Trafikmedicin. Nr 16, Maj Nyhetsblad från Trafikmedicinska rådet Sektion Körkort

Trafikmedicin Nr 16, Maj 2008 Nyhetsblad från Trafikmedicinska rådet Sektion Körkort

Titel: Trafikmedicin nr 16 Utgivningsdatum: Maj 2008 Redaktion: Elisabet Kandell-Eriksson, 0243-757 39 och Margareta Lannermark Ögren 0243-753 35. Adress: Trafikmedicinska rådet, Vägverket, 781 87 BORLÄNGE. e-post: elisabet.kandell@vv.se Fax: 0243-756 65. ISSN: 1652-8042 Produktion: Ateljén, Vägverket Tryck: Tryckeriet, Vägverket

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Nya medicinska krav för körkort... 4 Körkort vid missbruk/beroende eller efter grovt rattfylleri? Olika regler om laboratorieprover och observationstid... 5 Fosfatidyletanol (B-PEth) och andra markörer för överkonsumtion av alkohol. En jämförelse... 8 Intressanta fall från Trafikmedicinska rådet... 10 Frågor och svar om trafikmedicin... 12 Notiser... 14 Presentation av överläkare Bo Bjerre... 15 Trafikmedicinska rådet... 16

Nya medicinska krav för körkort De medicinska kraven sänks i vissa fall men skärps i andra när Vägverkets nya föreskrifter om medicinska krav för innehav av körkort började gälla den 1 maj 2008 (VVFS 2008:158). Syftet är att öka trafiksäkerheten samtidigt som man underlättar hanteringen av ärendena och får en mer enhetlig tilllämpning. De tidigare gällande medicinska föreskrifterna trädde i kraft 1996. Kunskapen om olika medicinska förhållanden och deras betydelse för trafiksäkerheten har ökat sedan dess. De nya föreskrifterna VVFS 2008:158 är anpassade till den kunskap om körkort och sjukdomar som finns i dag. Därför kan kraven för vissa medicinska förhållanden sänkas medan kraven för andra förhållanden höjs. Genom de nya föreskrifterna försvinner också vissa oklarheter som har föranlett många frågor från läkare, myndigheter, företag och privatpersoner. Det finns också ett behov att underlätta för personer som idag måste ansöka hos Vägverket om dispens från de medicinska kraven i föreskrifterna trots att dessa dispenser följer en väl inarbetad praxis som lämpligare kan handläggas av länsstyrelsen. Den som har insulinbehandlad diabetes typ 2 får större möjlighet att köra buss eller taxi genom Vägverkets nya föreskrifter om medicinska krav för innehav av körkort. Möjligheten att få nytt körkort för lastbil, buss eller taxi vid diabetes typ 1 har däremot tagits bort. Tydligare krav när det gäller synen och ett helt nytt kapitel om ADHD och liknande tillstånd är andra nyheter i föreskrifterna. För den som har blivit av med körkortet på grund av grovt rattfylleri krävs fler provtagningar (fyra istället för tre) och längre observationstid (minst sex månader istället för tre) för att åter få körkort. Dessutom blir det högre krav på provtagning för att styrka nykterhet när någon har fått diagnosen missbruk eller beroende. Personer med epilepsi behöver i fortsättningen bara vara fria från anfall i ett år i stället för två för att få köra personbil. Däremot höjs kravet på anfallsfrihet från fem till tio år för tung lastbil, buss och taxi. Vår förhoppning är att de kommer att bidra till högre trafiksäkerhet men också i många avseenden ett enklare förfarande för enskilda, säger Vägverkets generaldirektör Ingemar Skogö. Utdrag från pressmeddelande, Vägverket den 10 mars 2008

Körkort vid missbruk/beroende eller efter grovt rattfylleri? Olika regler om laboratorieprover och observationstid Utredningen vid diagnosen missbruk och beroende samt efter grovt rattfylleri är av stor betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt. Ett så allvarligt förhållande som ett beroende eller ett missbruk innebär en uppenbar risk för rattfylleri. Den som har gjort sig skyldig till rattfylleri eller grovt rattfylleri har också ofta diagnosen missbruk eller beroende. Detta har visats i projektet KAPUBRA 1. Även under utredningen för nytt körkortsinnehav efter grovt rattfylleri kan det ofta fastställas att personen har diagnosen missbruk eller beroende. Utredningen av lämpligheten att ha körkort vid diagnosen missbruk och beroende samt efter grovt rattfylleri är därför av stor betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt. Samtidigt måste man vara medveten om att det handlar om två olika slags utredningar. Två olika slags utredningar De grundläggande kraven om lämplighet att ha körkort anges i körkortslagen och körkortsförordningen. Vägverket har därutöver meddelat föreskrifter om medicinska krav för innehav av körkort och om utredningen efter grovt rattfylleri. Från och med den 1 maj i år gäller nya sådana föreskrifter; Vägverkets föreskrifter (VVFS 2008:158) om medicinska krav för innehav av körkort m.m. Dessa föreskrifter ersätter verkets tidigare föreskrifter från 1996. I 12 kap. dessa föreskrifter anges att varaktig nykterhet ska verifieras vid diagnosen missbruk och beroende medan 13 kap. innehåller närmare regler om läkarutlåtandet efter grovt rattfylleri. De nya föreskrifterna har redan ändrats (VVFS 2008:166). Ändringen innebär att 12 och 13 kap. ska tillämpas redan från och med den 1 maj i år och inte först den 1 november som tidigare beslutats. Om länsstyrelsen har meddelat beslut om villkor om läkarintyg eller förelagt om inkommande med läkarintyg före den 1 maj 2008 ska dock de gamla reglerna tillämpas vid bedömningen av det intyg som inkommer. Trots det vanliga sambandet mellan rattfylleri och missbruk/beroende är det viktigt att vara medveten om att det handlar om två olika slags utredningar. Vid diagnosen missbruk eller beroende gäller särskilda krav på nykterhet och uppföljning. Dessa krav anges i 12 kap. i Vägverkets föreskrifter (VVFS 2008:158) om medicinska krav för innehav av körkort m.m. Även den som har fällts till ansvar för grovt rattfylleri men som har diagnosen missbruk eller beroende omfattas av dessa regler. Grovt rattfylleri utan missbruk/beroende Den som under de senaste fem åren har fällts till ansvar för grovt rattfylleri men som inte har diagnosen missbruk eller beroende ska till ansökan om körkortstillstånd foga ett särskilt läkarutlåtande som styrker att sökanden i nykterhetshänseende uppfyller kraven i 3 kap. 2 körkortslagen. Sökanden ska därmed styrka att opålitlighet i nykterhetshänseende inte förelig- 1 Rapport KAPUBRA Alcohol problems and blood alcohol concentration among Swedish drivers suspected of driving under the influence Publication: Contemporary Drug Problems Publication Date: 09/22/2005 Author: Bergman, Hans; Hubicka, Beata; Laurell, Hans

ger och att han/hon är lämplig med hänsyn till de medicinska förhållandena. Hur detta ska gå till regleras i 13 kap. i Vägverkets föreskrifter. Kravet att styrka lämplighet med hänsyn till de medicinska förhållandena efter grovt rattfylleri innebär alltså inte ett automatiskt krav att styrka nykterhet enligt 12 kap. Dessa krav gäller endast om diagnosen missbruk eller beroende har konstaterats. Minimikrav i Vägverkets nya föreskrifter om medicinska krav för körkort m.m. Som framgår ovan gäller nya föreskrifter om medicinska krav för innehav av körkort från och med den 1 maj i år: (VVFS 2008:158, ändrade genom VVFS 2008:166). Föreskrifterna innehåller (liksom de tidigare föreskrifterna från 1996) bestämmelser om diagnosen missbruk och beroende i 12 kap. och bestämmelser om utredning för körkortstillstånd efter grovt rattfylleri i 13 kap. De nya föreskrifterna innehåller dock skärpta krav i flera avseenden när det gäller provtagningen. Antal laboratorieprover 12 kap. a) Frekventa prover av aktuellt substansbruk Frekvent provtagning ska ske av den substans som föranlett diagnosen. Det måste enligt verkets mening att det måste vara fråga om minst tre provtagningar men det bör i regel vara betydligt fler. Frekvent innebär också att provtagningen ska ske med någorlunda täta intervaller under observationstiden. Vilket antal prover som bör tas beror bl.a. på var i rehabiliteringen en person befinner sig (tätare provtagning bör ske i början av en rehabilitering) och hur mycket av verifieringen i dess helhet som ska visas genom provtagning. Kravet på frekventa prover avser således betydligt fler provtagningstillfällen än kravet på upprepade provtagningstillfällen i punkt b nedan. b) krav på upprepad provtagning avseende annan substans. Blandmissbruk är inte en ovanlighet. Det finns också en risk för debut av missbruk av ny substans under observationstiden då provtagning sker av den substans som föranlett diagnosen. Detta utgör också skäl för att tidigare rekommendation om sådan provtagning nu ändrats till ett krav om provtagning. Detta ska ske vid minst två tillfällen. 13 kap. - minst fyra prover av aktuellt substansbruk (tidigare minst tre prover) - annat substansbruk bör också belysas i läkarutlåtandet Observationstid innan körkortstillstånd kan medges 12 kap. minst sex månader men upp till två år vid svårt beroende 13 kap. minst sex månader (tidigare minst tre men helst sex månader) Krav på läkarintyg sedan körkortstillstånd meddelats 12 kap. efter 6 månader, efter ytterligare 6 månader och därefter efter ytterligare 12 månader 13 kap. efter 6 månader och därefter efter ytterligare 12 månader Vistelse på kriminalvårdsanstalt, behandlingshem eller motsvarande 12 kap. Har diagnosen missbruk eller beroende fastställts ska nykterhet verifieras under minst sex månader även efter frigivningen. 13 kap. Kravet om verifiering av nykterhet efter frigivning gäller inte för den som gjort sig skyldig till grovt rattfylleri och som inte har diagno- 6

sen missbruk eller beroende. Länsstyrelsens allmänna utredningsskyldighet ger dock möjlighet att kräva en viss observationstid även efter grovt rattfylleri då diagnosen missbruk eller beroende inte har konstaterats. Ett sådant beslut kan dock inte grundas på 12 kap. i Vägverkets föreskrifter. Redovisning av laboratorieprover enligt 12 och 13 kap. - Referensområdet ska anges. Provresultat över referensområdet ska bedömas och kommenteras. - Vid urintoxikologisk undersökning ska provtagningen vara övervakad och uppgift om urinens koncentration redovisas (kreatininvärdet). Provtagningen bör ske oannonserat, d.v.s. kallelse bör ske med kort varsel. Vid positiv screeninganalys av droger ska verifierande analys göras. Begreppet nykterhet - allmänt råd i 12 kap. 6 Vid diagnosen missbruk och beroende krävs varaktig verifiering av nykterhet för att körkort ska kunna medges. Med varaktighet avses minst sex månader men upp till två år vid svårt beroende. Begreppet nykterhet är av central betydelse och i 12 kap. 6 i föreskrifterna har därför införts ett allmänt råd som anger vad som bör avses med nykterhet i dessa föreskrifter. Det allmänna rådet citeras här: - när det gäller alkohol, att biologiska markörer ligger inom referensområdet eller att det kan styrkas att de förhöjda värdena beror på annat än alkoholkonsumtion. Sådana biologiska markörer är t. ex. CDT, gamma-gt, MCV. Vidare gäller, oavsett om alkoholmarkörer inom referensområdet redovisas, att inga andra uppgifter, som t. ex. omhändertagande enligt lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m. föreligger, - när det gäller ej läkarordinerat bruk av psykoaktiva substanser att drogfrihet kan styrkas, - när det gäller läkarordinerat bruk av psykoaktiva substanser att bruket vid prövning enligt vad som sägs i 15 inte bedöms innebära en trafiksäkerhetsrisk.

Det är viktigt att notera att de krav som anges i Vägverkets föreskrifter endast är minimikrav och att länsstyrelsen därmed har möjlighet att i ett enskilt ärende besluta om högre krav. Vägverkets förslag för ökad trafiknykterhet Vägverket har i november 2007 lämnat ett förslag till Näringsdepartementet om olika åtgärder för ökad trafiknykterhet 2. Mot bakgrund av de uppgifter som framkommit i KAPUBRA anser Vägverket att den som har gjort sig skyldig till rattfylleri, ska genomgå en särskild lämplighetsprövning med läkarintyg för att medges körkort. Förslaget gäller oavsett om droger eller alkohol påvisats vid trafiknykterhetsbrott och oavsett promillehalt. I de fall där alkohol påvisats vid trafiknykterhetsbrottet ska personen genomgå både ett alkolåsprogram och den särskilda lämmplighetsprövning ovan för att medges körkort. För att körkort utan villkor alkolås ska kunna medges ska personen visa nykterhet under minst ett år under alkolåsprogrammet. Verket har också föreslagit att körkort med villkor alkolås ska kunna vara ett alternativ till körkortsåterkallelse för den som inte gjort sig skyldig till rattfylleri men har diagnosen missbruk eller beroende. Ingar Werkström, jurist Trafikmedicinska rådet 2 Vägverkets förslag om ökad trafiknykterhet, diarienummer TR65A 2007:26002 Fosfatidyletanol (B-PEth) och andra markörer för överkonsumtion av alkohol. En jämförelse. Det är väl känt att självrapportering av alkoholvanor (mängd och frekvens) i många fall är otillförlitlig, varför olika typer av laboratorietest (biokemiska alkoholmarkörer) kommit att utnyttjas som mer objektiva mått på aktuell alkoholkonsumtion. Inte minst vid körkortsmedicinska ärenden är det nödvändigt med objektiva mätmetoder för att klarlägga de aktuella alkoholvanorna Traditionella markörer som ASAT, ALAT, GT och MCV har en begränsad sensitivitet, d.v.s. förmåga att identifiera personer med förhöjd alkoholkonsumtion. CDT har en mycket hög säkerhet för att påvisa skadligt hög alkoholkonsumtion, men liksom övriga markörer en begränsad sensitivitet. B-PEth (fosfatidyletanol i helblod) är en ny markör, en direkt etanolmetabolit, med mycket hög sensitivitet och specificitet. Under de senaste åren har B-PEth börjat att användas rutinmässigt. B-PEth är en fosfolipid som normalt inte förekommer i kroppen, men som bildas och ansamlas i röda blodkroppar i närvaro av alkohol. B-PEth har undersökts och utvärderats i ett flertal studier och i två avhandlingar. De kliniska undersökningarna har dels gällt friska försökspersoner, dels alkoholberoende personer under avgiftning eller med aktivt missbruk. Den 8

diagnostiska sensitiviteten har uppgetts vara 99%, d.v.s. betydligt större än för andra alkoholmarkörer, när man undersökt aktivt drickande alkoholberoende personer. Hos friska försökspersoner kunde B- PEth uppmätas hos samtliga de individer som under 3 veckors tid drack i storleksordningen 50-100 gram alkohol per dag och den biologiska specificiteten angavs vara 100% d.v.s. ett förhöjt värde uppstår endast på grund av alkoholkonsumtion. Förhöjda CDT- och GT-värden noterades däremot endast hos 3, respektive 0 av 12 individer i nämnda försök. De redovisade studierna pekar således på att B-PEth erbjuder stora fördelar genom att föregående alkoholkonsumtion kan påvisas mycket tidigare med B-PEth än med andra markörer. Från klinisk, praktisk synpunkt uppstår dock problemet att tolka om den påvisade alkoholkonsumtionen är att betrakta som skadlig eller ej. I de publicerade undersökningarna finner man nämligen att den höga sensitiviteten är relaterad till att även mycket låga halter av B-PEth redovisas som påvisad alkoholkonsumtion och att något egentligt cut-off -värde, som indikerar skadligt hög konsumtion, inte presenteras. Däremot relateras olika halter av B-PEth till en uppskattad, genomsnittlig alkoholkonsumtion under föregående två veckor i det informationsblad som Kliniskt Kemiska Laboratoriet i Lund tillhandahåller. Själv har jag gjort en studie (på en allmänläkarmottagning) för att undersöka i vilken utsträckning alkoholmarkören B-PEth tillför och/eller kompletterar övriga, gängse biologiska alkoholmarkörer när det gäller att få information om hög/skadlig alkoholkonsumtion. Något förvånande fann jag att B-PEth inte identifierar fler patienter med alkoholöverkonsumtion än vad övriga markörer gör. I stället visade undersökningen att, med ett enda undantag, samtliga patienter med mätbara B-PEth-värden även hade någon annan alkoholmarkör och då som regel CDT som indikerade skadlig alkoholkonsumtion. Således noterades en relativt god överenstämmelse mellan B-PEth och CDT, men inte med GT, vilket avviker från vad som tidigare rapporterats. I 4% av fallen var CDT förhöjt samtidigt som PEth-värdet understeg detektionsgränsen 0.7 µmol/l. Sammanfattningsvis så visade min undersökning att B-PEth tycks vara ett bra komplement till övriga markörer genom att identifiera den överkonsumtion som skett under tiden som närmast föregått provtagningen. Övriga markörer, med längre halveringstider, återspeglar däremot en längre period av alkoholöverkonsumtion. Bo Bjerre, docent och överläkare Trafikmedicinska rådet

Intressanta fall från Trafikmedicinska rådet Nedanstående ärenden är autentiska fall som kom in till Trafikmedicinska rådet före den 1 maj 2008. Vid bedömningen i nedanstående två fall tillämpades därför de tidigare gällande föreskrifterna VVFS 1996:200. Fallen redovisas här i något redigerad form. Det första fallet handlar om dubbelseende, Duanes syndrom Ärendet En ung kvinna som söker om körkortstillstånd grupp I har Duane s syndrom med inskränkt rörlighet av vänster öga. När hon ska titta åt höger uppstår dubbelseende vilket hon kompenserar för genom att ständigt hålla huvudet lätt vridet åt höger. En analys av när dubbelseendet uppstår har utförts. När hon tittar rakt fram uppstår dubbelseende vid blick åt höger från 20º. Vid testning med den tvångshuvudhållning, med huvudet lätt vridet åt höger, som hon spontant intar, uppstår dubbelseende vid 35-40 º åt höger och uppåt. Enligt 2 kap. 4 i Vägverkets föreskrifter (VVFS 1996:200) om medicinska krav för innehav av körkort, traktorkort, taxiförarlegitimation m.m. får vid innehav i grupp I (A, A1, B, BE, traktorkort) dubbelseende inte förekomma i någon blickriktning upp till 30º från den rakt fram. Vägverkets bedömning: Kvinnan får anses vara väl anpassad till den medfödda rubbningen av vänster ögas rörlighet. Med sin tvångshuvudhållning, som hon spontant intar som sitt normalläge kompenserar hon för rubbningen så att dubbelseende uppstår först utanför 30º. Enligt Vägverkets bedömning är kravet i 2 kap. 4 i ovan nämnda föreskrifter därmed uppfyllt. Körkortstillstånd i grupp I kan medges. Nästa fall handlar om en man med hjärtsjukdom som har en inopererad ICD (intern defibrillator) Ärendet En drygt 60-årig man har körkort med behörigheterna A BE CE. En anmälan från läkare har inkommit till länsstyrelsen. Mannen hade hjärtinfarkt 1990 och hjärtstillestånd i samband med infarkten. Hösten 2007 vårdades han på grund av ventrikeltakycardi (snabb rytmrubbning i hjärtats kammare). Efter denna har en intern defibrillator (ICD) inopererats. En tydligt nedsatt funktion i hjärtats pumpfunktion har konstaterats. Han har av läkare meddelats muntligt körförbud för 10

personbil under sex månader. I journalanteckning anges även att han informerats om att han inte längre får köra lastbil. Enligt 5 kap. 1 i Vägverkets föreskrifter (VVFS 1996:200) om medicinska krav för innehav av körkort, traktorkort, taxiförarlegitimation m.m. utgör hjärt- eller kärlsjukdom som innebär påtaglig risk för att hjärnans funktioner akut försämras eller som i övrigt innebär en trafiksäkerhetsrisk hinder för innehav. Enligt 5 kap. 2 i samma föreskrifter ska bedömningen ske med beaktande av tillståndets orsaker, kliniska form och utveckling samt behandlingsresultatet. Enligt 5 kap. 3 i dessa föreskrifter gäller följande. I fråga om andra medicinska förhållanden än ischemisk hjärtsjukdom, nedsatt klaffunktion och hjärttransplantation ska 1-2 tillämpas med beaktande av den ökade trafiksäkerhetsrisk som följer med innehav i grupp II (C, CE) och grupp III (D, DE, taxiförarlegitimation). Vägverkets bedömning Mannen har haft en allvarlig rytmrubbning som innebär sådan risk som avses i 5 kap. 1 i ovan nämnda föreskrifter. Det faktum att en ICD har inopererats innebär att risken för ny sådan episod har bedömts vara relativt stor. Även om ICD kan lindra konsekvenserna av en ny ventrikeltakycardi utgör den ingen garanti för att en kortvarig akut försämring av hjärnans funktioner uppstår. Först efter lämplig observationstid utan arytmier med sådana konsekvenser kan innehav av körkort med behörigheterna A, BE medges. För behörighet CE utgör en inopererad ICD ett permanent hinder för innehav i enlighet med vad som sägs i 5 kap. 3. Enligt Vägverkets bedömning ska behörigheterna A BE CE nu återkallas. Han kan medges innehav av behörigheterna A BE efter en observationstid på sex månader. 11

Frågor och svar om trafikmedicin En fråga från en läkare som kommit in till chefsläkare Lars Englund vid Trafikmedicinska rådet redovisas nedan i något redigerad form. Frågan kom in då de tidigare föreskrifterna VVFS 1996:200 gällde. Frågan gäller diabetes och om anmälan enligt 10 kap. 2 körkortslagen ska göras. Fråga från läkare: I samband med att insulinbehandling vid diabetes påbörjas hos en person som har körkort ska, enligt de bestämmelser jag kan finna, diabetesen anmälas till länsstyrelsen. Rutinerna skiljer sig åt mellan olika läkare på vår klinik och vid kontakt med länsstyrelsen kan också rutinerna skilja sig åt mellan olika orter. Hur ser du på detta? Min grund för att göra en anmälan enligt ovan är att det krävs ett läkarintyg om en person, som har diabetes och insulinbehandling, råkar ut för en trafikolycka som har orsakats av hypoglykemi. Det finns naturligtvis också andra skäl som motiverar läkarintyget, inte minst det faktum att så vitt jag kan förstå en anmälan ska göras. Chefsläkare Lars Englunds svar: Det finns ju en skrivning i 6 kap. 3 och 4 VVFS 1996:200 som säger att diabetikers körkortsinnehav ska omprövas men att man kan låta bli det för den som inte har insulin. Detta innebär att diabetiker som är kända på länsstyrelsen får ett villkor om att lämna in nytt läkarintyg med angivna tidsintervall. Att dessa körkortsinnehavare har diabetes har i allmänhet kommit till länsstyrelsens kännedom när de tog sitt körkort och utgörs framför allt av typ 1-diabetiker. Frågan som du reser om vilken skyldighet man har som läkare är lite annorlunda. Jag skrev tillsammans med en av våra jurister om det i Läkartidningen 1994 men det kunde nog vara dags att göra det igen. Det finns ju en tydlig skyldighet för varje läkare att anmäla enligt 10 kap. 2 körkortslagen. Denna bestämmelse gäller för den körkortsinnehavare som är uppenbart olämplig och detta begrepp ska i allmänhet uttydas som att man tydligt inte uppfyller föreskriftens krav. Vid insulinbehandlad diabetes är detta fallet för den som har körkort för buss (D eller DE) eller har taxiförarlegitimation. Här bedömde vi i artikeln i Läkartidningen att anmälningsskyldighet föreligger. Att vi sedan i vissa fall har kunnat medge undantag från föreskrifterna i vissa fall förändrar inte den bedömningen. När det gäller innehav av andra körkortsbehörigheter än D, DE och taxiförarlegitimation är det lite svårare och rådet i artikeln var att läkaren i samförstånd med sin patient skulle skriva ett brev till länsstyrelsen om att insulinbehandling påbörjades. På det viset kunde länsstyrelsen hålla i kontrollerna med avseende på körkortsinnehavet. Vad som är lege artis i denna fråga är dock en bedömning för professionen och inte för Vägverket. 12

En fråga från en anhörig som inkommit till Trafikmedicinska rådet belyser hur svårt det kan vara för anhöriga att få t.ex. en äldre sjuklig person att inse att det är dags att sluta köra bil. Fråga från en anhörig: Ser med glädje att ni har börjat se över läkarnas ansvar för att anmäla personer som borde få sitt körkort indraget. Vår far har fått till svar av sin läkare att han bara behöver gå in till en trafikskola och visa att han kan köra. Detta har medfört en massa onödiga diskussioner med oss anhöriga. Vår far har haft flera hjärtinfarkter samt några hjärnblödningar men vill absolut köra bil. Hade han fått ett klart NEJ från sin läkare hade han kunnat acceptera det hela, men han tror hela tiden att han är ok för bilkörning. Vår far är 88 år och denna diskussion har pågått i 4 år. Utredare Mariann Almgrens svar: Riktigt så enkelt som din fars läkare påstår är det inte. Förmodligen kan din far köra bil ganska bra om han har haft körkort sedan han var ung. För äldre sjuka personer brukar sällan handhavandet av bilen vara ett problem, det sitter så att säga i ryggraden. Sjukdomar i t.ex. hjärta och kärl, som hjärtinfarkter och hjärnblödningar, kan ge restsymptom som påverkar speciellt kritiska situationer i trafiken. Därför är det svårt för en trafiklärare vid en trafikskola att avgöra om körningen kan innebära en risk eftersom kritiska situationer uppträder ganska sällan vid denna körning. Hjärnblödningar kan bl.a. ge s.k. kognitiva störningar som gör det svårt att tolka de intryck som tas in via t.ex. synen. Det kan innebära att hjärnan glömmer att den sett en bil komma eller att man inte kan uppfatta hur fort en bil närmar sig. De vanligaste olyckorna för äldre personer som har någon form av påverkan av de kognitiva funktionerna är att de kör ut på en väg trots att det kommer bilar eller att de gör en vänstersväng framför en mötande bil. Ett annat för trafiken riskabelt restsymptom vid hjärnblödningar är synfältsdefekter, alltså påverkan på vidvinkelseendet. Läkare har en skyldighet enligt körkortslagen att anmäla uppenbart olämpliga bilförare till länsstyrelsen, som sedan beslutar om körkortet ska återkallas eller inte. Om läkaren vid undersökning ser att patienten inte uppfyller Vägverkets medicinska krav ska en anmälan göras. Att skjuta ifrån sig problemet och hänvisa till en trafikskola är inte bra att göra. Om ni som anhöriga är oroliga för er fars bilkörning tycker jag att ni ska ta upp frågan med läkaren och be att han utifrån de krav som ställs i Vägverkets föreskrifter om medicinska krav för innehav av körkort m.m. gör en ordentlig undersökning. Om det finns tecken på t.ex. synfältsdefekter eller kognitiva störningar ska en anmälan göras till länsstyrelsen. Dessutom ska läkaren göra en riskbedömning. Finns risk för att nya infarkter eller hjärnblödningar kommer att inträffa? Föreskrifterna finns tillgängliga på vår hemsida www.vv.se/trafikmedicin 13

Notiser Ny webbadress Det har blivit lättare att hitta till information om trafikmedicin på Vägverkets hemsida. Adressen är www.vv.se/trafikmedicin Konsultläkarkonferens 2008 Trafikmedicinska rådets konferens för länsstyrelsernas konsultläkare och handläggare genomfördes den 12-13 mars i Stockholm. Dag ett föreläste docent Karl Franklin om obstruktivt sömnapnésyndrom och professor Bertil Lindblom om syn och synfält. På eftermiddagen diskuterades avidentifierade autentiska fall i grupparbeten. Dag två informerade chefsläkare Lars Englund om de nya medicinska föreskrifterna och professor Conny Nordin föreläste om psykiatri. Under eftermiddagen redogjorde Sarah Kers för Vägverkets förslag för ökad trafiknykterhet och Bo Bjerre om B-PEth - en ny alkoholmarkör. Konferensen avslutades med allmän diskussion och frågor. Alla powerpoint-presentationer som visades vid konferensen finns tillgängliga för länsstyrelsernas personal på deras infoserver, nedanstående länk: http://www.intra.lst.se/asp/tplbranch. asp?key=visintra@4481 Nya hastighetsgränser Under 2008 och 2009 kommer Vägverket och vissa kommuner att införa nya hastighetsgränser som baseras på ett mer flexibelt tiostegssystem. Det innebär att dagens hastighetsgränser kompletteras med 40, 60, 80, 100 och 120 km/tim. Hastigheten ska successivt anpassas efter hur säker vägen är och den grad av våld människokroppen tål vid ett enkelt misstag, till exempel en avåkning. Målet är att hitta en balans mellan kraven på trafiksäkerhet, miljö, tillgänglighet, framkomlighet, positiv regional utveckling och jämställdhet. Om alla trafikanter respekterar hastighetsgränserna kan nära 150 liv räddas varje år och koldioxidutsläppen minskas med cirka 700 000 ton, vilket motsvarar utsläppen från 240 000 personbilar. Nytt diabetesläkemedel i injektionsform Byetta (exanatid) är en ny medicin för behandling av typ 2-diabetes när läkemedel i tablettform inte gett tillräcklig effekt. Medlet ges som injektioner men ska inte förväxlas med insulin. Vid hög blodsockernivå ökar Byetta insulinfrisättningen från bukspottkörteln. Risken för hypoglykemi är mycket låg. 14

Presentation av Bo Bjerre att bedöma den medicinska lämpligheten. Samtidigt blir det en stimulerande, intellektuell utmaning som breddar mina medicinska kunskaper. Alkolåsprogrammet, där jag är ansvarig för utvärderingen, har varit den allra mest stimulerande delen av arbetet inom trafikmedicin. Här har jag kunnat använda min tidigare forskningserfarenhet till att vetenskapligt utvärdera effekten av alkolåsprogrammet. Samtidigt är det förstås roligt att vi i Sverige internationellt ligger så väl framme med just alkolåsprogram för rattfyllerister och jag känner mig stolt när jag får berätta om våra goda resultat på internationella konferenser. Överläkare Bo Bjerre Ibland är jag förvånad över att jag fortfarande tycker det är roligt med körkortsmedicinska ärenden. Har väl hunnit med 3000-4000 sådana sedan jag började på Vägverket 1993. Även om jag hunnit få mycket rutin så dyker det hela tiden upp unika, krångliga fall där det är svårt I övrigt arbetar jag som distriktsläkare efter att under många år varit företagsläkare. När jag under senare år tagit ut allt längre semestrar glömmer jag direkt allt vad yrkesarbete heter. (Inte ens i mina många drömmar dyker det trafikmedicinska arbetet upp). Jag fokuserar då i stället på sommarhus med trädgård på Öland, umgänge med trevliga vänner, lingonoch svampplockning samt böcker. Trevlig sommar önskar Trafikmedicinska rådet, och ta det lungt i semestertrafiken. 15

Trafikmedicin Trafikmedicinska rådet Utredare Mariann Almgren 0243-752 73 Sarah Kers 0243-752 71 Birgitta Heed 0243-759 32 Elisabet Kandell-Eriksson 0243-757 39 Läkare Lars Englund, chefsläkare Bo Bjerre, överläkare Stina Stenback, överläkare Jonas Boëthius, legitimerad läkare Jurister Sven Hultman Margareta Lannermark Ögren Ingar Werkström Anna Formgren Bo Johansson (extern) Nästa nyhetsblad beräknas utkomma hösten 2008 Vägverket 781 87 Borlänge. www.vv.se. vagverket@vv.se Telefon 0771-119 119. Telefax 0243-758 25. Texttelefon 0243-750 90.