Litet ABC om mineraler och vitaminer (Från Pat Colebys bok: Naturligt Lantbruk, Khepri Förlag, 2006) Mineraler: Bra att veta: Fyra mineraler och två vitaminer är grunden för en hälsosam benstomme: Kalcium och magnesium (finns naturligt i till exempel dolomitkalk) Koppar och bor (finns naturligt i till exempel algmjöl) Vitamin A och D Nivåerna av mineraler i blodserum hos friska djur skall vara: Kalcium 2,5 2,8mM Magnesium 0,65 1,3 mm Fosfor 1,13 2,25 mm Koppar 500 1100 ug/l Zink 500 1200 ug/l KALCIUM Behövs för nervsystemets, musklernas och hjärtats funktion; för blodets koagulering; för en balanserad tillväxt av skelettbenen. Kalcium samverkar med magnesium och dessa mineraler måste alltid vara i balans. Ett överskott av magnesium kan leda till kalciumbrist och vice versa. Av det totala intaget av dessa båda mineraler bör cirka 2/3 vara kalcium och 1/3 magnesium. Brist på kalcium kan bland annat ge artros, ojämn bentillväxt, dåliga tänder, känslighet för förkylningar samt luftvägsproblem. Upptaget av kalcium och magnesium är beroende av att det finns tillräckligt med bor, koppar, vitamin A och D. MAGNESIUM Behövs för bentillväxten; den neuromuskulära överföringen; friska muskler och ett friskt nervsystem; för att alla enzymer i tarmen och musklerna skall kunna fungera på rätt sätt. Brist på magnesium kan bland annat ge abnorm bentillväxt såsom missbildade käkar, benplattor som inte växer ihop. Även överdrivet lättskrämda djur kan bli lugnare av ett magnesiumtillskott. BOR Bor räknas som ett spårämne, vilket innebär att det behövs i mycket små mängder. Spelar en viktig roll i mineralomsättningen. Brist kan leda till osteoporos, artrit, rakitis, mjuka ben. Knäppande leder kan tyda på brist på bor. KOBOLT Behövs för att benen skall utvecklas korrekt; för de röda blodkropparna; för att bilda vitamin B12 i tarmen. Brist är relativt ovanligt, men tecken på brist är anemi, ihållande sjuklighet, aptitbrist, känslighet för kyla. Vid brist brukar man istället för kobolt ge injektioner av vitamin B12. KOPPAR Behövs för immunförsvaret, skyddar särskilt mot svampsjukdomar och inälvsparasiter. Brist kan ge utebliven brunst, anemi, herpesinfektioner; hästar som lätt får hovbölder eller har dålig motståndskraft mot mask- och svampinfektioner (till exempel ringorm) behöver troligen koppar; liksom djur som har sliten eller fluffig päls. Observera att svarta eller mörkbruna hästar anses behöva mer koppar än ljusa (skimlar, fuxar och vita hästar). Kopparupptaget i kroppen hämmas av överskott på molybden, mangan och zink. I marken inhiberas koppar till nästan 100 % av konstgödsel (superfosfat). Det är också känsligt för markens PH-värde, som varken får vara för högt eller för lågt. Marker som konstgödslas och försurade marker kan alltså ha brist på koppar, något man får tänka på vid betesgången. JOD (inget mineral, men nödvändigt ändå) Behövs för sköldkörtelns funktion. Sköldkörteln kontrollerar i sin tur alla körtlarna i kroppen. Brist och överskott kan ge mjäll, förstorad sköldkörtel och därmed störd funktion på hela körtelsystemet. Jodbrist gör även så att djuren inte kan ta upp sina mineraler och vitaminer ordentligt. En möjlig orsak till jodbrist hos djur är att man ger dem för mycket baljväxter (lucern) eller sojaprodukter samt att de äter mycket klöver eller lupiner på betet.
Brist kan vara en grundorsak till praktiskt taget varje problem. Observera att blodtest inte alltid visar en liten brist på eller överskott av jod; normalt sett krävs en stor brist för att det skall märkas på blodtest. Alg- eller tångmjölsprodukter utgör en bra källa till jod och det är idag ganska vanligt att man tillsätter detta i kraftfoderblandningarna. JÄRN Behövs för de röda blodkropparna. Järn kan inte tas upp utan koppar och många så kallade järnbrister uppstår egentligen av en brist på koppar. Om järnbrist påvisas, är det ofta rekommenderat att istället ge ett koppartillskott ett överskott av järn ger allvarliga konsekvenser, eftersom det påverkar nivåerna av både kalium och vitamin E. E-vitaminet förstörs helt av ett överskott järn. Brist ger anemi och ett flertal tillstånd som orsakas av för få röda blodkroppar. MOLYBDEN Behövs för maximal fertilitet. Både brist på och överskott av molybden binder upp koppar helt. Höga nivåer av molybden är allvarligt eftersom det indirekt ger anemi det stör utnyttjandet av koppar och kobolt. FOSFOR Behövs för hälsosam tillväxt. Brist är mycket ovanligt. KALIUM Kalium är nödvändigt för allt liv. Brist på kalium kan orsaka sammandragna blodkärl (särskilt i extremiteterna), förlossningssvårigheter, strålbenshälta och urinstenar. Kalium är den mineral som i marken påverkas mest av konstgödsel. Dessutom hämmas förekomsten av kalium när marken är försurad eller har höga nivåer av järn (vilket är mycket vanligt idag). Fara för brist på kalium föreligger alltså hos hästar som betar i sådana områden. Ett tillskott av kaliumrika substanser som till exempel äppelcidervinäger kan behövas. SELEN Behövs för friska muskler och för fruktsamheten, särskilt hos hingstar. Brist kan förvärra muskeldystrofi eller muskeldegeneration samt ge upphov till sterilitet. Selen samverkar med svavel: svavelrika aminosyror behövs i tarmen för att selenet skall kunna tas upp. Selen är också kopplat till vitamin E. Vid mild selenbrist räcker det ofta med ett tillskott av E- vitamin. NATRIUM Behövs för allt liv. Idag är underskott på natrium näst intill en omöjlighet det är överskottet man bör akta sig för. Överskott av natrium hämmar upptaget av kalium och ger ödem och bland annat cancer. Djur som äter mycket på sin saltsten har ofta brist på kalium, inte natrium. SVAVEL Är en viktig del i många aminosyror och behövs för att tillgodose keratinet i hud, tagel och hovar. Brist på svavel ger i sin tur brist på aminosyror i tarmen och därmed oförmåga att ta upp bland annat selen; allmänt dåligt näringsupptag; hudsjukdomar. Djur som lätt får yttre parasiter (löss) och blir illa bitna av myggor och knott på sommaren har ofta svavelbrist. ZINK Behövs för att reproduktionsorganen skall fungera, särskilt hos hingstarna. Brist ger problem med sårläkning, prostata och reproduktionsorganen. Höga nivåer av zink hämmar upptaget av koppar, vilket är ett ganska vanligt tillstånd. Vitaminer Bra att veta: Bakom vitaminbrister finns alltid en mineralbrist. Djur som har sina mineraler i bra balans får inte vitaminbrist. Om det inte finns tillräckligt med mineraler i fodret/betet kan vitaminerna inte arbeta som de ska. Alla vitaminer förstörs av ljus och bör inte köpas i genomskinliga förpackningar. Flytande paraffin (ges till hästar med kolik) förstör vitaminerna i tarmen. Det är därför bättre att ge matolja till kolikhästar. A VITAMIN
Är särskilt viktigt för ögonen. Tecken på brist är ögoninfektioner (konjunktivit), rinnande ögon, maskinfektioner, sträv och torr päls. Observera att de sista symptomen också förekommer vid brist på koppar. Ska man ge tillskott av vitamin A bör man göra det tillsammans med vitamin D dessa båda återfinns nästan alltid tillsammans i naturen och arbetar tillsammans i kroppen. Är ett fettlösligt vitamin som lagras i kroppen och får inte överdoseras. D VITAMIN Behövs för att benen skall växa och för att kalcium och magnesium skall kunna tas upp. Brist gör så att kalcium och magnesium inte kan användas korrekt. Tecken på brist är en mycket sträv päls. Bästa vitamin D-källan är solljus. Mörkfärgade djur har ett högre behov av vitamin D (och A) än ljusa djur. Är ett fettlösligt vitamin som lagras i kroppen och får inte överdoseras. B VITAMINERNA Är vattenlösliga och kan inte överdoseras. De förstörs de av malning, kokning och strålning. B- vitaminerna återfinns främst i sädesslagen och i majs. Vitamin B1 tiamin Brist kan orsakas av mögligt foder eller efter att ha ätit mögligt gräs, d v s gräs som växer på extremt utarmade marker. Bristsymptom är ljuskänslighet och mild oro. Svår brist leder till döden. Vitamin B2 riboflavin Behövs för munnen och läpparna; för att ögonen skall kunna stå emot skarpt ljus samt för matsmältningen. Bristsymptom är sprickor runt munnen och skarpt röd tunga och gom. Svår brist kan ge starr. Vitamin B5 pantotensyra Är mycket viktig i kroppens försvar mot sjukdom och mot stress. Behövs tillsammans med vitamin C för att tillverka kortison i binjurebarken. Finns särskilt i korn. Kornet bör inte malas, utan skall blötläggas istället. Vitamin B6 pyridoxin Behövs för motståndskraft mot infektioner, särskilt herpes. Hjälper även andra vitaminer och mineraler att fungera bättre. Brist på vitamin B6 kan orsaka åksjuka. Vitamin B8 biotin Är nödvändigt för hovar och hårväxt. Finns inte i någon större mängd i sädeslagen. Goda källor till B8 är majs och algmjöl. Vitamin B12 cyanokobalamin Är ett mycket viktigt vitamin som bildas i tarmen, under förutsättning att det finns tillräckligt med kobolt och järn. Den egna B12-tillverkningen kan dock misslyckas om hästen blir stressad, får antibiotika eller blir sjuk på annat sätt. Behövs för återhämtning efter sjukdom eller andra svåra tillstånd, till exempel svår förlossning. Brist kan ge alltifrån trötthet till svåra anemier. Vitamin B15 pangaminsyra Förbättrar leverfunktionen. Bra att använda vid leverskador, kallbrand och kopparförgiftning. Kan ges tillsammans med vitamin C när allt annat misslyckas. C VITAMIN natriumaskorbat Behövs tillsammans med vitamin B5 för att producera naturligt kortison; för att cellerna och blodkärlen skall hålla sig starka; för bildningen av kollagen i diskarna mellan ryggkotorna och i lederna. En häst producerar cirka 30 gram vitamin C i levern från födan. Men när djuret utsätts för stress, skada, sjukdom, resor, gifter, vaccinationer (vaccinationer dränerar kroppen på vitamin C) är behovet mycket större än vad den egna produktionen klarar av.
Vitamin C hjälper till med att kontrollera cancer; understödjer immunförsvaret; kan fungera som antidot vid giftiga bett (ormbett) och för vissa gifter; hjälper lever och njure att tillfriskna efter sjukdom, stärker svaga blodkärl, förbättrar vid led- och ryggbesvär. Kan användas i höga doser vid tillstånd som normalt sett kräver antibiotika. Rekommenderas i samband med alla sjukdomstillstånd, vid antibiotikakurer, vaccinationer, vid intag av antiinflammatoriska mediciner (som försvagar blodkärlen). Är vattenlöslig och kan därför inte överdoseras. E VITAMIN tokoferol Fungerar som antioxidant och behövs för en allmänt god hälsa. Kan användas för att läka skador och trauman; hjälper till att normalisera andningen efter lunginflammation; läker skador i lungorna. Kan också användas vid fertilitetsproblem (tillsammans med vitamin A). En häst i behandling kan få så mycket som 6000 8000 enheter per dag. Vitamin E förstörs av järn och flytande paraffin. Är kopplat till selen och kan användas vid en misstänkt selenbrist. Vetegroddolja utgör ett bra tillskott på vitamin E. K VITAMIN menadion Behövs för normal koagulation och kan förebygga stora blödningar efter skador. Förstörs lätt av mineraler och laxeringsmedel, orala antibiotikapreparat och en del mediciner. Finns i säd och vetegroddar, så brist på vitamin K är inte vanlig. Är fettlöslig och lagras i kroppen om det inte blir förstört. Som hästägare är det viktigt särskilt viktigt att se till att hästen får rätt mängd och rätt proportion av kalcium, magnesium, bor, koppar, kalium och svavel. Viktiga vitaminer att ha i husapoteket är vitamin C, B12 och E. Det är värt att komma ihåg att gräset under betesperioden kanske inte alls innehåller så många mineraler och vitaminer som man tror. Tillskott kan med andra ord vara nödvändigt även på sommaren. Det finns många mineralfoder (mineraler mm) att välja på ute på marknaden. En del förespråkar att man köper färdiga blandningar, andra att man blandar själv. Pat Coleby köper aldrig färdigblandat, hon anser att risken för mögel är för stor. Istället använder hon gult svavelpulver, bor, dolomitkalk, kopparsulfat, algmjöl av livsmedelskvalitet, äppelcidervinäger och AD-vitamintillskott. Detta blandas sedan efter hennes eget utprovade recept. Det blandas INTE på måfå. Men färdiga tillskottfoder är kanske smidigare för den upptagne hästägaren. Vid valet av tillskottsfoder kan det vara värt att tänka på att syntetiskt framställda mineraler och vitaminer inte anses tas upp särskilt väl av kroppen. Många förespråkar istället naturligt framställda tillskottfoder, alltså sådana som är gjorda av saker som redan finns i naturen, till exempel växter och alger. Nu finns det en färdig blandning enligt Pat Coleby Activ Mineral! Pat Coleby Naturlig Hästhållning: Khepri förlag Internationellt om mineraler och vitaminer! Pat Coleby är en av Australiens mest kända förespråkare för ekologiskt jordbruk. Hon är något av en auktoritet när det gäller djurhälsa och naturligt lantbruk, särskilt efterfrågad i de engelskspråkiga länderna (Australien, Nya Zeeland,USA, mm). Under sin långa karriär har hon hållit föredrag för jordbruksdepartement och tillfrågats av veterinärer och forskare. Hon har dessutom sysselsatt sig rent praktiskt med lantbruk och hästhållning; därav hennes stora erfarenhetsbaserade kunnande. En av hennes drivkrafter har varit att finna en orsak till ökningen av vissa sjukdomar bland tamdjuren, sjukdomar som var praktiskt taget okända under hennes uppväxt i England på 30- och 40-talet. Pat Coleby grundar sitt ställningstagande på det faktum att våra jordar har förlorat stora mängder mineraler sedan konstgödseln gjorde entré på marknaden, och hon menar att det är den påföljande näringsbristen som har lett till den försämrade djurhälsan. Problemen är mindre i vår del av världen än i hennes hemland, men ingen går fri även Europas bördiga jordar börjar utarmas. I Naturlig Hästhållning skriver Pat Coleby enkelt och tydligt om mineraler, spårämnen och vitaminer samt sjukdomar som kan uppstå vid brist. Hon behandlar orsaken till olika vanliga sjukdomstillstånd hos hästar, som till exempel bärrandsröta och fång, och rekommenderar i många fall även botemedel för dessa. Ytterligare ett trevligt drag hos Pat Coleby är att hon värnar om hästägarens ekonomi: hon bemödar sig alltid om att hitta det mest ekonomiska alternativet när
det gäller tillskottsfoder. Dessutom skriver hon onekligen på ett engagerande och rättframt sätt om synnerligen viktiga ämnen - och man får sig en rejäl tankeställare! Ett odisputabelt faktum är att hon har hjälpt många, många hästar att leva ett friskare liv. Pat Coleby Naturlig Hästhållning. Khepri förlag (www.activmineral.se) Boken finns att köpa! Samtal med Nina Fornander på Khepri Förlag: Om mineraler, betesskötsel, fång och sommarexem (utdrag från vårt julinummer 2008) Nina har gett ut två av Pat Colebys böcker på svenska: Naturlig Hästhantering och Naturligt Lantbruk. Dessutom äger hon rättigheterna till Pat Colebys övriga böcker: Natural Pet Care, Natural Goat and Alpaca Care, Healthy Sheep Naturally samt Healthy Cattle Naturally. Naturlig Hästhållning kom ut 2007. Sedan dess har upplagan vuxit, sakta men säkert, och i dagens läge börjar den att sälja riktigt bra. Hur fick du höra talas om Pat Coleby? Hon är ju ingen kändis i Sverige, precis. En väninna till mig höll en kurs här på Dövestad Gård. Hon hade fått tag på boken i Norge, där den har blivit en riktig storsäljare. Jag blev intresserad och fick låna den. Sedan läste jag för fulla muggar vi var på tävling med hästarna, så jag låg i husvagnen och läste varje ledig sekund. Därutöver hade vi även besök av en bonde från Australien. Med en enda blick på våra kossor konstaterade han att de led av brist på koppar. Sådant är lätt att se om man har läst sin Pat Coleby, och det är det många som har gjort i Australien. Har du själv använt dig av Pat Colebys rekommendationer när det gäller dina egna djur? Vi har ju både hund, häst och kor (ekologiska köttdjur). Vi låter alla våra djur äta algmjöl och annat som hon rekommenderar i sina böcker, och jag är mycket nöjd med resultatet. Jag köpte till exempel en polsk körhäst, som såldes för att han var för liten i mankhöjd för att kunna utföra det arbete han var tänkt att göra. Han såg ut att lida av allmän mineralbrist när jag fick honom. Vi körde på med mineralerna och ett år senare han var 4 år när vi fick honom hade han vuxit över 10 centimeter. Sedan har vi vår Shetlandsponny, som var brun när vi köpte honom, fast han stod som svart i passet. Numera är han återigen svart: det var kopparbristen som fick honom att blekna i färgen. Du pratar om allmän mineralbrist. Kan man se sådant på hästen? Det finns många tecken som tyder på mineralbrist. Glanslös päls är ju något som de flesta känner till, men även dålig färg / dålig pigmentering av pälsen tyder på brist. Hästar som får solblekt päls lider till exempel inte sällan av kopparbrist. När en svart häst blir alldeles röd i pälsen på sommaren, till exempel. Hästar som ofta har spända muskler, som har en hög muskeltonus som det kallas, lider inte sällan av brist på magnesium. Jag har sett exempel på dressyrhästar som har haft svårt med piaffen. Efter att ha fått magnesiumtillskott under en period har de plötsligt inte längre haft några problem. Men det allra säkraste är ändå att göra en håranalys på djuret. Då vet man exakt vilka mineraler som finns och inte finns. Då kan man fodra efter det. Det låter på dig som om mineralbrist är något mycket vanligt idag? Ja, det är det också. Pat Coleby konstaterar ju i sina böcker att maten idag inte längre innehåller vad den gjorde för 20 år sedan. Konstgödseln utarmar markerna och det som marken producerar blir fattigt på mineraler. Både människor och djur blir helt enkelt undernärda. Vi behöver extra mineraler. Pat Coleby förslår att man alltid tar en jordanalys på mark som skall användas till odlig eller bete, eller vad det nu kan vara. Varför då? Hon vill att man ska veta exakt vad jorden behöver för att komma i balans. När man gör jordanalysen får man nämligen tillbaka ett recept på allt som jorden behöver för att må bra. Därefter måste de nödvändiga mineralerna spridas ut på marken. Oftast handlar det om att marken behöver kalkas, men det räcker sällan med enbart kalk. Många gånger behöver man tillföra Dolomitkalk, en sorts kalk som även innehåller magnesium i rätt proportion till kalken.
Är det här något ni själva håller på med? Absolut! Vi har varit tvungna att sprida ut både vanlig kalk och dolomit på våra marker. Men det har varit värt varenda krona. Våra kor har till exempel inte längre leverflundra. Leverflundra är en parasit som sprids via små sniglar på marken och sätter sig i levern på korna. Förut fick vi alltid avdrag för leverflundra när vi slaktade korna, men nu för tiden har vi inte förlorat en enda krona på grund av det. Och det är verkligen fantastiskt! Vanligtvis lider ca. 80 85 % av korna i en besättning av leverflundra! Så det verkar som om en jord i balans inte är så benägen att hysa parasiter! Sedan måste man förstås också tänka på att alla våra djur äter Pat Colebys mineraler. Det är framför allt kopparn som håller de inre parasiterna borta. Är det något särskilt man bör tänka på om man vill förbättra sina betesmarker genom tillförsel av mineraler? Ja, man bör kontrollera huruvida man har EU-stöd för betesmarkerna. Har man det får man inte tillföra mineraler: det räknas som gödsling och är förbjudet. För övrigt rekommenderar jag att man lägger på kalken, eller vad det nu kan vara, på hösten. Då har jorden lång tid på sig att ta upp den under vintern och våren. Det är verkligt spännande att se vad som kommer upp på markerna sommaren efter kalkningen! Ofta dyker en massa nya örter upp i vallen, nyttiga örter menar jag. Inte ogräs. Jag vet att Pat Coleby skriver en hel del om olika sjukdomar hos hästen. Har du något att rekommendera när det gäller fång? Ja, först och främst bör man vara medveten om att risken för fång är särskilt stor efter en torrperiod, som den vi hade nu i maj. Pat menar att benägenheten för fång uppstår hos en häst med generell mineralbrist men som särskilt saknar magnesium i kroppen. Torrperioder följda av regn är farliga eftersom gräsets magnesium då går ner i roten för att skydda plantan. Hästarna som äter av gräset får magnesiumbrist, och hamnar i riskzonen för fång när regnet kommer och gräset blir som nytt. Så det är viktigt att man ger extra magnesium under varma, torra perioder. När gräset väl har börjat växa är det redan för sent. Har hästen redan fått fång rekommenderar Pat att man ger den epsomsalt (magnesiumsulfat). Därefter får man tänka på att hästen kanske har ett ökat behov av magnesium hela livet. Man får helt enkelt fortsätta att ge en fånghäst extra magnesium även efter att symptomen har gett med sig. Vårt andra stora hälsoproblem under sommaren är ju sommarexemen. Har du några rekommendationer angående det? Först och främst handlar det återigen i grunden om ett problem med mineralupptaget. Matsmältningen kanske inte fungerar som den ska på hästen och då blir mineralupptaget i sin tur stört. Många hästar blir bättre av extra kisel eller zink, fast jag tycker mig ha märkt att zink fungerar bättre på vita eller ljusa hästar än på mörka. Sedan är det jätteviktigt att man ser till att hästen får i sig tillräckligt med svavel. Pat menar att svavlet minskar förekomsten av yttre parasiter och håller undan stickande insikter. Knott dras till exempel till svavel- och kopparfattiga djur. Svarta djur behöver mer koppar än ljusa djur (samma gäller för ljus- eller mörkhåriga människor). Islandshästar har ofta problem med sommarexem, och många av dem har ju lätt för att få yttre parasiter som pälsätare. För en sådan häst är svavel absolut något att tänka på. Vilken mineralbrist är den vanligaste tror du? Svavel. Och koppar, beroende på var någonstans man bor. Dessutom har vi i Sverige en generell brist på spårämnet Bor. Bor är ju mycket viktigt för skelett och leder, och faktum är att de reumatiska sjukdomarna hör till dem som ökar mest. Förkalkningar på ryggraden är ju till exempel ingen ovanlighet, inte ens på unga hästar. Så jag brukar rekommendera att man ger hästarna en tsk bor i veckan (halv dos för ponny). Pat Coleby tar enligt egen utsago en liten nypa bor varje dag. Som med så mycket annat gäller det dock att inte överdosera. Lagom är bäst. Mineralerna måste vara i balans med varandra i kroppen, annars får man inte de positiva effekterna.