Belting sångteknik eller modeord?

Belting sångteknik eller modeord? En studie om svenska sångpedagogers tankar kring och relation till belting Lina Häger Anna Palmér C-uppsats 2009:08 Handledare: Eva Georgii-Hemming Musikpedagogik I, avancerad nivå C-uppsatser vid Musikhögskolan, Örebro universitet

SAMMANFATTNING Titel: Belting sångteknik eller modeord? En studie om svenska sångpedagogers tankar om och relation till belting Engelsk titel: Belting vocal technique or fashion craze? Swedish song teachers attitudes towards belting Författare: Lina Häger & Anna Palmér Syftet med denna studie är att undersöka sångpedagogers relation till och användande av belting i sångundervisning på kulturskola, gymnasium och högskola. För att besvara det fastställda syftet skickades en enkätundersökning till verksamma sångpedagoger i Sverige. Slutligen deltog 159 sångpedagoger i studien. Det resultat som framkommit av sångpedagogernas svar och resonemang är att belting är ett komplext begrepp som det finns många olika tankar om, definitioner av och värderingar omkring. Det har också kommit fram att pedagogernas faktiska kunskap om belting hör nära samman med hur begreppet värderas och huruvida sakliga resonemang kring sångsättet kan föras. Det visar sig också finns ett behov av att blivande sångpedagoger får kunskap om belting under sin utbildning. Detta eftersom många sångpedagoger beskriver att det finns ett intresse från elevernas håll att lära sig detta sångsätt, samtidigt som det framkommer att många pedagoger inte känner sig rustade att möta dessa behov. Nyckelord: Musikpedagogik, sångundervisning, sångpedagog, belting, edge, afrosång, utbildning, fortbildning, begreppsförvirrning

INNEHÅLLSFÖRTECKNING FÖRORD... 1 INLEDNING... 2 BAKGRUND... 3 Att vara lärare... 3 Afrogenrens inträde i högre utbildning... 3 Afroamerikansk musik... 4 Centrala begrepp inom sång... 4 Belting... 7 Problemformulering... 13 Syfte... 13 Frågeställningar... 13 METOD... 14 Val av metod... 14 Kvantitativa metoder... 14 Pilotstudie... 15 Material... 15 Avgränsningar... 16 Etiska principer... 16 Undersökningen... 17 RESULTATPRESENTATION... 21 Inledning... 21 Bakgrundsfrågor... 21 Beltingrelaterade frågor... 28 Korsfiltreringar... 43 RESULTATANALYS... 47 Hur definierar och värderar sångpedagoger belting?... 47 Hur ser sångpedagogers erfarenhet och kunskap ut om belting?... 49 Hur vanligt är det att sångpedagoger lär ut belting?... 50 DISKUSSION... 53 Definitioner och begreppsförvirring... 53 Utbildning fortbildning utlärning av belting... 55 Belting i ett genusperspektiv... 56 Hur hänger allt ihop?... 56 Slutdiskussion... 57 KÄLLFÖRTECKNING... 59 BILAGA 1... 61

FÖRORD Inledningsvis vill vi tacka alla som har bidragit till att detta examensarbete kunde genomföras. Tack till er sångpedagoger som valde att genomföra vår enkätundersökning, ni har verkligen bidragit till att öka vår förståelse och till ett spännande resultat. Vi vill också rikta ett stort tack till vår handledare, Eva Georgii-Hemming, för vägledning präglad av uppmuntran och engagemang, som haft betydelse för slutresultatet av denna studie. 1

INLEDNING Denna uppsats har sin utgångspunkt i ett för oss stort gemensamt intresse, vilket är sångrösten och dess möjligheter. Både som sångelever och vfu-studenter har vi genom åren mött flera olika sångpedagoger. Dessa pedagoger har genom sin undervisning förmedlat olika värderingar i fråga om sångsätt och sound, vilka ibland skiljt sig markant åt. Detta har väckt en nyfikenhet hos oss att vidare utforska olika tekniker och uttryckssätt inom sång. Många gånger har vi upplevt våra röster som något definitivt i fråga om register och tonhöjd. Men i vårt utforskande av rösten och olika tekniker för att utveckla röster har vi stött på ett sångsätt som kallas för belting. Med hjälp av detta sångsätt har vi upptäckt att våra röster har mycket mer kapacitet än vad vi tidigare trott. Utifrån dessa erfarenheter har frågor uppstått kring vilka attityder och tankar sångpedagoger har i förhållande till detta sångsätt. Speciellt har vi funderat över hur pedagogens inställning till olika tekniker, sound och uttryck påverkar vad eleven får med sig i sin sångliga utveckling. Om en elev vill lära sig detta sångsätt, har då sångpedagoger kunskap att lära ut det? Dessa erfarenheter och funderingar är upphovet till föreliggande uppsats. 2

BAKGRUND Denna bakgrund syftar till att ge en teoretisk och historisk bakgrund till forskningsämnet belting. Av utrymmesskäl har vissa avgränsningar gjorts. Klassisk sångteknik nämns, men är inte i fokus och får därför ingen djupare genomgång. Skälet till det är främst att belting mest förekommer inom afroamerikanska genrer. Denna bakgrund innehåller heller inte några anatomiska bilder i form av struphuvud, stämband etc. Skälet till det är att studien främst syftar till att undersöka sångpedagogernas definitioner och värderingar av belting. Vi beskriver heller inte olika undervisningstraditioner, eftersom undersökningen inte inriktar sig på hur själva undervisningen går till, utan snarare hur sångpedagogers kunskap om begreppet ser ut, hur det värderas och hur vanligt det är att det lärs ut. Att vara lärare Läraryrket är ett komplext och mångfacetterat yrke. Som lärare ska hänsyn tas till en rad olika aspekter. Lärares arbete påverkas av yttre ramar, faktorer och ämnets egna villkor. I undervisningen ska praktiska förutsättningar och styrdokument balanseras mot elevernas bakgrund och ambitioner. En lärare förväntas ha goda ämneskunskaper och hitta vägar att överföra dessa till eleven, samtidigt ska läraren hjälpa eleven att själv hitta vägar till lärande. Eleven ska vara i fokus. Elevens kunskap, sätt att lära, dagsform och bakgrund påverkar hur läraren bör bemöta eleven. Förutom den interaktion som sker mellan lärare och elev, är det många andra relationer och förväntningar som läraren behöver ta hänsyn till. Föräldrar, kollegor, skolledning, läroplan och kursplaner ställer alla olika förväntningar på läraren. Dessutom ska läraren försöka hitta sin lärararroll, ett fungerande undervisningssätt och sin läraridentitet. Läraren bör även utveckla sin egen kunskap och hela tiden hålla sig uppdaterad inom både sitt ämnesområde och pedagogiken i stort. Kernell (2002) nämner att lärare bör ha en vilja att utveckla kunnandet och kompetensen inom yrket. Han talar även om att vilja och våga pröva nya vägar och innehåll. Egidius (2001) anser att nutidsmänniskan har stora möjligheter att utbilda och bilda sig hela livet och på det sättet kunna komplettera sina kunskaper och färdigheter. Att hålla sig uppdaterad gäller även de som är instrumental- eller sånglärare, Robert Schenk skriver: Liksom för andra lärare ligger det därutöver på vårt ansvar att hålla oss a jour med den pedagogiska och tekniska utvecklingen och att kunna möta elever ur skilda kulturer och med olika inlärningsförutsättningar (Schenk, 2000, s 26). Afrogenrens inträde i högre utbildning Mellan 1965-78 genomfördes två/tre större musikutredningar i Sverige: 1965 års musikutbildningskommitté (MUK) och organisationskommittén för högre musikutbildning (OMUS). OMUS-utredningen bestod av OMUS 1970-74 och OMUS 1974-78 (Olsson, 1993). Syftet var att undersöka musikens och musikutbildningens roll i skola och samhälle. Utredningarna var en del av den kulturdebatt som pågick i Sverige i början av 70-talet, då de institutionaliserade formerna för konstnärligt arbete kritiserades för att vara alltför snäva gällde genrer, kreativitet och pedagogik. Som en följd av debatten startades på försök en ny högre musikutbildning, som fick namnet Särskild ämnesutbildning i musik. SÄMUS, som den kom att kallas, pågick mellan åren 1971-1978. Utbildningen öppnade för andra genrer än västerländsk konstmusik, vilken tidigare varit dominerande inom den högre musikutbildningen. Utbildningen ville även fokusera på det kreativa, egna skapandet och gjorde detta genom en mer experimentell pedagogik. Genrebreddningen och den nya 3

pedagogiken blev senare viktig i musiklärarutbildningen då denne reformerades 1978 (Olsson, 1993). I organisationskommitténs förslag uttrycktes den obalans som ansågs råda mellan musikutbildningens innehåll och musikutbudet i samhället. Enligt SOU var det europeisk musik från 1750-talet till 1900-talet, som dominerade repertoaren, och som var det självklara ansvarsområdet för musikhögskolorna (SOU 1976:33). Därför efterlystes istället en musikundervisning med större förankring i samhällets musikliv. OMUS (Organisationskommittén för högre musikutbildning) föreslog en breddning av den högre musikutbildningens innehåll. Breddningen skulle ske genom införandet av sex olika repertoarområden: 1. europeisk musik före 1750 (medeltid, renässans och barock) 2. europeisk musik 1750-1900 (vilket var det område som dominerade den högre musikutbildningen) 3. konstmusik efter 1900 ("nutida" musik, "framtidens" musik, experimentell musik av alla de slag), 4. afro-amerikansk tradition (kvantitativt dominerande i våra dagars Sverige. Hit hör alla former av jazz. och popmusik), 5. nordisk folkmusik (särskilt svensk musiktradition, spelmansmusik, vistradition, folkrörelsernas musik och nutida popmusik), 6. övriga etniska gruppers folk- och konstmusik (innefattar en mängd repertoarområden från olika kulturkretsar i världen) (SOU 1976:33) 1978 reformerades musiklärarutbildningen och både den nya pedagogiken och genrebreddningen, som förekom på Sämusutbildningen blev viktiga delar i den nya musiklärarutbildningen. Den musikpedagogik som blev grunden för den nya musiklärarutbildningen innefattade både tradition, i form av den historiska konservatorieundervisningen, och den nyare radikala kulturdebatten. Även om det öppnades upp mot samhällets musik, förekom fortfarande krav på att musiken måste ha en hög kvalitet för att få finnas med i undervisningen (Olsson, 1993). Afroamerikansk musik Afroamerikansk musik är benämningen på den musikform som uppstod i Syd-, Mellan och Nordamerika samt Västindien när afrikanska musikkulturer blandades med de lokala musiktraditionerna, på grund av att afrikaner togs dit som slavar. Det föddes flera olika former av afroamerikansk musik beroende på olika sociala, religiösa och kulturella sammanhang. Därefter har de olika musikformerna inom afroamerikansk musik utvecklats och spritts över världen. Vissa stildrag inom afroamerikansk musik finns idag inom nästan all populärmusik (Nationalencyklopedin, 1989). Till den afroamerikanska musiken hör stilar som blues, jazz, gospel, soul, pop och rock. Centrala begrepp inom sång Alla sångares instrument är rösten. Sång bildas med hjälp av andningsapparaten, stämbanden och mun- och näshålorna. Hur rösten låter påverkas av dessa fysiska förutsättningar och i vilken omfattning vi har erfarenhet av att sjunga. Sångaren influeras också av de olika röstideal och traditioner som ryms inom skilda genrer och subgenrer exempelvis folkliga, populärkulturella eller konstmusikaliska stilar samt den kultur inom vilken sångtraditionen finns. Att på ett djupgående sätt utreda de olika tekniker och begrepp som kan rymmas inom 4

respektive genrer eller sångpedagogisk tradition är omöjligt i en text av den här omfattningen. Detta avsnitt syftar därför främst till att på ett övergripande plan lyfta fram några centrala begrepp och definitioner. Afrosång I denna uppsats används begreppet afrosång. Utanför musikhögskolorna är termen inte självklar, men också inom den högre musikutbildningen diskuteras dess relevans. Vi har ändå valt att använda oss av ordet afrosång som en övergripande benämning och med den definition som citatet nedan beskriver. Beteckningen afroamerikansk musik ofta förkortat afro används fortfarande på de flesta musikhögskolor i Sverige som en något luddig beteckning på en mängd musikstilar så som jazz, soul, gospel, pop, rock och latin. Begreppet gäller inte bara musik som spelas av afroamerikaner, utan får förstås som all musik som på något vis anknyter till afroamerikanska traditioner (Hellström, 2004, s. 15). Register Vid sång används olika röstlägen. Traditionellt brukar rösten delas in i bröstregister och huvudregister. I djupare tonlägen används bröstregistret och då svänger hela stämbanden. Vid högre toner används huvudregistret, då svänger enbart stämbandens innerkanter. I klassisk skolning av rösten är ett mål att kunna byta mellan de olika röstlägena utan att det hörs. Det kallas för att egalisera stämman (Nordström, 1989). Sundberg (2001) nämner även termen mellanregister eller voix mixte, som är namn för kvinnoröstens mellersta del av omfånget. Sundberg anser att register inte bör förväxlas med begreppet tonhöjdsområde. Zangger Borch (2005) menar att register är en benämning på toner med samma slags klang och stämband som vibrerar i samma mönster. När det gäller register inom rock-, pop- och soulgenrerna, finns flera olika termer för de register som används inom sångpedagogik och metodik. Några benämningar för register som kan förekomma är: bröströst, modalregister, talröst, fullröstregister, halvröst, mixed voice, mixklang, head voice och huvudklang. Inom rock-, pop- och soulgenrerna, som hör till afrosångstilen, kan rösten tränas på olika sätt för att sångaren ska kunna uttrycka sig med rösten på det sätt han/hon vill. Bröstregistret kan tränas så att det kan utvidgas både uppåt och neråt. Liksom i klassisk sång förekommer egalisering även inom rock- pop- och soulgenrerna. Inom dessa genrer är det också vanligt med separering, som är en teknik där det istället görs tydliga och hörbara skillnader mellan de olika registren. Sadolin (2006) närmar sig röstens indelning i register från ett annat perspektiv. Hon menar, tvärtemot Sundberg, att ett register är uteslutande ett namn för ett särskilt tonområde och har inget att göra med röstens klang eller sångsättet (Sadolin, 2006, s. 64). En och samma ton kan exempelvis sjungas med olika klangfärger. Författaren menar vidare att talet om register är förvirrande och hon använder därför bara innebörden av ordet, som hon menar är tonhöjden. Istället för att namnge registren, namnger hon istället tonlägena. Fullregister/bröstregister kallas: det djupa läget. Mellanregister benämns mellanläget. Randregister eller huvudregister kallar hon det höga läget Sadolin menar även att alla ljud kan åstadkommas med hjälp av olika sångtekniker, som hon kallar funktioner. Hon delar in rösten i fyra olika funktioner efter hur mycket metallisk klang de innehåller. Metall är en karaktär på ljudet som låter kantig, hård eller rå. Namnen på Sadolins funktioner är: Neutral, 5

en ickemetallisk funktion, curbing, som är en halvmetallisk funktion, overdrive en helmetallisk funktion och belting, även den en helmetallisk funktion. Klangideal inom klassisk sång Inom den västerländska konstmusiken har sångstilen bel canto sedan lång tid tillbaka varit idealet (men finns flera stilar ). Bel canto stilen utformades under 1600-talet i Italien. Tonbildningen skulle vara perfekt och virtuos och klinga vackert och kultiverat (Nordström, 1989). Vad skiljer de klassiska klangidealen från soundidealen inom afro? I en studie av Susanne Kjellgren & Maria Werneskog (1998) intervjuas fyra sångpedagoger om vad som skiljer den klassiska sången från afrosång? Av de fyra menar alla att själva grundtekniken för sång är samma för alla genrer, men det som skiljer är de skilda klangideal som olika genrer har. Arbetet innehåller även en enkätundersökning bland sångpedagoger vid Sveriges musikhögskolor. Där löd en av frågorna: Är tekniken olika för olika genrer? På den frågan svarade 13 procent att det är samma teknik som används inom all sång. 63 procent svarade att grunden är densamma men stil, register, tonbildning, rytmik, frasering, klangideal och placering av klang skiljer sig åt mellan genrerna. 20 procent svarade att varje genre har sin egen teknik. Studiens slutsats blev att majoriteten av sångpedagogerna vid Sveriges musikhögskolor, anser att grunden för all sång är densamma, men att det finns specifika ideal inom varje genre. Sundin (1995) har nämnt skillnaderna mellan musiken i den Europeiska traditionen och den Afro-amerikanska traditionen, han framhåller i detta hänseende tonbildningen hos sångare. I den Europeiska traditionen är en ideal tonbildning önskvärd, medan tonbildningen inom den Afroamerikanska traditionen bör vara personlig. Klangideal inom pop, rock, soul och gospel (afrosång) Inom pop-, rock- och soulgenrerna är det viktigt för sångaren att hitta sitt eget, personliga och unika sound. Det som bestämmer vårt sound, alltså röstklangen, bestäms av våra fysiska förutsättningar (svalg, munhåla och näshåla) i kombination med sångarens musikaliska ideal (Zangger Borch, 2005). Ursprunget för rock-, pop- och soulgenrerna är oftast en blandning av det från den afroamerikanska traditionen rotade call & response och den engelska balladtraditionen. Från början var sången en förlängning av talet, vilket innebär att det är naturligt att inom dessa stilar använda talrösten som grund i sången och sedan experimentera med olika sound (Ibid). Precis som inom klassisk sång, rymmer afrosång flera olika uttryckssätt där varje genre har något som är kännetecknande för just den sångstilen. Några exempel: Pop sjungs ofta i ett bekvämt tonläge där knarr kan användas i början av fraserna. Rock kännetecknas ofta av sång i höga tonlägen, med högt lungtryck och dist som en effekt på sången. Soul är en genre där sångaren ofta använder hela sitt omfång med luftig ton, vibrato och lite nasal klang (Zangger Borch, 2005). Gospel kännetecknas av att det är mycket röst som används och hela kroppen ska vara med. Ofta pressas bröströsten upp till högt bröstklangsregister, men även huvudklangen används i lätta glittriga toner (Kullberg & Sjögren, 1994). 6

Effekter Inom de olika stilarna kan man ibland höra att sångare lägger till effekter på sin röst. Liksom gitarrljudet kan förvrängas via en förstärkare med effekter, kan en sångares röst förvrängas med hjälp av effekter som framställs i ansatsröret. Exempel på effekter kan vara: vibrato, growl, dist, rassel, skarvar, luftig klang, skrik, knarr och ornamenteringsteknik (Sadolin, 2006). Belting Det är svårt att svara på frågan om vad belting är. Det finns inget självklart och entydigt svar, istället tycks det finnas flera olika definitioner och åsikter om vad begreppet innebär. För studien har fyra författare valts ut, som på olika sätt beskriver belting. Daniel Zangger Borch är en sångpedagog som arbetar i Stockholm med sitt eget företag Voice Centre. Voice Centre coachar artister och sångare i sång inom populärmusikgenrerna. Zangger Borch är även forskare i rock-, pop- och soulröstens funktion. I sin bok Stora Sångguiden - vägen till din ultimata sångröst, som är en metodbok i sång, beskrivs belting relativt kortfattat. Cathrine Sadolin, som är verksam i Köpenhamn, beskriver hur hon bedriver forskning om tekniker inom alla sångstilar (Sadolin, 2006). Sadolin har utvecklat Komplett sångteknik, som är ett helt koncept som innefattar utbildning, workshops och en bok i sångteknik. I boken beskrivs belting och tekniken för sångsättet ingående. Jo Estill är från USA och har varit verksam som sångpedagog sedan 1970-talet. Estill har i och genom sin undervisning arbetat för att utveckla en användbar och givande sångmetod. Två drag är genomgående i hennes pedagogiska utvecklingsarbete. Dels att hon studerat rösten och dess funktion kopplat till olika stilar. Dels att hennes metoder främst bygger på workshops och seminarier. Idéerna är inte i särskilt hög grad dokumenterade i läroböcker eller på CD-skivor. Detta har försvårat vårt arbete. Utöver Internetkällor bygger informationen på Belting and classic voice quality: some physiological differences (Estill, 1988). Johan Sundberg är läkare och professor i musikakustik. Han har forskat om tal- och sångrösten i mer än 30 år. I hans bok Röstlära (2001), beskriver han sin egen och andras forskning. I boken redovisas studier, som med hjälp av datorer, fiberoptik och andra tekniska hjälpmedel visar vad som händer i kroppen när vi använder rösten. Dock nämns belting endast som en liten del i studien, eftersom det inte rör hans huvudsakliga forskning i någon större utsträckning. Texten som berör belting är en del av ett tillägg, som endast förekommer i den senaste upplagan av boken. Definitioner Zangger Borch (2005) menar att belting är ett uttryck för hög energisång. Ordet belting kommer från engelskans belt out på grund av att det sjungs starkt eller utropande. Det register som används är den övre delen av bröstregistret. Belting används inom pop, rock, soul och musikal. Exempel på artister som använder sig av belting är Celine Dion, Michael Bolton och Freddie Mercury. Belting definieras enligt Sadolin (2006) som att rusa iväg, arbeta energiskt, ropa, skrika och få ut något. Ljudet beskrivs som ljust och starkt och metalliskt, med kraftig ljudstyrka. Den metalliska klangen karaktäriseras av att vara kantig, hård och rå. Belting blir kraftigare och den skrikiga karaktären blir tydligare, ju högre toner som sjungs, men Sadolin menar ändå att belting går att sjunga på alla tonhöjder. Belting används inom många stilar till exempel heavy rock, gospel och powerful soul. Några exempel på sångare som använder sig av belting är: Anastacia, Chaka Khan, Steven Tyler och Jon Bon Jovi. Celine Dion, Aretha Franklin, Whitney Houston och Barbra Streisand använder sig av belting, speciellt i det höga läget. 7

Sadolin menar att det finns en viss skillnad i användandet av belting mellan män och kvinnor. Män kan använda sig av belting inom både afroamerikansk och klassisk sång. Dock poängterar Sadolin att det är mycket svårt och tekniskt avancerat, då den klassiska tekniken skiljer sig från beltingtekniken, exempelvis när det gäller struphuvudställningen. Exempel på manliga klassiska sångare som använder sig av belting är Luciano Pavarotti och Placido Domingo. Däremot skriver Sadolin att kvinnor använder INTE Belting inom klassisk sång (Sadolin, 2006, s.118). Dock förklarar hon inte om det beror på klangideal eller om har svårare än män att kunna kombinera teknikerna. Estill (1988) anser att belting är en röstkvalitet som kan höras i etnisk musik runt om i världen. Belting förekommer också i det vardagliga livet runt omkring oss: barn som leker, försäljare på marknader och små barn som ännu inte socialiserats in i att inte låta så mycket. Belting förekommer för det mesta på höga toner. I ett litet rum kan det vara svårt att acceptera det starka beltingljudet, men på en scen kommer det starka ljudet mer till sin rätt. Belting används ofta av rocksångare, som behöver höras över de förstärkta instrumenten. Även gospelsångare använder sig av belting i gudstjänsten. Belting förekommer också inom musikal. Soundet kännetecknas av att det låter starkt, ibland nasalt, brassigt, twangigt och skrikigt. Sundberg (2001) beskriver belting som stark sång i bröstregister i det tonhöjdsområde där operasångerskor använder mellanregister. Belting förekommer enligt Sundberg i musikaler. Beltingens karaktär är pressad och artikulationen är tydlig med långa konsonanter. Sundberg menar att de flesta sångerskor kan endast använda belting upp till tonhöjderna H4 eller C5 (ca 520 Hz) (Ibid). Dessa tonhöjdsbeteckningar är också kända som ettstrukna H/B och tvåstrukna C. Beltingens teknik Zangger Borch (2005) beskriver tekniken med hjälp av en övning (övning nr 37), som han kallar Belttest uh-oh. För att åstadkomma belting: andas in en liten luftmängd, känn dig rak i nacken och titta snett uppåt, för ihop stämbanden till ett inre fniss, utropa sedan uh-oh ganska stark, som om något är på väg att hända. Det som kännetecknar tekniken är högt lungtryck, högt tonläge och höjd struphuvudställning. Enligt Sadolin (2006) behöver all slags sång grunda sig på tre grundprinciper: öppet svalg, stöd och undvikande av framskjuten käke och spänningar i läpparna. För att kunna frambringa belting ska larynxtuben twangas, vilket innebär att stuplocket sänks ner så att utrymmet där ljudet kommer ut blir mindre och smalare. Karaktären på ljudet får då en skarpare, mer genomträngande och ilsken karaktär. Twang bidrar till starkare ljudstyrka. När sångaren har hittat twangen, ska den behållas och mungiporna spännas, struphuvudet höjas, tungan göras bred och mycket stöd etableras. Vid belting får det aldrig förekomma någon luft i stämman, vilket betyder att det inte får vara något läckage. Ett annat sätt att hitta belting är att härma olika ljud: spädbarnsgråt, en anka, skrocka som en gammal häxa eller härma ett dykande flygplan. Sadolin betonar vikten av att det som görs med rösten måste kännas bra. Om det gör ont är det en indikation på att sångaren gör fel. Belting kan sjungas på alla tonhöjder, men i höga lägen bör endast vokalerna E som i ser, Ä som i häst, Ä som i ärlig och Ö som i snö användas. Att utföra belting, enligt Estills metod (Nordström, 2006) skiljer sig från de övriga beskrivningarna av sångtekniken i hänseendet att Estill betonar att det krävs ett lutande 8

ringbrosk. Det lutande ringbrosket gör att det går att sjunga med tjocka stämläppar över hela registret. När ringbrosket är lutat, blir det möjligt för stämläpparna att ha en längre sluten fas. Detta beror på att ljudet bildas med ett högt subglottiskt tryck under den slutna delen av fasen, vilket leder till ljudvågor med hög amplitud (svängningsvidd). Andra kännetecken är: litet ansatsrör, högt struphuvud, hög tunga, sänkt epiglottis (struplock), muskelförankrat huvud och nacke, torso (muskel nedanför skulderbladen) förankring, bröstandning, en känsla av att luften står still. Hela registret kräver mycket energi och ett muskelarbete som kan förankra huvud, nacke och kropp. Belting är en sångteknik som är mycket fysiskt krävande. Sundberg (2001) hänvisar till en studie av en amerikansk sångerska, där hennes svalg observerades med hjälp av fiberoptik när hon sjöng på olika sätt: operastil, belting och en stil som låg mittemellan. När hon sjöng i belting var struphuvudställningen hög och svalget ihopsnört. När hon däremot sjöng opera var struphuvudställningen låg och svalget vidgat. Skadligt eller inte? Zangger Borch (2005) beskriver inga faror med det han kallar belting, men däremot när det gäller träningen av bröstregistret. Eftersom han anser att belting sjungs i övre delen av bröstregistret, behandlar vi istället de faror han ser i samband med träning av detta. Zangger Borch menar att en stor utmaning när det gäller träningen av bröstregistret på höga toner, är att sjunga utan onödig press på stämbanden. För att hitta bröströsten kan man ropa: Åhej, hallå, nej - i bekvämt tonläge. Han menar att detta är en bra övning för en del kvinnor, som kan ha svårt för att behålla tonen i bröstregistret och istället hoppar över till falsettregistret (huvudregistret) Ropet är en naturlig förstärkning av talrösten och ett bra sätt att hålla tonen i bröstregistret. Det är viktigt att använda kroppen som kraft och stöd och att tonen inte forceras. Vid övning på egen hand bör för högt tonläge undvikas i startskedet. När det gäller skaderisken i belting, är Sadolin (2006) noga med att påpeka att en felaktig teknik vid belting kan vara skadligt för rösten. Några saker som kan vara skadligt för rösten vid belting, är om sångaren sjunger med luft i stämman, förlorar larynxtubens twang, om beltingen sjungs för svagt och om sångaren väljer för mörk klang. Dessutom för att undvika ofrivilliga skarvar, måste stödet vara tillräckligt starkt i förhållande till det tonläge som sjungs. Och ju högre tonläge som sjungs, ska vokalerna vridas mot E (som i ser), Ä1 (som i häst), Ä2 (som i kär, ärlig) eller Ö (som i snö). Estill anser att belting kan vara farligt för rösten, precis som andra sångtekniker där det krävs hög intensitet. Men om beltingen utförs med en korrekt teknik finns det ingen risk (Nordström, 2006). Sundberg (2001) påstår att många experter anser belting vara skadligt för rösten. Vilka de experterna är framgår inte i boken. Han själv menar att om belting används hela tiden vid sång, så skadas ofta rösten. Om sångare istället använder belting endast på vissa toner i en sång, för att uttrycka en känsla, minskar risken för röstskador eller försvinner helt. Beltingens plats i populärmusikens sångideal Estill (1988) anser att belting ingår i populärmusikens uttryck och är här för att stanna. Därför menar hon att är det viktigt att lära sig vad det är och hur det utförs istället för att motarbeta sångsättet. För att kunna ha en professionell sångkarriär inom populärmusik, krävs det att sångaren behärskar belting (Ibid). Både Zangger Borch (2005) och Sadolin (2006) ger 9

exempel på artister som använder sig av belting i sin sångkarriär, vilket kan vara ett stöd för Estills påstående att belting ingår i populärmusikens uttryck. Översikt Definition Zangger Borch Sundberg Sadolin Estill Hög Stark sång i Rusa iväg, arbeta En mycket stark energisång bröst-register energiskt, ropa, röstkvalitet Karaktär Stark sång Pressad, intensiv Teknik/ register Förekomst Artister Skadligt? Bröstregistrets övre del, höjd struphuvudställning, högt lungtryck, högt tonläge Pop, rock, musikal Celine Dion, Freddie Mercury Nej, men undvik onödig press på stämbanden. Bröstregister upp till H4, C5 (kvinnoröster) Höjd struphuvudst ällning Musikal Om belting används hela tiden. skrika, få ut något Ljust, starkt, kraftig ljudstyrka, metall Twang (sänkt struplock) spända mungipor, högt struphuvud, bred tunga, mycket stöd, eller härma olika ljud ex dykande flygplan. Alla tonhöjder Heavy rock, gospel, powerful soul Celine Dion, Jon Bon Jovi, Anastacia, Aretha Franklin m fl Nej, inte om korrekt teknik används. Starkt, nasalt, brassigt, twangigt, skrikigt, stark distinkt och ljus klang. Starkt ljud. Lutande ringbrosk, litet ansatsrör, högt struphuvud, hög tunga, sänkt epiglottis, mycket energi, muskelarbete som förankrar huvud, nacke och kropp. Mycket fysiskt ansträngande sångteknik. Höga toner. Rock, gospel, musikal, etnisk musik, barn som leker, marknadsförsäljare, Liza Minelli, Ethel Merman, Barbra Streisand, Linda Ronstadt, Judy Garland Nej, inte om korrekt teknik används. Sammanfattning I genomgången av dessa fyra författare framkommer att belting är ett svårdefinierat och mångfacetterat begrepp, som rymmer olika uppfattningar, både vad det gäller dess karaktär, teknik och utförande samt om det är skadligt eller inte. Definitionerna hos de fyra forskarna/pedagogerna ger indikationer om att det rör sig om stark sång med mycket energi, även om definitionerna också skiljer sig åt på vissa punkter. Karaktären beskrivs på liknande sätt av alla fyra med beskrivningar som stark, intensiv, kraftig och distinkt ljudstyrka. De som sticker ut vad det gäller karaktärsbeskrivningarna är Sadolin och Estill, som benämner ljudet som metalliskt, ljust och twangigt. Estill och Sadolin ligger närmare varandra både när det gäller definitionen av belting och beskrivningen av tekniken. De har båda mer ingående beskrivningar av vad belting är och hur ljudet 10

frambringas på ett korrekt sätt. Zangger Borch och Sundberg har inte riktigt samma definition som de andra två och de går heller inte in lika utförligt på hur ljudet utförs. De punkter där Sadolins och Estills tekniker skiljer sig åt, är Estills betoning av det lutade ringbrosket som en viktig förutsättning för belting. Det lutade ringbrosket anser hon möjliggör tjocka stämläppar över hela registret, där sångaren annars skulle behöva byta till huvudregistret, då stämläpparna tunnas ut och enbart stämläpparnas kanter möts. Sadolin nämner inget om att ringbrosket behöver lutas. Sadolin däremot nämner twang som en förutsättning för belting och betonar vikten av ett öppet svalg. Betoningen av det öppna svalget står här i motsättning till Sundbergs beskrivning av tekniken, då han menar att svalget blir ihopsnört vid belting. (Fallet med den amerikanska sångerskan som sjöng i olika sångstilar) Det som förenar alla fyra forskare/pedagoger är att samtliga beskriver struphuvudställningen vid belting som hög. Däremot när det gäller register skiljer sig beskrivningarna återigen åt. Zangger Borch och Sundberg menar båda två att det register som används vid belting är bröstregistret, medan varken Sadolin eller Estill nämner bröstregistret. Sadolin beskriver tekniskt hur belting ska frambringas, men nämner ingenting om register, eftersom hon definierar register på ett annat sätt än vad Sundberg och Zangger Borch gör. I Belting and classic voice quality: some physiological differences, betonar Estill att belting inte är bröströst som pressas upp till högre toner. Hon beskriver tekniken som en annan och helt egen teknik. Ingen av dessa fyra forskare/pedagoger anser att belting absolut är skadligt för rösten. Sundberg är den som nämner att det kan vara skadligt, om sångsättet används hela tiden. Men om belting används vid vissa toner i en sång minskar risken, eller försvinner helt. Sadolin och Estill betonar vikten av en korrekt teknik för att utföra belting. Sadolin skriver mycket om att det måste kännas bra. Det får inte göra ont, då gör man fel, vilket gäller för alla de tekniker hon beskriver i sin bok. Zangger Borch nämner inget om risken för skador i belting, men däremot att det är viktigt att sjunga utan onödig press på stämbanden när man använder bröstregistret. Begreppsförvirring och kritik mellan författarna Ett citat från Sundberg hämtat från hans bok Röstlära (2001), visar vad han anser om Estills definition av belting: Det bör nämnas att den amerikanska sångpedagogen Jo Estill genomfört en lång serie undersökningar av de tonbildningstyper hon använder i sin speciella pedagogik. En av dessa typer kallar hon belting, men den skiljer sig från den gängse typen av belting genom att den kan användas också i fonationsfrekvensområdet 500 Hz (ungefär tonhöjden C5). (Sundberg, 2001, s. 260) Han anser alltså att Estills definition av belting skiljer sig från den gängse typen av belting. Han förklarar inte vidare vad den gängse typen innebär, men han antyder här att det finns olika definitioner av belting. Författaren till examensarbetet Belting - en kontroversiell sångteknik under debatt, Anna-Maria Nordstöm, tog kontakt med Sundberg via e-post och frågade vad han ansåg skiljde Estills definition av belting från andras: Jag skickade ett mail till honom för att ta reda på hur han anser att Estills definition av belting skiljer sig från andras. Han svarade att Jo Estill är en pedagog som har en speciell metodik som hon inte sticker under stol med. När hon talar om belting är det nog något som liknar belting men som inte är det på riktigt, åtminstone inte om man går efter hur belting definieras av andra (han preciserar inte vilka han hänvisar till). Sundberg skriver att han och många andra anser att belting 11

är när man kör modal/bröstregistret upp till högst C5 ca 520 Hz, inte högre. Estills variant av belting går däremot upp till 880Hz. Belting blir därför sång med högt subglottalt tryck och förmodligen med stark vokalisaktivitet, så registret blir modalt, stämbanden blir tjocka och slutenfasen lång (Sundberg, personlig kommunikation, 15 maj, 2006) (Nordström, 2006, s.29). Det här tyder på att vad en forskare/pedagog kan anse vara belting, kan anses inte vara belting av en annan forskare/pedagog. Zangger Borch berör även denna problematik när det gäller benämningar på olika tekniker och soundideal: Floran av redan kända ideal och tekniker är rik och benämningarna utgår mestadels från uttryck man kan associera till som lyssnare; allt ifrån growl som betyder morra till croon som betyder nynna. Ibland får en benämning en ny innebörd med tiden och utvecklas från ett uppfattat känslotillstånd till ett sångtekniskt inslag som exempelvis wail. Wail, som från början var en benämning på jämmer och klagande, betyder idag, åtminstone i Sverige, improviserade utsmyckningar; på engelska kallas bl. a. riffing eller turns. Eftersom metodik och pedagogik inom rock-, pop- och soulgenrerna är en relativt ny företeelse blir buden många på vilka benämningar som är riktiga och vilka metoder som bör användas. Även denna bok är ett försök att befästa teorier utifrån subjektiva upplevelser, men det är mycket som återstår, innan vi har enhetliga benämningar på soundmässiga uttryck (Zangger-Borch, 2005 s. 60). Ytterligare ett inlägg i begreppsförvirringen har hittats på Complete Vocal Institutes (Cathrine Sadolin) hemsida, där det står att beltingtermen i den nya upplagan av boken Komplett sångteknik, numera är utbytt och istället kallas för edge. Beltingtermen har ändrats på grund av den förvirring CVI anser uppstått bland sångare när det gäller begreppet belting, eftersom det kan ha flera olika betydelser: The term Belting' has now changed to Edge'. Belting' is a common word to describe loud singing, so earlier it was an obvious choice for the name of the full-metallic vocal mode. However, during the years we have seen many singers getting confused by the term Belting' because it is used with many different meanings. Some use the word Belting' for a Curbing sound, some for an Overdrive sound and some even use the term for a twanged Neutral sound. In order to prevent this confusion the term Belting' will therefore be avoided and replaced with the term Edge', which is used exclusively for the powerful and full-metallic sound. (http://www.completevocalinstitute.com, 2008-12-02) Medan Sundberg kritiserar Estill, kritiserar Zangger Borch istället Sadolin. Hans främsta invändning är att han anser hennes metoder vara ovetenskapliga och han är även tveksam till vissa av hennes metoder, som han anser har experimenterats fram. Han nämner dock att det säkert finns de som har haft nytta av Cathrines metodik, men han är kritisk till presentationen av henne som röstforskare (www.voicecentre.se, 2008-12-21). Zangger Borchs kritik är viktig, eftersom han angriper metodens trovärdighet. Däremot kan även beprövad erfarenhet leda fram till korrekta och givande idéer. I uppsatsen Vägen till en sångröst - en komparativ undersökning av två sångmetodiker i olika tidsepoker av Cecilia Liljeland, 2008 hittar vi ytterligare kritik av Sadolin: För övrigt skulle jag inte vilja beteckna hennes indelningar av rösten i funktioner som ett originalbidrag. Jo Estill har publicerat sina indelningar av rösten några år före Sadolin, ska tilläggas och de är snarlika Sadolins indelningar (se Compulsory Figures. NewYork: Estill Voice Training Systems, 1992). Men Estill kallar dem inte för funktioner utan för kvaliteter. Till skillnad från fysiologisk och teknisk synvinkel (Liljeland, 2008 s. 37). 12

Medan Uggla och Moberg noggrant anger sina källor finner man inte en enda hänvisning i Sadolins text. Inte vid ett enda tillfälle nämner hon sångteoretikern och sångpedagogen Jo Estill, trots att hon bygger stora delar av sin teori på henne (Liljeland, 2008 s.35). Författaren till denna uppsats påstår alltså här att Sadolins indelningar av rösten till stor del liknar de indelningar Estill gjort före Sadolin. Författaren går till och med så långt i sin kritik genom att säga att Sadolin bygger stora delar av sin teori på henne. En allvarlig kritik, eftersom det heller inte förekommer några referenser i boken Komplett sångteknik. Däremot finns en litteratur- och videoförteckning längst bak i boken, där Jo Estills Compulsory Figures från 1992, finns med. Problemformulering Bakgrunden visar att det finns en stor oenighet i hur begreppet belting definieras och hur tekniken för sångsättet beskrivs av några av de mest framstående författarna inom sång. Detta har fött ett intresse av att undersöka om oenigheten, och i så fall på vilket sätt, återspeglar sig hos verksamma sångpedagoger i Sverige. Det är också intressant att se om dessa synsätt i så fall påverkar huruvida belting förekommer i sångpedagogernas undervisning. Ur detta är vi intresserade av att se hur pedagogerna motiverar förekomsten eller avsaknaden av belting i undervisningen och vad de lägger för värde i belting som begrepp och som sångsätt. Studiens avsikt är med andra ord att reda ut vilka olika syner som finns på belting och få en förståelse för hur detta påverkar sångundervisningen. Syfte Syftet är att undersöka sångpedagogers relation till och användande av belting i sångundervisning på kulturskola, gymnasium och högskola. Frågeställningar - Hur definierar och värderar sångpedagoger belting? - Hur ser sångpedagogers erfarenhet och kunskap ut om belting? - Hur vanligt är det att sångpedagoger lär ut belting? 13

METOD Val av metod Uppsatsen handlar om huruvida belting används inom sångundervisning på kulturskola, gymnasium och högskola. Intentionen är med andra ord främst att ge en bred bild av förekomsten och kunna se detta i ett större nationellt sammanhang. Datainsamlingen har därför skett genom enkäter. Kvantitativa metoder Kvantitativa metoder har sin bakgrund i naturvetenskapen, men används även till viss del inom humanvetenskap. Att en metod är kvantitativ innebär att en större mängd data samlas in för att forskaren på så sätt ska kunna upptäcka generaliserbara mönster. Att generalisera innebär att resultaten kan gälla fler människor än de som har deltagit i undersökningen (Stukát, 2005). Kvantitativa metoder kritiseras emellanåt för att vara ytlig forskning, eftersom det inte är möjligt att gå på djupet. Forskaren har sällan möjlighet att ställa följdfrågor och diskutera djupare med respondenten. För denna studies syfte anses kvantitativ datainsamling ha många fördelar: forskaren når en stor mängd sångpedagoger med olika lång arbetserfarenhet, livserfarenhet och kunskap, från olika delar av landet och från olika institutioner. Enkät För studier med kvantitativ ansats finns flera möjliga tillvägagångssätt: standardiserade test, strukturerade enkäter eller intervjuer, observationer enligt särskilt registreringsschema, kontrollerade experiment (Stukát, 2005, s.31). Av dessa har vi valt enkät. Enkäten är ett bra verktyg för att inhämta svar på gemensamma frågor från många olika informanter. Enkäten har flera fördelar, till exempel att alla frågor formuleras likadant och kommer i samma ordning till alla deltagare. Den tenderar även vara mer objektiv än exempelvis intervju och observation eftersom forskaren inte är närvarande och kan påverka svaren genom kroppsspråk, tonfall eller i stunden formulerade frågor, det som också är kallat för intervjuareffekten (Stukát, 2005, s.43). Däremot är det inte möjligt att påstå att enkätstudier är fullständigt objektiva. Det är forskaren som formulerat frågorna i enkäten vilket inte enbart innebär att de ställda frågorna besvaras det innebär också att värderingar omedvetet kan färga frågeställningarna och därigenom påverka de svar som informanterna skriver. För att på bästa sätt motverka detta genomfördes en pilotstudie bland blivande sångpedagoger. Ett annat problem med enkäter är att de kan få ett stort bortfall, då människor inte anser sig ha tid att besvara dessa. I enkät kan man använda sig av olika typer av frågor. Dessa benämns som strukturerade frågor och ostrukturerade frågor. Frågor som har valbara svarsalternativ kallas strukturerade, medan ostrukturerade frågor är öppna och informanterna får besvara dem med egna ord. Vilken typ av frågor som ställs påverkar naturligtvis vilken typ av resultat som kan fås (Stukát, 2005). I enkäten blir språket, ordvalet och formuleringarna viktiga. Det skrivna i enkäten är forskarens enda sätt att berätta vad han eller hon vill ha svar på. Eftersom forskaren inte möter informanterna och kan tydliggöra frågorna blir förarbetet oerhört viktigt. Det krävs 14

medvetenhet och kritisk granskning för att välja ord och formuleringar som inte värderar utan som är rent sakliga. Det är även viktigt att använda ett språk och formuleringar som ej går att missuppfatta och att välja begrepp för det man vill undersöka. Pilotstudie När en skiss till enkätundersökning är utformad är det lämpligt att pröva den genom en pilotstudie. Innan enkäten sänds ut får några testpersoner genomföra den och lämna synpunkter på enkätens utformning. På så sätt blir det möjligt att justera frågor som är otydligt ställda, ta bort irrelevanta frågor och dessutom få en uppfattning om hur lång tid det tar att besvara enkäten. Testpersonerna bör inte vara alltför olika de informanter som sedan kommer få enkäten, då det är bra om de har liknande referensramar till det vi frågar om och de begrepp som används. I denna studie genomfördes en pilotstudie med tre testpersoner som alla är i den senare delen av musiklärarutbildningen. Två av dessa har sång som huvudämne, och en av dem har sång som tillvalt ämne. Denna pilotstudie hjälpte oss att korrigera frågor som var otydliga, komplettera med fler svarsalternativ, gav oss en uppfattning om hur lång tid enkäten skulle ta att genomföra samt belyste layout- och stavfel som därmed kunde rättas till. Material Våra informanter består av verksamma sångpedagoger inom kulturskola, gymnasium och musikhögskola. Informanterna är i vitt spridda åldrar och kommer från både stad och landsbygd. Alla deltagande undervisar i sång, vissa inom den afroamerikanska inriktningen och andra inom både den afroamerikanska och den klassiska inriktningen. Vi valde att rikta in oss på dessa utbildningsformer eftersom de är mest allmänna. Kulturskolan riktar sig till alla barn och ungdomar: Musik- och kulturskolorna är tillgängliga för barn och ungdomar oavsett mentala, fysiska, kulturella, sociala, geografiska eller ekonomiska förutsättningar. Inträdesprov finns ej. Skolorna förenar en bred basverksamhet med en mer yrkesförberedande verksamhet (SMOK, 2008, http://www.smok.se/about.asp). Kulturskolans lärare är intressanta då de flesta barn och ungdomar får sin första enskilda undervisning hos dem. Gymnasieskolan kan också ses som en av de mer allmänna skolformerna, då de flesta ungdomar mellan 16-19 år studerar där. På gymnasiet kan eleven välja den inriktning på studierna som matchar vederbörandes intresseområde, detta blir då en viktig skolform för de elever som vill utvecklas inom musik. Gymnasieskolan erbjuder gratis undervisning, vilket innebär att ekonomiska hinder inte står i vägen. Sångpedagogerna inom denna skolform är intressanta för att deras uppgift är att jobba med ett, hos eleven, redan befintligt intresse och hjälpa denne i sin musikaliska utveckling. Musikhögskolan kan ses som allmän för att det är den vanligaste skolformen för utbildandet av musiklärare och instrumentalpedagoger. Musikhögskolans lärare är intressanta eftersom de utbildar sångpedagoger som sedan kommer att arbeta vid t.ex. kulturskola och gymnasieskola. Det hade även varit intressant att sända undersökningen till pedagoger som undervisar i privat regi, på folkhögskola och inom studieförbund, men eftersom vi var tvungna att dra gränsen någonstans, ville vi fokusera på de ovan nämnda utbildningsformerna. 15

Valet av skolformer baseras även på vårt intresse för att undersöka om synen på och användandet av belting i undervisningen skiljer sig åt mellan dessa. Är det så att skolformerna står för olika sångideal eller olika syn på detta begrepp? Urval Vårt stora dilemma när vi började planera utskicket av vår enkät var hur vi skulle välja sångpedagoger på ett sätt som skulle ge en så objektiv och sanningsenlig bild som möjligt. Inför urvalet diskuterades för- och nackdelar med att medvetet välja pedagoger i skiftande åldrar och från olika geografiska platser i landet respektive att lotta fram en grupp informanter. Eftersom vi inte på förhand bestämt att materialet ska analyseras utifrån någon av dessa variabler, valde vi att försöka få tag på så många sångpedagoger som möjligt som undervisar helt eller delvis inom den afroamerikanska inriktningen. Inledningsvis sändes e- post till totalt 252 kultur- och musikskolor. Samtliga som finns registrerade hos SMOK, Sveriges Musik- och Kulturskoleråd. Dessutom kontaktades 121 gymnasium som har estetiskt program med musikinriktning, vilka hittades med hjälp av internetsajten www.gymnasieguiden.se. På sidan är det möjligt att söka efter gymnasieskolor utifrån särskilt program och inriktning. Dessutom har vi kontaktat alla Sveriges sex musikhögskolor. Kontakt har tagits med administrativ personal eller rektorer på skolorna, då vi bett om e- postadresser till deras sångpedagoger som undervisar helt eller delvis inom den afroamerikanska inriktningen. På vissa hemsidor kunde vi själva söka reda på sångpedagogens adress. Efter dessa efterforskningar sändes undersökningen till totalt 276 sångpedagoger inom de valda skolformerna. Avgränsningar För att undersökningen skulle bli praktiskt möjlig att bearbeta har vissa avgränsningar fått tas i bruk. Dessa gäller exempelvis det begrepp vi valt att undersöka, belting. Begreppet är relativt nytt, trots att sångsättet länge har använts. Det är ändå tänkbart att sångpedagoger benämner detta sångsätt på olika sätt eller inte alls. Trots detta har vi valt att använda belting som begrepp eftersom det är den vanligaste benämningen på detta sångsätt och det ordval som används i flera av de senaste årens sångteknik- och sångmetodikböcker. Det hade varit mycket intressant att för sångpedagogerna spela upp ljudfiler då sångsättet används och be dem definiera soundet själva. Det hade dock varit en praktisk omöjlighet och en annan undersökning med ett annat syfte. Etiska principer Inom vetenskaplig forskning är det viktigt att ta hänsyn till de forskningsetiska principerna. Dessa är principer är framtagna av Vetenskapsrådet för att ge normer för förhållandet mellan forskare och uppgiftslämnare. Det ger också en trygghet för den som ska medverka i undersökningen att veta hur uppgifterna kommer att användas och att man deltar anonymt. Vi har använt oss av de fyra huvudkraven i de forskningsetiska principerna (Vetenskapsrådet, Forskningsetiska principer): Informationskravet: Forskaren skall informera de av forskningen berörda om den aktuella forskningsuppgiftens syfte. 16

Samtyckeskravet: Deltagare i en undersökning har rätt att själva bestämma över sin medverkan. Konfidentialitetskravet: Uppgifter om alla i en undersökning ingående personer skall ges största möjliga konfidentialitet och personuppgifterna skall förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av dem. Nyttjandekravet: Uppgifter insamlade om enskilda personer får endast användas för forskningsändamål. Dessa principer fick informanterna information om i enkätbrevet. I enkätbrevet redogjordes för undersökningen och dess syfte, sångpedagogerna uppmuntrades att genomföra enkäten, men fick också veta att det är frivilligt att delta. De har blivit försäkrade om att uppgifterna de lämnar endast kommer att användas till att sammanställa undersökningens resultat, samt att deltagandet är konfidentiellt. De uppgifterna som informanterna lämnat har lagrats i det enkätprogram som användes för att genomföra undersökningen. Det konto som skapades för studiens syfte var tidsbegränsat, vilket innebär att det efter ett antal månader stängs och ingen längre har tillgång till uppgifterna. Efter att svaren kommit in till kontot har endast vi författare haft tillgång till lösenord och därmed de uppgifter som informanterna lämnat. Då det finns krav på att spara det material som analyserats har vi laddat ner samtliga resultat. I denna nedladdning går det ej att urskilja namn eller vem som har svarat vad på vilken fråga. Dock upptäckte vi att enkätbrevet inte visades som förstasida i vår enkätundersökning, som vi hade väntat att det skulle göra. Detta åtgärdades genom att vi skickade ut enkätbrevet i ett fristående utskick, vilket vi hoppas kom fram. För att försäkra oss om att så många som möjligt fick läsa brevet så skrevs även denna text återigen in i de påminnelser som skickats. Undersökningen Enkäten Den enkät som ligger till grund för studien (Bilaga 1) är webbaserad, vilket innebär att den har skickats ut via e-post till de tillfrågade sångpedagogerna. De som önskat delta har sedan på eget initiativ följt en länk till undersökningen. Fördelarna med en webbaserad enkät är många. Undersökningen har utformats genom ett företag som heter Relationwise. Detta är ett IT- och konsultföretag som bland annat arbetar med utvärderingar och undersökningar. De tillhandahåller en enkättjänst som är anpassat just för att utforma undersökningar. Detta har underlättat arbetet med undersökningen då enkätens utformning fungerat mycket bra. Programmet har även en bra distribution, då det registrerar vilka informanter som har svarat på undersökningen, på så sätt har påminnelser endast skickats till de informanter som ej genomfört enkäten. Denna tjänst innehåller även verktyg för sammanställning av resultatet. Färdiga diagram, procentsatser och korsfiltrering av resultat har skapat bra möjligheter att tydligt se och analysera resultaten. Ekonomiskt sett har detta också varit förmånligt, då Relationwise erbjöd denna tjänst gratis i tre månader för studenter. Webbundersökningar kan också vara ett bra verktyg eftersom Internet är ett vanligt verktyg i dagens samhälle och många är vana vid att använda sig av det. Informanten slipper således det extra arbete som tillkommer med pappersenkät, exempelvis att ta sig till en postlåda för att skicka tillbaka enkäten. Medvetenhet finns dock om att det också finns nackdelar med denna sorts undersökning, 17