Tal Framtidens Gruv & mineral, 29 januari, (20 min) Mina damer och herrar

Transkript

1 1 (6) Tal Framtidens Gruv & mineral, 29 januari, (20 min) Mina damer och herrar Låt mig först få tacka för inbjudan till denna konferens. Det var med glädje som jag tackade ja till medverkan. Framtidsfrågorna kopplat till gruvnäringen intresserar mig mycket, och det av flera skäl. Jag återkommer till detta. Redan inledningsvis vill jag understryka gruvnäringens betydelse för den ekonomiska tillväxten i Sverige och i Norrbotten samt Västerbotten med flera gruvregioner. Vi behöver en stark ekonomisk tillväxt, det torde de allra flesta kunna skriva under på. Ekonomisk tillväxt är en förutsättning för välfärd i samhället. Jag tänker därför tala om just detta, men även nämna några av de utmaningar som följer av en expansiv gruvnäring samt om vad jag tror kan behövas för att möta dessa utmaningar. Norrbotten och Västerbotten är landets nordligaste län. Tillsammans utgör länen Sveriges största gruvregion. Jag säger inte detta för att slå oss för bröstet utan för att detta i sin tur skapar såväl möjligheter som problem, eller snarare utmaningar av olika slag. Dessa blir extra tydliga i en expansiv region som vår. Norrbotten är ett stort län 25 procent av Sveriges yta. Västerbotten är landets näst största län med en yta som motsvarar hela Danmark. I våra län bor det tillsammans drygt en halv miljon människor ( per ). Således lite drygt fem procent av landets befolkning. I dag är företagen LKAB, Northland Resources och Boliden AB verksamma i Norrbotten. Boliden AB med flera är även verksamma i Västerbotten. LKAB ensamt producerar över 90 procent av den järnmalm som bryts i Europa. Boliden AB, som driver Aitikgruvan i Gällivare, har en av de högsta LANDSHÖVDING POSTADRESS BESÖKSADRESS TELEFON TELEFAX E-POST LULEÅ Stationsgatan Sven-Erik.Osterberg@lansstyrelsen.se

2 2 (6) produktivitetsnivåerna i Europa, med en årlig produktion som kommer att nå 36 miljoner ton malm om några år. Malm som senare vidareförädlas vid Rönnskärsverken i Skellefteå. Fler gruvor är under planering, bland annat i Älvsbyns och Jokkmokks kommun. Vardera små kommuner. I Jokkmokks kommun bor cirka personer. Såväl Norrbotten som Västerbotten har i och för sig en lång, ja 100- årig, erfarenhet av gruvdrift, men aldrig tidigare i denna omfattning. Jag har sagt det förr men kan nämna det igen 2006 besökte jag Pajala, då i egenskap av ledamot i Riksdagen. Då var stämningen minst sagt låg, man riktigt kände av stagnationen, hopplösheten. Som ny landshövding i Norrbotten, nu i höstas, fick jag fira av den första salvan i Northlands gruva i Kaunisvaara, Pajala. Gruvan beräknas starta första leveranserna av magnetit redan under första kvartalet Att få detonera 157 ton sprängämnen det var en mycket stor upplevelse för mig! Men naturligtvis en ännu större upplevelse för kommunen som nu präglas av framtidstro! Gruvsatsningen innebär nya jobb och nya affärsmöjligheter, inte minst för små och medelstora företag i och kring kommunen men också för grannländerna. Så den här utvecklingen är positiv, minst sagt spännande, givet att vi kan hantera de utmaningar som gruvdriften kan ge upphov till. Vissa menar eller befarar att det hela kan vara över om år. Med all respekt, men jag gillar inte det sättet att resonera. Gruvorna är en viktig tillväxtfaktor, inte minst för mindre kommuner, men även för hela landet. Det kan vi aldrig bortse ifrån. Kirunagruvan har funnits betydligt längre än 30 år Jag och andra med mig är dock inte naiva. Vi kan inte blunda för de problem som kommer i gruvnäringens spår, inte minst för enskilda människor som kanske förlorar sin mark, sitt boende eller som inte längre kan utöva sin näring. Eller för miljön som kanske blir påverkad på ett sätt som kan bli svårt att återställa. Vad jag menar är att vi dock inte ska fastna enbart i dessa problem, många av dem kanske inte ens behöver bli verklighet. I stället ska vi så långt möjligt fokusera på lösningar, att möta utmaningarna. Det är bland annat mot bakgrund av de olika utmaningarna vi står inför som vi tillsammans med Västerbotten tagit fram ett utkast till en regional

3 3 (6) mineralstrategi. Dels som ett inspel till den nationella mineralstrategin, dels som ett stöd till vårt eget fortsatta regionala arbete. Strategin fokuserar, lite förenklat beskrivet, på: Samhällsutveckling - Hur kan vi skapa långsiktigt hållbara och attraktiva samhällen? Forskning och utbildning - Hur kan vi bidra till att säkra Sveriges roll som ledande forskningsnation inom området? Företagsutveckling - Hur kan vi bidra till att stärka vårt gruv- och mineralkluster och parallellt verka för en god samhällsutveckling i övrigt? Vi har ännu inte alla svar på de frågor vi ställer oss. De får växa fram efterhand. Men vi måste möta dem, vi måste ta hand om dessa frågor och det är min och andras mening att detta bäst görs i samverkan, i dialog, i samråd och samtal. För att så bra vi kan hitta gemensamma lösningar. Vår utkast till regionala mineralstrategi har, så här långt ska sägas, tagits fram dels utifrån fakta, dels utifrån intervjuer med en rad aktörer, dels utifrån dialogmöten och dels utifrån övrig upparbetad kunskap, know-how i våra län. Vi avvaktar nu den nationella mineralstrategin utifrån den kommer vi att färdigställa vår egen. Vi hoppas att vi i våra län ska kunna bidra till genomförandet av den nationella strategin på ett bra sätt. Vi ska göra vårt allra bästa för att bidra med vår kunskap och kompetens. Inledningsvis nämnde jag de framtidsfrågor vi står inför. Låt mig gå tillbaka till frågan om samhällsutveckling. För mig handlar den om en rad olika saker. Län som våra vill så långt som möjligt undvika att få fly-in fly out samhällen. Sådana samhällen genererar låga skatteintäkter och utan intäkter sämre samhällsservice. I Norrbotten har vi ett regionalt utvecklingsmål att inflyttningen ska uppgå till minst personer varje år. Idag ligger den på beräknat personer varav cirka utgörs av personer med utländsk bakgrund. Förutom den demografiska utmaningen i sig, det vill säga inflyttningen så konkurrerar vi med övriga landet, ja kanske med fler länder i

4 4 (6) Europa om kompetent arbetskraft. Vi jobbar förstås med frågan på olika sätt, inklusive företagens egna insatser men vi kommer att behöva göra mer. Fler måste gå samman och verka för en positiv utveckling med gemensamma krafter. Jag menar att Norrbotten ska vara ett län för alla mångfalden är A och O för en attraktiv region, ett attraktivt län. Det handlar inte enbart om att få arbetskraft, det handlar även om att mångfald i sig bygger bättre samhällen. Det gäller även områden som samhällsservice, bra boendemiljöer, fler bostäder, trygga samhällen och ett diversifierat, varierat näringsliv allt kan inte bygga på och därmed stå och falla med ett gruvföretag, en gruvbrytning. Våra län måste fortsätta att fokusera även på alternativa näringar som besöksnäring, biomedicin (Västerbotten), test- och övningsverksamhet, kulturella och kreativa näringar, Rymdverksamhet och inte minst miljöteknik med flera. En näring som i många fall direkt berörs av gruvexpansionen är rennäringen. Det är min och andra berördas absoluta uppfattning att vi ytterligare kan utveckla samverkan med rennäringen för att så långt möjligt hitta lösningar kopplade till dels markanvändningsfrågorna, dels övriga samhällsfrågor. Detta är inget man löser på ett enkelt sätt, men tillsammans måste vi försöka så gott vi kan. En hållbar samhällsutveckling innefattar förstås även en god miljö. I Norra Sverige har vi en rad olika så kallade riksintressen att ta hänsyn till. Områden med unika natur- eller kulturvärden för att ta ett exempel. För att skydda värdefulla miljöer har vi alltså en lagstiftning att förhålla oss till. Jag vet att det finns uppfattningar om Miljöbalken eller Plan- och bygglagen eller om annan lagstiftning. Ibland blandas kanske själva lagstiftningen ihop med tillämpningen av den samma, vad som är hönan och ägget har jag ännu ingen tydlig uppfattning om. Det jag vet är att vi måste förhålla oss till den gällande lagstiftningen och samtidigt försöka navigera oss fram dels i förhållande till lagar och regler, dels i förhållande till en rad olika intressefrågor, dels i förhållande till hos oss ofta små kommuners resurser för att hantera den här komplexiteten. Mot den här bakgrunden är det intressant att följa det utvecklingsarbete som pågår i vårt grannlän Västerbotten att identifiera flaskhalsar i miljöprövningsverksamheten. Detta görs utifrån ett systemtänk, en systemanalys och det är bra, för det kan svårligen vara en enskild myndighet eller några enskilda handläggare vid en

5 5 (6) myndighet som utgör en eventuell propp, en flaskhals i en komplex samhällsbyggnadsfråga. Ytterligare en samhällsutvecklingsfråga är infrastruktur. Det kan tyckas lite tjatigt men än en gång måste jag, och här gör jag mig även till talesman för även andra intressenter, påtala bristen på väl utbyggd och fungerande infrastruktur i Sveriges största gruvregion. Norrbotniabanan måste byggas. Inte enbart för gruvindustrin utan även för all annan godstrafik och för den delen även för att underlätta arbetspendling etc. Norrbotniabanan är en viktig del av hela Bottniska korridoren ner genom landet. Vägarna måste rustas för att klara den tunga trafiken, givet att den inte kan ske på järnväg. Jag och andra med mig menar att det ska ses som en utmaning, en möjlighet för hela landet att främja expansion i norra Sverige. Norrbotten ensamt gränsar mot två andra länder, Norge och Finland. Det senare utgör dessutom en öppning mot bland annat Ryssland. Potentialen för fortsatt god ekonomisk tillväxt och utveckling är alltså stor. Inom regionen finns starka forskningsmiljöer, inte minst vid länens universitet. Ett stort internationellt nätverk och en omfattande samverkan med näringslivet bidrar till att stärka denna forskningsmiljö. Regionens företag inom gruv- och metallurgi har ett väl etablerat forsknings- och utvecklingssamarbete med exempelvis Luleå tekniska universitet, LTU, som för övrigt brukar beskriva sitt arbete inom området: Från Hard Roch till Heavy Metal. Mycket av samarbetet sker inom de många centrumbildningar vid LTU som initierats tillsammans med industrin. Flera av dem har direkt eller indirekt koppling till gruvverksamhet och metallframställning, exempelvis Centrum för avancerad mineralteknik och metallurgi CAMM med flera. Dessutom är det mycket tillfredsställande att LTU har anförtrotts av Nordiska ministerrådet att vara en ledande partner i NordMin projektet med en total budget på 35 miljoner kronor för att samla in och analysera senaste kunskapen och utveckla bästa praxis för säkerställa ansvarsfull och hållbar gruvdrift i våra nordiska länder. Vidare bidrar våra universitet i Luleå och Umeå till ett allt mer utbrett internationellt samarbete, där frågor kopplat till EU:s råvaruförsörjning kan nämnas om ytterligare exempel. I sammanhanget vill jag särskilt betona den kompetens inom genusforskning som finns inom de bägge universiteten. Senare idag kommer ni att få höra mer om det. Vi

6 6 (6) har allt att tjäna på ytterligare samverkan med universiteten inom bland annat detta område. Våra län och därmed även gruvnäringen ska bygga på bra strukturer, bra möjligheter för både kvinnor och män att bidra till en god samhällsutveckling och/eller direkt i gruvnäringen. Som jag sa, Norrbotten ska vara ett län för alla. Och där kvinnor väljer att bo, där sker även tillväxt. Det övergripande målet för Barentssamarbetet är att är att genom folkligt utbyte och en kunskapsstyrd ekonomi skapa social och ekonomisk tillväxt samt en hållbar utveckling av regionens naturresurser. Visionen är att skapa ett attraktivt samhälle för alla som lockar investeringar, arbetskraft och kompetenser. I Barentssamarbete uppmärksammas även de problem och utmaningar som ursprungsbefolkningen i regionen står inför. För närvarande står Norrbotten för ordförandeskapet i Barents regionråd och regionkommitté. I egenskap av landshövding har jag äran att vara ordförande i rådet. Även inom Barentssamarbetet ser man, eller vi, potentialerna kopplat till gruv- och mineralområdet. Barentsregionen är en av Europas största region när det gäller naturresurser och energi. Här finns bland annat skog, här finns mineraler, här finns olika och här finns gas. Återigen låt oss bygga vidare på gruvnäringen som en tillväxtfaktor. God ekonomisk tillväxt är en förutsättning för en god välfärd, det får vi inte glömma bort. Avslutningsvis Norra Sverige har 100-årig erfarenhet av gruvnäring, dock aldrig tidigare i den omfattning vi nu ser. Detta innebär möjligheter. Men detta innebär också hårt och kanske delvis svårt arbete när det kommer till hantering av komplexa frågor som måste lösas. Trots detta menar jag att vår ledstjärna måste vara den som är konstruktiv, den som för oss framåt. Det är i den riktningen vi ska gå. Vi har redan stött på och kommer att fortsatt stöta på utmaningar som måste hanteras. Låt oss göra det tillsammans. Och låt oss bidra med vår kunskap, vår kompetens även till övriga delar av världen. Låt oss se gruvnäringen som en tillväxtfaktor som bygger välfärd för framtiden. Och slutligen: Varmt välkommen till norra Sverige, till Norrbotten och till Västerbotten. Besök oss eller ännu hellre flytta till oss. Ni kommer inte att bli besvikna! Tack