Saneringsplan Länsstyrelsen i Uppsala läns plan för sanering vid utsläpp av radioaktiva ämnen

Saneringsplan Länsstyrelsen i Uppsala läns plan för sanering vid utsläpp av radioaktiva ämnen 2008-05-13 Diarienummer: 452-1370-08

Innehållsförteckning Inledning... 3 Planens syfte och omfattning... 3 Planverket... 3 Organisation och ledning... 4 Grundorganisation för sanering... 4 Organisationsstruktur... 4 Samband... 6 Strålningsmätning... 6 Information till allmänheten... 7 Personella och materiella resurser... 7 Regionala planeringsförutsättningar... 8 Sanering... 8 Bedömning av saneringsåtgärder... 8 Saneringsstrategi... 9 Detaljplaner för sanering... 9 Allmänt... 9 Saneringsmetoder... 10 1 Avklingning eller självsanering... 10 2 Avskärmning, inkapsling eller stabilisering... 10 3 Dekontaminering (sanering), bortforsling eller lämpning... 10 Föreslagna saneringsmetoder i Uppsala län... 11 Tätorter, industrier och bebyggelse på landsbygd... 11 Jordbruksområden... 12 Snötäckta områden... 12 Sötvattensystem... 12 Skogsområden... 13 Avfallshantering inom Uppsala län... 13 Avfall som genereras av saneringsåtgärder... 13 Transport av kontaminerat material... 14 Deponering av kontaminerat material... 14 Övrigt... 15 Utbildning och övning... 15 Grundläggande förutsättningar... 15 Utbildningsmodell... 16 Revision och uppdatering av saneringsplanen... 16 Revisionslista... 17 2

Inledning Ett utsläpp från en kärnteknisk anläggning kan leda till att stora områden förorenas med radioaktiva ämnen. I sådana områden kommer människor och djur att utsättas för förhöjda strålnivåer, ofta under lång tid, om inga åtgärder vidtas. Är doshastigheten mycket hög kan det bli nödvändigt att utrymma kontaminerade områden under en kortare eller längre period för att undvika akuta strålskador. Vid lägre doshastighet kan den sammanlagda dosen på lång sikt leda till sena skador, bl.a. utveckling av strålningsinducerad cancer. Ju större dos, desto större är sannolikheten att utveckla cancer. De radioaktiva ämnena kan även spridas via vatten och födoämnen, såväl inom som utom det initialt förorenade området, och orsaka intern bestrålning. För att stråldoserna till människa och miljö ska minska och områdena åter ska kunna användas kan det bli nödvändigt att sanera förorenade områden. Det går i praktiken inte att förstöra radioaktiva ämnen. Det är enbart tiden som kan göra att ett radioaktivt ämne upphör att existera. Därför kan sanering enbart genomföras genom flyttning av det radioaktiva ämnet till en plats där människor inte utsätts för den utsända strålningen, eller genom att man skärmar strålningen genom att t.ex. flytta det radioaktiva ämnet längre ner i jordprofilen. I urban miljö kan man t.ex. dammsuga och spola trottoarer och gator, ta bort snö och klippa gräs, buskar och träd. Andra åtgärder kan vara spolning av tak, och väggar, bortförsel av ytskikt, djupplöjning och treskiktsgrävning. Inom jordbruket kan man flytta den förorenade marken eller grödan. Det är även möjligt att vidta olika åtgärder för att minska växters och djurs upptag av radioaktiva ämnen. Sanering av ett förorenat område kräver stora resurser, ger stora mängder avfall och kan leda till stora psykologiska och ekonomiska påfrestningar för samhället. Sanering involverar många aktörer och styrs av flera lagar och förordningar. Planens syfte och omfattning Denna saneringsplan klargör Länsstyrelsen i Uppsala läns ansvar enligt lag (2003:778) om skydd mot olyckor [LSO]och förordning (2003:789) om skydd mot olyckor [FSO]. Planen beskriver organisation och principer för saneringsledningen vid Länsstyrelsen i Uppsala län, och ska underlätta för beslut om och organisation av saneringsledning. Saneringsplanen skall kunna användas vid alla typer av saneringsinsatser som rör radioaktiva ämnen. Grundorganisationen för denna planen är uppbyggd enligt Beredskapsplan Forsmark 1. Planverket Denna plan beskriver bl.a. organisation och riktlinjer vid sanering i Uppsala län. Begreppet sanering har många betydelser. I denna plan avser begreppet sanering de åtgärder som staten ska vidta för att göra det möjligt att åter använda mark, vatten, anläggningar och annan egendom, som förorenats genom utsläpp av radioaktiva ämnen. 1 Finns att läsa på Länsstyrelsens hemsida www.c.lst.se/verksamhet/beredskap och räddning 3

Sanering av människor, eller av utrustning som använts i räddningsinsatser omfattas alltså inte. Planen ger möjlighet till en stor flexibilitet, och kommer att anpassas efter inträffad händelse. Organisation och ledning Organisation och ledning vid sanering har sin grund i den normala ledningsorganisationen vid Länsstyrelsen, kompletterat med delar av organisationen vid kärnkraftsolycka 2. Länsledningen är ansvarig, men har delegerat beslut om prioritering och genomförande till saneringsledaren. I de fall saneringsarbetet avser enbart eget län, eller efter beslut även ledning av arbetet i angränsande län, ansvarar Länsstyrelsen för planering, beslut, samordning och uppföljning. För genomförande av åtgärder svarar de organisationer som Länsstyrelsen engagerar vid inträffad händelse. I den händelse arbetet i eget län leds från annat län, ansvarar Länsstyrelsen för genomförande av de åtgärder länet åläggs. Grundorganisation för sanering Organisationen bygger på funktionerna ledning, sanering och information. Organisationsstruktur Nationell expertgrupp för sanering Länsledning Saneringsledare Centrala myndigheter Saneringsfunktion Informationsfunktion Landsting Kommuner Byggnadsföretag Saneringsföretag Behovsanpassat expertstöd 2 Detaljer avseende numerären i bemanningen framgår av beredskapsplan Forsmark 4

Länsledningen Länsledningen, normativ och strategisk nivå, fattar beslut om: att påbörja och avsluta en sanering inriktning av sanerings- och informationsåtgärder s.k. inriktningsbeslut att begära hjälp från den nationella expertgruppen för sanering (NESA) ingrepp i annans rätt eller delegation om beslutanderätten ersättning för utrustning och personal som tagits i anspråk för saneringen Saneringsledare Länsledningen utser erforderligt antal saneringsledare ur den kader av utbildade presumtiva saneringsledare som finns i länet. Saneringsledaren, operativ nivå, ansvarar för: att, med beaktande av Länsledningens inriktningsbeslut, ta fram ett beslut i stort (BIS 3 ). fatta operativa beslut utifrån BIS och den ram som länsledningen ger, samt följa upp hur besluten genomförs planering, genomförande och samordning av saneringsåtgärder uppföljning och verifiering av saneringsåtgärdernas effekter kontinuerligt samverka med informationsfunktionen avseende informationsåtgärder Saneringsfunktion Saneringsfunktionen ansvarar för att: samverka med nationella expertgruppen för sanering (NESA) och berörda myndigheter och organisationer ta fram och utarbeta beslutsunderlag för saneringsåtgärder presentera förslag till beslut för saneringsledaren samt; omsätter saneringsledarens beslut i praktiska termer leder fältorganisationens arbete genomför uppföljning och verifiering av saneringsåtgärdernas effekter Saneringsfunktionen leds av funktionschef, vilken har saneringsledarutbildning. Funktionen utgörs av representanter från beredskaps-, miljö-, lantbruks- och planenheten samt vid behov förstärkt med representation från rätts- och kulturmiljöenheten. Informationsfunktion Informationsfunktionen följer informationsplanen 4 vid utsläpp av radioaktiva ämnen. Där anges hur information till allmänhet, samverkande samhällsorgan och media ska ges. Informationsfunktionen ansvarar för att: presentera förslag till beslut om informationsåtgärder för saneringsledaren Nationell expertgrupp för sanering (NESA) Expertstöd om saneringsstrategier och metoder kan begäras av den nationella expertgruppen, som administreras av Strålsäkerhetsmyndigheten. 3 Beslut I Stort är grunden för hela saneringsinsatsen och skall i huvuddrag ange hur verksamheten skall bedrivas. 4 Finns att läsa på Länsstyrelsens hemsida www.c.lst.se/verksamhet/beredskap och räddning 5

Berörda centrala myndigheter 5 Strålsäkerhetsmyndigheten, Jordbruksverket och Livsmedelsverket är i första hand de centrala myndigheter som har en rådgivande och föreskrivande roll vid sanering efter ett radioaktivt utsläpp. Strålsäkerhetsmyndigheten har det centrala ansvaret för långsiktig uppföljning av det saneringsarbete som sker efter nedfall av radioaktiva ämnen. I ansvaret ligger att följa och bedöma kontamineringsläget och återkommande strålskyddsproblem. Strålsäkerhetsmyndigheten är berörd när det är fråga om att föra bort kontaminerat material. Livsmedelsverkets och Socialstyrelsens ansvar är att tillföra expertkunnande inom livsmedel respektive hälso- och sjukvård.totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) kan tillföra expertkunnande beträffande nedfall av radioaktiva ämnen från till exempel kärnvapen, Räddningsverket har ansvaret att samordna länsstyrelsernas planläggning av saneringsåtgärder, samt bedriver utbildning. Samband För effektiv ledning och samverkan mellan inblandade organisationer har man ensats om val av sambandsmedel. Huvudsystem är alltid kommersiella telefonnät för tele. Reservsystem kan vara Försvarets Telenät, radiobaserade system typ RAKEL eller satellitsystem. Kommunikationer mellan ledningsstaber skall så långt möjligt ske med markbundna system för telefoni, data och bild. Reservsystem skall om möjligt vara över alternativa transmissionsmetoder som länkförbindelser eller radiosystem. Länsstyrelsen svarar för att en kristelefonkatalog uppdateras och finns tillgänglig för inblandade aktörer. Strålningsmätning Mätningar av bakgrundsstrålning genomförs regelbundet (var sjunde månad) i Uppsala län. Mätningarna genomförs av kommunernas miljö- och hälskyddskontor på ett antal förutbestämda mätpunkter - mätresultaten rapporterar till Strålsäkerhetsmyndigheten. Detta sker för att få en bra bild av den normala bakgrunden och därmed kunna identifiera små ökningar av strålnivån vid en händelse. Mätningar efter ett nedfall genomförs av den kommunala räddningstjänsten, i enlighet med beredskapsplanen för olycka vid Forsmarks kärnkraftverk. Den kompletterande mätning som sker i anslutning till att saneringsåtgärder skall vidtagas sker i samråd med nationella expertgruppen för sanering (NESA) alternativt Strålsäkerhetsmyndigheten. Enbart mätningar av strålnivå är inte tillräckligt som underlag för att fatta beslut om saneringsåtgärder. Ytterligare mätningar och provtagningar behövs för att bland annat 5 Berörda aktörer och deras ansvar för sanering och tillhörande planering framgår av handboken Sanering av radioaktiva ämnen Planeringsstöd för länsstyrelser inför en kärnteknisk olycka (Räddningsverket, Jordbruksverket och Statens strålskyddsinstitut 2007). 6

bestämma nedfallets sammansättning. Sådana mätningar kräver specialutrustning och personal med särskild kompetens. Detta kan utföras av personal från universitet, särskilt kontrakterade laboratorier, Strålsäkerhetsmyndigheten, Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) och Statens geologiska undersökning (SGU). En sammanställning av nedfallets utbredning och omfattning (aktivitet och nuklider) erhålls från Strålsäkerhetsmyndigheten, som också ansvarar för att samordna de nationella mätresurserna. Dosimetrihanteringen i saneringsskedet följer i stora drag de rutiner som finns för det akuta skedet i samband med ett radioaktivt nedfall (se beredskapsplanen för olycka vid Forsmarks kärnkraftverk). Information till allmänheten Som grund för informationsverksamheten används informationsplanen för olycka vid Forsmarks kärnkraftverk. Speciellt viktigt för information vid sanering är att den skall klargöra varför en sanering är nödvändig alternativt inte nödvändig, vilka områden som omfattas och vad som skall åtgärdas. Därutöver bör allmänheten informeras om vilken verkan åtgärderna har och om de medför några konsekvenser. Vidare skall även informationen inkludera de saneringsåtgärder som den enskilde kan utföra. Personella och materiella resurser Utöver Länsstyrelsens organisation och den nationella expertgruppen finns ingen planerad personell resurs för sanering. Behovet av resurser är svårt att förutse, eftersom varje utsläpp av radioaktiva ämnen är unikt. Personal och utrustning för sanering kan hämtas från samhällets normala resurser, såväl inom som utom länet. Uppgift på lämpliga organisationer och företag finns hos SOS-Alarm eller i Räddningsverkets integrerade beslutsstöd för skydd mot olyckor (RIB). Försvarsmakten har utrustning och utbildad personal som bör kunna användas även i fredstid. Totalförsvarets skyddsskola i Umeå är en viktig resurs, liksom frivilliga försvarsorganisationer. Ledningsplatsen vid Länsstyrelsen bör om möjligt förstärkas med experter/ samverkanspersoner från olika myndigheter och organisationer. Det kan vara experter från Strålsäkerhetsmyndigheten, Jordbruksverket, Livsmedelsverket, Försvarsmakten, Saneringsföretag m.fl. Möjligheten till bistånd från annat län, i första hand från icke drabbade kärnkraftslän, bör också observeras. Som yttersta möjlighet att få fram materiella resurser, kan ingrepp i annans rätt göras (LSO 6 kap. 2 ). Egendomens ägare eller innehavare har dock rätt till ersättning i sådana fall. 7

Regionala planeringsförutsättningar Uppgifter om regionala förhållanden, vilka är av stor vikt vid planläggning och prioritering av åtgärder mellan olika områden och saneringsmetoder, finns till största delen att tillgå inom Länsstyrelsens olika avdelningar och enheter. Exempel på viktiga komponenter är: markanvändning livsmedelsproduktion befolkningstäthet kommunikationer industristruktur boendeformer vattentäkter Sanering Begreppet sanering (FSO 4 kap. 15 ) avser här de åtgärder som staten ska vidta för att göra det möjligt att åter kunna använda mark, vatten, anläggningar och annan egendom som förorenats genom utsläpp av radioaktiva ämnen. Syftet med åtgärderna är att åstadkomma en minskning av stråldosen till befolkningen, dvs. att ta bort det radioaktiva materialet eller att förhindra en ytterligare spridning. I praktiken kan den stråldos som redan uppkommit till följd av en olycka inte elimineras. Däremot kan man genom olika saneringsinsatser begränsa vidare exponering för joniserande strålning. En faktisk saneringsinsats kommer i huvudsak att genomföras för att minska individens livsdos, med beaktande av vad som kan anses vara rimligt ur teknisk och ekonomisk synpunkt och med hänsyn tagen till de sociala konsekvenserna. Det bör påpekas att staten enbart svarar för saneringskostnaden, inte för eventuellt produktionsbortfall då det ersätts av Atomförsäkringspoolen. Sanering av utrustning som använts vid räddningsinsatser och sanering av människor, omfattas inte av begreppet sanering enligt ovanstående paragraf. Bedömning av saneringsåtgärder Enligt Lag om skydd mot olyckor 4 kap. 8 är staten skyldig att vidta saneringsåtgärder endast i den utsträckning detta är motiverat med avseende på: Följderna av utsläppet (strålningsnivå, omfattning m.m.) Det hotade intressets vikt Kostnaderna för insatsen Omständigheterna i övrigt Strålsäkerhetsmyndigheten har därutöver utfärdat tre generella principer som utgör grunden för bedömning av vilka åtgärder som är lämpliga och för bedömning av vid vilken avstyrd stråldos åtgärdsnivå som åtgärderna är berättigade och optimala: Alla ansträngningar ska sättas in för att förhindra allvarliga deterministiska (akuta) hälsoeffekter Åtgärderna måste vara berättigade, dvs. åtgärden ska medföra mer nytta än skada 8

Åtgärderna bör så långt som möjligt optimeras så att de medför ett så positivt resultat som möjligt Saneringsplan, organisation och insatser ska anpassas enligt ovanstående kriterier. Saneringsstrategi Det är viktigt att inte bara beakta kostnadseffektiva aspekter av en saneringsstrategi, utan man måste även utvärdera lokal relevans, psykologisk påverkan och det allmänna godtagandet av varje föreslagen motåtgärd. Det är också viktigt att beakta i vilken ordning de olika åtgärderna för att avlägsna radioaktiva ämnen utförs inom ett område. Man måste även beakta ytorna i förhållande till varandra, man bör t.ex. spola väggar innan man behandlar jordytor eller trottoarer nedanför väggarna - även om dessa kan ha en mycket högre nivå av initial förorening - eftersom marken och trottoarerna oundvikligen skulle ta emot en del av det radioaktiva material som spolats bort från väggen. Vid prioriteringen bör hänsyn tas till att doserna för barn från föroreningar på horisontella ytor är högre än för vuxna (med en faktor på ca 1,2 på ett stort fält och ännu mer på mindre, begränsade ytor). Därför bör åtgärder vidtas för att rengöra t.ex. skolor, daghem, lekplatser och sandlådor särskilt väl. Detaljplaner för sanering Allmänt Innan saneringsåtgärder påbörjas måste särskilda saneringsplaner för kontaminerade områden upprättas. Alla områden som är kontaminerade ska delas in i underområden. Först måste dock följande underlag inhämtas: 1. Dosrat 2. Nuklidinnehåll i kontamineringen 3. Aktivitetsinnehållet angivet i kbq/m² 4. Markanvändning (jordbruksmarker, naturvårdsområden och vattentäkter), bebyggelsekaraktär, hustyper m.m. 5. Speciellt viktiga objekt (vårdinrättningar, skolor, förskolor, daghem, industrier och annan samhällsviktig verksamhet) Uppgifter för punkterna 1-3 fås genom strålningsmätningar och provtagningar i samarbete med Strålsäkerhetsmyndigheten, bland annat via RadGis 6. Uppgifter om markanvändning och bebyggelsekaraktär fås ur ekonomiska kartan och Fastighetsdataregistret samt ur Lantbruksregistret. Uppgifter om jordartsytor, naturvårdsområden och vattentäkter kan erhållas ur Länsstyrelsens GIS-databas. Uppgifter om vårdinrättningar, skolor, förskolor, daghem och industrier inhämtas från respektive kommun. Därefter görs en första prioritering (lämpligen i 3-5 klasser) av områden med likartat aktivitetsinnehåll och likartad nuklidsammansättning. Högsta prioritet ska ges till tätbebyggda 6 Strålsäkerhetsmyndighetens webbsidor för rapportering av mätvärden. 9

områden med högt aktivitetsinnehåll. I jordbruksområden med högt aktivitetsinnehåll begränsas saneringsåtgärderna till bostadshus och till ladugårdar och stall. För varje område görs sedan en detaljplan med angivande av saneringsmetod, tidplan, strålskyddsåtgärder och hur det kontaminerade materialet ska hanteras, det vill säga transporteras och förvaras. Saneringsmetoder Inför valet av lämpliga åtgärder 7 bör följande grundläggande frågor beaktas: Hur stor är den avstyrda dosen i förhållande till kostnaden för insatsen? Finns andra alternativ som ger större effekt för en mindre insats/kostnad. Gör åtgärderna det omöjligt att genomföra andra effektivare åtgärder i framtiden? Är åtgärden tekniskt genomförbar? Är åtgärden laglig? Vilken miljöpåverkan för åtgärden med sig? Hur ska eventuellt avfall hanteras? Kommer de boende, de som arbetar i området, lantbrukare och konsumenter att acceptera åtgärden? Kan den enskilde utföra saneringsåtgärder? Hur ska åtgärderna kommuniceras med allmänheten? Tre huvudsakliga saneringsmetoder 8 kan särskiljas. 1 Avklingning eller självsanering Inga särskilda åtgärder vidtas. Aktiviteten avklingar på platsen. Områden kan behöva spärras av för allmänheten under kortare eller längre tid. 2 Avskärmning, inkapsling eller stabilisering De radioaktiva ämnena tas inte bort, utan avskärmas eller inkapslas för att förhindra spridning, t.ex. genom djupplöjning eller övertäckning. Stabilisering används främst på ytor som är svåra att sanera och eller där området inte bör återställas till ursprungligt skick med hänsyn till oacceptabla kostnader. 3 Dekontaminering (sanering), bortforsling eller lämpning Hela eller delar av det radioaktiva materialet avlägsnas och deponeras på annan plats Trots relativt höga dosrater de första dygnen, kan det i vissa fall vara bättre med en snabb insats. Den extra stråldos saneringspersonalen utsätts för vid en snabb insats är i de flesta fall försumbar, jämfört med den man utsätts för vid en långvarig vistelse i området. Speciellt vid torrdeponering på mark och fastigheter bör detta beaktas. 7 I Radiak sanering efter stora kärntekniska olyckor (Jonsson & Andersson 2006) ges förslag på åtgärdsnivåer och saneringsstrategier i stadsmiljö. Här finns även ett verktyg för att göra kostnads- och effektivitetsberäkningar för sanering av boendemiljöer. 8 Utförlig redovisning av saneringsmetoder finns i handboken Sanering av radioaktiva ämnen Planeringsstöd för länsstyrelsen inför en kärnteknisk olycka (Räddningsverket, Jordbruksverket och Statens strålskyddsinstitut 2007). 10

Vid nedfall under torr väderlek tränger inte radioaktiviteten ner i jorden utan lägger sig på gräs och eller annat ytskikt på marken. Därför kan klippning av gräs och dammsugning av gator, om det görs innan nästa regn, vara en mycket billig men effektiv åtgärd. Man slipper då gräva eller forsla bort jord. Att forsla bort snö är mycket effektivt om det sker före töväder. Dammsuga och spola gator och vägar är också effektivt om det sker de första dagarna efter ett nedfall. Dosraten minskar dock med hälften under cirka 100 dagar på grund av allmänt slitage. Därför bör dammsugning och spolning sättas in fortast möjligt om åtgärden ska ha någon påtaglig inverkan. Eftersom åtskilliga faktorer måste vägas in i saneringsstrategin är uppgiften mycket komplex. Hur man utformar strategin är i hög grad beroende av de lokala betingelserna, nedfallets omfattning och sammansättning m.m. En saneringsstrategi som är anpassad till en faktisk situation kan därför utformas först när nedfallets omfattning och sammansättning är känd. Föreslagna saneringsmetoder i Uppsala län Tätorter, industrier och bebyggelse på landsbygd Dammsugning och spolning av gator och trottoarer Strax efter ett nedfall är inte det radioaktiva materialet så bundet till vägytan, varför dammsugning och spolning av gator och trottoarer kan reducera strålningsnivån med en faktor 3-6, beroende på ytans beskaffenhet och dammängd. Därför bör dammsugning och spolning startas omedelbart efter ett nedfall. Efter några veckor binds de radioaktiva ämnena starkare till ytan och metoden blir därmed mindre effektiv. Trafik, regn och normal gatusanering kommer efter något år att ha reducerat dosraten med en faktor 10. För att metoden ska ha en direkt dosreducerande effekt bör den användas tidigt. Det är också viktigt att rännstenar spolas ordentligt så att man är säker på att all aktivitet runnit ner i dagvattenbrunnarna. Räddningstjänsten och andra kommunala förvaltningar har lämpliga spolutrustningar. Eftersom normal trafik, regn och gatuunderhåll reducerar kontaminationen med en faktor 10 efter ett år, måste dammsugning sättas in så tidigt som möjligt om den ska ge en märkbar dossparande effekt. Det uppsopade materialet kan vara kraftigt radioaktivt. Spolning av tak och väggar I det första skedet efter ett radioaktivt nedfall, sitter aktiviteten förhållandevis löst i det yttre skiktet av takmaterialet. Tvätt med spolningsutrustning kan här reducera kontaminationsnivån med mer än 60 %. De radioaktiva ämnena binds kraftigare redan efter ett par månader, varför det krävs ett mycket högre tryck för att nå samma effekt som en tidig insats. Det är också viktigt att spola ordentligt över hela taket, så man inte bara flyttar runt aktiviteten. Det är viktigt att takrännorna spolas ordentligt och att taktvätten utförs innan marksaneringen. Spolning av tak kräver yrkeskunskap och maskinell utrustning och bör bara utföras av professionella personer. Det kommer att ta mycket lång tid att spola många tak på ett effektivt sätt. 11

Grönområden inom tätorter Med grönområden menas här parkanläggningar, villaträdgårdar, alléer, rabatter, lekplatser, skogsdungar, idrottsanläggningar m.m., dvs. alla jord- och vegetationstäckta områden där invånarna vistas eller är nära under längre eller kortare tid. De åtgärder som kan tänkas bli aktuella i dessa områden är att avlägsna träd och buskar, löva av, samla upp löv, klippa och samla upp gräs, plöja grönområden, avlägsna det översta jordlagret eller att tillföra ett extra jordlager. Sannolikt kommer flera av dessa tekniker att användas. Jordbruksområden Tidpunkten när nedfallet sker under året är avgörande för vilka motåtgärder som kan sättas in. En valsituation kan bli att antingen avbryta och börja om eller att fortsätta växtodlingen. En handlingsstrategi beträffande stråsäd och nysådd vall är att slå av den växande grödan så tidigt som möjligt efter ett nedfall, dvs. innan det uppfångade radioaktiva materialet har överförts till jorden. Den avslagna grödan avlägsnas och deponeras/komposteras sedan utanför fältet och därmed har en del av nedfallet på fältet avlägsnats. En annan motåtgärd är att plöja ned det förorenade ytskiktet och så en ny gröda. Detta begränsar de radioaktiva ämnenas växttillgänglighet genom en inblandning i en större jordvolym. Även vid måttligt nedfall kan en snabb nedplöjning av grödan vara den bästa lösningen redan det första året. Det finns fler metoder som skulle kunna användas. Det bör beaktas att jordbruksmark oftast utgör enskild egendom och att åtgärder kan komma att genomföras på eget initiativ av den enskilde markägaren. Snötäckta områden När nedfallet sker, antingen som torrdeponering eller som snönedfall, till ett tjockt snötäckt landskap är det en klar fördel om man så snabbt som möjligt kan forsla bort de översta 5-10 centimetrarna av den kontaminerade snön. Detta måste ske innan nästa töväder för att undvika kontaminering av den underliggande marken. Försök har utförts vid -3 till -10ºC med traktor och snöskrapa och visat en reduktion av 99 % av kontaminationen på en öppen markyta. Effekten beror på hur stort område som åtgärdas. Kontaminationen från granntomten påverkar märkbart dosraten. Proceduren är i första hand tänkt att användas på markytor, men kan med fördel även användas på gator och andra öppna platser. Om snön dumpas i havet eller i vattendrag måste man beakta att sedimenten på platsen blir kraftigt radioaktiva. Det kan innebära att fisk, skaldjur m.m. får otjänligt höga halter av radioaktiva ämnen. Sötvattensystem I praktiken finns inte så många användbara åtgärder för att minska strålningsnivån i ett sötvattensystem. Det som kan göras är att införa extra reningssteg i vattenreningsverk. Redan med de konventionella reningsmetoder som används i vattenreningsverk idag avlägsnas cirka 50 % av det cesium som passerar vattenverket. 12

Skogsområden Möjligheterna att sanera skogsområden från radioaktivt nedfall/beläggning är mycket begränsade. De existerande metoderna är destruktiva, kostsamma, ger stora mängder avfall samt leder till ett kraftigt produktionsbortfall för skogsindustrin. Den troliga lösningen för att förhindra mänsklig kontaminering är restriktioner för de som vistas i områdena och att låta väder och vind sanera. Vid behov kan det även övervägas ny vägsträckning för vägar i närheten av det kontaminerade området. Avfallshantering inom Uppsala län Avfall som genereras av saneringsåtgärder En viktig aspekt att beakta vid sanering är det (oftast lågaktiva) radioaktiva saneringsavfall som skapas och som måste behandlas och transporteras iväg. Två saker måste särskilt beaktas. Det radioaktiva avfallet måste hanteras och transporteras till en slutlig förvaringsplats. Detta kan orsaka extra doser för personal, pga. inandning och omfördelning av radioaktivt stoff till huden eller kläderna. Den andra aspekten gäller planläggning och lokalisering av förvaringsplatsen samt i några fall förbehandling av avfallet. Det fasta radioaktiva avfall som alstras vid olika åtgärder - t.ex. när kontaminerad ytjord och vegetation tas bort - kan vara omfattande, eftersom man ofta måste behandla stora områden. En reduktion av avfallet skulle helt klart vara fördelaktig, men metoderna som hittills föreslagits är för kostsamma. Förvaringen av fast avfall kan ske i speciellt konstruerade diken, men det kan vara en fördel att välja en förvaringsplats i närheten av det kontaminerade området. På så sätt undviker man arbetsintensiva och kostsamma avfallstransporter över stora avstånd. Därför bör sådana platser inte utses i förväg utan först när behovet uppstår. En sådan plats kan skapas genom avfallsdeponering där det radioaktiva avfallet grävs ned i grunda förvaringsplatser i marken. En alternativ metod är markförhöjning, där avfallet inte placeras i utgrävningar utan ovan mark, t.ex. mellan två naturliga kullar. I båda fallen försöker man att hitta den ideala situation där man så länge som möjligt kan hålla kvar det radioaktiva avfallet i avfallsdiken, för att minimera vidare spridning i miljön. Med detta förfaringssätt kan läckaget till grundvattnet hållas på en acceptabel nivå. De kanske mest problematiska radioaktiva isotoperna från en kärnkraftsolycka är cesiumisotoperna, eftersom de utstrålar både gamma- och betastrålning och har relativt långa halveringstider. Cs-137 har en halveringstid på 30 år. Migrationsvärdet för cesium är i praktiskt taget alla jordar mycket lågt, detta till följd av den starka och selektiva fixeringen av cesiumjoner. Denna fixering håller kvar cesiumjonerna, även i närvaro av liknande och konkurrerande positivt laddade joner (katjoner) som kalium och ammonium. För att innesluta andra och mer lättrörliga joner i avfallet, finns metoder för att stabilisera (kemiskt fixera) och solidifiera (fysikaliskt innesluta i en tät behållare) den radioaktiva jorden med cement. Permanent lagring av radioaktivt avfall kräver noggranna överväganden i konstruktionsfasen. I vissa fall är det möjligt (även om det inte är önskvärt) att samla upp radioaktivt avfall i vätskeform, t.ex. vid avtvättning, istället för att leda det till avloppet. I sådana fall skulle en ganska enkel filtrering av vätskan kunna avlägsna det mesta av kontamineringen av cesium 13

från vätskan och koncentrera cesiumet i en liten fast del, eftersom jonerna fäster på praktiskt taget alla ytor i vätskan (t.ex. på små sandkorn eller på alger som lossnat genom slipning). Avfallet i vätskeform från spolningen av ett tak kan t.ex. samlas upp i stupröret och ledas via ett annat rör ner i ett stort kärl, där det filtreras så att vätskedelen blir ren från kontaminering. De fasta delarna i vätskan skulle då fångas upp i ett filter. Det är i detta fall viktigt att använda sig av en stor filteryta. Därför kan sand vara en möjlighet, även om andra filter också kan övervägas. När det gäller att forsla bort stora mängder kontaminerat vatten i form av snömassor, skulle en möjlighet kunna vara att dumpa snön i havet, eftersom snömassorna är svåra att rengöra. Koncentrationsökningen av radioaktiva nuklider i vattnet är oftast försumbar, men däremot blir sedimenten på platsen kraftigt radioaktiva. Transport av kontaminerat material Vid hantering och transporter till en slutlig förvaringsplats för det radioaktiva avfallet måste följande beaktas: Tilläggsdoser till personalen pga. inandning och omfördelning av radioaktivt stoff till huden eller kläderna ska i görligaste mån minimeras. Detta kan ske genom att använda lämplig skyddsutrustning och genom att materien hanteras med maskinella hjälpmedel vid lastning och lossning, som måste övervakas av strålskyddspersonal. Vid transporten ska den kontaminerade materien vara övertäckt för att eliminera risken för oönskad spridning av radioaktivitet. Transportsträckan bör vara så kort som möjligt. För transporterna ska företag anlitas som har tillstånd till transport av miljöfarligt avfall och vars personal har fått strålskyddsutbildning. Personalen ska förses med dosimetrar. Innan transporten sänds iväg ska dosratmätning i förarhytten göras och strålnivån godkännas av strålskyddspersonal. Deponering av kontaminerat material Planläggning och lokalisering av förvaringsplatser ska ske med omsorg. Samråd ska ske med experter på radioekologi och naturvård. Nationella experten för sanering (NESA) förmedlar kontakt med expert på radioekologi. Vid hantering av det radioaktiva avfallet vid den slutliga förvaringsplatsen ska följande beaktas: För minimering av tilläggsdoser skall arbetet övervakas av strålskyddspersonal Vid deponering i marken ska avfallet isoleras från grundvattenförande jordlager på lämpligt sätt. Den deponerade materien ska täckas så att spridning till luften inte kan ske. Övertäckningen ska ha tillräckligt djup för att minimera dosraten till omgivningen 14

Konstruktion av avfallsdeponi Principskiss på hur en deponi kan byggas: Gräs Matjord Dräneringslager Plastfilm Radioaktivt avfall Lerjord Miniminivå till grundvatten ca 0,5 m ca 0,3 m 3-10 m ca 0,3 m > 3 m Grundvatten På deponeringsplatsen måste det säkras att grundvattennivån ligger minst tre meter under markytan så att ett eventuellt läckage på depån har en mycken liten påverkan på vattenkvaliteten. I vissa fall måste avfallet packas i slitstarka plastsäckar, som i sig själv är en barriär mot nedträngning av aktiviteten genom jordprofilen. Större jordmängder behöver man inte deponera i speciella pooler. Jordens lera är i sig själv en naturlig barriär som mycket effektivt motverkar spridning av cesium. Jordhögar bidrar inte heller nämnvärt med dosrater till omgivningen, eftersom jorden ger en självskärmning, dvs. yttre jordlager skärmar av underliggande material. Avfallsupplag placeras på ett minst 0,3 m tjockt lerlager i botten. Detta kommer att kraftigt effektivisera uppsamlingen av cesium och förhindra nerträngning i marken. Lerans förmåga att fixera cesium i naturen har visats vid mätningar. Mer än 12 år efter Tjernobylutsläppet finns aktiviteten i de översta 5 cm av jordlagret. Avfallet (3-10 m tjockt) placeras ovanpå lerlagret och täcks sedan med en tjock plastfilm som skydd mot regnvatten. Ovanpå jordlagret placeras ett ca 0,3 m tjockt lager av sand/grus för att dränera vattnet. Överst placeras ett minst 0,5 m tjockt jordlager i valvform som underlättar för vattnet att rinna bort från upplaget. Strålningsskärmningen i detta jordlager gör att man kan negligera externstrålningen. Övrigt Utbildning och övning Grundläggande förutsättningar Den som bedriver verksamhet med strålning ska svara för att de som är sysselsatta i verksamheten har god kännedom om de förhållanden, villkor och föreskrifter under vilka verksamheten bedrivs. Den som bedriver verksamheten ska förvissa sig om att de som är sysselsatta i verksamheten blir upplysta om de risker som kan vara förenade med 15

verksamheten och att de har den utbildning som behövs och vet vad de ska iaktta för att strålskyddet ska fungera tillfredställande 9. Den som bedriver verksamhet med strålning ska kontrollera och upprätthålla strålskyddet på den plats där strålning förekommer 10. Den som bedriver verksamhet med joniserande strålning ska se till att: verksamheten är berättigad, varmed avses att den medför en nytta som är större än den skada som strålningen beräknas förorsaka strålskyddet är optimerat, varmed avses att varje bestrålning av personer begränsas så långt som rimligen är möjligt med hänsyn till ekonomiska och sociala faktorer och att ingen dosgräns enligt Strålsäkerhetsmyndigheten FS 1998:4 överskrids 11 Utbildad personal är en förutsättning för att saneringen ska kunna genomföras. Utbildning och övning i saneringsmetoder och skyddsutrustning är en förutsättning för att de tidigare beskrivna saneringsmetoderna ska kunna användas. Utbildningsmodell Det utbildnings- och övningsprogram 12 för sanering som genomförs i beredskapssyfte samordnas med motsvarande program för räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen och för övriga omfattande olyckor och kriser. Omfattningen av den utbildning som genomförs i beredskapssyfte är förhållandevis liten i jämförelse med de utbildningsvolymer det kan blir fråga om inför faktiska saneringsåtgärder. Den totala saneringsverksamheten medger längre förberedelsetid än räddningsinsatser, men det kan även i vissa fall finnas ett behov av en mer akut utbildningsinsats. All utbildning leds av Länsstyrelsens egen personal, med stöd av speciellt utsedda externa utbildare. I planeringsfasen fokuseras utbildningen på blivande saneringsledare och funktionschefer i saneringsfunktionen. Utbildningen skall ge grundläggande strålskyddsutbildning och nödvändiga kunskaper om beslutsfattande, organisation, ansvarsförhållande, internt samarbete, extern samverkan, saneringsmetoder och information. Saneringsövningar inriktas på hur man prioriterar åtgärder samt intern och extern samverkan 13. Övningarna skall klargöra ansvar och befogenheter inom organisationen. Revision och uppdatering av saneringsplanen Planen revideras kontinuerligt men uppdateras årligen i samband med motsvarande aktivitet för beredskapsplanen för olycka vid Forsmarks kärnkraftverk. 9 7 strålskyddslagen (1998:220) 10 6 strålskyddslagen (1998:220) 11 3 Statens strålskyddsinstituts författningssamling (SFS 1998:4) 12 Programmet avhandlar kunskap om saneringsplanen, förståelse för saneringsproblematiken samt kunskap om de olika saneringsmetoderna. 13 Enligt 6 kap. 9 lagen (2003:778) om skydd mot olyckor. 16

Revisionslista Datum för revision Upprättad av Datum för fastställande Diarienummer 17