Göteborg den 9 januari 2013 Havs- och Vattenmyndigheten Box 11 930 404 39 Göteborg 1 / 10
havochvatten@havochvatten.se Ang. remiss, förslag till ändring av Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 2004:25) om resurstillträde och kontroll på fiskets område fångstbegränsning i räkfiske (dnr 3346-12) Sveriges Fiskares Riksförbund (SFR), som organiserar nästintill allt svenskt räkfiske (> 90 %), har mottagit ovan sagda remiss och beretts tillfälle att inkomma med synpunkter. Det är vår förhoppning att synpunkterna som återges nedan seriöst övervägs av myndigheten innan beslut fattas om förutsättningarna för räkfisket 2013 (trots den ytterst snäva tidsmarginalen). Inledningsvis önskar SFR uttrycka glädje över myndighetens ansats att skapa rättvisa, klara och tydliga regler och förutsättningar för räkfisket 2013. Förslaget innebär att en fångstbegränsning per kalendermånad införs i räkfisket, varvid de fiskare som i detta fiske tidigare använt artsorterande rist i betydande omfattning ges möjlighet att fiska något större kvantiteter. Tillträdet i NEZ i Nordsjön begränsas till dem som tidigare har 2 / 10
bedrivit fiske där. Det är riktigt att SFR har framfört önskemål till myndigheten att den ska ta över ansvaret för en fördelning av kvoterna på fartygsnivå, som en del av förberedelserna inför ett kommande utkastförbud, vilket först var aviserat till den 1 januari 2013, men som nu är vänta till den 1 januari 2014 i Skagerrak och senare i övriga havsområden. SFR har inte haft något ansvar för att fördela räkkvoten tidigare, utan så har skett i syfte att säkerställa bästa möjliga förutsättningar för det svenska räkfisket. SFR förordade initialt årsfångstbegränsningar i räkfisket, men då myndigheten tidigt i samtalen tydligt klargjorde att detta inte var en option är föreliggande förslag med månadsfångstbegränsningar resultatet. En ordning med årsfångstbegränsningar, baserat på historiskt fiske under referensperioden 2005-2010, hade enligt SFR varit mer rättvis och skapat förutsättningar i en progressiv anda i avvaktan på en ordning med utkastförbud och överlåtbarhet. Myndigheten skriver för övrigt helt riktigt att en fördelningsmodell som bygger på relativt korta ransoneringsperioder riskerar att öka utkastet genom att det sista tråldraget varje vecka kan innebära ett överskridande av fastställd ranson och eventuellt resultera i att den överskjutande kvantiteten då kastas överbord. SFR vill i detta perspektiv uttrycka beklagande över att månadsfångstbegränsningar inte införts i fiskfisket där bevekelsegrunderna är exakt desamma avseende minskad miljöbelastning, bättre ekonomi för fisket och minskat utkast som följdeffekt. Det svenska räkfisket och det räkfiske som bedrivs av andra länders fiskare i våra farvatten bedrivs mer eller mindre på samma sätt, men med ett betydande undantag. Den norska ordningen innehåller ett minimimått på räka och utkastförbud. Detta innebär att utkastförbudet i Norge tillåter utkast av sådan räka som inte kan användas till något. Det är märkligt att EU-fiskare ska kvotavräkna sådan räka, som norskt räkfiske slänger, trots utkastförbud. 3 / 10
Med avseende på indelningen i fartygsklasser borde den rimligen ha varit mer än tredelad. SFR förordade initialt en indelning i fyra klasser, vilket bättre hade speglat verkligheten. Nuvarande ordning innebär att vissa fiskelag kraftigt gynnas samtidigt som andra kraftigt missgynnas. Genom en indelning i en klass till hade dessa avvikelser kunnat minskats. En annan aspekt är nytillkomna med hög infiskning senare år, dessa missgynnas kraftigt; SFR kan inte anse detta vara riktigt. SFR vitsordar myndighetens bedömning att begränsa tillträdet till räkfiske i NEZ i Nordsjön till dem som traditionellt fiskat där. SFR avstyrker den föreslagna ristbonusen. Av remissen framgår inte hur många som uppfyller kravet om 75 %, vilket det borde ha gjort. En eventuell ristbonus bör endast tilldelas dem som fiskat med rist utanför trålgränsen, eftersom det endast är dessa fiskelag som frivilligt valt att använda rist. Att gynna dem som trålat efter räka innanför trålgränsen, med obligatoriskt risttvång, vilket myndigheten i andra sammanhang inte har varit positiv till även vad gäller trålfisket generellt, förefaller SFR märkligt. Även fiskelag som genom sitt val av fiskeplats valt att inte använda rist kan ha medverkat till att säkerställa ett långsiktigt hållbart fiske. Vad avser den föreslagna ändringen av 14:9 vitsordas densamma. Nyligen fälldes dock en fiskare av Göteborgs Tingsrätt (dom av den 7 december 2012 i mål nr B 10904-12) för att han förlitat sig på att bestämmelsen i 14:9 skulle tillämpas på det sätt som myndigheten nu säger att den tidigare har tillämpats och föreslår att den framöver ska tillämpats. Detta kan inte anses vara korrekt. 4 / 10
Kollektiv bestraffning förefaller SFR förkastligt. Varje person har att utifrån gällande regelverk ta ställning till sitt agerande och likaså ta ansvar för det. När myndigheten skriver att räkfisket kan komma att stoppas om myndigheten bedömer att uppgradering sker, trots att kvoten inte är fullt utnyttjad, är detta inte förenligt med svensk rättstradition. SFR ser fram emot en fungerande ordning för räkfisket 2014, med individuella årsfångstmöjligheter, baserade på historiskt fiske under referensperioden 2005 2010, som är överlåtbara. Specifika kommentarer till föreskriftsförslaget utöver vad som anförts ovan 14:6 Med avseende på vad som sägs sist i första stycket bör myndigheten klargöra tydligt vad som gäller i denna del, dvs. under vilka betingelser kan ett sådant tillgodoräknande ske. 5 / 10
Vad avser Nordsjön, NEZ, förefaller skrivningen i andra styckets sista mening vara felaktig. Inplaceringen i fartygsklass ska som huvudregel grundas på infiskningen under referensperioden även här och på samma sätt som vad gäller Skagerrak/Kattegatt. Det som får antas avses är att inplaceringen i fartygsklass för de räkfiskeföretag som påbörjat räkfiske i NEZ, Nordsjön under 2012 (2011?./. mer infiskning under 2011 alternativt 2012 än under referensperioden?) ska baseras på infiskningen 2012. Förslaget i denna del förefaller ej vara färdigt och en koppling till texten i fjärde stycket förefaller nödvändig. Fiske måste få tillåtas ske i både NEZ, Nordsjön och Skagerrak/Kattegatt under samma månad, dock inte samma fiskeresa varvid den lägre fångstbegränsningen bör gälla. Med dagens fiskerikontrolls resurser kan detta knappast innebära något problem. En risk av att inte tillåta att så kan ske är att kvoter blir kvar outnyttjade i NEZ, Nordsjön, vilket knappast kan anses gagna vare sig fiskets eller marknadens och konsumenternas intresse. SFR anser att det tydligt bör framgå vad som gäller vid omlastning i bestämmelserna. Regleringen bör utformas som så att det är det landande fartyget som kvotavräknas. En sådan skrivning möjliggör omlastning i de fall då ett fartyg får för mycket gentemot månadsbegränsningen och härigenom minimerar man också risken för utkast samtidigt som det är kostnadsbesparande. SFR anser att det är lämpligt att skapa ett forum där näringens representanter tillsammans med myndighetens månatligen kan diskutera nivåerna på fångstbegränsningarna. Detta är något som kommer att verka positivt för såväl näringen som myndigheten samt som kommer att säkerställa största möjliga lönsamhet i fisket utifrån det befintliga regelverket. Önskemålet har tidigare framförts och upprepas här. 6 / 10
Konsekvensutredningen (utöver vad som anförts ovan) Det är korrekt att den fördelningsmodell som nu förslås för 2013 måste ses över grundligt under 2013 inför införandet av ett utkastförbud den 1 januari 2014. Det är SFR:s förhoppning att myndighetens uppfattningar härom kvarstår oförändrade och att regeringen vidtar nödvändiga åtgärder för att säkerställa svenskt fiskes fortsatta konkurrenskraft, dvs. att ett system med överförbara individuella fångsträttigheter införs med verkan fr.o.m. den dag utkastförbudsordningen är i kraft. Det av stor betydelse för den svenska fiskeflottan att strukturen bibehålls motsvarande den som en historisk infiskning under referensperioden 2005 2010 ger vid handen. Allt schabloniserande riskerar företags existens och kan inte anses vara rättfärdigt. Att ange målsättningen med de nu föreslagna föreskrifterna vara att de som fiskat med rist i stor utsträckning tidigare ska få en bonus och att fisket av räka inte ska behöva stoppas under året förefaller SFR vara en felfokusering. Målsättningen måste vara att möjliggöra för svenska räkfiskeföretag att kunna fortleva och vara lönsamma ekonomiskt beaktande samtliga relevanta omständigheter. 7 / 10
När myndigheten skriver att regleringen i sig inte bedöms få några större kostnadsmässiga effekter är detta fel. Den omfördelning som sker genom den klassificering myndigheten sannolikt väljer att göra (tre klasser) kommer att vara av sådan karaktär att utkomstmöjlighete r omfördelas i betydande omfattning. Det finns exempel på fiskelag som gynnas med uppemot 1 500 % medan andra missgynnas mycket. Avslutande kommentarer Trots de brister som påtalas ovan välkomnar SFR att myndigheten fastställer ett regelverk som säkerställer ordning för 2013-års räkfiske. Ett bibehållande av den rådande ordningen har visat sig vara något som ej är möjligt, eftersom efterlevnaden inte är heltäckande och då en sådan icke-efterlevnad fortplantar sig i kåren. Det är vår förhoppning att våra synpunkter ovan kommer att övervägas seriöst inför den slutliga utformningen av regelverket för svenskt räkfiske 2013. Med vänlig hälsning 8 / 10
SVERIGES FISKARES RIKSFÖRBUND Henrik Svenberg Peter Olsson Förbundsordförande Västerhavskommittén Ordförande Demersala Mathias Ivarsson Bengt-Olof Eliasson Vice ordförande Demersala Demersala Västerhavskommittén Vice ordförande 9 / 10
Västerhavskommittén Fredrik Lindberg Ombudsman 10 / 10