Svenska Naturskyddsföreningens yttrande över Läkemedelsverkets rapport Miljöpåverkan från läkemedel samt kosmetiska och hygieniska produkter

Transkript

1 Svenska Naturskyddsföreningen Swedish Society for Nature Conservation Box 4625, SE Stockholm, Sweden Telefon: Telefax: Hemsida: Ert dnr S2004/5813/HS Vårt dnr 293/04 Till Socialdepartementet Stockholm Svenska Naturskyddsföreningens yttrande över Läkemedelsverkets rapport Miljöpåverkan från läkemedel samt kosmetiska och hygieniska produkter Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) lämnar följande yttrande över Läkemedelsverkets rapport Miljöpåverkan från läkemedel samt kosmetiska och hygieniska produkter, Dnr S2004/5813/HS Sammanfattning SNF anser att rapporten innehåller mycket värdefullt underlagsmaterial, men att Läkemedelsverkets slutsatser är felaktiga, vilket visar på verkets bristande kunskap om och förståelse för miljöproblem och miljöregler. att det är mycket oroande att användningen av läkemedel, kosmetiska och hygieniska produkter ständigt ökar, att kunskapsbristen om deras miljöeffekter är stor. Rester av läkemedel, kosmetiska och hygieniska produkter kan hittas i både mark och vatten samt påverkar vår miljö. Ytterligare kunskap och åtgärder behövs för att minska läkemedlens och de kosmetiska och hygieniska produkternas påverkan på vår miljö. att försiktighetsprincipen och produktvalsprincipen måste tillämpas och tydliggöras när det gäller läkemedel, kosmetiska och hygieniska produkter, att konsumenter, professionella inköpare m.fl. måste ges sådan information att de har möjlighet att välja läkemedel, kosmetiska och hygieniska produkter med mindre miljöpåverkan. att Läkemedelsverket skall kräva in den miljöinformation de är bemyndigade till. att frivilliga miljöklassificeringssystem ska stödjas. att ett nationellt offentligt register dit företagen måste lämna uppgifter om ingående ämnen, mängder, miljöeffekter m.m. i produkter skapas att regeringen och berörda myndigheter aktivt driver frågan i EU om väsentligt höjda krav på miljöinformation om läkemedel, hygieniska och kosmetiska produkter, bl.a. ett obligatoriskt miljöklassificieringssystem. Svenska Naturskyddsföreningen välkomnar initiativet att granska miljöeffekter från läkemedel samt kosmetiska och hygieniska produkter (KoH). Tyvärr har dock inte Läkemedelsverket förmått föreslå nödvändiga åtgärder för att minska miljöeffekterna från produkterna. Rapporten innehåller mycket värdefullt Postgiro Bankgiro Organisationsnummer Nr

2 underlagsmaterial, men vi anser att Läkemedelsverkets slutsatser är felaktiga, vilket visar på verkets bristande kunskap om och förståelse för miljöproblem och miljöregler.

3 Övergripande synpunkter Rapporten innehåller många exempel på läkemedel som förekommer i miljön, vilket är mycket allvarligt ur miljösynpunkt. Läkemedel designas för att vara biologiskt aktiva. När läkemedelssubstanser hittas i miljön finns en reell risk för att andra arter än människan också påverkas. Redan idag finns exempel på arter som påverkas av människors användning av läkemedel och kosmetiska och hygieniska produkter. Det är inte acceptabelt att den ansvariga myndigheten avstår från att föreslå kraftfulla insatser. SNF finner en brist i att olika metodik valts vid genomgångarna av läkemedel respektive kosmetiska och hygieniska produkter. För läkemedel har både förekomst i miljön och inneboende egenskaper granskats, för kosmetiska och hygieniska produkter har förekomst i miljön inte granskats. Vi beklagar också att Läkemedelsverket valt att titta enbart på högvolymämnen för KoH, då man samtidigt känt till att det bland ämnen som används i många produkter i låga halter finns ämnen med negativa miljöeffekter. Vi finner det också märkligt att färre ämnen granskats inom KoH-området trots att nästan tre gånger så många olika ämnen används i dessa produkter jämfört med läkemedelsområdet. Utredningen konstaterar att miljöstörande effekter inte kan uteslutas denna slutsats borde leda till att man i linje med försiktighetsprincipen föreslår att begränsningar eller andra riskbegränsande åtgärder ska vidtas mot dessa ämnen. Istället skriver Läkemedelsverket Denna granskning har inte givit sådana tydliga indikationer om ingrediensers skadliga effekt på miljön att det finns grund för att i dagsläget föreslå förbud eller begränsa användningen av något ämne. Vår uppfattning är att Läkemedelsverkets synsätt som legat till grund för slutsatserna är fel. I miljöbalken beskrivs t.ex. i samband med försiktighetsmått att dessa ska vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön, såvida orimliga kostnader inte uppstår (vilket vanligen inte alls är fallet). Formuleringen "så snart det finns skäl att anta" är ett uttryck för försiktighetsprincipen. Utgångspunkten är alltså att myndigheter och andra ska agera utan exakta vetenskapliga bevis för att någonting är farligt eller orsakar en bestämd skada på människors hälsa och miljön. I linje med detta bör de inneboende egenskaperna ligga till grund vid bedömning av tänkbara miljöeffekter, och om uppgifter saknas ska ett ämne bedömas som farligt tills motsatsen bevisats. Det är allvarligt om Läkemedelsverket - som ansvarar för att minska miljöeffekter från läkemedel, kosmetiska och hygieniska produkter samt för att bidra till uppnående av miljömålet om en giftfri miljö inte har denna grundläggande utgångspunkt. Genom att titta på ett ämne i taget riskerar man dessutom att dra felaktiga slutsatser för ett enskilt ämne när det finns en kemisk cocktail runt omkring oss, även om man gör miljöriskbedömningar. Vi ser det som självklart att man inte ska invänta effekter i miljön innan man vidtar försiktighetsåtgärder. Vår uppfattning är att detta synsätt, som Läkemedelsverkets i mycket ger uttryck för, går tvärt emot synsättet bakom det nationella miljömålet Giftfri miljö, där en utgångspunkt är att halterna i miljön av naturfrämmande ämnen ska vara nära noll. I den bedömning som Kemikalieinspektionen gjort visar det sig att miljömålet kommer att vara mycket svårt att uppnå inom en generation. Vår uppfattning är att med föreslagna åtgärder kommer Läkemedelsverkets bidrag till att uppnå Giftfri miljö vara mycket litet. Detta är en klar brist, särskilt som miljömålet finns beskrivet i regeringsbeslutet som legat till grund för utredningen. Vi noterar dessutom att Läkemedelsverket inte förefaller ha beaktat miljömålet Giftfri miljö alls i utredningen. Detta berörs åtminstone inte i rapporten vilket man kunnat förvänta med anledning av att det fanns tydligt med i uppdragsbeskrivningen. Ett problem som ytligt berörs i utredningen är att vare sig läkemedel eller kosmetiska och hygieniska produkter räknas som kemikalier vad gäller klassificering och märkning. Denna särbehandling som beror på att olika direktiv reglerar kemiska produkter, läkemedel respektive kosmetiska och hygieniska produkter leder till att miljön utsätts för större risker än nödvändigt. Om samma lagstiftning vad gäller klassificering och märkning skulle appliceras på alla typer av produkter skulle konsumenten ha lättare att välja bort de mest miljö- och hälsoskadliga produkterna. Det är idag möjligt för en konsument att välja bort en kemisk produkt med miljöfarlighetssymbol. Vore samma produkt ett läkemedel eller en hygienisk produkt finns ingen information på förpackningen alls om

4 dess miljöfara. Vi föreslår därför att Sverige driver gemensam klassificering som ett krav i den föreslagna kemikaliepolitiken REACH. Framtida miljöklassificering av läkemedel Rapporten är mycket försiktig när den anger att i avvaktan på ett eventuellt europeiskt miljöklassificeringssystem kan ett frivilligt nationellt system införas. SNFs uppfattning är att man med denna skepsis och försiktighet minskar möjligheten att med hjälp av aktiva konsumenter (såväl förskrivare som privatpersoner) åstadkomma miljönytta. Detta går stick i stäv med den nyligen presenterade departementspromemorian från Jordbruksdepartementet Den framtida konsumentpolitiken, där konsumenters aktiva och påverkande roll lyfts fram som ett övergripande mål för välfärd och hållbar utveckling. Vidare har man i rapporten inte analyserat vilka effekter ett frivilligt miljöklassificeringssystem skulle kunna leda till. Vår erfarenhet av arbetet med Bra Miljöval-märkning av kemiska produkter visar att frivillig miljömärkning väsentligt påverkat innehållet i produkter. Undersökningen jämförde åren 1988 och 1996 och visade att: Den totala kemikaliemängden minskade med 15% 45% av innehållet byttes till bättre miljöanpassade ingredienser Bra Miljöval varit betydelsefull för förändringarna 50% av hushållskemikalierna var Bra Miljöval-märkta 1997 Totalt 90% av hushållskemikalierna var miljömärkta 1997 SNF förespråkar ett obligatoriskt system inom EU för miljöklassificering. SNF anser dock att det är nödvändigt att stödja frivilliga system för miljöklassificering från nationellt håll tills dess ett gemensamt EU-system finns på plats. Då kan man från statligt håll, trots att man inte har möjlighet att införa tvingande system, gynna frivilliga system som kan leda fram till stor miljönytta. SNF har med stort intresse tagit del av det frivilliga system som Stockholms Läns Landsting presenterat. Detta är ett initiativ som vi anser vara helt i rätt riktning. Mer riskbedömning Läkemedelsverket föreslår riskbedömning och miljöövervakning. SNF anser att detta otillräckligt. Vi har redan idag åtskilliga exempel på ämnen som kommer från kosmetika och läkemedel som kan hittas i miljön. Det kan dessutom finnas en fördröjning innan ämnen kan detekteras i naturen. Skadan kan då redan vara skedd när halterna i miljön är mätbara. Med miljömålet Giftfri miljö i beaktande är det därför helt otillräckligt att Läkemedelsverket inte föreslår en strängare lagstiftning. SNF ser dessutom inte hur Läkemedelsverket ska kunna genomföra de föreslagna riskbedömningarna om man inte samtidigt begär in sammansättning och årligen försålda volymer av läkemedel och kosmetiska och hygieniska produkter. Företag är i dagsläget väl medvetna om att den framtida kemikaliepolitiken som REACH skapar kommer att kräva mer kunskap om miljö- och hälsoeffekter. Det är därför vår övertygelse att det finns en kunskap och vilja hos framsynta företag att utveckla produkter som har minimal miljöpåverkan. De förslag som Läkemedelsverket kommer med förefaller mest gynna de minst progressiva företagen på miljöområdet. Detta gynnar vare sig konsumenter eller miljön. Ökad miljöhänsyn i lagstiftningen Läkemedelsverket har enligt SFS 1993:1283 möjlighet att ta in information om kemikalierna i kosmetiska och hygieniska produkter för att bedöma miljöriskerna. Detta har verket underlåtit med hänvisning till att det skulle kunna utgöra ett handelshinder. Läkemedelsverket har därmed satt miljön på undantag för att gynna företags lönsamhet, vilket inte är verkets uppgift. Att dessutom göra detta val grundat på lösa antaganden om eventuella handelshinder är ytterst tveksamt. I förslaget till ny norsk kosmetikalag föreslås ansvarigt departement få möjlighet att utfärda föreskrifter som förbjuder kosmetiska produkter som kan utgöra fara för miljöskada eller som innehåller en eller flera ingredienser som kan medföra fara för miljöskada. SNF anser att motsvarande typ av lagstiftning även borde införas i Sverige för att skydda miljön.

5 Sverige ses som ett föregångsland i Europa när det gäller lagstiftning mot miljöskadliga kemikalier. Det finns därför förväntningar på att Sverige ska driva en aktiv kemikaliepolitik på hemmaplan. Även inom EU väger miljö och hälsa tungt och kan vara ett skäl till nationellt strängare lagstiftning. Eftersom Läkemedelsverket redan idag har möjlighet att kräva in information om miljörisker så föreslår SNF att myndigheten börjar med det omgående. Läkemedelsverket skriver att kosmetikadirektivet bör utökas med miljöaspekter, men att Läkemedelsverket inte kunnat driva detta gentemot EU-kommissionen. SNF är helt säker på att det kommer att bli mycket enklare att driva denna fråga om Sverige går före och visar resultat från tillämpning i Sverige. Då skulle man kunna peka på hur marknaden utvecklats i Sverige med starkare regler. Ett steg i rätt riktning är att Sverige i den pågående REACH-processen kräver att KoH-produkter ska täckas in av REACH. Rätten att veta SNF delar helt Läkemedelsverkets uppfattning om att företagen måste lämna uppgifter om ingredienser och mängder. Vi är dock övertygade om att ett sådant register måste hanteras av en myndighet och vara offentligt tillgängligt. Konsumentens rätt att veta är en grundläggande del i Århuskonventionen som Sverige förmodas ratificera inom kort. I Norge har man, till följd av implementeringen av Århuskonventionen, en miljöinformationslag som säger att alla medborgare har rätt till upplysningar från offentliga myndigheter och enskilda företag om förhållanden som har betydelse för miljön. Lagen skall sätta medborgarna i bättre stånd att bidra till skyddet av miljön, skydda sig mot hälso- och miljöskador och påverka offentliga och enskilda beslutsfattare. SNF anser att Sverige skall införa en motsvarande lag och verka för att detta även genomförs i EU. Ett offentligt register för sammansättning och årligen försålda mängder av både läkemedel och kosmetiska och hygieniska produkter måste utvecklas snarast enligt vår uppfattning. Det är viktigt med hög grad av trovärdighet, öppenhet och insyn i ett sådant register, t.ex. måste konsumenters och det civila samhällets möjligheter att få tillgång till nödvändig information om innehåll av miljöfarliga ämnen säkras. Ett branschdrivet register kan enligt vår bedömning inte garantera konsumentens rätt att veta, utan det är uppenbart att informationen riskerar att styras av företagens bedömningar av vad som kan publiceras utan att störa kommersiella intressen. Utredningen pekar på stora kostnader och mycket arbete med att upprätta ett sådant register för kosmetiska och hygieniska produkter hos Läkemedelsverket. SNF är övertygad om att ett webbaserat register som tillverkarna kan skriva in uppgifterna i själva vore kostnadseffektivt. Det argument som personal på Läkemedelsverket muntligen framförde vid ett seminarium i december 2004, att många företag inte har kompetens att själva skriva in korrekta uppgifter i ett register förefaller underligt med tanke på att företagen samtidigt är ålagda att göra säkerhetsbedömningar av sina produkter. Finansieringen av registret bör givetvis läkemedelsföretagen stå för i enlighet med polluter pays principle. Under lång tid har Kemikalieinspektionen haft ett produktregister som enligt vår uppfattning fungerar långt bättre vad gäller information om produkters kemiska innehåll än Läkemedelsverkets register, dit endast produktnamn, produkttyp och uppgifter om företaget anmäls. Läkemedelsverket konstaterar i utredningen att det inte har kontroll över vilka kemikalier som används och i vilka mängder. Med ett register hade föreliggande utredning varit mycket enklare att genomföra och kanske hade även förslagen sett annorlunda ut. Man konstaterar att tidigare utredningars föreslag om att införa ett fullständigt register mött internationell kritik och därför dragits tillbaka Detta borde inte vara ett skäl till att inte inrätta ett register nu. Förutsättningarna för ett register med information om innehållet har förbättrats sedan 1990 eftersom ingredienserna i en produkt numera måste skrivas ut på förpackningen enligt kosmetikadirektivet. Sammansättningarna av produkter är därför inte längre företagshemligheter i samma utsträckning som när det förra förslaget lades fram. Sammansättningens karaktär av företagshemlighet användes då som ett argument mot det föreslagna registret För konsumenter skulle ett register hjälpa till att kunna få reda på vad olika produkter innehåller. När konsumenten står med produkten hemma i badrummet är det ofta för sent att välja bort den. Istället för att hänvisa till branschorganisationer och konsumenter som påtryckare borde Läkemedelsverket ta allmänhetens säkerhet och intressen på betydligt större allvar.

6 Stockholm den 22 mars 2005 Svenska Naturskyddsföreningen Mikael Karlsson ordförande Helena Norin Handläggare Bra Miljöval