Slam i Småland. Examensarbete. - kan det användas mer cirkulärt?

Examensarbete Slam i Småland - kan det användas mer cirkulärt? Författare: Lotta Petersson Handledare: Jennie Amneklev Anna Augustsson Louise Sörme (SCB) Examinator: Bo Bergbäck Termin: VT15 Ämne: Miljövetenskap Nivå: G2E Kurskod: 2MX01E

Sammanfattning Hanteringen av avloppsslam är en omdebatterad fråga som väcker många känslor hos folk på grund av dess innehåll av tungmetaller, läkemedelsrester och organiska föreningar orsakade av varukonsumtion. Vi står idag inför ett hot om uttömda lager av fosfatmalm inom 30-300 år vilket gör det nödvändigt att återanvända fosforn. Syftet med detta examensarbete var att ge ett underlag för hur slammet kan användas mer cirkulärt i framtiden. Detta genom att kartlägga de slammängder som uppkommer vid kommunala och privata avloppsreningsverk i Småland, kvalitén hos slammet samt hur detta slam hanteras (åkermark, deponi, täckning eller förbränning). Med Småland avses de 33 kommuner som ingår i Kalmar-, Jönköpings- och Kronobergs län. Sverige producerar årligen 207 000 ton torrsubstans (TS) avloppsslam vid de olika reningsverken, varav Småland producerar 8%. Kvalitén på slammet i området är god jämfört med de nuvarande gränsvärdena för sju tungmetaller. Förbättringen av kvalitén på slammet har mellan år 2005 och 2014 varit störst vid de REVAQ-certifierade reningsverken, främst av kadmiumhalten. I Småland sprids 45% av avloppsslammet på åkermark, 35% används för sluttäckning av deponier och 16% används som anläggningsjord. Framtida beslut kan minska möjligheterna för spridning i skogs- och åkermark. Forskningen som idag sker på fosforutvinning ur aska eller slam kommer vara av betydande vikt i framtiden. Abstract The handling of Sewage sludge is a controversial issue because of its content of heavy metals, pharmaceutical residues and organic compounds. Depleted stocks of phosphateore within 30-300 years, makes it necessary to re-use phosphorous. The purpose of this study was to assess how the sludge can be used better in the future by identify the amounts arising from municipal wastewater treatmentplants in Småland, the quality of the sludge and how it is used. Sweden annually produces 207000 tonnes of dry matter at the municipal wastewater treatmentplants, of which Småland produces 8%. The quality of the sludge in the area is good compared with the limits for seven metals. The improvement of the sludges quality between 2005 and 2014 was greatest at the REVAQ-certified treatment plants, mainly in cadmiumcontent. In Småland 45% of the sewage sludge was spread on arable land, 35% was used for final covering of landfills and 16% used as plant soil or constructional masses. Future decisions can reduce the amount of sludge suitable for spreading in forests and on arable land. The research currently taking place on the phosphorus extraction from ash or sludge will be of significant importance in the future. Tack Jag vill tacka mina handledare Jennie Amneklev, Anna Augustsson och Louise Sörme som har gett ett otroligt bra stöd under hela arbetets gång samt bidragit till intressanta diskussioner. Jag vill även tacka de personer på Länsstyrelserna och kommunerna i Kalmar, Jönköping och Kronobergs län som har hjälpt mig att ta fram en stor del av underlaget för denna studie. Slutligen vill jag även tacka de personer som jag har varit i kontakt med i ett urval av kommunerna i Småland som har tagit sig tiden att svara på frågor och bidragit till ökad förståelse för hanteringen av avloppsslam i regionen. i

Innehåll 1 Inledning 1 1.1 Syfte 2 1.2 Frågeställning 2 1.3 Avgränsningar 2 1.2.1 Geografisk avgränsning 2 1.2.1 Avgränsning efter storlek 3 1.2.1 Avgränsning efter årtal 3 1.2.1 Avgränsning efter metaller 3 2 Bakgrund 4 2.1 Reningsverket 4 2.2 Lagstiftning 4 2.3 REVAQ 6 2.4 Slamhantering i Sverige 6 2.4.1 Spridning på åkermark 7 2.4.2 Spridning i skogsmark 8 2.4.3 Anläggningsjord 9 2.4.4 Sluttäckningsmaterial på nedlagda deponier 9 2.4.5 Förbrännning utan fosforutvinning 9 2.4.6 Förbränning med fosforutvinning 9 2.5 Metaller 9 2.5.1 Kadmium (Cd) 9 2.5.2 Koppar (Cu) 9 2.5.3 Zink (Zn) 9 2.5.4 Silver (Ag) 10 3 Material och metoder 10 3.1 Slamproduktion i Småland 10 3.2 Kvalité på slam i Småland 10 3.3 REVAQ-certifierades slamkvalitét jämfört med ocertifierade 10 3.4 Slamhantering i Småland 11 3.5 Möjligheter till cirkulär hantering i framtiden 11 4 Resultat och diskussion 11 4.1 Slamproduktion i Småland 12 4.2 Kvalité på slam i Småland 13 4.3 REVAQ-certifierades slamkvalitét jämfört med ocertifierade 14 4.4 Slamhantering i Småland 20 4.4.1 Kalmar län 21 4.4.2 Jönköpings län 21 4.4.3 Kronobergs län 22 4.4.4 Sverige och Europa 22 4.5 Möjligheter till cirkulär hantering i framtiden 22 5. Slutsatser 25 Referenser 26 ii

Bilagor I Bilaga A Medelhalter mg/kg TS certifierade och ocertifierade reningsverk I Bilaga B Medelhalter Cd mg/kg TS utvalda reningsverk l II Bilaga C Medelhalter Cu mg/kg TS utvalda reningsverk III Bilaga D Medelhalter Zn mg/kg TS utvalda reningsverk IV Bilaga E Medelhalter Ag mg/kg TS utvalda reningsver V Bilaga F Markanvändningen i Småland VI Bilaga G Slamanvändningen i Småland och Sverige VII Bilaga H Slammängder som klarar de föreslagna gränsvärdena för spridning på åkermark vid skärpning av kraven VIII Bilaga I Intervjufrågor till VA-chefer eller liknande i utvalda kommuner X Bilaga J Miljörapporter med bilagor och emissionsdeklarationer som har använts för att sammanställa data för år 2012 i Smålands kommuner XI Bilaga K Miljörapporter med bilagor och emissionsdeklarationer som har använts för jämförelsen mellan REVAQ-certifierade reningsverk och ocertifierade år 2005-2014 XV iii

1. Inledning Avloppsslam är något som alltid kommer att finnas så länge som vi renar vårt avloppsvatten. Alla kommuner är skyldiga att ordna avloppsrening för större bebyggelser för att skydda miljön och människors hälsa (SFS 2006:412, 6). I flera av de olika reningsstegen vid avloppsreningsverken bildas ett överskottsslam som är innehållsrikt på kväve (N) och fosfor (P). Detta överskottsslam tas om hand och används på olika sätt, exempelvis som anläggningsjord, tätningsskikt på nedlagda deponier, i förbränning eller genom spridning på åker- och skogsmark. Vi står idag inför ett hot om uttömda lager av fosfatmalm inom 30-300 år vilket gör det nödvändigt att hushålla och återanvända fosforn (Cordell och White, 2011). Sveriges riksdag beslutade år 2010 om ny struktur på de 16 nationella miljömålen, samt införande av generationsmålet (Naturvårdsverket, 2012). Generationsmålet innebär att inom en generation, till år 2020, skapa ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta. En inriktning för generationsmålet är att kretsloppen är resurseffektiva och så långt som möjligt fria från farliga ämnen, där kommer fosforåterföring från avloppsslammet in i bilden. Naturvårdsverket (2013b) föreslår som ett etappmål för de svenska miljömålen att senast år 2018 ska minst 40 procent av fosforn från avlopp återföras till åkermark utan att detta medför en exponering för föroreningar som riskerar att vara skadlig för människor eller miljö. Skadliga ämnen som metaller och organiska föreningar orsakade av varukonsumtion är dock vanliga i slammet vilket gör att allt slam inte alltid är lämpligt att återföra till åkermark. Ett sätt att minska de skadliga ämnen som finns i slammet är genom REVAQ-certifiering av slammet. REVAQ är ett samarbete mellan Svenskt Vatten, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Lantmännen och Svensk Dagligvaruhandel som sker i samråd med Naturvårdsverket. Det är ett certifieringssystem som arbetar med uppströmsarbete för att minska flödet av farliga ämnen till reningsverken samt skapa en hållbar återföring av växtnäring (Svenskt Vatten, 2015). Även nya tekniker för avskiljning av fosfor från slam kan vara nödvändiga att införa för att kunna återföra så mycket som möjligt av fosforn till kretsloppet. Ett cirkulärt kretslopp av fosfor är nödvändigt för att trygga livsmedelsproduktionen då reserverna av fosfatmalm sinar. Under år 2012 genererades ca 207 000 ton TS slam i de svenska reningsverken. Detta slam innehöll under samma år ett medelvärde på 43 g N/kg TS och 26 g P/kg TS (SCB, 2012). Detta kan jämföras med flytgödel från nötkreatur som innehåller 40 g N/kg TS och 9 g P/kg TS (Andersson, 2000). Mineralgödsel finns i flera olika varianter där kombinationen av näringsämnen varierar. Ett vanligt mineralgödsel är NPK 21-3-10 som innehåller 210 g N/kg, 30 g P/kg och 100 g kalium (K)/kg (Jordbruksverket, 2013). Examensarbetet ingår som en del i projektet Samhällets restprodukter framtidens resurser som har finansiering från Kampradsstiftelsen. Här är målet att göra resursflödena i Småland mer cirkulära, med syftet att i högre grad materialåtervinna och återanvända än att deponera och förbränna. Projektet är ett samarbete mellan Linnéuniversitetet, Statistiska Centralbyrån och Sustainable Sweden SouthEast. 1

1.1 Syfte Syftet med detta examensarbete var att ge ett underlag för hur slammet kan användas mer cirkulärt i framtiden. Detta genom att kartlägga de slammängder som uppkommer vid kommunala och privata avloppsreningsverk i Småland, kvalitén hos slammet samt hur detta slam hanteras (åkermark, deponi, täckning eller förbränning). Som ett mått på bra kvalité på avloppsslammet används de gränsvärden som hittas i svensk lagstiftning (SFS 1998:944, Förordningen om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter, 20) som begränsar vilket avloppsslam som får överlåtas eller säljas till någon annan i syfte att sprida det på jordbruksmark. En jämförelse har även gjorts mot Naturvårdsverkets nya förslag till förordning som ska reglera avloppsslammet. En jämförelse har även gjorts mellan reningsverk som är REVAQ-certifierade och de som ännu inte certifierat sig, för att se om certifieringen påverkar kvalitén på slammet. 1.2 Frågeställningar Hur mycket avloppsslam uppkommer vid reningsverk i Småland? Vilken kvalité har slammet jämfört med lagstiftning gällande maximalt tillåtna halter av kadmium (Cd), koppar (Cu), zink (Zn) och silver (Ag) vid spridning på åkermark? Hur ser kvalitén på slammet ut i REVAQ-certifierade reningsverk jämfört med reningsverk som inte är certifierade mellan år 2005 och 2014? Vilken hantering har länen i Småland av slammet? Hur kan avloppsslam användas mer cirkulärt? 1.3 Avgränsningar 1.3.1 Geografisk avgränsning Med Småland avses de 33 kommuner som ingår i Kalmar-, Jönköpings- och Kronobergs län (Tabell 1). Tabell 1 Kommuner i Kalmar, Jönköping och Kronobergs län inkluderade i denna studie. Kalmar län Jönköpings län Kronobergs län Borgholm Aneby Alvesta Emmaboda Eksjö Lessebo Hultsfred Gislaved Ljungby Högsby Gnosjö Markaryd Kalmar Habo Tingsryd Mönsterås Jönköping Uppvidinge Mörbylånga Mullsjö Växjö Nybro Nässjö Älmhult Oskarshamn Sävsjö Torsås Tranås Vimmerby Vaggeryd Vetlanda Värnamo 2

1.3.2 Avgränsning efter storlek Enbart reningsverk som är dimensionerade för >2000 personekvivalenter (pe), vilket innebär att de är tillståndspliktiga enligt miljöprövningsförordningen (SFS 2013:251) valdes för denna studie. Verksamheter med tillståndsplikt B har Länsstyrelsen som tillsynsmyndighet och de måste ha tillstånd för att bedriva sin verksamhet samt skyldighet att söka tillstånd för större ändringar i verksamheten. Reningsverk med 200-2000 pe har endast anmälningsplikt C, vilket innebär att det är kommunens miljö- och hälsoförvaltning som har tillsynen för verksamheten. Verksamheter med anmälningsplikt C måste anmälas till kommunen innan de påbörjas samt ändringar i verksamheten måste anmälas sex veckor innan de påbörjas. Mindre avloppsanläggningar kräver enbart tillstånd av den kommunala nämnden innan de anläggs (SFS 1998:899). En pe motsvarar avloppsvattnets innehåll av organiska syreförbrukande ämnen (BOD 7 ) orsakade av en person under ett dygn, vilket i Sverige är 70 gram BOD 7 per dygn (SNFS 1994:2). Avgränsningen valdes eftersom slammet från många mindre reningverk och enskilda avlopp oftast hämtas och transporteras till de större reningsverken i kommunerna och därigenom inkluderas i deras miljörapporter. 1.3.3 Avgränsning efter årtal Kartläggning av slammängder, slamkvalité och slamhantering avgränsades till år 2012. Detta för att ge underlag till projektet Samhällets restprodukter framtidens resurser och dess kunskapsbank gällande både avloppsslam och avfall. För jämförelse mellan REVAQ-certifierade avloppsreningsverk och icke certifierade reningsverk gällande skillnader i slamkvalité har data använts för år 2005 till 2014 för att ge en längre tidsserie med reningsverkens halter innan och efter tidpunkten för certifiering. 1.3.4 Avgränsning efter metaller Gränsvärdena av Bly (Pb), Krom (Cr), Kvicksilver (Hg), Nickel (Ni), Kadmium (Cd), Koppar (Cu) och Zink (Zn) i 20 (SFS 1998:944) begränsar spridningen av avloppsslam på åkermark. För att karaktärisera slamkvalitét, samt för att jämföra kvalitén mellan REVAQ-certifierade reningsverk och ocertifierade reningsverk i detta arbete, valdes halterna av Cd, Cu, Zn samt silver (Ag) i slam ut som de variabler som kvalitén bedömdes utifrån. Dessa metaller valdes ut för att de har högst ackumuleringstakt i marken om avloppsslam kontinuerligt sprids på åkermark. Med ackumuleringstakt menas den årliga procentuella ökning av metallinnehållet i mark som uppstår när slam tillförs utan hänsynstagande till bortförsel eller annan tillförsel (REVAQ, 2015). REVAQ har som mål att ackumuleringstakten av ej essentiella spårelement inte bör överstiga 0,2 % per år efter år 2025, vilket innebär att halterna i åkermarken inte fördubblas snabbare än i en takt på 500 år. För Cd är målet att ingen ackumulering får ske från och med år 2025. För att kunna beräkna ackumuleringstakten används resultaten från egna markkarteringar eller de markkarteringar som nämns av Eriksson (2001). Det är också just Cd, Cu och Zn som oftast är begränsande för att slammet ska få spridas på åkermark (Eriksson, 2001). Silver har ofta en ackumuleringstakt på mer än 0,2% per år i marken och är ingen essensiell metall, därför anses Ag också som prioriterat spårelement (REVAQ, 2015). För Ag sker endast regelbunden provtagning vid de REVAQ-certifierade reningsverken samt Ljungby ARV, men i förslaget till en ny förodning kommer även övriga reningsverk tvingas provta Ag (Naturvårdsverket, 2013b). 3

Avloppsvatten 2. Bakgrund 2.1 Reningsverk Reningsverkens främsta uppgift är att rena avloppsvatten. Från att tidigare ha släppt ut avloppsvatten direkt i sjöar och vattendrag börjades det efter en salmonellaepedemi på 1950-talet byggas fler och fler reningsverk (Persson, 2005). De allra flesta reningsverk använder sig av en reningsmetod som utgörs av tre steg som följer på varandra för att rena vattnet i så hög grad som möjligt (Figur 1). Första steget inkluderar en mekanisk rening som avskiljer större partiklar. Därefter följer biologisk rening som med hjälp av mikroorganismer bryter ned det organiska materialet i avloppsvattnet. I det slutliga steget, det kemiska, används olika fällningskemikalier för att binda fosfaterna till större flockar som sedan kan avskiljas med sedimentering. Mekanisk rening Biologisk rening Kemisk rening Rensgaller Sandfång Försedimentering Omrörning/luftning Sedimentering Flockning Sedimentering Grovrens Sand Slam Slam Returslam Fällningsmedel Slam Figur 1 Beskrivning av avloppsreningssteg (Avbildning från Persson, 2005). Renat vatten Totalt är 90 procent av Sveriges befolkning anslutna till ca 2100 kommunala reningsverk (Naturvårdsverket, 2013a). De kommunala reningsverken varierar i storlek beroende på samhällens befolkningsmängd. År 2012 fanns det 411 reningsverk i Sverige som var dimensionerade för mer än 2000 pe. I Småland fanns det under samma period 59 reningsverk för mer än 2000 pe (SCB, 2012). De som bor i glesbefolkade områden har oftast enskilda avlopp eller gemensamma lösningar för byn som tar om hand om deras avloppsvatten. Även om själva avloppsanläggningarna är enskilda så är det ändå kommunernas uppgift att ställa krav så att reningen av avloppsvattnet är tillräcklig med hänsyn till miljön och människors hälsa. De enskilda avloppen har oftast någon form av slamavskiljare med efterföljande infiltration av avloppsvattnet, alternativt en sluten tank eller torrtoalett (Avloppsguiden, 2011). Slammet som fastnar i slamavskiljarna eller avloppsvattnet i den slutna tanken hämtas oftast av transportbolag vilka kör slammet till de kommunala reningsverken där slammet rötas eller behandlas tillsammans med det kommunala avloppsslammet. Förutom kommunala och enskilda avlopp har ibland större industrier någon form av avloppsrening som antingen renar avloppsvattnet helt eller delvis. Det kan t.ex. vara slam-, olje- eller fettavskiljare, metoder med jonbyte inom metallindustrin eller olika filter- och membrantekniker. 2.2 Lagstiftning Enligt lagen om allmänna vattentjänster (SFS 2006:412, 6) måste kommunerna ordna avloppsrening för befintliga eller blivande bebyggelser som är av större sammanhang så länge som behovet finns med hänsyn till människors hälsa eller miljön. Enligt förordningen om deponering av avfall (SFS 2001:512, 10) får organiskt material inte deponeras. Då avloppsslammet som bildas i reningsverken mestadels består av 4

organiskt material måste det därför tas om hand på annat sätt. När avloppsslammet ska användas som gödningsmedel i jordbruket finns en svensk lagstiftning som bygger på EU-direktivet 86/278/EEG om skydd för miljön, särskilt marken, när avloppsslam används i jordbruket. Den svenska förordningen SNFS 1994:2 om skydd för miljön, särskilt marken, när avloppsslam används i jordbruket reglerar användningen av avloppsslam i jordbruket. I förordningen finns krav på maximal näringstillförsel, vilken sorts odlingsmark och gröda avloppsslammet får spridas på, behandling av slammet, vilken metallhalt som får finnas i marken slammet ska spridas på, provtagningar och analyser samt innehållsdeklaration och registerföring. I förordningen om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter (1998:944, 20) listas de gränsvärden som slammets innehåll av metaller inte får överskrida för att få överlåtas (Tabell 2). Förutom de metaller som ingår i denna studie regleras även halterna av bly, krom, kvicksilver och nickel genom gränsvärden. Tabell 2 Gränsvärden för Cd, Cu, Zn vid spridning av avloppsslam på åkermark i Sverige och EU (SFS 1998:944, SNFS 1994:2, 86/278/EEG) Gränsvärden för metallhalt i åkermark (mg/kg TS) Cd Cu Zn Sverige 0,4 40 100 EU 1-3 50-140 150-300 Gränsvärden för tillförsel till åkermark (g/ha och år) Sverige 0,75 300 600 EU 150 12000 30000 Gränsvärden för metallhalt i slam (mg/kg TS) Sverige 2 600 800 EU 20-40 1000-1750 2500-4000 Varje medlemsstat inom EU får sätta strängare gränsvärden än vad EU-direktivet anger. De svenska gränsvärdena är några av de strängaste i Europa och endast Danmark, Nederländerna, Tyskland och Slovenien är strängare för några eller alla metaller (Gendebien, et al., 2008). Förutom EU-direktivet och de svenska förordningarna som reglerar användningen av avloppsslam i jordbruket har REVAQ egna krav på 60 spårelement utöver de sju lagstadgade metallerna för de reningsverk som är certifierade (en närmare beskrivning av cerifieringssystemet REVAQ ges nedan). Naturvårdsverket (2013b) föreslår en ny förordning om produktion, saluhållande, överlåtelse och användning av avloppsfraktioner, biogödsel och kompost där kraven för avloppsslammet skärps i tre steg, år 2015, 2023 och 2030 (Tabell 3). I förslaget för den nya förordningen inkluderas Ag till att vara en av de lagstadgade metallerna som ska provtas samt fem organiska ämnen. Dessutom ställs även högre krav på hygienisering. Regelrådet (2014) gjorde i februari 2014 ett yttrande om Miljödepartementets remiss av Naturvårdsverkets redovisning av regeringsuppdrag om återföring av fosfor där förslaget till ny förordning ingår. Regelrådet avstyrker förslaget då de anser att det saknas underlag för att bedöma de administrativa kostnaderna för förslagen i rapporten, det leder till att konsekvensutredningen är bristfällig. Det är ännu oklart om förslaget till ny förordning kommer att fastställas och i så fall när. 5

Tabell 3 Förslag till nya gränsvärden (Naturvårdsverket, 2013b). Innehåll i slam(mg/kg TS) Tillförsel till åkermark (g/ha och år) Cd Cu Zn Ag Cd Cu Zn Ag År 2015 1 600 800 5 0,55 300 600 3,5 År 2023 0,9 550 750 4 0,45 300 550 3 År 2030 0,8 475 700 3 0,35 250 550 2,5 2.3 REVAQ, Renare vatten - bättre kretslopp Flera aktörer ställer krav på att slammet som sprids på åkermark ska vara certifierat enligt REVAQ. REVAQ är ett samarbete mellan Svenskt Vatten, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Lantmännen och Svensk Dagligvaruhandel som sker i samråd med Naturvårdsverket. Målet är att genom uppströmsarbete minska flödet av farliga ämnen till reningsverken samt skapa en hållbar återföring av växtnäring (Svenskt Vatten, 2015). Certifieringssystemet ställer krav på ett strukturerat arbetssätt, systematiskt uppströmsarbete, spårbarhet samt slamkvalité enligt specifierade krav (REVAQ, 2015). REVAQ ställer högre krav på avloppsslammet än gällande lagar för tillförsel av metaller till åkermark förutom för Zn, Cu, Cr och Ni som är essentiella spårelement. Gränsvärdena för REVAQ-certifierat slam blir hårdare för varje år fram till år 2025 (REVAQ, 2015) (Tabell 4). Tabell 4 REVAQ s krav på tillförsel av Ag och Cd till åkermark (g/ha och år) år 2013-2025 (REVAQ, 2015) 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019 2020 2021 2022 2023 2024 2025 Ag 4,9 4,5 4,2 3,8 3,5 3,1 2,7 2,4 2,0 1,6 1,3 0,92 0,56 Cd 0,70 0,67 0,64 0,61 0,59 0,56 0,53 0,51 0,48 0,45 0,42 0,40 0,37 Innan ett reningsverk blir certifierat måste de provta 60 spårelement i tre på varandra följande månadssamlingsprov för att se vilka spårelement som har en ackumuleringstakt högre än 0,2% per år, vilka därmed blir prioriterade spårelement. Dessa prioriterade spårelement ska provtas med samma frekvens som de lagstadgade metallerna. För övriga av de 60 spårelementen ska de provtas i ett årssamlingsprov. Kadmium räknas alltid som ett prioriterat spårelement (REVAQ, 2015). REVAQ har i sina regler förutom gränsvärdena för respektive spårelement även krav på hur stor mängd Cd som maximalt får tillföras åkermarken per kilo P, vilket anges i en Cd/P kvot (mg Cd/kg P) (REVAQ, 2013). REVAQ har ett långsiktigt mål att minska Cd/P-kvoten för allt certifierat slam fram till år 2025, Cd/P-kvoten får då maximalt vara 17 mg Cd/kg P. 2013 var 39 av landets största reningsverk certifierade enligt REVAQ varav 4 stycken finns i Småland: Kalmar Avloppsreningsverk (ARV), Växjö ARV samt Simsholmen ARV och Huskvarna ARV i Jönköpings kommun. Av det slam som spreds på åkermark i Sverige 2013 var nästan hälften från certifierade reningsverk (REVAQ, 2013). 2.4 Slamhantering i Sverige Naturvårdsverket (2013b) föreslår som ett etappmål för de svenska miljömålen att senast år 2018 återföra minst 40% av fosforn från avlopp till åkermark utan att detta medför en exponering för föroreningar som riskerar att vara skadlig för människor eller 6

miljö. Samtidigt föreslås också skärpta krav på slammet både när det gäller innehåll av åtta metaller (Tabell 3) och fem organiska föreningar samt hygieniseringen av slammet. Dessa skärpningar av reglerna kommer troligtvis att göra att en mindre andel av slammet kommer att kunna spridas på åkermark och i skogsmark. Naturvårdsverket förutspår att en större andel av slammet inte kommer klara kraven och därför kommer att förbrännas istället. I Sverige finns inga nationella riktlinjer för användningen av slammet förutom de krav som finns för att kunna sprida det på åkermark och i skogsmark. Varje kommun får själva välja det hanteringsalternativ som är lämpligast för dem. 2.4.1 Spridning på åkermark Genom att sprida avloppsslam på åkermark återförs de näringsämnen som finns i slammet till åkermark med syftet att tillgodose växternas näringsbehov. Enligt föreskriften om miljöhänsyn i jordbruket vad avser växtnäring (SJVFS 2004:62, 8) får stallgödsel eller andra organiska gödselmedel under en femårsperiod inte tillföras i större mängd än vad som motsvarar 22 kg totalfosfor per hektar spridningsareal och år, räknat som ett genomsnitt för företagets hela spridningsareal. Jordbruksverket reglerar i förordningen även vilka tidpunkter gödslingen bör ske och om efterföljande bearbetning krävs för tidpunkten och grödan. De kräver även att markkarteringar sker regelbundet för att säkerställa fosforbalansen i marken och därigenom undvika övergödning. Om medelvärdet 26 g P/kg TS för de svenska reningsverkens avloppsslam under 2012 jämförs med maxgivan 22 kg P/ha innebär det att ca 0,8 ton TS avloppsslam per hektar tillåts att spridas. För att markens innehåll av metaller inte ska bli högre än vad som anses lämpligt för jordbruksmark, krävs det att jordbrukaren även inkluderar metallerna i marken vid markkarteringen innan spridning av avloppsslam (SNFS 1994:2). Kadmium finns oftare än andra metaller i lättlöslig form i svenska jordar, vilket gör att den lättast tas upp av växter och förs vidare till livsmedel. Då Cd är en giftig tungmetall som bör fasas ut har REVAQ ställt krav på hur stor mängd Cd som maximalt får tillföras åkermarken per kilo P, vilket anges i en Cd/P kvot (mg Cd/kg P) (Avfall Sverige, 2012). År 2011 var den maximala Cd/P-kvoten för REVAQ-certifierat slam 34 mg Cd/kg P, år 2025 vill REVAQ att den maximala Cd/P-kvoten minskat till 17 mg Cd/kg P. Kadmiuminnehållet i handelsgödsel begränsas till 100 mg Cd/ kg P (SFS 1998:944). Innan slammet får spridas på åkermark måste slammet vara hygieniserat för att inte orsaka smittspridning. Olika alternativ som kan användas som hygienisering är pastörisering (upphettning till 70 ), termofil rötning (biogas utvinning vid 50-60 ) under minst två timmar, kalkning och långtidslagring i minst sex månader (REVAQ, 2015). REVAQ ställer i sina regler även krav på att allt slam som är certifierat ska provtas för salmonella innan det får spridas på åkermark. Avloppsslam får inte spridas på sådan mark som ska användas som betesmark, för vallfodergrödor med skörd inom tio månader räknat från slamspridningstillfället eller mark med odlingar av bär, potatis, rotfrukter, grönsaker eller frukt med skörd inom tio månader (SNFS 1994:2). Spridning av slam på åkermark är ett väldebatterat ämne och många anser att våra jordbruksmarker bör skyddas från metaller, läkemedelsrester och övriga miljögifter. Naturskyddsföreningen (2012) föreslår att det bör införas ett totalstopp för spridning av avloppsslam på åkermark då de anser att riskerna med spridningen är allt för stora i förhållande till nyttan av fosforåterföringen. De menar att slammets innehåll av fosfor inte är tillgängligt för växterna och att gödslingseffekten 7

från slammet endast motsvarar 20-60 procent av konstgödselns effekt. Naturskyddsföreningen hävdar även att de kemikalier och metaller som går att spåra i avloppsslammet till stor del härstammar från andra källor än från vår livsmedelskonsumtion och att man därför inte bör tillföra dem till livsmedelskedjan. Även Krav (2015) som certifierar ekologiska jordbruksprodukter förbjuder i sina regler användning av avloppsslam som gödningsmedel. Både Svenskt Vatten och LRF rekommenderar sina kunder att enbart återföra REVAQ-certifierat slam till åkermark. Hushållningssällskapet (Andersson, 2009) har tillsammans med kommunerna i sydvästra Skåne bedrivit fältförsök med avloppsslam på åkermark mellan 1982 och 2008. De konstaterar i sina slutsatser att - Kvalitén på avloppsslammet har haft en avsevärd förbättring sedan starten - Positiva effekter har observerats på mikrobiologin i marken - Markens mullhalt och därmed bördighet har förbättrats - Fosfor- och kvävehalten i översta markskiktet har ökat - Halterna av tungmetaller i marken har inte ökat förutom för Cu och Hg - Alla grödor har gett skördeökningar - Inget ökat upptag av tungmetaller i växterna har kunnat påvisas Även The Norwegian Scientific Committee for Food Safety (VKM) har undersökt riskerna med att sprida avloppsslam på jordbruksmark (Sundstøl Eriksen, et al., 2009). De konstaterar likt Hushållningssällskapet att riskerna med att sprida avloppsslam på jordbruksmark är låga förutsatt att man arbetar för att minska halterna av tungmetaller i syfte att sänka ackumuleringstakten. Många länder inom EU-27 återanvänder avloppsslammet inom jordbruket i betydligt högre grad än Sverige. Cypern, Spanien och Storbritannien är de som har högst spridning på jordbruksmark med 87%, 82% och 79% av allt avloppsslam. För Sverige var användningen av avloppsslam på åkermark 24% under samma period (Eurostat, 2015). 2.4.2 Spridning i skogmark Liksom spridning på åkermark är skogsgödsling med avloppsslam ett sätt att tillföra näringsämnen för att öka produktionen. Det finns inget regelverk som reglerar spridning av avloppsslam i skog. Dock rekommenderar Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) och Sveaskog att endast torkat, hygieniserat och pelletterat/granulerat slam skall tillåtas för användning på skogsmark (Svenskt Vatten, 2013). Mellan 2006 och 2008 tilläts Sveaskog att bedriva spridningsförsök på ett område av 100 ha för att undersöka avloppsslammets påverkan på skogsmiljön. Sveaskog ansökte 2013 om att få fortsätta försöken på ett 44 ha stort skogsområde men denna gång avslog Skogsstyrelsen ansökan. Sveaskog överklagade beslutet till Mark- och miljödomstolen i Umeå som i november 2014 upphävde Skogsstyrelsen förbud. Skogsstyrelsen överklagade i sin tur till Mark- och miljööverdomstolen som inte beviljade prövningstillstånd i frågan. Skoggsstyrelsen anser att miljöeffekterna av tidigare utförda försök borde utvärderas ytterligare innan fler försök genomförs då dagens kunskap pekar på att det finns avsevärda miljörisker från tungmetaller, läkemedelsrester och organiska miljögifter vid användning av denna gödslingsform. Sveaskog anser att riskerna med att sprida avloppsslam inte överstiger de föroreningar som följer med när man gödslar med aska. Sveaskog vill fortsätta försöken för att kunna utvärdera riskerna bättre. Domstolen gick på Sveaskogs linje då de ansåg att då båda parter anser att det råder kunskapsbrist inom området gällande spridning av avloppsslam i skogsmark och att man inte kan öka 8

kunskaperna utan fler försök (Umeå Tingsrätt, 2014). Skogsstyrelsen forsätter att vara restriktiv i frågan och anser att frågan bör prövas från fall till fall. 2.4.3 Anläggningsjord Slam kan användas som anläggningsjord, antingen i byggprojekt, vid anläggning av gator och vägar, genom inarbetning i mark på golfbanor eller andra grönytor eller med blandning av kompost och andra material som certifierad anläggningsjord och andra jordprodukter. Det finns inga regelverk som reglerar anläggningsjorden förutom särskilda krav som gäller när anläggningsjorden ska bli certifierad (Svenskt Vatten, 2013). 2.4.4 Sluttätningsmaterial på nedlagda deponier Då många gamla nedlagda deponier är i behov av att sluttätas krävs det stora mängder täckmassor av naturmaterial. Avloppsslam används i stor utsträckning som sluttätningsmaterial, slammet underlättar vegetationen att etablera sig på tätskiktet. Kraven som ställs på avloppsslammet är att det ska vara väl avvattnat och väl stabiliserat, i vissa fall även hygieniserat. Den här metoden utnyttjar inte den fosfor som finns i slammet (Svenskt Vatten, 2013). 2.4.5 Förbränning utan fosforutvinning Väl avvattnat slam kan även samförbrännas med annat avfall om förbränningsanläggningen har tillstånd att även förbränna avloppsslam. Näringsämnen som finns i slammet utnyttjas då dock inte utan endast energin, vilken omvandlas till värme i förbränningsanläggningen. Askan som bildas deponeras då den ofta innehåller stora mängder tungmetaller och föroreningar (Svenskt Vatten, 2013). 2.4.6 Förbränning med fosforutvinning För att kunna utvinna fosfor vid förbränning av avloppsslam kan slammet antingen förbrännas tillsammans med biobränslen eller separat. Om det förbränns tillsammans med andra biobränslen är det något svårare att utvinna lika stor del fosfor. För att utvinna fosfor ur askan efter förbränningen kan flera olika metoder användas som kemisk fällning, kristallisation, lakning med en syra eller bas, adsorption, mekanisk separering, omvänd osmos eller termisk avdunstning. Dessa tekniker för att utvinna fosfor är utvecklade olika långt och flera är fortfarande på forskningsstadiet. En del av teknikerna är också väldigt dyra jämfört priset för den fosfor som urskiljs, vilket innebär att de inte är kostnadseffektiva (IVL, 2014). 2.5 Metaller 2.5.1 Kadmium (Cd) Kadmium är en av de giftigaste tungmetallerna. Metallen sprids till åkermark genom luftföroreningar, handelsgödsel och avloppsslam och dess mängd i avloppsslam kan härledas från konstnärsfärg, livsmedel och tvättvatten från biltvättar som följer med dagvattnet (Sörme och Lagerkvist, 2001). Livsmedel är främsta exponeringsväg för människan då växternas rötter tar upp Cd. Cd ansamlas i njurarna och ger på lång sikt njurskador samt även benskörhet, cancer och hjärt- och kärlsjukdomar (Institutet för miljömedicin, 2015). 2.5.2 Koppar (Cu) Koppar är ett essentiellt spårelement som alla växter och djur behöver. I för höga halter blir Cu toxiskt och ger klorofyllbrist hos växter, beteenderubbningar och störd reproduktion hos fiskar, leverskador och i värsta fall död hos idisslare. Det är sällsynt 9

att människor förgiftas av Cu, men kan ge kräkningar och diarrér (Nationalencyklopedin, 2015). Koppar i avloppsslam kan härledas i största utstäckning från vattenledningar och vattenkranar samt koppartak (Sörme och Lagerkvist, 2001). 2.5.3 Zink (Zn) Även Zn är ett essentiellt spårelement som alla växter och djur behöver. Det är vanligare att växter och djur lider av zinkbrist än att de blir förgiftade av för höga halter. Förekomsten av Zn i avloppsslam kan härledas från livsmedel, vattenledningar och vattenkranar, galvaniserat material på byggnader och biltvättar (Sörme och Lagerkvist, 2001). 2.5.4 Silver (Ag) Silver i jonform är en av de giftigaste tungmetallerna främst för vattenlevande organismer och fisk. Hos människor ackumuleras Ag i olika delar av kroppen. Vid höga halter kan det även ge sjukdomar som färgar huden eller ögonen grå eller blå. Metallen har används sedan länge och nuförtiden används den i störst grad inom industrin men även i hög grad som smycken och bestick och i textilier för att ta bort otrevlig lukt (Amneklev, et al., 2014). 3. Material och metod 3.1 Slamproduktion i Småland För att kunna uppskatta hur mycket avloppsslam som produceras i Småland har miljörapporter begärts ut från alla kommunala reningsverk i Småland vilka är dimensionerade för mer än 2000 pe och därmed är tillståndspliktiga (Bilaga J). Den producerade mängden slam för varje reningsverk har sammanställts från miljörapporterna för varje kommun, län och för hela Småland. 3.2 Kvalité på slam i Småland Kvalitén på slammet i Småland har sammanställts från slamprovtagningar, vilka redovisas i miljörapporternas bilagor eller emissionsdeklarationer (Bilaga J). För att uppskatta kvalitén på avloppsslammet har de gränsvärden för Cd, Cu och Zn som finns i lagstiftningen (SFS 1998:944, 20) använts. Den nya förordningen som har föreslagits av Naturvårdsverket (2013b) som innehåller nya gränsvärden och som väntas skärpas i tre etapper (med början år 2015 och sedan 2023 och 2030) har använts som underlag för jämförelse. 2012 års kvalité på slammet har jämförts med dessa föreslagna gränsvärdena för att se hur stor del av slammet som med 2030 års gränsvärden skulle vara möjlig att sprida på åkermark. 3.3 REVAQ-certifierades slamkvalitét jämfört med ocertifierade Jämförelsen mellan reningsverk som är REVAQ-certifierade och de som ännu inte certifierat sig, gällande kvalitén på slammet är gjord för de fyra reningsverk som är certifierade enligt REVAQ (ett i Kalmar län, två i Jönköpings län och ett i Kronobergs län) och de två ocertifierade reningsverk per län som producerar mest slam (Tabell 5) (Bilaga K). Tabell 5 Reningsverk i jämförelsen mellan REVAQ-certifierade och ocertifierade Kalmar län Jönköpings län Kronobergs län Certifierade Kalmar ARV Simsholmen ARV (Jönköping) Sundets ARV (Växjö) Huskvarna ARV (Jönköping) Ocertifierade Lucerna ARV (Västervik) Nässjö ARV Ljungby ARV Vimmerby ARV Vetlanda ARV Tingsryd ARV 10

Tingsryd kommun kunde tyvärr inte bistå med uppgifter i tid, varvid de slutligen inte ingår i jämförelsen. Data från år 2005 fram till och med år 2014 har använts för jämförelsen. För att kunna se trenderna i förbättring har medelvärdena för certifierade respektive ocertifierade räknats om till gemensamma medelvärden för respektive grupp och år. Därefter har trendlinjer som visar förbättringen i förhållande till varandra utformats med hjälp av Microsoft Excel. Det saknas tidigare studier med jämförelser av kvalitén på certifierat avloppsslam jämfört med ocertifierat, därav har inga tidigare resultat kunnat relateras till resultaten i denna studien. 3.4 Slamhantering i Småland Slamhanteringen har sammanställts från uppgifter i kommunernas miljörapporter. Resultaten kan i slutändan skilja något från verkligheten då kommunerna redovisat sina uppgifter i miljörapporterna på olika sätt. Exempelvis anger en del kommuner i sina emissionsdeklarationer eller bilagor att hela slamproduktionen har gått till åkermark trots att det i textdelen står att en del används som anläggningsjord. När kommunerna inte anger hur stor del som har gått till åkermark eller anläggningsjord trots att de i textdelen uppger båda användningsområdena orsakar det en felkälla och då har uppgiften i emissionsdeklarationen använts, vilken tordes uppge det största användningsområdet. En del kommuner anlitar transportörer för omhändertagande av slammet och därefter uppger heller inte alla hur transportören använder slammet. Jämförelse har gjorts mot nationell statistik från Statistiska Centralbyrån (2012). 3.5 Möjligheter till cirkulär hantering i framtiden Intervjuer med frågor om avsättningsmöjligheter för avloppsslam har gjorts med personer i position som VA-chef eller liknande i sju Småländska kommuner (Ljungby, Tingsryd, Torsås, Vetlanda, Vimmerby, Västervik och Växjö) för att kartlägga möjligheterna till cirkulär hantering av avloppsslammet i Småland i framtiden. Frågorna som ställdes vid intervjuerna finns i Bilaga I. Diskussion förs sedan med utgångpunkt ur Naturvårdsverkets föreslagna gränsvärden och de alternativ för slamhantering som idag finns tillgängliga. Vetenskapliga publikationer och rapporter från Naturvårdsverket samt Svenskt Vatten används i diskussionen. 4. Resultat och diskussion 4.1 Slamproduktion i Småland Under 2012 var slamproduktionen i Småland 16200 ton TS, varav Kalmar län producerade 5560 ton TS, Jönköpings län 6960 ton TS och Kronobergs län 3710 ton TS (Tabell 6). Smålands slamproduktion motsvarar ca 8% av hela Sveriges slamproduktion som år 2012 var ca 207 000 ton (SCB, 2012). Nära 40% av slammet i regionen produceras vid de REVAQ-certifierade reningsverken. Efter de REVAQ-certifierade reningsverken stod nio av de kommuner med störst slamproduktion tillsammans för 30% av slammet. Resterande del står mindre städer och samhällen för. De orter som har någon större livsmedelsindustri producerar i regel mer slam än de som enbart renar vatten från hushåll. Avloppsvattnet från t.ex. Arla (Kalmar, Vimmerby, Jönköping), Åbro Bryggeri (Vimmerby), Banco Bryggeri (Lessebo), Guldfågeln (Mörbylånga) och KLS (Kalmar) är rikt på syreförbrukande ämnen och organiskt material, vilket ökar slamproduktionen (Svenskt Vatten, 2012). I Västervik renar Swe- Dan Seafood sitt avloppsvatten själva, slammet som produceras rötas vid det kommunala reningsverket innan det sprids på åkermark. 11

Tabell 6 Slamproduktion i respektive kommun år 2012, avrundade till tre värdesiffror Slamproduktion 2012 (ton TS) Kalmar län: Jönköpings län: Kronobergs län: Kalmar 1240 Jönköping 2380 Växjö 1890 Västervik 870 Nässjö 712 Ljungby 459 Vimmerby 600 Värnamo 571 Tingsryd 423 Oskarshamn 590 Vetlanda 537 Alvesta 326 Mörbylånga 430 Gislaved 460 Älmhult 264 Nybro 349 Sävsjö 362 Markaryd 159 Emmaboda 327 Tranås 342 Lessebo 97 Borgholm 305 Eksjö 331 Uppvidinge 96 Hultsfred 299 Vaggeryd 298 Mönsterås 288 Habo 279 Högsby 153 Gnosjö 261 Torsås 113 Mullsjö 248 Aneby 180 Totalt: 5560 6960 3710 4.2 Kvalité på slam i Småland Då Cd, Cu och Zn oftast är begränsande av de sju lagstadgade metallerna för att slammet ska kunna spridas på åkermark användes dessa för att uppskatta kvalitén på avloppsslammet (Eriksson, 2001). Även i Kina anses Cd vara den begränsande faktorn för att kunna sprida avloppsslammet på åkermark (Wang et al., 2007). Då Cd-halten överskrider gränsen för spridning på åkermark rekommenderar Wang et al. (2007) att avloppsslammet används för skogsspridning där det inte förorenar livsmedelskedjan. Kadmium finns oftare än andra metaller i lättlöslig form i svenska jordar, vilket gör att den lättast tas upp av växter och förs vidare till livsmedel (Avfall Sverige, 2012). Även halterna av Cu och Zn är av vikt att begränsa på grund av deras potentiella giftighet (Macdonald et al., 2010). Macdonald et al. (2010) visade på bestående effekter på bakterier och svampar i jorden 11 år efter spridning av Cu- och Zn-förorenat avloppsslam. Om Cd, Cu och Zn har en hög rörlighet i jordarna kan grundvattenkällor (främst där grundvattennivån är hög) samt ytvattenförekomster potentiellt förorenas (Udom et al. 2003). Rörligheten i jorden beror främst på metallernas inneboende egenskaper, jordens struktur, ph och konkurrerande katjoner. Störst rörlighet påvisade Udom et al. (2003) i sandiga jordar med lågt ph (<6,2) och lite organiskt material, där nederbörden eller bevattningen var hög. Är rörligheten däremot låg för metallerna ackumuleras de i jordarna och minskar de därmed produktiviteten samt utgör en fara för hälsan. Udom et al. (2003) anser att långtidsspridning av avloppsslam på åkermark inte är lämpligt. En sammanställning av uppmätta årsmedelvärden på metaller redovisas i Tabell 7 kommunvis tillsammans med utvalda gränsvärden (SFS 1998:944). Detta inkluderar inte Mullsjö och Habo, då Mullsjö missade provtagningen på slammet under 2012 och Habo uppger inte metallhalterna från slamprovtagningen i sin miljörapport eller emissionsdeklaration. Båda uppger att de erfarenhetsmässigt har god kvalité på slammet och därför har spridit på åkermark. 12

Tabell 7 Uppmätta årsmedelvärden vid respektive reningsverk (mg/kg TS), gränsvärden för Cd är 2 mg/kg TS, Cu 600 mg/kg TS och Zn 800 mg/kg TS (SFS 1998:944)(Röda värden visar på överskridande av gränsvärdet). Kommun Reningsverk Cd Cu Zn Aneby Aneby 0,76 435 615 Eksjö Eksjö 2,9 465 705 Eksjö Mariannelund 0,78 138 520 Gislaved Gislaved 0,75 175 583 Gnosjö Gnosjö 0,55 170 400 Gnosjö Hillerstorp 0,76 210 590 Jönköping Huskvarna 0,6 304 512 Jönköping Simsholmen 0,6 482 733 Nässjö Nässjö 0,65 278 503 Sävsjö Djupdala 1,6 300 520 Tranås Tranås 0,9 400 675 Vaggeryd Skillingaryd 0,84 250 470 Vetlanda Vetlanda 0,97 325 400 Värnamo Rydaholm 0,67 315 535 Värnamo Värnamo 0,78 460 640 Alvesta Alvesta 0,61 162 356 Alvesta Moheda 0,49 112 444 Alvesta Vislanda 0,6 170 460 Lessebo Lessebo 0,63 165 295 Ljungby Ljungby 1,28 319 753 Markaryd Kvarnaholm 0,85 315 608 Markaryd Ribersdal 0,78 230 530 Tingsryd Ryd 0,37 120 340 Tingsryd Tingsryd 0,7 205 350 Uppvidinge Åseda 0,49 158 250 Växjö Braås 0,78 140 260 Växjö Sundets 0,9 274 516 Älmhult Älmhult 0,85 270 545 Borgholm Borgholm 2,3 635 1650 Borgholm Böda 0,58 520 495 Emmaboda Emmaboda 1,31 245 555 Hultsfred Hultsfred 0,95 115 415 Hultsfred Mörlunda 0,36 61 180 Hultsfred Virserum 0,6 140 350 Högsby Högsby 0,62 155 315 Kalmar Kalmar 0,58 302 530 Mönsterås Gäddenäs 0,9 237 603 Mönsterås Nynäs 1,4 307 527 Mörbylånga Färjestaden 0,84 627 452 Mörbylånga Mörbylånga 1,8 415 480 Nybro Nybro 0,23 257 359 Oskarshamn Ernemar 4,7 280 540 Torsås Bergkvara 0,62 322 486 Vimmerby Vimmerby 0,44 177 455 Västervik Gamleby 0,6 245 305 Västervik Lucerna 0,94 352 698 Västervik Överum 0,63 430 405 13

I Jönköpings län var det endast Eksjö ARV som hade för högt årsmedelvärde för Cd. De uppger ingen förklaring till den höga halten i sin miljörapport. I Kalmar län hade Oskarshamn och Borgholms ARV förhöjda årsmedelvärden av Cd. Både Borgholms ARV och Färjestadens ARV på Öland hade förhöjda värden av Cu. Även Zn var förhöjt i Borgholm. I sin miljörapport uppger Borgholms kommun att ett provtagningsprogram med provtagning på delströmmar har genomförts för att utreda orsakerna av förhöjda halter. Deras resultat visar att i varmvatten på enskilda platser är Cu- och Zn-halterna betydligt högre. De anser att det har med hårdheten i vattnet att göra samt zinkanoderna i varmvattenberedarna. Deras utredning fortsatte under 2013. Oskarshamn har flera industrier, däribland Saft Batteries, som orsakar de höga halterna av metaller vilka försämrar deras slamkvalité. I Kronobergs län hade inga av reningsverken för höga årsmedelvärden av de lagstadgade sju metallerna. Tingsryds VA-chef Bengt Johansson (muntlig kontakt) uppger dock att på grund av stor del enskilda avlopp som har låg fosforhalt blir P/Cd-kvoten för hög för att kunna sprida på åkermark. Även Emmaboda, Gamleby och Mörlunda har höga Cd/P-kvoter, Emmaboda så hög Cd/P-kvot som 79,4 mg Cd/kg P, vilket mer än dubbelt så hög kvot mot vad REVAQ ställer krav på för de certifierade reningsverken (Avfall Sverige, 2012). Medelhalterna av Cd, Cu och Zn för reningsverken i denna studie var år 2012 0,93 mg Cd/kg TS, 280 mg Cu/kg TS och 509 mg Zn/kg TS. För Sverige var motsvarande siffror 1,0 mg Cd, 353 mg Cu och 601 mg Zn (SCB, 2012). För både Cd och Zn var halterna i Småland lägre än genomsnittet för Sverige. Jämfört med andra länder är Sveriges halter av Cd, Cu och Zn däremot lägre (Tabell 8) (Pathak et al. 2008). Smålands kvalitét på avloppsslammet är alltså bättre än både Sverige och andra länders avloppsslam. Tabell 8 Innehåll av Cd, Cu och Zn i slam i olika länder (mg/kg TS) (Pathak et al. 2008 och SCB, 2012) Cd Cu Zn Hong Kong - 112-255 1010-2820 Indien 41-54 280-543 870-1510 Italien 2,1 370 1500 Kanada 2,3-10 180-2300 354-640 Kina 5,9-13 131-394 783-3100 Spanien 2,4-18,3 204-337 871-1630 Sverige 1 353 601 Tyskland 1,5 275 834 UK 3,5 562 778 USA 25 616 1290 4.3 REVAQ-certifierades slamkvalitét jämfört med ocertifierade I Småland är fyra av 59 reningsverk certifierade enligt REVAQ. De producerar nästan 40% av slammet i regionen. Kalmar ARV var det första reningsverk i Småland som REVAQ-certifierades i augusti 2009. Växjö kommun certifierade Sundets ARV juni 2010 och Jönköpings kommun certifierade reningsverken Simsholmen ARV och Huskvarna ARV augusti 2010 (Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, 2015). 14

När det gäller skillnaden i slamkvalité vid REVAQ-certifierade reningsverk jämfört med ocertifierade har de certifierade reningsverken minskat halterna av främst Cd mest (Figur 2). För Cu har både de certifierade reningsverken och de ocertifierade haft en ökande trend i halterna, dock har ökningen i Cu-halten inte varit lika hög vid de certifierade reningsverken. Medelhalten av Zn har ökat i samma takt vid både de certifierade och de ocertifierade reningsverken. Jämfört med nationella trender följer halterna av Cd, Cu och Zn vid de ocertifierade reningsverken samma utveckling (Naturvårdsverket, 2014). Vid de certifierade reningsverken är halten av Cu högre än den nationella halten medan Cd är lägre. 700 1,2 Medelhalt Cu och Zn mg/kg TS 600 500 400 300 200 100 1 0,8 0,6 0,4 0,2 Medelhalt Cd mg/kg TS 0 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 Linjär (Cu ocertifierade) Årtal Linjär (Cu REVAQ-certifierade) Linjär (Zn ocertifierade) Linjär (Zn REVAQ-certifierade) Linjär (Cd ocertifierade) Linjär (Cd REVAQ-certifierade) 0 Figur 2 Trender för Cd, Cu, Zn certifierade och ocertifierade reningsverk (Bilaga A) Generellt sett är förbättringen bättre vid REVAQ-certifierade reningsverk, dock finns det enstaka ocertifierade reningsverk som har haft en högre förbättringsgrad än de certifierade reningsverken, exempelvis Ljungby ARV har haft den största förbättringen av Cd-halten. Även om Ljungby har haft den största förbättringen av Cd-halten under 2005-2014 har de fortfarande den högsta halten jämfört med övriga reningsverk i studien. Vimmerby ARV och Nässjö ARV är de reningsverk som har lägst Cd-halter, trots att de är ocertifierade. Förbättringen av Cu-halten har varit störst vid Växjö ARV följt av Vimmerby ARV. Det mest häpnandsväckande är att sedan införandet av REVAQ vid Simsholmen ARV (2010) har halterna av Cu ökat i slammet, vilket kan bero på ökningen av miljöfarliga verksamheter i reningsverkets anslutningsområde (Figur 8). Förbättringen av Zn-halt var störst vid Nässjö ARV. De REVAQ-certifierade reningsverken har en jämnare variation på halterna mellan reningsverken medan de ocertifierade reningsverken varierar kraftigt från reningsverk till reningsverk. För de undersökta reningsverken i jämförelsen var det endast Ljungbys Cd-halt (2,18 mg/kg TS) år 2006 som överskred gränsvärdet för att kunna spridas på åkermark (Figur 3). Övriga halter var inom lagstadgade gränsvärden alla undersökta år. Skulle dock 15

Naturvårdsverkets skärpta gränsvärden träda ikraft skulle Ljungby, Vetlanda och Västervik ha problem med att klara gränsvärdena för Cd (Figur 3). 2014 Nässjö Huskvarna 2013 Simsholmen Ljungby Växjö 2012 Kalmar Vimmerby Västervik 2011 2010 Vetlanda Linjär (Gränsvärde (Nuvarande)) Linjär (Förslag 2015) Linjär (Förslag 2023) Årtal Linjär (Förslag 2030) 2009 2008 2007 2006 2005 0 0,4 0,8 1,2 1,6 2 mg/kg TS Figur 3 Medelhalter av Cd (mg/kg TS) vid utvalda reningsverk år 2005-2014 (Bilaga B). 16

För Cu hölls alla halter inom gränsvärdena alla år (Figur 4). Vid skärpta gränsvärden skulle endast Simsholmen ha problem med att klara gränsvärdena då reningsverket har haft en kraftig ökning av Cu-halten från 2011 och framåt. 2014 Nässjö Huskvarna 2013 Simsholmen Ljungby 2012 Växjö Kalmar Vimmerby 2011 Västervik Vetlanda 2010 Linjär ( Nuvarande Gränsvärde) Linjär (Förslag 2023) Årtal Linjär (Förslag 2030) 2009 2008 2007 2006 2005 0 200 400 600 800 mg/kg TS Figur 4 Medelhalter av Cu (mg/kg TS) vid utvalda reningsverk år 2005-2014 (Bilaga C). 17