3. KOMMUNERNAS ANSVAR

3. KOMMUNERNAS ANSVAR 3.1 Målsättningen för Socialtjänstens insatser för kvinnofrid är att: Förebygga våld mot kvinnor och unga flickor. Verka för jämställdhet mellan män och kvinnor. Förebygga att unga män blir våldsverkare. Förebygga könsstympning. Synliggöra våldet av kvinnor. Stödja de flickor och kvinnor som blivit utsatta för våld, så att de vågar söka hjälp. Stödja och skydda flickor och kvinnor, så att de vågar anmäla våldsbrott. Säkerställa att kvinnor får ett gott bemötande oavsett vilken myndighet de söker sig till. Tillgodose misshandlade kvinnors behov av stöd och skydd, vård och behandling så att kvinnorna kan leva utan rädsla och själva kan bestämma över sina liv. Ge barnen i familjerna stöd att bearbeta sina trauman och gå vidare i livet. Ge misshandlande män möjlighet att bearbeta den problematik som kan ligga bakom våldet. Verka för att utredningar om våld mot kvinnor kan bedrivas så att brott beivras och redan begångna brott kan bli bedömda på ett rättssäkert sätt för både kvinnan och mannen. Främja metod- och kompetensutveckling för personal som i sitt arbete möter misshandlade kvinnor, deras barn och de misshandlande männen. 3.2 Socialtjänstens ansvar och organisation Kommunens ansvar styrs särskilt av socialtjänstlagen. I socialtjänstlagen fastställs kommunens yttersta ansvar för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. I lagens portalparagraf fastslås att socialtjänsten skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet. Av 3:1 SoL framgår socialtjänstens uppgifter att informera, svara för omsorg och service, upplysningar, råd och stöd, vård och ekonomisk hjälp, samt annat bistånd till dem som behöver det. Socialtjänstens ansvar för misshandlade kvinnor konkretiseras och förtydligas i den lagändring som trädde i kraft den 1 juli 1998 i 5:11 SoL. Socialnämnden bör härvid särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp i hemmet kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation. I socialtjänstens ansvar ligger att utveckla metoder som ger den våldsutsatta kvinnan och hennes barn skydd och stöd. (Se under flik 6 om barnen) Det ligger även inom socialtjänstens ansvarsområde att utforma det sociala arbetet så att det inkluderar männen och deras ansvarstagande för sitt våldsbeteende. (Se under flik 8) 1

I kommunerna är det Individ- och familjeomsorg som har ansvar för socialtjänstens insatser gentemot våldsutsatta kvinnor. I de flesta kommuner är detta ansvarsområde organiserat i olika enheter, vilket medför att en misshandlad kvinna kan söka upp eller hänvisas till olika ställen, beroende på om hon söker information, ekonomiskt stöd eller annat bistånd. En entydig bild i organisationen kan inte lämnas. Individ- och familjeomsorgens organisation ser olika ut i de fem kommunerna. (Se varje kommuns resurslista under flik 9) 3.3 Information och hjälpinsatser till utsatta kvinnor Socialtjänsten ska erbjuda information och hjälpinsatser av olika slag till kvinnor som hotas och misshandlas och vara lyhörd för vad de kan vara i behov av. Många gånger känner inte kvinnan själv till vilka möjligheter hon har till stöd och hjälp. En del kvinnor från andra kulturer har av olika skäl inte heller kunskap om kvinnors rättigheter i samhället, som är självklara för svenska kvinnor. Socialtjänsten måste därför aktivt erbjuda hjälp av olika slag. Samtidigt måste vi försöka förstå vilka barriärer det kan vara för kvinnan att lämna mannen, att söka hjälp och att berätta om mycket privata och personliga svåra upplevelser. Att berätta för någon som lyssnar aktivt kan vara en hjälp för kvinnan att komma fram till hur hon skall handla. Det är viktigt att i bemötandet hjälpa henne att se sin egen förmåga att reagera och agera och att stärka hennes självförtroende. Detta kan vara en process som tar olika lång tid för olika individer. Den professionella hjälp som socialtjänsten kan och bör ge, beror på den individuella situationen, om läget är akut, om det finns skyddsbehov, om det finns barn i familjen osv. Förhållningssätt bör, som i allt socialt arbete, vara att lyssna och anpassa insatsen efter de individuella behoven och situationerna. Insatserna kan vara både praktiska och behandlingsinriktade, akuta och långsiktiga. Exempel på insatser Samtal för att lyssna och hjälpa till att reda ut situationen. Stöd och uppbackning. Rådgivning. Skriftlig och muntlig information av olika slag om rättigheter och möjligheter till stöd och hjälp, skydd och eventuell vård. Medverkan i kontakter med läkare, kurator, advokat, polis, kriscenter, kvinnojour osv. Hjälp till skyddat boende, vård och behandling. Särskilda insatser för barnen. (Se närmare under flik 6). Bistånd i form av kontaktperson eller familjestöd. Kontaktperson kan tillsättas för att underlätta umgänget mellan barnet och umgängesföräldern när det finns risk för fortsatt hot eller våld efter separation. Kontaktfamilj kan också användas som stöd för kvinnan och barnen. Den första tiden efter en separation på grund av misshandel, kan vara kaotisk med känslomässiga upp- och nergångar, samtidigt som många praktiska saker behöver ordnas. Hotbilden kan vara mycket allvarlig. Det finns ett stort behov av stöd och ibland avlastning med barnen. Ekonomiskt bistånd utifrån kvinnans behov och perspektiv. Det är angeläget med en snabb, generös och kunnig handläggning av ekonomiskt bistånd till våldsutsatta kvinnor och att allt görs för att underlätta för henne och barnen. Skälen till detta är allvarliga. En misshandlad kvinna kan känna sig tvingad att bo kvar av ekonomiska skäl, eller därför att bostad inte går att ordna för henne (eller för mannen). 2

Det kan vara nödvändigt för en kvinna att lämna, inte bara bostaden, utan också allt bohag, kläder och annat för att rädda sig och barnen. Får hon inte effektiv ekonomisk hjälp kan hon känna att hon inte har annat val än att återvända till en hotfull situation. Flickor upp till 18 år Flickor under 18 år kan bli utsatta för hot eller våld från en pojkvän eller familjen. Om de söker hjälp hos socialtjänsten bör de få minst lika mycket stöd som myndiga kvinnor. Våldet mot dem ska bedömas som barnmisshandel, men det kan vara relevant att erbjuda dem bistånd som vuxna, exempelvis kontaktperson, boendestöd osv. För att de ska kunna beviljas ekonomiskt eller övrigt bistånd skall det kommuniceras med vårdnadshavaren. Ungdomar över 15 år har rätt att föra sin egen talan, vilket bland annat innebär att de utan att ha vårdnadshavarens tillstånd kan söka kontakt med ungdomsmottagningar, socialtjänsten och sjukvården. Unga flickor som kommer från kulturer med annan familjetradition och annan syn på relationer mellan pojkar och flickor kan hamna i svåra kulturkonflikter, som kan innebära allvarliga risker för dem. Rädslan från föräldrarnas sida för att familjebanden skall upplösas, gör att flickorna övervakas extra noga. Kontrollen kan övergå i öppna konflikter och våld. Flickorna kan utsättas för mycket stora påtryckningar från föräldrarna när det gäller livsmönster, tilltänkt äktenskapspartner osv. Dessa påtryckningar kan vara nog så allvarliga för flickan även om de sällan tar sig uttryck i hot om våld eller direkt våld. Söker flickan hjälp på grund av sådana påtryckningar och på grund av hot från sin familj måste man ta detta på stort allvar, lyssna på flickans berättelse och noga överväga hur man ska kunna hjälpa henne. Det finns ofta anledning att agera skyndsamt i dessa ärenden. Flickorna kan hamna i situationer där de blir utstötta ur familjegemenskapen. Det är viktigt att man beaktar flickans förankring i familjen, men skyddsaspekten är det primära i socialtjänstens bedömning och ansvar. Förutsättning för parsamtal En kvinna som blivit utsatt för våld från sin man skall aldrig tas emot gemensamt med mannen. Det finns starka skäl att vara mycket försiktig med parsamtal. Så länge kvinnan är rädd för mannen passar hon hela tiden på vad hon säger och gör för att inte väcka mannens vrede och ilska. Risken finns att våldet trappas upp om kvinnan berättat för andra vad hon utsatts för. I första hand måste insatserna inriktas på att bryta våldet. Mannen måste påverkas att ta ansvar för våldet. Med professionell hjälp i lugna och strukturerade former kan samtalet vara ett sätt att komma vidare för både kvinnan och mannen, inte minst för barnens skull. Förutsättningen är att det står fullständigt klart att kvinnan önskar parsamtal och att mannen tagit ansvar för våldet. Samtalet bör då ske på kvinnans villkor och man måste noga försäkra sig om att hon inte är eller känner sig tvingad till detta varken av mannen eller myndigheten. Om du som socialarbetare möter en kvinna som hotas eller misshandlats, så kom ihåg att mötet med dig kan vara avgörande för hennes möjligheter att förändra sin situation. Du kan ha vägledning av de råd som finns under flik 2.3 Professionellt förhållningssätt Här nedan följer andra förslag till åtgärder som i olika lägen behövs. 3

Insatser i en akut situation Erbjud kvinnan tid samma dag och ge henne så mycket tid du kan. Låt henne inte behöva sitta ensam i ett väntrum. Räkna med att hon kan uppleva sin situation kaotisk och ha svårt att redogöra för vad som hänt. Lyssna, men ifrågasätt henne inte, även om hon sökt hjälp för misshandel tidigare och sedan återvänt till mannen. Ta reda på vad kvinnan är mest rädd för just nu och vad hon är rädd för ska hända i framtiden. Fråga om sexuellt våld har förekommit. Om kvinnan har skador, hjälp henne att få tid hos läkare och följ om möjligt med henne. Även om vård inte behövs är det viktigt med läkarundersökning för dokumentation av skador i ett rättsintyg vid en eventuell rättsprocess. Vid sexuellt våld är det Kvinnokliniken som ansvarar för den medicinska vården och utredningen. Fråga om kvinnan (och hennes barn) behöver skydd. Om det inte finns släktingar eller vänner som kvinnan kan eller vill bo hos, så föreslå i första hand boende på kriscenret eller kvinnojouren. Hotellboende ör oftast ett olämpligt alternativ. En kvinna som lämnat hemmet akut har ofta inga pengar undersök om hon behöver ekonomisk hjälp och förmedla kontakt med enheten för ekonomiskt bistånd. I ett akut läge kan hon exempelvis behöva pengar till mat och gångkläder, transport och skyddat boende. I ett något senare läge kan hon behöva hjälp till mobiltelefon, advokatkostnader, hyresskuld, terapi, hemutrustning, flyttning till annan ort etc. Fråga om kvinnan behöver hjälp med kontakt med anhöriga och/eller hämtning av personliga tillhörigheter. Polis kan medverka till besök i hemmet. Journalför och dokumentera kvinnans berättelse och de skador du ser. Detta är särskilt viktigt om kvinnan ej vill gå till läkare. Beskriv var skadorna finns, antalet skador, storlek och eventuell färg. Dokumentation skall utformas med respekt för kvinnans integritet och hon skall veta vad som antecknas. Kvinnans uppgifter får naturligtvis inte lämnas ut mot hennes vilja, men hon kan samtycka till att uppgiften får lämnas till polisen eller annan myndighet. Diskutera med kvinnan att polisanmäla händelsen, men pressa henne inte. Anmälan får aldrig vara ett krav för att få hjälp och får aldrig göras mot kvinnans vilja om hon inte är minderårig. Följ om möjligt med kvinnan om hon vill gå till polisen, eller be polis komma för att ta upp en anmälan. Kvinnan bör informeras om förutsättningar för besöksförbud, trygghetspaket och annan hjälp och skydd i den juridiska processen. Beskriv möjligheter och begränsningar. Använd alltid vid behov professionell tolk, som kvinnan litar på. Låt aldrig anhöriga tolka. Ta reda på om det finns barn i familjen. Var fanns de när misshandeln skedde? Vad har de sett och hört? Har de också blivit slagna? Var är de nu? Vilka behov har de? Prata med barnen! Alla barn påverkas av att leva med våld i familjen. Om du inte själv ansvarar för utredningar om barnens situation, bör du överväga om en anmälan skall göras till barnoch familjeenheten. Bemöt kvinnans rädsla för att barnen ska tas ifrån henne. Informera henne om att detta inte innebär ett misstroende av henne som mamma, men att hon kan få hjälp och stöd i sitt förhållningssätt mot barnen. De kan få hjälp att bearbeta sina upplevelser. Om barnen inte följer med kvinnan, utan är kvar hos mannen, tänk på att meddela barnen att modern är i säkerhet. Om mannen behöver information, socialtjänstens stöd eller andra insatser skall alltid hänvisas till eller erbjudas hjälp från annan handläggare. Finns gemensamma barn är detta särskilt viktigt. (Se under flik 8). 4

Följande inramade avsnitt är hämtat ur Socialstyrelsens rapport: Våldsutsatta kvinnor, ett utbildningsmaterial för socialtjänstens personal år 2001 Om kvinnan återvänder hem Många kvinnor som utsätts för misshandel väljer att i alla fall för en tid stanna i relationen. En del i säkerhetsplaneringen för kvinnor som väljer att återvända hem är att diskutera vad hon hittills har gjort och vad hon kan göra för att minimera risker för henne själv och eventuella barn. Diskutera vad som har fungerat hittills för att avvärja krissituationer och om hon tror att sådana strategier kan hjälpa nu. Fråga om hon kan förutse en upptrappning av våldet. Fråga henne om hon kommer att ringa till polisen om mannen blir våldsam. Om hon inte kan komma åt att ringa, vad kan hon i så fall göra för att påkalla hjälp? Be henne beskriva sitt nätverk och formulera hur det kan stödja henne i en akut situation. Diskutera för- och nackdelar med att berätta för vänner och släktingar vad hon är utsatt för. Vart kan hon ta vägen om hon måste fly? Hjälp henne ställa samman en lista med telefonnummer och adresser. Förberedelser om situationen blir akut Föreslå att kvinnan har följande saker tillgängliga om hon måste lämna hemmet snabbt: Identitetshandlingar för sig själv och barnen. Andra viktiga handlingar. Eventuella viktiga medicinska dokument, recept osv. Telefonnummer och adresser som kan vara speciellt viktiga. Kläder och toalettartiklar för henne och barnen. Kontobevis, kreditkort, bankböcker och nycklar till bankfack. Insatser på längre sikt Det kan finnas många anledningar till att en kvinna stannar kvar i ett förhållande där mannen utsätter henne för övergrepp. I inledningen till denna handbok diskuteras en del av dessa tänkbara orsaker. Ett långsiktigt stöd för kvinnan från dig som socialarbetare kan vara att: Visa på möjliga handlingsvägar, så att kvinnan kan fatta ett självständigt beslut om sitt fortsatta liv. Ge skriftlig information om våld och misshandel och om möjligheter att få hjälp och stöd juridiskt, socialt och ekonomiskt. Ge henne tid och möjlighet att ha samtalskontakt. Informera om andra verksamheter som kriscenter för våldsutsatta kvinnor, kvinnojouren etc. där hon kan få tid för samtal, krisbearbetning och samtalsgrupp. Hjälp henne att byta bostad och kanske bostadsort. Bevilja bistånd i form av kontaktperson eller familjestöd. 5

Kvinnor som inte söker hjälp Många kvinnor söker av olika skäl inte hjälp hos myndigheter. Det kan vara många barriärer som hindrar henne, Det förekommer att kvinnor söker vård och hjälp hos olika myndigheter för skador och symptom, ekonomiska problem och andra sociala problem, men inte orkar eller vill berätta om den verkliga orsaken. Det är en grannlaga uppgift att identifiera en kvinna som utsatts för psykiskt, fysiskt eller annat våld från en närstående. Det är viktigt att känna till symptom och konsekvenser för att kunna ställa frågor på ett empatiskt och aktivt sätt. Följande inramade avsnitt är hämtat ur A Resource Manual för Health Care Providers, Family Violence Prevention Fund i San Francisco 1998 i Socialstyrelsens rapport: Våldsutsatta kvinnor, ett utbildningsmaterial för socialtjänstens personal år 2001 Att ställa frågor om våld i nära relationer Mot bakgrund av hur svåra konsekvenserna kan vara och hur svårt det är att upptäcka våld i nära relationer är det motiverat att ställa frågor kring detta. Det kan ge den som utsätts för våld en möjlighet att berätta om sin livssituation som annars kanske inte skulle uppstå i vart fall inte innan våldet gett svåra konsekvenser. Det är viktigt att klargöra att man tar allvarligt på den utsattas problem och situation, att visa att man har förmåga att tala om våld i nära relationer och att hjälp finns att tillgå. Exempel på frågor om våld i nära relationer Ibland kan det kännas svårt att ta upp frågan om våld i nära relationer särskilt om det inte finns några tydliga indikationer på at kvinnan utsatts för våld, även om misstanken har uppstått av något skäl. Nedan följer några exempel på hur man kan ställa frågor. Jag vet inte om detta är ett problem för dig, men många av mina klienter har upplevt våld i sina relationer. Jag har därför börjat fråga alla rutinmässigt om detta. Har du blivit utsatt för våld av din partner? Eftersom många av de kvinnor jag träffar i mitt arbete lever med någon som skadar eller hotar dem, frågar jag numera alla mina klienter om övergrepp. 6

Från allmänna till mer specifika frågor Ibland är det lämpligare att börja med mer allmänna frågor om förhållandet innan man ställer med direkta frågor om hot och misshandel. Detta är några exempel på mera allmänna frågor: Hur har du det i din relation/äktenskap? Du verkar bekymrad över din partner. Kan du berätta mer för mig om det? Uppträder han någonsin på ett skrämmande sätt? Du nämnde att din partner använder alkohol. Hur uppträder han när han är påverkad? Skrämmer hans beteende dig någonsin? Bli han våldsam? Brukar ni vara osams och bråka? Blir du någonsin rädd? Hur man än tar upp frågan och våld i nära relationer är det viktigt att så småningom ställa direkta och mer specifika frågor om hot och våld. Har din partner hotat att skada dig eller någon i din familj? Är din partner svartsjuk? Brukar han anklaga dig för otrohet? Har din partner någonsin försökt hindra dig från att göra saker som är viktiga för dig? (Som att gå i skolan, arbeta, träffa vänner eller familj osv.) Har din partner någonsin slagit eller fysiskt skadat dig? Händer det ofta? När skedde det senast? Är du rädd för din partner? Känner du att du befinner dig i fara? Är det säkert för dig att gå hem? Sexuella övergrepp i samband med misshandel Sexuella övergrepp i samband med partners misshandel kan förekomma. Frågor om sexuella övergrepp kan vara mycket känsligt och smärtsamt för en kvinna att svara på. Därför kan det vara lämpligt att avvakta i samtalet tills trygg relation har etablerats, innan man ställer denna typ av frågor. Har din partner någonsin tvingat dig att ha sex när du inte velat själv? Har din partner någonsin tvingat dig att utföra sexuella handlingar som du inte har velat? Kunskapsöversikt Se Socialstyrelsens utbildningsprogram för socialtjänstens personal Våldsutsatta kvinnor, kan hämtas på Socialstyrelsens hemsida: www.sos.se/sos/publ/referat 7

3.4 Kommunens ansvar i familjerättsfrågor Om kvinnan och mannen bestämt sig för att separera kan enheten för familjerätt bli aktuell beträffande vårdnad, boende och umgänge med barnen. Familjerätten arbetar med vårdnadsoch umgängestvister, samarbetssamtal mellan föräldrar som har separerat, samt fastställande av faderskap tillbarn vars föräldrar inte är gifta med varandra. Det är inte ovanligt att det uppstår konflikter kring vårdnad och umgänge med barnen i familjer där våld förekommit. Det förekommer också att våldet trappas upp efter en separation. Hur arbetar familjerätten Allmänheten kan kontakta familjerätten för att diskutera och få råd i vårdnads- och umgängesfrågor. Samarbetssamtal kan inledas genom att föräldrarna kontaktar familjerätt eller genom beslut av domstol. Samarbetssamtal är strukturerade samtal med föräldrar som i samband med eller efter en separation, är oeniga om hur de skall lösa frågor kring vårdnad, boende och umgänge för gemensamma barn. Det är i regel inte lämpligt med samarbetssamtal då misshandel har förekommit. Det kan innebära att kvinnan, av rädsla för mannen, inte vågar säga vad hon tänker eller att det kan föreligga en ökad risk för henne att bli utsatt för misshandel på nytt, efter samtalen. Är föräldrarna överens om hur de vill lösa frågorna om vårdnad, boende och umgänge kan de kostnadsfritt skriva juridiskt bindande avtal om detta på familjerätten. Är föräldrarna inte överens kan de väcka talan i tingsrätten om frågor som rör vårdnad, boende och umgänge. Tingsrätten kan då besluta om samarbetssamtal eller en utredning av socialnämnden i vårdnads- och umgängesfrågan. I föräldrabalken anges att det är barnets bästa som skall komma i främsta rummet vid avgörande av frågor som rör vårdnad, boende och umgänge. Tingsrätten kan besluta att en förälder skall ha enskild vårdnad och att den andra föräldern skall ha umgänge som utformas på olika sätt. (Ex. varannan vecka, fredag kl 15:00 söndag kl 17:00). Tingsrätten kan också besluta att båda föräldrarna skall vara vårdnadshavare, dvs. att de skall ha gemensam vårdnad om barnet. Tingsrätten kan då också besluta om vem av föräldrarna som barnet skall bo hos och hur barnets umgänge skall se ut med den andre föräldern. Tingsrätten kan besluta om gemensam vårdnad även om en förälder motsätter sig detta. Av förarbetena till lagen framkommer att domstolen inte schablonmässigt skall besluta om gemensam vårdnad mot en förälders vilja. Har förälderns motstånd sin grund i förhållande som misshandel eller trakasserier eller andra former av övergrepp från den andre förälderns sida, kan detta vara orsak för domstolen att inte besluta om gemensam vårdnad. Har kvinnan och/eller barnet blivit misshandlade av mannen kan domstolen besluta att en kontaktperson skall vara med vid umgänget eller hämta och lämna barnet. Föräldrar kan också själva, utan beslut i domstol, ansöka om att en kontaktperson skall medverka vid umgänget. 8