Myndighetskommunikation på två språk en jämförelse av pensionstexter på svenska och finska i Finland och Sverige Fil.dr Eveliina Tolvanen 5.5.2017 Klarsprog 2017
Innehåll Presentation av doktorsavhandling Bakgrund Undersökningens syfte och material Exempel på resultat
Bakgrund Svenska och finska används i både Finland och Sverige Finland: svenska och finska enligt grundlagen landets två nationalspråk Finska talas av ca 4,9 miljoner (89,7 % av befolkningen), svenska av ca 300 000 personer (5,4 %) (2012) Sverige: svenska landets huvudspråk, finska ett nationellt minoritetsspråk Svenska talas av ca 8 miljoner, finska näst största språket med ca 175 000 talare (Parkvall 2015, gäller 2012)
Bakgrund Svenska och finska är s.k. pluricentriska språk = språk med fler än ett normcentrum och flera (nationella) varieteter (Clyne 1992: 1), d.v.s. ett normcentrum i både Finland och Sverige Språkvård: svenskan i Finland och finskan i Sverige ska följa språkets utveckling i det andra landet Finlandssvenska är en varietet av det svenska språket och sverigefinska en varietet av det finska språket Skillnader: bl.a. terminologi för fenomen i det aktuella landet som inte existerar i grannlandet
Lagstiftning om språk Finland Myndigheterna ska informera medborgarna på båda nationalspråken utan att de särskilt behöver begära det (Språklag 6.6.2003/423) Myndigheterna ska använda ett sakligt, klart och begripligt språk (Förvaltningslag 6.6.2003/434)
Lagstiftning om språk Sverige Språklag (2009:600) Svenska ska användas i offentlig verksamhet Språket i offentlig verksamhet ska vara vårdat, enkelt och begripligt Talare av ett nationellt minoritetsspråk såsom finska har större rättigheter inom s.k. förvaltningsområden för detta språk (finska: 59 kommuner) Rätt att använda minoritetsspråket vid sina muntliga och skriftliga kontakter med förvaltningsmyndigheter vars geografiska verksamhetsområde helt eller delvis sammanfaller med minoritetsspråkets förvaltningsområde (Lag (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk, 8).
Undersökning Doktorsavhandling i nordiska språk vid Åbo universitet i Finland (Tolvanen 2016) Syfte: att undersöka myndigheternas texter om ett specifikt tema på både svenska och finska i både Finland och Sverige i ett jämförande perspektiv Vilka likheter och skillnader finns det mellan texter på samma språk i två länder? Vilka likheter och skillnader finns det mellan texter på två språk i samma land? Vad kan de bero på?
Material Informerande webbtexter om pensionsfrågor Samlades in 2012 på myndigheternas webbplatser Texter som riktas till enskilda medborgare som planerar sin pension, ska ta ut pension eller redan tar ut pension Texter som kan läsas av alla som besöker webbplatsen De undersökta myndigheterna Folkpensionsanstalten (FPA) i Finland: offentligrättslig statlig inrättning som ansvarar för den allmänna socialförsäkringen i Finland, inklusive folkpension, men också bl.a. föräldraförmåner Pensionsmyndigheten i Sverige: myndighet som administrerar den allmänna pensionen i Sverige
Material Fyra grupper av texter Texter på svenska i Finland = finlandssvenska texter Texter på finska i Finland = finlandsfinska texter Texter på svenska i Sverige = sverigesvenska texter Texter på finska i Sverige = sverigefinska texter Produktionssätt för texterna Finlandsfinska och sverigesvenska texter originaltexter Finlandssvenska och sverigefinska texter är översättningar från landets majoritetsspråk FPA sköter (huvudsakligen) sin egen översättningsverksamhet, Pensionsmyndigheten använder översättningsbyrå (2012)
Resultat Språkens officiella ställning spelar en roll för hur myndigheterna bygger upp sin informationsverksamhet på webben FPA i Finland har parallella informationstexter på svenska och finska Pensionsmyndigheten i Sverige har mycket omfattande information på svenska och få och korta texter på finska och flera andra språk Finska eller andra nationella minoritetsspråk (bl.a. samiska) ges inte någon särställning på webbplatsen
Resultat Du-tilltal Väl etablerat i klarspråksarbetet och myndighetstexter i Sverige redan tidigare Resultaten visar att du-tilltal används helt systematiskt i texterna på både svenska och finska i både Finland och Sverige FPA i Finland har medvetet infört du-tilltal först på 2000-talet i sina texter på både svenska och finska, också flera andra myndigheter har börjat använda dutilltal Rekommendationen att använda du-tilltal har fått genomslag också i Finland
Resultat Maktförhållandet mellan myndigheten och läsarna uttrycks tydligare i texterna från Finland än i texterna från Sverige, oberoende av språk Mer auktoritativ och formell stil i Finland: Myndigheten beviljar och betalar ut pensioner, läsaren har ofta en mottagande roll Belägg på mer formella uttryck såsom underrätta ( meddela ), begära ( be om, kräva ), förvärvsarbeta ( arbeta för att tjäna pengar ) Mer informell och icke-auktoritativ stil i Sverige: myndigheten beräknar pensioner, läsaren inte lika ofta en passiv mottagare
Resultat Texterna från Finland har inte blivit informella i andra avseenden även om du-tilltal förekommer Skillnaderna mellan texterna avspeglar två delvis olika kulturella kontexter, Finland och Sverige Distans och formalitet mer typiskt för texterna från Finland, liknande skillnader förekommer i viss mån också i talat språk (se Norrby et al. 2014: 62, Nelson et al. 2015: 160 161 som jämfört finlandssvenska samtal med sverigesvenska) Hur ska sådana skillnader i tonfall beaktas i klarspråksarbetet?
Resultat Översättning av myndighetstexter Perspektivet i avhandlingen inte översättningsvetenskapligt utan fokus ligger på texterna som texter oberoende av produktionssättet Resultaten visar ändå att översättningarna uppvisar stora likheter med originaltexterna, till exempel i fråga om texternas tonfall S.k. intrakulturell översättning = översättning från ett språk till ett annat inom samma kultur (Hartama- Heinonen 2014) Mer forskning behövs: Hur påverkas texterna av översättningsprocessen? Vilken typ av översättning (intern/extern) fungerar bäst?
Resultat Kravet på ett begripligt språk gäller inte bara landets majoritetsspråk utan i princip alla språk som myndigheterna använder Myndigheternas information på andra språk än majoritetsspråket I detta fall finlandssvenska och sverigefinska myndighetstexter Behöver särskild uppmärksamhet eftersom Texterna ska fungera på det aktuella språket: språkriktighet, begriplighet Texterna ska fungera i den aktuella kulturella kontexten: innehåll, tonfall, terminologi
Resultat Att det överhuvudtaget finns texter på ett språk är en grundläggande förutsättning för att språkliga rättigheter kan förverkligas, men texternas kvalitet är lika viktig (Tiililä 2010) Om informationen är språkligt eller innehållsmässigt bristfällig blir läsaren tvungen att läsa informationen på majoritetsspråket Viktigt att beakta alla språk som myndigheterna använder i klarspråksarbetet Vilken information ska erbjudas på vilka språk? När, hur och av vem översätts informationen? Hur granskas kvaliteten i texterna på olika språk?
Referenser Clyne, Michael 1992: Pluricentric languages introduction. I: Clyne, Michael (red.) 1992: Pluricentric Languages. Differing Norms in Different Nations. Berlin/New York, Mouton de Gruyter. S. 1 9. Hartama-Heinonen, Ritva 2014: Inomkulturell översättning problemfri verksamhet? I: Lindström, Jan, Henricson, Sofie, Huhtala, Anne, Kukkonen, Pirjo, Lehti-Eklund, Hanna & Lindholm, Camilla (red.): Svenskans beskrivning 33. Förhandlingar vid Trettiotredje sammankomsten för svenskans beskrivning. Helsingfors den 15 17 maj 2013. Nordica Helsingiensia 27. S. 119 128. Nelson, Marie, Henricson, Sofie, Norrby, Catrin, Wide, Camilla, Lindström, Jan, & Nilsson, Jenny 2015: Att dela språk men inte samtalsmönster. Återkoppling i sverigesvenska och finlandssvenska handledningssamtal. I: Folkmålsstudier 53. S. 141 166. Norrby, Catrin, Wide, Camilla, Lindström, Jan & Nilsson, Jenny 2014: Finns det nationella svenska kommunikationsmönster? Tilltal i läkar-patientsamtal i Sverige och Finland. I: Lindström, J., Henricson, S., Huhtala, A., Kukkonen, P., Lehti-Eklund H. & Lindholm C. (red.): Svenskans beskrivning 33. Förhandlingar vid Trettiotredje sammankomsten för svenskans beskrivning. Helsingfors den 15 17 maj 2013. S. 343 352. Parkvall, Mikael 2015: Sveriges språk i siffror: vilka språk talas och av hur många? Språkrådets skrifter 20. Stockholm: Språkrådet, Morfem. Tiililä, Ulla 2010: Kielipolitiikka tietoisten ja tahattomien toimien summa. Julkishallinnon kieli vaatimusten ristipaineessa. I: Lappalainen, Hanna, Sorjonen, Marja-Leena & Vilkuna, Maria (red.): Kielellä on merkitystä. Näkökulmia kielipolitiikkaan. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 1262. Helsingfors, SKS. S. 158 175. Tolvanen, Eveliina 2016: Myndighetskommunikation på två språk. Pensionstexter på svenska och finska i Finland och Sverige i ett systemisk-funktionellt perspektiv. Annales Universitatis Turkuensis B Humaniora 425. Åbo, Åbo universitet.