Folkhälsoinstitutets publikationer KTL B 9/2003. Smittsamma sjukdomar i Finland 2002

Folkhälsoinstitutets publikationer KTL B 9/2003 Smittsamma sjukdomar i Finland 2002

Kansanterveyslaitos Folkhälsoinstitutet National Public Health Institute Folkhälsoinstitutets publikationer KTL B 9/2003 SMITTSAMMA SJUKDOMAR I FINLAND 2002

2 Smittsamma sjukdomar i Finland 2002 Kommentatorer på mikrobfynden Hiltunen-Back, Eija HNS, Hud- och allergisjukhuset, Helsingfors Holmström, Pekka Folkhälsoinstitutet, Helsingfors Kanerva, Mari HNS, Infektionskliniken, Helsingfors Klemets, Peter Folkhälsoinstitutet, Helsingfors Kuusi, Markku Folkhälsoinstitutet, Helsingfors Leinikki, Pauli Folkhälsoinstitutet, Helsingfors Lyytikäinen, Outi Folkhälsoinstitutet, Helsingfors Pyhälä, Reijo Folkhälsoinstitutet, Helsingfors Ruutu, Petri Folkhälsoinstitutet, Helsingfors Siikamäki, Heli HNS, Aurora sjukhus, Helsingfors Siitonen, Anja Folkhälsoinstitutet, Helsingfors Valkonen, Miia Folkhälsoinstitutet, Helsingfors Redaktion: Eeva Anundi, Pekka Holmström och Eija Kela Copyright Folkhälsoinstitutet Utgivare Folkhälsoinstitutet (FHI) Mannerheimvägen 166 00300 Helsingfors Telefon: växel (09) 474 41, telefax: (09) 4744 8568 E-post: infe@ktl.fi Registret över smittsamma sjukdomar på Internet: www.ktl.fi/ttr ISBN: 951-740-360-7 ISBN: 951-740-361-5 (pdf) ISSN: 0359-3576 Pärm Personalen på enheten för smittsamma sjukdomar på avdelningen för infektionsepidemiologi 1. Pirjo Turtiainen 2. Markku Kuusi 3. Raili Ronkainen 4. Johanna Takkinen 5. Joonas Iivonen 6. Eeva Anundi 7. Katri Jalava 8. Pauli Leinikki 9. Anne-Marie Vartti 10. Eeva Pekkanen 11. Pekka Holmström 12. Jan-Erik Löflund 13. Riitta Meurman 14. Marja Palander 15. Peter Klemets 16. Miia Valkonen 17. Petri Ruutu 18. Eija Kela Pärmbild: Soile Kallio Följande saknas i bilden: Niina Agthe, Leila Balk, Outi Lyytikäinen, Teemu Möttönen ja Pekka Nuorti.

INNEHÅLL INLEDNING 4 Epidemiologiska inriktningar 4 Utvecklandet av det nationella registret över smittsamma sjukdomar 4 LUFTVÄGSINFEKTIONER 6 Influensa A och B 6 Legionella 7 Kikhosta Bordetella pertussis 8 Respiratory syncytial virus RSV 8 Mykoplasma Mycoplasma pneumoniae 9 TARMINFEKTIONER 9 Salmonella 9 Campylobacter 12 Yersinia Yersinia enterocolitica och Yersinia pseudotuberculosis 12 Shigella 12 Listerios Listeria monocytogenes 13 EHEC Escherichia coli 13 HEPATITER 14 Hepatit A HAV 14 Hepatit B HBV 14 Hepatit C HCV 15 KÖNSSJUKDOMAR 16 Klamydia Chlamydia trachomatis 16 Gonorré Neisseria gonorrhoeae 16 Syfilis Treponema pallidum 17 Hiv och aids 17 TUBERKULOS 19 Tuberkulos Mycobacterium tuberculosis -komplex 19 RESISTENTA BAKTERIER 20 Meticillinresistent Stafylococcus aureus MRSA 20 Penicillinresistenta pneumokocker 20 ÖVRIGA BAKTERIEINFEKTIONER 22 Meningokock Neisseria meningitidis 22 Hib Haemophilus influenzae typ b 22 ÖVRIGA VIRUSINFEKTIONER 23 Puumalavirus 23 Fästingburen encefalit TBE 23 Pogostasjukan (i Sverige Ockelbosjukan) Sindbisvirus 24 Malaria 25 FYND I BLOD OCH LIKVOR 26 TABELLBILAGOR 31 1. Antal fall rapporterade till registret över smittsamma sjukdomar månadsvis 2002 32 2. Antal fall rapporterade till registret över smittsamma sjukdomar länsvis 2002 34 3. Antal fall rapporterade till registret över smittsamma sjukdomar enligt sjukvårdsdistrikt 2002 36 4. Mikrobfynd rapporterade av laboratorier månadsvis 2002 38 Smittsamma sjukdomar i Finland 2002 3

4 Smittsamma sjukdomar i Finland 2002 INLEDNING Epidemiologiska inriktningar Ett oroväckande fenomen var den kraftiga ökningen av meticillinresistenta Staphylococ- cus aureus -fall (MRSA) under år 2002. Fynd och lokala epidemier förekom på olika håll i Finland. En nationell expertgrupp skapar nya rekommendationer för att effektivera be- kämpningen av MRSA. Även mängden stam- mar med nedsatt penicillinkänslighet ökade, dock inte lika drastiskt som MRSA-fallen. Få vankomycinresistenta enterokockstammar rap- porterades. Hepatit A -epidemin, som spridit sig främst bland intravenösa missbrukare, började i slutet av år 2001 och spred sig till ett flertal lokala epidemier. Antalet nya hiv-infektionsfall bland intravenösa missbrukare sjönk ytterligare jäm- fört med de två senaste åren. På basis av upp- följningsuppgifter och epidemiutredningar ef- fektiverades hälsorådgivningen för intravenösa missbrukare på olika håll i Finland. I likhet med de bibliska sju års intervallen påträffades åter en stor epidemi av pogostasju- kan, som traditionsenligt hade sin tyngdpunkt i östra Finland. Epidemins förutsebarhet möjliggjorde en förhandsplanering av olika epidemio logiska och mikrobiologiska forsk- ningar. Epidemiområdenas kliniker och enhe- ter som verkställer diagnostiken och uppfölj- ningen deltog i detta arbete. Då forskningen blir klar ger den viktig tilläggsinformation om epidemiologin för denna sjukdom som före- kommer på geografiskt begränsade områden i Norden och i Ryssland. I Päijät-Hämes sjukvårdsdistrikt förekom en epidemi, som orsakas av en gonokockstam som är resistent mot ciprofloxacin, och som uppenbarligen ursprungligen hämtats från Ryssland. Spårandet av de komplexa smitt- kedjorna samt isolerandet av epidemin räckte månader. En stark prestation av det finländska vac- cinationsprogrammet är att det redan för det andra året i följd inte rapporterats en enda allvarlig Haemophilus influenzae typ b (Hib) -in- fektion hos under 15-åringar. Det totala antale i alla ålders grupper var endast fyra. Det verkar som om ett komplett förintande av Hib-infek- tionen bland Finlands folk skulle ligga nära. Utvecklandet av det nationella registret över smittsamma sjukdomar En skyddad distansanvändning m.h.a. www- förbindelse blev under året det enda sättet för sjukvårdsdistrikten att använda uppgifterna i det nationella registret över smittsamma sjuk- domar då feedback till pappers avslutades vid årets slut. Målsättningen med det pågående förberedelsearbetet för stadgeförändringarna är att få en likadan möjlighet till distansan- vändning av registret över smittsamma sjukdo- mar även för hälsocentraler för fall inom det egna området. Den elektroniska rapporteringen från laboratorier har ökat ytterligare. Av alla rap- porteringar gjordes 76 procent elektroniskt år 2002 ( bild 1 ) och andelen stiger fortfarande. Detta befrämjar rapporternas aktualitet, spa- rar arbete som orsakas av nya upptagningar samt minskar antalet fel. Skillnaderna mel- lan fördröj ningarna i rapporteringarna är avsevärda mellan olika laboratorier ( bild 2 ). Genom att förkorta de längsta rapporterings- fördröjningarna, som klart överstiger det fö- reskrivna, kan man ännu avsevärt öka nyttan

med det elektroniska rapporteringssättet. De som speciellt har nytta av en förkortad fördröj- ning är distansanvändarna av registret över smittsamma sjukdomar i sjukvårdsdistrikten samt sannolikt även hälsocentralerna efter att stadgeändringarna för de smittsamma sjukdo- marna träder i kraft från början av år 2004. För att undvika små skillnader som före- kommer i statistiksiffrorna och som eventuellt orsakar förvirring, har man tidigare»låst» re- gistrets över smittsamma sjukdomar databas i maj efter att kalenderåret tagit slut. På grund av detta har enskilda rapporteringar som dröjt länge inte kommit med i registrets bruksda- tabas. Då distansanvändningen av registret över smittsamma sjukdomar utvidgas är det dock ändamålsenligt att distansanvändarna av registret i sjukvårdsdistrikten och i framtiden Bild 1 Den elektroniska rapporteringens andel från laboratorier till registret över smittsamma sjukdomar under 1995 2002 % elektroniskt på blankett 100 80 60 40 20 0 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 även på hälsocentralerna får tillgång till alla uppgifter om fallen. Därför»låses» inte längre registrets siffror och enskilda fall kan dyka upp även tämligen sent. Bild 2 Petri Ruutu epidemiologiöverläkare Laboratoriespecifik fördelning av fördröjningen hos laboratoriernas elektroniska rapportering år 2002. För att erhålla jämförbarhet har fall som berör mykobakterier och sådana som baserar sig på serologi lämnats utanför analysen. Laboratorium A B C D E F G H I J K L M N O P Q R 0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20 22 24 26 28 30 32 34 36 38 40 42 44 Fördröjning (dagar mellan provtagninsdag inregistreringsdag) Smittsamma sjukdomar i Finland 2002 5

6 Smittsamma sjukdomar i Finland 2002 LUFTVÄGS- INFEKTIONER Influensa A och B Den huvudsakliga orsakaren av influensa A -epidemin som tog fart vid årsskiftet 2001/ 02 ( med toppen i mars 2002 ) hörde antigent och genetiskt sett till gruppen A/ Sydney/ 5/ 97( H3N2 )- virus, vars första epi- demi i Finland förekom redan under vintern 1997/ 98. Antigent sett motsvarade viruset vintern 2002 influensavaccinets A/ Pana- ma/ 2007/ 99-virus. På basis av såväl det kumu- lativa antalet fall i registret över smittsamma sjukdomar ( bild 3 ) som uppföljningsundersök- ningen som behandlade beväringars infektio- ner i övre luftvägarna blev A/ H3N2-epidemin under vintern 2002 mindre än den föregående epidemin som orsakades av ett närbesläktat virus vintern 1999/ 2000. A/ H3N2-epide- min under vintern 2002 drabbade i enlighet med förväntningarna mer utbrett den 65 år fyllda befolkningen än föregående vinters A/ H1N1- epidemi. Influensa B -virusens epidemi vintern 2002 blev liten och dess lilla topp inträffade aningen senare än A/ H3N2-epidemins topp ( bild 4 ). På basis av fallen i registret över smittsamma sjukdomar drabbade epidemin föga den 65 år fyllda befolkningen. Viruset motsvarade anti- gent och genetiskt sett väl vaccinations viruset B/ Sichuan/ 379/ 99 från hösten 2001. Under våren 2002 spreds i Europa även en B-virusva- riant ( B/ HongKong/ 330/ 91 ), som hör till en annan utvecklingsgren, men som dock inte påvisades i Finland. Bild 3 Influensa A januari 1995 april 2003 Rapporterade fall 1000 800 600 400 200 0 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 Tabell 1 Åldersfördelning av influenssa A år 2002 Åldersgrupp Män Kvinnor Totalt 0.. 4 308 216 524 5.. 9 51 36 87 10.. 14 31 17 48 15.. 19 95 13 108 20.. 24 54 23 77 25.. 29 25 27 52 30.. 34 20 23 43 35.. 39 14 21 35 40.. 44 17 9 26 45.. 49 16 17 33 50.. 54 20 17 37 55.. 59 15 16 31 60.. 64 24 15 39 65.. 69 15 18 33 70.. 74 28 25 53 75.. 71 84 155 Totalt 804 577 1 381

Bild 4 Influensa B januari 1995 april 2003 Rapporterade fall 400 350 300 250 200 150 100 50 0 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 Tabell 2 Influensa B januari 1995 april 2003 Åldersgrupp Män Kvinnor Totalt 0.. 4 16 17 33 5.. 9 10 8 18 10.. 14 10 6 16 15.. 19 24 9 33 20.. 24 15 1 16 25.. 29 4 7 11 30.. 34 8 6 14 35.. 39 1 2 3 40.. 44 4 2 6 45.. 49-2 2 50.. 54 1 6 7 55.. 59 3 1 4 60.. 64 2-2 65.. 69 3 2 5 70.. 74 1 2 3 75.. 1 3 4 Totalt 103 74 177 Legionella Det rapporterades 17 fall av legionella, vilket motsvarar antalet föregående år. Avdelningen för infektionsepidemiologi intervjuar alla pa- tienter med legionellos för att utröna källor som relaterar framförallt till resande. Av de insjuknade hade 11 varit på utlandsresa innan insjuknandet. Två fall hade diagnostiserats på basis av legionella-antigenidentifiering i urin, ett med odling och resten på basis av antikroppsiden- tifiering. Tolkningen av den serologiska diag- nostiken är problematisk då antikropparna stiger långsamt och det är svårt att särskilja gammalt serologiskt ärr från färskt, i synner- het om sjukdomens kliniska bild är oklar. En legionelladiagnos fås snabbast och säkrast ge- nom att använda legionella-antigentestning och legionella-odling av luftvägssekret tillsammans. Framförallt borde man öka användningen av antigentest i urin. Anvisningar och rekommendationer Folkhälsoinstitutets influensavaccination hösten 2003 www.ktl.fi/sv/julkaisut/suositukset.html Smittsamma sjukdomar i Finland 2002 7

8 Smittsamma sjukdomar i Finland 2002 Kikhosta Bordetella pertussis Fallen av kikhosta började öka från och med augusti. Det påträffades nästan dubbelt så många fall som år 2001, då förekomsten var låg, men antalet var en tredjedel mindre än under toppåret 1999. Majoriteten av fallen di- agnostiserades på basis av antikroppsfynd. Mest ökade fallen i gruppen 5 9-åringar, där även totalförekomsten var störst. Flest fall i relation till folkmängden påträffades i Ålands, Centrala Tavastlands, Mellersta Finlands och Norra Österbottens sjukvårdsdistrikt. Från början av år 2003 tillades till det allmänna vaccinationsprogrammet ett boostervaccin för kikhosta som ges vid sex års ålder. Tabell 3 Kikhostefallens förekomst i olika åldersgrupper 1995 2002 Åld Män Kvinnor Totalt Fall/ 100 000 inv. 0 13 14 27 48,7 1 3 2 5 8,9 2 1 1 2 3,5 3 5 3 8 13,8 4 5 7 12 21,0 5 8 9 17 28,5 6 9 12 21 34,4 7 16 26 42 66,2 8 15 22 37 56,5 9 13 26 39 59,8 10 12 19 31 46,1 11 16 24 40 60,4 12 11 9 20 30,0 13 17 12 29 44,8 14 11 13 24 37,0 15 13 9 22 35,8 16 5 5 10 16,0 17 2 3 5 7,7 18 4 1 5 7,5 19 16 0 16 23,4 20 3 2 5 7,4 >20 55 109 164 4,2 Totalt 253 328 581 11,2 Bild 5 Bordetella pertussis januari 1995 april 2003 Rapporterade fall 150 Bild 6 Respiratory syncytial virus (RSV) januari 1995 april 2003 Rapporterade fall 1000 120 800 90 600 60 400 30 200 0 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 0 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 Anvisningar och rekommendationer Förändringarna i vaccinationsprogrammet år 2003 www.ktl.fi/sv/julkaisut/suositukset.html

Bild 7 Mykoplasma Mycoplasma pneumoniae Det rapporterades cirka 40 procent färre My- coplasma pneumoniae -fall än under föregående år. Sedvanligt förekom de mest hos barn och unga. Mycoplasma pneumoniae januari 1995 april 2003 Rapporterade fall 160 128 96 64 32 0 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 Tabell 4 Åldersfördelningen av Mycoplasma pneumoniae -fallen år 2002 Åld Män Kvinnor Total 0.. 4 13 18 31 5.. 9 37 42 79 10.. 14 52 69 121 15.. 19 53 49 102 20.. 24 21 27 48 25.. 29 15 28 43 30.. 34 9 33 42 35.. 39 13 33 46 40.. 44 11 28 39 45.. 49 9 19 28 50.. 54 6 12 18 55.. 59 4 8 12 60.. 64 4 3 7 65.. 69 3 1 4 70.. 74 1 5 6 75.. 2 2 4 Totalt 253 377 630 TARM- INFEKTIONER Det rapporterade antalet fall av bakterier som orsakar tarminfektioner var på samma nivå som under de föregående åren. För första gången var dock antalet rapporterade campy- lobacterinfektioner lägre än under föregåen- de år. Antalet salmonellafall å sin sida var lägre än någonsin sedan rapporteringsförfarandet inleddes 1995. Salmonella Totalt rapporterades det 2 357 fall av salmo- nella ( tabell 5 ). Antalet var nästan 20 procent mindre än år 2001 ( 2 734 fall ). Minskningen var en följd av ändringen i utländska smittor ( 1 829 fall år 2002, 2 226 fall år 2001 ). De in- hemska smittorna ( 423 fall ) ökade däremot en aning ( 3 % ) från föregående år ( 364 fall år 2001 ). I hela landet var incidensen per 100 000 invånare 43. Incidensen var störst i Helsingfors och Nylands ( 61 ) och i Östra Savolax ( 52 ) sjukvårdsdistrikt samt minst i Länsi-Pohja ( 18 ) och Syd-Österbottens ( 18 ) sjukvårdsdistrikt. Av alla salmonellastammar hade cirka 13 pro- cent en nedsatt känslighet för ciprofloxacin. Av de rapporterade fallen hade tre orsa- kats av serotyp S.. Typhi- och ett av S.. Paratyphi A. Frånsett en sekundärsmitta av tyfus som för- värvats i hemlandet var ifrågavarande smittor av utländskt ursprung ( 2 från Indien, 1 från Bangladesh ). Av de fall som rapporterats som inhemska orsakades över hälften ( 54 % ) av serotypen S.. Typhimurium. Denna är traditionell i Fin- land och förekommer i nötkreatur. Den näst vanligaste serotypen i de inhemska fallen var S.. Enteritidis ( 10 % ). De resterande 36 % av de inhemska fallen orsakades av 35 olika sal- Smittsamma sjukdomar i Finland 2002 9

10 Smittsamma sjukdomar i Finland 2002 monellastammar. En del av dessa, precis som S. Enteritidis, har tidvis påträffats i inhemska produktionsdjur, men någon permanent re- servoar känner man inte till för dessa. En del av smittorna kan således vara sekundärsmittor från familjemedlemmar som vistats utomlands, en del kan eventuellt härstamma från lindrigt kontaminerade importlivsmedel. Salmonellaepidemierna år 2002 Lettland I maj företog en 44 personers pensionärs- grupp en bussresa till Lettland. En del av re- senärerna insjuknade i en akut magsjukdom och de första symptomen började redan under den sista dagen av resan. Avföringsprov togs av alla resenärer och i 28 prov växte S.. Enteritidis FT 1. Epidemin undersöktes i samarbete med hälsomyndigheterna i Lettland. Smittorna förvärvades sannolikt på ett hotell i Riga, där åtminstone en anställd konstaterades vara smittad av S.. Enteritidis. På basis av de lokala utredningarna misstänktes smittkällan vara hönsägg, men ifråga varande parti kunde inte längre erhållas för undersökning. Mungbönor I oktober konstaterades i Norra Savolax en ansamling på 11 patienter ha S. Abony - smit- tor. Detta är en ovanlig serotyp i Finland. Alla de insjuknade intervjuades och den gemen- samma faktorn konstaterades vara att de alla ätit mungbönsgroddar. Samma uppdrivare har producerat groddarna till skol- och lunch- matsalar, där de insjuknade hade ätit. Varken i mungbönornas frön eller de uppdrivna bönor- na kunde man hitta salmonella, men på basis av uppgifterna av utsattheten ansågs smittorna sannolikt ha berott på groddarna. Madrid I september åkte en grupp anställda från ett Helsingforsföretag till Madrid. Under resan insjuknade en del av gruppen med magsjuk- domssymptom och av 44 av resenärerna togs avföringsprov i hemlandet. S. Enteritidis FT 4 växte i 30 prover. De spanska hälsomyndighe- terna kontaktades angående epidemin. Dessa granskade hotellet och de restauranger där gruppen ätit under resan. Dessutom gjordes en intervjuundersökning på gruppen, men smittkällan kunde inte fastställas. Utländska smittor Av smittor som förvärvats utomlands orsaka- des nästan hälften (49 %) av S.. Enteritidis. De nästa var S.. Typhimurium (6 %) och S.. Hadar (4 %). De återstående 41 % av utländska smit- tor orsakades av 105 olika serotyper. S.. Enteri- tidis-infektionen kom från många olika länder. Största delen (cirka 25 %) relaterade dock till Spanienresor. Otillräckligt upphettade höns- ägg eller produkter innehållande hönsägg är utanför Norden de främsta livsmedlen som förmedlar S.. Enteritidis. Dessa är även i Spa- nien en sannolik smittkälla. Av alla utländska smittor hörde dock endast 14 procent samman med Spanienresor. Oftast förvärvade man sal- monellainfektioner på Thailandresor (19 % av alla utländska smittor). Utländska smittor rapporterades sammanlagt härstamma från 85 länder. Bland dessa orsakande salmonellor som förvärvats i Thailand var spektret avsevärt: 49 olika serotyper anslöt sig till resor som gjorts till detta land. Anvisningar och rekommendationer Mikrobiologiska undersökningar för att utreda magsjukdomsepidemier Direktiv för att förhindra salmonellasmittor Förfarande för att meddela om en misstänkt matförgiftnings- eller vattenburen epidemi (meddelan om misstanke) www.ktl.fi/julkaisut/suositukset

Tabell 5 Salmonellafall som rapporterats av inhemska och utländska laboratorier 1996 2002 (innehåller inte S. Typhi och S. Paratyphi -fynden) De fem vanligaste serotyperna 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 Inhemska fall S. Typhimurium 208 S. Typhimurium 510 S. Typhimurium 224 S. Typhimurium 375 S. Typhimurium 125 S. Typhimurium 154 S. Typhimurium 229 S. Enteritidis 120 S. Enteritidis 94 S. Newport 66 S. Agona 85 S. Enteritidis 53 S. Enteritidis 70 S. Enteritidis 43 S. Infantis 27 S. Hadar 33 S. Enteritidis 65 S. Enteritidis 85 S. Agona 27 S. Agona 41 S. Hvittingfoss 28 S. Stanley 16 S. Infantis 25 S. Saintpaul 23 S. Hardar 10 S. Hadar 18 S. Infantis 19 S. Abony 16 S. Wirchow 13 S. Newport 24 S. Infantis 21 S. Poona 10 S. Virchow 15 S. Ohio 12 S. Agona 16 Övriga 117 Övriga 164 Övriga 131 Övriga 96 Övriga 91 Övriga 106 Övriga 91 Totalt 501 850 530 661 329 402 423 Utlandsmittade S. Entertidis 930 S. Entertidis 882 S. Entertidis 912 S. Entertidis 878 S. Entertidis 1 040 S. Entertidis 1 225 S. Entertidis 904 S. Typhimurium 161 S. Typhimurium 144 S. Typhimurium 124 S. Hadar 112 S. Typhimurium 203 S. Typhimurium 136 S. Typhimurium 110 S. Virchow 144 S. Virchow 82 S. Virchow 80 S. Typhimurium 103 S. Hadar 124 S. Hadar 96 S. Hadar 69 S. Hadar 64 S. Hardar 55 S. Hadar 77 S. Virchow 74 S. Braenderup 49 S. Virchow 79 S. Stanley 64 S. Infantis 58 S. Agona 33 S. Infantis 61 S. Braenderup 38 S. Virchow 49 S. Stanley 62 S. Virchow 52 Övriga 894 Övriga 709 Övriga 801 Övriga 666 Övriga 746 Övriga 752 Övriga 630 Totalt 2 251 1 927 2 055 1 873 2 211 2 350 1 829 Smittort inte angiven Totalt 153 268 359 499 228 154 105 Totalt 2 905 3 045 2 944 3 033 2 768 2 906 2 357 Uppgifterna om inhemska och utländska smittor har kompleterats från registret som upprätthålls av FHI:s mikrobiologiska avdelnings laboratorium för tarmbakteriologi Smittsamma sjukdomar i Finland 2002 11

12 Smittsamma sjukdomar i Finland 2002 Bild 8 12 månaders glidande medeltal av salmonellaoch campylobacterfall 1995 2002 Rapporterade fall 350 Bild 9 Fallen av Yersinia enterocolitica- och pseudotuberculosis 1995 2002 Rapporterade fall 1000 300 800 totala antalet yersinia-fall 250 salmonella 600 Y. enterocolitica 400 200 campylobacter 200 Y.pseudotberculosis 150 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 0 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 Campylobacter De rapporterade fallen av Campylobacter har ökat så gott som varje år sedan 1995 (2 197 fall år 1995, 3 969 fall år 2001). År 2002 di- agnostiserades dock 3 738 fall, vilket är cirka sex procent färre än föregående år. Den för campylobacter smittor typiska fördelningen enligt årstid kunde även skönjas 2002: flest fall förekom i juli (770 fall) och augusti (584 fall). Under de övriga månaderna varierade antalet fall mellan 150 och 300. Incidensen av fall per 100 000 invånare var i hela landet 72. Störst var incidensen i Helsingfors och Nylands (114) och i Birkalands (78) sjukvårdsdistrikt och minst i Länsi-Pohja (32) och Lapplands (36) sjukvårdsdistrikt. Yersinia Yersinia enterocolitica och Yersinia pseudotuberculosis Antalet fall av Yersinia enterocolitica år 2002 ( 618 ) var cirka 12 procent större än föregå- ende år ( 550 år 2001 ). Incidensen av fall per 100 000 invånare var i hela landet 12. Störst var den i Helsingfors och Nylands ( 20 ) och Mellersta Österbottens (18 ) sjukvårdsdistrikt, minst i Länsi-Pohja ( 3 ) och Egentliga Finlands ( 4 ) sjukvårdsdistrikt. Yersinia pseudotuberculosis har sedan slutet av 1990-talet orsakat ett flertal epidemier varav en del har spridits via färskvaror som pro- ducerats i Finland. År 2002 rapporterades 57 fall. Detta motsvarar antalet under»normala» år, vilket är betydligt mindre än år 2001 ( 160 fall ). Då diagnostiserades den sista epidemin som orsakats av ifrågavarande bakterie. Inci- densen av fall per 100 000 invånare är liten ( 1 ) i hela landet, regionalt sett var den störst i Ålands ( 4 ) och Kymmenedalens ( 4 ) sjukvårds- distrikt. Shigella Antalet shigellafall ( 87 år 2002 ) har under de senaste åren hållit sig under hundra förutom år 2001 (223 fall) då det stora antalet berodde på två inhemska epidemier. Nästan 60 procent av fallen orsakades av arten S. sonnei.. Liksom under de föregående åren var största delen ( 89 % ) av fallen utländska. Flest smittor rap- porterades ansluta sig till resor som företagits till Egypten ( 20 % ) och Turkiet ( 12 % ). Alla shigellastammars var känsliga för fluorokino- loner.

Tabell 6 Inhemska och utländska shigellafall 1995 2002 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 Inhemska fall 5 13 11 8 5 9 59 7 Utlandsmittade 67 82 84 73 62 60 161 75 Indien 16 14 20 8 2 10 10 10 Turkiet 8 15 3 20 6 2 6 10 Egypten 3 8 9 1 11 15 52 17 Övriga 40 45 52 44 43 33 93 30 Smittort inte angiven 1 12 9 7 4 6 3 5 Totalt 73 107 104 88 71 75 223 87 Listerios Listeria monocytogenes Den årliga incidensen av listerios ( 4 fall per en miljon invånare ) har inte ökat under den senaste tiden (bild 10). År 2002 rapporterades totalt 20 fall varav 65 procent var män och över hälften 65 år fyllda eller äldre ( medianåldern 68 år, variationsbredden 41 81 ). Ingen av dem som insjuknade i listerios var gravid och sjukdomen förekom inte heller hos nyfödda. Den vanligaste sjukdomsalstraren var serotyp 1 / 2 ( 13/ 19 ) och de övriga var 4b. I pulsfält- typningen var den största delen av stammarna ( 12/ 19 ) sporadiska. EHEC Escherichia coli Det rapporterades 17 fall av ehec. Antalet har hållits detsamma under hela 2000-talet ( i genomsnitt 17 fall per år ). Cirka 55 procent av fallen orsakades av O157-serogruppen. Av Non-O157-stammarna var serogrupp O103 allmännast. Största delen av smittorna hade förvärvats i hemlandet. Bild 10 Listerios 1995 2002 Bild 11 EHEC-fall 1995 2002 60 50 Antalet fall Incidens/ 1. miljon invånare 12 10 Rapporterade fall 50 40 O157 Övriga 40 8 30 30 6 20 4 20 10 2 10 0 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 0 0 1998 1999 2000 2001 2002 Anvisningar och rekommendationer Information om listerios www.ktl.fi/julkaisut/suositukset.html Smittsamma sjukdomar i Finland 2002 13

14 Smittsamma sjukdomar i Finland 2002 HEPATITER Hepatit A HAV År 2002 rapporterades till registret över smitt- samma sjukdomar 393 fall av hepatit A ( inci- dens 7,5/ 100 000 ). Detta var betydligt mer än under de tre föregående åren, då det rappor- terades 48 51 fall ( incidens 1,0/ 100 000 ). Hos männen var incidensen ( 9,9/ 100 000 ) större än hos kvinnorna ( 5,0/ 100 000 ). Incidensen var störst bland 20 29-åringar, där sammanlagt 142 fall diagnostiserades. Förklaringen till det ökade antalet fall var en epidemi bland intra- venösa missbrukare. I sjukvårdsdistrikten var incidensen störst i HNS distrikt ( 18,5/ 100 000 ), där 260 fall påträffades. Även i Södra Karelen, Norra Sa- volax och Norra Karelen var incidensen över 10/ 100 000. Epidemin började i HNS distrikt: under årets första hälft var 81 procent av fallen från detta område. I första skedet var så gott som alla fall intravenösa missbrukare eller de hade intravenösa missbrukare i sin närkrets. Senare dök smittor upp även bland den övriga befolkningen. Cirka en tredjedel av fallen i Helsingfors var andra än sådana med drog- el- ler alkoholismbakgrund. Senare under år 2002 dök ett flertal små epidemier upp på andra ställen i landet: i Södra Savolax i april maj, i Södra Karelen i juni juli, i Norra Karelen i augusti september, i Norra Savolax från och med augusti och i Mellersta Finland i december. Majoriteten av dessa fall var intravenösa missbrukare. I Finland rekommenderas hepatit-a-vac- cinering för intravenösa missbrukare men vac- cinet hör inte till det allmänna vaccinations- programmet. Epidemin i huvud stads regionen försökte man i första skedet begränsa genom att ge gammaglobulin till de smittades närkon- takter. I april inleddes en vaccinationskampanj på nålbytespunkterna i Helsingfors och Vanda och den första vaccindosen gavs till över 1 000 intravenösa missbrukare. Vacciner har även getts i andra sjukvårds distrikt till denna risk- grupp. I Helsingfors vaccinerades även cirka 400 alkoholister. Den föregående hepatit-a-epidemin före- kom i Finland år 1994 då de insjuknades antal var närapå 500. För tillfället överlägger man huruvida hepatit-a-vaccinet för intravenösa missbrukare borde tilläggas till det allmänna vaccinationsprog rammet. Hepatit B HBV År 2002 rapporterades i Finland 178 fall av akuta hepatiter som orsakats av HBV. Antalet var klart större än år 2001. Även fallen som dykt upp i samband med intravenöst missbruk ökade jämfört med år 2001. Den positiva ut- vecklingen som pågått i flera år ser ut att ha avstannat (bild 12). Av de smittade är 80 pro- cent födda i Finland. Uppgifter samlas även om HBs-antigenbärare, som anses ha eftertill- stånd som blivit kroniska efter akuta hepatiter. Största delen av dessa är födda annanstans än i Finland. Anvisningar och rekommendationer Rekommendation om åtgärder för att förhindra hepatit A-smittor www.ktl.fi/julkaisut/suositukset.html Folkhälsoinstitutets rekommendation för hepatit B- vaccination som en del av det allmänna vaccinationsprogrammet www.ktl.fi/sv/julkaisut/suositukset.html

Bild 12 Hepatit C HCV Årliga antal akuta HBV-fall samt alla HCV-fall 1995 2002 Fallen av hepatit C ser fortfarande ut att minska; det diagnostiserades mer än hundra fall färre än under föregående år. Smittorna var fortfarande tätt relaterade till intravenöst missbruk. Även om sannolikheten för smitta växer kraftigt då användandet pågår längre, var antalet diagnostiserade fall bland 15 19- åringar relativt sett större än under tidigare Rapporterade fall 2000 1500 1000 500 Hepatit B, akuta Hepatit C år ( bild 13 ). Skillnaderna mellan sjukvårds- distrikten var markanta, i Helsingfors var 0 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 incidensen 46,5, medan den i Östra Savolax sjukvårdsdistrikt var 3,0. Skillnaden kan exem- pelvis reflektera skillnaderna i drogmissbru- ket, men även effektiviteten i diagnostiseran- det av fallen. Bild 13 Antalet konstaterade hepatit C -fall (samtliga) bland 15 19-åringar 1995 2002 Rapporterade fall 200 Tabell 7 Åldersfördelningen av fallen av akuta B- och alla C-hepatiter 2002 Akut hepatit B All hepatit C Åldersgrupp Män Kvinnor Män Kvinnor 0.. 4 - - 15 19 5.. 9 - - - - 10.. 14 1 - - - 15.. 19 12 11 102 91 20.. 24 18 10 240 101 25.. 29 16 7 180 62 30.. 34 16 4 113 50 35.. 39 12 4 97 43 40.. 44 9 7 57 30 45.. 49 8 2 51 27 50.. 54 5 2 31 13 55.. 59 7 1 12 1 60.. 64 1 1 8 2 65.. 69 1 2 4 5 70.. 74 3 2 2 3 75.. 8 7 9 9 Totalt 117 60 868 419 150 100 50 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 Tabell 8 Smittvägarna för de diagnostiserade fallen av akuta B- och alla C-hepatiter år 2002 Smittväg Akut hepatit B Alla hepatit C Sprutdroger 43 668 Sex 37 45 Perinatal 1 3 Via blodprodukter* - 18 Okänd/inte angiven 96 642 * Smittorna har förvärvats utomlands eller före 1994. Smittsamma sjukdomar i Finland 2002 15

16 Smittsamma sjukdomar i Finland 2002 KÖNS- SJUKDOMAR Klamydia Chlamydia trachomatis Antalet klamydiafall fortsatte att växa under år 2002. Laboratorierna rapporterade sam- manlagt om 13 661 nya fall av klamydia, vilket är 13 procent mer än under föregående år. Av de smittade var 62 procent kvinnor. Av alla rapporterade fall av klamydia var 37 procent av kvinnorna och 15 procent av männen un- der 20 år. Incidensen av klamydia var störst i Lapplands ( 388/ 100 000 ) och Länsi-Pohja ( 378/ 100 000 ) sjukvårdsdistrikt. Gonorré Neisseria gonorrhoeae Det rapporterades ungefär lika många fall av gonorré som föregående år, sammanlagt 235 fall. Av de anmälda gonorréfallen var 77 Bild 14 Könssjukdomar i Finland 1990 2002 (logaritmisk skala) Rapporterade fall 100 000 10 000 1000 100 klamydia gonorré hiv syfilis 10 1990 1991 1992 1993 1994 1995* 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 * tidpunkten för ändring av anmälninssystemet (FHI) procent män. I rapporterna hade smittlandet meddelats i 81 procent av fallen. Endast fyra kvinnor hade förvärvat sin smitta utomlands. Av fallen bland män var 54 procent från ut- landet. Mest smittor hämtades från Thailand ( 37 % ) och Ryssland ( 35 % ). Under år 2002 diagnostiserades i Päijät-Häme sjukvårdsdi- Tabell 9 Ålders- och könsfördelning av gonorré-, syfilils- och klamydiafallen 2001 Gonorré Syfilis Klamydia Åldersgrupp Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor 0.. 4 - - 2 2 3 6 5.. 9 - - - - - - 10.. 14 1-1 - 3 61 15.. 19 7 7 4 2 793 3 073 20.. 24 22 16 2 9 2 239 3 296 25.. 29 32 8 3 8 1 181 1 175 30.. 34 28 8 12 3 482 391 35.. 39 32 11 9 6 250 244 40.. 44 23 2 7 1 118 105 45.. 49 18-4 2 57 57 50.. 54 9-3 - 38 35 55.. 59 7-7 2 15 12 60.. 64 1 1 5 2 13 4 65.. 69 2 - - - 2 5 70.. 74 - - 1 3 2-75.. - - 12 16 1 - Totalt 182 53 72 56 5 197 8 464

strikt (incidensen 15/ 100 000), en liten gonor- réepidemi vars ursprung var en gonokockstam som är resistent mot ciprofloxacin och som härstammade från Thailand. En stor del av gonorrésmittorna från Fjärran Östern är nuför- tiden resistenta och dessa borde direkt vårdas med keftriaxon eller fastställas känsligheten för mikrobläkemedel genom odling. Syfilis Treponema pallidum Det rapporterades färre fall av syfilis än under tidigare år, sammanlagt 126 fall, varav 56 pro- cent hos män. Av de rapporterade fallen var 31 procent hos personer över 60 år, av vilka en del kan förklaras med serologiskt ärr. Ett barn som adopterats från utlandet diagnostiserades med medfödd syfilis. Flest fall diagnostiserades inom Norra Karelens sjukvårdsdistrik ( 9,9/ 100 000 ). Platsen för smittan hade rapporterats endast i cirka vartannat fall. Av smittorna bland kvinnor härstammade 10 från utlandet, och av dessa 9 från Ryssland. Av smittorna bland män här- stammade 65 procent från utlandet och i cirka hälften av fallen var smittlandet Ryssland. Hiv och aids Bland de intravenösa missbrukarna har fallen som relaterar till hiv-epidemin redan minskat för tredje året i följd. Samtidigt har man i hälsorådgivnings punkter utfört anonyma dörr- tester, enligt vilka hiv-prevalensen hos dem som använder tjänsterna minskat från tre procent år 1998 till en procent år 2002. Fortfarande diagnostiseras dock hiv-smittor hos intravenösa missbrukare mer än innan epidemiåren 1998 och 1999. År 2002 rapporterades det fler fall än tidigare av hiv-smittor som förvärvats via sex. Speciellt stor har skillnaden varit i smittor hos män som har sex med män, där den jämna minskningen som pågick till 1999 under de senaste åren har övergått i en kraftig ök- ning. Samma fenomen har även observerats annanstans i Västeuropa och Nordamerika, men orsakerna till den avbrutna gynnsamma utvecklingen har man ännu inte kunnat fast- ställa. År 2002 diagnostiserades smittan hos 36 män som haft homosex. Av dessa var åtta under 30 år och majoriteten 30 40-åringar. Av smittorna hade 14 förvärvats i hemlandet och åtta i utlandet. Smittorten är inte känd eller den har inte rapporterats i 14 fall. Hiv-smitta som förvärvats i heterosex di- agnostiserades hos 20 män och 20 kvinnor. Liksom under tidigare år har 85 procent av fallen hos männen förvärvats utomlands. Av dessa 17 smittor hade 10 förvärvats i Thai- land. Hos två män är smittlandet okänt. Hos kvinnorna saknas uppgifterna om smittort oftare. I en tredjedel av heterosexsmittorna hos kvinnor är smittorten okänd. År 2002 har av de rapporterade fallen undantagsvis största delen förvärvats utomlands. Under tidigare år har smittorna som förvärvats i hemlandet varit vanligare. Av de som blivit smittade i samband med heterosex var det endast fyra män som var under 30 år. Av kvinnorna var största delen under 30, nämligen 11 kvinnor. Däremot var 45 procent av männen över 40 år. Smittsamma sjukdomar i Finland 2002 17

18 Smittsamma sjukdomar i Finland 2002 År 2002 diagnostiserades av modern er- hållen hiv-smitta hos tre barn som fötts utom- lands. Tjugo personer som haft hiv-smitta insjuk- nade i aids år 2002. Av de insjuknade diagnos- tiserades hiv-smittan beklagligt sent, högst ett år innan insjuknande i aids. Av dessa var nio finländare. Bild 15 Hiv-infektioner som konstaterades i Finland 1990 2002 (sex- och sprutdrogsmittor) Rapporterade fall 100 80 60 40 20 heterosex sprutdroger homosex 0 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 Tabell 10 Hiv-infektioner i Finland 1990 2002 Anmälda smittor År Totalt Kvinnor Smittväg Homosex Heterosex Mor barn Okänd 1990 89 13 26 44 37 1 - - 7 1991 57 10 23 21 23-1 - 12 1992 93 21 29 34 38-5 - 16 1993 62 16 16 19 32 2 4-5 1994 69 14 14 34 25 1 2 1 6 1995 72 28 22 25 40-1 - 6 1996 69 20 29 23 36-1 - 9 1997 71 24 19 19 42-0 1 8 1998 81 32 22 13 32-20 - 16 1999 148 39 18 13 28-86 1 14 2000 145 51 39 23 43 1 56 2 18 2001 128 33 31 27 25-49 - 26 2002 129 37 37 36 40-27 3 23 *den senaste smittan via blodprodukter är från 1985 Tabell 11 Dödsfallen bland hiv-smittade personer i Finland 1990 2002 Alla dödsfall Smittväg Dödsfall bland aids-patienter År Totalt Kvinnor Homosex Heterosex Utlänningar Blodprodukter* Sprutdroger Utlänningar Sprutdroger Övrig eller okänd Totalt Andel av alla dödsfall (%) 1990 20 2-16 2-2 17 85 1991 30-3 22 4-4 22 73 1992 24 1 3 16 1 2 5 21 87 1993 31 4 1 18 8 2 3 28 90 1994 28 5 4 19 7 2-25 89 1995 40 4 4 23 14 2 1 32 80 1996 31 3 2 15 12 3 1 28 90 1997 9 1 2 5 3-1 7 77 1998 10 1 1 5 3 1 1 8 80 1999 17 4 2 4 3 6 4 7 41 2000 20 4 3 7 9 3 1 11 55 2001 13 4 2 4 3 4 2 5 38 2002 4 - - - - 4-1 25

TUBERKULOS Tuberkulos Mycobacterium tuberculosis -komplex Sedan 1995 inkluderas i tuberkulosstatistiken samtliga laboratorieanmälda och odlingsve- rifierade fall. Av de kliniskt anmälda fallen ingår endast de rapporterade lungtuberku- losfall som har en positiv tuberkulosfärgning av upphostning ( sputum ) eller där diagnosen baseras på histologi. Antalet tuberkulosfall år 2002 ( 473 ) var fyra procent mindre än år 2001 då antalet var 494. År 2002 var antalet det minsta sedan re- gistret över smittsamma sjukdomar inledde sin verksamhet 1995. Odlingsverifierade tuberku- losfall ( 389) år 2002 var fem procent mindre än under föregående år då det uppgick till 409. Incidensen av tuberkulos var 9,1/ 100 000 invånare. Antalet lungtuberkulosfall var 295 ( inci- densen 5,7/ 100 000 invånare ) och övriga 178. En positiv tuberkulosfärgning av sputum rap- porterades för 46 procent av lungtuberkulos- fallen. Ingen färgning utfördes eller uppgiften saknades hos 12 procent. Av tuberkulosfallen rapporterades sex ( 1 % ) hos under 15 år fyllda, 26 ( 6 % ) hos 15 29-åringar, 33 ( 7 % ) hos 30 44-åringar, 94 ( 20 % ) hos 45 59-åringar, 143 ( 30 % ) hos 60 74-åringar och 169 ( 3 % ) hos 75 år fyllda. Av fallen var 356 ( 75 % ) både laborato- rie- och kliniskt anmälda, 35 ( 7 % ) endast laboratorieanmälda och 82 ( 17 %) endast kliniskt anmälda fall som uppfyllde rappor- teringskriterierna. Liksom under tidigare år avlägsnades med hjälp av personuppgifterna de tuberkulosfall, som endast baserade sig på klinisk anmälan och för vilka ett laboratorium hade anmält om atypiskt mykobakterieisolat. År 2002 rapporterades tuberkulos hos 48 ( 10 % av alla fall ) personer födda utomlands eller med utländskt medborgarskap. Av dessa var 42 ( 88 % ) under 50 år. 23 av fallen utgjor- Tabell 12 Ålders- och könsfördelning av tuberkulosfallen år 2002 Lungtuberkulos Övrig tuberkulos Totalt Åldersgrupp Män Kvinnor Män Kvinnor 0.. 4 1 - - - 1 5.. 9-1 1-2 10.. 14 1 1 1-3 15.. 19-2 2 2 6 20.. 24-3 1-4 25.. 29 6 4 3 3 16 30.. 34 5 3 1 4 13 35.. 39 4 3 4-11 40.. 44 6 2 2 1 11 45.. 49 13 3 3 4 23 50.. 54 19 4 3 4 30 55.. 59 17 9 3 12 41 60.. 64 14 13 4 6 37 65.. 69 20 5 10 8 43 70.. 74 18 15 9 21 63 75.. 53 50 25 41 169 Totalt 177 118 72 106 473 Smittsamma sjukdomar i Finland 2002 19

20 Smittsamma sjukdomar i Finland 2002 des av lungtuberkulos och 25 av andra tuber- kulosformer. Mycobacterium tuberculosis -stammarnas känslighet är fortfarande god. År 2002 diag- nostiserades tre multiresistenta (resistenta mot åtminstone isoniazid och rifampicin) M. tuberculosis-stammar. RESISTENTA BAKTERIER Meticillinresistent Stafyloccus aureus MRSA Bild 16 MRSA-fall i Finland enligt sjukvårdsdistrikt 1995 2002 fall 150 120 90 60 Molekylepidemiologin hos den meticillinre- sistenta Staphylococcus aureus ( MRSA ) ändrar kontinuerligt. Under de senaste åren har man ute i världen stött på två förändringar som av- sevärt inverkar på vården och bekämpningen av MRSA:s utvecklingen av en höggradig van- komycinresistens och framträdandet av MRSA även utanför akutsjukhus. Ökningen av antalet MRSA-fynd och den försämrade MRSA-situa- tionen inom den öppna sektorn berör redan också Finland. De nationella MRSA-bekämp- ningsdirektiven kompletteras som bäst att bätt- re täcka även behoven utanför akutsjukhusen. MRSA-uppföljningen i Finland baserar sig på de kliniska mikrobiologiska laboratoriernas anmälningar om MRSA-fynd till det nationella registret över smittsamma sjukdomar som upprätthålls av Folkhälsoinstitutet. Dessutom sänder laboratorierna MRSA-stammarna att verifieras och typas till FHI:s Sjukhusinfek- tionslaboratorium. För alla MRSA-stammar specificeras härvid även känsligheten för van- komycin ( Tidningen Kansanterveys 9/ 2002 ). Penicillinresistenta pneumokocker 30 0 år 1995 2002 Antalet isolat av i blod förekommande pe- nicillinresistenta pneumokocker (PRP ) och pneumokocker med nedsatt känslighet (PIP) har ökat en aning under åren 1995 2002, men Anvisningar och rekommendationer MRSA - Meticillinresistent Staphylococcus aureus,, information om MRSA www.ktl.fi/julkaisut/suositukset.htm Anvisning för bekämpning av meticillinresistenta Staphylococcus aureus www.ktl.fi/sv/julkaisut/suositukset.html

fynd i likvor är fortfarande sporadiska (tabell 14). År 2002 rapporterade laboratorierna sam- manlagt om 75 PRP- och 271 PIP-fynd. PRP- och PIP-fynden hadegjorts hos personer som till 56 procent utgjordes av män och över hälf- ten av under 3-åringar ( medianålder 2, varia- tionsbredd 0 101 ). Största delen av PRP- och PIP-fynden härstammade från icke-invasiva prov ( 91 %, 315/ 346 ). Bild 17 MRSA-fall 1995 2002 Rapporterade fall 600 500 400 300 200 100 Övriga Finland Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt 0 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 Tabell 13 MRSA-fall och deras andel av blododlingsverifierade S. aureus -isolat 1995 2002 År MRSA-fall S. aureus -blododligsisolat MRSA-blododligsisolat och deras andel av S. aureus -blododligsisolat (%) 1995 89 627 2 (0,3) 1996 108 667 0 (0) 1997 120 746 4 (0,5) 1998 189 717 5 (0,7) 1999 211 812 8 (1,0) 2000 261 849 4 (0,5) 2001 340 887 4 (0,5) 2002 597 984 8 (0,8) Totalt 1 915 6 289 35 (0,6) Tabell 14 Pneumokocker resistenta mot penicillin och med nedsatt känslighet samt deras andel av invasiva Streptococcus pneumoniae -fynd 1995 2002 År PIP/PRP-isolat* S. pneumoniae -isolat PIP/PRP-isolat S. pneumoniaes penicillinresistens (%) Blod Likvor Blod Likvor 1995 43 478 34 4 0 0,8 1996 93 524 33 4 0 0,7 1997 146 577 29 6 0 1,0 1998 142/62 543 35 10/4 1/0 0,7 1999 171/60 548 33 11/4 1/0 0,7 2000 236/64 592 25 16/5 1/0 0,8 2001 241/67 645 13 21/6 0/1 1,1 2002 271/75 593 19 22/7 2/2 1,5 Totalt 1671 4 500 221 80/40 5/3 0,9 *Åren 1995 1997 gällde rapporteringspraxis endast penicillinresistenta ( PRP ) pneumokocker. Från och med år 1998 har även pneumokocker med nedsatt känslighet ( PIP ) rapporterats. Smittsamma sjukdomar i Finland 2002 21

22 Smittsamma sjukdomar i Finland 2002 ÖVRIGA BAKTERIE- INFEKTIONER Meningokock Neisseria meningitidis Invasiva, dvs. i blod eller ryggmärgsvätska diag- nostiserade, meningokockfall var 49 ( incidens 0,9 fall per 100 000 invånare ), vilket är på samma nivå som under tidigare år. Serogrup- pernas fördelning är oförändrad. Även år 2002 observerades en sällsynt serogrupp, W135, som tidigare förknippats med resor till Saudi- Arabien och som orsakade ett fall. I detta fall fanns ingen antydan om resande. Inga tids- el- ler områdesspecifika ansamlingar påträffades. Av fallen var 11 ( 22 % ) under 5 år, tio av dessa hos pojkar och 9 ( 18 % ) uppträdde hos 15 19- åringar. De övriga fallen fördelades jämnt på de olika åldersgrupperna. Hib Haemophilus influenzae typ b Antalet invasiva Haemophilus influenzae fall var 26, vilket är färre än under tidigare år. Fyra av fallen ( 15 % ) orsakades av Haemophilus influenzae typ b. Alla Hib-fall var minst 45 år. Detta var det andra året i följd då inte ett enda Hib-fall rapporterades hos under 15-år. Tabell 15 Meningokockfallen serogruppsvis 1995 2002 Serogrupp 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 A - - - - - - - - B 50 59 36 44 35 30 34 36 C 22 15 5 7 9 11 9 6 Y - 3 3 2 8 2 4 4 W135 - - - - 1 3 1 1 Okänd 6 2 2 1 4 2 3 2 Totalt 78 79 46 54 57 48 51 49 Anvisningar och rekommendationer Rekommendation gällande förebyggande läkemedelsbehandling och användning av vaccin i samband med meningokockfall www.ktl.fi/sv/julkaisut/suositukset.html

ÖVRIGA VIRUS- INFEKTIONER Puumalavirus För Puumalavirusinfektionernas del var år 2002 ett rekordår. 2 603 fall rapport era des, vil- ket är mera än någonsin under registrets över smittsamma sjukdomar historia ( 1995 2002 ). Puumalavirusinfektionernas incidens föl- jer dess naturliga reservoars, sorkens, treåriga cykel. Under två år förekommer många fall och vart tredje år är fallen färre. År 2002 var redan det andra året med hög incidens ( 1 057 fall/ 2001 ), så år 2003 väntas incidensen bli lägre. I Södra Finland, nedan- för Nykarleby Nurmes-linjen, har sorkarna i huvudsak varit i samma skede av cykeln. I Uleå- borgs län och i norra Finland förekommer det sannolikt mycket sorkar även 2003. År 2002 förekom det åter mest puumalavi- rusinfektioner under förvintern ( oktober de- cember ) då sorkarna söker sig inomhus i värmen. Kvinnornas andel av de insjuknade ökade lite, men männens andel är fortfarande klart större. Förhållandet mellan insjuknade män och kvinnor var 1,58: 1, medan det 2001 var 1,8: 1. Hälften av de insjuknade männen och nästan hälften av kvinnorna ( 44 % ) hörde till åldersgruppen 35 54 år. Incidensen i hela landet var 50 per 100 000 invånare, vilket var mer än dubbelt jäm- fört med föregående år (20/ 100 000). Störst var incidensen (över 150/ 100 000) i Östra och Södra Savolax samt Mellersta Österbot- tens sjukvårdsdistrikt. I Kymmenedalen och i Egentliga Finland rapporterades under 10/ 100 000 invånare. Bild 18 Incidensen av Puumalavirusfall sjukvårdsdistriktsvis 2002 ( sjukvårdsdistriktens storlek har relaterats till befolkningsmängden ) Fall/ 100 000 invånare 0 50 51 100 101 150 151 200 >201 Fästingburen encefalit TBE Antalet fall av fästingencefalit låg igen över långtidsmedeltalet. Risken är fortfarande över- lägset störst på Åland; av 38 fall var 26 däri- från. Incidensindexet blir t.o.m. 100/ 100 000 invånare, vilket är bland de högsta tal som rapporterats för denna sjukdom någonstans. Klimatförändringen kan ha andel i att sjukdo- men blir vanligare. Sjukdomen är ofta ( i 40 % av fallen ) förknippad med långvariga och ib- land också mycket allvarliga följder, vilket ökar sjukdomens folkhälsobelastning. Smittsamma sjukdomar i Finland 2002 23

24 Smittsamma sjukdomar i Finland 2002 Bild 19 Rapporterade TBE-fall på Åland och i övriga Finland åren 1995 2002 Rapporterade fall 50 40 30 20 10 Övriga Finland Åland Bild 20 Incidensen av Sindbisvirusfall sjukvårdsdistriktsvis 2002 ( sjukvårdsdistriktens storlek har relaterats till befolkningsmängden ) Fall/ 100 000 invånare 0 15 16-30 31-45 46-60 0 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 >60 Pogostasjukan (i Sverige Ockelbosjukan) Sindbisvirus Fallen av Pogostasjukan faller in i augusti sep- tember. Efter den första epidemin som konsta- terades i Finland år 1974 har en epidemi brutit ut vart sjunde år. Det är oklart vad den sju år långa cykeln beror på. Eventuellt relaterar den till lokala ekologiska faktorer, såsom ripornas cykliska variation. År 1995 rapporterades 1 310 fall, varefter det följt sex ganska lugna år. Till sensommaren 2002 förutspåddes en ny epi- demi, vilket också stämde. Till registret över smittsamma sjukdomar rapporterades sam- manlagt 597 fall, dvs. avsevärt färre än 1995. Fall av Pogostasjukan påträffades i hela landet förutom på Åland. Fallen fokuserades till östra och mellersta Finland. Störst var in- cidensen i Norra Karelens sjukvårdsdistrikt ( 81/ 100 000 ). Hela landets incidens var 11,5/100 000. Epidemin rasade som häftigast mellan veckorna 32 41. Majoriteten av fallen antecknades vecka 36 ( 102 fall ). Största delen av fallen år 2002 var kvinnor; förhållandet kvinnor till män var 1,3: 1. Liksom under tidigare år insjuknade speciellt 45 65- åriga kvinnor. Incidensen i denna åldersgrupp var hos kvinnorna nästan dubbelt så stor som hos männen ( 64,1/ 100 000 hos kvinnorna, 36,8/ 100 000 hos männen ). Möjligtvis är detta anknutet med friluftslivet på sensommaren, t.ex. uteliv i skogen eller bärplockning.

Malaria I Finland konstaterades år 2002 malaria hos 31 patienter, varav två hade dubbelinfektion. I 21 fall orsakades infektionen av Plasmodium falci- parum, i sex fall av P. vivax, i fyra fall av P. ovale, i ett fall av P. malariae och i ett fall kunde arten inte fastställas. Största delen av smittorna ( 26 patienter, 88 %) och samtliga falciparum-isolat hade sitt ursprung i Afrika. 16 patienter hade smittats i västra Afrika, nio i östra Afrika och en patient i mellersta eller södra Afrika. Fyra fall av P. vivax- smittor kom från Asien, ett från Afrika och ett från Sydamerika. Samtliga fyra P.ovale-smittor härstammade från Afrika. En P. malariae- smitta hade kommit från Afrika och den icke fastställda malarian kom från Afrika. Av patienterna var 16 finländare och 15 utlänningar. På en kortvarig ( under 6 mån ) resa till malariaområden hade 16 patienter ( 52 % ) varit. Sex patienter ( 19 % ) var tidigare invandrare från malariaområden och hade va- rit på besök på sin tidigare hemort. Sex patien- ter ( 19 % ) var personer som var hemma från malaria områden och som insjuknade strax efter att ha flyttat till Finland. Tre av de insjuk- nade ( 10 % ) var finländare som bott en längre tid i malariaområden. Största delen av dem som insjuknat i ma- laria ( 20 patienter, 65 % ) hade inte använt profylaxmedicinering eller hade tagit den oregelbundet. Trots regelbunden profylax insjuknade 11 patienter. Två hade P. vivax - och två hade P. ovale -infektion. Sju patienter ( 22 % av alla patienter ) hade kliniskt läkemedelsresistent falciparummalaria. Alla smittor hade sitt ur- sprung i Afrika och patienterna hade använt klorokin, proguanil eller en kombination av dessa som profylax. Antalet malariafall som konstaterats i Fin- land har hållits ungefär konstant under de se- naste åren, likaså smittornas ursprungsländer. Nytt är det att en femtedel av patienterna fick falciparummalaria i Afrika p.g.a. att de ordine- rats ett profylax med otillräcklig skyddseffekt. Bild 21 Smittländerna för det i Finland år 2002 konstaterade malaria-fallen. Ursprungslandet till ett av malaria-fallen som konstaterades i Finland är okändt. Sydamerika 1 Afrika 26 Asien 3 Nigeria 5 Gambia 3 Kamerun 1 Somalia 1 Kongo 2 Indien 1 Surinam 1 Ghana 2 Guinea 1 Uganda 1 Indonesien 2 Kenya 3 Sierra Leone 2 Tanzania 1 Malawi 2 Namibia 1 Utbredningsområden för malaria år 2000 (källa: Matkailijan terveysopas 2002, http://www.ktl.fi/oppaita/matkailijan) Smittsamma sjukdomar i Finland 2002 25

26 Smittsamma sjukdomar i Finland 2002 FYND I BLOD OCH LIKVOR Tabell 16 Blododlingsfynd 1995 2002, barn (0 14-år) Mikrob/ mikrobgrupp 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 Bakterier Staphylococcus, andra än aureus 114 92 102 102 141 141 144 173 Streptococcus pneumoniae 92 98 88 77 77 98 91 99 Staphylococcus aureus 71 57 76 81 85 59 52 81 Escherichia coli 63 49 59 61 53 63 44 52 Streptococcus agalactiae 46 52 43 48 42 39 41 46 Streptococcus viridans -grupp, S. milleri och S. bovis 35 35 36 32 33 27 34 24 Enterokocker 21 19 12 14 12 10 11 21 Klebsiella-arter 9 13 15 11 14 11 10 13 Acinetobacter-arter 7 5 4 6 7 6 5 12 Streptococcus pyogenes 4 8 3 11 13 10 11 11 Neisseria meningitidis 6 17 10 14 16 17 12 10 Enterobacter-arter 13 10 10 10 12 8 6 7 Pseudomonas-arter 4 8 10 11 2 7 12 6 Bacillus 5 6 5 2 4 10 4 5 Fusobacterium-arter 1 6 4 2 5 4 1 3 Clostridium-arter 4 1 2 4 1 1 1 2 Difteroider ja propionbakterier 2-4 4 6 4 2 2 Salmonella-arter 3 2 1 3 7 1 1 2 Streptococcus, övriga betahemolytiska (C och G) 3-1 6 1 2 1 1 Stenotrophomonas maltophilia 1-6 6 2 2 2 1 Haemophilus-arter 2 6 3 5 6 4 5 1 Bacteroides-arter 1 2 1 3 2 5 2 1 Listeria monocytogenes 1 2 2 2-1 1 - Yersinia enterocolitica ja pseudotuberculosis 2 - - - - - - - Campylobacter-arter - - - - 2 2 1 - Capnocytophaga canimorsus - - - - - - - - Övriga enterobakterier 6 4 5 4 8 10 3 8 Övriga grampositiva stavar 1 2 2 2 3 2 3 5 Övriga grampositiva kocker 4 7 5 7 15 12 9 7 Övriga gramnegativa anaerobier - 1 - - 1 - - - Övriga gramnegativa bakterier 1 3 5 7 3 3 1 5 Övriga icke-defi nierade bakterier 1 2-1 1-2 3 Bakterier totalt 523 507 514 536 574 559 512 601 Svampar Candida albicans - - - 1 - - - - Övriga jästsvampar 11 4 3 3 13 7 4 12 Övriga svampar 4 3 1 2 9 10 8 8 Svampar totalt 15 7 4 6 22 17 12 20 Fynd totalt 538 514 518 542 596 576 524 621