De isländska sagorna Att öka eleverna kulturella identitet och sociala kompetens

Linköpings universitet Grundskollärarprogrammet, 4-9 Malin Sinclair De isländska sagorna Att öka eleverna kulturella identitet och sociala kompetens Examensarbete 10 poäng LIU-ITLG-EX-- 00/128 --SE Handledare: Gudrun Fagerström, Institutionen för utbildningsvetenskap

Avdelning, Institution Division, Department Institutionen för Utbildningsvetenskap 581 83 LINKÖPING Datum Date 2000-12-19 Språk Language X Svenska/Swedish Engelska/English Rapporttyp Report category Licentiatavhandling X Examensarbete C-uppsats D-uppsats Övrig rapport ISBN ISRN 00/128 Serietitel och serienrummer Title of series, numbering ISSN URL för elektronisk version Titel De isländska sagorna Att öka elevers kulturella identitet och sociala kompetens Title The Icelandic sagas To increase pupils cultural identity and social competence Författare Author Malin Sinclair Sammanfattning Abstract Detta arbete handlar om hur de isländska sagorna används i den isländska skolan och vilka syften och metoder lärarna ser med arbetet. Ett av mina syften med arbetet har också varit att se vilka implikationer arbetet i den isländska skolan kan ha på den svenska skolan. Lärarnas uppfattningar har undersökts genom samtal och intervjuer och även elevers och lärarutbildares uppfattningar redogörs för. På plats i Reykjavik har ett antal lärare (5 st), elever (12 st) och lärarutbildare (2 st) intervjuats. Dessa intervjuer har tillsammans med mina egna observationer varit det resultat som utgjort underlag för de diskussioner som förs i kapitel 6. Resultatet av undersökningen visade att lärarna såg flera olika syften med arbetet. Dessa har analyserats och kategoriserats i fyra olika kategorier: Förberedelse för vidare studier, Kulturell identitet, Social kompetens och Historisk tillförlitlighet. Även materialet från intervjuerna med elever och lärarutbildare har placerats i dessa kategorier. Jag fann att både lärare, elever och lärarutbildare lade stor vikt vid de isländska sagornas betydelse för utvecklandet av elevernas kulturella identitet och alla ansåg det viktigt att känna till sitt kulturella och historiska arv. Lärarna menade också att de isländska sagorna kan användas i arbetet med att öka elevernas sociala kompetens. I kapitel 6 resonerar jag kring vad kulturell identitet innebär och jämför den isländska skolan med den svenska utifrån denna aspekt. Även begreppet social kompetens diskuteras med utgångspunkt i de båda skolsystemen. Nyckelord Keyword De isländska sagorna, kulturell identitet, social kompetens, social fostran

Sammanfattning Detta arbete handlar om hur de isländska sagorna används i den isländska skolan och vilka syften och metoder lärarna ser med arbetet. Ett av mina syften med arbetet har också varit att se vilka implikationer arbetet i den isländska skolan kan ha på den svenska skolan. Lärarnas uppfattningar har undersökts genom samtal och intervjuer och även elevers och lärarutbildares uppfattningar redogörs för. På plats i Reykjavik har ett antal lärare (5 st), elever (12 st) och lärarutbildare (2 st) intervjuats. Dessa intervjuer har tillsammans med mina egna observationer varit det resultat som utgjort underlag för de diskussioner som förs i kapitel 6. Resultatet av undersökningen visade att lärarna såg flera olika syften med arbetet. Dessa har analyserats och kategoriserats i fyra olika kategorier: Förberedelse för vidare studier, Kulturell identitet, Social kompetens och Historisk tillförlitlighet. Även materialet från intervjuerna med elever och lärarutbildare har placerats i dessa kategorier. Jag fann att både lärare, elever och lärarutbildare lade stor vikt vid de isländska sagornas betydelse för utvecklandet av elevernas kulturella identitet och alla ansåg det viktigt att känna till sitt kulturella och historiska arv. Lärarna menade också att de isländska sagorna kan användas i arbetet med att öka elevernas sociala kompetens. I kapitel 6 resonerar jag kring vad kulturell identitet innebär och jämför den isländska skolan med den svenska utifrån denna aspekt. Även begreppet social kompetens diskuteras med utgångspunkt i de båda skolsystemen.

Innehållsförteckning 1 Inledning med syfte och problemformulering 3 2 Metod 4 2.1 Undersökningsmetod 4 2.2 Pilotundersökning 4 2.3 Analysmetod 4 2.4 Urval 4 2.5 Kritik av metodval 5 3 Den isländska litteraturen 6 3.1 Isländsk medeltida poesi 6 3.2 De isländska sagorna 7 4 Det isländska skolväsendet 9 4.1 Grundskolan 9 4.2 De isländska sagorna i läro- och kursplaner 9 4.3 Lärarutbildningen 10 5 Resultat och analys 11 5.1 Samtal med lärare 11 5.2 Elevintervjuer 13 5.3 Intervjuer och samtal med lärarutbildare 15 5.4 Lärares olika metoder att arbeta med de isländska sagorna 16 5.5 Observationer 17 6 Om kulturell identitet och social kompetens 19 6.1 Vad innebär kulturell identitet? 19 6.2 Kulturell identitet i skolan 20 6.3 Social kompetens 22 7 Slutord 24 Litteraturförteckning 25 Referenslitteratur 25 Muntliga referenser 26 Övrig litteratur 26 Bilaga 27

1 Inledning med syfte och problemformulering När jag bestämde mig för att bli lärare var det inte främst för att jag ville undervisa i matematik och naturorienterade ämnen utan för att jag ville arbeta med barn och unga i deras utveckling till självständigt tänkande och kännande individer med kunskap om sig själva och andra. Jag har en övertygelse att kunskap om och trygghet i sin egen kulturella identitet är ett viktigt led i en sådan utveckling. Under min sista termin på grundskollärarutbildningen fick jag möjlighet att förlägga sju veckors studier till Island. Under september och oktober befann jag mig i Reykjavik där jag delade min tid mellan praktik på några olika skolor och intervjuer och studier för detta arbete. Det var en mycket lärorik tid på många sätt. Att från början inte förstå ett enda ord och efter hand känna att man kommer in i både språk och kultur är fantastiskt spännande men också svårt och ibland frustrerande. Kanske kom jag under de här veckorna en liten bit längre i att förstå de invandrare och flyktingar som kommer till oss. Redan innan resan till Island blev fastställd hade jag bestämt mig för att mitt examensarbete i någon mån skulle handla om skönlitteratur utifrån perspektivet att den utgör en stor del av det kulturella arvet. Eftersom studien främst kom att göras på Island blev det naturligt att välja de isländska sagorna som huvudspår i arbetet. De isländska sagorna har en litterär särställning på Island, inte minst inom skolväsendet, och jag ville se på vilket sätt detta kulturarv används i undervisningen i den isländska skolan. Jag hoppades också att med hjälp av denna under-sökning komma fram till slutsatser som är användbara i den svenska skolan. Mina frågeställningar har varit dessa: Vilka syften har arbetet med de isländska sagorna? Vilka metoder används för att nå dessa syften? Vilka implikationer finns för den svenska skolan?

2 Metod 2.1 Undersökningsmetod Jag har i mina undersökningar använt mig av en etnografisk metod som t ex Kullberg (1996) beskriver. Den etnografiske forskaren använder sig av både observationer, samtal och intervjuer. Kullberg talar om samtal som: det informella sampratande som ofta har sin upprinnelse i någon icke planerad händelse och /eller situation. (s 79). Större delen av mitt insamlade material kommer från just sådana samtal med lärare. Med elever och lärarutbildare har jag dock hållit mer formella, dvs planerade och förberedda, intervjuer. Eftersom jag inte har haft tillgång till bandspelare har jag försökt anteckna så mycket som möjligt under tiden samt efteråt i direkt anslutning till samtalet/intervjun. Mina observationer har utförts under ett flertal lektioner och har främst varit inriktade på hur eleverna tar till sig undervisningen. 2.2 Analysmetod I analysen använder jag mig huvudsakligen av en fenomenografisk ansats, som Alexandersson (1994) beskriver den. Fenomenografins huvudsakliga intresse ligger i variationen av uppfattningar. Det är just dessa olika uppfattningar jag har velat lyfta fram i mina samtal och intervjuer med lärare och elever. Dock, till skillnad från den strikt fenomenografiska forskaren, som enbart intresserar sig för sina informanters uppfattningar om hur saker och ting förhåller sig, tar jag även utgångspunkt från mina egna observationer i analys och diskussion. 2.3 Pilotundersökning Min pilotundersökning gjordes under våren 2000 på Centralskolans lågstadium i Hjo där man hade fått anslag från Skolverket för att arbeta med tema Sagor under läsåret. Vid två tillfällen tillbringade jag ett par dagar på skolan, framförallt för att samtala med lärare om hur de såg på arbetet och vilket syfte de själva ansåg att det hade. Undersökningen resulterade i att jag hjälpte dem med deras utvärdering av arbetet. 2.4 Urval Under sju veckors tid befann jag mig i Reykjavik, Island. Större delen av tiden var jag på Smáraskóli, en medelstor grundskola med elever i år 1-10, men jag besökte även Tjarnarskóli, som är en privat 8-10 skola. Valet av skolor styrdes av tillfälligheter och jag har inte gjort något medvetet försök att besöka representativa skolor. På båda skolorna har jag genomfört intervjuer och samtal med lärare. Totalt rör det sig om fem lärare, en manlig och fyra kvinnliga. Längden på samtalen/intervjuerna har varit mycket varierande, allt ifrån fem minuter till närmare en timme (då även en del andra ämnen har hunnit avhandlas). Anledningen till dessa skillnader är att jag hade mycket svårt att avtala tid för intervjuer med lärarna. Många islänningar jag talat med påpekar sin oförmåga och ovilja att planera, vilket är något jag har fått erfara. Endast med en av lärarna hölls en formell intervju, vilken genomfördes först efter att ha skjutits upp fyra gånger! Med de andra lärarna har enbart samtal genomförts. Eftersom dessa har uppkommit delvis spontant (jag har oftast introducerat ämnet) så har förhållandena inte alltid varit perfekta. Vissa lärare har jag samtalat med under korta raster vilket innebär att det har varit svårt att riktigt tränga in i fråge-ställningarna. De flesta lärarna har jag dock samtalat med flera gånger och jag tror att det har gett dem möjlighet till utförliga svar. Några av dem har dessutom skriftligt svarat på ytterligare frågor via e-post sedan jag återvänt till Sverige. Eftersom undervisningen kring de isländska sagorna främst kommer in under ämnet isländska, och framför allt i år 8-10, är det framför allt dessa lärare som jag har samtalat med. Även intervjuer med elever har genomförts på båda skolorna. Dessa har gått tillväga så att jag under lektionstid har fått ta med mig två elever i taget till ett grupprum där intervjuerna har hållits på engelska. Jag utgick från att de sjulle känna sig säkrare om de inte var ensamma i en sådan situation och det visade sig också att många av eleverna tog

hjälp av varandra för att kunna uttrycka sig korrekt. På den ena skolan valde läraren ut de eleverna som hon ansåg hade bäst förmåga att kommunicera på engelska. På den andra skolan lät läraren eleverna själva bestämma om de vill bli intervjuade. Detta har inneburit en viss skillnad på elevgrupperna, vilket också kan skönjas i resultatet. Sammanlagt har 15 elever mellan 14 och 16 år intervjuats. De tre första var en pilotintervju som inte tagits med i resultatet. Tiden för intervjuerna har varierat mellan 10 och 30 minuter. Under en kurs i ämnet Nordic myths, tales and sagas som hölls för utbytesstudenter av lärarhögskolan i Reykjavik kom jag i kontakt med två lärare som står för blivande lärares utbildning i ämnet. Jag fick möjlighet att samtala med och intervjua även dem. Den största delen av mina observationer gjordes då jag två dagar i veckan följde läraren Kristin Einarsdóttir i hennes arbete med att berätta och på andra sätt arbeta med Grettis saga i fem olika klasser (åk 7 och 8). 2.5 Kritik av metod- och analysval Enligt Kullberg ska en kontinuerlig analys av det insamlade materialet ske vid en etnografisk studie. Detta för att man tidigt ska upptäcka nya infallsvinklar och sidospår som inte leder någonstans. Så arbetade inte jag. Eftersom jag hade en begränsad tid på mig på Island utan möjlighet att komma tillbaka för elevintervjuer eller observationer, ansåg jag det viktigare att samla på mig så mycket material som möjligt och spara analysen till ett senare tillfälle. Med facit i hand ser jag att jag borde ha tagit mig tid till att analysera materialet på plats. Det hade troligtvis gjort mitt insamlande mer effektivt och gett det en bättre inriktning och skärpa. 3 Den isländska litteraturen På Island har man en stark känsla för sitt historiska arv. Islänningen läser mer än något annat folk i Norden och landet har dessutom flest skönlitterära författare i förhållande till folkmängden. Man läser dock inte bara nutida litteratur utan också nästan tusenårig sådan om sin egen historia. Två av de första verk som skrevs var Íslendingabók och Landnámabók. Båda verken skrevs i början av 1100-talet. Den förra är en kortfattad beskrivning av Islands historia fram till 1120-talet och den andra en förteckning över ca 400 av de förnämsta nybyggarna, var de kom ifrån, var de slog sig ner samt vilka deras avkomlingar blev. Kungasagorna och, inte minst, de isländska sagorna utgör naturligtvis också en betydelsefull del av denna rika litteraturskatt. Eftersom inte skriftspråket har förändrats särskilt mycket sedan berättelserna sattes på pränt kan t o m skolbarn med behållning läsa delar av denna mycket gamla litteratur. Litteraturen används flitigt än idag t ex inom släktforskning och i skolundervisningen. I nästan var mans hem finner man en diger samling av dessa böcker och de utkommer ständigt i nya utgåvor. Island står för den mest framstående medeltida litteraturen i Västeuropa, både vad gäller poesi och prosa. Detta beror till stor del på att så mycket litteratur finns bevarad från den tiden. Det isländska folket övergick utan

stridigheter till kristendomen år 1000. Man beslutade att den officiella religionen skulle vara kristendom men pålade inga krav på invånarna att personligen bekänna sig till den kristna tron. Detta gjorde att den traditionella asatron länge levde kvar sida vid sida med kristendomen. I samband med de nordiska ländernas kristnande infördes också skrivkonsten. Till en början skrevs naturligtvis det mesta på latin men redan i början av 1100-talet började man använda det egna språket som skriftspråk och då skrevs bl a en grammatisk avhandling om det isländska språkets fonetik. 3.1 Isländsk medeltida poesi Skalde- och berättarkonsten var högt skattad i det medeltida Island. Den muntliga traditionen höll liv i sagor och berättelser från svunna tider och på samma sätt levde de fornnordiska mytologiska berättelserna om asar och asynjor kvar i islänningarnas medvetande. Skickliga skalder använde sig av mytologin när de diktade långa hyllningskväden till kungar och andra stormän. När så skrivkonsten nådde landet började även dessa berättelser och dikter sättas på pränt. Den som otvetydigt har betytt mest för bevarandet av de mytologiska berättelserna är författaren, historikern och politikern Snorre Sturlusson (1178-1241). Snorre var själv en mycket duktig skald och är med största sannolikhet författare bl a till verket Heimskringla, som är en historik över de norska kungarna från 500-talet fram till år 1177. Snorre bedrövades av den nedgång i skaldekonsten som han tyckte sig se. De för denna konst så speciella kenningarna, ett slags metaforer eller omskrivningar av ord med hjälp av mytologiska berättelser, började bli utslätade och många skalder använde sig av samma kenningar om och om igen. Han insåg att detta till stor del berodde på skaldernas okunskap om den gamla mytologin och skrev därför omkring år 1220 en bok - Snorres Edda. I den ger han en grundlig, om än relativt personligt färgad, genomgång av den nordiska mytologin. Allt ifrån världens skapelse till dess undergång med utförliga berättelser om gudarna och deras kamp mot det onda. Resten av boken är en lärobok för skalder och Snorre tar upp en mängd olika versmått och skaldekonster där han visar hur de mytologiska berättelserna kan användas. 3.2 De isländska sagorna Den medeltida isländska prosan utgörs av den s k sagodiktningen. När vi i Sverige talar om sagor menar vi oftast folksagor eller konstsagor. Dessa är helt fiktiva, har övernaturliga inslag och slutar nästan alltid lyckligt. På isländska betyder ordet saga helt enkelt utsaga eller berättelse och är en, på flera sätt, helt annan litteraturform. Till denna genre räknas bl a kungasagorna, varav Heimskringla är en, och fornaldarsagorna, som utspelar sig vid tiden före Islands kolonialisation. Höjdpunkten av denna prosa är dock Íslendingasögur, d v s islänningasagorna eller de isländska sagorna. På svenska brukar ordet ibland översättas med släkt- eller ättesagor. De isländska sagorna är just berättelser om personer eller släkter. Ett 50-tal olika sagor av varierande längd brukar samlas under denna rubrik. De mest kända är bl a Grettis saga, Njáls saga, Gunnlaug ormtungas saga, Laxdölasagan, Egil Skallagrimssons saga och Gisli Surssons saga. Sagorna utspelar sig oftast i den tid som brukar kallas sagatiden, d v s från tiden för alltingets inrättande år 930 och ca 100 år framåt. Platserna de tilldrar sig på är mestadels Island men även Norge och övriga nordiska länder samt de brittiska öarna. Även platser så långt bort som Jerusalem och Konstantinopel förekommer eftersom huvudpersonerna, som ofta är unga män, gärna beger sig dit på äventyrliga resor. 3.2.1 Thaettir En form av berättelser som är nära besläktade med dessa sagor är de så kallade Thaettir. Ordet betyder ungefär kapitel och refererar till att berättelserna utgör korta novelliknande kapitel i större verk, t ex kungasagor. Thaettir handlar oftast om enskilda islänningars förbindelser med norska kungar. Till skillnad från sagorna där parterna i allmänhet är relativt jämbördiga är det i dessa berättelser alltid en kamp mellan hög och låg. Thaettir slutar dessutom nästan alltid lyckligt för islänningen. 3.2.2 Innehåll och form

De gemensamma dragen i dessa sagor är framförallt det korthuggna och realistiska språket med skarpa dialoger och torr humor. Starka känslor av kärlek och hat, stolthet och trohet är viktiga inslag men mycket sällan får man någon inblick i de skildrade människornas tankar. Endast ett fåtal gånger, då personerna uttrycker sig i versform, kommer man som läsare i närheten av dessa tankar, drömmar och förväntningar. Detta sker framför allt i de sagor som har en skald till huvudperson och berättelserna handlar då ofta om kärlek. I motsats till den samtida litteraturen i övriga Europa saknas i de isländska sagorna andliga och filosofiska grubblerier. Handlingen i sagorna liknar också till stor del varandra. Det är alltid fråga om diverse tvister av olika slag, framför allt om heder men också landområden, makt, kvinnor, och lagfrågor. Sagorna ger oss inblick i det rättssystem som rådde då, där rätten att utkräva blodshämnd var självklar och frekvent. Många blodiga och grymma strider på liv och död utspelas i sagorna. Flera av sagorna, såsom Laxdöla saga, handlar om en mäktig släkt och handlingen spänner över flera generationer. Andra, t ex Grettis saga, har bara en huvudperson och är ett slags biografi över denne.

3.2.3 Historisk tillförlitlighet Hur stor är sanningshalten i dessa berättelser? Därom tvista de lärde. Man har länge försökt placera in dessa berättelser på rätt plats på skalan mellan kungasagorna, som anses vara mycket historiskt tillförlitliga, och fornaldarsagorna, vilka inte gör några anspråk på att vara historiskt korrekta utan har i syfte enbart att underhålla. Det fanns en tid då litteraturvetare menade att de isländska sagorna utgjorde verklig historieskrivning. Man ansåg att det bevisades bl a genom deras överensstämmande med andra källor, såsom Landnámabók. Att sagorna är så starkt knutna till geografiska platser och mycket korrekta i sina skildringar av dessa har också bidragit till tron på deras tillförlitlighet. Idag råder dock delvis en annan uppfattning. Den idag mest allmänna uppfattningen är att sagorna, som skrevs framförallt på 1200-talet, är en sammansmältning av muntliga berättelser om hjältar som gått från generation till generation. De innehåller också historier från Landnámabók om de första islänningarna samt delar av den forntida edda- och skaldediktningen. Det är alltså mycket osannolikt att de öden som berättas om skulle vara helt sanna. Däremot säger oss sagorna en hel del om livet i allmänhet, hur relationer mellan män och kvinnor var, hur man levde på gården samt, inte minst, hur lagar och regler såg ut. Ett av tvistemålen idag är snarare huruvida det är tiden då sagorna utspelas (900- och 1000-talen) eller den då de skrevs ner (1200-talet) som speglas. Litteraturforskare av idag är också relativt eniga om att alla sagors författare är anonyma, förutom sagan om Egil Skallagrimssons saga, vilken många är övertygade om har författats av Snorre Sturlusson själv. 1 4 Det isländska skolväsendet 4.1 Grundskolan Sedan år 1974 har det isländska skolsystemet sett ut ungefär som det gör idag. Det har stora likheter med skolsystemen i övriga nordiska länder. Eleverna börjar i skolan vid sex års ålder och har sedan tio års skolplikt. I nioårsåldern börjar barnen läsa engelska och några år senare även ett annat nordiskt språk. I de allra flesta fall innebär detta danska men om det finns barn som av någon speciell anledning (t ex om de under en längre tid varit bosatta i Norge eller Sverige) vill studera norska eller svenska istället har skolan skyldighet att ordna detta. 1 Resonemangen i kapitel 4 grundar jag på litteraturstudier av Hallberg 1963 och 1969, Karlsson 1999 och Schröder 1990. Jag har även fått mycket användbart material från föreläsningar hållna av Baldur Hafstad och Heimir Pálsson under september och oktober 2000

Övriga skolämnen liknar de svenska med undantaget livskunskap som är på ingång i den isländska skolan. Detta ämne är ett slags kurs i social kompetens som syftar till att eleverna bl a ska öva upp sitt självförtroende och sin empati samt lära sig hur man kan hantera olika känslor. 4.2 De isländska sagorna i läro- och kursplaner Den läro- och kursplan man idag arbetar efter på Island kom ut 1999. Den består av flera böcker och är mycket omfattande. I princip har varje ämne en egen bok (motsvarande svenska kursplaner) och dessutom finns det en allmän del (motsvarande den svenska läroplanen). Jag har studerat de böcker som behandlar ämnet isländska och de samhällsorienterade ämnena. Det finns detaljerade listor över vad eleverna ska kunna i slutet av varje årskurs och dessa har jag gått igenom för att hitta de ställen där de isländska sagorna är nämnda. 4.2.1 Isländska Kursplanen i ämnet isländska är uppdelad i särskilda delar för läs- och skrivteknik, lyssnande, muntlig framställning, litteratur och grammatik. I ett allmänt stycke om litteratur står det: Läsning av litteratur spelar en viktig roll i barns och ungdomars identitetsskapande. I litteraturen söker unga läsare förebilder samtidigt som de granskar sig själva i huvudpersonernas situation. Sålunda kan litteraturläsningen i skolan bidra till båda könens starkare identitet, öka vardera könets förståelse för det andras särställning, samt förbereda eleverna på ett aktivt deltagande i framtidens föränderliga informations-samhälle.(s 13) 2 Vidare i kursplanen förklaras mer ingående vilken litteratur man avser. Först i stycket om mål för litteraturstudierna i år 8 nämns de isländska sagorna. Där står att [Eleven ska ha] läst och diskuterat olika prosatexter, såsom [ ]valda texter ur de isländska sagorna eller thaettir. (s 69) Enligt målen för år 9 ska eleven dessutom ha stiftat bekantskap med världen i de isländska sagorna genom att ha läst och förstått en kort islänningasaga eller thátt (s 74). I år 10 skärps kraven ytterligare. Läroplanen säger att eleven då ska ha stiftat bekantskap med världen i de isländska sagorna genom att ha läst och förstått en islänningasaga i dess fulla längd (s 80). Alla elever skriver på vårterminen i år 10 ett nationellt prov i ämnena isländska, matematik och engelska. Fram t o m våren 2000 har provet innehållit en relativt omfattande del om Grettis saga alternativt Gisla Surssonars saga (eleverna har själva valt vilken del de vill besvara). Frågorna har varit mycket detaljerade och krävt god kännedom om personer, platser och händelser i någon av dessa sagor. Alla svar i delprovet har dessutom varit av flervalstyp (se bilaga). Från och med våren 2001 kommer dock denna del av provet göras om ganska radikalt till förmån för mer övergripande frågor kring olika begrepp i de isländska sagorna. 4.2.2 Samhällsorienterande ämnen Även i kursplanetexterna för de samhällsorienterande ämnena ingår de isländska sagorna, dock inte i samma omfattning som i ämnet isländska. Skillnaden är framför allt att sagorna behandlas i tidigare årskurser. Redan i år 2 ska eleverna stifta bekantskap med de isländska sagorna och lära känna några av dess personer (s 18). I år 4 är målet att eleverna dessutom känner till några utvalda personer och händelser ur de isländska sagorna (s 23). Dessa utdrag ur läro- och kursplanerna säger ju ingenting om arbetssättet med litteraturen, mer än att eleverna själva ska läsa och i viss mån diskutera innehållet. När jag läser texterna tycker jag dock mig se att studiet av de 2 Översättningen till svenska har jag fått hjälp med av Heimir Pálsson

isländska sagorna tillmäts en relativt stor betydelse. Inte minst blir detta tydligt i det faktum att eleverna, enligt texternas författare, ska ägna en betydande del av tre årskursers litteraturstudier åt dem. 4.3 Lärarutbildningen Utbildningen till grundskollärare på Island är tre år lång, vilket motsvarar 90 poäng. Ungefär en fjärdedel av studierna utgörs av en så kallad ämnesspecialisering. Studenterna kan då välja mellan 15 olika ämnen, såsom matematik, isländska, danska, engelska, religion, hemkunskap, bild etc. För de studenter som väljer isländska som huvudundervisningsämne ingår de isländska sagorna som en liten del i kursen, 1-2 veckors studier. Eftersom delen är så liten kombineras den ofta med kurser i folksagor och mytologi. 5 Resultat och analys Mitt främsta syfte med denna undersökning har varit att ta reda på vilka syften lärare ser i sitt arbete med de isländska sagorna. Jag har dessutom undersökt hur elever och lärarutbildare ser på undervisningen. Genom intervjuer, samtal och observationer har jag även tagit reda på vilka metoder som används i arbetet och analyserat dessa. Detta kapitel inleds med frågan om arbetets syfte ur lärares, elevers respektive lärarutbildares synvinklar. Sedan kommer frågan om metoder och sist redovisas resultatet av mina observationer. För överskådlighetens och sammanhangets skull presenterar jag resultat och analys i samma kapitel. 5.1 Samtal med lärare I de samtal och intervjuer jag förde med lärare ställde jag ett antal huvudfrågor. Jag bad dem berätta vilka sagor de använde i sin undervisning, hur dessa används och i vilket syfte. Jag har sedan analyserat deras svar och försökt kategorisera några olika sätt att arbeta med sagorna och olika syften med arbetet. Jag har inte haft någon ambition att dra generella slutsatser ur detta material. Dels är det inte möjligt från ett så litet urval och dels anser jag det vara intressantare att se spridningen. 5.1.1 Lärares syften med arbetet De flesta av de lärare jag har pratat med berättar att de har fler olika syften med arbetet med de isländska sagorna. Dels rör det sig om syften där sagorna bara är redskap för att nå ett visst mål och dels syften som är centrerade kring just de isländska sagorna. Intervjumaterialet har jag valt att analysera fenomenografiskt, alltså utifrån olika kategorier av uppfattningar hos lärarna. Jag har delat upp materialet i fyra olika kategorier: Förberedelse för vidare studier Studier av de isländska sagorna är påbjudna i kursplanens texter. Eftersom dessa studier avlutas med ett skriftligt nationellt prov i slutet av åk 10 syftar många lärares undervisning till att eleverna ska klara det provet. Lärarna kan också ha delmål med arbetet, t ex att förbereda eleverna på att klara av att läsa sagorna själva. För att uppnå detta syfte använder de metoder som högläsning eller fritt berättande och låter eleverna bearbeta berättelserna genom text, bild, diskussioner och ibland dramatiseringar. Läsningen av de isländska sagorna i skolan upphör inte i och med grundskolans slut utan förekommer både i gymnasie- och universitetsstudier. Vissa lärare talar därför om syftet med arbetet i grundskolan som en förberedelse för högre studier. Trots att flera av lärarna som jag har talat med framhåller dessa syften som viktiga är en gemensam åsikt att arbete som görs för att uppnå dem ofta tillåts ta för mycket tid. Lärarna önskar att de hade mer tid till att arbeta med sagorna utifrån andra syften. Kulturell identitet Flera av lärarna talar om en önskan att hos eleverna inpränta en känsla av stolthet över den, till stor del världsunika, litteraturskatt som de isländska sagorna utgör. Vikten av att känna till sina rötter poängteras. De vill att eleverna ska känna samhörighet med den värld och de människor det berättas om i sagorna. Genom sagorna får eleverna inblick i livet som det tedde sig på den tid då sagorna utspelade sig. Lärarna anser att eleverna bör känna till vilka de fysiska förhållandena var, såsom hur bostäder såg ut, vilken mat man åt och vilka kläder man hade. Än mer betydelsefullt är dock att känna till hur samhället fungerade, vilka lagar och regler som rådde, hur

ättesystemet såg ut, vilket förhållandet var mellan män och kvinnor och hur man tolkade begrepp som t ex ära, heder, hämnd och moral. Genom sagorna får man en bild av hur människor tänkte och vilka egenskaper det var som gjorde dem populära, respekterade och älskade. Lärarna vill, genom att försöka levandegöra historien, göra berättelserna till en del av sina elevers nationella och kulturella identitet. Social kompetens Många lärare talar om den sociala fostran skolan står för, som handlar om att på olika sätt få eleverna att utvecklas till goda samhällsmedborgare. Detta innebär bl a att skolan ska göra eleverna medvetna om och ge dem möjlighet att fundera över sitt ställningstagande i olika existentiella och etiska frågor. Att använda de isländska sagorna i detta syfte talar några lärare om. Berättelserna är, trots sin icke-filosoferande stil, fulla av ingångar till diskussioner kring de stora frågorna om livet, kärleken och döden. Eleverna kan fundera över starka känslor som kärlek, hat och avundsjuka och lära sig om hur en människa kan fungera under speciella omständigheter. Utifrån människors handlingar i sagorna kan man också diskutera kring t ex vänskap, föräldraskap och tillit. Sagorna ger aldrig något självklart och enhetligt svar vilket flera av lärarna talar om som en styrka det är ju så själva livet är! Att visa eleverna på tillvarons gråskala mellan det svarta och det vita är ett av sagornas viktiga syften, menar dessa lärare. Ytterligare ett syfte i detta arbete är att eleverna ska få möjlighet att öva på att uttrycka sina åsikter och argumentera för dem men också lära sig lyssna på andra. Med hjälp av sagornas ofta våldsamma och skrämmande inslag kan barnen bearbeta sina egna aggressioner och rädslor, enligt vissa lärare. Barnen ges tillfälle att i lek och fantasi ge utlopp för dessa känslor och kan då förhoppningsvis lära sig tygla dem i andra sammanhang. Inslagen av blodiga strider och skrämmande vålnader kan också hjälpa till att fånga de ointresserade eleverna. Att som lärare berätta fritt från någon av de mer spännande sagorna och då låta eleverna sitta stilla, lyssna och bilda egna inre bilder upplevs inte bara som en metod utan också som ett syfte i sig eftersom detta är något som barn idag sällan gör och därför behöver öva på. Ytterligare ett syfte som faller under denna kategori är det som handlar om grupprocesser. En lärare menar att man utifrån arbetet med sagorna får många tillfällen till grupprocess-övningar, t ex under inövandet av korta spontana pjäser. Att kunna fungera i en grupp är en viktig egenskap inte bara i skolan utan även i samhället utanför. Genom att i grupparbete genomföra dramaövningar kan man dessutom få pröva olika roller och därigenom vidga sin syn på sig själv och andra. Historisk tillförlitlighet En av lärarna jag samtalade med klargjorde mycket tydligt att hon ansåg sagorna vara fullständigt historiskt tillförlitliga. Hon är väl medveten om att detta inte är en uppfattning som delas av särskilt många och försöker därför inte aktivt överföra den på sina elever. Däremot försöker hon få dem att kritiskt granska berättelserna och inte heller tolka allt i dem som påhittat även om det vid första anblicken verkar helt otroligt. Hon berättade att hon brukar dra paralleller till händelser och företeelser i vår tid som verkade helt osannolika för bara några årtionden sedan. 5.1.2 Sammanfattning Det finns alltså många olika syften med att arbeta med de isländska sagorna i skolan. Vissa lärare känner en viss begränsning i arbetet då de vet att det nationella provet i slutet av år 10 är viktigt. De anser att de måste förbereda eleverna på det och hinner därför inte med så mycket annat än att studera sagornas innehåll i syfte att klara provet. Andra lärare verkar istället känna en stor frihet i arbetet och tar hjälp av många olika metoder för att nå sina mål med undervisningen. Ofta blir då de isländska sagorna bara ett av redskapen i arbetet snarare än att vara det ämne undervisningen kretsar kring. Många lärare återkommer i våra samtal kring vikten av att eleverna känner till de isländska sagorna som en del av sitt kulturarv.

5.2 Elevintervjuer Jag har intervjuat sammanlagt 12 elever, fem pojkar och sju flickor. Fyra av dessa elever går på privatskolan Tjarnarskóli och de andra på Smáraskóli. I dessa intervjuer bad jag eleverna berätta vilka av de isländska sagorna de mindes att de hade kommit i kontakt med, hur detta hade skett (hemma, i skolan, upplästa/berättade, läst själva etc) och vad de tyckte om berättelserna och att läsa dem. Vi diskuterade också sagornas plats i skolan och jag bad dem berätta hur undervisningen i ämnet har gått till och vad de tyckte var bra och dåligt med den. Vi kom ofta in på frågan om sagornas sanningshalt. Eftersom jag främst är intresserad av vilka olika syften lärarna har med sitt arbete vill jag se hur dessa syns i elevernas uttalanden. Jag har inte frågat eleverna direkt om vilka syften de tror att lärarna har med arbetet eftersom jag ville se om ungdomarna själva skulle komma att beröra dessa olika kategorier. Intervjuresultaten redovisas utifrån de kategorier som materialet från samtalen med lärarna resulterade i. 5.2.1 Intervjuresultat Förberedelse för vidare studier Flera av eleverna talar om hur de har arbetat med sagorna på ett sätt som direkt leder till att de ska kunna klara av proven. Några berättar om skrivövningar av olika slag, såsom uppsatsskrivning eller besvarande av frågor på ett arbetsblad. Läraren har, enligt eleverna, poängterat att det varit viktigt för eleverna att komma ihåg detaljer ur sagan. Dessa detaljer kan vara t ex namn på platser och personer. Eleverna anser att för mycket av arbetet koncentreras kring dessa, i deras tycke, ovidkommande detaljer. Överhuvudtaget verkar de inte finna denna form av arbetsmetoder särskilt meningsfulla och stimulerande. En av flickorna menar dock att arbetet troligtvis behövs för att man ska förstå sagorna. Kulturell identitet Syftet att öka elevernas kännedom om och känsla för sitt kulturella och historiska arv verkar gå hem desto bättre hos eleverna. Många talar om hur intressant det är att läsa om hur det var förr, både hur man levde och hur man tänkte. Någon har funderat en hel del på hur det kan ha varit att vara barn på den tiden. Ett par av eleverna påpekar att intresset till stor del beror på att det ju mycket väl kan vara deras egna förfäder sagorna handlar om. Dessa elever uttrycker också en stolthet över det unika historiska arv som sagorna utgör. Språket, som sagorna är skrivna på, utgör ett hinder i utvecklingen av elevernas intresse för innehållet. Många säger att berättelserna är intressanta men så svåra att förstå rent språkligt att intresset lätt falnar. Social kompetens Inte många av elevernas uttalanden handlar om social kompetens. Endast en av eleverna berör de existentiella frågorna i sagorna. Hon är mycket negativt inställd till sagorna och menar, att inte enbart det faktum att hon har läst dem, gör henne till en bättre människa. En annan elev nämner några av de våldsamma och grymma inslag som finns i sagorna och uttrycker en önskan om att ha levt på den tiden. En anledning till att kategorin inte berörs mer kan vara att eleverna inte kopplar ihop denna del av undervisningen specifikt med de isländska sagorna. Lärarna använder ju bara sagorna som en metod bland många andra i arbetet med att öka elevernas sociala kompetens. Historisk tillförlitlighet Nästan alla elever kommer i samtalen in på frågan om sagornas sanningshalt. Flera tror att de i princip är sanna men att det finns många inslag som är överdrivna. Någon säger att man kan jämföra berättelserna med andra källor, t ex Íslendingabók, och på så sätt dra slutsatser om sagornas sanningshalt. En negativt inställd elev menar, att just det faktum att man inte kan veta vad som är sant, gör sagorna oanvändbara i skolan. Ett par andra elever funderar på om inte till och med det mest otroliga i sagorna skulle kunna vara sant. De menar, att det borde vara möjligt med tanke på att mycket av det som händer idag var osannolikt och rena fantasier för bara en kort tid sedan. För de flesta verkar frågan om sagornas hundraprocentiga sanningshalt dock vara av underordnad betydelse, så länge de faktiskt skildrar den tidens liv och leverne någorlunda rättvisande.

5.2.2 Sammanfattning Enligt min undersökning verkar eleverna inte riktigt se lärarnas alla syften med arbetet, framför allt inte de som har att göra med att lyfta fram de existentiella frågorna och den sociala kompetensen. Detta resultat kan delvis bero på att jag inte direkt frågade vilka syften de trodde lärarna hade med arbetet. Jag ville, som sagt, se om eleverna skulle komma att beröra dem ändå. En annan anledning till detta resultat kan vara att eleverna inte ser någon självklar koppling mellan de isländska sagorna och nämnda syften. Jag upplevde att det var en ganska markant skillnad mellan att intervjua eleverna på Tjarnarskóli och dem på Smáraskóli. Eleverna på den förra var generellt betydligt mer uttömmande i sina svar och mer positivt inställda både till mig och det vi pratade om. Skolornas inbördes olikheter, liten privatskola respektive stor allmän grundskola, kan vara en av anledningarna till dessa skillnader. En annan anledning till elevgruppernas olikheter kan vara urvalet, som jag redogjorde för i kapitel 2.4 På Tjarnarskóli valde läraren ut några elever, som hon trodde skulle klara av att kommunicera på engelska utan problem. Det finns anledning att tro att dessa elever också representerade de mer studiemotiverade och därför hade en relativt positiv inställning till de isländska sagorna. På Smáraskóli frågade bara läraren vilka av eleverna som ville bli intervjuade och de fick själva anmäla sitt intresse. Några större skillnader i förmåga att kommunicera på engelska jämfört med eleverna på Tjarnarskóli upptäckte jag inte. Däremot vet jag att många lärare på skolan upplever att vissa av dessa elever är skoltrötta och omotiverade till studier. 5.3 Intervjuer och samtal med lärarutbildare Under en kurs på lärarhögskolan i Reykjavik kom jag i kontakt med de båda män som leder undervisningen om de isländska sagorna på lärarutbildningen. Jag fick tillfälle att vid två tillfällen genomföra intervjuer med den ene samt att en gång samtala med den andre. Vi diskuterade deras syn på de isländska sagornas plats i grundskolan och jag bad dem berätta om hur de undervisar blivande lärare i ämnet. Även resultatet från dessa samtal och intervjuer har jag valt att redovisa enligt kategorierna som lärarsamtalen resulterade i. Förberedelse för vidare studier Den ene av lärarutbildarna pekade på det som står i kursplanen för isländska, att eleverna när de slutar grundskolan ska kunna åtminstone en av de längre isländska sagorna. Att kunna innebär då, enligt honom, att klara av det nationella prov som ges i slutet av år 10. Lärarens uppgift är/har varit att förbereda eleverna på detta prov genom att grundligt läsa och diskutera en av dessa två sagor. Den nya form av prov som tas i bruk våren 2001, ser båda lärarutbildarna som en positiv förändring men man är medveten om att många lärare oroas över den, eftersom de nu inte vet hur de ska undervisa. Kulturell identitet Även lärarutbildarna talar om vikten av att känna till sitt kulturella och historiska arv. En menar att skolans stöd spelar en avgörande roll i barns och ungas skapande av en kulturell identitet men uttalar en viss tveksamhet till att lägga för stor vikt vid enbart de isländska sagorna i den processen. Den andre talar om närhetsprincipen som viktig i arbetet med de isländska sagorna. Eftersom berättelserna är så starkt knutna till olika geografiska platser på Island tycker han det är viktigt att välja rätt sagor i sin undervisning. Som exempel tar han Kjalnesinga saga, som utspelar sig i närheten av Reykjavik och alltså borde vara bland de första man läser i huvudstadens skolor. Social kompetens Lärarutbildarna ser arbetet med de isländska sagorna som en möjlighet att låta eleverna spegla sig i berättelsernas karaktärer. En säger att ett viktigt syfte med att arbeta med sagorna i skolan är att låta eleverna få insyn i den filosofi och människosyn som rådde då. Han menar dock att man ska akta sig för att tillmäta sagorna alltför stor betydelse i att göra läsarna till bättre människor. Han säger att han önskar att man i skolan arbetade mer kring frågor om hur de isländska sagorna kan impliceras på dagens samhälle. Vilka problem hade man då? Hur löste man dem? Hur kan detta översättas till vår tids problem?

Historisk tillförlitlighet En av lärarutbildarna talar om att han framför allt vill plocka ner de isländska sagorna från den piedestal de har hamnat på. Många människor, inte minst lärare, ger sagorna ett slags helighetsstämpel som han inte ställer upp på. Han förklarar att berättelserna ju faktiskt länge var det vanliga folkets levande berättelser som var i ständig förändring tills de på 1200-talet och framåt blev nedfrusna i den form de är idag. Denna lärarutbildare skulle vilja se att sagorna lästes mer kritiskt reflekterande. Varför ser de ut som de gör? Hur skulle de ha sett ut om de istället skrevs ner idag? 5.3.1 Sammanfattning Även lärarutbildare ser syften som stämmer överens med dem lärarna uppgav. I lärarutbildarnas svar kan man dock skönja ett visst avståndstagande gentemot vissa av de synsätt lärare har. Lärarutbildarna talar exempelvis om sagorna som bra berättelser, väl värda att läsa, men för den skull inte mer betydelsefulla än annan god isländsk litteratur. Man uttrycker även tveksamhet till att alltför ensidigt använda sagorna som hjälpmedel för att fostra eleverna till bättre medborgare. 5.4 Lärares olika metoder att arbeta med de isländska sagorna Under mina samtal och intervjuer berättade också lärarna om vilka metoder de använder i sitt arbete med de isländska sagorna. Många av lärarna använder sig av flera olika metoder och vissa av dem finns representerade hos flera lärare. Elever och/eller lärare läser och man diskuterar tillsammans sagornas innehåll. Läraren berättar fritt ur en saga Eleverna övar in pjäser utifrån sagan. Detta kan gå till på många olika sätt. Ibland tar man ett stycke ur sagan, övar in och spelar upp för publik. Andra gånger får eleverna bara en kort stund på sig att, i smågrupper, improvisera fram en pjäs med inspiration från sagan. Det kan t ex vara en scen ur berättelsen eller en modern version av den. Eleverna arbetar med olika skrivövningar, t ex genom att de får låtsas vara en person i sagan som skriver ett brev till en annan. Eleverna får i tal och skrift fantisera vidare kring det som inte finns berättat i de korthugget skrivna sagorna. Eleverna målar bilder eller ritar serier kring någon eller några scener ur en saga. Man gör studiebesök till platser som är centrala i sagan eller till museet där de gamla handskrifterna finns bevarade. Metoderna kan analyseras på flera olika sätt. Ett sätt att se på materialet är att dela in det i lärar- respektive elevaktivitet, ett annat att studera vilka metoder som innehåller fysisk aktivitet. Vilken gruppering som används beror naturligtvis på vad man studerar. Jag har valt att analysera materialet utifrån om eleverna interagerar med varandra eller inte. Anledningen till detta val och varför jag har placerat metoderna i respektive kategori kommenteras mer i kapitel 6. I tabellen nedan har jag delat upp de två kategorierna i två rader. Tabell 5:1 Interaktion Ingen interaktion Diskutera sagorna Öva in pjäser Läsa sagorna Lyssna när läraren berättar Fantisera vidare kring det som inte är berättat Fantisera vidare kring det som inte Studiebesök Studiebesök Brevskrivning Måla bilder Rita serier

är berättat 5.5 Observationer Under sju veckor har jag två dagar i veckan följt en lärare (Kristin) i hennes arbete i fem olika klasser (år 7 och 8) på Smàraskóli. Kursen är upplagd kring Grettis saga, en av de längre, mest kända sagorna. Anledningen till valet är att sagan är lätt att berätta eftersom den innehåller så många kortare episoder och att den lätt fängslar eleverna, berättar Kristin. Sagan innehåller dessutom många ämnen som är lätta att ta upp till diskussion. Hon menar att de isländska sagorna är en mycket viktig del av islänningarnas kulturella arv och en av deras rötter. Därför, säger hon, är det egentligen fel att de inte på allvar kommer in i skolarbetet förrän tidigast då eleverna är 13-14 år. Hennes önskan är att få arbeta med barnen redan då de är 7-8 år så tidigt som möjligt. Skolan har sedan några år tillbaka ett projekt vars syfte är att alla elever på skolan innan de kommer till år 9 ska ha kommit i kontakt med de isländska sagorna genom Kristins undervisning. P g a tidsbrist dröjer det ibland, som i år, ända till åk 8 innan hon kommer in i klassen. 5.5.1 Kristins kursupplägg Kristins kursupplägg kretsar kring hennes eget fria berättande av sagan. Genom att berätta fritt kan hon väva in fakta kring de platser och företeelser som finns i sagan. Ofta ritar hon bilder, t ex på hur husen eller vikingaskeppen såg ut eller var platser låg. Hon förklarar också de företeelser som kortfattat står omtalade i sagorna, såsom hur det gick till när man samlades till ting och någon blev dömd eller det faktum att det var mycket ovanligt att en gift kvinna hade egna ägodelar. Medan hon berättar får eleverna sitta stilla i sina bänkar och lyssna. Kristin menar att det är viktigt för eleverna att öva på att bara ta in information genom hörseln och skapa egna bilder med hjälp av fantasin. Det är också en övning i koncentration, vilket hon tror eleverna mår bra av. Varvat med hennes berättande får eleverna vara aktiva på olika sätt. Ibland handlar det om att diskutera någon fråga som uppkommit under berättandet, t ex hur en bra förälder ska vara eller varför man känner medlidande med Grettir trots att han är en sådan bråkmakare. Dessa diskussioner syftar till att låta eleverna öva på att argumentera och lyssna på varandra samt att låta eleverna upptäcka det inte finns enkla lösningar och svar på allt. Andra gånger får eleverna i små grupper öva in korta pjäser med utgångspunkt ifrån sagan. Detta moment ser Kristin flera syften med, inte minst att eleverna får öva samarbete. Under en kort stund, ofta mindre än tio minuter, ska gruppen enas om en handling, vem som ska spela vad och hur det hela ska utföras. Hon berättar att eleverna ofta säger att det just är de korta stunder av kreativa förhandlingar som är de allra bästa på hela kursen. Även övningar med hjälp av papper och penna är delar av arbetet. De små barnen får ofta måla bilder utifrån berättelsen medan de äldre t ex får fantisera ihop ett brev från Grettir till hans mamma. 5.5.2 Mina observationer I alla sex klasser inledde alltså Kristin med att berätta inledningen till Grettis saga. Det märktes att eleverna inte var vana vid att bara sitta stilla och lyssna. Kristin fick i flera klasser säga till på skarpen att det skulle vara lugnt och tyst. I de flesta klasser tog det dock bara ca tio minuter innan eleverna var fullt koncentrerade på berättelsen. De lyssnade då intensivt och följde Kristin med blicken. Mot slutet av lektionen dalade koncentrationsförmågan igen men alla elever var med i den avslutande diskussionen. Ytterligare ett par lektioner följde samma mönster, detta för att eleverna skulle få helhet i berättelsen och lära känna karaktärerna inför momentet med drama. Dramamomentet avlöpte, enligt min mening, mycket bra i alla klasser. Naturligtvis var vissa elever mer engagerade och andra mindre och resultatet av deras arbete var kanske inte alltid så lysande men syftet med övningen nåddes. Alla elever verkade tycka om momentet. Dessa övningar kom igen senare under arbetets gång med samma goda resultat. Även skrivmomentet var intressant att följa. Eleverna fick en knapp lektion på sig att skriva brev från Grettir i landsflykt hem till sin mor. I de första klasserna kom breven att vara mycket fokuserade kring alla Grettis dråp.

Några elever riktigt frossade i detaljerade beskrivningar! I andra klasser uppmuntrade Kristin eleverna att försöka skriva varierat och använda humor och där blev också skillnaderna i innehållet större och resultatet bättre. När Kristin läste upp breven nästföljande lektion hade hon full uppmärksamhet från samtliga elever. Som observatör tyckte jag de var intressant att se skillnaden i deras koncentrations-förmåga när det gällde att lyssna till något de själva eller klasskamraterna skrivit, jämfört med när de lyssnade till Grettis saga. En slutsats av detta borde vara att, som lärare, oftare använda sig av elevers egna alster i undervisningen. 5.5.3 Könsskillnader Jag hade egentligen inte för avsikt att observera skillnader och likheter i flickors respektive pojkars engagemang i detta arbete. Redan under de första lektionerna såg jag dock skillnader som jag tyckte var intressanta att följa upp. Många inslag i Grettis saga är ganska våldsamma och grymma, exempelvis i början av berättelsen då Grettir dödar och torterar både djur och människor för att komma undan arbete. Pojkarna reagerade oftast på dessa inslag med rysande förtjusning och tittade uppspelt på varandra. Flickorna däremot grimaserade illa och ett par verkade inte ens vilja fortsätta lyssna. Ju längre berättelsen fortlöpte desto mindre blev dock skillnaderna i dessa reaktioner. Flickorna började istället reagera mer likt pojkarna. Vad detta beror på kan man spekulera i. En anledning tror jag kan vara att flickorna insåg att både historien och Kristin överdrev. De valde att inte tolka orden bokstavligt och målade upp en snällare bild inom sig. En annan anledning kan vara att våldet allteftersom i historien kom att riktas mot mer ondskefulla varelser. I början gav sig Grettir på gäss, en häst, sin far och en reskamrat. Senare i berättelsen kämpade han istället mot ondskefulla fiender, vålnader och bärsärkar. Kanske är det så att även flickorna accepterade våldet då det hade ett gott syfte? Jag återkommer till diskussionen om fantasivåld i sista kapitlet. 5.5.4 Sammanfattning Att följa Kristins arbete har varit mycket intressant, inte minst därför att det är så annorlunda mot många andra lärares sätt att arbeta med de isländska sagorna. Jag har dessutom upplevt att de allra flesta eleverna tycker om henne och hennes arbetsmetoder. Framför allt har hon en förmåga att fånga de pojkar som annars är ointresserade och på olika sätt hindrar både sitt eget och andras lärande. 6 Om kulturell identitet och social kompetens I min problemformulering tar jag upp tre övergripande frågor. Två av dessa rör lärares syften i arbetet med de isländska sagorna i undervisningen och de metoder som används. Då jag analyserade resultatet av denna undersökning fann jag ett antal olika arbetsmetoder samt fyra olika kategorier av syften. Jag har valt att ytterligare fördjupa mig i två av kategorierna, Kulturell identitet och socialkompetens. Dessa valde jag eftersom de berör problemformuleringens tredje frågeställning, om implikationer för den svenska skolan. 6.1 Vad innebär kulturell identitet? 6.1.1 Kultur Man kan tänka sig flera olika definitioner på begreppet kultur. Det man kanske först associerar till är de så kallade sköna konsterna, såsom dans, musik, konst, litteratur med flera. De definitioner som jag kommer använda mig av här är dock betydligt mer omfattande än så. I uppslagsverket Nationalencyklopedin, under uppslagsordet kulturteori, beskrivs kultur som de gemensamma referensramar och förväntningar vilka gör att en grupp människor förstår varandra och sin omvärld (band 11, s 520). Socialantropologen Herlitz (1999) för ett liknande resonemang då han skriver att kultur är en typ av gemensam livsform och världsbild.