SS TK 570 TK 570 N0054 Rapport TK 570 N0054 Utgåva 0.6 2014-10-13 11:27 Geografisk information Webbkartografi Riktlinjer för utformning av webbkarttjänster [English title level 1 English title level 2 Part n: Part title]
SS xxxx:åååå (Sv) Innehåll Sida 1 Om denna rapport...3 1.1 Status...3 1.2 Syfte...3 1.3 Omfattning...4 2 Termer och definitioner samt förkortningar...5 2.1 Termer och definitioner...5 2.2 Förkortningar... 10 3 Bakgrund och principer... 11 3.1 Allmänt... 11 3.2 Utgångspunkter för riktlinjer... 11 3.3 Systemarkitektur... 11 3.4 Ansvar... 12 3.5 Teknik... 12 4 Kartografi... 13 4.1 Allmänt... 13 4.2 Alternativa kartskikt... 13 4.3 Objektinformation... 14 4.4 Texter i kartan... 14 4.5 Skalintervall... 14 4.6 Bakgrundsskikt... 16 4.7 Symboler... 17 4.8 Punktsymbolisering... 17 4.9 Linjesymbolisering... 17 4.10 Ytsymbolisering... 20 5 Dokumentation... 26 5.1 Allmänt... 26 5.2 Tjänstespecifikation... 26 5.3 Teckenförklaring... 27 6 Bilaga: Kartografiska möjligheter och begränsningar i visningstjänster... 28 6.1 Inledning... 28 6.2 Kartografiska aspekter på en WMS-tjänst... 28 6.3 Kartografiska aspekter på en WMTS-tjänst... 29 7 Bilaga: Bakgrundskartor... 29 7.1 Inledning... 29 7.2 Kartografi för bakgrundskartor... 30 7.3 Lyfta fram viktig information i bakgrundskartor... 31 8 Bilaga: Kartografi för tematiska skikt vid sampresentation av kartskikt... 32 8.1 Introduktion... 32 8.2 Utvärderingskriterier... 32 8.3 Sampresentation av bakgrundsskikt och tematiska skikt med ytgeometri... 33 8.4 Sampresentation av bakgrundskartor och tematiska skikt med linjegeometri... 35 8.5 Sampresentation av bakgrundskartor och tematiska skikt med punktgeometri... 36 8.6 Sampresentation av bakgrundskartor och tematiska skikt med skilda geometrityper... 36 8.7 Sampresentation av bakgrundskartor och beskrivande data... 36 9 Bilaga: Exempel på teknisk beskrivning... 37 2
SS TK 570 TK 570 N0054 1 Om denna rapport 1.1 Status Denna rapport är inte den slutliga tekniska rapport som standardiseringsarbetet i SIS/Stanlis kommitté för webbkartografi (SIS/TK 570) syftar till. Med denna rapport vill kommittén visa vad den kommit fram till hittills. Den som har synpunkter på innehållet är välkommen att kontakta kommitténs projektledare, se http://sis.se/tk570. I rapporten finns bilagor där sådant material tagits med som ger en kunskapsbakgrund till riktlinjerna. Här förklaras också mer i detalj de viktiga tekniska begrepp som refereras i riktlinjerna. Delar av bilagorna kan i framtida utgåvor av denna rapport ersättas av riktlinjer. Alla riktlinjer i rapporten har unika nummer som är avsedda att underlätta arbetet under utvecklingen. De har inget annat syfte. Arbetet med riktlinjerna kommer att fortsätta löpande under 2014 och 2015. Redovisning av arbetet kommer att göras genom publicering av fler utgåvor. 1.2 Syfte Denna rapport handlar om visningstjänster av typen Web Map Service (WMS)[4] eller Web Map Tile Service (WMTS)[6]. De kallas här för webbkarttjänster. Det finns idag många karttjänster som är mycket ändamålsenliga. De presenterar den information som den tänkta målgruppen vill ha på ett begripligt och läsbart sätt. Syftet med riktlinjerna i detta dokument är inte att dessa karttjänster ska börja presentera webbkartor på ett annat sätt. Syftet är istället att utöver vad som fungerar bra idag, kunna erbjuda presentationer som gör karttjänsten användbar i nya sammanhang. Rapporten handlar om hur man bör konstruera en webbkarttjänst så att dess kartskikt blir så användbara som möjligt när de kombineras med kartskikt från andra webbkarttjänster. Även om tekniken idag medger att den som konsumerar en webbkarttjänst själv styr detaljerna i utformningen av kartskikten så är det inte det som är utgångspunkten för denna rapport. I stället förutsätts att den som tillhandahåller webbkarttjänsten också bestämmer över utformningen av kartskikten, men i gengäld erbjuder alternativa utformningar. Det är lätt att inse att denna metod inte kan lyckas i varje tänkbart fall, inte ens med ett stort antal alternativa utformningar. Utgångspunkten i arbetet har dock varit att förutsättningarna att lyckas kan bli oerhört mycket större med riktlinjer än utan. Figur 1 visar hur den applikations- eller tjänstedesigner (i mitten av figuren) som kombinerar kartskikt från olika webbkarttjänster utgår från erbjudanden från flera olika tjänsteleverantörer. Det ställer vissa krav på webbkarttjänsternas utformning och dokumentation. Det är till tjänsteleverantörerna (till vänster i figuren) som riktlinjerna i denna tekniska rapport vänder sig. En viktig egenskap hos deras webbkarttjänster är att de är kartografiskt designade för att kunna kombineras och användas tillsammans. I praktiken betyder det att de måste innehålla alternativa kartskikt som går att kombinera utan att läsbarhet och begriplighet påverkas negativt. Applikationsdesignern (som kan vara en tjänstedesigner) har att välja bland olika, alternativa kartskikt. Riktlinjer för dessa val tas endast upp indirekt i denna tekniska rapport men planeras att ingå i kommande utgåvor. I verkligheten kan användaren och applikationsdesignern finnas inom samma organisation eller till och med vara en och samma person. 3
TK 570 N00 1.3 Omfattning Figur 1 - Enkel samverkansmodell för webbkarttjänster med kombinerbara kartskikt. Denna rapport anger riktlinjer för att utforma och erbjuda WMS- och WMTS-baserade visningstjänster, särskilt med tanke på att vara användbara för den som har behov av att skapa webbkartor genom att kombinera kartskikt från flera webbkarttjänster. Riktlinjerna omfattar valmöjligheter i urvalet av data och presentationen av data men även annat som kan stödja utvecklingen av applikationer och tjänster som baseras på webbkarttjänsterna, exempelvis information om valmöjligheter och testmöjligheter för utvecklarna. Denna tekniska rapport innehåller även terminologi för området och en orientering om tekniska lösningar för denna typ av tjänster. Riktlinjerna tar upp hur kombinerbarhet optimeras genom att varje kartskikt inte visar för många objekttyper hur kombinerbarhet optimeras genom lämpliga alternativa presentationsalternativ hur tjänsten, inklusive valmöjligheter, bör dokumenteras hur tekniska behov, som gränssnitt och filformat, bör tillgodoses. 4
SS TK 570 TK 570 N0054 2 Termer och definitioner samt förkortningar 2.1 Termer och definitioner För tillämpning av detta dokument gäller de termer som följer nedan. applikationsgränssnitt gränssnitt som program använder för att konsumera en tjänst Anm. 1 till termpost: I tekniska sammanhang används ofta termen tjänste-api. [KÄLLA: Vad är en tjänst?, Stanli [12] ] attribut representation av en företeelses egenskap attributdata attributen hos ett dataobjekt bakgrundskarta bakgrundsskikt som utgörs av en karta bakgrundsskikt bakgrund i en webbkarta med syfte att ge geografisk orientering Anm. 1 till termpost: En karta eller ett ortofoto kan utgöra ett bakgrundsskikt. bastjänst IT-baserad tjänst med applikationsgränssnitt [KÄLLA: Vad är en tjänst?, Stanli [12] ] dataobjekt datarepresentation av företeelse digital karta karta avsedd att presenteras på en bildskärm erbjuda en tjänst utställa löften om en tjänsts förmågor och om den prestation och kvalitet som den som konsumerar tjänsten kan förvänta sig samt villkor för konsumerandet [KÄLLA: Vad är en tjänst?, Stanli [12] ] fyllning grafisk markering av yta där ytans innandöme markeras färgfyllning fyllning där ytan har en färg som är täckande eller har viss grad av transparensgeneralisering generalisering åtgärder för att optimera läsbarhet och begriplighet hos en webbkarta Anm. 1 till termpost: Generalisering kan t.ex. innebära urval av geodata och/eller förenkling vid symbolisering. Anm. 2 till termpost: Generaliseringen påverkas vanligen av aktuell skala. 5
TK 570 N00 geodata data som beskriver företeelser inklusive deras geografiska läge geodataskikt geodatamängd som innehåller geodataobjekt för ett urval objekttyper Anm. 1 till termpost: Urvalet motsvarar vanligen ett geodatatema. Anm. 2 till termpost: I WMS-standarden[4] motsvarar varje "layer" ett geodataskikt. Anm. 3 till termpost: Termerna datalager och geodatalager bör undvikas eftersom lager även syftar på att något är lagrat, t.ex. på en fil eller i en databas. geodatamängd identifierbar samling geodata geodataobjekt dataobjekt som inkluderar företeelsens geografiska läge geodataserver server som tillgängliggör geodata geodatatema identifierbar grupp av idémässigt samhörande objekttyper för geodata grafisk linje grafisk presentation av linje gruppskikt av webbkartservern levererad bild som är resultat av en begäran om en sekvens av kartskikt Anm. 1 till termpost: Ett gruppskikt kan inte i efterhand delas upp i enskilda kartskikt. gränssnitt (inom dataområdet: ) formellt specificerad och beskriven koppling eller kontaktyta mellan system, enheter och människa i olika kombinationer Anm. 1 till termpost:gränssnitt kan t.ex. gälla fysisk hopkoppling, signaler eller funktioner. Om man avser kontaktytan mellan människa och maskin talar man ofta om användargränssnitt. [Källa: TNC: Basord i våra fackspråk, 2011] ikon grafisk symbol på bildskärm som representerar ett dataobjekt IT-baserad tjänst tjänst som konsumeras via ett elektroniskt gränssnitt och som helt eller delvis produceras elektroniskt [KÄLLA: Vad är en tjänst?, Stanli [12] ] karta tvådimensionell, förminskad, redigerad avbildning av en del av jordens eller annan planets yta i bestämd skala och projektion kartapplikation program som på en bildskärm visar digitala kartor vilkas innehåll och omfattning kan styras av programmets användare 6
SS TK 570 TK 570 N0054 kartografi läran om framställning av kartor kartserver server som producerar kartskikt och bakgrundsskikt och där begäran och leverans av dessa sker via Internet Anm. 1 till termpost: En web map server är en kartserver som följer WMS-standarden. kartskikt presentation av geodata som tillhör ett urval av objekttyper Anm. 1 till termpost: WMS-anropet GetMap kan användas för att beställa kartskikt från en kartserver. För varje kartskikt anges i anropet det geodataskikt som innehåller urvalet av objekttyper samt den stilmall som ska användas för presentationen av dessa. Flera kartskikt kan beställas i ett anrop. Då används parametern LAYERS för att ange de geodataskikt som ska användas och parametern STYLES för att ange motsvarande stilmallar som ska tillämpas. När kartservern returnerar kartskikten är de placerade i en enda bild. konsumera en tjänst nyttja en tjänst få en tjänst att produceras och tillgodogöra sig det den presterar [KÄLLA: Vad är en tjänst?, Stanli [12] ] konturlinje, kantlinje grafisk linje längs en ytas kontur konturlinjering grafisk markering av yta där ytans konturer markeras med en konturlinje linje endimensionellt geometriskt objekt Anm. 1 till termpost: Jämför grafisk linje. linjemönstring regelbundet upprepande av grafiskt element längs en linjes sträckning linjeobjekt geodataobjekt där det geografiska läget beskrivs av geometrin hos en eller flera linjer linjesymbolisering symbolisering av ett linjeobjekt objekttyp abstraktion av en grupp av företeelser med likartade egenskaper opacitet grad av ogenomskinlighet producera en tjänst se till att en tjänsts utlovade prestationer och kvalitet uppstår [KÄLLA: Vad är en tjänst?, Stanli [12] ] punktobjekt geodataobjekt där det geografiska läget beskrivs av geometrin hos en punkt 7
TK 570 N00 punktsymbolisering symbolisering av ett punktobjekt rastrering ytmönstring med punktmönster eller linjemönster referensskikt kartskikt som visas i syfte att ge geografisk orientering server program som tillhandahåller gemensamma servicefunktioner i ett datornät skraffering ytmönstring med parallella grafiska linjer stilmall samling av symboliseringsfunktioner Anm. 1 till termpost: En stilmall omfattar vanligen objekttyperna i ett geodatatema. Anm. 2 till termpost: Maskinläsbara stilmallar kan beskrivas med Symbology encoding. Anm. 3 till termpost: I WMS-anropet GetMap används parametern STYLES för att ange de stilmallar som ska användas för de genererade kartskikten. symbolisering åtgärd för att grafisk presentera ett geodataobjekt Anm. 1 till termpost: Symbolisering inbegriper såväl utseende som orientering och placering. symboliseringsfunktion funktion som åstadkommer symbolisering av geodataobjekt av en viss objekttyp Anm. 1 till termpost: Tidigare svensk term: visualiseringsfunktion en feature portrayal function symbolmönstring ytmönstring med ett grafiskt element som är en symbol tematiskt skikt kartskikt som presenterar geodataobjekt för ett geodatatema textsymbolisering symbolisering av text tillhandahålla en tjänst erbjuda en tjänst och ta ansvar för att den produceras [KÄLLA: Vad är en tjänst?, Stanli [12] ] tjänst paketerad service eller lösning som erbjuds för att tillgodose ett behov Anm. 1 till termpost: Paketerad betyder att en tjänst kan erbjudas i samma form till flera mottagare (och ofta även prissättas). Leverans och konsumtion av en tjänst sker i regel samtidigt. En tjänst kan bestå av flera andra tjänster. [KÄLLA: E-delegationen: Terminologi för e-förvaltning, 2011] 8
SS TK 570 TK 570 N0054 tjänsteleverantör den som tillhandahåller en tjänst [KÄLLA: Vad är en tjänst?, Stanli [12] ] tjänstespecifikation beskrivning av en tjänst med syfte att göra det möjlig att konsumera tjänsten och nyttja dess förmågor samt ställa krav på dess kvalitet och prestationer Anm. 1 till termpost: En tjänstespecifikation beskriver, särskilt när det gäller IT-baserade tjänster, bland annat dess gränssnitt. [KÄLLA: Vad är en tjänst?, Stanli [12] ] transparens grad av genomskinlighet tvåskiktad linje grafisk linje bestående av en tunnare grafisk linje centralt placerad ovanpå en tjockare grafisk linje täckande färgfyllning färgfyllning utan transparens variabel rastrering ytmönstring med punktmönster där punkternas täthet varierar för att uttrycka en egenskap visningstjänst bastjänst för att visualisera data [KÄLLA: Vad är en tjänst?, Stanli [12] ] web map server kartserver som följer WMS-standarden Anm. 1 till termpost: En web map server levererar kartskikten sammanslagna som en enda digital bild. web map service webbkarttjänst som implementeras av en web map server webbkarta digital karta som helt eller delvis är resultatet av bergäran till och leverans från en eller flera kartservrar webbkartografi kartografi för webbkartor webbkarttjänst bastjänst som kan leverera hela eller delar av webbkartor yta tvådimensionellt geometriskt objekt ytmönstring fyllning med regelbundet upprepande av grafiskt element 9
TK 570 N00 ytobjekt geodataobjekt där det geografiska läget beskrivs av geometrin hos en eller flera ytor ytsymbolisering symbolisering av ett ytobjekt zooma in minska storleken av det geografiska område som visas som en webbkarta av viss storlek zooma ut öka storleken av det geografiska område som visas som en webbkarta av viss storlek 2.2 Förkortningar CGI Common Gateway Interface CRS Coordinate reference system GIF Graphics Interchange Format (ett format för digitala bilder) JPEG Joint Photographic Expert Group 1 (ett format för digitala bilder) OGC Open Geospatial Consortium PNG Portable Network Graphics (ett format för digitala bilder) SE Symbology Encoding SLD Styled Layer Descriptor SVG Scalable Vector Graphics WFS Web Feature Service WMS Web Map Service WMTS Web Map Tile Service XML exstensible Markup Language 10
SS TK 570 TK 570 N0054 3 Bakgrund och principer 3.1 Allmänt Detta avsnitt behandlar vilka antaganden som gjorts om karttjänster och riktlinjer för hur de som tillhandahåller karttjänster bör samordna sina ansträngningar. Avsnittet tar också upp riktlinjer som ligger till grund för andra, mer specifika riktlinjer samt riktlinjer för hur den som tillhandahåller en karttjänst ökar möjligheten att utveckla applikationer för olika tekniska plattformar. 3.2 Utgångspunkter för riktlinjer IT-miljön kring webbkartor kan se mycket skiftande ut: De som konstruerar webbkarttjänsterna kan använda sig av olika tjänsteplattformar för utveckling och drift. De som kombinerar webbkarttjänsternas kartskikt kan använda sig av olika utvecklingsmiljöer och plattformar. De som slutligen ska titta på de färdiga webbkartorna kan använda sig av olika klientprogramvara för detta. Även hur man arbetar som applikationsdesigner kan variera: Den färdiga applikationen riktar sig till olika, mer eller mindre kända, målgrupper. De kartskikt som ska kombineras kan komma både från webbkarttjänster och finnas eller genereras lokalt. Det finns möjligheter att påverka tjänsteleverantören att anpassa presentationen. Estetiska mål kan vara mer eller mindre viktiga i förhållande till läsbarhet och begriplighet. Även om förhållanden kan vara väldigt olika så måste riktlinjerna i denna rapport utgå från en förenklad modell: Det finns inga möjligheter för applikationsdesignern att påverka kartskikten annat än genom att välja bland de alternativ som erbjuds. Alla kartskikt, inklusive bakgrundsskikt, kommer från tjänster baserade på Web Map Service (WMS)[4][5] eller Web Map Tile Service (WMTS)[6], se avsitt 6. Möjligheterna att konstruera stilmallar motsvarar minst de som Styled Layer Descriptor (SLD)[2] och Symbology Engine (SE)[3] erbjuder. Alla tjänster som applikationsdesignern har tillgång till har konstruerats utgående från riktlinjerna. Ambitionerna med riktlinjerna kan inte sättas hur högt som helst. Exempelvis kan man inte förvänta sig att hur många kartskikt som helst ska kunna överlappa varandra eller att bakgrundsskiktet ska kunna se ut hur som helst. 3.3 Systemarkitektur Riktlinjerna har sin utgångspunkt i de två systemarkitekturer som beskrivs i Figur 2. Båda baseras på att tjänsteleverantörer har satt upp visningstjänster. Dessa tjänster baseras vanligen på WMS-standarden men för bakgrundsskikt kan även WMTS-standarden vara aktuell. I den vänstra systemarkitekturen integreras två eller flera visningstjänster i en webbkartapplikation som i sin tur används via en webbläsare. I den högra systemarkitekturen integreras två eller flera visningstjänster i en kartapplikation. Såväl webbkartapplikationen som kartapplikationen hämtar kartskikt från visningstjänsterna med hjälp av anrop. Applikationerna kan själva avgöra om kartskikten ska hämtas som separata bilder eller om som 11
TK 570 N00 gruppskikt, alltså som bilder som innehåller flera kartskikt. Hur detta görs avgör vilka möjligheter som applikationen, utan att hämta kartskikten på nytt, får att tända, släcka och påverka kartskiktens transparens. I avsnitt 6 ges en kort beskrivning av kartografiska möjligheter och begränsningar i systemarkitekturen. 3.4 Ansvar Figur 2 - Systemarkitekturer som riktlinjerna bygger på Riktlinje 101: Myndigheter som har ett tematiskt informationsansvar bör också ta ansvar för val av färger och symboler. Det är i dagsläget inte möjligt att en tjänsteproducent erbjuder full valfrihet när det gäller färger och symboler. Genom Lagen (2010:1767) om geografisk miljöinformation[11] har det tematiska informationsansvaret fördelats mellan olika myndigheter. Även genom geodatasamverkan förbinder sig parterna att ta ansvar för vissa geodata. En utvidgning av detta ansvar skulle öka möjligheten för bra webbkartografisk sampresentation. Riktlinje 102: De informationsansvariga bör i möjligaste mån stämma av dessa val med varandra. Samordning är alltså önskvärd genom geodatasamverkan eller standardiseringen. Riktlinje 103: De informationsansvariga bör publicera sina färger och symboler. Publicering kan göras centralt eller som separata rapporter som i fallet med Riktlinjer för webbkartografi inom krishantering. Riktlinje 104: Valen bör vara medvetna ställningstaganden grundade på tradition och logik. I praktiken innebär det att man inte bör ta lättvindigt på valet. I många fall finns en kartografisk tradition att falla tillbaka på. Med logik avses t.ex. att symboler för likartade företeelser bör ha ett likartat utseende. 3.5 Teknik Riktlinje 105: Webbkarttjänster bör uppfylla kraven i Tekniskt ramverk. Tekniskt ramverk för en infrastruktur för geodata[10] (se även 4.1) anger ett antal krav på "WMS:er som görs åtkomliga i den svenska infrastrukturen och via Geodataportalen". Dessa krav är en skärpning av de krav som Inspires specifikationer ställer. 12
SS TK 570 TK 570 N0054 Riktlinje 225: Tjänsten bör vara användbar för presentation på såväl datorskärmar, surfplattor som smarta telefoner. Tjänsten konsumeras vanligen inte direkt av exempelvis en surfplatta. Istället konsumeras den av en applikation som har ett gränssnitt, ett tittskåp, mot användaren. Om det ska vara någon mening för applikationsutvecklaren att hämta kartskikt från flera tjänster bör dessa fungera tillsammans i den tänkta applikationen och kunna hanteras av slutanvändaren via tittskåpet. Filerna som styr tjänstens grafiska och funktionella utseende (exempelvis css) bör utgå från en surfplatta på ca 10 tum. Avståndet mellan valbara kryssrutor, radioknappar etc. bör vara tillräckligt stort för att kunna pekas på med en fingertopp. En fingertopp kan antas vara 10-14 mm i diameter. Antalet valbara kartskikt och deras respektive funktioner kan då bli detsamma och fungera på samma sätt oavsett om det är en surfplatta eller en dator. Det är antagligen inte möjligt att erbjuda samma möjligheter på en smart telefon eftersom den har en betydligt mindre skärm. Serverprogramvaran bör kunna känna av att det är en smart telefon som anropar och visa en begränsad version av den vanliga tjänsten i form av ett tittskåp. Målgrupp och syfte bör avgöra vad som ska erbjudas, exempelvis genom att prioritera vilka kartskikt som ska visas i telefonen. Det är också möjligt att erbjuda olika typer av tjänster även till surfplattor och datorer. Genom den snabba teknikutvecklingen är det dock både möjligt och önskvärt att sträva efter att erbjuda en och samma tjänst. 4 Kartografi 4.1 Allmänt Detta avsnitt behandlar riktlinjer för vilka kartografiska möjligheter som den som tillhandahåller en karttjänst bör erbjuda för att kartskikt från olika karttjänster ska kunna kombineras med varandra och med olika bakgrundskartor. 4.2 Alternativa kartskikt Riktlinje 106: Webbkarttjänsten bör erbjuda alternativa kartskikt för presentation av en objekttyp. I praktiken innebär detta alternativa stilmallar att välja på för varje geodataskikt. Applikationsdesignern kan då välja det kartskikt som bäst kan kombineras med vald bakgrundskarta och andra kartskikt. Riktlinje 107: Varje valbart kartskikt bör presentera få och samhörande objekttyper. Applikationsdesignern kan då välja ut de objekttyper som är relevanta för tillämpningen och göra det möjligt för användaren av webbkartan att välja information. I praktiken kan detta lösas genom att det angivna geodataskiktet innehåller de aktuella objekttyperna eller att den angivna stilmallen endast visar de aktuella objekttyperna. Med få objekttyper i geodataskiktet kan samma stil användas för många objekttyper. Exempel på innehåll i kartskikt: Mobilmaster (en objekttyp), snarare än master av alla typer. Kommungränser (en objekttyp), snarare än administrativa gränser. Skyddsområden av olika klass (flera objekttyper som inte är överlappande) Riktlinje 108: Kartskikt bör erbjudas så att det är möjligt att ha såväl ett mörkt ortofoto som en ljus nedtonad karta som bakgrundsskikt. Detta medför att det i många fall måste finnas minst två alternativa sätt att presentera en objekttyp. 13
TK 570 N00 4.3 Objektinformation Riktlinje 109: Information om presenterade objekt bör kunna hämtas med WMS-anropet GetFeatureInfo. Tekniskt ramverk kräver också detta. Riktlinje 110: Information hämtad med WMS-anropet GetFeatureInfo bör ha XML-format. Tekniskt ramverk kräver HTML-format. XML-formatet bör vara dokumenterat. Riktlinje 111: Information hämtad med WMS-anropet GetFeatureInfo bör finnas på svenska. XML-format möjliggör information på flera språk. 4.4 Texter i kartan Riktlinje 112: Texter bör hanteras som ett separat kartskikt. Texter är antingen ett attribut till en objekttyp eller en egen objekttyp med ett läge på marken. Genom att texterna finns i ett eget kartskikt ökar möjligheterna till presentation. Riktlinje 113: Texter bör finnas i alternativt utförande vad gäller storlek och färg. Riktlinje 114: Texter bör finnas som alternativ där olika strategi har använts för urval och placering. 4.5 Skalintervall Vad ett skalintervall betyder för papperskartor är tämligen självklart. För webbkartor kommer skalan att bero på den fysiska storleken på den skärm som används. Det är därför mer entydigt att för webbkartor ange det avstånd som en pixelbredd i en bild motsvarar på marken. Ett skalintervall motsvaras därför av ett sådant avståndsintervall. Riktlinje 262: Om skala anges för en webbkarta bör utgångspunkten vara en tänkt standardskärm med upplösningen 96 pixlar per tum. I en beställd kartbild från en WMS-tjänst kommer en pixelbredd att motsvara ett visst avstånd på marken. Skalan hos kartan som visas på standardskärmen kommer därigenom att få en viss kartskala. Om en pixel motsvarar 24 m så blir skalan 1:90706. Riktlinje 115: Samma indelning i skalintervall bör användas i alla kartskikt. Symboliseringen kan förändras mellan två sådana skalintervall men inte inom ett. Genom att ha samma indelning i skalintervall kommer symboliseringen att förändras på ett förutbestämt sätt. I praktiken innebär det att alla tjänster bör utgå från samma indelning med ett antal standardiserade intervallgränser. Varje tjänst kan utifrån dessa skapa egna skalintervall som omfattar ett eller flera standardintervall. Riktlinje 260: Övergång från en symbolisering till en annan bör ske endast i övergången mellan de i förväg indelade skalintervallen. Riktlinje 261: Övergång mellan underliggande datamodeller bör ske endast i övergången mellan vissa av de i förväg indelade skalintervallen. Figur 3 visar presentationen av en byggnad och en väg hämtade från två olika kartskikt från två olika karttjänster. A visar utzoomning utan överenskommelse om fasta skalintervall. Vid 1:12000 visas en generaliserad väg tillsammans med en detaljerad byggnad. B visar istället utzoomning med överenskommelse om fasta skalintervall, i exemplet 1:50000 och 1:100000. 14
SS TK 570 TK 570 N0054 Figur 3 - Exempel på symbolisering utan (A) och med (B) fasta skalintervall. Exemplet i Figur 4 visar att samma geodata inte alltid kan användas i olika skalor. Den röda cykelbanan kommer från data som är avsedda för en utzoomad skala. I den skalan bör inga byggnader synas eftersom cykelbanan medvetet har flyttats för att inte sammanfalla med vägen. Vid inzoomning ser därför cykelvägen ut att gå igenom byggnaderna. Exemplet i Figur 5 visar hur generaliseringen av en gräns gör att den kommer att kraftigt avvika från den strandlinje som den borde följa. Figur 4 - Exempel på olycklig kombination av geodata som är avsedda för olika skalor. Figur 5 - I den vänstra bilden kommer alla data från grunddata. I de övriga har gränsdata generaliserats. 15
TK 570 N00 Riktlinje 263: Följande indelning i skalintervall bör vara utgångspunkten. Tabell - Övergångar mellan skalintervall [under utarbetande] Skalfaktor (enligt 96 px/tum) Avstånd på mark för pixel (m) Möjlig förändring 1 symboliseringsbyte 2 symboliseringsbyte 4 symboliseringsbyte och modellbyte 4.6 Bakgrundsskikt Bakgrundskartans uppgift är att vara ett orienterande stöd till en karta vars huvudsakliga syfte är att presentera tematisk information. Den ska vara utformad så att den inte stör utan hellre förhöjer visualiseringen av temat. Vad som ska finnas med i en bakgrundskarta beror till stor del av vad kartan som helhet vill visa. Generellt brukar strandlinjer, infrastruktur och bebyggelse vara viktiga för att man ska kunna orientera sig geografiskt. Administrativ indelning såsom läns- och kommungränser är ett bra stöd i mindre skalor. Förtydligande karttext ger ett extra stöd för orienteringen. Riktlinje 116: Kartskikt som ska användas som bakgrundskarta bör finnas i en nedtonad variant. En bakgrundskarta med nedtonade färger ger ett större utrymme för den tematiska informationen att lyftas fram än vad en färglagd karta gör. En helt gråtonad bakgrund ger mest utrymme för överlagrad färgad information, men å andra sidan gör den det svårare att särskilja objekt med liknande symbolisering. Riktlinje 117: Kartskikt som ska användas som bakgrundskarta bör finnas i en detaljfattig variant. Det är inte alla teman som störs av en färglagd bakgrundskarta. Däremot kan en för detaljerad bakgrund vara störande varför möjligheten att kunna styra innehållet är en fördel. Riktlinje 118: Detaljer i bakgrundskartan bör kunna framhävas. Vissa objekttyper i bakgrundskartan bör finnas att tillgå som separata kartskikt, referensskikt. Då kan man skapa en nedtonad bakgrundskarta där vissa detaljer, som t.ex. större vägar eller gränser framhävs, se 7 I figur 3 har en bakgrundskarta byggts upp av ett ortofoto och ett referensskikt med vägar. Därigenom blir det lättare att orientera sig i kartan. Figur 6 - Ortofoto förstärkt med referensskikt för väg och vägnummer 16
SS TK 570 TK 570 N0054 4.7 Symboler Med symbol menas här ett grafiskt element som används för att representera ett punktobjekt eller som används för ytmönstring eller linjemönstring. Punkter och linjer för ytmönstring räknas inte som symboler. Riktlinje 217: Vektorformat bör användas för symboler. Vektorformat medger att skalning kan göras utan att symboler ser pixliga ut. Man behöver heller inte ha symbolen i olika storleksutförande för att klara skalning. I det fallet måste man också ta fram regler som styr när de olika storlekarna ska väljas. Ett exempel på vektorformat är SVG, Scalable Vector Graphics. Riktlinje 230: Symboler som uppenbart hör till annan tradition bör inte användas. Ett exempel på felaktig användning är att använda run-r (som används för fornlämning) för att markera "rastplats". 4.8 Punktsymbolisering Riktlinje 215: Symboler bör anpassas så att de är läsbara i alla skalintervall där de ska kunna skiljas från andra symboler Det som är en symbol i en viss skala kan vid utzoomning övergå till att vara exempelvis punkter men kan då inte säkert skiljas från andra punkter. Riktlinje 219: Punktobjekt, där den exakta positionen måste framgå, bör ges en symbol som gör det begripligt var denna position ligger. Exempel på detta är flaggor, nålar och droppformade symboler. Riktlinje 264: För ett punktobjekt bör finnas alternativa symboler med förskjuten position i förhållande till punkten så att man kan ha flera olika symboler på samma plats. Risken är annars att en symbol för ett objekt täcker en symbol för ett annat objekt. Riktlinje 267: För ett punktobjekt bör finnas alternativa symboler med större och med mindre utsträckning. Det finns då möjlighet att presentera mindre punktobjekt i ett kartskikt ovanför ett större och ändå se båda trots att de ligger på samma plats. Riktlinje 265: För ett punktobjekt bör alternativ med såväl ljus som mörk symbol finnas. Anpassning kan då göras till mörk respektive ljus bakgrund. Riktlinje 266: För ett punktobjekt bör alternativ med såväl enkel som föreställande symbol finnas. För olika målgrupper och syften är olika symboler lämpliga. Föreställande symboler är särskilt lämpliga när motsvarande objekt ska framhävas. 4.9 Linjesymbolisering Riktlinje 268: Linjeobjekt som består av sammanhängande, korta delar bör inte vara mönstrade. Figur 7 visar två exempel på hur linjeobjekt som byggs upp av korta, sammanhängande, mönstrade linjeobjekt som resultat ger en inte önskvärd oregelbunden mönstring genom att den regelbundna mönstringen bryts i skarvarna. 17
TK 570 N00 Figur 7 - Två exempel på olämplig linjemönstring Riktlinje 212: Linjeobjekt som till sin natur är korta eller sönderhackade bör inte vara mönstrade. Figur 8 visar en linje av flera korta sammanhängande linjeobjekt. Samma stilmall kan ge olika resultat i olika skalintervall. Den symbolisering som ger en fungerande mönstring (1) får här ett ökande utritningsproblem vid utzoomning (bild 2 till 4). (1) (2) (3) (4) Figur 8 - Exempel på olämplig linjemönstring - sätt in ring Riktlinje 214: Text eller symboler som anger egenskap(er) hos linjeobjekt bör finnas som eget kartskikt. Ett exempel är vägar vilkas bärighet anges med en kort klassbeteckning. Riktlinje 257: För linjeobjekt bör finnas alternativen ljus och tunn, ljus och tjock, mörk och tunn samt mörk och tjock. 18
SS TK 570 TK 570 N0054 Figur 9 visar de fyra alternativen (1 till 4). De alternativa kartskikten utgår från samma datakälla (samma objekt) men har olika stilmallar. (1) (2) (3) (4) Figur 9 - Mörk och ljus linje på mörk bakgrund. Genom att lägga en tunnare mörk linje över en tjockare ljus linje bildas en fungerande enhet där den undre linjen skapar kantlinje åt den övre. I Figur 10 har (2) och (4) kombinerats på detta sätt. I Figur 11 har istället (1) och (3) kombinerats så att den tjockare vita linjen (3) skapar kantlinjen. Den kombinationen fungerar även i en karta med ljus bakgrund, som i Figur 12 (Topoweb), och i kartor som har omväxlande ljus och mörk bakgrund. Figur 10 - Tvåskiktad linje (mörk på ljus) på mörk bakgrund Figur 11 - Tvåskiktad linje (ljus på mörk) på mörk bakgrund Figur 12 - Tvåskiktad linje (ljus på mörk) på ljus bakgrund 19
TK 570 N00 4.10 Ytsymbolisering Riktlinje 234: Ett ytobjekt bör ha högst en typ av fyllning. Antalet alternativa presentationsformer för varje ytobjekt måste begränsas. Därför är det onödigt att använda fler än en typ i varje alternativ. Figur 13 visar en vattenyta (skymd i bilden) med ett riksintresse visat som ljusgrön, heltäckande fyllning och skraffering. Här hade enbart skraffering varit bättre. Då hade även eventuella öar synts. Figur 13 - Exempel på "slöseri med uttrycksformer" genom att både färgfyllning och skraffering har använts. Riktlinje 242: Skrafferingsalternativ bör finnas i fyra riktningar med 45 graders skillnad. De fyra riktningarna benämns ofta vertikal, bakåt-diagonal (eller backslash), horisontell respektive framåtdiagonal (eller slash). Genom att välja olika alternativ kan överlappande ytobjekt presenteras på ett läsbart sätt. Figur 14 - Exempel på överlappande men ändå urskiljbara ytobjekt. Riktlinje 269: Skrafferingsalternativ bör finnas som fyra olika skrafferingar där täthet och linjetjocklek bör vara sådan att linjerna sammanfaller så sällan som möjligt. Följande kombinationer av täthet / linjetjocklek har visat sig fungera bra för vertikal och horisontell skraffering: 23 / 1 35 / 2 47 / 3 59 / 4 Följande kombinationer av täthet / linjetjocklek har visat sig fungera bra för 45 graders skraffering: 29 / 1 41 / 2 53 / 3 67 / 4 20
SS TK 570 TK 570 N0054 23 / 1 35 / 2 47 / 3 59 / 4 Figur 15 - Exempel på vertikal skraffering med olika täthet / linjetjocklek. 29 / 1 41 / 2 53 / 3 67 / 4 Figur 16 - Exempel på diagonal skraffering med olika täthet / linjetjocklek. Riktlinje 245: Minst en mörk och en ljus skrafferingsfärg bör finnas för varje objekttyp och riktning. Riktlinje 253: Skrafferingens täthet och tjocklek bör variera med skalan. Skrafferingens täthet och tjocklek behöver inte förändras som zoomningen utan kan vara mindre. Mellan Figur 17 och Figur 18 ändras skalan 10 gånger och det gäller även skrafferingens täthet. Dock ändras skrafferingslinjernas och konturlinjernas tjocklek endast tre gånger. Figur 17 - Utzoomat läge (bilden är kraftigt beskuren i höjdled) 21
TK 570 N00 Figur 18 - Inzoomat ca 10 gånger (bilden är beskuren i höjdled) Riktlinje 233: Ytmönstring med linjer bör göras med parallella linjer, inte med korsande linjer. Eftersom antalet alternativa skrafferingar måste begränsas är det onödigt att använda rutmönstring. Det skulle minska möjligheterna att använda olika typer av skraffering på ytan. Rutmönster, se Figur 19, kommer på det sättet alltid att betyda att flera skrafferingar ligger på varandra. I figuren går det inte att avgöra om det är en eller två rastreringar. Figur 19 - Olämpligt rutmönster som kan tolkas som ett eller två rastreringar. Riktlinje 235: En mönsterfyllning bör göras så gles som de minsta ytobjekten som man vill kunna se medger. Genom att utgå från fördelningen av ytobjektens storlek kan en optimal symboliseringsmetod väljas. Figur 20 visar ett exempel på redovisning av förekomst av olika typer av ytobjekt. Den vänstra kolumnen (Riksintresse Natura2000) anger exempelvis att det finns 208 ytobjekt i areaintervallet kring 2 ha (1-3 ha) och 309 i areaintervallet kring 4 ha (3-6 ha). Är behovet ett begränsat geografiskt område och inom ett begränsat skalintervall (ex. 1:1000-1:25 000) så bör motsvarande statistik tas ut för detta fall. 22
SS TK 570 TK 570 N0054 Figur 20 - Exempel på statistik över fördelning av storleken hos olika ytobjekt. Riktlinje 239: Ytmönstring med föreställande symboler bör göras endast om symbolen har en begriplig koppling till objekttypen. Riktlinje 240: Ytmönstring och konturlinjetjocklek bör anpassas efter skalan. Genom att anpassa konturlinje och symbolmönstring eller rastrering till olika skalintervall skapas större möjligheter att variera utseendet mellan olika kartskikt. Det går exempelvis att ha tätare mönstring vid utzoomning utan att det får negativa effekter vid inzoomning och glesare mönstring vid inzoomning utan att få negativa effekter vid utzoomning. Figur 21 och Figur 22 visar exempel där ingen anpassning har gjorts. Figur 21 visar hur den relativt stora tjockleken på kantlinjen ger ett kladdigt intryck för små ytobjekt. Den glesa mönstringen gör samtidigt att mindre ytor inte alls får del av symbolmönstringen utan ser ut att sakna fyllning. Figur 21 - Ytobjekt med alltför glest mönster. 23
TK 570 N00 Figur 22 visar ett exempel där ingen anpassning gjorts men där tätare mönstring har använts. Då uppstår istället problem vid inzoomning. Mönstret blir då så tätt så att det döljer detaljer i underliggande kartskikt och i bakgrundskartan. Figur 22 - Ytobjekt med alltför tätt mönster. I Figur 23 och Figur 24 har konturlinje och mönstertäthet anpassats så att utzoomning ger tunnare konturlinje och tätare mönstring och så att inzoomning ger tjockare konturlinje och glesare mönstring. Anpassningen kan göras för varje definierat skalintervall. Konturlinjen blir därigenom alltid läsbar och mönstringen ser mer lika ut oavsett ytornas storlek. Figur 23 - Utzoomat ytobjekt med skalanpassad mönstertäthet och konturlinje 24
SS TK 570 TK 570 N0054 Figur 24 - Inzoomat ytobjekt med skalanpassad mönstertäthet och konturlinje Riktlinje 255: Ett alternativt kartskikt för ytobjekt bör finnas som grå halvtransparent färgfyllning med syfte att kunna tända och släcka för att enkelt se utbredning. I Figur 25 syns endast en grön konturlinje för ytobjektet. Det ger bra läsbarhet för annat i kartan men i vissa zoomlägen är det är i princip omöjligt att veta vilket område som avses. Genom att kunna tända ett kartskikt där ytobjektet är markerat med yttäckande färg, se Figur 26, kan man avgöra utbredningen. Figur 25 - Området markeras endast av en grön konturlinje. 25
TK 570 N00 5 Dokumentation 5.1 Allmänt Figur 26 - Området markeras temporärt genom att tända ett grått kartskikt. Detta avsnitt behandlar riktlinjer för hur den som tillhandahåller en karttjänst bör dokumentera den. Avsnittet omfattar både dokumentation som en applikationsutvecklare behöver och dokumentation som kan göras tillgänglig för slutanvändaren. 5.2 Tjänstespecifikation En tjänstespecifikation definieras som en beskrivning av en tjänst med syfte att göra det möjlig att konsumera tjänsten och nyttja dess förmågor samt ställa krav på dess kvalitet och prestationer. Exempel på hur en tjänstespecifikation kan utformas finns i avsnitt 9. Gränssnittet är en viktig del av tjänstespecifikationen. För webbkarttjänster beskrivs det i WMS-standarden. En annan del är vad man kan göra med tjänsten. För webbkarttjänster innebär det bl.a. vilken förmåga tjänsten har att tillhandahålla olika kartskikt, beskrivna till informationsinnehåll och utseende. WMS-anropet GetCapabilities ger ett kortfattat och formaliserat svar om detta. Åtkomst av kartskikt från en WMS-baserad webbkarttjänst görs genom WMS-anropet GetMap. I anropet specificeras namnet på ett eller flera geodataskikt och namnet på den stilmall som ska användas för respektive geodataskikt. För själva kartskiktet finns alltså inget namn. Detaljer om detta beskrivs i avsnitt 6. Riktlinje 119: Giltiga kombinationer av geodataskikt och stilmallar bör beskrivas på följande sätt: För varje geodataskikt bör följande uppgifter anges: Geodataskiktets namn, så som det ska anges i WMS-anropet GetMap. Geodataskiktets titel, så som den kommer att presenteras i en applikation. En kort beskrivning av geodataskiktets innehåll, alltså vilka objekttyper som ingår. Inom vilket skalintervall som geodataskiktet är synligt. De stilmallar som erbjuds för geodataskiktet. För varje stilmall ska följande uppgifter finnas: o Stilmallens namn, så som det ska anges i WMS-anropet GetMap. o Stilmallens titel, så som den kommer att presenteras i en applikation. o En kort beskrivning av vad som utmärker stilmallen. o Beskrivning av kartskiktets innehåll, t.ex. vilka objekttyper som visas, om detta avviker från geodataskiktets alla objekttyper. 26
SS TK 570 TK 570 N0054 o Rekommenderade skalintervall för kartskiktet. o En exempelbild som illustrerar geodataskiktet med aktuell stilmall. o En teckenförklaring som illustrerar hur de olika objekttyperna är symboliserade. Om urvalet och symboliseringen varierar beroende på visningsskala bör detta framgå av teckenförklaringen. Riktlinje 120: Giltiga värden bör anges för övriga parametrar i WMS-anropet GetMap. De grundläggande parametrarna är följande: VERSION: Vilka versioner av WMS som tjänsten erbjuder. LAYERS: Namn på de geodataskikt som tjänsten erbjuder presentation av alt. hänvisning till information ovan. STYLE: Namn på de stilmallar som tjänsten erbjuder alt. hänvisning till information ovan. BBOX: Det geografiska område som täcks av tjänsten. Antingen verbalt, t.ex. Stockholms län, eller min-max-koordinater i ett angivet koordinatsystem. I anropet till tjänsten måste en ruta med koordinater anges men som information kan tjänstens innehåll beskrivas verbalt. SRS: De referenssystem som stöds av tjänsten. I anrop till tjänsten anges EPSGs id-kod för valt system. I beskrivningen är ett förtydligande av vilket namn systemet har till stor hjälp. WIDTH: Maximal antal pixlar i en begärd bilds bredd. HEIGTH: Maximal antal pixlar i en begärd bilds höjd. FORMAT: De bildformat som tjänsten erbjuder. Riktlinje 203: I beskrivning av bakgrundskarta bör man redovisa vad som tagits med och vilken generalisering som har gjorts. Ett vanligt sätt att beskriva generalisering är att referera till en kartprodukt, t.ex. terrängkartan eller översiktskartan. 5.3 Teckenförklaring (Riktlinjer saknas) 27
TK 570 N00 6 Bilaga: Kartografiska möjligheter och begränsningar i visningstjänster 6.1 Inledning I detta avsnitt beskrivs kortfattat några kartografiska möjligheter och begränsningar som finns i de visningstjänster som används i den systemarkitektur som riktlinjerna utgår från, se Figur 2. 6.2 Kartografiska aspekter på en WMS-tjänst För att få en uppfattning om hur användaren kan påverka den kartografiska utformningen av en karta som genererats av en WMS-tjänst görs här en kortfattad beskrivning av standarden ur ett kartografiskt perspektiv. Det finns två obligatoriska typer av anrop i WMS: GetCapabilities och GetMap. Med hjälp av GetCapabilities får klienten metadata om de kartskikt som kan erhållas; bland annat finns information om vilka symboliseringar som finns tillgängliga. Ett GetMap-anrop är en förfrågan om en kartbild. Anropet innehåller parametrar som specificerar (jfr riktlinje 120): version av WMS (VERSION, obligatoriskt) typ av begäran (REQUEST, obligatoriskt) lista över geodataskikt som ska användas för kartskikt i kartbilden (LAYERS, obligatoriskt) lista över stilmallar, alltså specifikation av vilken symbolisering som ska användas (STYLES, obligatoriskt) geodetiskt referenssystem och kartprojektion (CRS, obligatoriskt) utsträckning av kartbilden (BBOX, obligatoriskt) beskrivning av hur kartbilden ska levereras (storlek WIDTH och HEIGHT; filformat FORMAT) Dessa parametrar specificeras som CGI-parametrar i en begäran. Ett fiktivt exempel på ett GetMap-anrop är: http://www.examplewms.org/mapserv.exe?service=wms&version=1.3.0&request=getmap&layers=districts, buildings,roads,water&styles=normal,normal,normal,normal&crs=epsg:4326&bbox=9.0,45.0,25.0,61.0 &WIDTH=800&HEIGHT=800&FORMAT=image/png Följande är viktigt i WMS-standarden ur ett kartografiskt perspektiv: Geodataskiktens ordningsföljd i GetMap-anropet avgör ritordningen hos kartskikten. Det innebär bland annat att polygoner vanligtvis ska listas före linjer och punkter, annars kommer polygonerna att täcka linjerna och punkterna i kartbilden. Det är en en-till-en-relation mellan geodataskikt (LAYER) och stilmallar (STYLES). Det första geodataskiktet i LAYERS-listan återges med den första stilmallen i STYLES-listan och så vidare. Om man vill använda default-stilmallen kan parametern lämnas tom (STYLES =). Det är dock inte enkelt för användaren att veta vilken stilmall som är satt till default eftersom detta inte ges av listningen av stilmallar i svaret på GetCapabilities-anropet. Därför bör man alltid specificera vilken stilmall som ska användas. Istället för de fördefinierade stilmallarna (som anges i STYLES) tillåter WMS-standarden att användaren specificerar egna stilmallar. Dessa mallar skapas genom att använda symboliseringsspråken Styled Layer Descriptor (SLD) och Symbology Encoding (SE) och kan sedan länkas till ett GetMap-anrop. I nuvarande version av dessa riktlinjer beskrivs dock endast fördefinierade stilmallar. Figur 27 visar ett exempel på hur tre kartskikt bygger upp en kartbild. WMS-tjänsten erbjuder (bland annat) följande kartskikt: 1. stilmallen CenterLine tillämpad på geodataskiktet Roads 2. stilmallen Border tillämpad på geodataskiktet Roads 3. stilmallen BlackRectangle tillämpad på geodataskiktet Buildings 28
SS TK 570 TK 570 N0054 Då kan följande GetMap-anrop användas för att skapa webbkartan (map) genom att tre kartskikt läggs samman i en viss ordning. http://wmsservice.com?service=wms&version=1.1.1&request=getmap&layers=roads,roads,buildings& STYLES=Border,CenterLine,BlackRectangle 6.3 Kartografiska aspekter på en WMTS-tjänst Figur 27 - En karta (map i figuren) som byggs upp av tre kartskikt. En kartbildserver har begränsningar ut ett kartografiskt perspektiv. Användaren kan inte välja mellan olika symboliseringar utan är begränsad till den symbolisering som användes vid förgenereringen av kartbilderna (dock är det givetvis möjligt att de som sätter upp tjänsten skapar flera olika kartbildstjänster med olika symbolisering). Vidare kan det vara svårt för de som skapar en kartbildstjänst att få till en bra textsättning i skarvarna mellan de olika bilderna (i praktiken används överlappande bilder för att lösa detta). 7 Bilaga: Bakgrundskartor 7.1 Inledning Bakgrundskartans uppgift är att vara ett orienterande stöd till en karta vars huvudsakliga syfte är att presentera tematisk information. Den ska vara utformad så att den inte stör utan hellre förhöjer visualiseringen av temat. Vad som ska finnas med i en bakgrundskarta beror till stor del av vad kartan som helhet vill visa. Generellt brukar infrastruktur och bebyggelse vara viktiga för att man ska kunna orientera sig geografiskt. Administrativ indelning såsom läns- och kommungränser är ett bra stöd i mindre skalor. Förtydligande karttext ger ett extra stöd för orienteringen. I en generell bakgrundskarta bör det i någon utsträckning vara möjligt att kunna välja vilken information man vill ha med. 29
TK 570 N00 Figur 28 7.2 Kartografi för bakgrundskartor En bakgrundskarta med nedtonade färger ger ett större utrymme för den tematiska informationen att lyftas fram än vad en färglagd karta gör. En helt gråtonad bakgrund ger mest utrymme för överlagrad färgad information, men å andra sidan gör den det svårare att särskilja objekt med liknande symbolisering. Det är inte alla teman som störs av en färglagd bakgrundskarta. Däremot kan en för detaljerad bakgrund vara störande varför möjligheten att kunna styra innehållet är en fördel. 30
SS TK 570 TK 570 N0054 Figur 29 7.3 Lyfta fram viktig information i bakgrundskartor I vissa fall kan bakgrundskartan även ha ett annat än enbart en orienterande funktion. I de fall har innehållet i kartan en roll som referens till något som är viktigt för temat. Som exempel kan nämnas väg- och gatunät då transporter av olika slag utgör temat. Ett annat fall kan vara i en krissituation där temat är det olycksdrabbade området och det är viktigt att veta hur man tar sig dit eller undviker att passera just där. Andra exempel på referensobjekt är bebyggelse och höjdinformation. Figur 30 31
TK 570 N00 8 Bilaga: Kartografi för tematiska skikt vid sampresentation av kartskikt 8.1 Introduktion I detta avsnitt beskrivs några kartografiska metoder för sampresentation av kartskikt. Syftet är inte att ge en allmän kartografisk beskrivning; för en sådan hänvisas till HMK-kartografi eller läroböcker i kartografi. Beskrivningen nedan kommer att koncentrera sig på några viktiga kartografiska frågeställningar som behandlar kombination av två eller flera visningstjänster. I typfallet används en visningstjänst som innehåller ett bakgrundsskikt och minst en tjänst som innehåller tematisk information (som ska placeras visuellt ovanpå bakgrundsskiktet). I detta avsnitt kommer vi endast att göra en beskrivning av kartografi för de tematiska skikten. Dock är de kartografiska rekommendationerna för de tematiska skikten avhängiga bakrundsskiktet. Följande typer av bakgrundsskikt används: - bakgrundskarta i färg - bakgrundskarta i gråskala - bakgrundsbild. Observera att ett bakgrundsskikt kan indelas i flera kartskikt vilket är lämpligt om man vill lyfta fram vissa teman i en bakgrundskarta (jfr Figur 30). Informationen i de tematiska kartskikten indelas i två grupper: symboliserade geodataobjekt och beskrivande data. För symboliserade geodataobjekt är presentationen bestämd som t.ex. linjebredd och färg. Dessa geodataobjekt indelas i ytobjekt, linjeobjekt och punktobjekt. Beskrivande data är attributdata som hör till geodataobjekten som presenteras i kartan. De två typer av beskrivande data som beskrivs nedan är texter och ikoner. 8.2 Utvärderingskriterier Nedan ges exempel på kartografiska lösningar för de tematiska kartskikten ovanpå ett bakgrundsskikt. Föroch nackdelar med lösningarna diskuteras utifrån ett antal utvärderingskriterier som listas nedan. Observera att kriterierna är formulerade utifrån att varje tematisk kartskikt kan innehålla en eller flera tematiska kategorier. 1) Begriplighet - Hur intuitiv är presentationen? Behövs teckenförklaring eller liknande? - Är det enkelt att särskilja presentation av olika tematiska kategorier? - Det ska vara enkelt att avgöra vad som är innanför respektive utanför en tematisk polygon. 2) Läsbarhet - Mängden information per ytenhet får inte vara så stor på skärmen att det inte går att särskilja information. - Kontrast mellan presentation av tematiska kategorier och bakgrundskartan. Denna kontrast inbegriper både färgskillnader och geometriska metoder. - De tematiska kartskikten ska gå att läsa oberoende vad bakgrundsskiktet visar, dvs. läsbarheten ska vara oberoende av bakgrundsinformationen. - Det ska gå att presentera alla kombinationer av tematiska kategorier. 3) Klarar av ett stort skalomfång - Presentationen av tematiska kategorier ska fungera när man zoomar in/ut i kartan. 4) Informationsförlust - Döljer det tematiska kartskiktet viktig information i bakgrundskartan. - Döljer det tematiska kartskiktet annan viktig tematisk information. 5) Associativa egenskaper - Är det enkelt att se att symboler/områden är av samma typ även om de befinner sig på långt avstånd från varandra. 32