Nygård överräckte på föreningens vägnar ett presentkort samt en blomma. Förutom att kaffe med dopp serverades under pausen förekom även lottförsäljning och muntert samspråk fördes över borden mellan varandra och de boende på pensionärshemmet. Korsholmsgillet ställde som vanligt upp vid Helsinghörnans sommarsamling. Den familjära kvällen avslutades med saft och korvgrillning. Stort tack till Korsholmsgillet. Siv Nordlund En del av den månghövdade publiken njuter av kaffe och musik i sommarkvällens värme Plättkalas på Odd Inn Plättarna hade en strykande åtgång vid sommarträffen den 12 juni 2013 på Odd Inn i Söderudden. Paul Lindell fängslade publiken, när han på sitt humoristiska sätt berättade om skärgårdsbyarna vid sommarträffen. Deltagarna i sommarträffen bryr sina hjärnor med kluriga frågor, när Kaj-Erik Pått leder frågesporten. Korsholmssenioren 17

Håkan beundrar Svartisen foto Helena Wikberg foto Helena Wikberg Junkerdalen Vackra vyer och höga höjder En grupp pensionärer från Korsholm och Kvevlax deltog i augusti i sommarresan till Norge. Reseledare var Håkan Wikberg. Han var grundligt insatt i resrutten och kunde på ett föredömligt sätt informera om de platser vi passerade. Vår färd till Bodø i Norge gick längs den vidunderligt vackra Silvervägen över Arvidsjaur och Arjeplog i Sverige och Junkerdalen på norska sidan. För en plattlänning tedde sig fjällen hisnande i solskenet. Renar på vägen bidrog också till den exotiska känslan. Efter två dagars bussresa var vi framme i Bodø, och hann med en avstickare till det närbelägna Kjerringøy strax norr om staden. Dag tre körde vi söderut längs Kystriksveien från Bodø till Mo i Rana. Denna väg har kallats en av världens vackraste och den gjorde verkligen skäl för det epitetet. Vi passerade Saltstraumen, världens starkaste malström, som dock höll sig lugn vid tillfället. På avstånd kunde vi också betrakta Norges största glaciär på fastlandet, Svartisen. Vi blickade ut över smala fjordar och höga fjäll. Tunnlar och färjor gjorde vägen intressant och omväxlande. Kulturen fick sitt Under vår resa hann vi även med olika slag av kulturupplevelser. Silvermuseet i Arjeplog väckte mångas intresse. Här kunde vi betrakta lappmarksdoktorn Einar Wallquists samlingar. Han var en ung läkare som kom till Arjeplog 1922 och stannade till sin död 1985. Wallquist är känd både som författare och konstnär. Hans samlingar är en dokumentation av samernas och nybyggarnas liv. Kjerringøy bjöd förutom på vacker natur även på litterär miljö. Många av den norske nobelpristagaren Knut Hamsuns böcker har blivit filmatiserade och inspelningarna har delvis gjorts på denna plats strax norr om Bodø. Ett kort stopp gjorde vi vid minnesmärket över u-båten Uredd som år 1943 gick på en mina under kriget. Hela besättningen omkom. Båten blev funnen på 105 meters djup år 1985. Vid detta minnesmärke vid Fugløyfjorden brukar turister stanna för att titta på midnattssolen. På Stenneset i Mo i Rana stannade vi länge. Här finns bland annat ett museum med gamla jordbruksmaskiner. Vi kände igen de flesta och hade till och med använt liknande hemma på våra gårdar. Resan var intensiv och bjöd på intryck som det tog någon tid att smälta och sortera. Ett tack till Svanbäcks bussar med Glenn Svanbäck vid ratten. Tack vare god planering kunde vi mitt på dagarna gå till färdigt dukade bord på intressanta matställen, utan att behöva anstränga oss det minsta på egen hand. Och ett jättestort tack till Håkan Wikberg, vår allvetande guide och reseledare, som var synnerligen påläst och kunde förmedla sina kunskaper till oss passagerare. Marlene Ehnström Gruppbild tagen i Storuman foto: Glenn Svanbäck På väg till Kjerringöy foto Helena Wikberg 18 Korsholmssenioren

Hemliga resan 3.7.2013 Besök på Långfors kvarn Åddas kvääne i Malax med Gustav Smulter som sakkunnig guide. Kvarnen fanns redan på 1800-talet. Den har renoverats och målats utvändigt genom museiföreningens försorg. Lunchen avnjöts på Pitkätupa i Jurva med den lokala pannkaksvarianten kropsu som efterrätt. Det 28 meter långa huset är byggt i mitten på 1800-talet och flyttat till sin nuvarande plats 1883. Familjen Seppo Närvä driver i dag lantgårdsturism på stället. Vi drack förmiddagskaffe på Övermalax pensionärshem med medlemmar från Malax pensionärsförening som värdar. Hemliga resan 4.7.2013 Foto: Folke Smeds På Hemliga resan den 4.7.2013 besökte vi Påras kapellplats, där Kronoby första sockenkyrka var belägen från år 1607. På platsen som ligger ca 2 km från Kronoby centrum finns i dag ett minnesmärke och ett kapell som uppförts av Pårasbor och andra talkoarbetare. Som kunnig guide fungerade Håkan Vikström. Foto: Folke Smeds I Kronoby finns också Korpholmen som bär på en spännande historia. Här levde spetälskesjuka och senare också mentalsjuka på vad som ursprungligen var en isolerad ö utstötta från samhället på 1600-1800-talen. På platsen finns i dag bl.a. en replik av hospitalkyrkan från 1700-talet. Den timrade kyrkan byggdes 2007. Resenärerna sitter här samlade vid klockstapeln som uppfördes 2006 och lyssnar till Håkan Vikströms berättelse. Korsholmssenioren 19

Umeåkryssningen 25.4.2013 Den 25 april företogs en kryssning till Umeå tillsammans med Kvevlaxnejdens Pensionärsklubb och VIPS. Här sitter deltagarna samlade i auditoriet ombord på Wasa Express. Stig-Erik Renkonen och Sylvia Krooks från föreningen Finlandssvenskar i Umeå sitter här i samspråk med några kryssningsdeltagare. Eftermiddagskaffet smakade gott i goda vänners lag på Café Stationen i Umeå. Bli medlem i i KORSHOLMS PENSIONÄRSFÖRENING r.f. r.f. Ring: Tor-Erik Båtman 0500 162 986, Ring: Tor-Eriks Börje adress Paro är: 050-339 Karkmovägen 3016. Börjes 396, 65520 adress Helsingby, är: Tölby-Vikbyvägen 22, 65480 Vikby, e-post: toije.batman@hotmail.com borje.paro@netikka.fi Medlemsavgiften är 17 euro/år från och med 2014. I den ingår förbundets medlemstidning Medlemsavgiften är 15 euro/år och då ingår förbundets medlemstidning God Tid som God Tid som utkommer med 9 nummer per år och Korsholmssenioren med 2 nr/år. utkommer med 9 nummer per år och Korsholmssenioren med 2 nr/år. NAMN: ADRESS: POSTADRESS: E-POSTADRESS: