Potentiella mineraltillgångar

Kund Datum Trafikverket 2013-04-11 Projekt GeoVista Nr Kaunisvaara Svappavaara GVR13006 Författare Kund Nr Hans Lindberg, Hans Isaksson TRV 2013/26970 Olof Martinsson Potentiella mineraltillgångar Underlag till utredning Potentiell järnväg Kaunisvaara - Svappavaara April 2013 GeoVista AB - - GVR13006

i Sammanfattning Den globala trenden med ökad efterfrågan på metaller och mineraler innebär en möjlighet att skapa tillväxt och ekonomi för regioner som har kända mineralfyndigheter eller en geologisk potential att utveckla sådana. Bedömningar, på nationell och internationell nivå, är att gruv- och mineralnäringen är på stark tillväxt samt att efterfrågan även kommer att hålla sig på en hög nivå under överskådlig tid. Sverige har, som ett av EU:s ledande malm- och metallproducerande länder, alla förutsättningar för att behålla, men även utveckla, sin nuvarande starka position inom gruv- och mineralnäringen. För området mellan Kaunisvaara och Svappavaara i norra Sverige har vi på uppdrag av Trafikverket sammanställt information som beskriver nuvarande läge samt bedömt framtida potentiell utveckling av gruv- och mineralnäringen. Rapporten ska utgöra ett underlag för Trafikverkets förenklade förstudie för ett järnvägsalternativ mellan Kaunisvaara och Svappavaara, i syfte att kunna hantera de flöden som uppkommer av gruvorna i närområdet (Kaunisvaara och Pellivouma). Det faktaunderlag som sammanställts kommer från ett flertal olika källor med olika grad av kännedom om fyndigheterna i området. Med syfte att ge en bild av områdets potential har förutom kända mineraltillgångar och mineralreserver, vilka kan klassificeras med viss grad av kännedom, även ett så kallat potentiellt uppskattats. Av de mineraltillgångar som sammanställts vill vi dock påpeka att endast för järnmalmsfyndigheterna Tapuli och Sahavaara har den ekonomiska utvärdering genomförts vilken krävs för att fyndigheter ska kunna klassificeras som mineralreserv. Denna högre grad av kännedom krävs för gruvdrift och det är ingen självklarhet att övriga mineraltillgångar i regionen överförs till mineralreserver och därmed blir brytvärda. Fem fyndighetskluster (Vittangi, Lannavaara, Masugnsbyn, Pajala och Kolari) inom studieområdet har studerats med avseende på mineraltillgångar men, ännu viktigare, även på den mängd med produkter utvinning av dessa tillgångar skulle kunna resultera i. Studien visar att det totala kända t råmalm i hela området uppgår till 990 Mt. Om man dessutom lägger till potentiellt råmalms ökar det till 2300 Mt. Omräknat till produkter blir det kända t för hela området 470 Mt eller, om det potentiella t tillfogas, 1300 Mt. Fyndigheter inom klustren Pajala, Kolari och Masugnsbyn står för en betydande del av detta. Enbart det idag relativt väl kända t från järnmalmer inom dessa tre kluster skulle kunna resultera i 340 Mt produkter. Som jämförelse kan nämnas att nuvarande malmreserver vid Northlands gruvor, Tapuli och Sahavaara, uppskattas stå för ca 80 Mt av produktt. Omräknat till leveranser om 5Mt per år skulle ett i denna storleksordning (340 Mt) generera transporter i upp till 70 år förutsatt att alla mineraltillgångar kan konverteras till mineralreserver.

ii Förutom detta mer eller mindre väl kända järnmalmsprodukter kan vi uppskatta ytterligare potentiellt med järnmalm. Uppskattat känt och potentiellt från dessa tre områden uppgår då till 430 Mt. Utöver järnmalm finns även en potential för utvinning av karbonater (dolomit och kalksten). Inkluderar vi även dessa mer spekulativa för samma tre kluster finns en potential om totalt 880 Mt i det ostliga området; Kolari, Pajala och Masugnsbyn. Den huvudsakliga potentiella ökningen av produkter från dessa tre kluster kommer alltså från karbonater. Slutsatsen är att fyndigheter inom klustren Pajala, Kolari och Masugnsbyn sannolikt står för det viktigaste underlaget till en potentiell järnväg. Enbart det idag relativt väl kända t från järnmalm inom dessa tre kluster (340 Mt produkter) är omfattande volymer att hantera i transportsammanhang. Om en järnväg kan reducera de logistiska kostnaderna för företagen kan ytterligare mineraltillgångar bli uppgraderade till malmer och bli lönsamma att bryta. Fyndigheter i Vittangi kan ge ett ytterligare bidrag till underlaget men är då beroende av järnvägens dragning genom området. Fyndigheter i Lannavaara kommer att ha en begränsad påverkan eftersom avståndet till järnväg förblir relativt stort. Utredningen är gjord på mycket kort tid och med begränsade resurser. De osäkerheter som finns i underlaget avser speciellt karbonaterna. Potentialen hos karbonaterna är stor men det ställs stora krav på produktkvalitet och graden av kännedom om fyndigheterna är idag också låg. Dessutom kommer mer djupgående marknadsanalyser att vara nödvändiga för att bedöma sannolikheten av att eventuella fyndigheter som tas fram verkligen är ekonomiskt bärkraftiga. En annan osäkerhet är att järnmalmer kräver höga halter, bra infrastruktur och ofta redan befintliga anläggningar i närområdet, för att bli ekonomiska på större djup än ca 300 meter på grund av minskande malm/gråbergsförhållande med ökande djup i ett dagbrott. Vi har i denna studie inte antagit några fyndigheter på större djup än dessa 300 meter, varken som kända eller potentiella fyndigheter. De grundläggande förutsättningarna för utveckling av nya gruvprojekt i regionen längs en tänkt järnvägssträckning är den geologiska potentialen i kombination med de internationellt styrda metallpriserna och befintlig infrastruktur. De långsiktiga faktorerna som t.ex. de internationella marknadskrafterna med underliggande utveckling i Kina och andra regioner samt EU:s ambitioner med ökad självförsörjning av råvaror kan ses som underlag för att behovet kommer att finnas under överskådlig framtid. De mer kortsiktiga faktorerna som t.ex. lågkonjunkturer skulle kunna leda till förseningar av vissa av projekten. De geologiska förutsättningarna finns redan på plats. En investering och byggnation av järnvägssträckningen bör vara ekonomisk lönsamt för både Northland i form av lägre transportkostnader men även för staten i form av banavgifter. Ett beslut idag om att bygga en järnvägssträckning mellan Kaunisvaara och Svappavaara kommer också med största sannolikhet resultera i att många av de mineralfyndigheter som finns längs sträckningen kommer att bidra till dess finansiering och samhällsnytta med ytterligare banavgifter från flera aktörer. Det är därför viktigt att poängtera att för att få bästa möjliga utfall av en järnvägsinvestering mellan Kaunisvaara och Svappavaara bör dess bansträckning

iii optimeras utifrån de kända och potentiella mineralfyndigheter som finns längs sträckningen. Givetvis med hänsyn till andra intressen och näringar som kan beröras. Även om en järnväg börjar byggas idag och Northland innan dess färdigställande hinner transportera ut en betydande andel av sina uppskattningsvis 80 Mt produkter från idag kända reserver i Tapuli och Sahavaara framgår det av denna studie att det finns ansenliga ytterligare som kan komma att bli ekonomiska (mineralreserver) och därmed motivera investeringen i infrastruktur. Ytterligare effekter av en järnväg mellan Kaunisvaara och Svappavaara är: Potentialen för ytterligare prospektering i området är stor om beslut tas om att bygga en järnväg. Från beslut till färdig järnväg är det ca 7-8 år, samma tid som gynnsamt kan antas från start av prospektering till gruva. Ökat intresset för området kommer sannolikt att leda till utveckling av flera fyndigheter i området. När ett företag etablerat en gruva i ett område blir fokuseringen på närområdet mycket stark och leder ofta till ytterligare fynd i närområdet. En utveckling av mineral- och gruvnäringen i regionen kommer att innebära transporter till gruvorna, oavsett om de är järnmalmsgruvor, sulfidmalmsgruvor eller utvinning av industrimineral. Potentialen för ytterligare transporter av material från Finland, till Narvik, ska inte underskattas. Ökade kapacitetskrav kommer att ställas på Malmbanan. Det är också viktigt att komma ihåg att mineraltillgångar i regionen, kända eller potentiella, inte med automatik överförs till mineralreserver och därmed blir brytvärda malmer. I den ekonomiska analys som krävs för detta utgör infrastrukturen en mycket viktig aspekt. Fyndigheter som idag inte undersöks eller ens har påträffats kan mycket väl vara de som inom 10-20 år resulterar i nya gruvor. Ett viktigt incitament för att denna råvarupotential ska kunna tillvaratas är utveckling av infrastruktur i regionen. Vi noterar att Trafikverket i sitt regleringsbrev för 2011, fick i uppdrag att: Mot bakgrund av råvarornas betydelse för konkurrenskraften globalt, nationellt och regionalt, utreda vilka långsiktiga hållbara transportsystem och transportlösningar som krävs för att ta tillvara och utveckla den råvarupotential som finns i Barentsområdet. Omslagsbild: Järnväg för malmtransporter, någonstans i Norrbotten. Foto: Hans Lindberg

iv Innehållsförteckning 1 Inledning... 1 1.1 Uppdraget i korthet... 1 1.2 Metodik... 2 1.3 Osäkerheter... 4 2 Bakgrund och förutsättningar... 5 2.1 Övergripande förutsättningar... 5 2.2 Marknadssituation... 6 3 Resultat... 8 3.1.1 Regionens potential... 8 3.1.2 Aktuella exempel på utveckling av fyndigheter... 10 3.1.3 Fyndighetskluster... 12 4 Slutsatser och rekommendationer... 27 5 Referenser... 37

1 1 Inledning Trafikverket har inom ramen för Åtgärdsplanering 2012-13 fått i uppdrag att genomföra en förenklad förstudie för ett järnvägsalternativ mellan Kaunisvaara och Svappavaara för att kunna hantera de flöden som uppkommer av gruvorna i närområdet (Kaunisvaara och Pellivouma). Inom studien ska Trafikverket beakta olika alternativa transportvägar för gruv- och mineralnäringens behov, den totala nyttan för även andra res- och transportbehov samt redovisa bedömningar av nyttor, kostnader och andra aspekter av olika alternativ. Den globala trenden med ökad efterfrågan på metaller och mineraler innebär en möjlighet att skapa tillväxt och ekonomi för regioner som har kända mineralfyndigheter eller en geologisk potential att utveckla sådana. Sverige har, som ett av EU:s ledande malm- och metallproducerande länder, alla förutsättningar för att behålla och stärka sin nuvarande starka position inom gruv- och mineralnäringen. Det är såväl en nationell som regional angelägenhet. Företag som idag utvecklar och driver gruvor är starkt beroende av att effektiva transportlösningar finns på plats, speciellt för hantering av mineraler som resulterar i stora transportmängder, som t.ex. järnmalm. Det behovet är tydligt för t.ex. Northland Resources som nyligen startat brytning i Kaunisvaara och där transportlösningen idag inkluderar lastbilstransporter mellan Kaunisvaara och Svappavaara. I rapporten Mineralråvaror i Barentsregionen (GeoVista, 2011) belystes utvecklingen av mineralindustrin i Barentsregionen. Rapporten pekade på mineralindustrins behov av olika transportlösningar. Bland annat indikerades kommande behov av investering i en ny järnvägssträckning mellan Pajala och Svappavaara, inte bara för nuvarande behov utan även för utveckling av framtida potentiella mineralfyndigheter. Speciellt nämndes vikten av att en sådan järnväg bör dras genom områden med hög geologisk potential och kända mineralfyndigheter, just för att bidra till de ekonomiska förutsättningar som behövs för utveckling av dessa potentiella mineralfyndigheter. Dessa fyndigheter kan då utgöra underlag till finansieringen av investeringen i järnvägen och ge framtida intäkter till regionen. 1.1 Uppdraget i korthet GeoVista:s uppdrag består i att ta fram ett underlag som beskriver nuvarande läge samt bedöma framtida potentiell utveckling av mineralindustrin inom den region som berör ett järnvägsalternativ mellan Kaunisvaara och Svappavaara i norra Sverige. Transporter och logistik är en mycket viktig parameter vid utvecklingen av gruvprojekt. För utvecklingen i av svensk gruv- och mineralnäring är det en av de viktigaste parametrar som direkt kan påverkas av strategiska beslut och direkta insatser från den svenska regeringen. Frågan har därför belysts från två olika vinklar utifrån vad som kommer först, lite som hönan eller ägget :

2 Beskriva den utveckling av gruv- och mineralindustrin som kan leda till förändrade transportbehov i området. Peka på vad förändrade transportlösningar i området kan leda till för utvecklingen av mineralindustrin i området. Syftet med detta är dels att definiera potentiella framtida transportbehov längs den sträckning där Northland Resources redan idag kan peka på ett direkt behov, dels att lyfta fram de effekter en investering i en järnvägslösning skulle kunna ha på framtida utveckling inom mineralsektorn i området. Studien, som genomförts under en mycket begränsad tidsperiod, har skett genom att sammanställa flera lika typer av kända mineralfyndigheter i området, deras läge samt typ, halt och volym, såväl känd som potentiell. Baserat på detta underlag har möjliga transportvolymer beräknats. Vid analysen av utvecklingsscenarios prioriteras de typer av fyndigheter som kan leda till mer omfattande transporter, t.ex. järnmalm och industrimineral. Resultatet från studien ska användas som underlag i Trafikverkets utredning om Potentiell järnväg Kaunisvaara Svappavaara. 1.2 Metodik För sammanställningen av mineralfyndigheter i området har vi så långt möjligt använt oss av offentligt och publicerat material. Geologiska undersökningarna i Sverige, Finland och Norge har sammanställt information omfattande alla kända metallfyndigheter i dessa länder samt i angränsande delar av Ryssland som det finns uppgifter om halt och i en gemensam databas benämnd FODD, Fennoscandian Ore Deposit Database (GTK, 2013), Figur 1-1. Mindre kända fyndigheter liksom alla typer industrimineralförekomster saknas dock i databasen och i denna studie har därför även sådan information lagts till för nordöstra Norrbotten och Kolariområdet på Finska sidan gränsen. Uppgifterna har då hämtats från befintliga men opublicerade sammanställningar gjorda i samband med forskningsprojekt vid Avdelningen för geovetenskap och avfallsteknik, Luleå tekniska universitet. En kontroll av uppgifterna i FODD beträffande halter, samt läge har även gjorts och i några fall har felaktigheter påträffats och korrigerats (se anmärkningar i bifogad underlagsfil). Det faktaunderlag som sammanställts kommer alltså från ett flertal olika källor med olika grad av säkerhet och utgör en ögonblicksbild. Det är viktigt att betona att graden av kännedom om olika fyndigheter är mycket heterogen. Med syfte att ge en bild av områdets potential har förutom mineraltillgångar och mineralreserver, vilka kan klassificeras med viss grad av kännedom, även ett så kallat potentiellt uppskattats, oavsett om en mineralisering är uppborrad och malmberäknad enligt konstens alla regler eller inte. Uppskattningar av potentiellt i framtida mineralfyndigheter, speciellt avseende och halt på dessa, är givetvis mycket spekulativa och svåra att göra

3 med någon hög grad av säkerhet. Graden av kännedom om fyndigheter ökar successivt med ny kunskap. Detta betyder dock inte med automatik att dess storlek ökar, kanske tvärtemot. Underlaget medger endast spekulationer om totalt men inga produktionsproduktionsvolymer per år eller när i tiden dessa volymer kan komma att inträffa. Med kännedom om halter och hur stor andel av vissa mineraler som blir produkter har malm, såväl känt som känt och potentiellt, omräknats till produkter, dvs. vad som kan komma att transporteras från gruvområdena. Den volymmässigt största produkten är i många regioner ballast med produktion nära större befolkningscentra. Då vanligtvis transportavstånden är korta och transporterna sker med lastbil har denna typ av produkt inte tagits med i denna rapport. Det finns dock en betydande potential att utnyttja brutet gråberg i gruvorna som ballast. Figur 1-1. Mineralfyndighetskarta. Utsnitt över norra Norrbotten, nordöstra Lapland i Finland samt Narviksområdet i Norge. Utlagd järnväg visar kortaste sträckan mellan Svappavaara och Kaunisvaaraområdet. Källa: Fennoscandian Ore Deposit Database (FODD), 2013.

4 En viktig förutsättning för att mineralfyndigheter ske bli ekonomiskt bärkraftig är en global efterfrågan, dvs. marknadspriser och en uthållighet i efterfrågan. En mycket schematisk sammanfattning av den rådande globala efterfrågan på metaller och mineraler ges även. 1.3 Osäkerheter Den typ av arbete som utförts och rapporteras i denna rapport är i egentlig mening uppskattningar baserade på tillgänglig information, bedömningar och antaganden med olika grad av säkerhet. Den sammanfattning av marknadssituation som ges i denna rapport har skett för att påvisa att ett långsiktlig underliggande behov efter metaller finns, såväl inom EU som globalt. Den beslutsbas detta kan antas ge inför en eventuell järnvägsinvestering bör ses som ett diskussionsunderlag. Sammanställningen i denna rapport baseras på att de uppskattningar om framtida marknadssituationer inte drastiskt förändras. Således är alla beslut baserade på resultatet av detta arbete uteslutande på kundens ansvar. Det åligger därför kunden att noga kontrollera och godkänna de data och resultat som levererats och så snart som möjligt meddela eventuella anmärkningar, synpunkter och kommentarer till GeoVista AB.

5 2 Bakgrund och förutsättningar Under de senaste åren har det gjorts flera prognoser för gruv- och mineralnäringens utveckling i Barentsregionen. Dessa är bland andra Finlands Mineralstrategi (GTK, 2011), Mineralråvaror i Barentsregionen (GeoVista, 2011), Råvaror och kommunikationer i Barents (Trafikverket, 2011), Sveriges Mineralstrategi (Näringsdepartementet, 2013) och ett flertal periodiska rapporter av SGU (SGU, 2012 m.fl.). Bedömningarna är att näringen är på stark tillväxt men att efterfrågan även kommer att hålla sig på en hög nivå under överskådlig tid. Denna bild understryks av internationella rapporter och även direktiv från EU (European Commission, 2011, 2010, 2008). Det råder ingen tvekan om att metaller och mineraler är avgörande för att bygga ett modernt samhälle, med eller utan grön tillväxt. Den snabba ekonomiska utvecklingen i bland annat Kina, Indien och Brasilien gör detta än mer tydligt och leder också till intressen för olika länder och regioner att säkra tillgången till metaller. EU är inget undantag här. 2.1 Övergripande förutsättningar Baserat på den globala utvecklingen har EU tagit fram en mineralstrategi (2008) som bygger på tre pelare: åtkomst till mineraler på den internationella marknaden utvinning inom EU återvinning och substitution EU har i dagsläget ett stort importbehov av metaller. Länderna inom EU använder 25-30% av den globala produktionen av metaller medan den egna produktionen enbart är ca 3%. Syftet med EU:s mineralstrategi (European Commission, 2008) är att säkra tillgången på mineraler. Såväl globalt som inom EU belyser man även frågan ur perspektivet att undvika dominans av enskilda länder på råvaru- och mineralområdet. I flera av utredningarna betonas vikten av tillgång till nya råvaror för att klara av den ökade tillväxt världen står inför. Återvinning är viktigt och bör utvecklas men det anses inte vara tillräckligt för att täcka upp behovet av metaller. En viktig anledning är att västvärlden inte gärna kan förneka de länder som nu är inne i en stark utvecklingsfas tillgången till de metaller dessa behöver för sin utveckling. Visionen i den svenska mineralstrategin (Näringsdepartementet, 2013) är: Genom långsiktigt hållbart användande av landets mineralresurser, i samklang med miljö-, natur- och kulturvärden, skapas tillväxt i hela landet. Sverige förstärker sin position som EU:s ledande gruv- och mineralnation.

6 I den svenska mineralstrategin liksom många av de övriga utredningarna presenteras ett antal styrande parametrar, faktorer som är avgörande för industrins utveckling. Dessa parametrar är ofta presenterade utifrån de nationella, eller regionala, förutsättningarna för ett visst land eller en viss region och beskriver då de insatser som bör prioriteras för att utveckla den regionen, t.ex. utbildning, lagar, skatter, handläggningstider etc. Samtidigt som dessa förutsättningar är avgörande för just det land eller den region de avser, vill vi lyfta fram några av dessa parametrar för att kunna utveckla mineralfyndigheter, speciellt i ett tidigt skede av prospektering: Man hittar inte där man söker, man söker där man hittar Uttalandet syftar till att fokusera på de förutsättningar som måste vara uppfyllda för att morgondagens mineraltillgångar ska hittas, nämligen att någon vill investera i att söka, utvärdera och utveckla dem. För att hitta de mineraltillgångar som ska leda till ny eller expanderad gruvverksamhet i en region krävs självklart att det finns en potential att de hitta mineraler man söker. Alla aktörer som tar denna risk utvärderar en region, ett land eller ett prospekt efter fem generella kriterier: Geologisk potential Politisk risk Minerallag Infrastruktur Tillgång på kapital Dessa fem kriterier är grundstommen i beslut att bedriva prospektering, dvs. för att hitta eller utveckla de mineralfyndigheter som ska bli morgondagens gruvor. Det styr i stort vilka regioner i världen som har hög aktivitet av prospektering samtidigt som det fungerar som en guide till hur ländernas politiska styrsystem förhåller sig till industrin i attraktiva områden (GeoVista, 2011). Sverige, liksom våra grannländer, bedöms ha mycket god geologisk potential, låg politisk risk och minerallagar som är bra. Dessa faktorer ifrågasätts sällan eller aldrig i Norden. Tillgång på riskvilligt kapital är något som marknaden till övervägande del ordnar själv. Frågan om fungerande befintlig infrastruktur är därför mycket viktig och egentligen den enskilt viktigaste parametern samhället kan påverka för att stimulera till utveckling av gruvindustrin. 2.2 Marknadssituation Den globala tillväxten i flera regioner och efterfrågan på metaller i den kinesiska ekonomin har under de senaste åren lett till ökade metallpriser. Flera olika bedömare är ense om att de nuvarande metallpriserna ligger på en relativt hög nivå, men också att de kommer att fortsätta göra så under överskådlig framtid, visserligen med större fluktuationer än tidigare. Metallpriserna är historiskt cykliska i sin utveckling och olika metaller uppnår sina toppar vid olika tidpunkter.

7 Järnmalm är internationellt eftertraktat och priset, varierande på olika produkter, ligger på ca $120/ton och uppåt medan det historiskt har legat betydligt lägre (SGU, 2013), Figur 2-1. Tittar vi tillbaks i tiden bara 9 år ser vi att järnmalmspriser på $100 idag är högt och att de variationer som skett efter 2008 är kortsiktiga fluktuationer, visserligen stora, men på en relativt hög nivå. Figur 2-1. Järnmalmspriser under de senaste 9 åren. Källa: SGU, 2013. Den starka globala tillväxten bedöms hålla metallpriserna på en hög nivå. Flera bedömare tror att järnmalmspriser på längre sikt ligger på $100 ±10-20%, andra på $120 ±10-20%, dvs. relativt höga nivåer. Notera dock att järnmalm säljs med flera olika kvaliteter. Olika renhet med avseende på fosfor och svavel är också viktiga för produkten och halten av något av dessa två ämnen kan vara avgörande för den slutliga produkten, dvs. om projekten är bärkraftiga. Samtidigt kan guld och sulfider med till exempel koppar i tillräcklig mängd vara en tillgång och bidra till malmvärdet i en järnmalmsfyndighet. Potentialen för nya fyndigheter av karbonater (kalksten och dolomit) är stor inom det studerade området och flera av fyndigheterna är av bra kvalitet. Priset på världsmarknaden varierar med på kvalitet eller renhet hos produkten och är styrt av andra marknadskrafter och annan konkurrenssituation än järnmalm. Med en järnväg genom området, en järnväg som slutar vid en djuphamn, skulle de fyndigheter som finns inom området komma i nytt ljus. Inom EU finns studier gjorda om marknadens utblick fram till 2017, någon analys av dessa har dock inte kunnat ske inom denna studie. Grafit som normalt haft en viktig användning som elektroder och kärl för metallsmältor inom metallindustrin samt bromsar och smörjmedel ser nu en möjlig utveckling mot användning även i litium jon batterier. Kraven på grovkorniga produkter från grafitfyndigheter kanske inte blir lika viktig i en framtid, utan halten blir viktigare och framför allt ledningsförmågan blir viktigare. Även om grafitfyndigheter resulterar i lägre att transportera är järnmalms och karbonater kan nya användningsområden göra dessa fyndigheter intressanta.

8 3 Resultat Regionens mineralfyndigheter beskrivs i rapporten Mineralråvaror i Barentsregionen (GeoVista, 2011). Perspektivet i den studien var dock hela Barentsregionen och syftet var att uppskatta möjliga årliga transporter inom en närmare framtid. Där konstaterades det att området mellan Kaunisvaara och Svappavaara ligger inom en mycket intressant och sedan länge känd geologiskt provins. 3.1.1 Regionens potential I nordöstra Norrbotten (Vittangi-Lannavaara-Masugnsbyn-Pajala) och angränsande delar av Finland (Kolari) förekommer metalliska mineralfyndigheter omfattande järn, koppar, zink, bly, guld och silver samt industrimineralfyndigheter innehållande främst kalksten, dolomit, grafit, kvartsit, kvarts och täljsten. För metalliska mineralfyndigheter sker en indelning i malmtyper baserad på bildningsprocess och vilka ekonomiskt viktiga metaller fyndigheterna innehåller. De malmbildande processerna är huvudsakligen av hydrotermal karaktär med malmmineralen utfällda från heta vattenlösningar i berggrunden eller på havsbotten. Olika typer av mineralfyndigheter är ofta kopplade till specifika geologiska händelser eller bildningsförhållanden vilket gör att vissa regioner kan definieras som metallogenetiska provinser med en viss typ av fyndighet/fyndigheter. Samma sak gäller även för industrimineral men inte lika uttalat. Malmfälten i norra Norrbotten utgör en malmprovins dominerad av järn, koppar och guld. Den sträcker sig vidare en bit in i norra Finland och norra Norge. Inom denna förekommer mindre metallogenetiska delområden vilka mestadels är kopplade till specifika geologiska enheter, Figur 3-1. Viktiga malmtyper är här apatitjärnmalmer, skarnjärnmalmer och olika typer av koppar-guldmalmer av hydrotermal karaktär. Vissa av dessa fyndigheter är av IOCG-typ (Iron-Oxide Copper-Gold). Dessa metallogenetiska delområden är definierade utifrån kända förekomster och speciella lokala geologiska förhållanden och de har en betydligt högre potential för nyfynd än omgivande berggrund. Även mineral som grafit, kalksten, dolomit och kvartsit har god potential för utvinning.

9 Figur 3-1. Metallogenetisk karta, utsnitt över norra Norrbotten, nordöstra Lapland i Finland samt Narviksområdet i Norge. De olika metallprovinserna har en identitet i FODD, t.ex. S033 för Aitiks Cu-provins. Utlagd järnväg visar kortaste sträckan mellan Svappavaara och Kaunisvaaraområdet. Källa: Fennoscandian Ore Deposit Database (FODD), 2013. Fyndigheters karaktär i provinsen bestäms till stor del av bildningsprocessen och de kan indelas i tre kategorier: stratiforma (utgöra ett lager i berggrunden), stratabundna (knutna till en viss enhet i berggrunden) eller oregelbundna (mer eller mindre oberoende av värdbergart). Stratiforma fyndigheter (t.ex. karbonatbergarter och grafit) har avsatts som ett lager och har därför ofta stor lateral utsträckning (någon till 10-tals km i strykningsriktningen) och uppvisar vanligtvis små variationer i mäktighet och halt varför även en relativt gles information kan ge goda uppskattningar om och halt. Förtätad information leder sällan till förändringar i och halt. Undantaget är i veckad berggrund där lagren kan vara kraftigt förtjockade i veckomböjningar och uttunnade i veckbenen. Det kan även medföra vissa förändringar i sammansättning och halt. Förändrade metallpriser liksom brytningsmetod och brytningskostnad medför oftast inga förändringar i då malmgränserna är geologiskt kontrollerade. Försämrad ekonomi kan dock medföra att hela fyndigheten blir olönsam. Stratabundna fyndigheter är knutna till en viss geologisk enhet och har därför oftast en relativt regelbunden karaktär och rätt betydande lateral utsträckning (100-tals meter till någon km i strykningsriktningen). Malmgränserna är ofta regelbundna och geologiskt

10 baserade med tydlig skillnad i halt mellan malm och sidoberg. Förtätad information leder sällan till mer betydande förändringar i och halt. Undantaget är i veckad berggrund där malmerna kan vara kraftigt förtjockade i veckomböjningar och uttunnade i veckbenen. Det medför ofta även förändringar i sammansättning och halt. Förändrade metallpriser liksom brytningsmetod och brytningskostnad medför oftast inga mer betydande förändringar i då malmgränserna i huvudsak är geologiskt kontrollerade. Försämrad ekonomi kan dock medföra att hela fyndigheten blir olönsam. Oregelbundna malmer är sällan knutna till specifika geologisk enheter utan är oftare strukturellt kontrollerade. Malmgränser är mestadels oregelbundna och haltkontrollerade med gradvisa eller oförutsägbara förändringar av halt från malm till sidoberg. Förtätad information kan leda till betydande förändringar i och halt. Även förändrade metallpriser liksom brytningsmetod och brytningskostnad kan medföra kraftigt förändrat då malmgränserna är haltkontrollerade. Försämrad ekonomi kan medföra att hela eller delar av fyndigheten blir olönsam. Inom hela provinsen mellan Kaunisvaara och Svappavaara finns kända fyndigheter av alla tre kategorierna. Beroende på hur fyndigheterna uppträder har vi med detta som underlag kunnat uppskatta potentialen för att vidareutveckla fyndigheter genom ytterligare fynd inom området. Notera att denna potential sedan måste bekräftas (eller avfärdas) genom ytterligare undersökningsarbeten. Omfattningen av sådant undersökningsarbete avgör till vilken grad av kännedom man kan säga att en mineralfyndighet finns och eventuellt även om den är ekonomiskt lönsam. Undersökningsarbetet från fynd till gruva består av flera kampanjer med ytterligare borrning, utvärderingar och nya beräkningar. Två möjliga metoder att i ett tidigt skede utvärdera och utveckla äldre fyndigheter är omräkning av historiskt med hjälp av ytterligare borrning och omräkning av historiskt med moderna metoder. Aktuella exempel på dessa båda tillvägagångssätt beskrivs nedan. Det finns givetvis många exempel där dessa omräkningar resulterar i en ogynnsam kalkyl, vilket då kan leda till att en fyndighet nedprioriteras och undersökningsarbetet avbryts. 3.1.2 Aktuella exempel på utveckling av fyndigheter För att beskriva utvecklingspotentialen av objekt som fram till idag, eller historiskt ansetts som mindre intressanta finns olika scenarior. Nedan ges två aktuella exempel på scenarior som är rimliga att anta kan uppstå också i närområdet till en järnväg mellan Svappavaara och Kaunisvaara. Omräkning av historiskt med hjälp av ytterligare borrning 15 km öster om Kiruna, nära E10, ligger Altavaara. Altavaara är ett historiskt litet objekt som undersökts i slutet av 1800-talet samt i ytterligare tre etapper av Sveriges Geologiska Undersökning; 1900-1910, 1916-1917 och 1964. Resultatet av dessa undersökningar resulterade då i en historisk mineraltillgång beräknad till 7.1 Mt och 25.8 % Fe för objektet Altavaara Norra.

11 I december 2011 borrade Hannans Reward Ltd 13 borrhål utspridda på en omfattande magnetisk anomali vilken också tolkades kvantitativt. Resultaten påvisade en annorlunda typ av skarnjärnmalm med jämn impregnation av magnetit i bergarten som ger en förhållandevis hög halt av Fe. Objektet är ännu bara glest uppborrat och presenteras som en JORC Exploration Target med 55-60 Mt malm och en medelhalt av 26-29% Fe. Vid borrningarna har dessutom en tidigare okänd koppar-guld mineralisering påträffats i borrhål (3 meter med 1.3% Cu och 5.2 g/t Au) och objektet bedöms nu som ett kombinerat Fe,Cu,Au objekt. Objektet är under fortsatt utvärdering där tester också visar ett mycket högt utbyte av Fe i koncentraten. /ref www.hannansreward.com/ Altavaara ligger ca 9 km från Svappavaara-banan och alltså utanför en tänkt bansträckning mellan Svappavaara och Pajalaområdet. Potential för liknande typer av låggradiga mineraliseringar finns dock i hela regionen vilket bör beaktas vid en bedömning av framtida malmpotentialer. Omräkningen har i detta fall resulterat i en mineraltillgång som är mellan 6 8 gånger större jämfört med tidigare. Omräkning av historiskt med moderna metoder Ett antal fyndigheter kring Masugnsbyn; Junosuando I-IV (inklusive Magnetgruvan) samt Vähävaara, har historiskt beräknats till ett på 62.9 Mton med en halt på 30.0% Fe (i form av magnetit) (SGU, 1972). Nuvarande innehavaren av undersökningstillstånden Talga Resources Ltd har de senaste åren genomfört olika insatser för att öka både mineraltillgången och säkerheten i bedömningen. I ett första steg bearbetades all historisk data från tidigare borrningar i en modern utvärdering av mineraltillgången. Ingen ny information har tillförts men mineraltillgången har trots detta kunnat beräknas till 87.2 Mton med 29.9 % Fe (i form av magnetit), vilket innebär en uppräkning av t med ca 26 % (med liknande halt). Skälen till ökningen bedöms i huvudsak vara att malmkroppar modellerats och beräknats så långt data finns kända mot djupet, i detta fall ca 260 m. I den historiska beräkningen sattes ett största djup till 150 m. Däremot är det så kallade cut-off värdet (*) som använts samma i bägge fallen, dvs. 20 % Fe i form av magnetit. Talga valde här en konservativ inställning, i dagsläget används oftast lägre cut-off halter, kring 15 % Fe beroende av marknadsläget. De beräknade malmkropparna har också kunna anpassas bättre till verkligheten genom flexibel uppritning av modellen i ett tre-dimensionellt grafiskt system. Historiskt var man begränsad till mer rigida blockindelningar av malmkroppen. Olika geologer kan här säkert varit olika konservativa så för vissa andra förekomster kan detta innebära en minskning av mineraltillgången. Under hösten 2012 gjordes kompletterande borrning, i första hand för att höja säkerheten på den beräknade mineraltillgången genom så kallad in-fill borrning (**). Resultaten från den nya borrningen är inte klara men man räknar nu med att kunna föra över mer av den antagna mineraltillgången till klassen indikerad. Idag anges mineraltillgången med 49.7 Mton 30.0 % Fe som indikerad samt 37.5 Mton 29.6 % Fe som antagen. Möjligen kan det också innebära en mindre uppräkning av t /Mark Thompson, muntlig kommunikation/.

12 Exemplet med Masugnsbyn visar att man med historiska data och modern bearbetningsteknik och mycket begränsade nya insatser i form av borrning eller andra tyngre insatser kan omräkna tidigare kända och beräknade historiska mineraltillgångar. Varje objekt är här förstås unikt men en rimlig uppskattning är att nästan varje historisk mineraltillgång kan uppräknas med mellan 10 50 %, i vissa fall även mer, utan att nya data behöver tillföras. I vissa fall arbetar man med sänkt cut-off halt och mineraltillgångens medelhalt kan då sänkas något. Med begränsade insatser kan sedan även graden av kännedom ökas samt eventuellt mindre tillföras till mineraltillgången. Ökas insatsen på objektet med undersökningar mot djupet och lateralt finns ofta möjligheten att ytterligare större senare kan påvisas. (*) Cut-off = det haltvärde vid vilken en analyserad borrsektion tas med eller utesluts ur beräkningarna av mineraltillgång. (**) In-fill = förtätning av borrning både i och mellan tidigare borrprofiler. 3.1.3 Fyndighetskluster De flesta kända mineralförekomster uppträder inom mer eller mindre väldefinierade metallogenetiska områden där typen av fyndigheter är kopplat till de lokala geologiska förhållandena (GTK, 2013). I området Vittangi-Lannavaara-Masugnsbyn-Pajala-Kolari utgör grönstensområdena särskilt mineralrika enheter med flera typer av metalliska förekomster (järn, koppar, zink, bly, silver, guld) samt industrimineral (kalksten, dolomit, grafit, kvarts/kvartsit). Dessa mineralrika grönstensområden utgör välavgränsade kluster i berggrunden uppträdande vid Vittangi, Lannavaara, Masugnsbyn och Pajala-Kolari, Figur 3-2. I denna studie har mineralfyndigheter inom dessa fem kluster sammanställts. Pajala-Kolari klustret är geologiskt egentligen ett och samma men har delats upp i ett på den svenska sidan (Pajala) och ett på den finska sidan (Kolari). De fyndigheter som uppträder inom studieområdet utgörs främst av skarnjärnmalmer, olika typer av sulfidförekomster, karbonatbergarter och grafitskiffrar. Av dessa är karbonatbergarter och grafitskiffrar stratiforma och förekommer som uthålliga inlagringar i berggrunden i vissa bestämda stratigrafiska positioner som vanligtvis kan följas miltals i berggrunden med likartad mäktighet och sammansättning. Skarnjärnmalmerna bildar stratabundna linser i några få stratigrafiska positioner och har oftast tydligt geologiska gränser men kan i vissa fall ha en relativt oregelbunden haltfördelning och mera haltkontrollerade gränser (t.ex. Tapuli). Några sulfidförekomster med stratiform karaktär är kända i området men flertalet har en orgelbunden karaktär med haltkontrollerade gränser. Till skillnad mot grafitskiffrar, karbonatbergarter och skarnjärnmalmer så är potentialen för nyfynd av sulfidförekomster troligen större då de inte är kopplade till vissa specifika delar av berggrunden och dessutom geofysiskt ger mindre tydliga geofysiska anomalier.

13 Figur 3-2. Urval av fyndighetskluster, presenterade på metallogenetisk karta, utsnitt över norra Norrbotten, nordöstra Lapland i Finland samt Narviksområdet i Norge. Valda fyndighetskluster för detta arbete har lagts in och stämmer i stort med FODD:s avgränsningar; Vittangi (FODD-id S038), Lannavaara (S039), Masugnsbyn (S036), Pajala (S034.1) samt Kolari (S034.2). Utlagd järnväg visar kortaste sträckan mellan Svappavaara och Kaunisvaaraområdet. Källa: Fennoscandian Ore Deposit Database (FODD), 2013 & GeoVista, 2013. Förutsättningarna för utökade tillgångar är därför väsentligt skilda för de olika typerna av fyndigheterna. För grafitskiffrar och karbonatbergarter behövs relativt små insatser av i första hand diamantborrning för att kraftigt utöka t då de kända fyndigheterna med mycket stor sannolikhet har en betydande längdutsträckning. Grafitskiffrarnas position är dessutom mestadels väl känd genom elektromagnetiska flyg- och markmätningar och deras goda elektriska ledningsförmåga. Genom att skarnjärnmalmerna innehåller betydande magnetithalter är dessa också geofysiskt lätt påvisbara och i de flesta fall är de starkaste magnetiska anomalierna undersökta med diamantborrning. Ett visst tillskott av kan förväntas genom kompletterande borrning i mer låghaltiga eller tunnare perifera delar då fyndigheterna inte alltid är avgränsade i strykningsriktningen. Vanligtvis är de kända fyndigheterna inte heller avgränsade mot djupet och i många fall är malmbredderna oförändrade i de djupast påborrade delarna. Då hematit inte är känt i denna typ av järnmalm bör möjligheten att finna ekonomiska hematitfyndigheter vara tämligen låg. Den enda kända fyndigheten med mer betydande hematitinnehåll är Teltaja, klassificerad som en apatitjärnmalm och det enda kända exemplet av denna malmtyp inom nordöstra

14 Norrbotten. Ett flertal mindre kraftiga magnetanomalier har påvisats genom flygmagnetiska mätningar och för flera av dessa saknas geologisk information. Vid närmare undersökning kan möjligen någon av dessa visa sig vara magnetitförekomster med tillräckliga järnhalter för att kunna utgöra ekonomiska förekomster vid gynnsamma brytningsförhållanden. Beträffande sulfidförekomster så är inga ekonomiska fyndigheter kända i området. Däremot finns ett flertal smärre förekomster av varierande karaktär påträffade. Förutsättningarna för nyfynd bedöms som relativt goda då tidigare prospekteringsinsatser varit rätt begränsade och de geofysiska signaturerna inte alltid är särskilt markanta. Potentialen bedöms som högst för låghaltiga koppar-(guld) fyndigheter och prospektering efter fyndigheter av IOCG-typ har bedrivits av flera företag vilket illustrerar områdets potential. I det följande beskrivs de olika fyndighetsklustren mer i detalj med avseende på varje enskild fyndighet, Figur 3-3 och Tabell i bilaga 1. Det bör påpekas att objekten utgör ett urval baserat på nuvarande kännedom och att ingående parametrar grundas på bedömningar och delvis antaganden. I slutändan måste förstås varje fyndighet enskilt bedömas utifrån sina unika geologiska, mineralogiska, kemiska och processtekniska egenskaper samt marknadsförutsättningar genomföras vid det aktuella tillfället för beslut om utvinning. I tabellen i bilaga 1 har fyndigheterna delats in i fem huvudgrupper; järn- och sulfidförekomster (inklusive Au) samt karbonatstenar, grafit och övriga förekomster (kvartsit och täljsten). I vissa fall har nya, ännu oupptäckta sulfidförekomster antagits då omfattande prospektering efter sådana pågår i området. Dessa har då ansatts en koordinat i respektive klusters centrum. I övrigt har koordinater tagits från använda databaser och anges i tabellen i RT90 2.5 gon V 0:-15. Läget för förekomsterna redovisas i Figur 3-3 samt Figur 3-4 till 3-8. I tabellen ges uppgifter om mineraltillgångar och reserver som tillsammans med historiskt beräknade tillgångar ger kända av råmalm. Utifrån kännedom om förekomsterna görs också en uppskattning av den totala mineralpotentialen. Beroende av fyndighetstyp används endera kända eller antagna malmhalter eller utbyten. För järnförekomster ligger halten Fe på mellan 22 55 vikt-%, för sulfidförekomster 0.3 1.0 % Cu och 5 7 % Zn+Pb kombinerat samt för grafitförekomster mellan 8 49 %. Utbyten på dolomit och kalksten antas vara 100 % medan utbytet på täljsten är ansatt till 50 %.

15 Figur 3-3. Klusterindelning för studien, med enskilda fyndigheter inlagda. För detaljer se vidare Figur 3-4 till 3-8 samt bilaga 1 Utlagd järnväg visar kortaste sträckan mellan Svappavaara och Kaunisvaaraområdet. Källa: GeoVista, 2013. Med kända och potentiella av råmalm och kända eller antagna halter och utbyten kan mängden produkter att transportera beräknas. Här antas 68 % Fe i slig, 25 % Cu i slig, 70 % Zn+Pb i slig samt 50 % utbyte av täljsten och 100 % utbyte av karbonatstenar och kvartsit (dock i olika kvaliteter). Uppgifterna för varje enskild förekomst finns listad i tabellen i bilaga 1. Summeringar av uppgifter fördelat på fyndighetstyper och kluster finns redovisade i Tabell 3-1 till 3-5 samt i Tabell 4-1.

16 Kluster 1 - Vittangi Vittangiområdets berggrund domineras av grönstenar och i dessa förekommer en uthållig inlagring av rik grafitskiffer samt ett flertal förekomster av skarnjärnmalm. Magnetitförekomster med delvis rätt höga halter av titan och vanadin är dessutom knutna till lagergångar av gabbro inom grönstenarnas undre delar. Mindre förekomster av karbonatbergarter är även kända liksom mestadels tämligen obetydliga sulfidförekomster. Skarnjärnmalmerna förekommer spridda i framförallt de västra delarna av Vittangiområdet och är kända genom flygmagnetiska mätningar, markgeofysiska mätningar och begränsade insatser av diamantborrning. Flertalet förekomster är endast undersökta med enstaka borrhål och beräknade halter och är därför rätt osäkra. Baserat på de geofysiska mätningarna tycks dock förekomsterna mestadels vara relativ begränsade till sin längdutsträckning och ibland uppdelade i ett flertal mindre linser (t.ex. Svanbolandet). I flera av förekomsterna finns påtagligt förhöjda kopparhalter i malmerna eller deras närmaste sidoberg (t.ex. Svanbolandet, Tervaskoski, Kuusi Nunasvaara). Genom kompletterande borrningsinsatser kan t i flera förekomster troligen utökas en del men potentialen för mer betydande nyfynd i ytnära lägen bedöms som begränsade. En järnmalmsförekomst av helt annan karaktär har undersökts med ett begränsat antal borrhål av LKAB på 1980-talet. Den utgörs av titan- och vanadinrik magnetit som förekommer som rik impregnation i en gabbroid lagergång. Den mest intressanta metallen var vanadin som förekom i halter runt 1% i magnetiten. Då lagergångarna förekommer som långsträckta inlagringar i grönstenarna på flera platser så kan t av denna malmtyp vara betydande om den visar sig ha ekonomisk potential. Under prospekteringsarbeten i samband med SGU s järmalmsinventering påträffades även en del sulfidförekomster. De enda som undersökt närmare är Kiskamavaara och Östra Äijäjärvi. Kiskamavaara är beräknad att innehålla 3.42 Mt med 0.37% Cu och 0.1% Co och utgör en subekonomisk förekomst som kan få ökat ekonomiskt intresse om ytterligare undersökningar kan påvisa större eller bättre halter av Cu och Co eller ekonomiska halter av Au. Fyndigheten kan även få ökat intresse om andra ekonomiska fyndigheter påträffas i området. Flera fyndigheter i området skulle kunna ge underlag till byggandet av ett anrikningsverk vilket då kan sänka kravet på malmvärde i de enskilda fyndigheterna. Östra Äijäjärvi är beräknad att innehålla 0.38 Mt med 0.68% Cu med en cut-off på 0.35% Cu eller 0.12 Mt med 1.16% Cu med en cut-off på 0.7% Cu. Andra påträffade sulfidförekomster har endast undersökts i mycket begränsad omfattning och befintlig information visar ingen större potential. Situationen kan dock förändras vid ytterligare undersökningsarbeten och förutsättningarna för nyfynd bedöms även som relativt goda baserat på de geologiska förhållandena och förekomsten av oförklarade malmblock. Grafitskiffrarna i Vittangiområdet har undersökt i flera omgångar de senaste hundra åren med grävda diken och geofysiska markmätningar. Den bäst undersöka delen benämns Nunasvaara Statsgruvefält där LKAB utförde diamantborrning och även en mindre provbrytning på 1980-talet. Syftet var då att undersöka förekomsten som möjligt bränsle till värmeverket i Kiruna. Denna förekomst är föremål för förnyade

17 undersökning av Talga Resources Ltd med avsikt att producera en grafitprodukt till industrimineralmarknaden. Grafithorisonten har genom flygelektriska mätningar en känd total längd på minst 15 km är inom denna utsträckning mestadels mycket dåligt känd till mäktighet och grafithalt på grund av endast begränsade undersökningsarbeten. Mestadels har troligen grafiten en finkornig karaktär vilket medför problem med att producera en produkt (flaky graphite) av hög kvalitet. Figur 3-4. Kluster Vittangi med objekt på förenklad berggrund från FODD Berggrundsgeologisk karta som bakgrund. Grå färg motsvarar ytbergarter, beige färg intrusiva bergarter och ljusgrå färg arkäiska bergarter. Utlagd järnväg visar kortaste sträckan mellan Svappavaara och Kaunisvaaraområdet. Källa: GeoVista, 2013. Tabell 3-1. Kluster Vittangi - sammanställning, se även Tabell 4-1. Råmalm [Mton] Produkter [Mton] Kända Kända och Potentiella Kända Kända och Potentiella Totalt järn 110.3 186 62.3 103 Totalt sulfider 3.8 56 0.1 2 Totalt karbonater 0.0 0 0.0 0 Totalt grafit 7.6 31 1.9 9 Totalt övrigt 0.0 0 0.0 0 Totalt alla material Vittangi 121.7 272 64.2 114

18 Karbonatbergarter förekommer som delvis rätt mäktiga inlagringar på flera platser inom grönstenarna men i de kända delarna (naturliga blottningar och ett fåtal borrhål) så uppvisar de en mestadels rätt hög halt av föroreningar. Inga större förekomster av rena kalcitiska eller dolomitiska karbonatbergarter är ännu påträffade och potentialen för fynd av ekonomiskt intressanta karbonatförekomster bedöms därmed som rätt begränsade. Kluster 2 - Lannavaara I Lannavaaraområdet domineras berggrunden av grönstenar men det förekommer även porfyrer och kvartsiter som överlagrar grönstenarna. Flertalet kända mineralförekomster uppträder i grönstenarna och utgörs av järnmalmer av lite olika karaktär, en subekonomisk Zn-Pb förekomst, betydande dolomitförekomster, grafitförekomster och några smärre Cu-Au förekomster. Järnmalmerna är huvudsakligen av skarn-typ och bildar stratabundna linser med delvis betydande längdutsträckning (t.ex. Paljasjärvi). Förutom markgeofysiska undersökningar har fyndigheterna bara undersökts med enstaka borrhål och i vissa fall saknas nästan helt geologisk information (t.ex. Kallojärvi). Ytterligare borrningsinsatser kan förmodligen ge upphov till rätt betydande tillskott av. Teltaja har en annorlunda karaktär och består delvis av hematit. Liksom de andra påborrade fyndigheterna är den öppen mot djupet. Huornaisenvuoma är en stratiform sulfidförekomst som är undersökt med rätt omfattande borrningsinsatser och är beräknad att innehålla 0.564 Mt med 4.8% Zn, 1.7% Pb, 0.2% Cu och 12 ppm Ag. Andra påträffade sulfidförekomster är obetydliga och dominerade av Cu eller Au och endast kända genom enstaka borrhål eller fynd i häll. Det kan inte uteslutas att ytterligare prospektering kan leda till ökad ekonomisk potential genom bättre halter och/eller större. Förutsättningarna för nyfynd får även betraktas som relativt goda baserat på de geologiska förhållandena och de hitintills begränsade prospekteringsinsatserna. En 100-200 m mäktig karbonatbergart förekommer som översta enhet inom grönstenarna och har en mycket stor längdutbredning som kan uppgå till ca 20 km. Den är känd genom borrhål vid Huornaisenvuoma och på några andra platser och har en huvudsakligen dolomitisk karaktär och delvis ganska hög renhet. Inga beräkningar är gjorda men mycket betydande tillgångar av dolomit kan förmodligen erhållas genom relativt begränsad prospektering. Fyndigheter av grafit är kända genom flygelektriska mätningar och ett fåtal borrhål samt i ett fall genom blottningar i häll. I några fall är halterna av grafit höga (26-31 % C) och genom ytterligare prospektering kan troligen rätt betydande vara möjligt att befästa. Information om kornstorlek på grafiten saknas i allmänhet varför en bedömning om möjligheten att producera högren grafit (flaky graphite) inte kan göras.

19 Figur 3-5. Kluster Lannavaara med objekt på förenklad berggrund. Grå färg motsvarar ytbergarter, beige färg intrusiva bergarter och ljusgrå färg arkäiska bergarter. Källa: GeoVista, 2013. Tabell 3-2. Kluster Lannavaara - sammanställning, se även Tabell 4-1. Råmalm [Mton] Produkter [Mton] Kända Kända och Potentiella Kända Kända och Potentiella Totalt järn 85.8 186 44.6 105 Totalt sulfider 0.6 53 0.1 2 Totalt karbonater 0.0 215 0.0 215 Totalt grafit 0.0 4 0.0 1 Totalt övrigt 0.0 0 0.0 0 Totalt alla material Lannavaara 86.4 458 44.7 323

20 Kluster 3 - Masugnsbyn Masugnsbyn är belägen i västra kanten av ett större grönstensområde som mot väster följs av överlagrande kvartsiter och glimmerskiffrar. Kända förekomster utgörs främst av skarnjärnmalmer, grafitskiffrar och dolomit i grönstenarnas stratigrafiskt övre delar. Grafitskiffer och mindre betydande karbonatförekomster uppträder även inom de sedimentära bergarterna väster om grönstenarna. Endast smärre sulfidmineraliseringar har påträffats och de utgörs av Cu-Au inom grönstenarna och Zn-Pb i de sedimentära bergarterna. Dessutom är en fyndighet av täljsten undersökt i Lautakoski sydost om Masugnsbyn och strax söder om klustret uppträder en troligen rätt betydande men dåligt undersökt kvartsitförekomst. Förutom betydande brytning av dolomit i Masugnsbyn har endast smärre mängder järnmalm brutits i Magnetgruvan under tiden 1645-1805 och 2000 ton grafit utvanns åren 1954-1958 i Nybrännan. En provbrytning av täljsten skedde 1966 i Lautakoski och av dolomit i Hietajokki 1998. Järnmalmen i Masugnsbyn upptäcktes 1642 och har genom senare undersökningar visats omfatta ett flertal malmlinser uppträdande i ett likartat stratigrafiskt läge norr om Magnetgruvan. SGU genomförde geofysiska markmätningar och diamantborrning åren 1967-1970 och påvisade genom dessa undersökningar ett totalt på 67.4 Mt och en järnhalt på ca 30%. Nyligen gjorda beräkningar av Talga Resources Ltd har utökat t till 87 Mt genom användandet av dessa gamla data, genom utökat beräkningsdjup och bättre modellering av kropparnas geometri. Alla de kända malmkropparna är öppna mot djupet och ytterligare tillskott kan förväntas genom kompletterande borrning. Det gäller särskilt malmlinserna i norr som bara är kända genom några få borrhål. Leppäjokki är ytterligare en skarnjärnmalm påträffad sydost om Masugnsbyn. Den är känd genom ett borrhål och även där kan det eventuellt vara möjligt att utöka t genom ytterligare undersökningar. Det är däremot inte sannolikt att påträffa helt nya och mer betydande ytnära förekomster av magnetitmalm i området. Baserat på känd information har ingen av de idag kända sulfidförekomsterna någon ekonomisk potential. De begränsade undersökningarna innebär dock att bättre halter och större inte kan uteslutas liksom möjligheten till nyfynd. Dolomitförekomsten i Masugnsbyn har producerat ca 4 Mt från ett dagbrott brutet av LKAB. Fyndigheten uppträder inom en förtjockad del av en karbonathorisont som utgör grönstenarnas översta del och som har en längdutsträckning på mer än 13 km. Söder om Masugnsbyn har denna horisont undersökts med borrning vid Hietajokki och där beräknats innehålla 7 Mt, samt norr om Masugnsbyn med ett borrhål. Genom gles uppborrning av karbonathorisonten mellan dessa tre lokaler torde mycket betydande n av dolomit kunna bekräftas. Även om endast mycket små mängder grafit har brutits i Masugnsbyområdet så har flera förekomster undersökts genom begränsade borrningsinsatser och visat sig hålla 13 till 33% C. Även om informationstätheten är låg kan utbredningen av grafitskifferhorisonterna följas genom flygelektriska mätningar och med gles kompletterande borrning kan, med stor sannolikhet, betydande påvisas. Information om kornstorlek på grafiten saknas i allmänhet varför en bedömning om möjligheten att producera högren grafit (flaky graphite) inte kan göras.

21 Kvartsitförekomsten Rissavaara har endast undersökts med gles provtagning men har bedömts kunna omfatta betydande med tämligen hög renhet (92-99 % SiO 2 ). Ytterligare detaljundersökningar behöver dock göras för att avgöra om fyndigheten har tillräckligt hög kvalitet för att vara ekonomiskt intressant. Relativt omfattande undersökningar har gjorts av täljstensförekomsten vid Lautakoski och en mindre provbrytning har dessutom skett. Fyndigheten är därför relativt väl känd och beräknad att innehålla 5 Mt täljsten. Ytterligare undersökningsarbeten kan troligen endast tillföra obetydligt till en eventuell dagbrottsbrytning. Möjligheten till exploatering är även något begränsad då fyndigheten är belägen vid stranden av Tärendöälven. Figur 3-6. Kluster Masugnsbyn med objekt på förenklad berggrund. Grå färg motsvarar ytbergarter och beige färg intrusiva bergarter. Utlagd järnväg visar kortaste sträckan mellan Svappavaara och Kaunisvaaraområdet. Observera att kvartsituppslaget Rissavaara i söder utgör en egen mindre cirkel för att som exempel beskriva potentialen för kvartsitfyndigheter i området. Källa: GeoVista, 2013.

22 Tabell 3-3. Kluster Masugnsbyn - sammanställning, se även Tabell 4-1. Råmalm [Mton] Produkter [Mton] Kända och Potentiella Kända och Potentiella Kända Kända Totalt järn 95,8 126 38,2 55 Totalt sulfider 0,0 53 0,0 2 Totalt karbonater 7,4 51 7,4 51 Totalt grafit 13,6 25 1,9 5 Totalt övrigt 5,0 56 2,5 53 Totalt alla material Masugnsbyn 121,8 311 50,1 166 Kluster 4 - Pajala I Pajalaområdet finns flera grönstensområden separerade av yngre vulkaniska (porfyrer) och sedimentära bergarter samt granitoider. Blottningsgraden är mestadels mycket låg och kännedomen om områdets geologi mera i detalj är därför begränsad. Flertalet av områdets järnmalmer påträffades i början av 1900-talet och de uppträder i grönstenarnas övre del. De flesta förekomsterna finns i Kaunisvaara området men även vid Käymäjärvi och vid Erkhekki. De är av skarntyp men även järnfattiga förekomster av kvartsbandad typ förekommer vid Käymäjärvi och Erkhekki. Inom grönstenarna har även delvis rika grafitskiffrar påträffats genom borrning och mäktiga dolomitiska kalkstenar med delvis ganska hög renhet bildar den stratigrafiskt översta enheten inom grönstenarna. Mer än tio förekomster av magnetitmalm är kända i Pajalaområdet och tre av dessa har nyligen undersökts mera i detalj av Northland Resources med ytterligare borrning och nya beräkningar av mineraltillgångar enligt JORC standard. För Tapuli (123.5 Mt) och Pellivuoma (95.2 Mt) har det resulterat i betydande ökningar av medan det för Stora Sahavaara (80.3 Mt) inte inneburit några större förändringar. Anledningen är att Tapuli och Pellivuoma är betydligt mera oregelbundna malmkroppar medan Stora Sahavaaara utgörs av en väldefinierad och linsformad kropp. Södra Sahavaara har beräknats innehålla 33.2 Mt. För övriga kända fyndigheter av järnmalm i området är graden av kännedom genom borrning oftast låg och fyndigheternas utbredning är till stor del baserad på geofysiska mätningar. Ytterligare borrning kan troligen i flera fall resultera i ökade och särskilt då för fyndigheter med oregelbunden karaktär. Sannolikheten för mer betydande nyfynd i ytnära positioner bedöms som tämligen låg men vid eventuell övergång till underjordsbrytning finns förmodligen förutsättningar för att hitta ytterligare malmtillskott i Kaunisvaarastråket. Ett flertal sulfidförekomster har påträffats i såväl grönstenar som porfyrer i Pajalaområdet men ingen av dem har föranlett mer än begränsade borrningsinsatser. De utgörs huvudsakligen av Cu-Au men även en fyndighet med Zn-Pb har påträffats. Med nuvarande höga metallpriser och utökad uppborrning kan det inte uteslutas att någon av dessa fyndigheter kan visa sig vara av ekonomiskt intresse. Dessutom bedöms

23 förutsättningarna för nyfynd av framförallt Cu-Au som relativt goda då tidigare prospekteringsinsatser är tämligen begränsade. Liksom i Tärendö och Lannavaara förekommer mäktiga karbonatbergarter med huvudsakligen dolomitisk sammansättning som översta enhet inom grönstenarna. Dessa är tidigare undersökta i viss omfattning och främst då genom provtagning i häll. I mindre omfattning förekommer information från borrhål vilka utförts i samband med prospektering av sulfid- och järnmalm. Mäktigheten är i vissa fall betydande (100-400 m vid Tapuli och Isokivenmaa) och tillgångar med tämligen hög renhet kan vara ansenliga men kräver kompletterande borrningsinsatser för att bekräfta detta. Förutom de redan kända förekomsterna finns goda förutsättningar för nyfynd då större delen av de långsträckta karbonathorisonterna är jordtäckta. Mindre och relativt fattiga grafitförekomster har varit kända en längre tid vid Huuki längs stranden av Muonioälven. I samband med prospekteringsarbeten utförda av LKAB på 1980-talet påträffades ett flertal relativt mäktiga och rika (12-32% C) grafitförekomster genom borrning på elektriska anomalier. Några av dessa undersöktes ytterligare på 1990-talet och visade på en viss ekonomisk potential där grova halt- och uppskattningar gjordes baserat på ett fåtal borrhål (Liviövaara och Lehtosölkä). Utbredningen är huvudsakligen känd genom flyg- och markgeofysiska mätningar och visar på en i flera fall betydande längdutsträckning och ytterligare borrning skulle troligen resultera i att rätt stora kan befästas. Några mer betydande nyfynd i ytnära positioner bedöms som mindre sannolika då hela området är täckt av flygelektriska mätningar och grafitskiffrarna är lätt påvisbara genom sin goda ledningsförmåga. Undersökningar av kornstorlek på grafiten har bara gjorts på några få fyndigheter men åtminstone Lehtosölkä bedöms kunna producera högren grafit (flaky graphite).

24 Figur 3-7. Kluster Pajala med objekt på förenklad berggrund. Grå färg motsvarar ytbergarter och beige färg intrusiva bergarter. Utlagd järnväg visar kortaste sträckan mellan Svappavaara och Kaunisvaaraområdet. Källa: GeoVista, 2013. Tabell 3-4. Kluster Pajala - sammanställning, se även Tabell 4-1. Råmalm [Mton] Produkter [Mton] Kända Kända och Potentiella Kända Kända och Potentiella Totalt järn 372.5 440 176.5 212 Totalt sulfider 0.0 66 0.0 3 Totalt karbonater 0.0 230 0.0 230 Totalt grafit 0.0 11 0.0 2 Totalt övrigt 0.0 0 0.0 0 Totalt alla material Pajala 372.5 747 176.5 447

25 Kluster 5 - Kolari Kolariområdets berggrund domineras av grönstenar och oftast kvartsitiska sedimentära bergarter. Dessutom förekommer granitiska till dioritiska intrusioner i rätt stor omfattning. Inom grönstenarna och särskilt då i närheten till intrusiva bergarter förekommer ett flertal järnmalmsförekomster varav några varit föremål för gruvbrytning (1974-1992) av Rautaruukki Oy och sedermera Outokumpu Oy. Förutom magnetitmalm producerades även en mindre mängd koppar och guld. Flera av de kända förekomsterna har nyligen undersökts ytterligare med borrning och förnyad uppskattning av mineraltillgångar enligt JORC standard har gjorts av Northland Resources. Det har resulterat i betydande tillskott i Hannukainen och Kuervitikko som nu är beräknade till 198 Mt respektive 45 Mt. Även flera av de andra kända förekomsterna kan förmodligen få tillskott av genom ytterligare borrning och förnyade uppskattning av mineraltillgångar och särskilt om det finns förutsättningar för underjordsbrytning då fyndigheterna i allmänhet är öppna mot djupet. Fyndigheter av Cu-Au är huvudsakligen kända i direkt anslutning till magnetitförekomsterna men även i något fall utan mer betydande inslag av järnoxider. Vid en exploatering av järnförekomsterna kommer därför Cu-Au att bli ett delvis ekonomiskt betydelsefullt tillskott till malmvärdet och förutom magnetseparering för att producera magnetitkoncentrat kommer även flotation att utföras för att tillvarata Cu-Au. Det innebär att kraven på halt och storlek av rena Cu-Au fyndigheter inte behöver vara så höga för att vara ekonomiskt intressanta då anläggningar för att processa denna typ av malm då redan kan finnas på plats. Det kan även föranleda en riktad prospekteringsinsats för att hitta nya Cu-Au fyndigheter och potentialen för detta får bedömas som tämligen god. Kalksten (marmor) har tidigare brutits i viss omfattning i Ruonoja norr om Huuki by och planer finns på att återuppta verksamheten av Nordkalk med en produktion av 0.4 Mt/år. Tillgångarna bedöms som mycket stora men volymer med hög renhet är något mer begränsade. Grafitskiffer förekommer på flera platser inom grönstenarna och deras utbredning är främst känd genom flygelektriska mätningar. Grafitskiffer med tämligen hög grafithalt finns bland annat vid Saaripudas norr om Kolari. Genom tämligen måttliga borrningsinsatser kan fyndigheternas eventuella ekonomiska betydelse klargöras.

26 Figur 3-8. Kluster Kolari med objekt på förenklad berggrund. Grå färg motsvarar ytbergarter och beige färg intrusiva bergarter. Utlagd järnväg visar kortaste sträckan mellan Svappavaara och Kaunisvaaraområdet. Källa: GeoVista, 2013. Tabell 3-5. Kluster Kolari - sammanställning, se även Tabell 4-1. Råmalm [Mton] Produkter [Mton] Kända Kända och Potentiella Kända Kända och Potentiella Totalt järn 284.8 355 130.1 165 Totalt sulfider 0.6 51 0.0 2 Totalt karbonater 0.0 100 0.0 100 Totalt grafit 0.0 0 0.0 0 Totalt övrigt 0.0 0 0.0 0 Totalt alla material Kolari 285.4 506 130.1 267

27 4 Slutsatser och rekommendationer En viktig aspekt vid en analys av resultatet i denna rapport är det heterogena underlaget. Kunskapen om en mineralfyndighet är betydligt större i ett långt gånget gruvprojekt än vad det är i ett tidigt skede av prospektering eller, rent av spekulativ, vid bedömningen av att fynd ska kunna ske i olika geologiska provinser, Figur 4-1. För att beskriva ett framtida scenario för utvecklingen av mineralråvaror inom Kaunisvaara Svappavaara området och dess påverkan på planering av infrastruktur, måste dock projekt i alla dessa faser belysas och bedömas. Slutsatserna i denna studie bygger alltså på såväl kända som potentiella mineralfyndigheter, med mycket varierande grad av kännedom om fyndigheterna. Figur 4-1. Beroende på stadiet av utveckling av ett prospekterings- eller gruvprojekt är en prognos över utvecklingen och därmed av förändrade transportbehov allt från möjlig till svår eller spekulativ. Källa: GeoVista, 2011. Det är också viktigt att klargöra att de fyndigheter som i denna studie benämns kända huvudsakligen utgörs av kategorin mineraltillgångar, en lägre grad av klassificering (GeoVista, 2011). Endast för järnmalmsfyndigheterna Tapuli och Sahavaara har ekonomisk utvärdering genomförts vilken krävs för att klassificeras som mineralreserv (ca 165 Mt). Det är ingen självklarhet att mineraltillgångar i regionen överförs till mineralreserver och därmed blir brytvärda. I Tabell 4-1 nedan sammanställs uppskattningar av ton råmalm samt vad dessa mineraltillgångar och mineraliseringar kan leda till i form av produkter att transportera från gruvområdena. Detta presenteras för vart och ett av de fem klustren (Vittangi, Lannavaara, Masugnsbyn, Pajala och Kolari), samt även totalt.