Remissyttrande Ny djurskyddslag, SOU 2011:75

2012-06-07 Diarienummer: L2011/3138 Remissyttrande Ny djurskyddslag, SOU 2011:75 Inledning Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund (LSR) och Sektionen för Legitimerade Sjukgymnaster inom Veterinärmedicin (LSVET) vill i detta remissvar delge sina synpunkter på betänkande Ny djurskyddslag SOU 2011:75. Sjukgymnaster är hälso- och sjukvårdens tredje största profession och är sedan flera år en etablerad profession inom veterinärmedicinen. Veterinärmedicin är därtill ett specialistområde för sjukgymnastik. LSR/LSVET ställer sig i huvudsak bakom förslagen i betänkandet och välkomnar förslagen till ny portalparagraf och dess tydlighet. Vi har valt att fokusera på de områden i utredningen som berör professionens arbete inom Djurens hälso- och sjukvård. Förbundet vill särskilt framhålla frågan om djurens rätt till kvalificerad personal. För djurskyddets skull skall bedömning endast ske av utbildad och kompetent personal som arbetar under statlig tillsyn. Detta för att djuren inte kan välja själva till skillnad mot människan. LSR/LSVET har identifierat några avsnitt i det nya Djurskyddslagsförslaget där utredaren föreslår begränsningar av den reglerade djurhälsopersonalens insatser. Vi ställer oss frågande till varför reglerad djurhälsopersonal med kompetens och under statlig tillsyn skall begränsas mer än de yrkesutövare som står utanför regleringen och som arbetar under Behandlingsförbudet. Enligt vårt sätt att se ger dessa förslag omvänd verkan av Behörighetslagstiftningens innebörd. Sammanfattningsvis vill LSR/LSVET särskilt lyfta fram: Kvalifikationer för operativa ingrepp Vi tillstyrker utredningens förslag om att ett tillägg bör göras att det skall krävas att veterinär eller annan djurhälsopersonal anlitas för behandling som innefattar penetration av hud eller slemhinnor. Leg Djursjukvårdare har genom Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund Telefon Bankgiro E-post Box 3196 08-567 061 00 727-1877 kansli@lsr.se Vasagatan 48 Fax Plusgiro Webbadress 103 63 Stockholm 08-567 061 99 19 40 53-5 www.sjukgymnastforbundet.se

sin yrkesexamen tillräcklig kompetens för att få ta blodprov och ge injektioner på uppdrag av veterinär. Vidare står all legitimerad/godkänd djurhälsopersonal under samhällets tillsyn och svarar för sina behandlingar, och vid en eventuell anmälan, inför Veterinära ansvarsnämnden. Legitimerade och godkända sjukgymnaster har även kompetens och klinisk erfarenhet för att utföra evidensbaserad sjukgymnastisk behandling mot smärta i form av akupunktur. Därför anser vi att samhället bör: Införa ett förbud mot akupunkturbehandling på djur, för andra än godkänd/legitimerad djurhälsopersonal, då dessa personer står helt utanför samhällets kontroll och tillsyn av kompetens och därför ser vi att risken kan komma att öka för felbehandlingar som kan orsaka ett lidande och då inkräktar på djurskyddet. Djurhälsopersonal som primärinstans Förslaget om att en första diagnos ställd av veterinär innan övrig djurhälsopersonal inleder en terapi är ogenomtänkt då detta skulle omfatta en veterinärundersökning även före enklare behandlingsinsatser, friskvård och förebyggande behandling/träning. Detta ser vi som en stor risk att djurägare i högre grad kommer att kontakta yrkesutövare som varken står under samhällets tillsyn eller har några utbildningskrav. Risken är överhängande att djuren utsätts för lidande och/eller att kontakt med veterinär kan komma att fördröjas. Stärkta krav på oreglerad behandling Regeringen bör begränsa de yrkesutövare som inte arbetar under samhällets tillsyn (D.v.s. arbetar under behandlingsförbudet) och att innan dessa inleder någon form av terapi så skall djuret vara undersökt av veterinär som ska ha ställt en första diagnos. Detta för att inte riskera att djuret utsätts för bl. a otillbörligt lidande och fördröjd kontakt med veterinär. För djurhälsopersonalen skall nära samarbete med veterinär gälla och att dessa genom sin kompetens och bedömning direkt hänvisar till veterinär vid minsta misstanke om behov av veterinärvård och/eller utredning. Remissynpunkter 1 Kapitlet SYFTET MED OCH OMFATTINGEN AV LAGEN (s. 93) 1 Lagens syfte LSR/LSVET välkomnar den nya paragrafen och dess tydlighet (s.93). 2 (12)

2 Generell utgångspunkt LSR/LSVET håller med utredaren och ser en vetenskaplig förklaring samt beprövad erfarenhet som en självklar grund för att säkerställa ett gott djurskydd och en god djurhälsa (s.94). 4 Definition av lidande LSR/LSVET håller med utredaren och ser den föreslagna definitionen av lidande som tydlig. Vi samtycker definitivt till att ett psykiskt lidande skall infattas i definitionen av begreppet lidande. LSR/LSVET önskar att, det i samband med definitionen av lidande, förtydligas att det är djurägaren som är ytterst ansvarig och att denne vid minsta misstanke om lidande och/eller att djuret behöver vård eller behandling av vilken form det än må vara i första hand kontaktar Legitimerad/Godkänd Djurhälsopersonal och inte personer som står utanför regleringen av Djurhälsopersonal dvs. s.k. alternativmedicinare. Detta för att djuren inte kan välja själva till skillnad mot människan och bör för djurskyddets skull inte bedömas av annan än utbildad och kompetent personal som arbetar under statlig tillsyn (s.97). 2 Kapitlet DJURÄGARENS ANSVAR OCH KOMPETENS (s.99) 1 Ansvar för djurens välfärd LSR/LSVET håller med utredaren, men vill poängtera vikten av att djurägare informeras tydligt om detta och att djurägaren vid minsta misstanke om lidande, om än ringa sådant, eller om djuret misstänks vara i behov av vård eller behandling i första hand kontaktar Legitimerad/Godkänd Djurhälsopersonal och inte personer som står utanför regleringen av Djurhälsopersonal dvs. s.k. alternativmedicinare. Detta för att djuren inte kan välja själva till skillnad mot människan och bör för djurskyddets skull inte bedömas av annan än utbildad och kompetent personal som arbetar under statlig tillsyn (s.99). 2 Kompetens och utbildning LSR/LSVET håller med utredaren och ser gärna att kompetenskrav införs för den som har hand om och/eller hanterar djur yrkesmässigt eller i större omfattning (s.100). Vid vård av sjuka och/eller skadade djur samt vid behandling som riskerar att djuret utsätts för mer än obetydlig smärta bör särskilda krav ställas på utövaren. LSR/LSVET föreslår att dessa utövare bör genomgå grundutbildningar som granskas av Högskoleverket. 3 (12)

3 Kapitlet HUR DJUR SKA HANTERAS, SKÖTAS OCH HÅLLAS (s.101) 1 Djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande LSR/LSVET håller med utredaren och anser att begreppet Djurvälfärd ska innehålla de aspekter som utredaren föreslagit (s. 101). 2 Naturligt beteende LSR/LSVET håller med utredaren att det i lagen ska anges att djur ska hållas och skötas på ett sådant sätt att de ges möjlighet att få utföra naturliga beteenden som djuren är starkt motiverade för och ger dem en funktionell återkoppling samt undvika att utveckla beteendestörningar och stereotypier. LSR/LSVET ställer sig också bakom utredaren i fråga om att det inte är acceptabelt att djur ska vänta i mer än en dag på att skador eller sjukdom upptäcks och att det därför ställs krav på daglig tillsyn. Åter igen vill LSR/LSVET poängtera vikten av att djurägare informeras om sitt ansvar att i första hand kontakta Legitimerad/Godkänd Djurhälsopersonal vid minsta misstanke om att djuret behöver vård eller behandling (s.101). 12 Förbud mot att aga, skada eller att överanstränga djur LSR/LSVET håller med utredaren i förslaget om att det införs ett förbud mot utrustning som skadar djur eller orsakar lidande. Här ser LSR/LSVET gärna en föreskrift från Jordbruksverket om vilken utrustning och användandet av den som skall förbjudas och att det här förtydligas om det gäller även under träningsförhållanden. LSR/LSVET håller även med utredaren i förslaget om användning av brems (s.109-110). 14 Avel med sådan inriktning att den medför lidande för djuren LSR/LSVET håller med utredaren och ser den föreslagna rapporteringsplikten för veterinärer gällande defekter eller andra komplikationer orsakade av avel som ett bra förslag. Här föreslår LSR/LSVET även att veterinärer bör vara representerade och närvara vid utställningar och prov då det inte är ovanligt att drabbade raser ofta ställs ut och/eller tävlas med (s.111). 4 Kapitlet DJURTRANSPORTER, TRÄNING OCH TÄVLING MED DJUR SAMT OFFENTLIG FÖREVISNING AV DJUR (s.113) 3 Träning och tävling med djur, samt ljud- och bildinspelning och förevisning av djur LSR/LSVET håller med utredaren, men önskar en tydlig definition av begreppet träning (s. 114). 4 (12)

4 Förbud mot dopning LSR/LSVET tillstyrker utredarens förslag. utan ytterligare kommentarer (s.114). 5 Kapitlet VÅRD AV SJUKA DJUR OCH OPERATIVA INGREPP (s.116) 1 Djur som är skadade eller sjuka ska ha vård LSR/LSVET håller med utredaren om att alla djur som är skadade eller sjuka ska snarast ges nödvändig vård. Djurägaren ska här i första hand kontakta veterinär och/eller Legitimerad/Godkänd Djurhälsopersonal och inte personer som står utanför regleringen av Djurhälsopersonal dvs. s.k. alternativmedicinare. Orsaken till ett djurs sjukdom eller skada (där orsaken är okänd och lidandet inte obetydligt) ska utredas så snart som möjligt av veterinär. Detta för att djuren inte kan välja själva till skillnad mot människan och bör för djurskyddets skull inte bedömas av annan än utbildad och kompetent personal som arbetar under statlig tillsyn. Det är av stor vikt att, för djurskyddets skull, djurägare informeras om och att det förtydligas att det är djurägaren som är ytterst ansvarig för sitt djur och att denne vid minsta misstanke om lidande och/eller att djuret behöver vård eller behandling av vilken form det än må vara inte ska bedömas av annan än utbildad och kompetent personal som arbetar under statlig tillsyn (s.116). 2 Operativa ingrepp ska vara befogade av veterinärmedicinska skäl LSR/LSVET håller med utredaren i stort - men har en del invändningar: Tillägget som föreslås; att det ska vara förbjudet att göra operativa ingrepp/penetrera hud eller slemhinnor på djur om det inte är motiverat av veterinärmedicinska skäl håller vi med om. Liksom att operativa ingrepp ska göras under bedövning. LSR/LSVET håller med utredaren i förslaget om föreskrifter för ett undantag från förbudet mot penetration av hud eller slemhinnor, villkor för och undantag från kravet på bedövning vid operativa ingrepp. Legitimerade djursjukskötare har genom sin utbildning tillräcklig kompetens för att få utföra injektioner t ex vaccination och blodprovstagning. Detta för att effektivisera djursjukvården med kortare väntetider, lägre kostnader samt att man då låter veterinären utföra uppgifter som det inte finns annan personal för diagnostisera, utreda och medicinskt behandla sjuka djur. Jämför vi med humanmedicinen är det nästan uteslutande legitimerade sjuksköterskor och undersköterskor som tar prover och injicerar 5 (12)

subkutant/intramuskulärt/intravenöst. Intraartikulära injektioner skall givetvis utföras av veterinär precis som av humansjukvårdens läkare. Befogenheter att utföra akupunktur Att akupunktur (liksom provtagning och injektioner), som utredaren bedömer det, är ingrepp som kan leda till komplikationer och lidande för de djur som blir utsatta för dem håller vi med om. LSR/LSVET anser dock att samtliga legitimerade/godkända inom djurhälsopersonalen med erforderlig (formell kompetens) kompetens i behandlingsmetoden och klinisk erfarenhet är fullt kapabla och kompetenta för att få utföra akupunkturbehandling på djur. Den grundläggande och formella kompetensen har djurhälsopersonalen fått genom sin av Jordbruksverket godkända grundutbildning som ligger till grund för att ge legitimation eller godkännande efter avslutade studier. Alla yrkeskategorier inom gruppen djurhälsopersonal arbetar under eget ansvar och ansvarar därför att även inneha reell kompetens innan man inleder någon form av självständig behandling och/eller ingrepp (s.116-117). Legitimerade sjukgymnaster behandlar inte sjukdomar eller andra tillstånd utan använder akupunktur enbart som behandling mot smärta och sensorisk stimulering vid smärttillstånd i rörelseapparaten. Inom humanmedicinen arbetar man efter vetenskap och beprövad erfarenhet. Akupunkturen har tillräcklig evidens för att räknas som en godkänd komplementär metod. LSR/LSVET:s förslag är i stället att: Införa ett förbud mot akupunkturbehandling på djur, för andra än godkänd/legitimerad djurhälsopersonal, då dessa personer står helt utanför samhällets kontroll och tillsyn av kompetens och därför ser vi att risken kan komma att öka för felbehandlingar som kan orsaka ett lidande och då inkräktar på djurskyddet. Akupunktur som evidensbaserad behandlingsmetod Inom humanmedicinen har akupunkturen varit en av Socialstyrelsen godkänd behandlingsmetod inom den svenska hälso- och sjukvården och legitimerade vårdgivare har tillåtits utöva akupunktur vid smärttillstånd sedan 1984. Sedan 1993 är det tillåtet att behandla vissa sjukdomstillstånd med akupunktur inom ramen för den svenska humansjukvården - där det finns tillräcklig evidens och beprövad erfarenhet. Legitimerade läkare, sjuksköterskor, barnmorskor och sjukgymnaster har sedan dess under eget ansvar använt sig av akupunktur som behandlingsform. Det finns många läkare som använder sig av akupunktur, men som traditionen bjuder så ägnar sig läkarna mer åt att diagnostisera, utreda och behandla än att utföra den tidskrävande akupunkturbehandlingen. Inom 6 (12)

humanmedicinen accepteras inte den traditionella kinesiska medicinens (TCM) förklaringsmodell utan man arbetar helt efter den vetenskapligt förankrade västerländska modellen där man utgår från en fysiologisk och medicinsk förklaringsmodell och där akupunkturens verkningsmekanismer är kända. Akupunktur mot smärta räknas heller inte som en alternativmedicinsk behandlingsmetod utan som en komplementärmedicinsk. Legitimerad vårdpersonal inom humanmedicinen befattar sig inte med injektionsterapi med tillförsel av olika substanser utan använder sig av sterila engångsnålar varför det självklart ska råda samma regler för djurhälsopersonal inom Djurens hälsooch sjukvård. Akupunktur räknas som en säker behandlingsmetod, enligt SOU 2001:16 - Alternativmedicinska behandlingsmetoder - skriver man Få, men allvarliga komplikationer från akupunkturnålar, som penetrering av inre organ, blödningar, brännskador och infektioner, har rapporterats från humanvården. Enligt en annan utredning från humansidan SOU 1989:63 Utredningen av alternativmedicinkommittén - skriver man I ovan nämnda utredning gjordes en riskbedömning över akupunkturbehandling. Utredarna ansåg att det inom humanmedicinen fanns ett fåtal fatala komplikationer beskrivna, likaväl som rapporter om komplikationer av allvarlig typ, t ex infektioner. Övergående biverkningar och obehag fanns också beskrivna. Detta innebär att vissa patientgrupper inte bör behandlas med akupunktur eller behandlas med stor försiktighet. Penetrerande akupunkturbehandling ansågs således vara, given under betryggande förhållanden, en relativt säker men inte helt riskfri behandlingsform. Med dessa bedömningar och slutsatser anser vi att det stärker vårt förslag ytterligare att samtliga inom den legitimerade/godkända djurhälsopersonalen med formell och reell kompetens bör få utföra akupunkturbehandling på djur (s. 948). Legitimerad/godkänd djurhälsopersonal innehar en akademisk examen, tillika yrkesexamen, som leder till legitimation och det borde inte råda minsta tvivel om att de inte skulle inneha tillräckliga anatomiska kunskaper för att placera akupunkturnålar korrekt utan att riskera t ex ledpunktion eller penetrering av inre organ. Dessutom står djurhälsopersonalen under samhällets tillsyn till skillnad mot dem som arbetar under behandlingsförbudet och som inte har minsta krav på utbildning eller kompetens och därför enligt vår mening borde vara den grupp som begränsades av regler och inte borde få använda metoden(s. 948). Detta förbud bör även innefatta djurägare. (s.119). LSR/LSVET vill också betona vilket stort djuretiskt ansvar det skulle innebära att minska tillgängligheten på smärtlindring för djur genom att frånta dem rätten till akupunkturbehandling av annan djurhälsopersonal än veterinärer. Det är vår 7 (12)

absoluta åsikt att färre djur skulle kunna erbjudas akupunktur som behandlingsmetod, trots den evidens som finns för dess förklaringsmodeller. Vi anser att utredarens förslag om att reglera akupunkturbehandling för smärtlindring till att utföras enbart av veterinärer - trots att alla legitimerade/godkända yrkeskategorier inom djurhälsopersonalen har, eller kan erhålla, såväl formell som reell kompetens - kommer att öka djurens lidande. Vi ser det heller inte som ekonomiskt försvarbart att enbart veterinärer ska få utföra akupunkturbehandling då det är en tidskrävande metod varför vi ser risker med att mista en säker och effektiv behandlingsmetod som kan bespara djuren mycket onödigt lidande - av allt från lindrigare till svårare grad. I och med Behörighetslagen där djurhälsopersonal blivit legitimerad eller godkänd genom utbildning och yrkeserfarenhet har vi en statlig kontroll och garanti för att djurhälsopersonalen innehar formell kompetens för att arbeta med djur under eget ansvar utanför behandlingsförbudet. Vi anser därför att det räcker för att all legitimerad/godkänd djurhälsopersonal med både formell och reell kompetens ska få utföra dessa behandlingar på djur. LSR/LSVET håller således med utredaren (Utredarens övervägande och förslag; 16.7.4, s. 954) där denne anser att det inte är lämpligt att personer utan relevant utbildning eller erfarenhet ger sprutor, tar blodprov eller av andra anledningar sticker sina djur men vill starkt betona att: All legitimerad/godkänd djurhälsopersonal med formell kompetens inom sin yrkesroll och med reell kompetens och klinisk erfarenhet ska tillåtas att få utföra dessa ingrepp. Internationell jämförelse LSR/LSVET anser att det idag är irrelevant att göra en internationell jämförelse med Sverige när reglering av akupunkturbehandling diskuteras. Detta för att Sverige har en statlig tillsyn och behörighetsreglering av samtliga yrkeskategorier som tillhör djurhälsopersonalen i och med Behörighetslagen. Detta gör Sverige unikt. Utredaren bör påminna sig om att när SOU 2001:16 Alternativmedicinska behandlingsmetoder lades fram hade Lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård (2009:302) ännu inte arbetats fram. Således har en mycket positiv utveckling skett inom Djurens hälso- och sjukvård i Sverige under de mer än tio år som gått sedan SOU 2001:16 Alternativmedicinska behandlingsmetoder. LSR/LSVET ser i stället möjligheten att framhäva Sverige som ett föregångsland internationellt med regleringen av djurhälsopersonalsyrken och 8 (12)

genom vår omfattande djurskyddslag och som bör förespråka samarbete och respekt mellan de olika yrkeskategorierna inom djurhälsopersonalen (s. 949-951). Inför avvikelserapporter LSR/LSVET föreslår att man inom Djurens hälso- och sjukvård inför avvikelserapportering vid tillbud, felbehandling och riskbedömning. Inom Djurens hälso- och sjukvård har man inte, som inom humansjukvården, vanan att arbeta med avvikelserapportering som en del i det ständiga och nödvändiga förbättrings- och kvalitetsarbetet. Rätt att ställa diagnos Vidare tar utredaren upp att det råder osäkerhet om vem efter Behörighetslagens (2009:302) införande som får ställa diagnos efter en undersökning på djur (s. 954) eller vilka åtgärder som olika slags djurhälsopersonal kan utföra utifrån den kompetens den har. Här ser vi i stället texten om Allmänna skyldigheter och Ansvar m.m. (s. 955) som mycket tydlig och har inga svårigheter att tolka innebörden av detta. Legitimerade och godkända sjukgymnaster ställer inte etiologisk diagnos/grunddiagnos. (Därav kravet från LSR/LSVET och Svenska Hovslagarföreningen på en rättelse i utredningen beträffande de rader som nu tagits bort (s.955), ett uttalande som helt ryckts ur något sammanhang utan underlag och som saknar grund då denna beskyllning om feldiagnostisering som lett till stort djurlidande är för berörda, anklagade helt främmande). Om det, enligt utredaren, nu framförts osäkerhet och tvekan om vem som får ställa diagnos har LSR/LSVET förståelse för att Djurens hälso- och sjukvård genomgår en utvecklingsfas när det gäller förståelse, kunskap och respekt för de olika professionerna inom djurhälsopersonalen. Vi anser därför att det är extremt viktigt med fortsatta möjligheter till informationsutbyte och diskussioner kring diagnosbegreppet. En av de medicinska grundstenarna inom fysioterapiprocessen och WHO s klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa; ICF ) vid evidensbaserad sjukgymnastik, är Funktionsdiagnos, ett begrepp som inte skall blandas ihop med etiologisk diagnos/grunddiagnos. Funktionsdiagnos som begrepp har nyligen även implementerats i den nya djursjukskötarutbildningens rehabiliteringskurs på C- nivå där SLU introducerar djursjukskötarna i att arbeta utifrån vårdplaner något som länge funnits inom humanmedicinen. LSR/LSVET välkomnar detta arbetssätt in i Djurens hälso- och sjukvård då detta sätt ligger till grund för ett multidisciplinärt teamarbete och genom detta ett optimalt omhändertagande av våra djur. 9 (12)

LSR/LSVET föreslår att: Jordbruksverket får i uppdrag att reda ut vilka åtgärder som utförs av olika sorters djurhälsopersonal utifrån respektive yrkesroll och kompetens i syfte att ta fram en noggrann yrkesbeskrivning för de olika yrkesgrupperna och professionerna. Detta är en uppgift som vi anser är väl lämpad att samverka kring i de lika referensgrupperna som finns inom Jordbruksverket. LSR/LSVET håller med utredaren om att det är svårt för någon som inte är utbildad att förstå alla aspekter av ett djurs hälsa för att kunna ställa en korrekt diagnos. Men att nästa förslag ska gälla; att regelverket för djurhälsopersonal ska ses över så det klargörs att en första diagnos ska ställas av veterinär före det att övrig djurhälsopersonal går vidare med terapi inom sina kompetensområden, ställer vi oss frågande till. Detta skulle innebära att även enklare behandlingsmetoder som massage, stretching, koordinations- och proprioceptionsträning, rehabiliteringsträning och t o m vanlig fysisk träning utförd av djurhälsopersonal skulle föregås av en veterinärundersökning och det ställer vi oss helt emot då vi ser det absurda i ett sådant förslag. Om det införs ett sådant krav; att en första diagnos ska ställas av veterinär före det att övrig djurhälsopersonal går vidare med terapi, så kommer detta att te sig synnerligen märkligt då detta krav inte finns för dem som arbetar utanför ansvarsregleringen och som står helt utanför samhällets tillsyn. LSR/LSVET anser att: Personer som arbetar under behandlingsförbudet - och därmed inte tillhör djurhälsopersonalen - av djurskyddsskäl inte ska få behandla skadade och sjuka djur innan etiologisk/grunddiagnos är fastställd av veterinär. Vi föreslår därför att lagen omformas därefter. I och med Behörighetslagen har Sverige, som ett föregångsland, chansen att tillsammans med våra olika reglerade yrkesgrupper och dess olika kompetenser kunna ge djuren (och dess ägare) det optimala omhändertagandet i samarbete och lita till att respektive yrkesgrupp hänvisar till rätt person/instans vid behov och/eller vid minsta misstanke om behov av veterinär utredning och/eller vård. 4 Veterinärer och annan djurhälsopersonal LSVET håller med utredaren om att införa ett tillägg i bestämmelsen när veterinär och annan djurhälsopersonal ska anlitas. Vi håller med om tillägget att även penetration av hud och slemhinnor ska kräva att veterinär eller annan djurhälsopersonal anlitas så som det står i texten i första stycket på s.118-119 och som vi besvarat under 5 Kapitlet 2 om Operativa ingrepp ska vara befogade av veterinärmedicinska skäl. Dock måste vi ifrågasätta texten då vi i 10 (12)

detta fall ser en inkonsekvens beträffande åsikter om vi jämför med föregående paragraf. Här i 4 (s. 118-119) föreslår utredaren att en veterinär eller någon annan som tillhör djurhälsopersonalen ska anlitas om vissa åtgärder behöver vidtas, en av dessa åtgärder är operativa ingrepp på eller injektioner till djur. Utredaren föreslår att det till operativa ingrepp läggs till att även penetration av hud och slemhinnor ska krävas att veterinär eller annan djurhälsopersonal anlitas. Se ovan i 2. Vi finner att utredaren är inkonsekvent i sin åsikt när det gäller huruvida operativa ingrepp, moment som innebär penetration av hud och slemhinna respektive akupunktur skiljer sig åt då det tillkommer krav på utförarens kompetens och eventuella risker med behandlingen. LSR/LSVET vill därför understryka att: Vi håller med om utredarens förslag om att ett tillägg bör göras där det ska krävas att veterinär eller annan djurhälsopersonal anlitas för behandling som innefattar penetration av hud eller slemhinnor. Detta innefattar även akupunkturbehandling för vilken många legitimerade och godkända sjukgymnaster innehar erforderlig kompetens för att utföra behandling. Akupunkturbehandling bedöms inte medföra större risker än operativa ingrepp och injektioner till djur och utredaren föreslår själv att dessa tekniker kan utföras av annan djurhälsopersonal än veterinär. 10 Kapitlet OFFENTLIG KONTROLL OCH MYNDIGHETERS UPPGIFTER (s.139) 12 Anmälan till kontrollmyndighet om vanvård m.m. LSVET håller med, men önskar en definition av begreppet lindrig brist för att förtydliga inför anmälningsplikten (s.143). 12 Kapitlet STRAFF OCH ANDRA SANKTIONER (s.151) 7 Ringa brott m.m. LSVET håller med utredaren och tar tacksamt emot en definition av ringa brott bl. a för ett förtydligande av Behandlingsförbudet (s.157). Om departementet så önskar deltar gärna Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund och sektionen för Legitimerade Sjukgymnaster inom Veterinärmedicin(LSVET), i den fortsatta beredningen av betänkandet. Bland annat uppvaktar vi gärna departementet i syfte att ytterligare redovisa 11 (12)

sjukgymnasters kvalifikationer inom veterinärmedicin och förtydligar våra ovan beskrivna ställningstaganden. Vänliga hälsningar Anna Hertting Ordförande Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund Cajsa Ericson Ordförande Sektionen för Legitimerade Sjukgymnaster inom Veterinärmedicin (LSVET) 12 (12)