Uppdrag till Verva rörande mobiltelefoner

Uppdrag till Verva rörande mobiltelefoner Möjligheterna att upphandla enbart lågstrålande mobiltelefoner som uppfyller bestämda miljö- och hälsokrav.

DATUM DIARIENR 1 (1) 2006-03-31 2006/26 ERT DATUM ER BETECKNING 2005-12-20 Fi 2005/2396 Finansdepartementet 103 33 Stockholm Uppdrag till Verva rörande mobiltelefoner Verket för förvaltningsutveckling (Verva) har i regeringsbeslut (Fi 2005/2396 (delvis); fått i uppdrag att utreda möjligheterna att upphandla enbart lågstrålande mobiltelefoner som uppfyller bestämda miljö- och hälsokrav. Föreliggande rapport utgör Vervas slutredovisning av uppdraget. Detta beslut har fattats av generaldirektör Lena Jönsson. Ärendet har föredragits av chefsjuristen Hans Sundström. Lena Jönsson Generaldirektör Hans Sundström Chefsjurist Postadress: Box 214, 101 24 Stockholm Besöksadress: Drottninggatan 29 Telefon växel: 08-550 557 00 www.verva.se e-post: registrator@verva.se Fax 08-23 02 10

Innehållsförteckning Sammanfattning 2 1 Bakgrund 4 2 Inledning 5 3 Rättsliga förutsättningarna 6 3.1 Gemenskapsrätten 6 3.2 Produktsäkerhetskrav 6 3.3 Rättsutvecklingen miljökrav i upphandling 7 3.4 De nya upphandlingsdirektiven 8 4 Förutsättningar för miljökrav vid Vervas telefoniupphandlingar 10 4.1 Kartläggning angående nuläget 10 4.2 Tillverkare och branschorgan 10 4.3 Viktiga kravställare 11 4.4 Miljötrender inom området 12 5 Allmänt om strålning, teknik och miljömärkning 13 5.1 Mobiltelefoner och hälsorisker 13 5.2 Lågstrålande mobiltelefoner 14 5.3 Tekniska förutsättningar 14 5.4 Miljömärkningar 15 6 Förutsättningar för en ny upphandling 16 7 Slutsatser 18 1

Sammanfattning Regeringen har uppdragit åt Verket för förvaltningsutveckling, Verva att utreda möjligheterna och de rättsliga förutsättningarna för att inför kommande upphandling av mobila terminaler upphandla enbart lågstrålande mobiltelefoner som uppfyller bestämda miljö- och hälsokrav. Mobiltelefoner inom EU Mobiltelefoner är som produkter harmoniserade inom EU och EES. En mobiltelefon ska uppfylla de allmänna kraven i EU-direktiven RTTED (1999/5/EG) och LVD (73/23/EEG). De detaljerade tekniska krav som finns i harmoniserade standarder, s.k. EN-standarder, som beträffande krav på elektromagnetiska fält baseras på EU-rådets rekommendation (99/519/EG) som utgör ett sätt att uppfylla kraven i dessa EU-direktiv. Samtliga mobiltelefoner som sätts på marknaden inom EU skall uppfylla väsentliga egenskapskrav i fråga om hälsa och säkerhet för användaren, vilket bl.a. innebär att de inte får orsaka hälsorisker till följd av strålning. Om mobiltelefonen följer gällande harmoniserade standarder anses den uppfylla de väsentliga egenskaps- och säkerhetskraven. De mobiltelefoner som sätts på marknaden inom EU i dag följer harmoniserade standarder. Lågstrålande mobiltelefoner En tydlig definition eller standard som förklarar vid vilket värde eller nivå som mobiltelefoner skulle övergå till att vara lågstrålande mobiltelefoner har inte fastställts eftersom det inte är relevant ur säkerhetssynvinkel. Det finns inga indikationer, varken vetenskapligt belagda eller andra, som pekar på att det finns något tröskelvärde där en kravhöjning skulle ge någon minskad risk. Begreppet är således ingen standard eller något vetenskapligt begrepp och används inte heller av myndigheter, producenter eller leverantörer. Eftersom en definition av begreppet saknas föreligger svårigheter att fastställa egna krav och utarbeta klara och preciserade tekniska specifikationer som preciserar begreppet lågstrålande mobiltelefoner. Möjligheterna att upphandla enbart lågstrålande mobiltelefoner När det gäller krav på mobiltelefoner kan inte Verva konstruera regler eller värden som det inte finns stöd för i EGs regelverk. Exempelvis har alla hälsoministrar i EU:s medlemsländer gett ut en rekommendation som baseras på ICNIRPs (den internationella strålskyddskommittén för ickejoniserande strålning) underlag. Rekommendationen, som har mycket stora 2

säkerhetsmarginaler, har införts i relevanta EN-standarder. Produkter som följer dessa standarder har fri rörlighet inom EU. I upphandlingssammanhang är det möjligt att använda sig av miljömärkning som bevis om teknisk förmåga och kapacitet. Verva skulle i princip kunna använda sig av specifikationer som hänför sig till ett miljömärkningssystem. Miljömärkning skulle då fungera som ett bevis på att kraven i en specifikation tillgodoses. Detta är dock för närvarande inte praktiskt möjligt eftersom det ännu inte finns några certifierade telefoner enligt miljömärkningsorganisationerna. I nuläget kan därför miljömärkning inte tjäna som bevis om teknisk förmåga och kapacitet. Sammanfattningsvis är det således inte möjligt för Verva att upphandla enbart lågstrålande mobiltelefoner som uppfyller bestämda miljö- och hälsokrav. I rapporten redogör Verva också för vilka miljökrav som är möjliga att ställa vid telefoniupphandlingar. 3

1 Bakgrund Verket för förvaltningsutveckling (Verva) har övertagit Statskontorets regeringsuppdrag rörande mobiltelefoner, (Fi2005/2396 (Dnr 205/510-5) Enligt uppdraget ska Verva utreda möjligheterna och de rättsliga förutsättningarna för att inför kommande upphandling av mobila terminaler upphandla enbart lågstrålande mobiltelefoner som uppfyller bestämda miljöoch hälsokrav. Myndigheten ska redovisa sitt uppdrag senast den 1 april 2006. I enlighet med uppdraget har Verva haft kontakt med expertmyndigheterna Elsäkerhetsverket, Post- och telestyrelsen (PTS) och Statens strålskyddsinstitut (SSI). 4

2 Inledning Verva planerar att upphandla mobila terminaler (mobila telefoner) tidigast år 2007 eller 2008. De rättsliga förutsättningarna att upphandla enbart lågstrålande mobiltelefoner som uppfyller bestämda miljö- och hälsokrav kommer då att baseras på vilka möjligheter som ges i det nya upphandlingsdirektivet, kommande svensk lagstiftning samt existerande produktsäkerhetslagstiftning. De frågor som uppkommer vid den nya upphandlingen är således vilka möjligheter den generella gemenskapsrätten, specifika produktsäkerhetskrav, nya upphandlingsdirektiven och kommande svensk lagstiftning ger att upphandla enbart lågstrålande mobiltelefoner. Därtill tillkommer också tekniska krav som måste ställas på mobiltelefoner för att uppnå full funktionalitet. I avsnitt 3 redovisas de rättsliga förutsättningarna. I avsnitt 4 redovisas förutsättningarna för att ställa miljö- och hälsokrav vid Vervas telefoniupphandlingar. I avsnitt 5 behandlas strålning, miljömärkning och tekniska förutsättningar. I avsnitt 6 ges förutsättningarna för en ny upphandling. I avsnitt 7 dras slutsatser. 5

3 Rättsliga förutsättningar 3.1 Gemenskapsrätten I EG-fördraget finns miljörelaterade bestämmelser. I artikel 2 i EG-fördraget finns en målbestämmelse som innebär att gemenskapen ska uppnå målet med en gemensam marknad och en ekonomisk och monetär union genom att bl.a. främja en hög nivå i fråga om miljöskydd och förbättring av miljöns kvalitet. Som också återges i beaktandesats 5 i direktivet berörs miljöskyddskraven även i artikel 6 i EG-fördraget, där det anges att miljöskyddet ska integreras i utformningen och genomförandet av gemenskapens politik och verksamhet särskilt i syfte att främja en hållbar utveckling. 3.2 Produktsäkerhetskrav Av gällande rätt följer att krav i upphandling också skall överensstämma med befintliga harmoniserade standarder. Detta framgår direkt i lagen (1992:1528) om offentlig upphandling, LOU, 1 kap 12. Regleringen att krav skall ställas utifrån tillgänglig standard kvarstår även i det nya upphandlingsdirektivet (beaktandesats 29 och artikel 23). I upphandlingskommitténs delbetänkande Nya upphandlingsregler (SOU 2005:22) framgår det av 8 kap. 2 och 3 i den föreslagna lagen. För mobiltelefoner, vars egenskaper regleras av direktivet om radio- och teleterminal utrustning (RTTED (1995/5/EG), gäller samma säkerhetskrav som för andra elektriska produkter. Produktsäkerhetskraven för elektriska produkter bygger på direktivet 73/23/EEG, lågspänningsdirektivet (LVD). Det är en form av ramlagstiftning som, för de detaljerade tekniska kraven, hänvisar till europeisk harmoniserad standard (EN-standard) som ett sätt att uppfylla direktivskraven. De detaljerade tekniska kraven tas normalt fram genom omfattande arbete inom ramen för internationellt standardiseringsarbete och bygger vanligtvis på underlag som är vetenskapligt belagt eller på beprövad erfarenhet. När det gäller elektromagnetiska fält och krav på elprodukter, t.ex. mobiltelefoner, har EU antagit en rådsrekommendation (Council Recommendation 99/519/EEG). Rekommendationen, som har mycket stora säkerhetsmarginaler, har införts i relevanta harmoniserade standarder och ingår därmed i det legala systemet vilket innebär att produkter som följer dessa standarder har fri rörlighet inom EU. Om det framkommer vetenskapliga belägg för en skärpning av kraven i relevanta EN-standarder skall en sådan hanteras av ICNIRP och EU-Rådet samt den internationella standar- 6

diseringsverksamheten. Det finns under normala förhållanden enligt lågspänningsdirektivet inget utrymme för egna nationella regler eller nivåer. En tillverkare av en elprodukt ska innan produkten sätts på marknaden bedöma produktens överensstämmelse med de direktivskrav som är relevanta. En produkt som uppfyller de tekniska kraven i en relevant harmoniserad standard antas i enlighet med direktivet uppfylla de säkerhetskrav som ställs på den. Därefter ska produkten märkas med CE-märket och åtnjuter sedan fri rörlighet på gemenskapsmarknaden. Lågspänningsdirektivet fokuserar på tillverkare och importörer/distributörer genom att dels ställa krav på tillverkare av produkter dels, genom att medlemsstaterna ges stöd att utöva tillsyn mot handelsledet. 3.3 Rättsutvecklingen miljökrav i upphandling Förutsättningen att ställa miljökrav vid IT-upphandling hänger bl.a. samman med EG-domstolens avgöranden. I de äldre direktiven fanns inte några bestämmelser om miljöhänsyn, vilket gav upphov till stor tveksamhet om möjligheterna att ställa miljökrav vid upphandling. EU-kommissionen (kommissionen) intog en restriktiv hållning och hävdade bl.a. att uppställda miljökriterier skulle vara direkt kopplade till föremålet för upphandlingen på det viset att de skulle avse dess fysiska sammansättning, fysiska egenskaper eller prestanda. Vidare hävdade kommissionen att miljökrav kunde gälla endast slutprodukten, inte tillverkningsprocessen. Kommissionen har också ansett att miljökrav kunde gälla endast sådana faktorer som påverkade kostnaden för den upphandlande myndigheten/enheten, vilket skulle utesluta faktorer som påverkade kostnaderna, i någon mening, för någon annan, t.ex. utsläpp av skadliga ämnen. Kommissionens uppfattning delades inte av EG-domstolen i de mål som anges i det följande. I mål nr C 379/98 (PreussenElektra) ansåg domstolen att ett vid upphandling ställt krav på att el skulle komma från förnybara energikällor inom elförsörjningsföretagens försörjningsområde inte var oförenligt med artikel 28 (tidigare artikel 30) i fördraget som förbjuder alla åtgärder med motsvarande verkan som kvantitativa importrestriktioner. Domstolen framhöll att hänsyn borde tas såväl till målet för den nationella regel som upphandlingskravet grundades på elmarknadens speciella egenskaper, att användningen av förnybara energikällor för elproduktion tjänade ett miljöskyddsändamål, eftersom den bidrog till att minska utsläppen av växthusgaser, att en utveckling av användningen av förnybara energikällor hörde till de främsta mål som gemenskapen och dess medlemsstater ställt upp för att uppfylla vissa internationella skyldigheter, att miljöskyddskraven ska integreras i utformningen och genomförandet av gemenskapens övriga politik, att medlemsstaterna enligt beaktandesats 28 i det tillämpliga EG-direktivet 7

96/92 med hänsyn till miljöskyddet fick prioritera elproduktion från förnybara energikällor samt att det direktivet enligt dess beaktandesats 39 endast utgjorde en ytterligare fas i liberaliseringen av elmarknaden och att vissa hinder för handel med el mellan medlemsstaterna kommer att bestå. Genom domen tog domstolen synbarligen avstånd från kommissionens uppfattning att kravet måste ha samband med den fysiska sammansättningen eller de fysiska egenskaperna hos föremålet för upphandlingen eller med dess prestanda, eftersom dessa faktorer är identiska för el, oavsett hur den produceras. Även i mål nr C 448/01 (EVN Wienstrom) var det fråga om grön el. Domstolen fann att gemenskapsrättsreglerna inte utgjorde hinder mot att en upphandlande myndighet inom ramen för bedömningen av vilket anbud som var mest fördelaktigt för tilldelning av kontrakt om elförsörjning, tillämpade ett upphandlingskriterium enligt vilket det krävdes att den producerade elen hade producerats från förnybara energikällor. I mål nr C 513/99 (finska bussarna) fann domstolen att en upphandlande myndighet som vid offentlig upphandling av lokala busstransporttjänster hade beslutat att kontraktet i fråga skulle tilldelas en anbudsgivare som lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, kunde beakta miljökriterier som bussarnas kväveoxidutsläpp eller bullernivå, under förutsättning att dessa kriterier hade ett samband med kontraktets föremål, inte gav myndigheten obegränsad valfrihet, uttryckligen angavs i kontraktshandlingarna eller i meddelandet om upphandling, och var förenliga med grundläggande principer i gemenskapsrätten, särskilt icke-diskrimineringsprincipen. Liksom i de föregående målen var det här fråga om ett kriterium som hade samband med föremålet för upphandlingen lokala busstransporttjänster men de uppställda kraven avsåg inte kostnader som skulle bäras av den upphandlande myndigheten. 3.4 De nya upphandlingsdirektiven De nya direktiven anger på ett tydligare sätt än de äldre direktiven i vilken utsträckning miljöhänsyn får tas vid offentlig upphandling. Detta hänger samman med att EG-fördraget numera innehåller hänvisningar till miljöskyddskrav och till syftet att främja en hållbar utveckling. EG-domstolens rättspraxis (avseende de äldre direktiven) har också uttryckligen fått genomslag i de nya direktiven. I direktiv 2004/18/EG (det klassiska direktivet) behandlas miljöhänsyn i beaktandesatserna 1, 5, 6, 29, 33, 43, 44 och 46 fjärde stycket och i artiklarna 23.3 b, 23.6, 26, 45.2 c och d, 48.2 f, 50 och 53.1 a. I upphandlingskommitténs delbetänkande Nya upphandlingsregler (SOU 2005:22) i den föreslagna lagen om offentlig upphandling motsvaras artikel 23.3 b i direktivet av 8 kap. 3, artikel 23.6 av 8 kap. 9, artikel 27 av 8 8

kap. 14, artikel 45.2 c av 12 kap. 2 första stycket 3, artikel 45.2 d av 12 kap. 2 första stycket 4, artikel 48.2 f av 13 kap. 9 andra stycket 7, artikel 50 av 13 kap. 13 och artikel 53.1 b av 14 kap. 1. I direktiv 2004/17/EG (försörjningsdirektivet) behandlas miljöhänsyn i beaktandesatserna 1, 12, 13, 42, 54 andra stycket och 55 tredje stycket och i artiklarna 34.3 b, 34.6, 38, 39.1, 52.3 och 55.1 a. I upphandlingskommitténs delbetänkande Nya upphandlingsregler (SOU 2005:22) föreslagna lagen om upphandlingen motsvaras artikel 34.3 b i direktivet av 11 kap. 4, artikel 34.6 av 11 kap. 10, artikel 38 av 11 kap.17, artikel 39.1 av 11 kap.16, artikel 52.3 av 15 kap. 15 och artikel 55.1 a av 17 kap. 1. 9

4 Förutsättningar för miljökrav vid Vervas telefoniupphandlingar Verva ställer alltid relevanta krav på miljö, användarnas hälsa och säkerhet samt varans och tjänstens användbarhet vid en IT-upphandling. Vid senaste telefoniupphandlingen ställdes miljökrav på produktgrupperna mobiltelefoner (mobila terminaler), fasta telefoner och abonnentväxlar. De hälso- och miljöaspekter som har beaktats är redovisning av strålning (mobiltelefoni, dect-telefoner), tillsatskemikalier (såsom flamskyddsmedel), batterier, tungmetaller, avfalls och återvinningsaspekter samt energiförbrukning. 4.1 Kartläggning angående nuläget Myndighetens kartläggning omfattar bedömning av det aktuella miljöläget, existerande rekommendationer samt underlag och krav från berörda aktörer, såsom industriföreträdare, företrädare för offentlig sektor, branschföreträdare med flera. Uppdraget har avgränsats till situationen inom det aktuella upphandlingsområdet. Det innebär att relativa jämförelser av olika samhällsaktiviteters miljöpåverkan inte behandlas. Det ligger också i linje med den etablerade uppfattningen att varje enskild del i samhället ska göra det som är rimligt för att minska den egna miljöbelastningen. Genom att studera tillverkare och branschorgan, viktiga kravställare, trender inom lagstiftningen samt bakgrundsfakta ges en sammanfattning av nuläget. Som underlag har använts forskningsrapporter, websökningar, företagsmaterial, intervjuer med nyckelpersoner samt genomgång av deklarationer och existerande miljökrav. 4.2 Tillverkare och branschorgan Telekombranschen har miljömässigt varit betydligt mindre i samhällsfokus jämfört med till exempel PC-tillverkare. Det gör att man kanske inte helt har insett värdet av information om miljöaspekter till allmänheten beträffande deras produkter. Stora aktörer såsom Nokia och Sony Ericson har ett stort antal telefoner miljödeklarerade enligt ECMA-standarden som är den som används i branschen. ECMA är en internationell industriorganisation. IT-företagens miljödeklarationer används endast i undantagsfall och några företagsspecifika deklarationer som beskriver enskilda produkters miljöprestanda är sällsynta. De båda deklarationerna utgår i huvudsak från samma miljöaspekter. 10

Vid genomgång av ett antal deklarationer för mobiltelefoner så är det tydligt att många klarar betydande miljökrav. De har bland annat blyfritt lod och är helt fria från halogenerade flamskyddsmedel i såväl höljen som kretskortslaminat. Situationen när det gäller abonnentväxlar och fasta telefoner är inte lika lätta att miljömässigt överblicka. Dessa områden har heller inte varit utsatta för någon miljödebatt. Många telekomföretag har sedan några år tillbaka miljöledningssystem enligt ISO 14001. Det innebär att de har struktur, organisation, dokumentation och leverantörsbedömningar inom miljö. 4.3 Viktiga kravställare Miljöstyrningsrådet (EKU-verktyget), SSI (Statens strålskyddsinstitut) och Elsäkerhetsverket är viktiga aktörer. En tydlig markering till Vervas ITupphandlingar gjordes också i budgetproposition (2004/05:1). Utgiftsområde 20. Allmän miljö- och naturvård (sid. 45). Där står följande; Regeringen avser att utreda möjligheterna och de rättsliga förutsättningarna för att staten i egen upphandling ska gå före och enbart inköpa lågstrålande telefoner. Elsäkerhetsverket ger ut föreskrifter om elsäkerhet hos elprodukter. Föreskrifterna baseras på EU-direktivet 73/23/EEG, LVD, som anger de väsentliga kraven (krav på skydd mot elchock, elbrand och strålning) för i stort sett alla elprodukter, däribland industriutrustningar, hushållsprodukter, mobiltelefoner och basstationer. Elsäkerhetsverket medverkar i den internationella standardiseringen bl.a. för att bevaka att de harmoniserade standarder som ligger till grund för tillverkarnas bedömning om överensstämmelse med säkerhetskraven ställer relevanta krav med hänsyn till EUs regelverk. När det gäller elektromagnetiska fält baseras kraven på Council Rec. 99/519/EEG och dess krav bygger på den samlade internationella forskningens bedömningar. Elsäkerhetsverkets tillsyn av marknadens efterlevnad av säkerhetskraven sker i form av marknadskontroll. När det gäller elprodukter vars funktion baseras på strålning sker ett samarbete med SSI. SSI ger ut allmänna råd med krav på ett högsta SAR-värde på 2.0 W/kg för mobiltelefoner. Det är en direkt tillämpning av EU-rådets rekommendation. (Se vidare avsnitt 5). EKU har vid sin pågående uppgradering av IT-kraven valt att avvakta med krav på telekomprodukter på grund av att det skulle påtagligt försena arbetet med redan etablerade IT-produkter. Det kan komma att påbörjas ett arbete under senare delen av 2006. 11

4.4 Miljötrender inom området Inom EU driver olika direktiv miljöfrågor som har samband med elektronikprodukter. WEEE-direktivet avser återtagningssystem (producentansvar) för elektriska och elektroniska produkter. ROHS direktivet (Restriction of Hazardous Substances) innebär att nya elektriska och elektroniska produkter för den europeiska marknaden inte får innehålla bly, kvicksilver, kadmium, sexvärt krom, samt flamskyddsmedel av typen PBB och PBDE, dock med en undantagslista. Vidare finns det andra direktiv som indirekt påverkar det aktuella upphandlingsområdet Ett sådant är REACH-direktivet angående kunskap, spridning och åtgärder relaterat till samhällets kemikalieanvändning. 12

5 Allmänt om strålning, teknik och miljömärkning 5.1 Mobiltelefoner och hälsorisker Den grundläggande begränsningen för mobiltelefoner i Statens strålskyddsinstituts, SSI, allmänna råd om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält (SSI FS 2002:3) är, i likhet med EU-rekommendationerna, 2,0 W/kg (SAR, Specific Absorption Rate). Detta värde är satt med en säkerhetsfaktor på 50 gånger till kända hälsoeffekter. SAR är ett mått på hur mycket energi som absorberas per tidsenhet i en viss mängd kroppsvävnad och mäts i watt per kg (W/kg). Alla mobiltelefoner som saluförs i Sverige har SAR-värden som ligger under gällande begränsningsvärden (2 W/kg). Sladdlösa kontorstelefoner (DECT) har så låga uteffekter att de aldrig kan ha SAR-värden överstigande 2 W/kg. I ett gemensamt ställningstagande har de nordiska strålskyddsmyndigheterna konstaterat att det inte finns några säkerställda hälsorisker vid användning av mobiltelefoni, så länge rekommendationerna från EU och den internationella strålskyddskommissionen för ickejoniserande strålning (ICNIRP) inte överskrids ( Mobile Telephony and Health A common approach for the Nordic competent authorities). De nordiska myndigheterna är också överens om att det finns kunskapsluckor och att det föreligger en viss vetenskaplig osäkerhet vilket gör att en försiktighetstrategi bör iakttas vid användning av själva mobiltelefonen. De nordiska myndigheterna förordar därför användning av handsfree-utrustning för att minska onödig exponering vid användning av mobiltelefon. Det pågår en intensiv forskning över hela världen rörande eventuella hälsokonsekvenser vid användning av mobiltelefoni. Inga säkerställda hälsorisker har kunnat kopplas till strålning från mobiltelefoner, trådlösa telefoner, basstationer eller trådlösa datornätverk. Det finns dock epidemiologisk forskning som antyder att långvarig användning av mobiltelefon skulle kunna öka risken något för tumör på hörselnerven. Resultaten är fortfarande mycket osäkra och behöver bekräftas av ytterligare forskning men SSI bedömer att dessa resultat tillsammans med den omfattande användningen av mobiltelefoner motiverar att en personlig försiktighetsstrategi tillämpas, så att onödig exponering undviks om detta går att göra med enkla och billiga medel. SSI menar också att det är särskilt viktigt att barn och ungdomar undviker onödig exponering. Ett effektivt sätt att minska exponeringen till framför allt huvudet är att använda handsfree-utrustning och hålla ut mobiltelefonen från kroppen. Även en trådlös handsfree-utrustning, s.k. Bluetooth, minskar exponeringen till huvudet. Varifrån man ringer påverkar också exponeringen. Mobiltelefonen kan minska sändarstyrkan till en tusendel om förbindelsen med bas- 13

stationen är god. Det innebär också att den minskning av exponeringen som kan erhållas genom att välja en telefon med lågt SAR-värde blir marginell eftersom telefonen bara sänder med full effekt under korta tider. Ett sätt att kraftigt minska exponeringen vid telefonsamtal från en bil är att använda en yttre antenn. 5.2 Lågstrålande mobiltelefoner En mobiltelefon som uppfyller alla detaljerade tekniska krav som finns via harmoniserade standarder, s.k. EN-standarder, får CE-märkas och sättas på marknaden inom EU. Beträffande krav på elektromagnetiska fält baseras de harmoniserade standarderna på rådets rekommendation 99/519/EEG. En tydlig definition eller standard som förklarar t.ex. vid vilket SAR-värde som mobiltelefoner skulle övergå till att vara lågstrålande mobiltelefoner har inte fastställts eftersom det inte är relevant ur säkerhetssynvinkel. Det finns inga indikationer, varken vetenskapligt belagda eller andra, som pekar på att det finns något tröskelvärde där en kravhöjning skulle ge någon minskad risk. Begreppet lågstrålande mobiltelefoner är således ingen standard eller vetenskapligt begrepp och används inte heller av myndigheter, producenter eller leverantörer. Eftersom en definition av begreppet saknas har Verva svårigheter att fastställa krav och utarbeta klara och preciserade tekniska specifikationer som preciserar begreppet lågstrålande mobiltelefoner. Elektriska produkter som följer gemensamma europeiska harmoniserade standarder om hälsa och säkerhet för användaren har fri rörlighet inom EU. Det finns under normala förhållanden inget utrymme för Verva att konstruera egna svenska regler eller nivåer. 5.3 Tekniska förutsättningar Mobiltelefoner med full funktionalitet sänder ut radiovågor dvs. strålar. En GSM- eller UMTS-terminal (mobiltelefon) innehåller en radiosändare och en radiomottagare som gör det möjligt för mobiltelefonen att kommunicera med en fast basstation i närheten. En radiosändare genererar ett radiofrekvent elektromagnetiskt fält, vilket kan ses som att den sänder ut radiofrekvent strålning. Sändareffekten mäts normalt i enheten watt (W). Fältstyrkan avtar proportionellt mot kvadraten på avståndet till sändarantennen. GSM- och UMTS-näten byggs ut med bestämda avstånd mellan basstationerna. Varje basstation betjänar mobiltelefoner inom ett visst geografiskt område (en cell). För att en mobiltelefon (GSM eller UMTS) skall kunna kommunicera med basstationerna måste den kunna sända ut med en viss styrka, så att den kan nå närmaste basstation. På samma sätt kan mobiltelefonen inte tillåtas sända med för hög styrka, då den kan komma att störa mobiltelefoner i andra celler. 14

Med hänsyn till det ovan angivna är det inte möjligt från teknisk synvinkel att olika typer av GSM- och UMTS-mobiltelefoner från radiosynpunkt på ett meningsfullt sätt kan betecknas som vare sig lågstrålande eller högstrålande då de måste ha en viss högsta sändareffekt för att kunna fungera som mobiltelefoner i allmänt tillgängliga GSM- respektive UMTS-nät. Det är viktigt att uppmärksamma att denna högsta sändareffekt bestäms av specifikationerna för GSM- respektive UMTS-systemet och inte kan ändras av mobiltelefontillverkarna. 5.4 Miljömärkningar Det finns ett antal organisationer som sysslar med miljömärkning, t.ex. Blå Ängeln, Green Mark och TCO-Development. I upphandlingssammanhang är det möjligt att använda sig av miljömärkning som bevis om teknisk förmåga och kapacitet. Verva skulle i princip kunna använda sig av specifikationer som hänför sig till ett miljömärkningssystem. Miljömärkning skulle då fungera som ett bevis på att kraven i en specifikation tillgodoses. Detta är dock för närvarande inte praktiskt möjligt eftersom det ännu inte finns några certifierade telefoner enligt miljömärkningsorganisationerna. I nuläget kan därför miljömärkning inte tjäna som bevis om teknisk förmåga och kapacitet (se också föreslagna lagen om offentlig upphandling 8 kap. 9 ). 15

6 Förutsättningar för en ny upphandling När det gäller möjligheterna att beakta miljö- och hälsokraven och särskilt upphandla lågstrålande mobiltelefoner är förberedelsestadiet av processen avgörande. Det är avgörande att planera för att miljöhänsyn och gällande produktsäkerhetskrav ska föras in i upphandlingen redan från början som en förutsättning för framgång. Inledningsvis kommer Verva att utreda ifall det finns några förutsättningar för att använda sig av specifikationer som hänför sig till ett miljömärkningssystem. Verva skulle i princip kunna använda sig av specifikationer som hänför sig till ett miljömärkningssystem. Miljömärkning skulle då fungera som ett bevis på att kraven i en specifikation tillgodoses. Verva måste också till en början definiera de krav som ska uppställas i kontraktet. Myndighet ska då bestämma vilka produkter och tjänster som är mest passande för det behov som ska uppfyllas både mot bakgrund av miljöhänsyn och också andra faktorer såsom teknik och funktionalitet m.m. Det ovan beskrivna arbetet sker i huvudsak i en förstudie. Därefter ska myndigheten utarbeta klara och preciserade tekniska specifikationer och föreskriva samtliga miljökrav. I det här fallet ska bl.a. specifikationer rörande strålningen från mobiltelefoner upprättas. När föremålet för kontraktet har definierats ska det således omsättas i tekniska specifikationer som kan användas direkt i upphandlingsprocessen. EG-direktiven tillåter upphandlande myndigheter att välja mellan specifikationer som baseras på tekniska standarder eller specifikationer som hänför sig till kontraktets fullgörande. Det kan vara fråga om miljöbaserade tekniska standarder. I det här fallet också produktsäkerhetskrav på leverantören att mobiltelefoner ska följa relevant EN-standard avseende SAR-värde När det gäller krav inom produktområdet mobiltelefoner och sändare för mobiltelefoni baseras EN standardernas krav på de rekommendationer som EU utfärdat (99/519/EEG). Myndighet kan också kräva att produkten som ska köpas är tillverkad av särskilt material. Det är också möjligt att peka ut sådant material som inte får ingå i den produkt man avser att köpa, exempelvis tillsatskemikalier (såsom flamskyddsmedel), batterier och tungmetaller. Det finns enligt EGdirektiven även möjlighet att ställa krav på produktionsmetoder i de specifikationer som utfärdas. Det är möjligt att utesluta företag som agerat mot lagstiftning inom miljöområdet. Miljömärkning kan också tjäna som bevis om teknisk kapacitet. 16

Det är alltså möjligt att ställa krav på miljöhänsyn i tilldelningsfasen under förutsättning att kraven har samband med föremålet för kontraktet, att kraven inte innebär för stora inskränkningar i leverantörens frihet, att kraven omnämns vid annonseringen samt att kraven står i överensstämmelse med grundläggande principer i EU-lagstiftningen. När det gäller utförande av kontraktet kan kontraktsvillkor användas för att inbegripa miljöhänsyn i samband med att kontraktet ska fullföljas. Myndighet kan genom fullgörandeklausuler besluta hur varor kan användas och även hur transporter ska ske. Verva har också möjlighet att ställa krav på anbudsgivarna att de ska demonstrera sin tekniska förmåga i syfte att visa att denna uppfyller de krav som ställs bl.a. i miljöhänseende. 17

7 Slutsatser De nya direktiven anger på ett tydligare sätt än de äldre direktiven i vilken utsträckning miljöhänsyn får tas vid Vervas upphandlingar. Detta hänger samman med att EG-fördraget numera innehåller hänvisningar till miljöskyddskrav och till syftet att främja en hållbar utveckling. EG-domstolens rättspraxis (avseende de äldre direktiven) har också uttryckligen fått genomslag i de nya direktiven. Verva kan själv avgöra om det finns ett behov som kan tillgodoses genom upphandling och att själv bestämma vad som ska upphandlas för att tillgodose behovet. Det är Verva som avgör om den t.ex. vill investera i energisparande åtgärder och vilka åtgärder den vill vidta och om den vill genomföra olika miljöskyddsåtgärder. En förutsättning för att ställa miljökrav som tillgodoser behov som är angeläget genom upphandling är bl.a. de tekniska specifikationerna och att tilldelningskriterierna kan utformas med beaktande av lagstiftning på EG-nivå eller nationell nivå. Detta har betydelse för kommande telefoniupphandling. Det finns ingen standard eller något vetenskapligt begrepp som entydigt definierar en lågstrålande mobiltelefon. När det gäller krav på mobiltelefoner kan inte Verva konstruera regler eller värden som det inte finns stöd för i EGs regelverk. Exempelvis har alla hälsoministrar i EU:s medlemsländer gett ut en rekommendation som baseras på ICNIRPs (den internationella strålskyddskommittén för ickejoniserande strålning) underlag. Rekommendationen, som har mycket stora säkerhetsmarginaler, har införts i relevanta EN-standarder. Produkter som följer dessa standarder har fri rörlighet inom EU. Vervas möjligheter Verva har rätt att i de tekniska specifikationerna föreskriva att föremålet för upphandlingen ska uppfylla vissa miljökrav, t.ex. tillsatskemikalier (såsom flamskyddsmedel), batterier, tungmetaller, avfalls- och återvinningsaspekter, samt energiförbrukning. Verva kan, med beaktande av EG-rätten, ställa hälso- och miljökrav som avser strålning från mobiltelefoner och dect-telefoner. Gemenskapsrätten kräver inte att miljökraven har med föremålet för upphandlingen att göra på det viset att de ska inverka på dess fysiska sammansättning, fysiska egenskaper eller prestanda. Verva skulle i princip kunna använda sig av specifikationer som hänför sig till ett miljömärkningssystem. Miljömärkning skulle då fungera som ett bevis på att kraven i en specifikation tillgodoses. Detta är dock för närvarande 18

inte praktiskt möjligt eftersom det ännu inte finns några certifierade telefoner enligt miljömärkningsorganisationerna. I nuläget kan därför miljömärkning inte tjäna som bevis om teknisk förmåga och kapacitet. Avslutningsvis I den kommande telefoniupphandlingen har Verva möjlighet att upphandla mobiltelefoner som ett eget anbudsområde, där avtal i så fall kan tecknas med leverantörer av mobiltelefoner. Krav på anbudsgivaren kan vara att leverantören ska ange användbarhet och ergonomi, innehållet i produkten, energiförbrukning, förberedelse för återvinning, samt miljödeklarationer enligt ISO 14021 och nivå på SAR värdet. Efter avslutad upphandling redovisas resultatet av ovan nämnda krav som föreligger för de mobiltelefoner som leverantören erbjuder. Verva kan avsluta upphandlingen med att i avropsinstruktionen till myndigheterna informera om hälso- och miljöegenskaper hos de mobiltelefoner som omfattas av avtalet. 19