Läns-SLAKO Östergötland

Läns-SLAKO Östergötland 1 (12) 2014 05 27 Dnr LiÖ Överenskommelse om samverkan mellan Landstinget i Östergötland och Boxholm, Finspång, Kinda, Linköping, Motala, Mjölby, Norrköping, Söderköping, Valdemarsvik, Vadstena, Ydre, Åtvidaberg och Ödeshögs kommuner avseende missbruks- och beroendevården. Landstinget i Östergötland och länets kommuner har antagit de i detta dokument angivna riktlinjerna och rutinerna för samverkan mellan huvudmännen kring missbruks- och beroendevården. Denna överenskommelse gäller även då kommunen eller landstinget genom avtal överlåtit uppgifter till någon annan. Utöver denna samarbetsöverenskommelse kan lokala avtal/överenskommelser behövas mellan parterna för att reglera lokala förhållanden, specifika verksamheter, specifika arbetsområden och lokala rutiner. Lokala avtal/överenskommelser kompletterar denna överenskommelse. Dessa följs upp och revideras kontinuerligt. Innehållsförteckning: 1. Bakgrund. 2 2. Övergripande mål och syfte med överenskommelsen.. 3 3. Målgrupp.. 3 4. Värdegrund och målsättning... 4 5. Ansvar.. 5 6. Samordnad individuell plan.. 7 7. Brukarmedverkan 9 8. Placering på behandlingshem. 9 9. Implementering och uppföljning av överenskommelsen. 9 10. Överenskommelseperiod. 9 11. Tvister.. 10 Bilaga: Definitioner, begrepp och termer samt landstingets kommentar 11 gällande spelberoende

2 1. Bakgrund Landstingets och kommunernas ansvar för missbruks- och beroendevården regleras i Socialtjänstlagen (SoL) och Hälso- och sjukvårdslagen (HSL). Den 1 juli 2013 infördes en skyldighet för landsting och kommuner att ingå gemensamma överenskommelser om samarbete i fråga om personer som missbrukar alkohol, narkotika, andra beroendeframkallande medel, läkemedel eller dopningsmedel. Syftet med lagändringen var att stärka samverkan mellan landsting och kommuner för att bättre tillgodose behovet av vård, stöd och behandling för målgruppen. En ny paragraf infördes i HSL nämligen 8b och i SoL 5 kap 9a. Sedan 1 januari 2010 har landsting och kommuner en skyldighet att ingå överenskommelser om samarbete gällande personer med psykisk funktionsnedsättning. Under 2013 beslutades om en sådan överenskommelse i Östergötland inom ramen för samarbetet inom Läns-SLAKO. Överenskommelsen gällande missbruks- och beroendevården och överenskommelsen gällande personer med psykisk funktionsnedsättning ska ses som komplement till varandra. Överenskommelsen ska tydliggöra ansvarsfördelningen mellan huvudmännen, innehålla gemensamma mål, resursfördelning och övergripande samarbete. Ökad kvalitet, likvärdighet i vården, ökad tillgänglighet och stärkt samverkan är några av regeringens ledord för utveckling av missbruks- och beroendevården. En utmaning för vården är att nå de som har behov av hjälp. Missbruksutredningen, Bättre insatser vid beroende och missbruk, SOU 2011:35, bedömde att vården idag endast når 1 av 5 av de personer som har olika former av beroendetillstånd. Personer som har ett riskbruk nås i ännu lägre utsträckning. Ökad tillgänglighet, en attraktivare vård liksom tidig uppmärksamhet och intervention är därför viktiga utvecklingsområden. Missbruksutredningens analys av missbrukssituationen i Sverige visade att det finns cirka 780 000 personer med alkoholmissbruk eller alkoholberoende, 29 500 personer med tungt narkotikamissbruk, 65 000 personer med läkemedelsberoende och 10 000 personer som frekvent använder dopningsmedel. Översatt till Östergötland är antalet personer med alkoholberoende 37 440 (4,8 % av landets siffror), 1 416 personer har ett tungt narkotikamissbruk, 3 120 personer är läkemedelsberoende och 480 personer som frekvent använder dopningsmedel. Enligt missbruksutredningen hade år 2010 cirka 13 procent av befolkningen (16-84 år) riskabel alkoholkonsumtion. Folkhälsomyndigheten uppger att cirka 100 000 personer är problemspelare, vilket i Östergötland motsvarar ca 4 800 personer. I Sverige uppges antalet anhöriga som lever i familjer där en anhörig är problemspelare vara 262 500 varav 76 000 barn. För Östergötland är motsvarande uppgifter 12 600 anhöriga varav 3 648 barn. 2. Övergripande mål och syfte med överenskommelsen

3 Målet med överenskommelsen är att den missbruks- och beroendevård som kommunerna och landstinget erbjuder är utformad i enlighet med Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård, utifrån bästa tillgängliga kunskap om effektiva metoder och arbetssätt så att brukare, klienter och patienter får insatser av bästa möjliga kvalitet. Utvecklingsarbetet inom ramen för överenskommelsen ska ta tillvara den kompetens som finns lokalt, regionalt och nationellt för att främja utvecklingen av en mer långsiktig struktur för kunskapsutveckling. Samordning och ansvarsfördelning mellan parterna ska ständigt förbättras. Syftet med överenskommelsen är att samverkan mellan huvudmännen ska leda till att personer med riskbruk, missbruk eller beroende ska få vård och andra insatser som ger möjlighet till behandling, rehabilitering, återhämtning och delaktighet i samhällslivet på samma villkor som andra. Målsättningen är att gemensamt åstadkomma förbättrad vård, behandling och stöd med god tillgänglighet som kan bidra till en förbättrad livssituation för den enskilde och dess närstående. Huvudmännens vård och andra insatser ska vara samordnade och utgå ifrån en helhetssyn på de behov som den enskilde och dennes närstående har. Landstinget och kommunerna ska sträva efter att så långt som möjligt erbjuda och skapa gemensamma integrerade verksamheter där huvudmännens kompetens samordnas. För att tillgodose ungdomars specifika behov bör särskilda gemensamma mottagningar inrättas. När det gäller ungdomar är samverkan med andra aktörer än socialtjänst och landsting viktiga t ex skolan. Denna överenskommelse ska utgöra grund och stöd för det fortsatta gemensamma arbetet mellan kommunerna och landstinget. 3. Målgrupp Målgruppen för överenskommelsen är personer i alla åldrar med riskbruk, missbruk eller beroendeproblematik och deras närstående. Det är viktigt att kontinuiteten i såväl vård, andra insatser och uppföljning bibehålls i övergången mellan insatser för ungdomar och vuxna. Målgruppen omfattar även personer med missbruks- eller beroendeproblematik och samtidig psykiatrisk och/eller somatisk sjukdom. Målgruppen innefattar personer med substansburet missbruks- eller beroendeproblematik samt personer med spelberoende. En stor majoritet av de personer som idag söker vård och stöd för en missbruks- eller beroendeproblematik är män. Det är mycket viktigt att det gemensamma arbetet inriktas på att i högre grad än idag även nå kvinnor. Kvinnor och män med missbruks- eller beroendeproblematik är en heterogen grupp med olika behov och förutsättningar. Många är väletablerade medan andra lever i en

4 socialt utsatt situation. Missbruks- och beroendevården ska utifrån detta möta individers olika behov och erbjuda ett brett spektrum av insatser. 4. Värdegrund och målsättning En övergripande målsättning är att tillämpa ett gemensamt synsätt där den enskildes samlade behov tillgodoses och att från kommun och landsting tillsammans erbjuda tillräckligt utbud av hälso- och sjukvårdsinsatser och sociala stödinsatser i form av bl a förebyggande insatser, behandlingsinsatser i öppen och sluten vård, råd och stöd, anhörigstöd, rehabilitering, boendestöd, omvårdnad, daglig verksamhet och sysselsättning. En grundförutsättning för samspelet mellan den enskilde och personalen i verksamheterna är ett bra bemötande. Det innebär ett konstruktivt möte som kännetecknas av att personalen visar respekt för brukaren, kan lyssna och har förmåga att förstå. Samverkan mellan huvudmännen underlättas av att medarbetarna kontinuerligt diskuterar olika synsätt och värdegrund över professionsgränserna. Personalen ska tillsammans med den enskilde och dennes företrädare/närstående fokusera på och utgå ifrån det friska och det som fungerar. Vården och andra insatser ska erbjudas och utföras med respekt och lyhördhet för individens specifika behov och förutsättningar. Den enskildes delaktighet och självbestämmande i vården/insatserna är väsentlig för ett gott resultat. Målsättning Parterna är överens om att det gemensamma arbetet ska inriktas på att den enskilde ska ha rätt till stöd, behandling, vård, service, rehabilitering och aktivering som utgår ifrån den enskildes behov. Den enskildes egna önskemål ska så långt som möjligt beaktas få behandlingsinsatser som utgår från aktuella nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevården få tillgång till en egen bostad med god standard och tillgänglighet i en önskad miljö, samt få möjlighet till kvarboende vid förändrade behov ha tillgång till meningsfull sysselsättning med sikte på arbetsmarknaden samt ges möjlighet till en meningsfull fritid och goda relationer till andra unga ska stödjas att gå i skolan individuella planer ska upprättas vid behov och när den enskilde så önskar En hög tillgänglighet till alla insatser ska eftersträvas både hos kommunen och hos landstinget. Insatserna ska ges på lika villkor som andra medborgare. Huvudmännen ska basera och utveckla arbetet genom en kunskapsbaserad praktik. Denna grundar sig på bästa möjliga och tillgängliga vetenskapliga kunskap

5 brukarnas erfarenheter och önskemål professionens erfarenhet och yrkeskunskap 5. Ansvar I Socialstyrelsens ledningssystem för kvalitet i verksamhet enligt SoL, LVU, LVM och LSS (SOSFS 2011:9) samt ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet i hälso- och sjukvården (SOSFS 2005:12) framgår bl a att det ska finnas rutiner som tydliggör ansvaret för samarbete, hur samverkan ska bedrivas och ansvaret för medarbetarnas kompetens och kompetensutveckling. Föreskrifternas riktlinjer ligger till grund för den ansvarsfördelning som beskrivs. Ledningens ansvar för samverkan Ledningens inställning till samverkan är avgörande för resultatet. Ledningen hos de båda huvudmännen har ansvar för att prioritera samverkansarbetet och ge verksamheter och personalen de förutsättningar som krävs för att kunna arbeta i enlighet med denna överenskommelse. Ledningen ska säkerställa att: det finns en tydlig struktur och beslutsordning som främjar samverkan mellan huvudmännen personalen ges de förutsättningar som krävs för att kunna samarbeta i praktiken att gemensamt utvecklingsarbete kommer till stånd vad gäller t ex kompetensutveckling, nya arbetssätt, gemensamma verksamheter etc. Respektive huvudman ansvarar för att överenskommelser och rutiner för samverkan är väl kända och fungerar internt mellan olika förvaltningar/verksamheter och vårdgrenar inom den egna organisationen. Särskilt viktigt är att kontinuiteten och uppföljningen av vården och övriga insatser bibehålls kring den enskilde vid övergången mellan olika vårdformer och insatser. Organisering av samverkan på länsövergripande nivå Samverkan mellan landstinget och alla kommuner i Östergötland organiseras i en organisation för samråd och överläggningar inom hälso- och sjukvårdsområdet och det socialpolitiska området. Läns-SLAKO är huvudmännens gemensamma politiska organ för ledning och styrning. På tjänstemannanivå finns en strategisk ledningsgrupp på regional nivå bestående av närsjukvårdsdirektörer, socialchefer och motsvarande m.fl. Organisering av samverkan på lokal nivå På lokal nivå finns organiserad samverkan på hög beslutsnivå inom respektive länsdel (östra, centrala och västra länsdelen). Denna samverkan är inte identiskt organiserad i länsdelarna, men strukturer finns och dessa är kända och inarbetade. Förutom de olika samverkansorganen finns arbetsgrupper i aktuella frågor som tillsätts efter behov. Ledningens ansvar för uppföljning

6 Båda huvudmännens ledning på såväl länsövergripande som lokal nivå har ansvar för att initiera uppföljning av hur samverkan fungerar och hur arbetet genomförs enligt denna överenskommelse. Uppföljningen ska ske gemensamt och strukturerat. 5.1 Båda huvudmännens ansvar Då den enskilde behöver insatser från båda huvudmännen har kommunen och landstinget gemensamt ansvar för att samordna insatserna och att involvera de verksamheter som behövs i planeringen av vård och andra insatser. Vägledning finns bland annat i nationella riktlinjer inom olika vårdområden samt gemensamma rutiner för vårdplanering och individuella planer. Gemensamt ansvarstagande: förebyggande insatser, information samt rådgivning, stöd och vägledning tidig upptäckt utredning och bedömning psykosocial behandling initiativ till att upprätta en individuell plan då den enskilde har behov av vård, stöd och andra insatser från fler aktörer oavsett vilken huvudman den enskilde haft kontakt med tidigare. Att utse ansvarig kontaktperson vid upprättande av individuella planer rehabiliterande insatser för att den enskilde ska nå stabilitet i sin dagliga livsföring att ge den enskilde stöd till ökat självbestämmande, delaktighet och inflytande information, råd och stöd till barn och anhöriga tillgodose behov av hjälpmedel. Kommunen ansvarar för grundutrustning i särskilda boenden samt arbetstekniska hjälpmedel. Kommunen ansvarar för individuellt anpassade hjälpmedel med undantag för specialisthjälpmedel som landstinget ansvarar för. planering inför och efter placering på HVB-hem eller familjehem samt uppföljning under och efter vistelsen implementera de nationella riktlinjerna inom missbruks- och beroendevården gemensamt inventera och planera kompetensutvecklingsinsatser utarbeta samarbetsformer med försäkringskassa och arbetsförmedling barnens behov och barnperspektivet ska alltid beaktas verka för att förbättra uppföljning av resultat av stöd- och behandlingsinsatser både på individnivå och gruppnivå 5.2 Kommunens ansvar Kommunens ansvar enligt SoL, LSS, HSL, LVU,LVM och Skollagen: Uppsökande verksamhet Social utredning enligt SoL, LSS samt LVU och LVM Psykosocialt stöd, t ex boendestöd/personligt stöd, stöd till sysselsättning, försörjning Boende

7 Hälso- och sjukvårdsinsatser till och med sjuksköterskenivå i bostad med särskild service samt hemsjukvård enligt överenskommelse mellan kommunerna och landstinget i Östergötland Behandlingshem vid alkohol- och/eller narkotikamissbruk Skolgång Övriga insatser t ex kontaktperson och ledsagare 5.3 Landstingets ansvar Landstinget ansvarar för hälso- och sjukvård enligt HSL, LPT och LRV: Medicinsk utredning och behandling inklusive tillnyktring och abstinensbehandling Behandling i heldygnsvård Somatisk vård Psykiatrisk utredning och behandling Behandling vid läkemedelsberoende Behandling vid spelberoende Läkarinsatser i boende med särskild service Initiering av vårdplanering för patienter som är utskrivningsklara från slutenvård Hälso- och sjukvårdsinsatser för personer på behandlingshem i enlighet med Riksavtalet Råd och stöd till personer som tillhör LSS personkrets Landstingets kommentar när det gäller spelberoende, se bilaga. 6. Samordnad individuell plan Initiativ till att upprätta en plan Behovet av en plan kan uppmärksammas av kommunen eller landstinget. Det räcker att en av huvudmännen gör bedömningen att en individuell plan behövs för att skyldigheten ska inträda för båda. Även den enskilde, dennes närstående eller någon annan kan ta initiativ till att kommunen eller landstinget prövar om en plan behövs. Det är dock kommunen eller landstinget som i sista hand avgör om en plan behövs. Det bör bara vara i undantagsfall som den enskilde nekas en plan när han eller hon anser att det behövs. När det gäller personer med samsjuklighet bör man utgå ifrån att en plan behövs. Behovet kan identifieras genom att den enskilde önskar hjälp och stöd på ett område som en annan huvudman har huvudansvar för. Även den närståendes beskrivning av situationen bör ha betydelse för behovsbedömningen. Den enskildes och de närståendes uppfattning om behovet bör tillmätas stor betydelse. Den enskilde måste samtycka till att en individuell plan upprättas. Personal ska stödja och motivera den enskilde för att få till stånd en plan då det anses nödvändigt. Alla enheter inom landsting och kommun ska utse kontaktpersoner för samordning och implementering av arbetet med individuella planer. Samtliga enheter ansvarar också för att skriftliga rutiner följs upp och revideras. Länsgemensam rutin bifogas.

8 Arbetet med planen ska påbörjas utan dröjsmål Arbetet med den individuella planen ska påbörjas utan dröjsmål så snart som behov av vård eller andra insatser från flera aktörer finns. Huvudmännen ansvarar för att det inte uppstår någon gråzon i ansvaret för att upprätta den individuella planen. Alla närstående och talespersoner måste ha fullmakt att företräda den enskilde. Samtliga aktörer som ska ingå i vårdprocessen ska delta i vårdplaneringen. Huvudmännen ansvarar för att tillsammans med den enskilde och dennes närstående/talesperson identifiera andra aktörer och behov av deras vård och insatser. Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och skolan är exempel på andra aktörer som kan erbjudas att delta i planeringen. Innehåll i den individuella planen Vilken vård och vilka insatser som behövs; mål samt vilken vård och insats som respektive huvudman utför och bekostar Barn som anhörigas behov av stöd, råd och information eller annan hjälp ska undersökas i planeringen av insatserna. Här avses de barn som den enskilde har omsorg om Kontaktuppgifter på vem som ansvarar för respektive vård och insats Vem av huvudmännen som har det övergripande ansvaret för planen, vilket innebär att vara huvudsaklig kontakt gentemot den enskilde i frågor som gäller planen, kalla till ytterligare möte och följa upp de planerade insatserna Namn på samordningsansvarig och kontaktuppgifter till denne Planen ska vara förankrad hos de aktörer som ska ansvara för vården och insatserna så att vårdprocessen sker utan avbrott. Den enskilde ska erbjudas en kopia av planen liksom de närstående eller annan talesperson om den enskilde inte motsätter sig detta. Uppföljning I den samordnade individuella planen ska det framgå vilken vård och insats som ska följas upp, när och av vilken vårdgivare eller utförare. Strävan ska vara att huvudmännen genomför gemensamma uppföljningar tillsammans med den enskilde och om det är möjligt med dennes närstående eller annan talesperson. In- och utskrivning i sluten vård Behov av en individuell planering aktualiseras i samband med den enskildes in- och utskrivning i sluten vård. Grundläggande bestämmelser om samverkan vid in- och utskrivning i slutenvård finns i lagen om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård (1990:1404) samt i Socialstyrelsens föreskrifter om samverkan vid in- och utskrivning av patienter i slutenvård, SOSFS 2005:27. En länsgemensam rutin för vårdplanering finns. Personer med somatisk sjuklighet Många patienter med psykisk funktionsnedsättning, beroendeproblematik, psykisk ohälsa eller sjukdom har även somatisk sjukdom. Det är viktigt att vårdpersonalen har kunskap om och förståelse för vilka faktorer som påverkar vården. Vården har ett ansvar för att fånga upp de enskildas hela sjukdomsbild. Det kräver utvecklade rutiner för samarbete mellan främst primärvård, barn- och vuxenpsykiatri inklusive beroendevård och somatisk specialistvård.

9 7. Brukarmedverkan Brukarerfarenheter och brukarmedverkan är en vital del i evidensbaserad verksamhet och utgör en naturlig del i planerings- och utvecklingsarbete och i verksamhetsutveckling. Strukturer för samverkan mellan huvudmännen bör även säkerställa att dessa strukturer för samverkan mellan huvudmännen tar vara på den kompetens som brukare har. Brukarmedverkan är ett gemensamt utvecklingsområde. 8. Placering på behandlingshem eller enskilt vårdhem Huvudmännen ska arbeta för att minimera behovet av externa placeringar genom att kommunen och landstinget fortsätter att utveckla vård, stöd och behandlingsinsatser på hemmaplan. Behoven hos den enskilde kan dock vara så komplexa att en placering på behandlingshem övervägs. Om den enskilde är i behov av insatser enligt både socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen har båda huvudmännen ett gemensamt ansvar att planera och följa upp placeringen. Ett gemensamt betalningsansvar vid placering ska övervägas i det enskilda ärendet med samordnad individuell plan som grund och utifrån huvudmännens ansvar. Placering kan också gälla familjehem. Även då är samverkan kring den enskilde av stor vikt om både insatser enligt HSL och socialtjänsten är aktuella. 9. Implementering och uppföljning av överenskommelsen. Kommunernas och landstingets ledning ansvarar för att verksamheterna och utförare/personal känner till denna överenskommelse och att de ges förutsättningar att arbeta i enlighet med den. Överenskommelsen ska årligen följas upp av parterna gemensamt. Detta ansvar åvilar den strategiska ledningsgruppen mellan landstinget och länets kommuner. Exempel på vad som ska följas upp: Hur fungerar aktuella länsövergripande rutiner och riktlinjer? Finns lokala överenskommelser? Hur följs dessa upp? Hur fungerar brukarinflytande? Finns det någon strategi och planering kring gemensamma kompetensutvecklingsinsatser för att underlätta samverkan? Vilka gemensamma kompetensutvecklingsinsatser har erbjudits? Hur fungerar strukturer för ledning och styrning? Vilka gemensamma verksamheter finns i länet? Hur följs utfall och effekter av vård och behandlingsinsatser upp? Vilka resultat visar uppföljningen? 10. Överenskommelseperiod Överenskommelsen gäller från datum för underskrift enligt nedan och t.o.m. 2017. Överenskommelsen ska följas upp årligen med början 2015 samt revideras vid behov.

10 11. Tvister Eventuell tvist kring detta avtal rörande tolkning och tillämpning löses i första hand genom förhandling mellan parterna. Tvister på individnivå löses lokalt mellan handläggare och behandlare och deras chefer. Nästa nivå vid tvister är lokal/ länsdelsvisa samverkansgrupper och därefter den länsövergripande strategiska ledningsgruppen. Skulle trots detta oenighet kvarstå kan tvisten hänskjutas till Sveriges kommuner och landsting där en rekommendation om tolkning kan erhållas. I avvaktan på tvistens lösande måste parterna tillse att ingen medborgare får sina rimliga anspråk på god vård och omsorg åsidosatta. UNDERSKRIFT Detta avtal är upprättat i två exemplar varav parterna tar var sitt. (När det gäller Linköpings kommun är det två nämnder som antar överenskommelsen, vår anm) Datum Datum För X kommun För landstinget i Östergötland Underskrift Underskrift

11 Bilaga Definitioner, begrepp och termer Tidig upptäckt avser att identifiera riskbruk, missbruk eller beroende i samband med att en person söker vård eller stöd av någon anledning Kort intervention - t ex kort rådgivning inom ramen för första linjens insatser Tillnyktringsverksamhet övervakad tillnyktring på medicinsk indikation eller då det bedöms gagna prognosen för den enskildes problem med missbruk/beroende. Barn och unga vuxna är i sammanhanget en prioriterad målgrupp. Abstinensvård och abstinensbehandling med abstinensvård avses att en substans eller drog elimineras ur kroppen, med abstinensbehandling avses en lindring av de psykologiska och fysiologiska reaktionerna som uppträder i anslutning till att intaget av alkohol och andra droger upphör Behandling - avser systematiska och teoretiskt grundade tekniker och metoder som syftar till att hjälpa en person att komma ifrån sitt missbruk eller beroende. Behandling kan delas upp i medicinsk och psykosocial behandling Psykosocialt stöd- insatser som främst syftar till att förbättra den enskildes sociala situation t ex, boende, sysselsättning och försörjning Riskbruk, är användning av alkohol eller läkemedel som är eller kan bli skadlig, men där missbruk eller beroende i diagnostisk mening ej föreligger Riskabel alkoholkonsumtion föreligger när konsumtionen sker i sådan mängd eller på sådant sätt att den medför hälsorisker Missbruk av alkohol enligt DSM-IV Beroende av alkohol enligt ICD-10 (Nya kriterier för diagnos kommer under året med ett samlat begrepp Substance use disorder, SUD) Narkotikamissbruk avser all icke-medicinsk användning av narkotiska preparat (enligt narkotikaförteckningen). Innehav och användning är kriminaliserat Spelberoende enligt DSM-V Samsjuklighet, avser patienter med missbruks- eller beroendeproblematik och samtidig psykiatrisk och/eller somatisk sjukdom Brukare, patient, person eller den enskilde, begreppen används synonymt och avser en person med riskbruk, missbruk eller beroendeproblem. Uppsökande verksamhet bl a information, dialog, förmedling av stöd och hjälp Individuell plan. Enligt 3 f hälso- och sjukvårdslagen och 2 kap 7 socialtjänstlagen ska landstinget tillsammans med kommunen upprätta en individuell plan om den enskilde har behov av insatser från både hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Planen ska upprättas om kommunen eller landstinget bedömer att den behövs för att den enskilde ska få sina behov tillgodosedda och om den enskilde samtycker till att den upprättas. Landstingets kommentar när det gäller spelberoende: När det gäller spelberoende har situationen förändrats som en följd av ett antal rättsfall avseende ansvarsfrågan och flera kommuner i länet har upphört med sina behandlingsinsatser och hänvisat till Landstinget. Inom Landstinget är ansvaret för denna vård fördelat mellan primärvård och den specialiserade vården (psykiatrin och beroende). I vissa av ovanstående områden behöver detta ansvar dock förtydligas

12 och/eller definieras, parallellt med satsningar på kompetensutveckling. Även om Landstinget ansvarar för behandlingsinsatser behöver också samverkansformerna med kommunerna kring patientgruppen förtydligas. Viktigt att notera att behov av tydliga riktlinjer inom området finns i hela landet. Socialstyrelsen rapporterade ett uppdrag till Socialdepartementet i maj 2013 ang. insatser för att utveckla vård och behandling av spelberoende. I den ingick bland annat förslag till att fullfölja en systematisk kunskapsöversikt på området. Vi har därefter inte fått några indikationer på deras hållning eller ev. förslag till framtida insatser, men förväntar oss ett förtydligande i en snar framtid.