Interna planer/strategier. Program för Räddningstjänst. utsläpp av radioaktiva ämnen

Transkript

1 Interna planer/strategier Program för Räddningstjänst och sanering vid utsläpp av radioaktiva ämnen

2

3 Program för räddningstjänst och sanering vid utsläpp av radioaktiva ämnen

4 Publicering: September 2011

5 Avdelningen för samhällsskydd och beredskap BESLUT Datum Beteckning Program för Räddningstjänst och sanering vid utsläpp av radioaktiva ämnen Program för räddningstjänst och sanering vid utsläpp av radioaktiva ämnen fastställs. Programmet ingår i Länsstyrelsens planverk för krishanteringsorganisationen. Programmet ska användas vid utsläpp eller risk för utsläpp av radioaktiva ämnen från kärnteknisk anläggning inom eller utom Sverige samt vid sanering efter utsläpp. Utkastet till detta program prövades under SAMÖ-KKÖ 2011 i februari Avdelningen för samhällsskydd och beredskap ansvarar för att revidering görs när genomgripande förändringar i sakinnehållet behöver göras. Vid smärre ändringar krävs ingen ny fastställelse. Detta program ersätter den tidigare detaljplanen Räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen och sanering (beslutsdatum , diarienummer )

6 Postadress Besöksadress Telefon E-post/webbplats Länsstyrelsen i Stockholms län Hantverkargatan stockholm@lansstyrelsen.se Box Fax STOCKHOLM

7 Innehåll Allmänt...5 Hotbild...5 Sverige... 5 Stockholms län... 5 Omvärlden... 5 Satelliter... 6 Terrorism... 6 Långvariga konsekvenser... 6 Definitioner...6 Kärnteknisk anläggning... 6 Radioaktiv händelse... 6 Länsstyrelsens ansvar enligt lag och förordning...7 Räddningstjänst... 7 Sanering... 7 Ledning... 7 Länsstyrelsens krishanteringsorganisation...8 Organisation och ledning...8 Organisationsstruktur... 8 Lednings- och krishanteringsorganisationens uppgifter...9 Personella och materiella resurser...11 Samband...12 Ansvar och befogenheter för samverkande myndigheter m.fl.13 Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM)...13 Beredskapsplanen, ett stöd i krisen Jordbruksverket (SJV)...14 Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI)...14 Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB)...14 Livsmedelsverk (SLV)...14 Socialstyrelsen (SoS)...14 Försvarsmakten (FM)...14 Polisen...14 Länsstyrelserna...15 Landstinget...15 Kommunen...15 Lantbrukarnas riksförbund (LRF)...15 Kärnteknisk olycka...16 Strålningsmätning...16 Central nivå Regional nivå Lokal nivå

8 Strålningsmätning inom Stockholms län...16 Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen Räddningstjänsten Länsstyrelsen i Stockholms län Fasta mätpunkter Mätslingor Länsstyrelsen i Uppsala län...17 Provtagning av livsmedel och vatten...18 Analys...18 Ersättning för skada vid kärnteknisk olycka...18 Sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen...19 Begreppet sanering...19 Bedömning av saneringsåtgärd...19 Saneringsstrategi...19 Detaljplaner för sanering...20 Generella åtgärder vid nedfall av radioaktiva ämnen...21 Saneringsmetoder...21 Avklingning eller självsanering Avskärmning, inkapsling eller stabilisering Dekontaminering, bortforsling eller lämpning Kontaminerat material...22 Avfall som alstras vid saneringsåtgärder Transport av kontaminerat material Deponering av kontaminerat material Stråldoser...24 Nationella expertgruppen för sanering...24 Resursinventering Saneringsutrustning för räddningstjänstskedet Regionala planeringsförutsättningar Utbildning och övning...26 Bilaga 1 Personella och materiella resurser...28 Bilaga 2 Försvarsmaktens kapacitet vid olika tidsperspektiv 30 Bilaga 3 Stockholms läns fasta mätpunkter med koordinater 31 Bilaga 4 Exempel på stråldoser...35 Bilaga 5 Ordlista

9 Allmänt Denna plan ska användas vid utsläpp eller risk för utsläpp av radioaktiva ämnen från kärnteknisk anläggning inom eller utom Sverige. Statens räddningsverk (SRV), Jordbruksverket och Strålskyddsinstitutet gav i december 2007 ut handboken Sanering av radioaktiva ämnen - Planeringsstöd för länsstyrelser inför en kärnteknisk olycka. SRV har också har givit ut Statens räddningsverks allmänna råd och kommentarer om länsstyrelsens beredskap för sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning (MSMFS 2007:4). Dessa dokument ligger till grund för Länsstyrelsens program. Hotbild Sverige I Sverige finns kärnkraftverk för energiproduktion i Ringhals (Hallands län), Simpevarp/Oskarshamn (Kalmar län) och Forsmark (Uppsala län), totalt 10 reaktorer. I Oskarshamn finns också ett centrallager (CLAB) för mellanlagring i 40 år av använt högaktivt kärnbränsle. Beslut finns att slutförvaringen ska lokaliseras till Forsmark i Östhammars kommun. Slutförvaring av låg- och medelaktivt avfall sker i en anläggning (SRF) vid kärnkraftsverket i Forsmark. Landets enda kärnbränslefabrik (Westinghouse Electric Sweden AB) ligger i Västerås. Stockholms län I Stockholms län finns ingen stationär kärnteknisk anläggning. Norra delen av Norrtälje kommun tillhör dock indikeringszonen kring kärnkraftverket i Forsmark och ingår därför i Uppsala läns planläggning. Stockholms län kan utsättas för ett nedfall från radioaktiva ämnen efter en kärnkraftsolycka i Forsmark eller från ett annat kärnkraftverk utanför landets gränser. En oavsiktlig eller avsiktlig radiologisk händelse kan få stora konsekvenser för länet med tanke på befolkningstätheten m.m. Omvärlden Det finns drygt 440 kommersiella kärnreaktorer i drift i totalt 29 länder (World Nuclear Association, mars 2011). Drygt 100 av reaktorerna finns i USA. Frankrike och Japan har närmare 60 reaktorer var. Ett 60-tal nya reaktorer är också under konstruktion 2011, varav nästan hälften i Kina. Ytterligare drygt 150 reaktorer är planerade runt om i världen, merparten i Asien. Säkerheten vid världens kärnkraftverk varierar väsentligt. I före detta Sovjetunionen finns ett tiotal reaktorer i drift av samma typ som i Tjernobyl, t.ex. Sosnovy Bor vid S:t Petersburg och Ignalina i Litauen. Dessa båda verk ligger cirka 60 mil från det svenska fastlandet

10 Från Vattenfall AB:s webbplats: En produktionsanläggning måste förr eller senare avvecklas, eftersom anläggningen blir för gammal och det inte längre är lönsamt att göra investeringar. De reaktorer som finns idag har en teknisk livslängd på år. Men det är inte bara den tekniska livslängden som är avgörande. Barsebäck 1 och Barsebäck 2 stängdes 1999 respektive 2005 till följd av politiska beslut. Hittills har cirka 110 kommersiella kärnkraftverk lagts ner runt om i världen samt cirka 250 försöksreaktorer och ett antal anläggningar för bränslehantering. De nordiska farvattnen trafikeras mer eller mindre regelbundet av något hundratal kärnenergidrivna fartyg. Dessa går oftast på världshaven, men enstaka fartyg passerar Bälten på väg till och från Ryssland och de baltiska staterna. Satelliter Kärnreaktorer finns i vissa äldre typer av satelliter. De radioaktiva ämnena avklingar normalt innan satelliten återinträder i atmosfären och i allmänhet sönderdelas satelliten innan den störtar mot jorden. Nya rymdsonders radionuklidbatterier innehåller plutonium-238 vilket kan innebära en hälsorisk om de inte förstörs vid återinträde i atmosfären. Terrorism Till hotbilden hör terrorangrepp mot transporter av radioaktiva ämnen och kärnkraftverk. En oavsiktlig olycka eller en avsiktlig handling skulle kunna leda till att radioaktiva ämnen sprids över ett stort område för att skada människor och miljö. Risken att en sådan händelse kan inträffa även i Sverige måste beaktas. Långvariga konsekvenser Man bör beakta de långvariga konsekvenser och problem som uppstår efter en radiologisk händelse, t.ex. för jordbruket och insjöfisket. Tjernobylnedfallet 1986, som inte drabbade Sveriges bördigaste jordbruksområden, innebär t.ex. fortfarande att det årligen kasseras en liten andel renkött på grund av för hög halt av cesium-137. Definitioner Kärnteknisk anläggning I lag (1984:3) om kärnteknisk verksamhet avses med kärnteknisk anläggning anläggning för utvinning av kärnenergi (kärnkraftsreaktor) annan anläggning i vilken en självunderhållande kärnreaktion kan ske, såsom forskningsreaktor, anläggning för utvinning, framställning, hantering, bearbetning, förvaring som avses bli bestående (slutförvaring) eller annan förvaring (lagring) av kärnämne anläggning för hantering, bearbetning, lagring eller slutförvaring av kärnavfall. Radioaktiv händelse En radioaktiv händelse är en medveten eller omedveten handling som innebär utsläpp av radioaktiva ämnen. Sådana handlingar kan t.ex. ske vid kärntekniska anläggningar, vid transporter av utbränt kärnbränsle eller när radioaktiva ämnen används inom industrin eller sjukvården

11 Länsstyrelsens ansvar enligt lag och förordning Länsstyrelsens ansvar vid utsläpp eller risk för utsläpp av radioaktiva ämnen samt vid sanering efter ett utsläpp regleras av lag (2003:778) om skydd mot olyckor (LSO) och förordning (2003:789) om skydd mot olyckor (FSO). Nedan redovisas de avsnitt i LSO och FSO som berör Länsstyrelsen. För räddningstjänst och sanering gäller: LSO 4 kap. 6, 8, 10 och FSO 4 kap. 15 För ledning gäller: LSO 4 kap. 9 och FSO 4 kap. 22 Räddningstjänst Vid utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning i sådan omfattning att särskilda åtgärder krävs för att skydda allmänheten eller då överhängande fara för ett sådant utsläpp föreligger skall den myndighet som regeringen bestämmer ansvara för räddningstjänst. (LSO 4 kap. 6 ) Sanering Den myndighet som regeringen bestämmer skall ansvara för saneringen efter utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning. För sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen i andra fall än som sägs i första stycket skall den statliga myndighet ansvara som regeringen föreskriver eller i särskilda fall beslutar. (LSO 4 kap. 8 ) I fråga om sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning får regeringen föreskriva eller i särskilda fall besluta att en länsstyrelse skall ta över ansvaret för saneringen inom flera län eller att någon annan statlig myndighet skall ta över ansvaret inom ett eller flera län. (LSO 4 kap. 10 ) Av FSO 4 kap. 15 framgår att Länsstyrelsen ansvarar för räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen enligt LSO 4 kap. 6 och för sanering efter sådana utsläpp som avses i LSO 4 kap. 8 första stycket samma lag. Ledning Räddningsledaren utses av den myndighet som ansvarar för räddningstjänsten. (LSO 4 kap. 9 ). Se ovanstående stycke. Till räddningsledare i räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning får endast den utses som har behörighet att vara räddningsledare i kommunal räddningstjänst och som har erfarenhet av att leda stora räddningsinsatser, eller den som har motsvarande kvalifikationer. (FSO 4 kap. 22 ) Länsstyrelsen har utsett två predestinerade räddningsledare och en predestinerad saneringsledare. Räddningsledare: Jan Wisén, Lars-Göran Uddholm Saneringsledare: Wilfried Alexandre - 7 -

12 Länsstyrelsens krishanteringsorganisation Krishanteringsorganisationen och dess arbetsformer framgår av Länsstyrelsens krishanteringsplan (fastställd ) och Stabsinstruktion (fastställd ). Krishanteringsplanen är generell för varje typ av kris. Därför redovisas här endast de tillägg som behövs vid räddningstjänst och sanering vid utsläpp av radioaktiva ämnen (i nedanstående principskiss rödmarkerade). Organisation och ledning Organisationsstruktur Länsstyrelsen utser den direkta arbetsledningen på fältet. Länsstyrelsens uppgifter koncentreras på detta sätt till planering, beslut, samordning och uppföljning. Se också avsnittet om fältorganisation (sida 11). Principskiss för regional saneringsorganisation LÄNSLEDNING Landshövding Länsöverdirektör OPERATIV FÄLTCHEF FÄLTORGANISATION KRISLEDANDE CHEF RÄDDNINGSLEDARE OCH SANERINGSLEDARE UTSEDD AV LÄNSSTYRELSEN STABSCHEF LÄGESFUNKTION ANALYSFUNKTION INFORMATIONSFUNKTION ADMINISTRATIV FUNKTION SANERINGSFUNKTION UPPGIFTSBEROENDE FUNKTIONER - 8 -

13 Ledningens och krishanteringsorganisationens uppgifter vid sanering Länsledning Länsledningen bevakar att kunskapen om sanering bibehålls inom Länsstyrelsen. Länsledningen säkerställer att tillgängliga resurser samordnas vid en sanering samt beslutar om: att påbörja och avsluta en sanering inriktning på saneringsverksamheten jämte prioriteringar inriktning av informationsåtgärder begäran till Strålsäkerhetsmyndigheten om att den nationella expertgruppen för sanering ska sammankallas ingrepp i annans rätt eller om vem som utöver länsledningen får besluta om sådant ingrepp ersättning för utrustning och personal. Krisledande chef och saneringsledare Krisledande chef utser saneringsledare. Denne ska genom grundläggande strålskyddsutbildning och utbildning anpassad till aktuell saneringsmetod vara väl insatt i frågor om radioaktivt nedfall och saneringen av detta. Saneringsledaren ska också vara väl insatt om förhållandena i länet och bör dessutom ha erfarenhet av att samordna omfattande verksamhet. Krishanteringsorganisationen står till saneringsledarens förfogande. Organisationen kan utökas efter behov. Saneringsledarens uppgifter är bl.a. att: fatta strategiska beslut inom den ram som länsledningen och/eller krisledande chef ger ansvara för planering och genomförande av saneringsåtgärder samverka med den nationella expertgruppen för sanering, andra län, berörda myndigheter och organisationer ge direktiv till stabschefen om de underlag som staben ska bearbeta och komma med förslag till beslut samordna saneringsåtgärderna i länet och följa upp åtgärdernas effekt fortlöpande redovisa kostnader för planerade och pågående saneringsarbeten. Stabschef Stabschefen leder stabsarbetet i enlighet med Länsstyrelsens krishanteringsplan och stabsinstruktion. I samband med saneringsarbetet ska stabschefen särskilt kontrollera att arbetet blir dokumenterat

14 Informationsfunktionen Krishanteringsorganisationen sköter informationsarbetet enligt Riktlinjer för kriskommunikation (fastställd ) som ingår i Länsstyrelsens planverk för krishanteringsorganisationen. Analys- och lägesfunktionerna Analys- och lägesfunktionen ska inom krishanteringsorganisationen självständigt planera och organisera mätning av joniserande strålning inom Stockholms län. Mätningarna ska ligga till grund för regionala och lokala åtgärder och rekommendationer. Analys- och lägesfunktionerna ska etablera kontakt med centrala myndigheter, i första hand SSM, avseende mätverksamheten samt rapportera resultaten från kommunernas mätningar etablera kontakt med Länsstyrelsen i Uppsala län om mätverksamheten i de delar av Norrtälje kommun som tillhör indikeringszonen kring kärnkraftsverket i Forsmark upprätta kontakt med kommunernas mätgrupper bestämma mätprogram, mätpunkter och rapporteringsrutiner löpande rapportera internt på Länsstyrelsen och till SSM om skadeområdets utbredning och strålningsnivå lämna förslag till stabschefen på åtgärder baserade på inkomna mätvärden. Saneringsfunktionen Saneringsfunktionen ska fungera som en särskild funktion inom krishanteringsorganisationen. Krisledande chef utser chef för funktionen som under ledning av stabschefen ansvarar för att: ta fram och utarbeta beslutsunderlag till saneringsledaren planera och genomföra de saneringsåtgärder som saneringsledaren beslutar upphandla saneringsarbeten samverka med den nationella expertgruppen för sanering samt övriga berörda myndigheter och organisationer. Dessutom ska saneringsfunktionen: initiera fortlöpande strålningsmätning i kommunerna samla in och sammanställa mätresultat informera saneringsledare och SSM om mätresultaten besluta om hur ofta och hur länge strålningsmätning ska ske

15 Operativ fältchef Länsledningen utser en operativ chef som bl.a. har till uppgift att: leda fältorganisationens arbete omsätta saneringsledarens beslut i praktiska termer se till att stabsledningen hålls underrättad om det pågående saneringsarbetet och de eventuella problem som uppstår. Den operativa chefen bör ha erfarenhet av arbetsledning samt ha kännedom om regionala förhållanden. Den operativa chefen behöver inte tillhöra Länsstyrelsens ordinarie organisation. Lämpliga som operativa chefer kan vara personer som normalt arbetar som befäl inom räddningstjänsten, arbetsledare inom bygg- eller saneringsbranschen m.fl. Fältorganisation Sanering kan komma att ta lång tid, i vissa fall upp till flera år. Samtidigt ska Länsstyrelsen kunna utföra ordinarie arbetsuppgifter. Länsstyrelsen bör bl.a. av detta skäl överlåta arbetsledning och arbete på fältet till någon lämplig extern organisation med erfarenhet av att leda, samordna och utföra liknande insatser. Beslut om detta fattas av länsledningen eller krisledande chef. Tänkbara för uppgiften är den kommunala räddningstjänsten och andra kommunala förvaltningar (exempelvis gatukontoret), militära förband, Trafikverket och privata sanerings- eller byggföretag. Tjänsten kan behöva upphandlas om Länsstyrelsen inte får hjälp från statliga eller kommunala myndigheter. Kommunerna är enligt LSO 6 kap. 7 skyldiga att medverka i saneringen. Kommunerna är också ansvariga enligt hälsoskyddslagen för det hälsoskydd inom kommunen som behövs vid utsläpp av radioaktivt material. Personella och materiella resurser Utöver Länsstyrelsens organisation och den nationella expertgruppen finns ingen planerad personell resurs för sanering. Behovet av resurser är svårt att förutse, eftersom varje utsläpp av radioaktiva ämnen är unikt. Personal och utrustning för sanering kan hämtas från samhällets normala resurser. Uppgift på lämpliga organisationer och företag finns hos SOS Alarm eller i Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps Integrerat beslutsstöd för skydd mot olyckor (RIB). En av Försvarsmaktens uppgifter är att bistå vid stora påfrestningar i samhället. Försvaret har relativt stora personella och materiella resurser (se bilaga 2). Totalförsvarets skyddsskola i Umeå är en annan viktig resurs, liksom frivilliga försvarsorganisationer. Dessa organisationer brukar dessutom kunna komma igång mycket snabbt. Länsstyrelsens krishanteringsorganisation kan förstärkas med experter/ samverkanspersoner från olika myndigheter och organisationer. Det kan röra sig om experter från SSM, Försvarsmakten, Röda Korset, Jordbruksverket, Landstingets fastighetsbolag Locum m.fl

16 För att få en uthållig saneringsledning söks bistånd från i första hand icke drabbade kärnkraftslän, de övriga ÖSAM-länen (sju länsstyrelser i Mellansverige) och övriga länsstyrelser. Som yttersta möjlighet att få fram materiella resurser, kan ingrepp i annans rätt göras (LSO 6 kap. 2 ). Egendomens ägare eller innehavare har dock rätt till ersättning i sådana fall. Det är viktigt att kommunerna med sina förvaltningar medverkar vid såväl planering som vid genomförande av saneringsinsatser. Detaljplaneringen av resurser bör även fortsättningsvis ligga kvar på den kommunala nivån, eftersom saneringsplanen annars riskerar att bli inaktuell. Dosimetrar kan lånas av Länsstyrelserna i Uppsala, Kalmar, Hallands eller Skåne län som tillsammans har några tusental dosimetrar (se tidigare nämnda handbok). Länsstyrelsen kan också beställa dosimetrar från Landauer Persondosimetri AB i Solna. Även i Uppsala finns det företag som säljer dosimetrar (Gammadata och Canberra). Samband Vid utsläpp av radioaktiva ämnen kommer i första hand ordinarie sambandsmedel som telefon, telefax och e-post att användas. WIS skyddat webbaserat informationssystem nyttjas av Länsstyrelsen för såväl intern som extern informationsdelgivning. Rakel radiokommunikation för effektiv ledning är under införande och nyttjas inom krishanteringsorganisationen och i samverkan med andra organisationer. Länsstyrelsen nyttjar även krisinformation.se samt andra webbaserade informationskanaler för krisinformation. En särskild sambandskatalog kommer att upprättas när det blir aktuellt med sanering

17 Ansvar och befogenheter för samverkande myndigheter m.fl. Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) SSM har till uppgift att samordna de beredskapsåtgärder som krävs för att förebygga, identifiera och upptäcka nukleära eller radiologiska händelser som kan leda till skador på människor och miljö. SSM ger råd och rekommendationer till de myndigheter som ansvarar för räddningstjänst och sanering vid utsläpp av radioaktiva ämnen samt övriga berörda aktörer Myndighetens ansvar framgår av förordning (2008:452) med instruktion för Strålsäkerhetsmyndigheten. SSM har dygnet runt en tjänsteman i beredskap (TiB) som är nåbar via SOS Alarm. SSM:s TiB är en strålskyddsexpert som kan ge råd och fatta beslut om åtgärder vid händelser med risk för strålskador. Se mer på Målet för SSM:s beredskap är att vid olycka minimera påverkan på människor och miljö och därmed förhindra akuta strålskador på människor minska strålningens effekter på lång sikt begränsa följderna av en strålningsolycka i samhället värdera den tekniska hotbilden vid en kärnenergiolycka. Beredskapsplanen, ett stöd i krisen SSM:s uppgift vid en olycka i ett svenskt kärnkraftverk är i huvudsak att ge råd till Länsstyrelsen i det drabbade länet. SSM har organiserat en krisorganisation som i huvudsak ska ge råd om och utvärdera mätningar avseende joniserande strålning, göra konsekvensbedömningar och ge råd om möjliga skyddsåtgärder. Krisorganisationen bemannas med expertis och kompetens som inte finns på regional eller lokal nivå. SSM ansvarar även för att jodtabletter i tillräcklig omfattning lagras och kan tillhandahållas för användning innanför indikeringszonen (0-50 km) kring de svenska kärnkraftsverken. SSM har även det centrala ansvaret för att långsiktigt följa upp saneringsarbetet. I ansvaret ligger att följa och bedöma kontamineringsläget och de återstående strålskyddsproblemen

18 Jordbruksverket (SJV) SJV planerar för åtgärder inom jordbruket vid en krissituation. Vid en kärnenergiolycka kan denna organisation snabbt föra ut information och ge råd till jordbruket och trädgårdsnäringen underlätta foderförsörjningen till drabbade områden. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) SMHI:s tjänster utgör ett av flera underlag som SSM använder för att ta fram rekommendationer till länsstyrelser i det tidiga skedet av en olycka. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) MSB ansvarar för samordningen av beredskapsplaneringen för kärnenergiolyckor. Myndigheten har i detta avseende ingen operativ roll att leda insatser i räddningstjänstsammanhang, men kan dock genom sitt samordningsansvar bistå med råd och bedömningar i en uppkommen räddningstjänstsituation. MSB har ansvaret för att samordna länsstyrelsernas planläggning av åtgärder vid utsläpp av radioaktiva ämnen och sanering. Livsmedelsverket (SLV) SLV utfärdar tillämpningsbestämmelser till livsmedelslagen. Kontrollorganisationen inom livsmedelsfrågor omfattar på lokal nivå kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder. SLV ansvarar för att tillföra planläggningen expertkunnande inom livsmedelshanteringen. På regional nivå är Länsstyrelsen kontrollmyndighet över att livsmedelslagen följs. Detta sker genom kontroll av primärproducenter samt likriktning av kommunernas tillsyn. Socialstyrelsen (SoS) SoS har som central myndighet i hälso- och sjukvårdsfrågor ett ansvar för bl.a. information till landstingen och kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder. SoS ansvarar för att tillföra planläggningen expertkunnande inom hälso- och sjukvård. SoS lämnar också råd till sjukhuspersonal som omhändertar akut sjuka vid kärnolycka. Försvarsmakten (FM) Inom FM finns resurser för indikering, sanering, avspärrning, vägvisning, transporter och skyddsmateriel. Dessa resurser bör utnyttjas i största möjliga mån. Totalförsvarets Skyddscentrum i Umeå (SkyddsC), har stor kompetens inom CBRN-området. Polisen Polisen kan mycket snabbt vara på plats och spärra av områden, få ut information, leda om trafik osv. Polisen har även resurser för indikering. Detta är resurser som bör användas

19 Länsstyrelserna Länsstyrelserna i kärnkraftslänen Uppsala, Kalmar och Hallands län liksom Länsstyrelserna i Skåne och Västerbottens län har ett särskilt ansvar att bistå andra länsstyrelser i frågor om räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen från kärnteknisk anläggning (FSO 4 kap. 29 ). Landstinget Sjukvårdshuvudmannen, för länets del Stockholms läns landsting, ansvarar för hälso- och sjukvårdsfrågor. Landstinget har en kvalificerad uppsättning av mätinstrument för fält- och laboratorieanalyser samt hög strålningsfysisk kompetens. Landstingets sjukhusfysiker utgör en viktig resurs och kallas vid behov in som experter i Länsstyrelsens krishanteringsorganisation. Kommunerna Miljö- och hälsoskyddsnämnden eller motsvarande nämnd svarar för kommunernas hälsoskydd. Kommunerna ansvarar för genomförandet av skyddsåtgärder. Kommunernas miljöoch hälsoskyddskontor (eller motsvarande) ansvarar för mätningar och provtagningar. Räddningstjänsten bör kunna biträda kommunerna i denna verksamhet. På kommunal nivå ska också information ges som komplement till central och regional information. Många av kommunerna i Stockholms län har frivilliga resursgrupper (FRG). Syftet med FRG är att ge kommunerna tillgång till extra personalresurser när samhällets ordinarie resurser behöver förstärkas i utsatta lägen. En FRG består av personer från olika frivilligorganisationer och kan hjälpa till med exempelvis evakueringar, administration och andra praktiska uppgifter. Lantbrukarnas riksförbund (LRF) LRF Mälardalen kan snabbt få ut information till sina drygt medlemmar genom sina drygt 110 lokalavdelningar och 30-talet kommungrupper. Personal inom LRF har dessutom genomgått utbildning i radiakfrågor som berör jordbruk

20 Kärnteknisk olycka Strålningsmätning Strålningsmätning kan ske på central, regional och lokal nivå. Central nivå SSM organiserar en nationell strålskyddsberedskap med uppgift att genomföra olika typer av specialmätningar av radioaktiva ämnen i händelse av en nukleär eller radiologisk nödsituation. Denna beredskap är landsomfattande och SSM avgör var resurserna ska sättas in i en nödsituation. Livsmedelsmätningar initieras av SSM för att få fram ett beslutsunderlag för vilka åtgärder som är lämpliga att vidta. Producenten av livsmedel ansvarar för att mätning sker av radioaktiva ämnens förekomst i livsmedel. Regional nivå Mätning av strålning i vatten, odlingsbar mark samt livsmedel initieras av Länsstyrelsen. Centrala myndigheters riktlinjer samt regionala och lokala mätresultat utgör underlag för hur ofta och hur länge lokal mätning ska pågå. Lokal nivå Kommunernas regelbundna strålningsmätningar var sjunde månad på fasta mätplatser utgör grunddata för jämförelse med aktuella mätvärden. Utifrån nedfallets art och omfattning får kommunerna utvidga sina mätningar med ytterligare mätplatser. Strålningsmätning inom Stockholms län Mätning av strålningsnivåerna (gammastrålning) inom Stockholms län i samband med radioaktivt utsläpp, beslutas av SSM. Länsstyrelsen ser till att mätningen utförs. För provtagning och transport har SSM avtal med Svenska Lottakåren, Bilkåren och Svenska Blå Stjärnan. Mätning kan primärt utföras av kommunernas miljö- och hälsoskyddsförvaltningar länets räddningstjänster, dvs. Storstockholms brandförsvarsförbund, Södertörns brandförsvarsförbund och Brandkåren Attunda avdelningen för miljö, avdelningen för landsbygd och avdelningen för samhällsskydd och beredskap på Länsstyrelsen Uppsala läns beredskapsorganisation. De personer som utför mätningar ska ha en dosimeter som visar hur stor stråldos personen har fått (se mer i handboken). Registrering av doserna utförs av arbetsgivaren och skickas till det nationella dosregistret

21 Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen Samtliga kommunala miljö- och hälsoskyddsförvaltningar eller motsvarande i Stockholms län har tillgång till intensimeter SRV 2000, som MSB har tillhandahållit för regelbundna mätningar av bakgrundsstrålningen. Avdelningen för miljö och avdelningen för landsbygd på Länsstyrelsen har uppgifter om telefonnummer under icke arbetstid till personer vid kommunernas miljö- och hälsoskyddsförvaltningar. Räddningstjänsten Storstockholms brandförsvarsförbund, Södertörns brandförsvarsförbund och Brandkåren Attunda disponerar vardera tre mätinstrument av typen Intensimeter 10/R. Räddningstjänsterna i länet disponerar också en Intensimeter SRV 2000 i respektive kommun. Länsstyrelsen i Stockholms län Länsstyrelsen disponerar en Intensimeter SRV 2000 och två Intensimeter 10/R. Dessa finns i säkerhetsskåpet i kryptorummet och i arkivet på avdelningen för samhällsskydd och beredskap. Fasta mätpunkter Mätning av bakgrundsstrålning sker var sjunde månad. Den initieras av Länsstyrelsen och genomförs av kommunernas miljö- och hälsoskyddsförvaltningar eller motsvarande. Länsstyrelsen rapporterar in mätresultaten till SSM:s databank för strålningsnivåer. Samtliga kommuner har fasta mätpunkter för mätning av bakgrundsstrålning. Exakta uppgifter över mätpunkterna för bakgrundstrålning framgår av bilaga 3. Sammanställning av mätresultaten finns hos SSM och i Länsstyrelsens databas. Mätresultaten är avsedda som referens vid bedömning av eventuellt nedfall. Mätslingor Krishanteringsorganisationens analys- och lägesfunktioner kan vid radioaktivt nedfall eller risk för radioaktivt nedfall utforma mätslingor för uppföljning av strålningsnivåer inom länet. Mätningarna genomförs av mätpatruller från Storstockholms brandförsvar, Södertörns brandförsvarsförbund och Brandkåren Attunda. Länsstyrelsen i Uppsala län Fasta mätningar kan ske i anslutning till brandstationer belägna inom indikeringszonen för kärnkraftverket i Forsmark. Norra delen av Norrtälje kommun ingår i Uppsala läns planläggnings- och rapporteringssystem, eftersom församlingarna Edebo, Häverö och Singö ligger inom indikeringszonen runt Forsmark. Indikeringszonerna utgörs av en inre beredskapszon med en radie av 15 km och en indikeringszon med en radie av 50 km runt kärnkraftverket. Rörlig mätning längs slingor kan vid behov beordras inom indikeringszonen. Länsstyrelsen i Uppsala län beslutar om det område som ska avpatrulleras. De mätpatruller som verkar inom indikeringszonen leds av mätledare ur Brandförsvaret i Uppsala kommun, placerad i räddningscentralen på Viktoria, Fyrislund

22 Utförligare beskrivning finns i Beredskapsplan för Forsmark, avsnittet om indikering (Länsstyrelsen i Uppsala län). Provtagning av livsmedel och vatten Provtagning av livsmedel och vatten utförs av personal på kommunernas miljö- och hälsoskyddsförvaltningar eller motsvarande, enligt direktiv från Livsmedelsverket och Länsstyrelsen. Provtagning av foder utförs av personalen på avdelningen för landsbygd på Länsstyrelsen eller av distriktsveterinärerna i länet. Provtagning inom jordbruket utförs efter direktiv från SSM med underlag från Jordbruksverket (SJV) över vilka gårdar som är lämpliga för provtagning. Provtagning görs ofta av frivilligorganisationer. Analys Proverna analyseras av kontrakterade beredskapslaboratorier, t.ex. universitetssjukhusen. SSM sammanställer provsvaren och skickar dessa till berörda myndigheter, i detta fall SJV. Ersättning för skada vid kärnteknisk olycka I atomansvarighetslagen av den 8 mars 1968 (SFS 1968:45) regleras de ekonomiska ansvarsförhållandena vid kärnkraftsolycka. Beredning och beslut om ersättning handläggs på avdelningen för samhällsskydd och beredskap

23 Sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen Begreppet sanering Enligt lagen om skydd mot olyckor (LSO) avser sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning, sådana åtgärder som staten ska vidta för att göra det möjligt att åter använda mark, vatten, anläggningar och annan egendom som förorenats genom utsläppet. Syftet med åtgärderna är att åstadkomma en minskning av stråldosen till befolkningen, dvs. att ta bort det radioaktiva materialet eller att förhindra en ytterligare spridning. Se vidare i Räddningsverkets, Jordbruksverkets och Strålskyddsinstitutets Handbok sanering av radioaktiva ämnen - Planeringsstöd för länsstyrelser inför en kärnteknisk olycka, kapitel 2 sidan 6, i det följande kallad Handboken. Sanering av personer Personsanering är en akut åtgärd för att avlägsna farliga ämnen från människor. Personsanering ingår inte i den sanering som länsstyrelsen ansvarar för enligt LSO 4 kap. 8. Personsanering kan delas in i tre kategorier: 1. räddningstjänst 2. hälso- och sjukvård 3. annan personsanering. Bedömning av saneringsåtgärd Enligt LSO 4 kap. 8 är staten skyldig att vidta saneringsåtgärder endast i den utsträckning detta är motiverat med hänsyn till: följderna av utsläppet (strålningsnivå, omfattning m.m.) det hotade intressets vikt kostnaderna för insatsen omständigheterna i övrigt. Saneringsplan, organisation och insatser ska anpassas enligt dessa kriterier. Saneringsstrategi I praktiken kan den stråldos som uppkommit till följd av en olycka inte fullständigt elimineras. En faktisk saneringsinsats kommer därför att genomföras i den omfattning som är skälig ur teknisk och ekonomisk synpunkt, med hänsyn tagen till de sociala konsekvenserna. Det bör påpekas att staten enbart svarar för saneringskostnaden, inte för eventuellt produktionsbortfall. Det är viktigt att inte bara beakta kostnadseffektiva aspekter av en saneringsstrategi, utan man måste även utvärdera lokal relevans, psykologisk påverkan och det allmänna godtagandet av varje föreslagen motåtgärd

24 Fokus ska ligga på att ta fram en plan för saneringsåtgärder som kräver ett tidigt genomförande, dvs. inom några veckor efter nedfallet. En plan för åtgärder på längre sikt är också viktig att ta fram. Exempel på åtgärdsplan och åtgärder, se Handboken kap Det är också viktigt att beakta i vilken ordning de olika åtgärderna för att avlägsna radioaktiva ämnen utförs inom ett område. Risken för att föroreningarna omlokaliseras gör att man bör behandla de mest förorenade ytorna först. Man måste även beakta ytorna i förhållande till varandra. Man bör t.ex. spola väggar innan man behandlar jordytor eller trottoarer nedanför väggarna, även om dessa kan ha en mycket högre nivå av initial förorening. Detta beror på att marken och trottoarerna oundvikligen skulle ta emot en del av det radioaktiva material som spolats bort från väggen. Vid prioriteringen bör hänsyn tas till att doserna för barn från föroreningar på horisontella ytor är högre än för vuxna (med en faktor på ca 1,2 på ett stort fält och ännu mer på mindre, begränsade ytor). Därför bör åtgärder vidtas för att rengöra t.ex. skolor, daghem, lekplatser och sandlådor särskilt väl. Detaljplaner för sanering Innan saneringen börjar måste särskilda saneringsplaner för kontaminerade områden upprättas. Alla områden som är kontaminerade ska delas in i underområden. Först måste följande underlag inhämtas: Dosrat och beräknad dosbesparing Nuklidinnehåll i kontamineringen Aktivitetsinnehållet angivet i kbq/m² Bebyggelsekaraktär, hustyper m.m. Skolor, daghem, förskolor m.m. Uppgifter för punkterna 1-3 fås genom strålningsmätningar och provtagningar i samarbete med SSM. Uppgifter om bebyggelsekaraktär fås ur ekonomiska kartan och Fastighetsdataregistret samt ur Lantbruksregistret. Uppgifter om skolor, daghem, förskolor m.m. inhämtas från respektive kommun. Därefter görs en första prioritering (lämpligen i 3-5 klasser) av områden med likartat aktivitetsinnehåll och likartad nuklidsammansättning. Högsta prioritet ska ges till tätbebyggda områden med högt aktivitetsinnehåll. I jordbruksområden med högt aktivitetsinnehåll begränsas saneringsåtgärderna till bostadshus och till ladugårdar och stall. För varje område görs sedan en detaljplan med angivande av saneringsmetod, tidplan, strålskyddsåtgärder och hur det kontaminerade materialet ska hanteras, det vill säga transporteras och förvaras

25 Generella åtgärder vid nedfall av radioaktiva ämnen I händelse av en olycka kommer SSM och andra centrala myndigheter att ge rekommendationer om lämpliga åtgärder baserade på den föreliggande situationen. Installning av boskap samt övertäckning av grödor och brunnar skyddar i hög grad mot det direkta nedfallet I det första skedet efter ett nedfall av radioaktiva ämnen sitter aktiviteten förhållandevis löst i det yttre skiktet av takmaterialet. Tvätt med spolningsutrustning kan reducera kontaminationsnivån med mer än 60 %. För att vara effektiv bör denna metod användas tidigt, sedan sitter aktiviteten hårdare. Det utspolade vattnet måste samlas in för att sedan transporteras bort till en säker förvaringsplats Vid klippning av gräs ska gräset direkt samlas in för att därefter forslas bort till en säker förvaringsplats Vid tjockt snötäckt landskap är det en klar fördel om man så snabbt som möjligt kan forsla bort de översta 5-10 cm av den kontaminerade snön. Detta måste ske innan nästa töväder för att undvika kontaminering av den underliggande marken Det bör beaktas att jordbruksmark oftast utgör enskild egendom och att åtgärder kan komma att genomföras på eget initiativ av den enskilde markägaren. Saneringsmetoder Utförlig redovisning om saneringsmetoder finns i Handboken, kap Tre huvudsakliga metoder kan särskiljas. Avklingning eller självsanering Inga särskilda åtgärder vidtas. Aktiviteten avklingar på platsen. Områden kan behöva spärras av för allmänheten under kortare eller längre tid. Avskärmning, inkapsling eller stabilisering Strålningsaktiviteten tas inte bort, utan skärmas av eller kapslas in för att förhindra spridning, t.ex. genom djupplöjning eller övertäckning. Asfaltering är ett exempel på övertäckning. Stabilisering används främst på ytor som är svåra att dekontaminera. Dekontaminering, bortforsling eller lämpning Radioaktivt material ska avlägsnas och deponeras på annan plats, t.ex. genom att forsla bort det kontaminerade materialet/ytskiktet eller genom spolning med brandslang. Trots relativt höga dosrater de första dygnen, kan det i vissa fall vara bättre med en snabb insats. Den extra stråldos saneringspersonalen utsätts för vid en snabb insats är i de flesta fall försumbar, jämfört med den man utsätts för vid en långvarig vistelse i området. Speciellt vid torrdeponering på mark och fastigheter bör detta beaktas

26 Vid nedfall under torr väderlek tränger inte radioaktiviteten ner i jorden utan lägger sig på gräs eller annat ytskikt på marken. Därför kan klippning av gräs och dammsugning av gator, om det görs innan nästa regn, vara en mycket billig men effektiv åtgärd. Man slipper då gräva eller forsla bort jord. Att forsla bort snö är mycket effektivt om det sker före töväder. Dammsuga och spola gator och vägar är också effektivt om det sker de första dagarna efter ett nedfall. Dosraten minskar dock med hälften under ca 100 dagar på grund av allmänt slitage. Därför bör dammsugning och spolning sättas in fortast möjligt om åtgärden ska ha någon påtaglig inverkan. Eftersom åtskilliga faktorer måste vägas in i saneringsstrategin är uppgiften mycket komplex. Hur man utformar strategin är i hög grad beroende av de lokala betingelserna, nedfallets omfattning och sammansättning m.m. En saneringsstrategi som är anpassad till en faktisk situation kan därför utformas först när nedfallets omfattning och sammansättning är känd. Saneringsmetod väljs efter beslut av saneringsledare, när alla nödvändiga fakta finns. Den enskilde kan själv bidra med åtgärder som att klippa sitt gräs om gräsklipparen har en gräsuppsamlare, rengöra skorna innan man går in och att hålla rent på golven m.m. Under nedfall ska man hålla sig inomhus, stänga fönster, dörrar och eventuell ventilation. Kontaminerat material Avfall som alstras vid saneringsåtgärder Vid dekontaminering är det stora mängder radioaktivt avfall, oftast lågaktivt, som ska behandlas och borttransporteras. Se Handboken, kap.12 Avfallshantering. Det radioaktiva avfallet måste hanteras och transporteras till en slutlig förvaringsplats. Detta måste noggrant planeras beträffande lokalisering, förvaring och risk för den personal som genomför hanteringen. Det kan vara en fördel att välja en förvaringsplats i närheten av det kontaminerade området. På så sätt undviker man arbetsintensiva och kostsamma avfallstransporter över stora avstånd. Därför bör sådana platser inte utses i förväg utan först när behovet uppstår. En möjlighet ur ett strålskyddsperspektiv är att dumpa kontaminerat vatten i form av snömassor i havet. Insjöarna rekommenderas inte p.g.a. sjöarnas begränsade volym. Transport av kontaminerat material Vid transporten ska den kontaminerade materien vara övertäckt för att eliminera risken för oönskad spridning av radioaktivitet. Transportsträckan bör vara så kort som möjligt. För transporterna ska företag anlitas som har tillstånd till transport av miljöfarligt avfall och vars personal givits strålskyddsutbildning. Personalen ska förses med dosimetrar. Innan transporten sänds iväg ska dosratmätning i förarhytten göras och strålnivån godkännas av strålskyddspersonal. Tilläggsdoser till personalen ska minimeras genom att använda lämplig skyddsutrustning och genom att materialet hanteras med maskinella hjälpmedel vid lastning och lossning. Arbetet övervakas av strålskyddspersonal

27 Där det finns risk för att personal utsätts för joniserande strålning gäller utöver arbetsmiljölagen (1997:1160) och Arbetsmiljöverkets föreskrifter även Strålskyddslagen (1988:220), Strålskyddsförordningen (1988:293) och av SSM meddelande föreskrifter. Deponering av kontaminerat material Planläggning och lokalisering av förvaringsplatser ska ske med omsorg. Samråd ska ske med experter på radioekologi och naturvård. Nationella expertgruppen för sanering (NESA) förmedlar kontakt med expert på radioekologi. Gruppen kan också sammankallas på begäran av Länsstyrelsen. Läs mer om NESA på sidan 24. Konstruktion av avfallslager Nedan visas ett exempel på hur ett upplag kan byggas. Exakt utformning bedöms från fall till fall, bl.a. beroende på strålning, mängd avfall m.m. Gräs Matjord Dräneringslager Plastfilm ca 0,5 m ca 0,3 m Radioaktivt avfall 3-10 m Lerjord Miniminivå till grundvatten ca 0,3 m > 3 m Grundvatten

28 Stråldoser I SSM:s författning Föreskrifter om dosgränser vid verksamhet med joniserande strålning (FS 1998:4) redovisas gällande dosgränser. Nedan redovisas ett urval. Personal i verksamhet Högsta årsdos för personal i verksamhet med joniserande strålning är 50 msv (5 ) För fem på varandra följande år är högsta dosen 100 msv för personal i verksamhet med joniserande strålning (5 ) Gravida kvinnor För kvinnor gäller efter konstaterad graviditet 1 msv, jämnt fördelat under hela graviditeten (10 ). Bestrålning av allmänheten Summan av dosbidrag från verksamhet med joniserande strålning till allmänhet som inte arbetar med joniserande strålning får inte överskrida 1 msv per år (12 ). Bestrålning i nödläge Vid räddningsarbete i nödlägen gäller inte dosgränserna ovan. Sådant räddningsrbete får bara utföras av frivilliga om stråldosen p.g.a. arbetet beräknas överskrida årsgränsen för beräknad dos. En räddningsinsats som kan medföra att den effektiva dosen överstiger 100 msv får bara utföras i livräddande syfte av personer som har god kunskap om insatsens strålningsrisker (18 ). Nationella expertgruppen för sanering SSM sammankallar den nationella expertgruppen för sanering (NESA) på eget initiativ eller på begäran av Länsstyrelsen. Expertgruppen ingår i SSM:s beredskapsorganisation och får därmed i ett tidigt skede besked om nedfallets sammansättning och omfattning. Expertgruppen ska ge underlag till de rekommendationer som de i gruppen ingående centrala myndigheterna ska ge länsstyrelser och övriga aktörer. Gruppens medlemmar har expertkunskap om radioaktiva ämnen i miljön, saneringsmetoder, jordbruks-, skogs- och fiskenäring, hantering av radioaktivt saneringsavfall m.m. Expertgruppen ansvarar för att utforma ett tekniskt och ekonomiskt underlag för beslut om saneringsåtgärder, att råda Länsstyrelsen vid saneringsinsatser och att bistå Länsstyrelsen i den regionala planeringen genom information om saneringsmetoder. Expertgruppen ska t.ex. kunna utföra kostnads- och effektivitetsbedömningar för saneringsåtgärder samt kunna informera om vilka saneringsmetoder som är bäst lämpade för olika miljöer

29 Resursinventering Resursinventering kan ske på Gula sidorna, på webben och i kommunerna. En kartläggning av tillgängliga saneringsresurser hos företag (t.ex. saneringsföretag, entreprenadföretag) bör göras. Verksamheter och organisationer med kunskap och utrustning som kan komma till användning vid sanering är: kommunala förvaltningar sanerings- och renhållningsföretag byggföretag kärntekniska anläggningar universitet sjukhus lantbruk centrala myndigheter, t.ex. MSB och Försvarsmakten frivilliga försvarsorganisationer. Saneringsutrustning för räddningstjänstskedet Stockholms län förfogar över två saneringscontainrar från Socialstyrelsen (SoS) och tre saneringscontainrar, (OPCW) från MSB. Containrarna från SoS är stationerade i Haninge och Järfälla. Saneringscontainrar från MSB finns i Järfälla (överlastad på två släpvagnar), Norrtälje och i Stockholm (Ågesta). Totalt finns det 15 saneringscontainrar i landet från SoS. Regionala planeringsförutsättningar Uppgifter om regionala förhållanden som är av stor vikt vid planläggning och prioritering av åtgärder mellan olika områden och saneringsmetoder finns till största delen att tillgå inom Länsstyrelsens olika avdelningar och enheter. Många av uppgifterna finns att inhämta från Länsstyrelsens GIS-skikt. En övergripande prioritering mellan olika typer av områden, t.ex. villaområden, skola, sjukhus eller industriområden bör genomföras. Exempel på viktiga komponenter är: markanvändning livsmedelsproduktion befolkningstäthet kommunikationer industristruktur boendeformer vattentäkter

30 Utbildning och övning För att uppnå en god beredskap, bör det på Länsstyrelsen finnas utbildad saneringsledare. Personal som ingår i krishanteringsorganisationen bör ha en grundläggande strålskyddsutbildning. För övrig personal kan utbildningen ske när en händelse har inträffat. Efter en inträffad händelse ska enligt 3 kap 3 i arbetsmiljölagen (1977:1160) och 7 i strålskyddslagen (1998:220) verksamhetsutövaren se till att arbetstagare får god kännedom om under vilka förhållanden, föreskrifter och villkor arbetet bedrivs och bli upplyst om de risker som kan vara förbundna med arbetet. Arbetsgivaren ska förvissa sig om att arbetstagaren har den utbildning som behövs och vet vad som måste iakttas för att undgå riskerna i arbetet. Av SSM:s författningssamling (FS 1988:4, 7 ) framgår att personer i radiologiskt arbete ska få en strålskyddsutbildning anpassad till verksamheten. Denna utbildning kommer att omfatta ett stort antal personer, varför ett utbildningspaket bör finnas klart att använda, se Handboken sidan 48. Utbildning och övning i saneringsmetoder och skyddsutrustning är en förutsättning för att de tidigare beskrivna saneringsmetoderna ska kunna användas. Denna utbildning genomförs av MSB. Det är av stor vikt att det finns utbildade räddningsledare i länet för att klara av räddningsinsatserna vid ett nedfall av radioaktiva ämnen. Länsstyrelsens behov utgörs av tre utbildade räddningsledare. Utbildning på lokal nivå i grundläggande strålskydd kan genomföras med hjälp av personal från Stockholms läns landsting på initiativ av Länsstyrelsen. Målgrupper för utbildning i sanering efter radioaktivt nedfall: Personal som ingår i Länsstyrelsens organisation för sanering behöver kunskap om joniserande strålning och saneringsmetoder Utsedd saneringsledare med grundläggande saneringsutbildning Personal som har ledande befattningar inom kommuner och landsting vid sanering Personal som saknar strålskyddserfarenhet och som kan komma att arbeta ute på fältet med ledning eller i det direkta saneringsarbetet Informatörer i kriskommunikation

31 Utbildningens innehåll: Grundläggande strålskyddsutbildning Kunskaper om organisation, berörda myndigheter, strålningsmätning, saneringsmetoder, risker och skyddsåtgärder Regionala förhållanden som kan påverka saneringen. Övning Övningar genomförs i samarbete med Länsstyrelsen i Uppsala län och i form av samverkansövningar (SAMÖ) som leds av MSB. Interna krishanteringsövningar genomförs regelbundet med Länsstyrelsens krishanteringsorganisation

32 Bilaga 1 Personella och materiella resurser Praktiska försök och erfarenheter vid saneringen efter Tjernobylolyckan visar att konventionella saneringsmetoder och utrustningar fungerar utomordentligt vid sanering efter ett radioaktivt nedfall. Företag och organisationer som normalt arbetar med t.ex. fasadrengöring, idrottsplatsskötsel osv. har redan tillgång till maskiner och personal med praktisk kunskap. Företag inom olika näringsgrenar kan sökas via den så kallade SNI-koden i olika arbetsställeregister. De kommunala förvaltningarna är en stor resurstillgång. Stockholms län har tillgång till ca 50 gatsopningsmaskiner. Dessa kan hyras in genom Stockholm Entreprenad AB, ett företag inom drift, underhåll och nyanläggning av stads- och parkmiljöer i Stockholms och Uppsala län

33 Objekt Utrustning / personal Kontaktväg Gator och vägar Parker Öppna gräsytor Idrottsanläggningar Villor Bostadshus Fastigheter Mark och fastigheter Sakkunskap Trädgårdar Parker Odlingar Sop- och sugmaskiner Asfaltering eller övertäckning med nytt gruslager tänkbart Gräsklippare med uppsamlare Högtrycksutrustning, blästring, ställningsmaterial Fastighetsägare (villor) kan själva sanera sin fastighet Maskiner och personal Vetenskapsmän Forskare Små grävmaskiner / Bobcats Treskiktsgrävning Kommunernas tekniska förvaltningar Vägverket Försvarsmakten Kommunala förvaltningar Golf- och fotbollsklubbars kanslier Industrisaneringsföretag Fasadrengöringsföretag Ställningsbyggare Saneringsföretagens riksförbund Myndigheten för samhällsskydd och beredskap - RIB Risø Danmark Uppsala universitet Lantbruksenheten FOI - Umeå SSM med Nationella Expertgruppen för Sanering (NESA) Försvarsmakten Frivilliga försvarsorganisationer Kommunala förvaltningar Entreprenadföretag Trädkapningar Bark- och skogsmaskiner Skogsentrepenörer Kommunala förvaltningar